Tag Archives: Karen Joy Fowler

Vi är alla helt utom oss — ett läsprojekt

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler nominerades till Man Booker Prize 2014 och är en väldigt annorlunda bok, med många intressanta trådar att dra i. Det gör att jag trodde att den skulle passa utmärkt för samläsning och i höst har jag för första gången gjort ett läsprojekt kring boken med min gymnasietrea. Det ska sägas att det inte är någon lättläst bok, men en rejäl twist efter ungefär 100 sidor gör att många fastnade rejält i historien. För att kunna berätta om projektet behöver jag spoila lite, men jag ska försöka undvika det så mycket som möjligt trots allt. Om inte annat för att jag inte vill att framtida elever som läser boken ska hitta hit och sno delar av inlägget istället för att läsa boken själva.

Huvudpersonen Rosemary är den som berättar historien om sitt liv och sin annorlunda familj. Hon börjar i mitten, när hon går på universitetet och läsaren förstår snart att något har hänt henne. Vad det är får vi egentligen inte veta helt och fullt förrän väldigt sent i boken, men de första pusselbitarna är de som utgör den första stora vändpunkten. Det är när vi presenteras för Rosemarys familj och får lära känna de två syskon som hon förlorat, som Vi är alla helt utom oss förvandlas till en bok som inte liknar någon annan.

Under läsningen uppmuntrade jag eleverna att skriva loggbok. De fick frågor att reflektera över och uppmanades att föra dubbellogg/text och tanke, dvs ta ut citat och skriva ner sina tankar om dem. Detta för att förbereda sig för den skrivuppgift som väntade efter läsningen. Varje vecka genomfördes boksamtal där de fick lite mer öppna frågor att diskutera. Dessa frågor delades med eleverna innan samtalet, så att de som ville kunde förbereda sig. En samtalsledare utsågs och samtalen spelades in.

Det sista samtalet hölls efter läsningen och var det roligaste att lyssna på, troligen också att genomföra. I varje grupp fanns sex personer som alla fick spela en karaktär från boken. Som förberedelse fick de göra en enkel presentation, som påminner om en diktuppgift jag gjorde för länge sedan.

Instruktionerna såg ut så här:

”I det här samtalet kommer ni att få en roll. Ni ska vara en av bokens karaktärer och försöka förklara bokens händelser utifrån den karaktärens perspektiv. Ni ska använda boken som stöd, men allt står ju inte där så då får ni fundera över vad som är sannolikt.

Skriv färdigt följande meningar:

Jag är …

Det viktigaste i mitt liv är …

Jag blir ledsen och arg när …

Jag undrar …

Jag önskar …

Jag agerade som jag gjorde för att …

Något jag skulle vilja ha gjort annorlunda är …

Det jag vill fråga er är … (en fråga till minst 3 karaktärer)”

 

Samtalet kretsade främst kring presentationerna och de frågor som karaktärerna ställde till varandra. Det var tydligt att en inlevelseuppgift som denna krävde en god kunskap om bokens innehåll. De som försökte lura mig att de läst utan att de egentligen gjort det klarade inte att spela sina karaktärer på ett trovärdigt sätt.

Efter läsningen fick eleverna två skrivuppgifter. En kortare analysuppgift som genomfördes under lektionstid och en essä som behandlade etiska och moraliska dilemman i boken. Exempel på frågeställningar som utreddas var: Vad har människor för rätt att bestämma över djuren? Vad får och får inte föräldrar göra mot sina barn? Hur påverkar händelser i barndomen resten av livet?

Vi ägnade sex veckor åt detta projekt, men å andra sidan testades då en stor del av kunskapskraven i Svenska 3. Många gillade boken, vilket gjorde att resultaten blev bra. Det blev dock tydligt att det här är en ganska klurig bok, inte minst för att tidsperspektivet är annorlunda och lite krångligt. När man som läsare får diskutera med andra under läsningen blir det däremot enklare att reda ut oklarheter. Eftersom alla läste samma bok var det också väldigt lätt för mig att stötta eleverna under läsningen. Som alltid är det omöjligt att hitta en bok som tilltalar alla och som alla faktiskt läser ut. Jag upplevde ändå att Vi är alla helt utom oss tilltalade väldigt många.

Läs också:

Olikhetsutmaningen: tro och vetande

Det finns flera anledningar till dagens val av ordpar i olikhetsutmaningen, ett ordpar som absolut inte måste ses som ett motsatspar, men som ofta ställs emot varandra. Ett skäl är att mina elever skriver talmanus just nu utifrån rubriken ”den jag är och det jag tror på”. De har valt väldigt skilda ämnen, allt från vikten av mer idrott i skolan, till orättvisa mönstringsregler. Många har också valt att tala om religion, feminism, mänskliga rättigheter och ett par kommer att tala om fördelarna med artificiell intelligens och att konflikten mellan människa och maskin borde vara förbi. Dessutom är det kyrkoval på söndag. Ett val jag inte kommer att rösta i, då jag inte längre är medlem i svenska kyrkan. Tyvärr känner jag lite i år, då det politiska inflytandet över kyrkan riskerar att bli av det mer obehagliga slaget.

Dagens olikhetsutmaning handlar alltså om tro och vetande. Berätta om böcker, filmer, pjäser, musik, konst eller annan kultur som anknyter till orden. Svara i en kommentar, i din blogg eller på andra sociala medier. Länka gärna hit, eller lämna en kommentar med länk så att jag och andra kan få ta del av era svar.

I boken Det finns ingenting att vara rädd för berättar Johan Heltne om Jonathan som är medlem i Livets ord och går på deras gymnasium. En roman med självbiografiska drag, som jag tyckte mycket om.

Tron är verkligen viktig för Kristina i Vilhelm Mobergs böcker och i musikalen Kristina från Duvemåla var det sången Du måste finnas som berörde mig mest då jag såg en föreställning på Göteborgsoperan för mer än 20 år sedan.

I boken Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler, som jag snart ska läsa med mina treor (samma ungar som nu håller tal) är vetenskapen central och kritiken mot den närvarande.

Vetenskapsteorin som är central i den klassiska dystopin Du sköna nya värld av Aldous Huxley och de fabriker som skapar människor är mycket obehagliga.

 

Läs också:

Dags att planera höstens läsprojekt

Min tanke är alltid att eleverna jag undervisar i svenska ska få läsa mycket. Helst hade jag velat ha ständiga läsprojekt, men det tillåter tyvärr inte kursplanerna. Däremot går skönlitteratur i någon form att integrera i väldigt många moment och i kombination med artiklar och andra sakprosetexter hamnar i alla fall texten i centrum.

I år kommer jag att undervisa i Svenska 1, 2 och 3, som är de obligatoriska svenskkurserna på gymnasiets högskoleförberedande program. Den största utmaningen är att detta är kurser som eleverna måste klara för att få en gymnasieexamen. Det ställer krav både på min undervisning och elevernas arbetsinsatser.

I måndags lyssnade vi på Lovisa Sterner på Ungdomsbarometern, som talade om den undersökning de presenterade i december. Mycket intressant. En del om undersökningen finns att läsa i media, t.ex. om hur ungdomars bild av sin själva och vuxnas syn på dem skiljer sig åt. De beskriver sig som omtänksamma, ansvarsfulla, snälla, ambitiösa, medan vuxna beskriver ungdomar som lata och curlade.

Det som är tydligt är att dagens ungdomar är vana vid att få påverka. De är med och bestämmer saker i familjen som inte var vanligt när jag växte upp. Sterner jämförde med siffror från 1992, då jag gick på gymnasiet och mycket har förändrats helt klart.

Något annat som är tydligt är ”gamificationen”, det vill säga dataspelskulturen som har skapat behovet av snabb utveckling, belöning, att få omedelbar respons på det man gör. Annars känner man sig osedd och går någon annanstans. Hon talade också om de låga trösklarna och tendensen att lätt ge upp. Detta påverkar självklart oss i skolan och en typiskt hög tröskel är att läsa en hel bok, något som jag skrev om i våras efter att ha läst en debattartikel av Henrik Birkebo om snuttifiering i skolan. Självklart har jag letat fram passande noveller, dikter och andra korta texter, men också romaner.

Första läsprojektet med ettorna blir Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad av flera anledningar. Dels är det en bra bok, men det är också viktigt att den finns i en bearbetad version, då ca 10 elever från Språkintroduktion utan betyg i sva för grundskolan kommer att ingå i klasserna. Målet är att även de ska läsa originalutgåvan, men att också ha en bearbetad version är ett bra stöd. Beroende på hur det går blir det en gemensam bok till och/eller gruppläsning utifrån ett tema. I våras läste eleverna kring temat ”Identitet” och jämförde den bok de läst med noveller och dikter på samma tema. Jag gillar att läsa utifrån teman och låta eleverna välja mellan några titlar att läsa och diskutera i mindre grupper. Det brukar bli bra.

I år två kör jag vårens projekt om Selma Lagerlöf igen, något bearbetat och utvidgat. Fokus ligger fortfarande på hennes kortromaner, men jag har också hittat en del passande artiklar och utdrag ur böcker som ska komplettera och ge en tydligare bild av Lagerlöf som författare. Senare under året blir det valfri klassiker och någon gruppläsning utifrån ett gemensamt tema. Jag och kollegan som undervisar i engelska håller på att spåna kring ämne och ”Mänskliga rättigheter” är ett förslag. ”Flykt och nystart” är ett annat tema jag funderat på.

I trean ska jag för första gången läsa fantastiska Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Förhoppningsvis gillar eleverna lika mycket som jag gjorde. Det borde finnas en hel del trådar att dra i. Tanken är att i vår läsa böcker från länder utanför västeuropa och kanske också hinna med någon kortare roman i slutet av året. Först av allt ska eleverna få bekanta sig med Johannes Anyuru som besöker skolan i september. Jag håller just nu på att läsa hans De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, men den känns spontant för svår att använda. Det lutar åt att jag använder utdrag ur böcker, några dikter och hans fina sommarprogram.

Att planera är något av det roligaste med lärarjobbet tycker jag. Behöver du mer inspiration till läsprojekt har jag just uppdaterat min lista med böcker som passar för ungdomar i olika åldrar. Klicka här.

Läs också:

Boktips för läsare som tappat styrfart

En av programmets lärarstudenter hittade till min blogg och har nu önskat tips på böcker som får igång en före detta läsare, som helt tappat bort läsningen. Jag har klurat och kommit fram till följande åtta böcker, alla välskrivna och värda att lägga tid på.

Börja med en udda kärlekshistoria, nämligen Projekt Rosie av Graeme Simsion om Dan som gör allt för att hitta den perfekta frun.

Fortsätt sedan med en riktigt bra roman, med en annorlunda twist. Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler handlar om en väldigt udda familj. Riktigt bra och inte likt något annat jag läst.

Därefter tycker jag att du ska våga dig på något lite allvarligare. De fördrivna av Negar Naseh handlar om ett par som just har fått barn och hyr ett hus på Sicilien. Ett spännande porträtt av vår samtid. Möjligen är det lite jobbigt som småbarnsförälder att läsa om den där ganska tunga tiden när barnen är väldigt små, men ge den ett försök.

Ännu ett porträtt av vår samtid är Malin Persson Giolitos rättegångsthriller Störst av allt, där vi får följa Amanda som anklagas för delaktighet i en skolskjutning på en skola i Djursholm. Mycket spännande och välskrivet.

Läs sedan charmiga Vara Frank av Peo Bengtsson om Frank som är lyckligt gift och inte riktigt räknar med att bli förälskad i sin kollega Mårten. Det gör livet lite komplicerat.

Efter den hyfsat lättlästa är det dags för något, inte tungt, men lite mer krävande. Riktigt välskriven är Tidsklyftan av Jeanette Winterson, en modern version av Shakespeares En vintersaga. Helt briljant.

Ingen tipslista är komplett utan en lagom babblig fransk roman. Den sommaren av Véronique Olmi handlar om ett gäng medelålders vänner, som liksom varje år firar 14 juli i ett sommarhus vid havet.

Slutligen vill jag tipsa om den kanske vackraste bok jag läst i år. Det gäller både utsidan och insidan. Kim Thúy flydde från Vietnam med båt och kom sedan till Kanada och sin tredje bok Vi beskrivs en sådan resa och även en resa tillbaka till Vietnam.

 

Hoppas att någon av de här böckerna får igång din läslust!

 

Läs också:

Mina svar på W

w

Vi kör alla 29 bokstäverna, så därför är det dags för W idag. Allt för att dra ut på de sista alfabetsveckorna lite extra.

Det här är mina svar. Vissa satt hårt inne.

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på W?

Jag måste säga Wisława Szymborska, Nobelpristagaren som är en favoritpoet. Hon är riktigt vass på metaforer och hennes dikter kan läsas på så många olika nivåer. Det gör att alla kan hitta något. Jag brukar till exempel använda dikten Vimmelkantig med mina elever och de har ofta mycket att säga. 

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på W vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Elisabeth Ohlson Wallin är en favoritfotograf. Mest känd är hon kanske fortfarande för Ecce Homo, men hon har tagit en massa andra coola bilder. Ohlsson Wallin är såväl modig som viktig.

Vilken verk på W av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

We are all completely beside ourselves av Karen Joy Fowler är en otroligt bra och annorlunda berättelse om en familj som inte är som andra. Välskriven, intressant, gripande och rolig. Läs den bums om du inte gjort det.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på har du ännu inte utforskat?

I höstas upptäckte jag Warsan Shire, men att säga att jag har utforskat henne är en överdrift. Jag skulle vilja läsa mer.

Läs också:

A till Ö 2015

Denna något alfabetsfixerade bloggare gör det igen. Här är ett kulturellt alfabet om 2015. Viktiga händelser, böcker, filmer, konstupplevelser, tv-serier, platser och personer från A till Ö.

Arkan Asaad och hans bok Stjärnlösa nätter, som jag läste om och om igen, samt jobbade med många timmar. Jag fick också lyssna på honom på jobbet och dessutom se teateruppsättningen av Stjärnlösa nätter.  Sommarprogrammet var också fint.

Bokmässan och bokbloggarrummet där vi hängde och fixade mingel. Fina dagar.

Christoffer Holsts debut Mitt hjärta går på klämde jag snabbt under en stilla decemberdag. En riktigt fin bok.

Downton Abbeys sista säsong och julspecialen (som jag ännu inte sett) var en bra del av tv-året.

Édouard Louis självbiografiska bok Göra sig kvitt Eddy Belleguelle var som ett knytnävsslag i magen.

Fröken Frimans krig, som jag lyckades missa förra gången. Lysande historiska porträtt.

Gilmore girls. Visst är det knäppt att jag inte börjat se den här serien förrän i år. Jag älskar den.

Hon blev han i Kabul för att få frihet. Jenny Nordbergs De förklädda flickorna i Kabul fick mig att gråta floder.

Insidan ut var en mycket märklig, men också mycket gullig film.

Jimmy Rabbitte Jr, som var manager till The Commitments fick ännu en bok. I the Guts är han äldre och drabbad av cancer. Gripande och charmig bok.

Kulturkollo. Självklart. Bloggkollektivet som är en stor del i mitt liv och blivit mina goda vänner.

Litteraturresan med Breakfast Bookclub till Helsingfors var helt fantastisk. Mitt första besök i vårt östra grannland.

Moderna Museet och Stockholm Literature bjöd på fin kultur och en del finkultur under några dagar. Härligt.

Norlin, Annika aka Säkert! och Hello Saferide, som efter en intervju på Kulturkollo blev årets soundtrack.

Onanisterna av Patrik Lundberg var en av årets bästa böcker, trots titeln som gjorde den här tanten lite generad och mina elever ännu mer generade konstigt nog.

Pilane på Tjörn besöktes under Kulturkollos planeringshelg och var som vanligt fint. Åk och se skulpturerna om ni får chansen.

Queer av William S. Borroughs påbörjades i somras, men jag inser i min jakt på Q att jag glömt bort den.

Resan till Florida var en av de finaste filmerna jag såg i år.

Still Alice hade premiär i USA 2014, men jag såg den här 2015. Lysande filmatisering av ännu bättre bok.

The Disreputable History of Frankie Landau-Banks av E Lockhart levererade en av årets coolaste huvudpersoner.

Ungdomsår av J M Coetzee är en av årets oväntade favoriter. En fantastisk bok.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler var verkligen en av årets största läsupplevelser.

Warsan Shire är en av årets nya bekantskaper, som jag verkligen är glad att ha mött.

Xialou Guo släppte Jag är Kina och jag och Helena fick intervjua henne på Bokmässan. En spännande och skrämmande upplevelse.

Ytan må vara något som likar mordet på John Hron, men När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är så mycket mer. En fantastisk bok, som förtjänar alla priser den fått och kommer att få.

Zoe Hart i serien Hart of Dixie har roat mig många timmar under 2015. Ingen direkt kvalitetsserie, men totalt kravlös.

Årets sista bok verkar bli Tom Malmqvists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Så hemsk, så tragisk och så vansinnigt bra.

Äran i att vinna #massolitbookblogaward med Kulturkollo var och är enorm.

Öronen har fått jobba mer i år, då jag börjat lyssna på böcker. Det trodde jag aldrig.

Läs också:

Topp tio från första halvan av 2015

Fanny gjorde Top Ten Tuseday igår, jag gör en Top Ten Wednesday idag, med de tio bästa böckerna hittills i år. Utan inbördes ordning, men riktigt bra allihop. Några titlar har vi gemensamt minsann.

We were liars, E. Lockhart. Riktigt bra ungdomsbok med ett grymt språk och klurigt innehåll.

Onanisterna, Patrik Lundberg. Mycket bra bok om vänskap och att våga vara sig själv, vem det nu är.

We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler. Frågan är om detta inte är årets bästa hittills. En fantastisk bok om en mycket ovanlig familj.

Jag ger dig solen, Jandy Nelson. Konstigt nog började jag läsa, kom inte in i den och slutade. Började några veckor senare och absolut älskade.

Ungdomsår, J M Coetzee. En otippad höjdare, som jag var väldigt skeptiskt till innan jag började, men älskade redan efter några sidor.

The Guts, Roddy Doyle. Det var helt fantastiskt att återse familjen Rabbitte och Barrytown igen.

Billy Lynn’s Long Halftime Walk, Ben Fountain. Bra om amerikansk soldat på hyllningsturné, innan kriget i Irak väntar igen.

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis. Nattsvart och gripande om det svåra i att vara sig själv om omgivningen inte tillåter det.

Den vita staden, Karolina Ramqvist. Riktigt, riktigt bra och verkligen snygg bok. Språket är löjligt bra.

Sju dagar kvar att leva, Carina Bergfeldt. Utläst igår och obloggad än så länge. Riktigt stark berättelse, som definitivt tar avstånd från dödsstraff, men ändå lyckas problematisera det amerikanska samhället där staten tillåts mörda.

Vilka är de bästa böckerna du läst hittills i år?

Läs också:

Karen Joy Fowler levererar

cover

Jag hade stora förväntningar på We are all completely beside ourselves, trots att jag inte visste alls vad den handlar om. Det tar också lite tid innan det blir helt klart, men även vägen dit är fantastisk. Karen Joy Fowler har skrivit en mycket annorlunda syskonskildring, där den syster som är kvar berättar om den syster som försvunnit och brodern hon inte sett på mycket länge. Systern Fern försvann då huvudpersonen Rosemary var fem år, men fortfarande, första året på college är saknaden stor. Hon minns sin syster, men inte alls på samma sätt som storebrodern Lowell gör, men hon minns känslan av att växa upp nära henne. Rosemary talar aldrig om sin syster, men nu är det dags och hon börjar i mitten av historien, på college.

We are all completely beside ourselves återfanns på Man Booker Prizes korta lista 2014 och det är en utmärkelse den är väl värd. Jag var ganska överraskad ska jag erkänna, då jag tidigare försökt läsa Fowlers The Jane Austen Bookclub och gett upp då den var på tok för pratig. Även We are all completely beside ourselves är mångordig och ibland på gränsen till svulstig, men det funkar tack vare att huvudpersonen är beskriven så och en historia hon berättar inte kan skrivas på något annat sätt. Jag älskar inte heller slutet lika mycket som jag tycker om mitten och början, men det är en logisk avslutning och jag köper den trots allt.

I april ger Lavender Lit ut boken med titeln Vi är alla helt utom oss och med ett helt fantastiskt omslag. Läs den då om inte förr.

Läs också:

En gubbig lista

”Måste du alltid vara fixerad vid att det ska vara 50/50?”

Jo, just så är det och därför är jag lite extra sur över årets långa lista till Man Booker Prize, där 4 män och 2 kvinnor i juryn har utsett 10 mäns och 3 kvinnors böcker till listan. Dessutom är det en mycket vit lista, vilket gör mig minst lika upprörd.

Vi är så himla vana vid den här ojämlikheten att allt för få reagerar och många av de som reagerar gör det som i kommentaren ovan. Är det verkligen så himla noga att långa listor till bokpris inte består av mest män? Jag tycker definitivt det.

Nobelpriset i litteratur har gått till tretton kvinnor sedan 1901. Tretton. Inom de andra priskategorierna är det ännu värre, i fysik, kemi och medicin har femton kvinnor prisats, mot 539 män. I vissa fall har kvinnornas chefer fått priset, inte de kvinnor som faktiskt gjort upptäckten. Men visst, gällande vetenskap kanske det går att skylla på bristen på kvinnliga kandidater, även om det är ett kasst argument, men inom litteraturen går det knappast.

Men i Sverige är vi väl ändå jämställda? Jag hittade en artikel ur SvD, visserligen från 2009 men inga under har mig veterligen skett sedan dess. Då hade 28% av priserna i den skönlitterära klassen gått till kvinnor. En möjlig förklaring ger Stefan Eklund:

”En förklaring kan vara att Augustpriset gärna går till breda epiker – en genre som oftast företräds av män.”

 

Så det gäller alltså att skriva i en speciell (manlig) genre för att få ett pris? Så kan det vara, men det gör det inte desto mindre fel. Snarare tvärtom. Jag tror dock att det ligger en del i det. Jag läste Främlingens barn av Alan Hollinghurst, som fick Man Booker Prize 2004. En mycket bra bok, men en bok som om den vore skriven av en kvinna aldrig skulle fått ett pris. En familjesaga blir episk skriven av en man och känslosam skriven av en kvinna.

Någonting säger mig att Anders Cullhed har mer rätt:

”Jag tror att utfallet vad gäller vinnarna beror på vanlig genusblindhet, att man av gammal tradition förknippar högklassig litteratur med litteratur som skrivs av män.”

Män vinner alltså fler litterära priser av gammal och ohejdad vana. Det är en förklaring jag kan tycka är rimlig. Men en jury bestående av flest män är det inte heller konstigt att just Man Bookers långa lista ser ut som den gör. Män väljer män. Med det sagt låter jag ingen skugga falla över de författare som finns med på listan. Deras böcker är säkert fantastiska. Det är urvalet jag reagerar på. För ett urval görs alltid.

 

Vilka är då nominerade?

To rise again at a decent hour av Joshua Ferris

Joshua Ferris är från llinois, bor i New York och har tidigare släppt två kritikerhyllade böcker. Han fanns också med på The New Yorker‘s ’20 Under 40’ list of fiction writers. To rise again at a decent hour handlar om Paul, 40 år precis som jag och Joshua Ferris, tandläkare och inne i en livskris. Låter som en bra bok.

The Narrow road to the Deep North av Richard Flanagan

Richard Flanagan är från Australien och hans bok, som lånat titeln från en känd japansk bok, utspelar sig i ett japanskt läger för krigsfångar under andra världskriget. En läkare och fånge tänker tillbaka på en kärlekshistoria. Det kan vara en bok för mig.

We Are All Completely Beside Ourself av Karen Joy Fowler

Karen Joy Fowler är amerikanska och beskrivs som Science-Fiction-författare, men har på senare år skrivit annat. Det här är en bok jag haft ögonen på, men inte läst. Jag försökte med Fowlers största succé The Jane Austen Bookclub, men fastnade inte och gav upp. We Are All Completely Beside Ourself verkar dock vara en typisk Linda-bok med en familjetragedi som långsamt avslöjas.

The Blazing Word av Siri Hustvedt

Jag har ett komplicerat förhållande till Hustvedt, jag har inte gillat allt jag läst, men älskade till exempel Vad jag älskade. Till hösten kommer denna litterära gigant till Bokmässan och jag vill definitivt läsa The Blazing Word.

J av Howard Jacobson

Howard Jacobson är från Manchester och en riktigt bokprisförfattare. Han vann Man Booker Prize 2010 med The Finkler Question. J är en kärlekshistoria som utspelar sig i framtiden och jag vill gärna att någon annan läser innan jag ger mig på den …

The Wake av Paul Kingsnorth

Paul Kingsnorth är från Storbritannien och har tidigare skrivit facklitteratur och poesi. The Wake är hans första roman. Den utspelar sig några år efter slaget vid Hastings och låter på pappret definitivt inte som en bok för mig.

The Bone Clocks av David Mitchell

David Mitchell är en brittisk författare som återfinns på en rad långa och korta listor för tidigare Man Booker Prizes. Detta skulle kunna göra att han tjänat ihop till ett pris. The Bone Clocks utspelar sig 1984 och handlar om Holly Sykes som rymt hemifrån. Vi får sedan följa henne under hela livet och det skulle kunna vara spännande.

The Lives of Others av Neel Mukherjee

Neel Mukherjee föddes i Calcutta, men utbildade sig i Oxford och Cambridge och bor nu i London. Han är litteraturkritiker och skriver recensioner i en rad dagstidningar. The Lives of Others utspelar sig i Calcutta 1967, handlar om Supratik som engagerar sig i en extrem politisk grupp och verkar riktigt spännande.

Us, David Nicholls

David Nicholls är från Stprbritannien och hans förra bok En dag var en formidabel succé. Us handlar om ett äktenskap på upphällning, en man som försöker vinna tillbaka sin fru och en resa runt Europa. Jag har bara läst En dag av David Nicholls och tyckte om den. Den tillhör knappast de episka romaner som påstås vinna priser, något jag visserligen tycker är rätt trevligt. Det finns andra genrer som är minst lika bra, eller bättre om du frågar mig.

Orfeo av Richard Powers

Richard Powers bor i Los Angeles och har fått en del litterära priser tidigare. Dock inte Man Booker Prize. Orfeo låter som en riktigt udda bok om en kompositör som i sitt microlabb söker efter musikaliska mönster i DNA, något som polisen börjar undersöka. Mycket svårt att veta vad det här är för bok, skulle kunna vara fantastisk eller bara riktigt konstig.

How to be Both av Ali Smith

Ali Smith är en brittisk författare som skriver annorlunda romaner, inte sällan där det dyker upp en främling som förändrar livet för huvudpersonerna. Hon har tagit plats på Man Booker Prize korta och långa lista ett antal gånger och jag hoppas att hon vinner denna gång. How to be Both handlar om konst, men beskrivs på ett lite snurrigt sätt minst sagt. Omslaget är dessutom märkligt feelgood, men jag kommer definitivt att läsa.

History of the Rain av Niall Williams

Niall Williams är en irländsk författare som tidigare skrivit åtta romaner. History of the Rain handlar om Ruth som är dotter till en poet. Hon letar efter information om honom genom hans böcker, både de han skrivit och de han äger. Kan vara något kanske.

 

Den korta listan presenteras nionde september.

Läs också: