Månad: april 2020

Böcker att se fram emot i maj

Snart ny månad och nya böcker att se fram emot. Jag har lusläst förlagets kataloger och hittat många titlar som lockar.

Krigarinnorna, Laetitia Colombani, [sekwa], maj

Jag lever och du hör mig inte, Daniel Arsand, Elisabeth Grate Bokförlag, maj

Himlen över taket, Nathacha Appanah, Elisabeth Grate Bokförlag, maj

Lycka är för losers, Wibke Brueggermann, Natur & Kultur, 1 maj

Säg inget om Lydia, Celeste Ng, Albert Bonniers Förlag, 5 maj

Juni, juli och halva augusti, Marie-Louise Marc, Printz Publishing, 6 maj

Systrarna från Toscana, Lori Nelson Spielman, LB förlag, 6 maj

Midsommarnattsdrömmar, Bengt Ohlsson, Albert Bonniers förlag, 8 maj

Renoveringsobjekten, Eli Åhman Owetz, Harper Collins, 8 maj

Den osynlige vännen 1 och 2, Stephen Chbosky, Norstedts förlag, 11 maj

Dit mina tankar aldrig når, Yijun Li, Norstedts förlag, 11 maj

I sommar blir det nog bättre, Sisko Savonlahti, Norstedts förlag, 11 maj

Daisy Jones & the Six, Taylor Jenkins Reid, Bookmark förlag, 12 maj

Helt ärligt, Camryn Garrett, Gilla böcker, 12 maj

Min mörka Vanessa, Kate Elizabeth Russel, Albert Bonniers förlag, 12 maj

Lärarinnan, Danny Wattin, Piratförlaget, 14 maj

Inte din baby, Seluah Alsaati, Natur & Kultur, 15 maj

Luta sig mot vinden, Rakhsha Razani, Galago, 15 maj

Systrarna på heden, Bella Ellis, Bokförlaget Polaris, 15 maj

Allt vi höll hemligt, Lara Prescott, Norstedts förlag, 18 maj

Svärmodern, Moa Herngren, Norstedts förlag, 18 maj

Tolv veckor med dig, Johanna Schreiber, Norstedts förlag, 18 maj

Balladen om sångfåglar och ormar, Suzanne Collins, Bonnier Carlsen, 19 maj

En nästan perfekt semester, Lucy Diamond, Printz Publishing, 20 maj

Jagad, Joyce Carol Oates, Albert Bonniers Förlag, 20 maj

Strega, Johanne Lykke Holm, Albert Bonniers Förlag, 22 maj

Rött, vitt och kungligt blått, Casey McQuiston, Lavender Lit, 26 maj

Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts, Mhairi McFarlane, Harper Collins, 27 maj

 

Daisy Jones & The Six

Daisy Jones & The Six är Taylor Jenkins Reids senaste bok som släpps på svenska i mitten av maj. Det är en bok som bygger på intervjuer av medlemmar i bandet The Six, sångerskan Daisy Jones och människorna kring dem. Intervjuerna ska ligga till grund för en bok och har inte redigerats. Istället blir det tydligt att olika personer har olika minnen från samma händelser. Det är en del av bokens charm.

Det börjar med att vi får möta Daisy Jones. Född 1951 och uppvuxen i Hollywood Hills. Dotter till en brittisk konstnär och en fransk modell som gav henne allt som pengar kunde köpa. Det de inte kunde köpa henne var kärlek och gemenskap. Hon hade inga syskon, inga ytterligare släktingar och föräldrar som var upptagna med sina egna karriärer. Hon berättar själv hur hon redan som fjortonåring började hänga på barer och klubbar. Snart blev hon något av en groupie, men fick i alla fall en vän i Simone Jackson, som drömde om att bli disco stjärna. Simone förblir hennes vän under många år och blev något av en storasyster.

Ungefär samtidigt, i mitten av 60-talet, startade bröderna Billy och Graham Dunne blues-rockbandet The Dunne Brothers. Båda ville använda sin pappas gamla gitarr. Han hade lämnat familjen redan 1954 och bröderna uppfostrades av sin mamma Marlene Dunne. För att sönerna inte ska bråka sparar hon pengar och köpte ännu en gitarr och därefter var bandet igång. Billy blev sångare medan Graham höll sig till endast gitarren.De inspirerades av Lennon och McCartney och blev mer och mer poppiga. Några år senare blev de ett band “på riktigt” då trummisen Warren Rhodes, basisten Pete Loving och gitarristen Chuck Williams anslöt. Chuck kallas senare in i armén och dödades i Kambodja. Istället värvades Eddie Loving, en skicklig gitarrist, men också en musiker som inte var nöjd med att hamna i skuggan av Billy Dunne. Den sjätte personen blev Karen Sirko som blev bandets keyboardist. Nu var de sex, men bandnamnet kom först senare.

Den sjunde medlemmen i bandet skulle kunna vara Billys flickvän och senare fru Camila. Någon som hade kunnat bli en Yoko, men som istället troget väntar hemma på sin man och hänger med på turnéer ibland. Hon spelar en viktig roll i boken som en i alla fall något utomstående blick. Hon är också en riktigt komplex karaktär som jag gillar att läsa om.

Vi följer Daisy Jones och bandet på var sitt håll medan de försöker på alla sätt att slå igenom. När The Six fått spela in sitt album och Daisy Jones börjar bli känd sammanförs de för att spela in en singel. Där börjar boken på riktigt och historien om ett bands uppgång och fall tar fart på allvar.

Nej, Daisy Jones and The Six fanns inte på riktigt, men arbetet med ett succéalbum som utgör större delen av boken ska enligt författaren baseras löst på Fleetwood Mac’s arbete med Rumours. Hon kallar i en artikel i The Guardian Fleetwood Mac för “a band and a soap opera” och läget är liknande gällande Daisy Jones & The Six.

Det som gör Daisy Jones & The Six så himla bra är alla röster som får berätta om hur det var, eller hur de upplevde att det var. Inledningsvis gör det boken lite svårläst, men jag kom in i det ganska snabbt och gillade formen. Daisy Jones är en fascinerande karaktär och jag tycker om att få följa hennes liv ett tag. Det är också riktigt roligt att få hänga i musikvärlden ett tag med allt vad det innebär.

Amazon Prime håller på att göra en tv-serie som baseras på Daisy Jones & The Six och det skulle kunna bli en riktigt härlig serie med förhoppningsvis mycket bra musik. Daisy Jones kommer att spelas av Riley Keough som är barnbarn till Elvis Presley och Billy Dunne av Sam Claflin. Jag har inte koll på någon av dem, men hoppas att det blir bra. Klart är att boken Daisy Jones & The Six är väldigt visuellt skriven och borde kunna göras om till en riktigt bra tv-serie. Samtidigt kommer det kanske vara svårt att skildra de olika versioner av sanningen som boken bjuder på.

De nominerade till Årets bok 2020

Målet var att hinna titta på avslöjandet av de nominerade böckerna direkt på morgonen idag, men dagen har gått i ett på jobbet och jag landade i soffan först för en liten stund sedan. När jag klickade mig ut för att söka efter de nominerade insåg jag att jag lyckats med konststycket att förutse exakt noll (NOLL!) av de nominerade och jag har bara läst en av dem. Några fler är jag nyfiken på, medan jag faktiskt är lite konfunderad över vissa val och definitivt vissa bortval. Klart är att jag och juryn inte alls fastnat för samma titlar det senaste året. Så brukar det inte se ut.

De nominerade till Årets bok 2020 är:

Brevvännerna av Eli Åhman Owetz (Harper Collins)

En oväntad nominering som jag (kanske orättvist) avfärdat. Kan säkert funka att läsa en varm sommardag, så det får jag väl göra. Boken handlar om två personer som brevväxlar anonymt via en bokbuss och det låter faktiskt riktigt charmigt.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens (Bokförlaget Forum)

Det här är en bok som jag tror skulle passa mig, men som jag ännu inte läst. Egentligen den typ av roman som på pappret är självskriven som nominerad. Boken handlar om Kya Clark, som kallas “Träskflickan” av människorna i det lilla samhället där hon bor.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes (Printz)

En nominering som jag borde ha förutsett, men jag valde bort den till förmån för Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell utgiven av samma förlag. En nominerad från ett mindre förlag brukar vara allt, men i år har Polaris lyckats knipa två nomineringar och Harper Collins, som kanske inte kan räknas som litet, men har en ganska liten svensk utgivning, har hela tre nominerade. Jag brukar ju gilla Jojo Moyes, men har inte alls lockats av den här boken märkligt nog.

Jamåhonleva av Anders Roslund (Albert Bonniers förlag)

Jag har inte riktigt fastnat för Roslunds böcker ännu, men den här om kriminalkommissarie Ewert Grenoch infiltratören Piet Hoffmann får jag väl ge en chans.

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates (Harper Collins)

Oväntad, men rolig nominering. Det var länge sedan jag läste något av Oates och jag har kikat på den här boken. Berättelsen om Violet Rue Kerrigan, vars två äldre bröder begår ett rasistiskt mord verkar både spännande och relevant.

I oxögat av Ida Andersen (Polaris)

En historisk roman som är en spännande nominering, men som inte lockar mig speciellt mycket. Säkert välskriven, men den här historieläraren har svårt att läsa historiska skildringar i form av skönlitteratur.

Ödesmark av Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)

Jag trodde inte att förra årets vinnare skulle nomineras i år igen, men tycker faktiskt att det är kul att jag hade fel. Det här är en av de nominerade som jag verkligen vill läsa.

Jägarinnan av Kate Quinn (Harper Collins)

Tredje nomineringen för Harper Collins och jag inser att jag läst väldigt få böcker ur deras utgivning det senaste året. Jägarinnan har jag sneglat på och berättelsen om tre karaktärer före, under och efter andra världskriget skulle kunna vara riktigt spännande.

Terapeuten av Helene Flood (Polaris)

Terapeuten är Helene Floods första bok för vuxna och säkerligen har hennes erfarenheter från psykologyrket påverkat innehållet. Boken handlar om Sara, en ung psykolog som driver en mottagning för unga ovanför garaget i anslutning till den ärvda villa som hon och hennes man håller på att renovera.

Nästa! av Nina Lykke (Wahlström & Widstrand)

Nina Lykke är en tidigare juryfavorit som blivit nominerad även för sin nya bok. Nästa! har undertiteln “en läkarroman” och jag ser fram emot att läsa den.

Tistelhonung av Sara Paborn (Albert Bonniers förlag)

Sara Paborn finns med i min Boktolva i år och jag har planerat att läsa Tistelhonung som landade i brevlådan förra veckan.

Skuggjägaren av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Det här är en nominerad som jag verkligen borde ha haft med även på min lista. Skuggjägaren är verkligen en riktigt bra spänningsroman som är väl värd sin nominering.

 

Vad tycker du om de nominerade titlarna? Har du några favoriter? Är det några nomineringar som överraskar dig? Saknar du några titlar på listan?

Tre böcker som jag var helt säker skulle nomineras och faktiskt saknar på listan är Resten av allt är vårt av Emma Hamberg (Piratförlaget), En förlorad man av Jane Harper (Bokförlaget Forum) och Herravälde av Elin Olofsson (Wahlström & Widstrand). Eftersom könsfördelningen är ännu mer ojämn än min var tycker jag gott att En halv värld bort av Mike Gayle (Norstedts) kunde fått vara med på listan. Visserligen är det Bonniers Bokklubbar som väljer ut de nominerade, men någon titel från konkurrenten Norstedts kunde de väl tagit med. Även annan mångfald än gällande kön saknas, vilket gör att jag saknar t.ex. Queenie av Candice Carty-Williams (Albert Bonniers Förlag) och Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata (Lind & co).

Tänk snabbt! (vecka 18)

April är snart slut och våren är här på riktigt. Jag jobbar på hemma vid mitt köksbord och saknar att få träffa mina elever på riktigt. Positivt är dock att jag äntligen känner mig hyfsat frisk, så snart kanske jag drar till jobbet för att förhoppningsvis få lite sällskap.

April avslutas med Valborg och i år hoppas jag att det firas väldigt lugnt. På vissa platser är det tradition att tända eldar och sjunga in våren, medan andra kör påskbrasa istället eller kanske både och. Vilken tradition följer du påskbrasa eller majbrasa?

Våren är prisernas tid och i förra veckan delades Sveriges radios romanpris ut till Testamente av Nina Wäha. Imorgon avslöjas de nominerade till Årets bok. Vilket av priserna föredrar du?

Sveriges Radio delar också ut ett novellpris och ett lyrikpris. Läser du helst noveller eller lyrik?

Jag har precis sett sista avsnittet av den sextonde (säsongen) av tv-serien Grey’s Anatomy. En riktig långkörare alltså. Vad föredrar du när du väljer tv-serier långkörare eller mini-serier?

Det finns ett flertal olika tjänster för att se tv-serier och filmer där HBO, Netflix och Viasat kanske är de största. Vilken väljer du?

Veckans snabba lyder:

påskbrasa eller majbrasa?

Sveriges Radios romanpris eller Årets bok?

noveller eller lyrik?

långkörare eller mini-serier?

HBO, Netflix eller Viasat?

 

Så här lyder mina val:

påskbrasa eller majbrasa? Inget av dem i år, men gärna en majbrasa.

Sveriges Radios romanpris eller Årets bok? Jag brukar föredra jurypriser framför priser där vinnaren röstas fram. Vinnaren av Sveriges radios romanpris väljs av en lyssnarjury, så det är en fin kombination.

noveller eller lyrik? Tyvärr är det sällan jag läser varken noveller eller lyrik, men jag älskar verkligen att läsa och lyssna till lyrik.

långkörare eller mini-serier? En långkörare som lyckas hålla kvaliteten uppe är det absolut bästa jag vet. Just nu ser vi How I met your mother tillsammans hela familjen och har just påbörjat den tredje säsongen av nio. Det känns bra att veta vad vi ska göra de närmaste månaderna.

HBO, Netflix eller Viasat När jag tittar själv ser jag ofta serier på HBO men när det är familjen som gäller väljer vi Netflix. Fördelen är att det går att ha olika profiler och att utbudet är varierat.

 

Nu är det din tur. Vad väljer du? Tänk snabbt!

 

 

 

Vilka nomineras till Årets bok 2020?

På tisdag med start kl 9.00 avslöjas vilka böcker som nominerats till priset Årets bok 2020, som delats ut av Bonniers Bokklubbar på Bokmässan de senaste åren (jag är inte helt redo att tänka så långt ännu, men har börjat inse att det kanske inte bir varken utdelning eller Bokmässa i år).

De tidigare vinnarna är:

2016 Det är något som inte stämmer av Martina Haag

2017 Glöm mig av Alex Schulman

2018 1793 av Niklas Natt och dag

2019 Silvervägen av Stina Jackson

Visst syns det ett mönster? Vinnaren 2020 är mycket troligt en svensk författare som når en bred publik.

 

Det här tolv titlarna tror (och hoppas) jag blir nominerade:

Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones, Bokförlaget Forum

Herravälde av Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg, Piratförlaget

En förlorad man av Jane Harper, Bokförlaget Forum

En halv värld bort av Mike Gayle, Norstedts

Normala människor av Sally Rooney, Albert Bonniers Förlag

Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell, Printz Publishing

Snöstorm av Augustin Erba, Albert Bonniers Förlag

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata, Lind & co

Våroffer av Anders de la Motte, Bokförlaget Forum

Queenie av Candice Carty-Williams, Albert Bonniers Förlag

Albatross av Ann Cleeves, Albert Bonniers förlag

 

Vilka böcker tror och hoppas du på?

Samlade verk av Lydia Sandgren

Som göteborgare ville jag självklart läsa vårens debutant Lydia Sandgrens mastodontverk Samlade verk. Kanske hade jag väntat tills i sommar om det inte hade varit så att vi läste den i min bokklubb Bokbubblarna, då en tegelsten inte är något som brukar gå ihop med lästorka. Nu ägnade jag påskhelgen åt att hänga med Martin, Gustav, Cecilia, Rakel och de andra, vilket var okej investerad tid, men jag är inte överväldigad om än väldigt glad att jag nu har läst en av årets givna snackisar. Vi kommer att höra mycket om Sandberg och hennes debut när litteraturåret 2020 ska sammanfattas.

Det jag tycker om med Sandgrens debut är miljöerna och karaktärsteckningarna. Hon lyckas levandegöra kanske främst Martin Berg, huvudpersonen som i vuxen ålder är förläggare, men alltid drömt om att bli författare. Även de andra karaktärerna är väl gestaltade och jag brydde mig om dem tillräckligt mycket för att ägna många timmar åt att lära känna dem. Jag är också väldigt glad över att någon bryr sig om Göteborg tillräckligt mycket för att låta staden vara en av huvudpersonerna i sin bok, för staden är inte bara gator och torg, utan en levande varelse som formar bokens karaktärer.

Vi får följa Martin i flera tider. I nuet är han ensamstående och närmar sig femtio. Hans dotter Rakel har flyttat hemifrån och studerar till psykolog. Sonen Elis bor fortfarande hemma i lägenheten på Djurgårdsgatan, men är inte direkt intresserad av att umgås med sin far. Det är nu femton år sedan hustrun och modern Cecilia lämnade dem. Ingen vet var hon är och nog har de lärt sig att leva hyfsat utan henne, men när hans gamle vän Gustav Becker, nu känd konstnär, ska ha en stor utställning i Göteborg fylls staden med porträtt som väcker minnen. Ett av Gustavs favoritmotiv var nämligen Cecilia Berg.

Det är när Martin började gymnasiet på Hvitfeldska i Göteborg som han för första gången träffar Gustav. De blir vänner och åker några år senare till Paris tillsammans. Även om jag som sagt tycker om att läsa om min hemstad är det faktiskt i Paris som berättelsen tar fart på riktigt.  Relationen mellan Martin och Gustav är intressant att följa. Från tonåringarnas vänskap som liknar en förälskelse, till en ännu stark, men väldigt sporadisk vänskap mellan vuxna män. En som drömmer om att bli författare och vars samlade verk fyller flera byrålådor och en som just fått sina utställda i sin hemstad. En som fångade sitt livs kärlek och sedan miste henne och en som inte riktigt verkar veta vad kärlek är.

Martin, Cecilia och Gustav bildade en annorlunda trojka. Att Martin och Cecilia var ett par hindrar inte att de är vänner alla tre. Kanske är det Cecilia jag tycker mest om, för trots att hon egentligen förblir en bifigur i bakgrunden är hon en karaktär som fastnar. Hennes påverkan på omgivningen är också stor både när hon finns med sina nära och kära och efter att hon försvunnit. Samlade verk är en roman om vänskap och om den stora kärleken som förlorades. Det är också en roman om en dotter som söker efter en mor och en man som försöker börja om. Det är en på många sätt imponerande debut, men det finns en sak som stör mig. Jag är nämligen inte alls förtjust i Lydia Sandgrens omständliga och ordrika sätt att skriva. Visst är det intressant med händelser och personer som beskrivs i detalj, men det hade räckt med några av Martins promenader i Göteborg och Paris för att fatta grejen. Nu blir det ibland väl många versioner av nästan samma sak. Med det sagt är det trots allt befriande med en debutant som skriver ut det som händer och vågar slösa med ord. Lite har jag tröttnat på debutanter som låter allt för mycket stanna mellan raderna och i den fällan går Sandberg definitivt inte. Samtidigt blir jag faktiskt lite besviken när 700 sidor ändå inte leder till ett vettigt slut. Å andra sidan finns det definitivt en öppning för en av de andra karaktärerna att berätta sin historia i nästa bok. Gärna Cecilia. Jag tyckte så mycket om Cecilia och är inte riktigt färdig med henne.

Samlade verk är utan tvekan en imponerande debut och jag är helt säker på att Sandgren kommer att tilldelas många priser och det förtjänar hon. Jag tycker om hennes bok, men är inte lika överväldigad som kritiker har varit. Däremot hoppas jag på fler verk av Sandgren och då gärna med ännu mer skärpa. Hennes beskrivning av kulturvärlden och några män i den är helt klart vass. Vi Bokbubblare som samtalade om boken igår var också överens om att det är ganska så fascinerande att en kvinna född 1987 kan skriva en så trovärdig bok om en tid då hon knappt var född och dessutom skildra män i femtioårsåldern på en väldigt trovärdigt sätt. En annan sak vi pratade om är hur ovanligt det är att läsa om en kvinna som lämnar sin familj, faktiskt också helt utan att författaren skuldbelägger henne. Ännu mer ovanligt är det att läsa om män som blivit lämnade och som uppfostrar sina barn själv. Visst finns det böcker om änkemän, men inte om de som blivit övergivna. Trots att det här är en riktig tegelsten som för flera av oss var både trögstartad och svårt att hinna läsa ut fanns det massor för Bokbubblarna att samtala kring.

Det sextonde året

I ett samhälle där kvinnor ses som varelser som när de börjar bli vuxna utvecklar en destruktiv magi som måste förstöras, skickas alla unga kvinnor i väg det året de fyller sexton. Några av dem är bortlovade och kommer att gifta sig när de kommer tillbaka. Andra kommer att få arbeta. Ingen i samhället talar om det så kallade nådeåret, men alla vet att de som kommer tillbaka efter det är rejält påverkade. Huvudpersonen Tierney blir vald av en man, något hon inte räknat med. Inte heller har hon räknat med att den unga kvinna som såg honom som sin kommer att vilja hämnas. När nådeåret tar sin början följer hon självklart med och hon tror att de som kommer att vara farligast för henne är de jägare som rör sig i skogen. Det är fel.

Det sextonde året av Kim Liggett är som en kombination av Hungerspelen och The Handmaids Tale. Samhället som Tierney lever i är kvinnofientligt och inga kvinnor tillåts bestämma över sina liv. När de skickas i väg under nådeåret hamnar de i en situation som kan liknas vid ett hungerspel. Konkurrensen är stor och alla vill överleva till varje pris. Inledningsvis avfärdar jag Det sextonde året som en ganska medioker ungdomsbok av en författare utan egna idéer, men snart inser jag att jag har fel. Mycket handlar om att Kim Liggett har skapat en trovärdig karaktär i Tierney och jag vill verkligen veta hur det går för henne. Det är också intressant att läsa om hur samhället hon lever i har utvecklats och vilka regler som gäller där. lite synd tycker jag att det är att Det sextonde året fått ett megarosa omslag som signalerar att det är en bok för tjejer, då det definitivt är en bok som borde kunna nå en bred publik. Jag kan också tänka mig att den skulle kunna bli en bra film, eller kanske ännu hellre tv-serie.

Pockettips på Världsbokdagen

Idag firar vi boken och läsningen på Världsbokdagen och jag tänkte tipsa om några bra pocketböcker att läsa nu när utomhusläsning i alla fall för min del står på programmet. Det finns ju inte så mycket att göra i dessa tider mer än att gilla läget och vara tacksam för den lästid som erbjuds.

Här kommer mina pockettips för Världsbokdagen, våren och sommaren:

Vem dödade min far av Édouard Louis är en rejäl känga till klassamhället där vissa slits ut långt innan andra ens reflekterar över att de skulle vara gamla. Läs mina tankar om boken här.

Herravälde av Elin Olofsson handlar om Alice som mitt i tiden för kvinnors frigörelse för en chans till någon slags makt. En bok jag tyckte väldigt mycket om. Läs mer här.

Järtecken av Christoffer Carlsson släpptes i pocket redan i vintras, men jag tycker verkligen inte att ni ska missa den. En ovanligt välskriven roman om ett brott, tyckte jag.

Slutet av Mats Strandberg tillhör också kategorin “böcker som inte får missas”. Visst kan den kännas lite väl svart just nu, men samtidigt kan den säkert hjälpa till att hantera samtiden också. Jag älskade den.

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella är istället en trevlig, romantisk och lättsam berättelse om Fixie som försöker att fixa allt för alla och nu tvingas ta emot hjälp själv. Riktigt charmig!

Det dröjer tills i början av juni innan Normala människor av Sally Rooney släpps i pocket, men jag kan inte låta bli att lyfta den ändå, eftersom det är en så väldigt bra bok. Läs mina tankar här.

 

 

 

The Women’s Prize for Fictions korta lista 2020

Det är prisernas och nomineringslistornas tid nu och igår avslöjades vilka titlar som fick ta plats på årets korta lista för ett av mina favoritpris Women’s Prize for Fiction. Just i år verkar de historiska böckerna stå i centrum och det gör mig kanske lite tveksam, men flera av böckerna vill jag verkligen läsa. Eftersom tanken är att jag någon gång ska läsa alla vinnarböcker (eller i alla fall någon bok av de prisade författarna) i utmaningen #Readingwomen hoppas jag på en lockande vinnare. Men först den korta listan.

De sex titlarna på årets short list är:

Dominicana av Angie Cruz

Dominicana är Angie Cruzs tredje roman som handlar om Ana Canción som längtar bort från Dominikanska republiken. Hon gifter sig därför med den dubbelt så gamle Juan Riuz och får chansen till ett nytt liv i New York. Äktenskapet är från början ganska misslyckat, men Juans yngre bror César övertalar Ana att stanna trots allt.

En otroligt viktig historia, menar juryn och lyfter också att den berättas på ett annorlunda och skickligt sätt. Det här är utan tvekan en bok jag vill läsa.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo

Girl, Woman, Other tilldelades Bookerpriset 2019 och det är knappast överraskande att den återfinns även bland de nominerade till Women’s Prize for Fiction och inte heller att den finns med även då ett gäng titlar rensats bort. Boken består av berättelser om tolv människor i olika tider och på olika platser. Det de har gemensamt är att Storbritannien är deras hem och boken sägs ge en helt ny bild av landet. Så här beskrivs den: “This is Britain as you’ve never seen it. This is Britain as it has never been told.” En spännande idé, men jag är (självklart) lite rädd för att det blir mer en novellsamling än en roman.

A Thousand Ships av Natalie Haynes

Att göra om historiska romaner eller historiska händelser och låta andra än de manliga hjältarna berätta är en tydlig trend. I A Thousand Ships av Natalie Haynes är det kvinnorna som ger sin bild av det Trojanska kriget och även om det egentligen inte är en typ av bok som lockar mig kan jag förstå att den nominerats. Jag var tämligen säker på att den skulle ta sig till den korta listan, men är tveksam till om jag kommer att läsa den om den inte vinner (för vinnarna ska jag ju läs är det tänkt).

The Mirror and the Light av Hilary Mantel

The Mirror and the Light är den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell. Jag har inte läst någon av böckerna, men väldigt många har läst och älskat. Då ingen av de två andra böckerna vunnit Women’s Prize for Fiction är det inte otroligt att det är Mantels år i år. Vinner hon vet jag i alla fall vad mitt sommarprojekt blir.

Hamnet av Maggie O’ Farrell

Hamnet är Maggie O’Farrells berättelse om ett par tvillingar från Stratford-Upon-Avon. Året är 1596 och deras föräldrar är inte hemma. När systern blir sjuk försöker brodern Hamnet att finna hjälp. Pojken, som är son till en dramatiker, är nu bortglömd, men hans namn gav namn åt en mycket känd pjäs. Det låter som att O’Farrells bok balanserar mellan fantasi och verklighet och eftersom hon är en stor favorit vill jag självklart läsa. Riktigt roligt att hon återfinns på den korta listan!

Weather av Jenny Offill

Jenny Offill har tidigare skrivit Dept. of Speculation som gavs ut på svenska med titeln Avd. för grubblerier. Nya boken Weather handlar om bibliotekarien Lizzie Benson, vars liv har handlat mycket om att vårda sin mor och sin bror. Nu mår de lite bättre och när Lizzies mentor Sylvia Liller erbjuder henne att vara en del av hennes kända podd Hell and High Water tar hennes liv en ny vändning. Det här låter som en riktigt annorlunda bok och den lockar till läsning.

Comedy Women in Print Prize

Upptäckte ett för mig nytt litteraturpris igår när jag som vanligt tog en sväng runt Twitter på kvällen. Det är Comedy Women in Print Prize förkortat CWIP som i år delas ut för andra gången och nu presenterar sin långa lista för 2020. Priset delas ut i tre kategorier, dels “vanliga” publicerade underhållningsromaner och nytt för i år är att också grafiska böcker får en egen kategori. Tredje kategorin är opublicerade verk där vinsten är ett bokkontrakt. Roligt för de som tävlar, men kanske inte så mycket att skriva om här. Vill du kika på de tävlande som suktar efter ett bokkontrakt hittar du dem här. De grafiska romanerna på långa listan hittar du här.

Förra året delades CWIP ut för första gången. Då vann The Exact opposite of okay av Laura Steven priset för Best published comic novel och det är en bok för unga vuxna. Kanske är det första gången jag ser en ungdomsbok vinna ett litteraturpris utan att det finns en separat kategori för just ungdomsböcker. Det känns väldigt roligt. På den korta listan återfanns också titlar som Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman samt Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal.

Cow girl av Kirsty Eyre vann kategorin opublicerade böcker och blev utgiven av Harper Collins. Boken beskrivs som “an udderly hilarious LGBTQ+ story of friends, family and four-legged beasts” och det låter ungefär hur galet som helst.

Ett pris för lång och trogen tjänst CWIP Lifetime Achievement Award tilldelades Jilly Cooper. Sådana priser är alltid fina tycker jag.

Förra veckan påstod jag ju att jag inte gillar böcker som marknadsförs som roliga, men det är skillnad på rolig och rolig. Underhållande litteratur kan vara riktigt bra och därför har jag studerat den långa listan för den kategori som intresserar mig mest.

De nominerade till “Best published comic novels” är:

Queenie av Candice Carty-Williams som definitivt står på min läslista.
Big Girl, Small Town av Michelle Gallen som utspelar sig i Nordirland och verkar svart, men rolig.
Christmas Shopaholic av Sophie Kinsella, en favoritförfattare, men jag har inte fastnat för serien.
The Nursery av Asia Mackay är en bok som jämförs med Killing Eve och kallas för ett roligt spiondrama.
The Blessed Girl av Angela Makholwa är chic-lit som utspelar sig i Johannesburg. Verkar bra och kul!
The Flatshare av Beth O’Leary är utgiven på svenska som Sambo på försök.
So Lucky av Dawn O’Porter beskrivs som rolig och provokativ.
Reasons to be Cheerful av Nina Stibbe handlar om tonåringen Lizzie som lämnar sitt hem för ett jobb i stan.
Are We Nearly There Yet? av Lucy Vine beskrivs som en bok att gapskratta åt, vilket skrämmer mig lite
In the Crypt with a Candlestick av Daisy Waugh beskrivs som en underhållande pusseldeckare.
The Bookish Life of Nina Hill av Abbi Waxman väntar i min Kindle på att bli läst
Diary of a Confused Feminist av Kate Weston är en bok om 15-åriga Kat som vill bli en “riktig” feminist.
Frankissstein av Jeanette Winterson känns som en oväntad nominerad i sammanhanget, men en bok jag vill läsa.
Miss Blaine’s Prefect and the Vampire Menace av Olga Wojtas låter inte som min kopp te, men vampyrer och humor hör kanske ihop?

Den korta listan presenteras 1 juni och tills dess hoppas jag ha läst några av titlarna på den långa listan. Har du läst och gillat någon av dem? Är du nyfiken på fler?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: