Clara Törnvalls Autisterna är en bok som varit med mig länge. Jag har läst delar av den, men inte varit redo att läsa den från pärm till pärm. I helgen gjorde jag det. Mycket i den får mig att tänka på mina elever, mitt ena barn och ibland också på mig själv. Jag har inte autism, men känner igen mycket av de svårigheter som beskrivs som ljudkänsligheten, stress och ångest, behovet av struktur, förutsägbarhet …
Läsningen av Mia Kankimäkis bok Kvinnor jag tänker på om natten var en utdragen historia och efter att jag lyssnat färdigt på den har jag dessutom lyckats missa två bokcirkelstillfällen om boken. Frågan är om det gick så långsamt för att boken var en rätt långdragen historia eller om den kändes långdragen för att jag höll på med den så länge? Jag vet inte riktigt. Egentligen gjorde sig Kvinnor jag tänker på om natten …
I april spelade Bianca Kronlöf in flera tal som hon sedan publicerade på sitt instagramkonto. Ett handlade om Soran Ismael och hur programmet Persona non grata, som handlar om hans jobbiga tid efter anklagelserna om sexuella trakasserier, var minst sagt ensidigt då ingen av kvinnorna som anklagat honom fick komma till tals. Hans vänner Özz Nûjen, Måns Möller och Kristoffer Appelquist är däremot inbjudna och Bianca Kronlöf upprörs över hur de inte kallar saker …
Sommaren 2020 förlorade Chimamanda Ngozi Adichie sin far och eftersom en pandemi spreds över världen gick det inte att sörja tillsammans med andra, säga farväl på samma sätt eller hantera sorgen alls. I den lilla boken Anteckningar om sorg beskriver hon frustrationen i att inte kunna få ett värdigt avslut och därmed inte heller kunna gå vidare. Jag läste boken första gången i juli och sedan dess har jag läst den flera gånger till. …
Jag minns fortfarande hur jag stod där i klassrummet och tappade masken helt när Sara Danius avslöjade att Bob Dylan tilldelats Nobelpriset i litteratur. Kanske svor jag till och med lite. För mig var valet av honom nämligen ingen fantastisk överraskning, utan mer av ett skämt. Nu inser jag att jag får alla Dylanmän av alla kön mot mig, men jag blev inte alls glad över Svenska Akademiens val. Snarare tvärtom. Jag blev faktiskt …
I sin korta, men innehållsrika essä Det är natten, med underrubriken Författaren och den som skriver, funderar Karolina Ramqvist kring författarens kontroll över och förhållande till texten. Redan i inledningen slår hon fast att det är ”omöjligt att tala med någon om en bok som man skrivit”. Essän handlar sedan om hur hon kämpar för att faktiskt lyckas göra det. Ett annat dilemma är att faktiskt hinna skriva och att kunna se lägenheten som …
Idag skriver jag om Chimamanda Ngozi Adichies We should all be feminists, en bearbetning av hennes TED-talk med samma titel. Du hittar texten på Kulturkollo, där vi kör politiskt tema den här helgen med tanke på morgondagens val. Kika gärna in!
More baths, less talkning är Nick Hirnbys krönikesamling där han berättar om böcker han köpt och böcker han läst. Ibland mycket trevligt, ibland småtrevligt och ibland riktigt segt. Vissa krönikor, som den om Muriel Sparks gillar jag skarpt, men det är en ojämn samling herr Hornby bjuder på. Att börja göra månadssammanställningar som talar om vilka böcker jag köpt och vilka jag läst tror jag ändå att jag ska ta efter. Det ramar in …
Det finns många ord som kan användas för att beskriva Fredrik Backman, men lagom är knappast ett av dem. I boken Saker min son behöver veta om världen skriver Backman längre kåserier till sin son och varvar med korta iakttagelser från sitt liv, ofta i form av en dialog med sin fru. En fru som för övrigt verkar helt underbar. Det är de här korta betraktelserna som jag gillar bäst. Kanske för att de känns minst …
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag handlar om en författare. Författaren vill lämna staden hon bor i, den hemska franska staden som hon aldrig egentligen tyckt om. Jag undrar vilken det är. Tittar på kartan över landet med den hemska presidenten och funderar på om hon stannat kvar i samma del av landet. Om staden vid Atlanten är en stad i norra Frankrike. Kanske Caen. Men vet ni, det spelar egentligen ingen …
