Läsning

Tankar efter Bokmässan 2021

På väg in till Bokmässan idag sprang jag på författaren Christoffer Carlsson som är just en författare jag brukar springa på i olika sammanhang och “känt” i tio år. Vi pratade Palmemord, läsning och den något annorlunda Bokmässan. En fråga som fick mig att fundera vidare var vad jag som lärare tar med mig från fyra dagar med fokus på läsning och böcker. Det korta svaret är hopp och gemenskap.

Ibland känns det lite svart. Statistiken visar att färre unga läser och faktiskt också att färre lärare gör det. Det gäller till och med svensklärare, hur märkligt det än jag verka. Med kursplaner i svenska där det inte ens uttryckligen står att eleverna ska läsa böcker, utan endast texter, går det i teorin att gå igenom skolan utan att läsa en enda bok. Elever som påstår att så är fallet är ganska många och oavsett om de talar sanning eller inte är känslan av att läsning är något som går att välja bort ganska sorglig.

På torsdagen gick jag på flera seminarier som handlade om läsning och läsfrämjande. Det jag tog med mig från dem var konkreta tips, som att sätta upp boktips på skoltoaletter, men också synen på läsning som något vi gör gemensamt. Jag tror på läsning som en social aktivitet och jag tror på vikten av läsande förebilder. Boktips borde överskölja våra elever och de ska inte bara komma från svensklärarna. Kanske ska de komma från alla andra än just svensklärarna. Rektorer borde tipsa om böcker, liksom skolsköterskor och kuratorer, bygglärare och mattelärare, historielärare och programmeringslärare, vaktmästare, ja alla som möter ungdomar. Vi svensklärare borde få ägna oss mer åt skönlitteratur och mindre åt vetenskapligt skrivande. Får ungarna ett språk kommer resten att gå så mycket enklare. Läsa facklitteratur kan de med fördel göra i andra ämnen och med en medveten, språkutvecklande undervisning i dessa ämnen kommer elevernas språk att bli så mycket rikare.

Det jag också tar med mig från mässans första dag är vikten av skolbibliotekarier och skolbibliotek. Nu är det ju inte så att det på något sätt är ny kunskap för mig, men att på skolor ha tillgång till bibliotek med utbildade bibliotekarier borde inte vara något som går att välja bort. Tyvärr presenterades det nyinstiftade Läsrådet utan varken skolbibliotekarier eller svensklärare och även om en del av mig tycker att det är skönt att någon annan än lärare kan få ta ansvar, tycker jag att det säger en del om samhällets syn på skolbibliotekarier och svensklärare. Cilla Dalén, prisad skolbibliotekarie, röt till rejält och det behövs.

Böcker kan förändra liv och en bok som är otroligt viktig är Elaf Alis Vem har sagt något om kärlek? om hedersförtryck, men också om en pappa som faktiskt förändras. En annan är Binas historia av Maja Lunde och kanske kan litteratur bli en konkret tillgång i den rädsla och oro för destruktiv samhällsutveckling och miljöförstörelse. I dagens samhälle, där demokratin sviktar och politiker tävlar om att svartmåla det samhälle vi lever i, behövs litteraturen mer än någonsin. Det fina med Bokmässan är att det blir så tydligt att jag inte är ensam om att tycka så. Vi är många och det ger en behövlig balans mot den syn på läsning och läsundervisning som tyvärr syns i sociala medier.

Det blev en bra Bokmässa i år, trots att den var lite öde. Jag har träffat vänner, lyssnat på riktigt bra seminarier, men faktiskt inte köpt en enda bok. Tur då att Lana del Reys diktsamling Violet Bent Backwards Over the Grass väntade på mig här hemma. För säkerhets skull köpte jag den både på originalspråk och på svenska, översatt av Fredrik Strage. Jag hade i våras en tanke om att bjuda mina elever på veckans dikt och kanske är det dags att börja nu.

 

Läsning utifrån tema vänskap

I år är andra året jag låter mina elever i Svenska 1 gruppläsa böcker utifrån tema vänskap och jag tänkte berätta lite om upplägg och texter. Båda åren har jag och vår skolbibliotekarie tagit fram ungefär tio titlar som vi presenterat för eleverna. Därefter har de fått välja bok i första och andra hand och jag har sedan konstruerat grupper utifrån deras val.

Det här är inte första läsprojektet klassen har och efter att ha läst både noveller och en roman i helklass har jag kunnat stötta dem rejält tidigare. Nu har de fortfarande stöd av sin läsgrupp, men jag ger dem inga bokspecifika frågor under läsningen. Istället handlar det om frågor som kan användas till alla böcker, vilket självklart sätter höga krav på eleverna. Två samtal under läsningen sker i grupperna utan att jag gör annat än att stötta dem med samtalspunkter och det tredje slutsamtalet spelas in så att jag kan lyssna. Inför det samtalet var jag väldigt tydlig med att den som inte läst ut boken måste säga till mig, då det påverkar de andra i samtalet. En elev hörde av sig och jag placerade hen i en större grupp så att hen kunde delta, men inte “förstörde” för någon annan. Efter att ha lyssnat på samtalen är det tydligt att de andra har läst.

De böcker eleverna valde i år och förra året:

Allt ska brinna av Sofia Nordin En stark bok om en ganska destruktiv vänskap. En av eleverna som läste den lyfte hur lätt den var att läsa för att hen hela tiden ville veta hur det skulle gå och flera i gruppen berättade om hur de grät i slutet. “Fulgrät”, som en uttryckte det. Två absolut älskade, medan en är lite mer skeptisk över hur svart den är. De talar om återfödelse och tragedi, men också om hur trovärdigt tonåringar skildras även om dialogerna är lite väl vuxna.

Så jävla kallt av Lova Lakso En berättelse om Karla som flyr söderut för att rädda sin hund och för att komma ifrån kylan hemma. Resan är både fysisk och mental konstaterar eleverna som läst. De har också reagerat på att huvudpersonens röriga tankar gör att boken blir lite rörig, men de förstår varför och påpekar att det reder ut sig när Karlas tankar gör det. Den karaktär som väcker flest känslor är Kaja, som de både irriterar sig på och vill ta hand om. Hunden Hemingways öde engagerar också.

Naiv. Super av Erlend Loe En bok som egentligen är skriven för vuxna och har några år på nacken. Den funkar ändå ganska bra och samtalen kring boken handlar mycket om att våga bli vuxen och att ta ansvar för sig själv. Bokens huvudperson har en 25-årskris och hanterar den dels genom att fly, men också genom att bli vän med ett barn.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn Vänskapen mellan Emanuel och Tore står i centrum. De har varit vänner länge, men nu tycker Emanuel att Tore är väl töntig och han vill ha andra, coolare vänner. Är det verkligen okej att svika en gammal vän så? Är det trovärdigt? Nej och ja, är svaren på frågorna. En lättläst och rolig bok som kanske passar ännu bättre på högstadiet, men som ändå funkar.

No och jag av Delphine de Vigan Huvudpersonen Lou är en lillgammal 13-åring som eleverna tar till sitt hjärta. Det är en bok som inte primärt vänder sig till unga, men som fungerar bra att läsa på gymnasiet. Vänskapsfokuset är tydligt. Dels blir Lou vän med grannen Lucs och senare med uteliggaren No. Ovanlig, lite märklig, men bra var elevernas betyg.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt Junes morbror och gudfar Finn dör och hon saknar honom massor. Att Finn var homosexuell och sambo med Toby vill ingen kännas vid. Det är 80-tal och homosexualitet är långt ifrån lika accepterat som nu. Toby tar kontakt med June och en annorlunda vänskap växer fram. Det här är en bok som vissa tycker väldigt mycket om och andra inte alls gillar. Jag tror att svårigheten ligger i förståelsen för hur annorlunda samhället var när boken utspelar sig. Tempot är också en utmaning.

Stål av Silvia Avallone Här möter vi ett Italien som är långt ifrån turiststråken. Huvudpersonerna Anna och Francesca bor i området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum. Ett samhälle där könsrollerna är fasta och stereotyperna många. Vänskapen mellan flickorna skildras samtidigt som deras väg mot vuxenlivet beskrivs. Det här är en bok som kräver sin läsare, men de elever som ger sig på den brukar oftast ha en god läsförmåga.

Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar Huvudpersonen Taguchi Hiro är en så kallad hikikomori, dvs en person som isolerat sig hemma i sitt rum under flera år. När han vågar sig ut i parken träffar han en äldre man som han kallar Slipsen. Slipsen har fått sparken, men vågar inte berätta det för sin fru. En annorlunda vänskap växer fram mellan de två ganska udda personerna. Eleverna tyckte att den var annorlunda och intressant och funderade mycket över vad i boken som handlade om det japanska samhället och vad som handlade om karaktärerna specifikt. De gillar cirkelkompositionen och huvudkaraktärens “återfödelse” är också något eleverna fokuserade på och de gillade beskrivningen av den.

Tschick av Wolfgang Herrndorf En bok om en annorlunda bilresa som två tonårskillar gör. Maik blir vän med den nya killen Tschick och vi får följa dem under en kort och intensiv period. Tänker alla 14-åriga killar så här, undrar en av tjejerna och ja, så är det bekräftar killarna, men lugnar de andra med att det går över. Språket, som ska vara ungdomligt har inte åldrats väl konstaterar de, men de gillar ändå. Kanske är de vuxna för stereotypt beskrivna, men ungdomarna är trovärdiga. Även här beskrivs resan både som en rent fysisk resa och en inre sådan.

 

Slutsamtalet handlade om hur vänskap skildras i boken, om arketypiska grundberättelser och karaktärer, teman och motiv. Jag uppmanar eleverna att välja citat att bygga sitt samtal kring för att verkligen stanna i texten. Genom att ge exempel på meningar och ord som har betydelse kan de både exemplifiera språk och innehåll. Egna erfarenheter kan också få plats i ett litteratursamtal, men jag vill att fokus ska vara just på det lästa. Löst tyckande hör inte hemma i ett litteratursamtal. När det gäller just trovärdigheten i hur ungdomar och vuxna porträtteras gör eleverna dock en hel del kopplingar till sig själva och då är det ju relevant. Extra roligt är det när de läst så mycket att de faktiskt diskuterar “på riktigt” och vågar argumentera för sin sak. Det hände i flera samtal i år och det är fint när texter engagerar.

 

Exempel på frågor som elever diskuterade i slutsamtalet:

 

Vilken arketypisk grundberättelse skulle ni säga att er bok passar bäst in på? Varför?

Hur porträtteras unga och vuxna? Är porträtten trovärdiga? Varför/varför inte?

Vilka karaktärer har mycket och lite makt? Vad ger hög respektive låg status i miljön som skildras?

Vad tycker ni om karaktärerna? Finns det någon ni identifierar er med? 

Vilka är era favoritscener? Presentera en var och diskutera?

Diskutera er bok utifrån temat vänskap. Vilka exempel på bra och dålig vänskap finns i boken?

Vilka andra centrala teman finns i boken?

Hur kan teman kopplas till motiv?

Hur är berättarperspektivet? Vilken effekt får det?

Hur är tidsperspektivet? Vilken effekt får det?

Ungdomsböcker är ofta så kallade “utvecklingsromaner” där huvudkaraktären genomgår en förändring/utveckling. Hur passar er bok in i den genren?

 

De frågor som de fastnade mest kring var nog trovärdigheten, status och scener som de fastnat för. Även vänskapsskildringar och effekter av bokens form ledde till intressanta samtal. Det tar tid att lyssna på litteratursamtal, men jag får goda kunskaper om elevernas läsning och förståelse av densamma. Frågan om hur läsningen gått har jag inte använt tidigare och eleverna kunde väl beskriva både det som var lätt och svårt. Det är en fråga jag kommer att använda igen.

 

Noveller som passar in i temat:

Förutom böcker läser eleverna noveller om vänskap, för att sedan kunna göra jämförelser av t.ex. olika sorters vänskap. Följande noveller har jag använt i Svenska 1:

“Den perfekte vännen” av Jonas Karlsson, ur Den perfekte vännen (2010)

“Honey” av Johanna Thydell, ur Färdlektyr från 2007

“Pälsen” av Hjalmar Söderberg (1898)

“Spöket Milton” av Jonas Hassen Khemiri, ur Invasion! (2008)

“Vänner” av Ester Roxberg, ur Korridorer (2020)

“Väskhållaren” av Ninni Holmqvist, publicerad i novellsamlingen Färdlektyr (2004)

 

Jag tar gärna emot tips på både böcker och noveller som passar in på temat och kan fungera för elever på gymnasiet.

 

 

Photo by Hannah Rodrigo on Unsplash

Det jag gärna talar om …

För några dagar sedan snurrade en bild på twitter där det stod ungefär så här, du har blivit kidnappad men blir släppt efter två timmar för att du inte kan sluta prata om …

Ja, vad är det jag inte kan sluta prata om. Böcker såklart. Det är ganska många gånger som jag i ett samtal bidrar med en replik som inleds “jag läste en bok om just det för ett tag sedan” och då biter jag mig ändå i tungan nio av tio gånger en sådan replik är på väg ut.

Något som också hänt de senaste dagarna är att Facebook påmint mig om olika resor jag gjort med de vänner och bekanta jag träffat genom mitt stora intresse för litteratur. Det har varit läsretreat i Syninge, bokresor till Helsingfors, Amsterdam och Brighton. Flera gånger varje år brukar jag träffa ett gäng människor som inte skruvar på sig när jag lyckas få in böcker och läsning i var och varannan mening, utan som tvärtom talar på precis samma sätt själva.

Vi hann precis med en läsretreat i Varberg i månadsskiftet januari-februari 2020, men sedan dess är det få av dessa för mig så viktiga människor som jag träffat “på riktigt”. Jag är fantastiskt glad över min bokcirkel Bokbubblarna som jag träffat några gånger live under året och lika glad över den digitala bokcirkel som startades i somras. Det är bara det att det är så mycket svårare att verkligen prioritera en digital träff när det finns så mycket vardag som pockar på uppmärksamhet.

Det må vara så att kidnappare hade släppt mig för att jag tjatat hål i huvudet på dem med mina litterära kopplingar och funderingar. Det är också så att jag, trots en många gånger läsande omgivning, behöver det där lilla extra som det där gänget med bokbloggare och före detta bokbloggare ger. Jag behöver en bokresa nu. Helst flera.  Och en Bokmässa eller ett författarsamtal som inte kräver zoom. Jag saknar er så himla mycket kära #boblmaf

Vi måste kämpa för ungdomsboken

Varje år när de nominerade till Augustpriset avslöjas blir jag lika besviken. I kategorin Årets bästa barn- och ungdomsbok brukar de renodlade ungdomsböckerna inte sällan lysa med sin frånvaro. Ett argument för det i debatten brukar vara att den utgivningen är så mycket mindre än utgivningen av bilderböcker, men det är helt ärligt ett dåligt argument. Om vi helt fokuserar på läsning för små barn och sedan glömmer av den när dessa barn blivit ungdomar måste vi också ta ansvar för vår del i den försämrade läsförmågan bland våra unga. Priser finns i första hand inte för att unga ska hitta boktips, utan för att vuxna i deras närhet ska göra det. För mig är kampen för ungdomsboken och dess fortlevnad en central fråga och jag önskar att fler förde den.

Johanna Lindbäck har skrivit en artikel i Sydsvenskan med titeln Ungdomsboken håller på att elimineras och titeln kunde inte vara varken mer korrekt eller mer skrämmande. Visst är det roligt att böcker för mellanåldern fått ett uppsving de senaste åren och att fler bra böcker skrivs för åldersgruppen 9-12 år. Jag håller helt med Lindbäck om att t.ex. Augustprisnominerade Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson är fantastisk, liksom Alma Thörns fantastiska debut och Jenny Jägerfelds fina böcker för samma åldergrupp, men det går inte att komma ifrån det som Cecilia Knutsson från Rabén och Sjögren säger i Lindbäcks text, att det bara går att tvinga barn att läsa upp till en viss ålder. Ungdomar läser bara om de själva vill. Att utgivningen av ungdomsböcker minskar är tydligt och något jag själv noterade när jag gick igenom höstens böcker. De få förlag som ger ut böcker för unga har endast ett par titlar varje säsong och det är på tok för lite. Som Knutsson påpekar leder den allmänna sanningen om ungdomsbokens svårigheter till att förlagen satsar mindre på böcker för åldersgruppen, vilket gör att intresset blir ännu mindre, vilket leder till en ännu smalare utgivning. Nu ska ansvaret inte läggas endast på förlagen. Problemet är större än så.

Twitter skriver Lindbäck om det faktum att författare som skriver ungdomsböcker sällan får synas i media och om de får det förväntas de prata om ungdomars läsning i allmänhet och killars läsning i synnerhet, snarare än sina böcker. Nu är det lätt att hävda att Lindbäcks intresse för ungdomars läsning helt enkelt handlar om att sälja sina egna böcker, men att ens tänka den tanken är att förminska behovet av bra litteratur för unga. För mig som lärare är det tydligt att ungdomars läsförmåga minskat rejält, vilket också visar sig när de skriver. På min skolblogg Ordklyverier har jag skrivit om den språkliga försämringen och det faktum att många unga läser väldigt lite och i princip ingenting på svenska. Något som gör att det de senaste åren blivit mer och mer vanligt med språkfel i helsvenska elevers texter som liknar de som andraspråksinlärare gör. De gör ordföljdsfel och andra grammatiska fel som skulle kunna skyllas både på att de läser mindre, men också på engelskans inflytande. De direktöversätter ord från engelskan som inte alls passar i en svensk kontext och skriver mer och mer illa.

Så vad behöver göras? Massor! Självklart måste det ges ut böcker för ungdomar och det ska vara böcker de kan identifiera sig med. Det betyder att en så smal utgivning som idag troligen lyckas ganska dåligt med att nå en bred publik. Journalister måste också ta och kamma sig och faktiskt öka sina kunskaper om de ungdomsböcker som finns och lyfta relevanta titlar. Ungdomsboken måste helt enkelt uppvärderas. Om detta skrev jag i ett inlägg för några år sedan.

Lärare måste också ta sitt uppdrag på allvar och se till att ungdomar läser på skoltid. Som läget är just nu läser många elever knappt hela böcker ens på svensklektionerna och medveten litteraturundervisning pågår långt ifrån i alla klassrum. För ett par år sedan skrev jag en text om lärares syn på ungdomsböcker efter att en lärare på Facebook uttryckt att endast bekväma lärare använder ungdomsböcker. Klassiker i all ära, dem ska eleverna självklart möta, men de måste också få läsa böcker som faktiskt är skrivna för dem. Att läsa är ett sätt att forma sin identitet och precis som Lindbäck skriver är långt ifrån alla tonåringar redo att ta sig an ungdomsböcker. Då måste också deras lärare ha koll på utgivningen eller ha en skolbibliotekarie som har det. Synd då att så få skolor har ett skolbibliotek värt namnet. Här har vi ett annat stort problem som våra politiker definitivt måste ta tag i.

Självklart har föräldrar ett ansvar för att få sina barn att läsa, men skolan måste vara kompensatorisk och erbjuda alla barn ett fokus på läsning och litteratur. Det räcker inte med kortare texter. De måste få möta litteratur och det ska vara litteratur för dem. Den svenska ungdomsboksgenren är bra och har de senaste åren blivit ännu bättre. Den som tror att det ser ut som det gjorde när de var unga har missat en mängd riktigt bra böcker. Det duger inte att vi har lärare som inte läser och skolor utan vettiga bibliotek. Våra unga är värda något mycket bättre än slitna gamla exemplar av Ondskan, som fortfarande kommer upp varje gång någon i en lärargrupp ber om tips på böcker att läsa med sina elever.

Jag tror att alla är överens om att det är viktigt att våra unga har en god läsförmåga, men allt färre arbetar aktivt för att detta ska realiseras. Vi behöver en stor utgivning av ungdomsböcker, välfyllda, uppdaterade och bemannade skolbibliotek, läroböcker i varje ämne, journalister som förstår vikten av att lyfta ungdomsboken så att föräldrar inser vikten av läsning även för ungdomar och politiker som fattar att det måste få kosta att utbilda vår framtid.

 

 

 

Många är de inlägg jag skrivit om läsning och ungdomsböcker och du hittar dem här.

Mina tipslistor med bra böcker för unga hittar du här.

 

Photo by hannah grace on Unsplash

Vad gör en bok riktigt dålig?

I en artikel i DN avslöjar sju litteraturkritiker vad det är som gör vissa böcker riktigt usla. Teorin är att en bok kan vara bra på olika sätt, men att dåliga böcker är ganska lika. Lite som det där med lycka och olycka enligt Tolstoj, fast tvärtom då. De lyckade böckerna är lyckade på sitt sätt, men de mindre lyckade liknar varandra.

Sju kritiker presenterar sju dödssynder när det kommer till böcker och det fick mig självklart att fundera över vad jag själv anser vara dödssynder. Men först en utvärdering av de sju kardinalmisstagen enligt artikeln.

  1. Bristande trovärdighet, där exempel som det oväntade arvet och det faktum att personer som avskyr varandra inte borde tillbringa flera veckors semester tillsammans. Jag kan hålla med om att det börjar bli rätt tråkigt med alla böcker om ensamma, olyckliga kvinnor som ärver ett hus och sedan hittar ett nytt och fantastiskt liv. Om jag läser en sådan bok handlar det dock oftast om en feelgoodbok och då vet jag vad jag kan förvänta mig, är helt på det klara med vad jag får och kan köpa det. När det gäller personerna som inte gillar varandra, men ändå befinner sig på samma plats kan det i många fall visst vara trovärdigt, speciellt om det handlar om släktingar som inte alltid kan välja bort varandras sällskap. Däremot kan det bli krystat om ingenting är det minsta harmoniskt. Det skulle funka i en pusseldeckare möjligen. Jag håller också med Annina Rabe om att brist på trovärdighet gällande detaljer och dialog är riktigt irriterande.
  2. Korta meningar menar Mikaela Blomqvist är allt för vanligt förekommande i nutida prosa och därmed irriterande. Där kan jag hålla med till viss del och då gäller det specifikt allt för många ofullständiga meningar. Några sådana kan ge snygg effekt, men för många gör texter hackiga och utan flyt. Variation är som alltid bäst och jag kan uppskatta riktigt långa och komplicerade meningar. Det får inte gå till överdrift bara och bli för pretto, för det är också en dödssynd.
  3. Ovidkommande miljöbeskrivningar är något Sara Meidell tycker illa om och jag håller verkligen med. Det är precis som hon skriver att blir långa miljöbeskrivningar som inte fyller någon annan funktion än att författaren ska visa att hen känner till miljön som beskrivs bara irriterande och får mig att börja skumläsa. Riktigt bra miljöbeskrivningar berättar om viktiga detaljer och levandegör på så sätt den värld som boken utspelar sig i. Som med allt annat kan det vara skillnaden mellan en fantastisk bok och en riktigt tråkig sådan.
  4. Klyschor är ofta irriterande, det håller jag med om. Jesper Högström tar till exempel upp den övertydlige karaktären som ska vara samtida, hipp och provocerande och jag kan hålla med om att sådana karaktärer kan vara irriterande. Även här spelar dock bokens genre roll och jag kan köpa klichéer båda gällande miljö och karaktärer mer om det handlar om t.ex. en deckare eller en underhållningsroman. Ofta föredrar jag en kliché framför en karaktär som ska vara så långt ifrån en kliché att det nästan blir mer klichéartat. Som trenden med trasiga, kvinnliga poliser som dricker för mycket. Kanske nyskapande en gång, men ganska tråkigt nu. Det jag har svårast för är stereotyper som baseras på fördomar kring kön, sexualitet och ursprung. Det blir bara dumt.
  5. En översympatisk huvudperson är väl egentligen en fortsättning på förra punkten då karaktärer inte blir speciellt intressanta om de är för endimensionella. En huvudperson som bara är fin, god och sympatisk är verkligen tråkig att läsa om. Värst är det med karaktärer som alltid är positiva och peppiga vad som än händer. Valerie Kyeyune Backström skriver om karaktärer som är mer som en tinderprofil än något annat och ja, sådana klarar jag mig verkligen utan. Jag har också svårt för ovidkommande beskrivningar av karaktärers utseende som bara handlar om att berätta hur perfekta de är. Usch!
  6. Samtidssjukan kallar Emi-Simone Zawal det när författare skriver nästan journalistiskt och lyfter tydliga samtidsmarkörer för att skapa en känsla av aktualitet. Liksom de korta meningarna är den ganska sparsmakade autofiktiva prosan något som verkligen är signifikant för vår tid och liksom Zawal börjar jag bli lite trött på det.
  7. Konstlad dialog är något Carl-Michael Edenborg stör sig på och det gör verkligen jag också. Det handlar dels om att alla karaktärer pratar likadant, vilket Edenborg tar upp, men också när dialogerna blir allt för skriftspråkliga och inte alls låter som något som går att sägas högt. Samtalen blir något annat än samtal. Det får å andra sidan inte gå för mycket åt andra hållet, när varje karaktär har ett nästan överdrivet personligt språk med en massa talspråkselement och svordomar som inte riktigt passar in. Då är det kanske snarare trovärdigheten som brister (se punkt 1) men klart är att det är svårt att skriva riktigt bra dialog och att en dålig dialog kan förstöra hela läsningen.

Mer då? På temat trovärdighet hamnar anakronismer. När karaktärer beter sig och talar på ett sätt som inte stämmer med tiden och platsen där boken utspelar sig. Lika illa blir det när författaren hittat ett par tidstypiska uttryck och överanvänder dem. Det är en hårfin balans mellan autenticitet och totalt fiasko.

Ännu mer trovärdighet och dialog och ett problem som främst finns i böcker där vuxna ska skriva som ungdomar. Många ungdomsboksförfattare är riktigt skickliga på detta, men alla som skriver om ungdomar lyckas inte. Då blir det skämskuddevarning.

Något som verkligen är svårt att skriva och som jag nästan aldrig uppskattar är sexscener. På en bra sexskildring går minst tjugo kassa som antingen är för fyllda med klyschor eller helt enkelt inte speciellt trovärdiga.

Sedan finns det något som stör ihjäl mig och som egentligen handlar mer om redaktörer än författare. Valerie Kyeyune Backström är inne på vikten av att döda sina älsklingar och väldigt ofta går det att stryka delar av böcker. I alla fall de som är tjockare än 300 sidor. Jag är helt allergisk mot böcker som tuggar om och blir provocerad av övertydlighet. Som läsare vill jag inte bli skriven på näsan. Någonting måste finnas mellan raderna.

Slutsatsen är att jag håller med om kritikernas sju punkter, mer eller mindre förvisso och att det som kan ställa till det rejält är för stereotypa karaktärer, sexism, kass dialog, ovidkommande beskrivningar av miljö, utseende eller sex och onödiga upprepningar och förklaringar.

Vad tycker du om dessa sju dödssynder? Finns det annat som kan få dig att lägga ifrån dig en bok?

 

Photo by Roman Synkevych on Unsplash

Tänk snabbt! (vecka 20)

Måndagen igen och veckorna går på något konstigt sätt både väldigt snabbt och extremt långsamt. Jag är glad att jag har ett jobb som ger rutin, men att undervisa hemifrån börjar bli minst sagt segt. Mycket tid tillbringas i växthuset och det märks på veckans Tänk snabbt!

Hittills är det jordgubbar och örter som hamnat i jorden och jag ber er därför göra valet mellan jordgubbar och smultron, samt mellan basilika och koriander.

Böcker måste självklart vara med och den här veckan undrar jag om du främst läser nya böcker eller gamla godingar.

Det är många evenemang som ställs in den närmaste tiden, men när det gäller Eurovision så försöker både Svt och produktionsbolaget som skulle sänt finalen från Rotterdam skapa någon slags ersättning. Jag såg inte Svt:s första del av konceptet Sveriges 12:a i lördags, men kritiken har varit hård. På torsdag är det dags för svenska folket att välja sin favorit under ledning av Sarah Dawn Finer och 16/5 sänds Eurovision: Europe shine a light, en två timmar lång hyllning till de artister som skulle varit med i tävlingen i år. Vilket program väljer du?

Jag har visserligen köpt fyra noveller på danska från Novellix, men oftast läser jag på svenska eller engelska. Väljer du helst böcker på svenska eller engelska?

 

Veckans fem val i Tänk snabbt lyder:

jordgubbar eller smultron?

basilika eller koriander?

nya böcker eller gamla godingar?

Sveriges 12:a eller Eurovision: Europe shine a light?

svenska eller engelska?

 

Så här väljer jag:

jordgubbar eller smultron? Det är något speciellt att plocka smultron och dra på strå, men jag väljer ändå jordgubbar och hoppas att de egenodlade blir riktigt goda.

basilika eller koriander? Just koriander verkar vara en krydda att älska eller hata, men jag älskar verkligen den annorlunda kryddan som ger en fantastisk smak till det mesta.

nya böcker eller gamla godingar? Det blir mycket nytt helt klart, men samtidigt tycker jag att det är synd att böcker har så kort livslängd.

Sveriges 12:a eller Eurovision: Europe shine a light? Spontant känner jag att ingenting ersätter en riktig Eurovisionfinal, men jag kommer nog i alla fall att se Sveriges 12:a på torsdag. Information om artister lockar däremot inte alls.

svenska eller engelska? Vissa genrer och vissa författare läser jag alltid på engelska, men mest läser jag på svenska.

 

Hur väljer du? Tänk snabbt!

När har jag egentligen gett upp?

I förra veckans Tänk snabbt! var en av de fem frågorna “läsa ut eller ge upp?” Jag tänker fortfarande att jag är en person som läser ut böcker, men har funderat lite till och insett att så inte är fallet. Det handlar bara om att jag sällan erkänner att jag slutat läsa en bok. Jag låter dem ligga halvlästa, inte sällan finns de kvar bland mina Currently Reading på Goodreads, men trots att jag fortfarande tänker att jag ska fortsätta läsa dem någon gång är sanningen att jag gett upp.

Inte alltid ska sägas. Ibland gör jag ett ryck och plockar upp en halvläst bok för att läsa om och läsa ut. Oftast är det dock så att en bok som jag lagt ifrån mig halvvägs inte blir utläst alls. När det inte går att se det på något annat sätt än att jag faktiskt gett upp flyttar jag boken i fråga (något motvilligt) från Currently Reading till Want to read, för någonstans vill jag ändå inte erkänna att jag gett upp. Istället tänker jag att den inte passa mig just nu, men någon annan gå i framtiden, då …

Hur gör du? Läser du alltid ut en bok eller ger du upp de böcker som inte faller dig i smaken? Står du för att du avbrutit läsningen, eller försöker du mörka som jag gör?

 

 

Photo by Dom J from Pexels

 

 

Min kanon för undervisningen

I torsdags var jag på föreläsning och seminarium i den kurs jag läser just nu på Göteborgs Universitet. Kursen är på 5 hp och heter Litteratursamtal och litteratururval i undervisningen och vänder sig till lärare och de flesta av oss deltagare undervisar på gymnasienivå. Det gör att den passar mig perfekt, men kursens enda högstadielärare muttrade lite sist.

Föreläsningen senast hölls av Martin Sandberg som samarbetat med Carl-Johan Markstedt i Känn på litteraturen 3 och 4. Fokus låg på litteratursamtal, men också urval. Boken vi läst var Fiktionens mångfald av Caroline Graese som till exempel handlar om hur olika läromedel för yrkes- och högskoleförberedande program ser ut, vilket mycket troligt även speglar undervisningen. Uppgifter till elever som går på yrkesprogram och anses läsovana handlar mycket om att använda en subjektiv läsart och koppla frågor och uppgifter till erfarenheter snarare än till texten i sig. Ett sådant sätt att arbeta provocerar mig. Visst ska elevernas erfarenheter spela roll i de samtal vi har kring litteratur, men i första hand måste det vara innehållet vi arbetar med. Det är vettigare att ställa en fråga lik “Vad har du för tankar och åsikter om hur karaktären x agerar i situation y?” än att fråga “Vad hade du gjort i situation y?”.

Något vi också talade om är de böcker som vi brukar använda i undervisningen och vikten av att bygga upp ett bibliotek av böcker som vi tycker om, ger vettig undervisning och brukar funka med elever. Att som lärare faktiskt ha en relation till de böcker som eleverna ska läsa är viktigt, det håller jag verkligen med Martin Sandberg om, liksom att boken med största sannolikhet kan funka i just den grupp som ska läsa den. Det är därför det inte räcker med några titlar per årskurs, utan urvalet måste vara större än så.

Även om jag listat ett stort antal böcker som jag tycker passar att läsa med elever är det långt ifrån lika många som jag använt aktivt i min undervisning. Jag tänkte därför presentera de böcker jag brukar använda i undervisningen på gymnasiet. Vissa har jag läst i helklass, andra har eleverna läst i mindre grupper och jag har istället fyllt på med noveller för att skapa en gemensam texterfarenhet utifrån det tema eller den genre som böckerna de läser tillhör. Jag har också lagt till några titlar som jag tror skulle kunna funka, men som jag ännu inte testat i helklass eller i grupp. Vissa av dem planerar jag att läsa med elever under våren eller nästa år.

Böcker jag använt i helklass

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer (2015) (Svenska 1)

Har funkat fint i Svenska 1, men nackdelen är att många läst den redan innan. Det är dock en bra bok med mycket att diskutera kring agerande, relationer och makt.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Svenska 1)

Leder till många intressanta diskussioner kring familj och traditioner, samt hur man ska leva sitt liv.

Jack av Christina Lindström (2016) (Svenska 1)

En riktigt bra bok om Jack, som tror sig ha funnit kärleken när det förflutna hinner ikapp honom. Mycket att diskutera kring identitet och grupptryck.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler (2015) (Svenska 3)

En ganska komplicerat uppbyggd bok men det finns otroligt mycket att diskutera utifrån den. Mina elever i Svenska 3 har just läst.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014) (Svenska 3)

Det tog lite tid för eleverna att komma in i den här boken, men många tyckte om den och den berättar helt klart en viktig historia.

Böcker som eleverna läst i mindre grupper

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

En bok som handlar om relationen mellan en tonårsflicka och hennes morbror, men också mellan henne och morbroderns för henne okända partner. Boken utspelar sig under 80-talet och en av huvudpersonerna drabbas av Aids.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (2014) (Svenska 1)

En rolig bok med allvarlig botten som berör teman som vänskap, identitet och kärlek. Sådana böcker behövs verkligen.

Onanisterna av Patrik Lundberg (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

Vad händer när du går från att vara en cool kille till att bli en ganska misslyckad figur? Hur gör du när du förälskar dig i någon som är helt annorlunda än de du brukar träffa? Det här är en fin bok om att hitta sig själv utan att dissa allt som man förut var.

Pojkarna av Jessica Schiefauer (2011) (Svenska 1 och Svenska 2)

En idéroman som verkligen utmanar elevernas sätt att tänka. Leder till många intressanta samtal kring kön och identitet.

Jag, En av David Levithan (2012) (Svenska 1)

Ännu en idéroman som leder till intressanta samtal kring identitet, genus, kärlek och vänskap. Inte helt ny längre och många har läst.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1891) (Svenska 2)

En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf (1899) (Svenska 2)

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf (1904) (Svenska 2)

Körkarlen av Selma Lagerlöf (1912) (Svenska 2)

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf (1914) (Svenska 2)

Se inlägg om läsning av Selma Lagerlöfs böcker här.

1984 av George Orwell (1948) (Svenska 2)

En kusligt aktuell klassiker som många elever gillar, men som jag tror är för svår att använda i helklass.

Kallocain av Karin Boye (1940) (Svenska 2)

Dystopi som andas 40-tal men också nutid. Brukar uppskattas av elever.

Fler klassiker som mina elever uppskattat hittar du här.

Memorys bok av Petina Gappah (2017) (Svenska 3)

Som jag tror blir helklassläsning nästa år i Svenska 3. En riktigt bra bok om Memory som sitter fängslad i Zimbabwe anklagad för att ha mördat en vit man.

Vi av Kim Thúy (2016) (Svenska 3)

En bok om flykt och att återse sitt gamla hemland som vuxen. En riktigt bra bok som har funkat bra i undervisningen.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015) (Svenska 3)

En kollektivroman om en grupp japanska kvinnor som reser med båt till USA för att gifta sig med japanska män de aldrig sett. Intressant både till form och innehåll.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (2014) (Svenska 3)

En bok som utspelar sig under andra världskriget när japaner i USA sätts i läger. Intressant rent historiskt och jag är sugen på att läsa den i helklass nästa år och koppla den till min undervisning i Historia 1b.

 

Böcker jag vill använda i undervisningen

Bli kvar av Maja Hjertzell (2019)

En kortroman om två ungdomar från en mindre ort som har helt olika syn på hur de ska leva sina liv, men samtidigt inte vill mista varandra. Väldigt fin bok.

Inte som du, Johanna Schreiber, Ida Ömalm Ronvall (2020)

Kanske lite övertydlig, men ändå väldigt underhållande och bra om ett samhälle med helt andra könsroller än vi. Tror den leder till många spännande samtal.

Pojken som följer sin skugga av Kedir Meral (2019)

Ett mer balanserat alternativ till Stjärnlösa nätter och dessutom utspelar den sig i Göteborg vilket troligen ger eleverna en extra dimension.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag är sugen på att utveckla mitt Nobelpristagartema och eftersom jag nästa år kommer att ha en exceptionell trea hade det varit intressant att testa att läsa denna mycket udda bok av Olga Tokarczuk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (1905)

Enstaka elever har läst Doktor Glas när de själva fått välja en klassiker, men jag har aldrig arbetat med den i helklass. Det vill jag gärna göra någon gång.

Förvandlingen av Franz Kafka (1915)

Ännu en klassiker som jag skulle vilja testa i helklass. Kan tänka mig att den kan fungera fint, då de elever som läst den gillat den skarpt.

 

 

Min slutsats blir att jag vill läsa fler böcker i helklass. Jag tycker visserligen att det funkar ganska bra att välja ett tema eller en författare och låta eleverna välja bland några titlar, men jag vill nog ändå testa en klassiker gemensamt i Svenska 2 nästa år.

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

Tänk snabbt (vecka 12)

Måndag igen och en ganska ovanlig sådan. Vi lever mitt i en pandemi och vardagen är helt klart förändrad. Något som är precis som vanligt är att ni ska ta ställning till fem påståenden. Tänk snabbt!

En sak som stör mig är baksidestexter som spoilar för mycket av bokens innehåll. Därför har jag helt slutat läsa dem. Hur gör du läser du baksidestexter eller inte?

Bokomslag brukar locka mig att köpa eller inte. Hur är det med dig, lockar du av ytan eller fokuserar du på innehållet när du köper böcker?

Det finns tre större prenumerationstjänster för ljud- och e-böcker. Vilken föredrar du Storytel, BookBeat eller Nextory?

Jag har sett min första, lätt tilltufsade tussilago, så nu går vi vidare med blomfrågorna. Vilka föredrar du i sippornas tid blåsippor eller vitsippor?

Två personer som är kända som annat än författare har just gett ut böcker. Jag talar om Annika Norlin, mer känd som Säkert! och Gina Dirawi som är programledare, komiker men också en riktigt duktig sångerska. Vilken av böckerna Jag ser allt du gör av Annika Norlin och Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi lockar dig mest?

 

Veckans fem snabba lyder:

baksidestexter eller inte?

yta eller innehåll?

Storytel, BookBeat eller Nextory?

blåsippor eller vitsippor?

Annika Norlins eller Gina Dirawis nya bok?

 

Mina svar lyder så här:

baksidestexter eller inte? Jag har i princip helt slutat läsa baksidestexter, då de nästan alltid berättar för mycket eller så innehåller de ett utdrag från boken som egentligen inte säger någonting.

yta eller innehåll? Det beror på. När jag har ett tydligt mål med mitt bokletande är det innehållet som styr, men om jag väljer på måfå har omslaget ganska stor betydelse. Speciellt om boken är skriven av en författare som jag inte läst något av tidigare.

Storytel, BookBeat eller Nextory? Egentligen är Nextory på många sätt bättre än Storytel, t.ex. när det gäller utbudet av e-böcker. De har dock en sämre sökfunktion och en sämre läsare och därför väljer jag alltid Storytel när jag hittar boken på både ställen. BookBeat hade jag tidigare, men sa upp och tycker nog att kombinationen av Storytel och Nextory är vinnande.

blåsippor eller vitsippor? Även om blåsippor är otroligt vackra så finns det få saker som slår när vitsippor täcker marken som en matta. Så vackert.

Annika Norlins eller Gina Dirawis nya bok? Norlin är en idol, men hennes bok är en novellsamling och då lockar faktiskt Dirawis roman mer. Kanske läser jag båda.

 

Hur väljer du? Tänk snabbt och dela gärna dina svar i en kommentar, ett blogginlägg eller på sociala medier.

Tänk snabbt (vecka 9)

Det är vecka nio och den tredje möjliga sportlovsveckan. Min är tyvärr för länge sedan över, men jag uppskattade verkligen pausen. Utmaningen Tänk snabbt tar däremot ingen paus, utan kör på som vanligt.

Just nu gå flera filmatiseringar av klassiker om och av kvinnor på bio. Väljer du Unga kvinnor eller Emma? Följdfrågan blir då självklart om du väljer boken eller filmen, dels när det gäller klassiker men också när det gäller andra tillfallen.

Mer frågor om läsningen. En bok i taget eller slalomläsning, hur läser du?

I helgen är det dags för Vasaloppet och många är de som (inte sällan till följd av en ålderskris av något slag) väljer att genomföra delar av eller hela den svenska klassikern. Hur ställer du dig till det? Gillar du fysiska utmaningar eller inte?

Skidåkning i all ära, men snart är det dags för vårblommor. Föredrar du tussilago eller snödroppar?

Veckans fem snabba är:

Unga kvinnor eller Emma?

Boken eller filmen?

En bok i taget eller slalomläsning?

Fysiska utmaningar eller inte?

Tussilago eller snödroppar?

 

Mina svar lyder så här:

Unga kvinnor eller Emma? Svårt val. När det gäller de senaste filmatiseringarna så har jag bara sett Emma. Unga kvinnor är fin, men väl sorglig för min smak. Jag väljer därför Emma, även om den inte tillhör mina absoluta favoriter.

Boken eller filmen? I princip alltid boken. Därmed inte sagt att det saknas bra filmatiseringar av böcker.

En bok i taget eller slalomläsning? Lyckas aldrig läsa en bok i taget, utan har oftast i alla fall tre på gång samtidigt.

Fysiska utmaningar eller inte? Jag önskar att jag kunde gå igång i alla fall lite på en konditionsutmaning, men om det är någon fysisk utmaning jag gett mig själv är det snarare att utöva yoga för att hitta lugn och bli mindre stel. Ja till fysisk utmaning alltså, men inte i form av några klassiska sådana.

Tussilago eller snödroppar? Snödroppar är fina, men det är något speciellt med de gula, inte sällan tilltufsade gula tussilagosolarna som berättar att våren är på gång.

 

Nu är det din tur att svara i en kommentar eller i din blogg. Lycka till!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: