Läsning

52 bra saker: Lästid

Sommar betyder lästid för mig. Först behöver jag varva ner och sova ikapp, men sedan ägnas mycket tid åt just att förbättra lässtatistiken. Inledningsvis blir det enkla och lättsmälta böcker för att komma igång, men därefter brukar jag ha tid för de böcker jag inte haft ork att läsa under våren. Någon klassiker brukar också slinka ner, men i år har jag ingen tydlig plan för hur just den delen av läsningen ska se ut.

Egentligen borde det skrivas ut lästid på recept, precis som man nu ordinerar motion. För mig är det otroligt viktigt att orka fokusera på bara en sak och därmed uppnå ett fokus som jag aldrig får när jag är stressad. Härmed ordinerar jag mig själv daglig lästid. Det blir fint!

 

Photo by Kimberly Farmer on Unsplash

Fler tankar om representation i ungdomsböcker

Min tipslista från tidigare igår må vara lång, men det är trots allt lite klurigt att hitta bra böcker om killar, speciellt sådana som handlar om “vanliga” killar som dessutom är skrivna av en man. Enligt en sammanställning av barnboksinstitutets Bokprovning 2018 (tack för tipset Ingela Korsell) var det endast 26% av ungdomsböckerna som gavs ut under året skrivna av män. Fördelningen är lite bättre för svenska författare (34% och 66%) än de översatta (22% och 78%).

När det gäller huvudpersoner är fördelningen väldigt jämn i bilderböcker, kapitelböcker och mellanårsböcker, men sedan händer något och när det handlar om ungdomsböcker är det precis dubbelt så många böcker som handlar om tjejer än om killar (84 böcker mot 42 böcker). Nu kanske vi inte ska stirra oss blinda på just kön, då det finns en massa andra parametrar som avgör huruvida en huvudperson går att identifiera sig med eller inte, många av mina elever gillar t.ex. fantasy och dystopier och genren är viktigare för dem än huvudpersonens kön, men det är ändå önskvärt att fördelningen blir jämnare.

Jag tänker mycket på kön, både författarens och huvudpersonens, när jag väljer böcker att läsa tillsammans med mina elever. Däremot tror jag inte att vi får underskattar killar för mycket och tro att de måste läsa böcker men killar i huvudrollen för att kunna identifiera sig, när vi sällan reflekterar över att tjejer inte skulle kunna läsa böcker med killar i huvudrollen. Litteraturhistorien vimlar av verk av män om män och då tar vi för givet att även kvinnor ska läsa dessa böcker. “Män läser böcker av män och kvinnor läser böcker av män och kvinnor” är ett uttalande jag läst, men minns inte vem som sa/skrev det och kan inte heller svära på att det är sant. Känslan är dock att männens röster dominerar och fakta är att män oftare prisas för sina böcker än kvinnor. I alla fall när det kommer till priser som Nobelpriset, Bookerpriset och andra statuspris. När det handlar om Augustpriset är fördelningen ganska jämn, men kvinnor får oftare pris för bästa barn- och ungdomsbok än i de andra kategorierna.

Men nu handlar det inte om prisade vuxenböcker eller klassiker, utan om ungdomsböcker. Kön är en sak att ta hänsyn til, men det finns annat att ta hänsyn till. Jag tycker till exempel att det är viktigt att inte bara läsa böcker med heteronormativa förhållandet och att inte endast möta huvudpersoner som har svenskt ursprung. Ett annat mål är att böckerna ska vara skrivna av författare utanför de vanligaste litteraturländerna, som Sverige och den anglosaxiska världen. Det är inte heller lätt när det gäller ungdomsböcker. Här finns ändå stöd i kursplanerna.

En av de absolut viktigaste sakerna för mig när jag väljer böcker är ändå att de inte är allt för stereotypa och om de har sådana inslag vill jag gärna att det problematiseras. När det gäller hur invandrare skildras i ungdomslitteratur känner jag dock att jag behöver skriva ett separat inlägg någon gång, för hjälp vad många kriminella och vad få “vanliga” invandrare vi möter i ungdomsböcker och i andra böcker också för den delen.

Mycket att tänka på helt klart och jag försöker att tänka att variationen får komma under de tre svenskkurserna som jag har med mina elever. I Svenska 1 blir det oftare så att jag väljer ungdomsböcker som är svenska eller amerikanska, eller böcker skrivna för vuxna med unga huvudpersoner. I Svenska 2 är det fokus på klassiker och ibland har jag läst sakprosa i form av t.ex. biografier, självbiografier och populärvetenskapliga böcker. Ganska ofta har jag också fokuserat på en genre som t.ex. dystopier. I Svenska 3 vill jag ge eleverna mer att bita i och då har vi dels läst någon mer krävande bok i helklass och någon bok från ett mer ovanligt litteraturland i mindre läsgrupper. Kön är viktigare i ettan än senare upplever jag och när eleverna mognar mer inser de att just könsskillnader kanske inte är det viktigaste. Jag tror ändå att det är viktigt att göra medvetna val, så att alla böcker eleverna möter inte är skriva av det ena könet.

Hur tänker du när du väljer böcker att läsa med dina elever?

 

 

 

PS. Jag har gjort en bloggsida med listan som publicerades igår som du hittar här. Tanken är att uppdatera den när jag läser någon bok som platsar. Jag har också andra listor på bloggen med böcker att läsa med ungdomar som du hittar här och här, samt bra och lättlästa böcker som du hittar här. DS.

 

Photo by Christian Wiediger on Unsplash

Finns det ens en slukarålder längre?

Jag minns hur jag bar hem kassar med böcker från biblioteket när jag var barn och jag läste dem om och om igen. Förutom under några år på gymnasiet läste jag massor. En stor del av min vakna tid tillbringades med näsan i en bok. Hur många barn hamnar i den här så kallade slukaråldern nu? Jag skulle säga att de är allt för få. Kanske är det därför jag reagerade så starkt på Per Nilssons debattartikel i DN där han tycker sig se en likriktning gällande ungdomsböcker och att det han kallar “lättlästa” dominerar. Efter en diskussion med honom förstår jag att det inte var så han menade, men en tanke väcktes ändå av hans text när den snurrat några varv. Finns det ens någon litterär slukarålder att tala om längre?

Nu inser jag att jag är lärarskadad och påverkad av min vardag med elever som i många fall undviker allt som liknar skönlitteratur. Jag håller med Per Nilsson om att det inte får stanna vid att det är bra att barn och ungdomar läser, men är faktiskt helt ärligt mer bekymrad över att så få verkar hamna i den där härliga slukaråldern än att böcker som är gjorda för att slukas faktiskt finns. De som läser, läser förvisso fortfarande massor, men de som inte läser alls utanför skolan och knappt där heller, är bekymrande många.

“Går det inte att diskutera barn- och ungdomslitteratur utan att diskutera barn och ungas läsning?”  undrar Nilsson i en kommentar till mitt inlägg om hans debattinlägg i DN. Mitt svar på frågan är kanske ibland, men långt ifrån alltid. Är det intressant hur de stora förlagens utgivning se ut? Absolut? Är det så att de bara ger ut massproducerade och lättlästa böcker som ungar snabbt kan svälja utan motstånd? Definitivt inte. Tvärtom tycker jag att vi borde uppvärdera ungdomsboken, vilket jag också skrivit om tidigare i till exempel det här inlägget.

Det finns två litterära spår och de kan och ska finnas båda två. Vi behöver massor av böcker som barn och unga kan sluka och vi behöver också välskrivna ungdomsböcker som ger läsaren en intellektuell, språklig och innehållslig utmaning. Kanske kan dessa två spår mötas, men trots allt finns det en funktion i böcker som återanvänder såväl form, karaktärer och i viss mått innehåll. Ingen blir en god läsare utan en stor mängd lästa sidor.

Idag ges det ut en massa böcker som har ungdomar som målgrupp. Som lärare behöver jag se till att jag håller mig uppdaterad och försöka hitta guldkornen. Det handlar inte om att böcker ska anpassas till undervisningen, utan att undervisningen ska utgå ifrån god litteratur. Sådan litteratur ska vara åldersadekvat och därför behövs ungdomsböcker. Konsten är att som lärare hitta böcker som primärt tilltalar ungdomar och inte ungdomsböcker som tilltalar vuxna. Faktiskt finns det en hel del av den senare sorten och frågan är då om det är läsaren eller boken det är fel på.

 

Image by Jonny Lindner from Pixabay

Låt alla möta litteratur på sin nivå

När barnen är små får de pekböcker, gärna i tyg så att de kan tugga på dem när de inte läser dem. Sedan går vi vidare till böcker med tjocka sidor som tål barnhänder och år för år låter vi dem ta del av fler ord och mer komplexa historier. En period handlar allt om rim, en annan om bajs (!) och sedan är det de där dinosaurierna och de fajtande prinsessorna.

Få föräldrar skulle komma på tanken att läsa Röda rummet som godnattsaga, då vi inser att böcker ska passa läsaren och även om mamma eller pappa verkligen älskar att läsa om Stockholm i fågelperspektiv och Arvid Falks äventyr i samma stad, inser de att barnen kanske inte tycker detsamma.

Litteratur är absolut bra eller dålig beroende på kvaliteten på densamma, men det handlar också väldigt mycket om vem som ska läsa och vad läsaren behöver i just den del av sin läsutveckling som hen befinner sig i. Det är därför Per Nilsson helt missar mål i sin debattartikel Lättläst och lättläst – ska inte böcker vara något mer?.

Vi vill att alla ungdomar ska vara läsare. Eller i alla fall vill jag som svensklärare det och jag tror att Per Nilsson har samma perspektiv. Det jag tyvärr kan konstatera är att verkligheten inte alls ser ut så. I den bästa av världar skulle alla läsa de absolut bästa och mest komplexa ungdomsböckerna och därefter gå över till den prisbelönta vuxenlitteraturen som har hög kvalitet och troligen kommer att tillhöra vårt gemensamma kulturarv. Det är Platons idévärld. Det absolut perfekta tillståndet, i alla fall om man är svensklärare eller författare.

I den verkliga världen, i sinnevärlden, ser det lite annorlunda ut. Där finns en rad hem där läsning definitivt inte är en del av vardagen. Vi har barn som inte mött böcker hemma och som kanske möter litteratur för första gången när de börjar skolan. Kanske läser de sedan under en period tills det någon gång på högstadiet ställs krav på att de ska läsa “god litteratur” vilket tyvärr kan innebära att de slutar läsa helt.

Per Nilsson ondgör sig över den “lättlästa” ungdomsboken, men lyckas inte ens förklara om det handlar om “lättläst” som i bearbetad med fokus på läsare som är nyanlända eller läsovana, eller lättläst i betydelsen repetitiv serie med böcker som likar varandra. Jag tolkar det som att Nilsson menar det senare och hoppas verkligen att det är så. Att litteratur blir tillgänglig för alla är enormt viktigt. Vi har inte råd att vara snobbiga i det här läget.

“Varför är det så svårt att föra ett samtal om litteratur för barn och unga som sträcker sig längre och djupare än till att ‘det är viktigt att barn och unga läser böcker'”, undrar Per Nilsson och det enkla svaret är “för att många barn och ungdomar inte läser alls”. Att då välja vägen som fördomsfull litteratursnobb är utan tvekan ganska kontraproduktivt. Först måste vi skapa läsare och därefter (eller samtidigt) kan vi också visa dem att det finns fler böcker än de repetitiva serierna som t.ex. Beast Quest inte genom att tala om att de böcker de läser är mindre värda, utan att visa att det finns väldigt många fler böcker att upptäcka. Jag var inte helt lycklig när ena sonen plöjde just Beast Quest, men jag insåg att det var en del av hans läsutveckling och lät honom hållas. Allt annat hade varit väldigt korkat.

Utgångspunkten för Per Nilssons artikel är ALMA-pristagaren Bart Moeyaert, som många anser vara en för komplicerad ungdomsboksförfattare och utifrån det drar han slutsatsen att läsare här vill ha enkel och lättläst litteratur. Jag har lite svårt för det resonemanget. Trots att jag är den första att höja ungdomsbokens fantastiska kvalitet är jag också medveten om att olika läsare behöver olika saker vid olika tillfällen. Det gäller såväl barn, ungdomar som vuxna. För att orka läsa det mer komplexa måste man också få vila i det lättillgängliga ibland.

Vi behöver utan tvekan prata mycket om barns och ungdomars läsning, då en god läsförmåga är en förutsättning för ett gott lärande. Det är därför vi måste lägga så mycket fokus på läsning i skolan att vi hinner ge våra barn och unga både de böcker som de slukar och de som kräver mer utmaning. Tyvärr är fokuset i kursplanerna för Svenska sedan 2011 något helt annat. Allt ska mätas och då passar läsningen inte in. Läs gärna Fredrik Sandströms artikel i Svensklärartidningen med titeln Svenska bortom (nästan) all kontroll, där han skriver om just den läsning som inte får plats i skolan längre. Den som inte mäter läsförståelse eller kan kontrolleras via prov, utan den som ger upplevelser och som får läsaren att växa som människa.

Jag förstår att det är dit Per Nilsson också vill, men jag tycker att han har helt fel perspektiv när han beskriver den litteratur som han tycker ska vara i fokus. Snarare håller jag med bibliotekarien och bloggaren Eli om att han framstår som ganska okunnig kring vad litteratur är och hur vi behöver möta de ungdomar som faktiskt inte läser alls. Vi når ingenstans med elitism.

 

Photo by Jonathan Cooper on Unsplash

 

10 bra noveller för undervisningen

I senaste avsnittet av podden Malin och Cissi Svensklärare emellan bjuder Malin och Cissi på tio favoritnoveller var som de använder i undervisningen. Hyper-PK-Linda reagerade självklart på att en av listorna innehöll 10 noveller skrivna av män och att alla novellerna har ett västerländskt perspektiv. Nu ska jag säga att även min lista nedan innehåller fler noveller skrivna av män än av kvinnor och den geografiska bredden är inte jätteimponerande, men jag tycker ändå att det är viktiga saker att ha i bakhuvudet när du väljer texter att läsa med elever. Det händer allt för ofta att jag ser listor som lärare publicerar på t.ex. sociala medier med texter de tar upp i litteraturundervisningen där precis alla texter är skrivna av män. När det gäller riktigt gamla texter kan det vara klurigt, nästan omöjligt, att bredda läsningen, men när det gäller moderna texter handlar det mest om att vara uppmärksam och medveten.

Viktigast för mig är att mina elever får möta olika perspektiv och röster och nej, alla män är inte likadana, men chansen är större att du får en varierad litteraturundervisning om du går utanför dina bekvämlighetszoner. Jag letar ständigt efter nya texter som kan passa min undervisning. Faktiskt så mycket att jag har svårt att läsa novellsamlingar, då jag förknippar dem med jobb. Bra därför att få tips från andra. Av de noveller som finns på Malins och Cissis listor är flera även mina favoriter, medan andra är helt nya för mig.

Jag är nyfiken på:

“Sebastian och trollet” av Fredrik Backman

“Skummisar” av Jonas Karlsson. Ur Det andra målet

“Shuno” av Dogge Doggelito

“Rut” av Cilla Naumann. Ur Kulor i hjärtat

“Över spåret” av Majgull Axelsson. Ur Färdlektyr 2002

“Juan-les-pins” av Sandra Beijer

Malin och Cissi arbetar på högstadiet och jag på gymnasiet, vilket gör att mitt perspektiv är lite annorlunda.  Det är dessutom skillnad på noveller jag tycker mycket om och noveller som funkar i undervisningen. Självklart vill jag att båda sakerna ska sammanfalla, men viktigast är egentligen att eleverna fastnar. Jag har också fått döda många älsklingar för att kunna begränsa mig till tio, men det lyckades till slut. Många av de noveller jag slutligen valde fanns med i min novellkalender 2018.

Min novellista (utan inbördes ordning)

“Honey” av Johanna Thydell, om en alldeles speciell vänskap. Ur Färdlektyr från 2007.

“Tjejen”, John Ajvide Lindqvist om en riktigt skum tjej med en mörk hemlighet. Ur Låt de gamla drömmarna dö

“Spöket Milton” av Jonas Hassen Khemiri. Gamla fiender möts igen i en novell med fantastiskt bildspråk. Ur Invasion! 

“Stjärnklart”, Chiep Kim Héang, en novell som utspelar sig i Kambodja och handlar om vad som egentligen är ett bra liv. Ur Kambodja berättar

“Kinderägg” av Etgar Keret handlar om ett riktigt dilemma och hur det kan lösas. Ur Åtta procent av ingenting.

“I hjärtat av den gyllene triangeln”, Petina Gappah. Handlar om en kvinna som är rik, men väldigt olycklig. Ur Sorgesång för Easterly.

“Kartongmannen” av Katarina Mazetti. Parallell berättelse om två personer som tolkar en situation på helt olika sätt. Ur Noveller för världens barn 2010.

“Pälsen”, Hjalmar Söderberg, en riktig klassiker som håller.

“Stulet nyår” av Agnes von Krusenstjerna, om att bländas av en tjuv. Finns också som novellfilm.

“Huvudsaken” av Jonas Karlsson. En av många helt fantastiska noveller av den här favoritförfattaren. Någon gång skulle jag vilja grotta ner mig i hans författarskap i Svenska 3. Ur Spelreglerna 

 

Det jag saknar är bra noveller på norska och danska. Det hade varit fint att kunna använda i Svenska 2. Har ni några tips?

Vilka andra favoritnoveller har ni använt med elever?

Här kan du lyssna på avsnittet!

Läsprojekt: Jag heter inte Miriam

Under våren läste mina elever Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson i kursen Svenska 3. En bok som tillhör mina favoriter, men som jag insåg ganska snart, var svår för de mer ovana läsarna.  Det handlade dels om språket, som är vackert och fyllt av bildspråk, lite om de många tidsförflyttningarna via olika sinnesintryck, men kanske mest för att det tog tid innan “det blev spännande”, dvs innan berättelserna från de koncentrationsläger huvudpersonen var i fick stå i centrum.

När jag läser elevernas skrivuppgifter om boken slås jag ändå av att många som inledningsvis tyckte att läsningen var svår, men kämpade vidare, faktiskt tyckte att de fick lön för mödan. De lärde sig saker om t.ex. romernas situation som de inte vetat innan och det är också de historiska delarna som jag ville att de skulle få med hjälp av skönlitteratur. Om jag hade gjort om läsprojektet hade jag knutit det ännu mer till min historieundervisning.

De elever som är mer vana vid att läsa tyckte väldigt mycket om boken. De gillade hur den var upplagd och engagerade sig mycket i Miriams öde. Några berättade spontant att de var glada över att vi läst just Axelssons bok gemensamt.

Hur arbetade vi då med boken?

Jag läste det inledande kapitlet när Miriam vaknar på sin 85-årsdag och förbereder sig inför kalaset. Här finns en fantastisk beskrivning av hur hon ser sitt liv som 85 köksluckor som döljer olika händelser och upplevelser. Här pratade vi en del om just minnen och vilka luckor som varit viktiga i elevernas liv. Fanns det luckor de gärna öppnade och sådana som förblev stängda?

Vi läste också om födelsedagen, när Miriam för första gången säger “Jag heter inte Miriam” och får väldigt olika reaktioner från sina nära och kära. Just relationerna i familjen var något många fastnade för och vi pratade en del om vad de egentligen tyckte om varandra. Under läsningen gick det sedan att lägga till fler ledtrådar.

Varje vecka fick eleverna en kortare skrivuppgift bestående av 1-3 frågor, som de fick ägna ca 30 minuter åt att besvara enskilt. Det var ofta frågor om det som hänt i boken sedan förra gången som till exempel:

  • Endast tre siffror finns kvar av Miriams tatuering. Vad är det för tatuering? Varför är det viktigt att alla siffror inte finns kvar?
  • Miriam byter ut sin trasiga klänning. Varför gör hon det? Varför blir bytet av klänning betydelsefullt?
  • I Jönköping hamnar Miriam mitt i en demonstration, som urartar till ett upplopp. Vad är det deltagarna protesterar mot? Vad händer? Hur känner sig Miriam?
  • Fokus den här veckan ligger mycket på Olofs och Miriams förhållande. Hur träffas de? Hur blir de tillsammans? Hur verkar deras äktenskap ha varit? Tänk t.ex. på Miriams samtal med Camilla om kärlek och förhållanden. Vilka krav ställer Camilla? Vilka krav ställde Miriam?
  • Else var en viktig person för Miriam i lägret. Vem är hon? Vad får du veta om henne?

 

Därefter fick de i grupper samtala kring andra frågor och redan ut eventuella oklarheter tillsammans. Till varje samtal hade de också i uppgift att välja ut ett citat eller en scen och presentera för varandra i gruppen. Detta inledde varje samtal.

Uppgiften att reda ut oklarheter tillsammans, skapa en tidslinje utifrån det något svåra tidsperspektivet, samt en sammanfattning av det som hänt var också återkommande uppgifter. Det kan tyckas att de som slarvat med läsningen då får för mycket information gratis, men jag ser det snarare som att de får en chans att faktiskt komma ikapp i läsningen och kanske inse att de behöver läsa vidare för att kunna vara en del av samtalet.

Återkommande frågor/uppgifter:

  • Vad har hänt sedan förra samtalet? Sammanfatta tillsammans?
  • Tidsperspektivet är lite klurigt. Gör en tidslinje tillsammans.
  • Vad tycker ni om hittills i boken? Varför?
  • Vad tycker ni inte om? Varför inte?
  • Är det någonting i boken som är oklart? Finns det några ord som är nya eller svåra att förstå? Hjälp varandra.

Exempel på diskussionsfrågor:

  • Miriam säger till sin familj att hon inte heter Miriam. Vad blir deras reaktion? Vad tror ni att hon egentligen vill säga? Vad är det för hemlighet hon döljer för sin familj?
  • Vi får reda på mer om Hanna. Vem är hon? Vad har hon haft för betydelse i Miriams liv? Vad tycker ni om henne?
  • Språk och identitet är viktiga teman i boken. Hur märks det hittills? Vilka andra teman hittar ni?
  • Zigenare och tattare nämns i boken. Vilka är de? Hur är deras status? Ge exempel på citat som beskriver dem. Vad hade vi kallat dem idag?
  • Är det någon scen som berör er speciellt mycket? Gå varvet runt, presentera varsin scen och berätta varför ni valt den.
  • Vad får vi veta om Ravensbrück och Auschwitz? Vilka likheter och skillnader finns?Vilka olika grupper av fångar nämns?  Berätta om någon viktig person och välj en scen/ett citat som visar hur Miriam hade det i lägren.
  • Vad får ni veta om livet i ett koncentrationsläger? Hur kan en skönlitterär bok fungera som ett komplement till faktaböcker?
  • Miriam syr snabbt, andra långsammare. Hur skulle du reagera i hennes situation före och efter du fick veta vad du sydde?

Totalt blev det tre kortare skrivuppgifter och tre samtal. När boken var utläst fick de istället en slutuppgift som skrevs i klassrummet på lektionstid och såg ut så här:

Om hemligheter, identitet och livsval i Jag heter inte Miriam

Skriv en analys utifrån följande rubrik. Fokus ska alltså vara på just dessa tre viktiga teman, men lägg till tankar om andra centrala teman och även om viktiga motiv samt bokens budskap. Koppla tydligt till boken genom referat och citat. Glöm ej att ange sidnummer där det är relevant.

Du ska beskriva huvudkaraktären Miriam, men också andra karaktärer i boken som du anser vara viktiga att koppla till de teman som finns i rubriken. Välj också någon eller några centrala händelser där dessa teman märks tydligt.

Din text ska vara 600-800 ord.

Utvärdering

Vad jag är nöjd med är att eleverna lärt sig en del och att de utmanats. Däremot hade jag kanske valt en något tunnare bok nästa gång, alternativt lagt mer tid på den här boken. Nu blev det lite för mycket för vissa elever, men å andra sidan klarade majoriteten av eleverna det hela utmärkt. Om jag läser Jag heter inte Miriam igen med elever hade jag gjort det i anslutning till att vi läser om andra världskriget i historia, vilket var meningen även nu, men diverse saker ställde till det. Jag hade också styrt läsningen ännu mer och gett eleverna mer tid att läsa på lektionstid.

Vad får mig att läsa och att rata?

Det finns ju oändligt med böcker att läsa, fler än det finns en chans att läsa under en livstid även om jag hade ägnat livets alla vakna timmar åt att just läsa. Ett urval är alltså nödvändigt och jag har därför funderat över vad som gör att jag väljer att läsa just de böcker jag läser.

Några saker lockar alltid. Vardagsskildringar, gärna franska och brittiska, men för all del också svenska. Gripande människoöden, så länge det inte handlar om självbiografier eller biografier om diverse tv-, blogg- eller youtubekändisar. Sparsmakad är en fin beskrivning och vacker och poetisk kan få igång mig. Välskriven är en förutsättning. Jag gillar också kombinationen “värme och svärta”.

Andra saker avskräcker direkt. Som böcker som beskrivs som “episka romaner” “The Great American Novel” lockar inte heller och jag skulle aldrig komma på tanken att läsa någon tegelsten om amerikanska inbördeskriget eller beskrivningar av landets förflyttning västerut. Inte heller är jag speciellt sugen på nyare böcker av män som ägnar sig åt navelskådning och använder på tok för många ord för att beskriva väldigt lite. Böcker från länder i Afrika funkar konstigt nog bättre än de från asiatiska länder och när det kommer till Sydamerika tänker jag magisk realism och drar öronen åt mig. Detsamma gäller magisk realism från andra länder ska sägas. Verklighet framför magi alltid.

En märklig sak är att vissa miljöer, som ensliga och karga öar, inte alls är min grej om boken i fråga är en spänningsroman, men däremot kan funka om det är en mer lättsam bok eller i alla fall en vardagsskidring. Miljön och isoleringen skrämmer mig när någon riskerar att dö. Det krävs harmoni för att en ö ska kännas trevlig.

Heta och sexiga böcker går fetbort och märkligt nog också historiska romaner, även av det tunnare slaget brukar ratas. Detta trots att jag är historielärare och egentligen älskar historia. Jag är också lite lätt skeptisk till böcker av typen “nutid och dåtid knyts ihop via tre fantastiska kvinnoöden” även om välskrivna böcker med denna beskrivning kan vara riktigt bra. För att inte tala om “en hemlighet som avslöjas kommer att förändra allt”. Orkar inte.

Skrönor eller böcker som beskrivs som “hysteriskt roliga” går också bort direkt. Möjligen funkar det om huvudpersonerna är underdogs, eller om boken utspelar sig i de mörka delarna av Dublin eller London. Författare som har en torr och absurd humor, likt Erlend Loe, är också min kopp te.

Något som stör mig enormt är när förlagen drabbas av dålig fantasi och liknar alla nyutgivna böcker med samma gamla titlar. Ett tag jämfördes till exempel alla möjliga och omöjliga böcker med Gone girl och Kvinnan på tåget, trots att väldigt få av dem egentligen hade fler likheter med dessa böcker än att de råkade handla om kvinnor som mådde rätt kasst.

Sedan är det de böcker som tillfälligt går bort på grund av livet. Just nu orkar jag till exempel inte läsa böcker om depression, ångest, utmattning eller arbetsrelaterade konflikter. Jag skulle inte heller vilja läsa några som helst böcker som utspelar sig i skolmiljö. Ibland är det bra att spegla sitt mående i böcker, men min vanligaste strategi är istället den jag kör nu, att gå all in på feelgood och annat lättsmält. Deckare verkar dock inte funka något vidare just nu. Lite märkligt.

Det går inte heller att komma ifrån att jag påveras av de böcker jag ser ofta i bloggar eller på instagram. Mitt läsande styrs också av vilka böcker som släpps på de e-bokstjänster jag har och de böcker som jag får hemskickade. Jag lockas också av nomineringslistor till olika priser och vill gärna läsa de böcker som är “snackisar” och som jag därför vill bilda mig en egen uppfattning om.

Mitt läsande styrs också av de utmaningar jag ger mig själv, de teman som planeras framöver på Kulturkollo och de böcker som Bokbubblarna läser tillsammans. Biblioteksböcker som måste lämnas tillbaka prioriteras också, men jag får ändå betala en massa böter alldeles för ofta. Ibland slinker en oväntad titel in, men mitt läsande är ganska planerat trots allt. Nu följer jag inte alltid de läslistor jag gör, men i bakhuvudet har jag ändå någon slags plan över den närmaste tidens läsning.

Vissa böcker hamnar liksom aldrig överst i högen, även om jag egentligen tror att de är bra. Det kan handla om en hel massa saker, som att jag inte är sugen på genren just nu, eller att jag är för trött för att läsa en för krävande bok, eller att jag har en annan bok som faktiskt måste bli läst av en eller annan anledning. Böcker som jag uttryckligen efterfrågat går alltid för de böcker som dyker upp oväntat. Om inte just dessa böcker kommer från favoritförlag och/eller är en bok som jag tror kommer att passa mig perfekt.

Vilka böcker lockas du av och vilka hoppar du över? Vad är det som styr din läsning?

Foto: Kaboompics

52 bra saker: Vår altan

Vi har inte fixat färdigt vår trädgård, men en gigantisk och helt fantastisk altan har vi i alla fall. På den finns plats för såväl matplats som en rejäl soffa. En perfekt plats för läsning i solen!

En enkät på Världsbokdagen

Jag hittade en enkät som jag publicerade för fler år sedan och tycker fortfarande att den är intressant. Den sammanställdes efter en föreläsning med fantastiske Aidan Chambers. Det var bland annat han som talade om att höra en röst i huvudet när man läser och hur det kan hjälpa till att faktiskt förstå innehållet bättre.

Vissa frågor har tagits bort, andra lagts till, men grunden är fortfarande densamma. Det vore roligt att få veta hur ni är som läsare.

Hur är du som läsare?

Markera de alternativ som beskriver dig bäst.

 

snabb/långsam

läser alla ord/ skummar en del

gillar långa beskrivningar/ hoppar över det som inte för historien framåt

väljer bok efter författarens språk/tycker att innehållet är viktigare än språket

kommer ihåg detaljer/ kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker/ läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker/ tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor/ idealboken är på mer än 400 sidor

gillar att läsa bokserier/föredrar fristående böcker

tjuvkikar på slutet/ läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag/ skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter/ undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation/ vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra/ rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet/ hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker/ gillar inte ljudböcker

föredrar e-böcker/ föredrar fysiska böcker

vill äga mina böcker/ lånar ofta böcker

läser främst böcker i en genre/ gillar att variera min läsning

läser ofta om böcker/ läser sällan eller aldrig om böcker

gillar att läsa böcker av författare som fått priser/ bryr mig inte om litterära priser

läser alltid på svenska/ läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst/glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp de böcker jag läser/ skriver inte upp böcker jag läser

räknar hur många böcker jag läser per år/ bryr mig inte om antalet böcker jag läser

läser varje dag/ läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande/ tycker att läsning är ansträngande

 

Så, här har ni mig som läsare. En ganska rastlös sådan som läser snabbt, skummar en del och ibland hoppar över långa beskrivningar. Om de inte är skrivna av en författare som har ett synnerligen vackert språk, för sådana gillar jag. Jag väljer tunna böcker framför tegelstenar och tycker att idealboken är tunnare än 400 sidor. Bokserier läser jag gärna om de håller god kvalitet, men bäst är nog ändå fristående böcker med en riktig början och ett definitivt slut. Fördelen med serier är att de är enkla att läsa för en trött hjärna. Efter föreläsningen av Aidan Chambers har jag lärt mig att framkalla en röst i mitt huvud och har gett det som tips till många elever som inte är så goda läsare. Det hjälper en att förstå en text som är lite mer komplex. Däremot gillar jag inte ljudböcker.

Jag skulle aldrig tjuvkika på slutet och läser i princip aldrig baksidestexter pga risk för spoilers. Har köpt böcker på grund av snyggt omslag, men eftersom jag nu läser främst e-böcker har de fått en minskad betydelse. Boktjänster som Storytel och Nextory har gjort att jag köper färre böcker, men jag betalar ju ändå för dem. Vissa böcker vill jag äga och då köper jag dem.

Jag rekommenderar ofta böcker till andra och har vissa boktipsare som jag litar extra mycket på. Hela bokbloggarvärlden är ju ett enda virrvarr av boktipsande och det är nog därför jag älskar den. Det är också bloggandet som fått mig att ha bättre koll på böcker jag läser och dessutom räkna dem. Inte för att det är en tävling, men för att statistik är kul och för att jag behöver lite press.

Jag gillar att variera min läsning och läser böcker ur olika genrer. Ofta fastnar jag däremot i en genrer under en period innan jag går vidare. Böcker av pristagare läser jag om de lockar, men när det gäller t.ex. Nobelpriset har jag som mål att läsa något av alla pristagare. Det går dock sjukt långsamt. Läsning är för mig främst ett sätt att slappna av och jag läser i alla fall några sidor varje dag. Om jag inte kan, orkar, hinner läsa är det ett tecken på att jag är alldeles för stressad. Det brukar också märkas genom att jag får svårare att läsa krävande böcker och/eller böcker på engelska.

 

 

 

Bild från Kaboompics

När någon inte läser

Förra veckan bloggade jag om sätt att öka elevernas läsmotivation, men självklart kan läraren inte göra allt jobb. Läsprojekt i skolan bygger på att eleverna läser de böcker det är tänkt att de ska läsa. En grundförutsättning. Vad händer om de inte gör det? Vad här en lärare egentligen att sätta emot, förutom en betygsvarning som i förlängningen kan bli ett F?

Nu låter det kanske som att jag har som hobby att sätta dit elever, men mitt svar är faktiskt att det behöver bli lite pinsamt att inte läsa. Visserligen är det svårt att komma åt de där eleverna som lyckas bli “sjuka” varje gång det vankas redovisning, men de är ändå i minoritet. För de andra brukar det räcka att en gång behöva sitta i ett gruppsamtal utan att kunna bidra. Det händer sällan två gånger.

Minst ett av de gruppsamtal eleverna har kring böckerna de läser ska spelas in. Då är det i princip omöjligt för en elev att dölja för mig att hen inte läst. Igår hade mina ettor ett examinerande samtal kring Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad där de fick varsin karaktär att samtala utifrån. För att kunna svara på frågor som karaktären och dessutom kunna svar på frågor på ett trovärdigt sätt, krävs att eleven läst boken. Visst går det att babbla på, men när de andra i gruppen vill göra ett bra jobb är det inte populärt att vara oseriös. Just den här gången fick de också tjugo minuter att förbereda det de skulle säga, vilket gjorde att alla som läst kände sig redo för ett seriöst samtal, även de som egentligen tycker att det är ganska nervöst att samtala med andra. Jag anpassar gärna, men eleverna måste ändå ta ansvar för att uppgifterna blir gjorda.

Specifika uppgifter som kräver läsning kan visserligen var ett sätt att “sätta dit” en elev som inte läst, men å andra sidan är det också en viktig markering. Skoluppgifter ska tas på allvar och det duger inte att inte göra det som krävs. Sedan har jag självklart anpassat läsningen och några har lyssnat på boken. Inte heller lässvårigheter är en ursäkt, men det går lätt att stötta den som behöver det. Att strunta i att göra uppgifter är däremot aldrig okej. På sikt är jag övertygad om att höga krav skapar läsmotivation.

%d bloggare gillar detta: