Läsning

Min kanon för undervisningen

I torsdags var jag på föreläsning och seminarium i den kurs jag läser just nu på Göteborgs Universitet. Kursen är på 5 hp och heter Litteratursamtal och litteratururval i undervisningen och vänder sig till lärare och de flesta av oss deltagare undervisar på gymnasienivå. Det gör att den passar mig perfekt, men kursens enda högstadielärare muttrade lite sist.

Föreläsningen senast hölls av Martin Sandberg som samarbetat med Carl-Johan Markstedt i Känn på litteraturen 3 och 4. Fokus låg på litteratursamtal, men också urval. Boken vi läst var Fiktionens mångfald av Caroline Graese som till exempel handlar om hur olika läromedel för yrkes- och högskoleförberedande program ser ut, vilket mycket troligt även speglar undervisningen. Uppgifter till elever som går på yrkesprogram och anses läsovana handlar mycket om att använda en subjektiv läsart och koppla frågor och uppgifter till erfarenheter snarare än till texten i sig. Ett sådant sätt att arbeta provocerar mig. Visst ska elevernas erfarenheter spela roll i de samtal vi har kring litteratur, men i första hand måste det vara innehållet vi arbetar med. Det är vettigare att ställa en fråga lik “Vad har du för tankar och åsikter om hur karaktären x agerar i situation y?” än att fråga “Vad hade du gjort i situation y?”.

Något vi också talade om är de böcker som vi brukar använda i undervisningen och vikten av att bygga upp ett bibliotek av böcker som vi tycker om, ger vettig undervisning och brukar funka med elever. Att som lärare faktiskt ha en relation till de böcker som eleverna ska läsa är viktigt, det håller jag verkligen med Martin Sandberg om, liksom att boken med största sannolikhet kan funka i just den grupp som ska läsa den. Det är därför det inte räcker med några titlar per årskurs, utan urvalet måste vara större än så.

Även om jag listat ett stort antal böcker som jag tycker passar att läsa med elever är det långt ifrån lika många som jag använt aktivt i min undervisning. Jag tänkte därför presentera de böcker jag brukar använda i undervisningen på gymnasiet. Vissa har jag läst i helklass, andra har eleverna läst i mindre grupper och jag har istället fyllt på med noveller för att skapa en gemensam texterfarenhet utifrån det tema eller den genre som böckerna de läser tillhör. Jag har också lagt till några titlar som jag tror skulle kunna funka, men som jag ännu inte testat i helklass eller i grupp. Vissa av dem planerar jag att läsa med elever under våren eller nästa år.

Böcker jag använt i helklass

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer (2015) (Svenska 1)

Har funkat fint i Svenska 1, men nackdelen är att många läst den redan innan. Det är dock en bra bok med mycket att diskutera kring agerande, relationer och makt.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Svenska 1)

Leder till många intressanta diskussioner kring familj och traditioner, samt hur man ska leva sitt liv.

Jack av Christina Lindström (2016) (Svenska 1)

En riktigt bra bok om Jack, som tror sig ha funnit kärleken när det förflutna hinner ikapp honom. Mycket att diskutera kring identitet och grupptryck.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler (2015) (Svenska 3)

En ganska komplicerat uppbyggd bok men det finns otroligt mycket att diskutera utifrån den. Mina elever i Svenska 3 har just läst.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014) (Svenska 3)

Det tog lite tid för eleverna att komma in i den här boken, men många tyckte om den och den berättar helt klart en viktig historia.

Böcker som eleverna läst i mindre grupper

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

En bok som handlar om relationen mellan en tonårsflicka och hennes morbror, men också mellan henne och morbroderns för henne okända partner. Boken utspelar sig under 80-talet och en av huvudpersonerna drabbas av Aids.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (2014) (Svenska 1)

En rolig bok med allvarlig botten som berör teman som vänskap, identitet och kärlek. Sådana böcker behövs verkligen.

Onanisterna av Patrik Lundberg (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

Vad händer när du går från att vara en cool kille till att bli en ganska misslyckad figur? Hur gör du när du förälskar dig i någon som är helt annorlunda än de du brukar träffa? Det här är en fin bok om att hitta sig själv utan att dissa allt som man förut var.

Pojkarna av Jessica Schiefauer (2011) (Svenska 1 och Svenska 2)

En idéroman som verkligen utmanar elevernas sätt att tänka. Leder till många intressanta samtal kring kön och identitet.

Jag, En av David Levithan (2012) (Svenska 1)

Ännu en idéroman som leder till intressanta samtal kring identitet, genus, kärlek och vänskap. Inte helt ny längre och många har läst.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1891) (Svenska 2)

En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf (1899) (Svenska 2)

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf (1904) (Svenska 2)

Körkarlen av Selma Lagerlöf (1912) (Svenska 2)

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf (1914) (Svenska 2)

Se inlägg om läsning av Selma Lagerlöfs böcker här.

1984 av George Orwell (1948) (Svenska 2)

En kusligt aktuell klassiker som många elever gillar, men som jag tror är för svår att använda i helklass.

Kallocain av Karin Boye (1940) (Svenska 2)

Dystopi som andas 40-tal men också nutid. Brukar uppskattas av elever.

Fler klassiker som mina elever uppskattat hittar du här.

Memorys bok av Petina Gappah (2017) (Svenska 3)

Som jag tror blir helklassläsning nästa år i Svenska 3. En riktigt bra bok om Memory som sitter fängslad i Zimbabwe anklagad för att ha mördat en vit man.

Vi av Kim Thúy (2016) (Svenska 3)

En bok om flykt och att återse sitt gamla hemland som vuxen. En riktigt bra bok som har funkat bra i undervisningen.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015) (Svenska 3)

En kollektivroman om en grupp japanska kvinnor som reser med båt till USA för att gifta sig med japanska män de aldrig sett. Intressant både till form och innehåll.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (2014) (Svenska 3)

En bok som utspelar sig under andra världskriget när japaner i USA sätts i läger. Intressant rent historiskt och jag är sugen på att läsa den i helklass nästa år och koppla den till min undervisning i Historia 1b.

 

Böcker jag vill använda i undervisningen

Bli kvar av Maja Hjertzell (2019)

En kortroman om två ungdomar från en mindre ort som har helt olika syn på hur de ska leva sina liv, men samtidigt inte vill mista varandra. Väldigt fin bok.

Inte som du, Johanna Schreiber, Ida Ömalm Ronvall (2020)

Kanske lite övertydlig, men ändå väldigt underhållande och bra om ett samhälle med helt andra könsroller än vi. Tror den leder till många spännande samtal.

Pojken som följer sin skugga av Kedir Meral (2019)

Ett mer balanserat alternativ till Stjärnlösa nätter och dessutom utspelar den sig i Göteborg vilket troligen ger eleverna en extra dimension.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag är sugen på att utveckla mitt Nobelpristagartema och eftersom jag nästa år kommer att ha en exceptionell trea hade det varit intressant att testa att läsa denna mycket udda bok av Olga Tokarczuk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (1905)

Enstaka elever har läst Doktor Glas när de själva fått välja en klassiker, men jag har aldrig arbetat med den i helklass. Det vill jag gärna göra någon gång.

Förvandlingen av Franz Kafka (1915)

Ännu en klassiker som jag skulle vilja testa i helklass. Kan tänka mig att den kan fungera fint, då de elever som läst den gillat den skarpt.

 

 

Min slutsats blir att jag vill läsa fler böcker i helklass. Jag tycker visserligen att det funkar ganska bra att välja ett tema eller en författare och låta eleverna välja bland några titlar, men jag vill nog ändå testa en klassiker gemensamt i Svenska 2 nästa år.

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

Tänk snabbt (vecka 12)

Måndag igen och en ganska ovanlig sådan. Vi lever mitt i en pandemi och vardagen är helt klart förändrad. Något som är precis som vanligt är att ni ska ta ställning till fem påståenden. Tänk snabbt!

En sak som stör mig är baksidestexter som spoilar för mycket av bokens innehåll. Därför har jag helt slutat läsa dem. Hur gör du läser du baksidestexter eller inte?

Bokomslag brukar locka mig att köpa eller inte. Hur är det med dig, lockar du av ytan eller fokuserar du på innehållet när du köper böcker?

Det finns tre större prenumerationstjänster för ljud- och e-böcker. Vilken föredrar du Storytel, BookBeat eller Nextory?

Jag har sett min första, lätt tilltufsade tussilago, så nu går vi vidare med blomfrågorna. Vilka föredrar du i sippornas tid blåsippor eller vitsippor?

Två personer som är kända som annat än författare har just gett ut böcker. Jag talar om Annika Norlin, mer känd som Säkert! och Gina Dirawi som är programledare, komiker men också en riktigt duktig sångerska. Vilken av böckerna Jag ser allt du gör av Annika Norlin och Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi lockar dig mest?

 

Veckans fem snabba lyder:

baksidestexter eller inte?

yta eller innehåll?

Storytel, BookBeat eller Nextory?

blåsippor eller vitsippor?

Annika Norlins eller Gina Dirawis nya bok?

 

Mina svar lyder så här:

baksidestexter eller inte? Jag har i princip helt slutat läsa baksidestexter, då de nästan alltid berättar för mycket eller så innehåller de ett utdrag från boken som egentligen inte säger någonting.

yta eller innehåll? Det beror på. När jag har ett tydligt mål med mitt bokletande är det innehållet som styr, men om jag väljer på måfå har omslaget ganska stor betydelse. Speciellt om boken är skriven av en författare som jag inte läst något av tidigare.

Storytel, BookBeat eller Nextory? Egentligen är Nextory på många sätt bättre än Storytel, t.ex. när det gäller utbudet av e-böcker. De har dock en sämre sökfunktion och en sämre läsare och därför väljer jag alltid Storytel när jag hittar boken på både ställen. BookBeat hade jag tidigare, men sa upp och tycker nog att kombinationen av Storytel och Nextory är vinnande.

blåsippor eller vitsippor? Även om blåsippor är otroligt vackra så finns det få saker som slår när vitsippor täcker marken som en matta. Så vackert.

Annika Norlins eller Gina Dirawis nya bok? Norlin är en idol, men hennes bok är en novellsamling och då lockar faktiskt Dirawis roman mer. Kanske läser jag båda.

 

Hur väljer du? Tänk snabbt och dela gärna dina svar i en kommentar, ett blogginlägg eller på sociala medier.

Tänk snabbt (vecka 9)

Det är vecka nio och den tredje möjliga sportlovsveckan. Min är tyvärr för länge sedan över, men jag uppskattade verkligen pausen. Utmaningen Tänk snabbt tar däremot ingen paus, utan kör på som vanligt.

Just nu gå flera filmatiseringar av klassiker om och av kvinnor på bio. Väljer du Unga kvinnor eller Emma? Följdfrågan blir då självklart om du väljer boken eller filmen, dels när det gäller klassiker men också när det gäller andra tillfallen.

Mer frågor om läsningen. En bok i taget eller slalomläsning, hur läser du?

I helgen är det dags för Vasaloppet och många är de som (inte sällan till följd av en ålderskris av något slag) väljer att genomföra delar av eller hela den svenska klassikern. Hur ställer du dig till det? Gillar du fysiska utmaningar eller inte?

Skidåkning i all ära, men snart är det dags för vårblommor. Föredrar du tussilago eller snödroppar?

Veckans fem snabba är:

Unga kvinnor eller Emma?

Boken eller filmen?

En bok i taget eller slalomläsning?

Fysiska utmaningar eller inte?

Tussilago eller snödroppar?

 

Mina svar lyder så här:

Unga kvinnor eller Emma? Svårt val. När det gäller de senaste filmatiseringarna så har jag bara sett Emma. Unga kvinnor är fin, men väl sorglig för min smak. Jag väljer därför Emma, även om den inte tillhör mina absoluta favoriter.

Boken eller filmen? I princip alltid boken. Därmed inte sagt att det saknas bra filmatiseringar av böcker.

En bok i taget eller slalomläsning? Lyckas aldrig läsa en bok i taget, utan har oftast i alla fall tre på gång samtidigt.

Fysiska utmaningar eller inte? Jag önskar att jag kunde gå igång i alla fall lite på en konditionsutmaning, men om det är någon fysisk utmaning jag gett mig själv är det snarare att utöva yoga för att hitta lugn och bli mindre stel. Ja till fysisk utmaning alltså, men inte i form av några klassiska sådana.

Tussilago eller snödroppar? Snödroppar är fina, men det är något speciellt med de gula, inte sällan tilltufsade gula tussilagosolarna som berättar att våren är på gång.

 

Nu är det din tur att svara i en kommentar eller i din blogg. Lycka till!

Den utmanande långsamheten

Jag känner verkligen igen mig i Jonas Thentes text i DN med rubriken Jag sjunger läsandets och långsamhetens lov. För mig är läsningen nämligen den ultimata nedvarvningen, men jag märker att jag likt Thente ibland har väldigt svårt att fokusera. När han beskriver otåligheten och oförmågan att fokusera påminns jag av hur svårt det måste vara för mina elever, som väldigt sällan är läsare, att fokusera på något så långsamt som en bok. Likt Thente inser jag också att de inte kommer att välja läsning när så mycket annat, snabbare och mer lättillgängligt, står att finna överallt.

För mig är läsningen inte bara ett sätt att hantera stress, utan också en stressmätare. Om jag inte kan fokusera på böcker vet jag att jag måste varva ner. Jag tar det beslutet för att jag vet att läsning hjälper. För den som aldrig läser blir det aldrig ett val. De flesta ungdomar ser läsning som ett hemskt tvång, inte som något som kan skapa ett lugn i vårt allt snabbare samhälle. Om de inte läser har det mycket troligt inte föräldrar som är läsande förebilder och även om inga läsvaneenkäter görs på vuxna skulle det vara spännande att veta hur många som egentligen läser böcker och hur ofta det sker. Det behöver verkligen inte vara skönlitteratur, även om jag skulle hävda att läsning av skönlitteratur gör oss till mer empatiska människor, men jag önskar att fler kunde välja att läsa böcker för visst är det som Thente skriver att vi blir lite dummare av att inte läsa och inte minst av att aldrig fokusera på en sak. Många har bytt läsning med ögonen till läsning med öronen och det vanligaste argumentet för det är att det går att göra något annat samtidigt då.

När jag pratar stress med mina elever märker jag snart att mycket handlar om att dygnet har för få timmar för att hinna med allt som “måste” göras. En hel del “måsten” handlar om sociala medier och tv-serier. Utbudet är stort och möjligheterna många, något som inte bara är positivt. Det som stressar dem är då att studier tar tid och det är tid de inte anser sig ha. Läsning av böcker lär hamna ännu längre ner på prioriteringslistan för majoriteten. Det är också därför jag prioriterar läsning i skolan och alltid låter eleverna få rejält med lästid på lektionerna. Tyvärr är även jag stressad, för kursplanerna prioriterar inte alls läsning och det är tusen andra saker som måste hinnas med. Om jag fick bestämma skulle svenskundervisningen bygga på litteraturläsning och den får gärna spilla över i andra ämnen. Istället marginaliseras litteraturen mer och mer och det är verkligen ingen bra utveckling varken för barn och ungdomars kunskapsutveckling eller mående. Att vara en god läsare innebär en superkraft som inte ska underskattas. Synd att de som bestämmer innehållet i våra kursplaner inte insett det.

 

 

Photo by Road Trip with Raj on Unsplash

Ett läsprojekt om Nobelpriset och några litteraturpristagare

Ibland återanvänder jag arbetsområden som jag är nöjd med om som jag tror fungerar även med nuvarande klasser, men andra gånger vill jag jobba med något nytt som jag inte redan prövat. I år har jag läst Jack i helklass i Svenska 1 för första gången och i Svenska 3 har jag just genomfört ett läsprojekt med kortare texter skrivna av nobelpristagare i litteratur. Vi kommer att läsa hela romaner senare i kursen också (faktiskt har vi börjat med Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler) men just det här projektet handlade mer om allmänbildning än läsning egentligen. Målet var att eleverna skulle få veta mer om Nobelpriset i litteratur och dessutom få smaka lite på några av författarnas texter.

Som förberedelse läste jag kortare texter av flera pristagare, varav några nya för mig och valde ut några som jag trodde skulle passa mina elever. Eftersom mitt mål är att läsa texter av alla pristagare har förberedelserna för det här arbetsområdet verkligen varit ett exempel på hur jag som svensklärare faktiskt kan förena nytta med nöje.

Första texten vi läste tillsammans var en klassisk novell, nämligen “Berg som vita elefanter” av Ernest Hemingway som fick priset 1954. Jag läste novellen högt och eleverna fick sedan i par fundera kring frågeorden var, när, vilka och vad? Just vad som egentligen hände var det som stod i fokus. Vi pratade isbergsteknik och de fick beskriva vad som fanns över och under ytan. Det här är en novell som på ytan är enkel, men som var en utmaning för flera elever. Det finns en sannolik tolkning som de flesta också hittade och höll med om, men några hade svårt att läsa mellan raderna, eller hitta den dolda delen av isberget.

Novell nummer två var “Fadren” av Bjørnstjerne Bjørnson som fick priset 1903. Jag inledde med att berätta att jag själv tyckte om novellen när jag läste den, men att jag fortfarande funderade över vad som egentligen hände och vad slutet betyder. Elevernas uppgift var att först läsa novellen enskilt och fundera kring detta själva. Därefter fick de göra en Chambersanalys i grupper om 2-3 och dessutom fundera kring slutet, novellens teman och dess budskap. Jag var lite orolig att de skulle ge upp, då det verkligen finns väldigt många sätt att tolka novellen på, men det blev riktigt bra samtal i de mindre grupperna där de flesta verkligen närläste och försökte tolka det som stod. Frågor som kom upp var t.ex. Var är barnets mor?, varför vill fadern att sonen ska döpas ensam?, vad menade prästen när han sa att sonen var en välsignelse?, finns sonen på riktigt, eller är det en metafor för en mans förändring?, är han så ensam att han hittar på en son? Några fastnade i det religiösa temat och andra jämförde med Selma Lagerlöf och Kejsarn av Portugallien som också porträtterar en far som lever för sitt barn. Det blev en oväntat bra lektion.

Vi fortsatte med dikten “Vimmelkantig” av Wizlawa Szymborska från diktsamlingen Nära ögat från 1996. Den handlar om slumpen som gjorts oss till just den vi är och att vi hade kunnat tilldelas eller valt en annan dräkt i “naturens garderob”. En dikt fylld av bildspråk och metaforer, men ändå en ganska lättläst dikt om livet och hur det blev som det blev. Jag rekommenderar den och tycker att den leder till många fina samtal.

En lektion ägnades åt de svenska nobelpristagarna i litteratur, men fokus på Tomas Tranströmer. Det jag inte hade koll på var hur många av pristagarna som också satt i Svenska Akademien när de fick priset. Lite märkligt.

Vi lyssnade på, läste och analyserade två dikter av Tomas Tranströmer gemensamt. Först den klassiska “Romanska bågar” och därefter “C-dur”. Analysen gjordes utifrån Joakim Stenshälls (Riksteaterns) modell för scenkonst som kallas “En väv av tecken“. Första steget är att beskriva det man ser, eller i det här fallet det man hört och läst. Jag gick varvet runt och alla elever fick bidra med något de iakttagit. Det kunde handla om form, ordval, karaktärer eller diktjaget. Någon räknade helt enkelt raderna, andra såg upprepningar och/eller metaforer. De som ville fick säga pass, men de flesta valde att säga något. Dikten projekterades på white-boarden och jag kunde stryka under, ringa in och anteckna nyckelord utifrån deras kommentarer.

Steg två handlar om att tolka. Det kan handla om stämningen, känslor som väcks, betydelsen av ordvalen, hur situationen kan tolkas, vilka teman som texten innehåller, vilken betydelse dikten har och vad författarens budskap är. Här lät jag eleverna säga det de tänkte på rakt ut och det funkade fint. Ovanligt många bidrog, kanske för att de redan var inne i dikten efter den mer beskrivande delen.

Tredje och sista steget handlar om reflektion. Då går samtalet lite utanför texten och eleverna får associera, koppla och blanda in egna tankar, känslor och åsikter. De två sista stegen gick ihop lite, men samtalet flöt ändå på ganska bra. Ibland flikade jag in en följdfråga för att få analysen att gå djupare.

Speciellt samtalet kring “Romanska bågar” blev väldigt intressant. Vi fastnade i funderingar kring att vara färdig och om det är detsamma som att vara nöjd eller inte. Är det alltid en fördel att ständigt försöka utvecklas, eller skapar det stress?

Två noveller av Herta Müller “Kungen sover” och “Äppelträdet” blev underlaget till en lektion, tillsammans med Harold Pinters korta text “Spegeln”. Alla tre ur boken Fler Nobeller. Eleverna fick sitta i grupper om fyra och turas om att läsa texterna högt. Uppgiften de fick till Müllers texter var att dels fundera över symboliken som är väldigt tydlig speciellt i “Äppelträdet”, men också analysera hennes språk. Vi gjorde sedan en grammatisk analys av “Kungen sover” och det blev tydligt att den i princip bara innehöll huvudsatser och att nominalfraserna var väldigt enkla. Ändå upplevde eleverna att de fick tydliga beskrivningar och en bra bild av vad som hände. Att använda grammatisk analys för att sätta ord på hur en författare använder språket är något jag gör allt för sällan, men tänker att jag borde göra. Istället för den mycket oprecisa beskrivningen “språket känns hackigt” kunde vi tillsammans hitta ett mycket tydligare sätt att beskriva Müllers språk.

Herta Müller var nog den författare hittills som splittrade gruppen mest. Några absolut älskade hennes sätt att skriva och hur hon använde språket. En elev påpekade t.ex. att hon använde ordet “inte” på ett oväntat sätt och en annan tyckte om de många bibliska kopplingar i “Äppelträdet”.

Pinters text “Spegeln” är väldigt kort och eleverna enades till slut om att den nog ska ses som en monolog. Någon novell tyckte de i alla fall inte att det var och de uppfattade den inte heller som en dikt. Texten handlar om en man som ser sig själv i spegeln och inte känner igen sig själv. Han menar att han “bytt ansikte”, vilket ledde till intressanta samtal kring förändring.

Skolbiblioteket har köpt in ett antal av de noveller av Nobelpristagare som Novellix gett ut och dessa fick eleverna använda när de valde varsin författare att fördjupa sig i. Mest populära valet var Kazuo Ishiguro, följd av Tomas Tranströmer, Bob Dylan, Toni Morrison och John Steinbeck. Uppgiften var att läsa om “sin” författare och sedan presentera hen och någon/några av hens texter i liten grupp. Valet av en ganska enkel uppgift kom sig av att många av klassens elever varit borta då de deltagit i skolan cabaret. Det här var något de kunde fixa själva ganska enkelt och rent krasst var det inte heller någon katastrof att vissa inte hann. Jag är egentligen stenhård med att uppgifter ska göras och det i tid, men här fick jag helt enkelt välja bort strid.

Huvudexaminationen var istället en lyrikanalys. Lektionen innan analyserade eleverna dikter i par och själva provet skrevs i DigiExam. De dikter jag hade valt ut till övningslektionen var “Det är vackrast när det skymmer” av Pär Lägerkvist och “Slutet och början” av Wizlawa Szymborska och på provet fick de välja mellan att analysera  “Nocturne” av Tomas Tranströmer eller “Somliga gillar poesi” av Wizlawa Szymborska, två dikter som de (med 99% säkerhet) såg för första gången.

Alla läsprojekt behöver utvärderas och när jag ser tillbaka på det här är jag ändå ganska nöjd. Kanske hade jag kunnat välja ut några författare och djupdyka lite mer i deras texter och då fått djup, men å andra sidan förlorat bredden. Jag vet inte heller om jag kommer att behålla elevernas författarpresentationer om jag kör projektet igen, då det var mer av en praktisk lösning utifrån de förutsättningar jag hade just i år. Det som gjort mig glad är att de flesta av texterna faktiskt gått hem hos eleverna och vi har haft många intressanta samtal kring text. Nu återstår bara att läsa och bedöma lyrikanalyserna.

 

 

Istället för Pojken i randig pyjamas

Jag läste ett tweet och blev inspirerad att skriva ett blogginlägg. Tidigare har jag skrivit inlägg med alternativ till Ondskan av Jan Guillou och I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Idag har det blivit dags för alternativa böcker till Pojken i randig pyjamas av John Boyne. Den här är till dig Petter!

Pojken i randig pyjamas har undertiteln “en sorts saga” och kritiken mot handlar främst om att den rent historisk har vissa brister. Berättelsen om de två pojkarna och främst den enes mycket naiva syn på koncentrationslägret som de andra befinner sig i, har dock fascinerat många och ja, den älskas av lärare. Troligen för att berättelsen engagerar och för att boken är ganska behändig rent sidmässigt.

Om det är andra världskriget som du vill att dina elever ska få kunskaper om rekommenderar jag istället Boktjuven av Markus Zusak, som förvisso är ganska mycket tjockare, men som ger en känsla av hur det var att befinna sig i Nazityskland. Själva skildringen av ett koncentrationsläger kan istället fås i Mannen utan öde av nobelpristagaren Imre Kertész, som kan vara lite tuff läsning, men med lärarstöd borde funka fint i år 9. Livet i ett polskt ghetto skildras i Historien om Leon – Schindlers yngste arbetare av Leon Leyson, som är en självbiografisk bok om hur en tioåring räddades av Oskar Schindler, genom att få jobba på hans fabrik.

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är en grafisk roman om några barn och ungdomar när de fick uppleva inskränkningar på grund av sitt judiska ursprung. Inskränkningar som sedan ledde till att de placerades i ghetton och eller koncentrationsläger. Mycket läsvärd. Jag vill också rekommendera Hédi Frieds bok Frågor jag fått om förintelsen som verkligen ger svar på många av de svåra frågor unga människor kan ha om förintelsen.

Att vara barn under kriget skildras också i Tulpanpojken av Christina Wahldén och den numera moderna klassikern Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. I den senare får du också en fin skildring av vänskapen mellan två väldigt olika pojkar, precis som i Pojken i randig pyjamas. Även Annika Thor har skrivit om krigsbarn, nämligen systrarna Steffi och Nelli som kommer till skärgården utanför Göteborg. Serien inleds med boken En ö i havet. Eller varför inte låta dina elever läsa en riktigt klassiker som Anne Franks dagbok. Den finns även i lättläst version utgiven av Nypon förlag, som också gett ut biografin Anne Frank – Ett liv av Marian Hoefnagel.

Kanske vill du förflytta dig utanför nazisternas Tyskland. I Michael Morpurgos Den fantastiska katten som försvann får vi läsa om Lily och hennes familj som bor i Frankrike i området där de allierade förbereder sig för D-dagen och i Flamingopojken möter vi Lorenzo och får följa hans liv i Camargue under kriget. Morpurgo har skrivit mer om andra världskriget i Flykten från den brinnande staden, som utspelar sig i Dresden 1945 när staden hotas av omfattande bombningar.

En ganska ovanlig skildring av andra världskriget är När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka, som visserligen är skriven för vuxna, men har unga huvudpersoner.

På Kulturkollo har vi satt ihop en lista med 70 böcker som skildrar andra världskriget. Där kanske du hittar fler böcker som kan passa.

Är det däremot John Boyne som författare du vill att dina elever ska möta, så har han skrivit fler böcker. Bland annat Stanna kvar och ge dig av som utspelar sig under första världskriget. Huvudpersonen Alfie är fem år då boken (och kriget) inleds och fokus ligger på hur kriget påverkar människor.

Eller så bestämmer du dig för att Pojken i randig pyjamas verkligen är boken du vill att dina elever ska läsa. Ett medvetet val är bra oavsett.

 

 

Några nobelnoveller

Ett sätt att få igång läsningen av Nobelpristagare är att fokusera på kortare texter och ännu mer effektivt blir det när läsningen behöver ske snabbt på grund av ett läsprojekt på jobbet. De senaste veckorna har jag läst en rad noveller av Nobelpristagare, några ur samlingarna Nobeller och Fler Nobeller, men också några av de nobelnoveller Novellix gett ut. Vissa av dem kommer jag att använda med mina elever, men inte alla. Mer om det när projektet är genomfört.

De här novellerna har jag läst. Årtalen inom parentes är de år som författaren tilldelades Nobelpriset.

ur Nobeller

“Fadern”, Björnstjerne Björnson, Norge, (1903)

En kort novell om en far som har en son. Novellen har ett lite klurigt slut och jag gillar den skarpt.

“Lögner”, Frans Emil Sillanpää, Finland, (1939)

En vacker text med många naturbeskrivningar och berättelsen om en gosse som upptäcker lyriken eller något helt annat.

“Sill”, Haldór Kiljan Laxness, Island, (1955)

Inte helt lättläst, men intressant om sillens betydelse.

“Den ordsnabbe”, Elias Canetti, Bulgarien/Storbritannien, (1981)

En rolig liten text som gav mersmak.

“Två berättelser”, Naguib Mahfouz, Egypten, (1988)

“Den sjunde berättelsen” om en kväll på taket och syriska grannar, samt “Den åttonde berättelsen” om gravhelgen.

“Mitt liv med vågen”, Octavio Paz, Mexico, (1990)

En klurig berättelse fylld av metaforer och liknelser och en fråga om vem “hon” är.

“Spegeln”, Harold Pinter, Storbritannien, (2005)

En liten, kort text om ansiktet i spegeln.

Novellix

“Till rum 19” av Doris Lessing, Storbritannien, (2007)

Fantastisk novell om en kvinna som försöker leva eller i alla fall överleva i sitt på ytan perfekta liv.

“Dolly” av Alice Munro, Kanada, (2013)

En fin novell om en gammal kärlek och ett missförstånd.

“En familjemiddag” av Kazuo Ishiguro, Storbritannien, (2017)

Novell om en familj med öppet slut och mycket mellan raderna.

 

Vilka noveller av nobelpristagare kan du rekommendera?

52 bra saker: Läslov

Egentligen har hela höstlovet varit bra med vettig fortbildning både på jobbet och Göteborgs universitet. Idag har jag dock växlat över till läslov, nu på förmiddagen mest jobbrelaterat med fokus på Nobelpriset men nu blir det nöjesläsning för hela slanten. Först på tur står Beröringen av Gustav Tegby, som visserligen är en ungdomsbok, så lite jobbrelaterat, men främst verkar vara en riktigt bra bok.

Själva konceptet med Läslov är bra som en chans att lyfta barn och ungas läsning. Tyvärr räcker inte punktinsatser som denna, när böcker för barn, och kanske ännu mer för unga, sällan får så mycket uppmärksamhet. Det är lätt att hävda att läsning är viktigt, men det krävs mer än tomma ord. Tummen upp för Läslov alltså, men tumme ner åt att all bra litteratur för barn och unga får på tok för lite uppmärksamhet.

Vill du ha tips på bra ungdomsböcker att fylla ungarnas läslov med kan du klicka här.

 

Photo by Priscilla Du Preez on Unsplash

Det här med betyg på böcker

Vad tyckte du om boken? Sätt en stjärna eller två eller kanske fem. Efter varje läst bok på någon av ljud- och e-bokstjänsterna uppmanas jag att sätta ett betyg. Ett snabbt sätt att visa vad jag tycker. Helt frivilligt självklart, men ändå något jag och säkert många med mig ändå gör. Jag för också in mina lästa böcker på tjänsten Goodreads och då sätter jag också ett betyg. Enkelt och tydligt. Eller?

Men vad betyder en trea? Hur bra är en fyra? Är det ens någon idé att läsa en tvåa?

För mig har standardbetyget blivit en fyra. Det betyder att boken är läsvärd. Ett bra språk, vettiga karaktärer och ett intressant innehåll. Allt behöver inte vara perfekt, men jag ska beröras och boken ska vara bra inom sin genre. Får boken en trea är det fortfarande en bra bok, men kanske inte så speciell i sin genre. Den fjärde stjärnan handlar ofta om att på något sätt sticka ut.

Andra betyg sätter jag sällan. I år har det blivit några få femmor och då är det böcker som verkligen berör mig och som är speciella. Tvåor blir det sällan för att jag inte läser ut böcker jag inte tycker om och en bok som får en tvåa i betyg är inte speciellt läsvärd. Att bara sätta ett betyg säger därför inte jättemycket, då det inte förklarar vad det är som gör en bok bra eller mindre bra just för mig. Hur ska då den som ser betyget kunna veta om deras preferenser stämmer med mina?

I dagens samhälle ska det mesta gå snabbt och vara lätt att ta till sig. Ett kort omdöme är att föredra framför en längre text. En bild på instagram bättre än en lång text. Så känner jag inför dagens korta omdömen om boken, som mer och mer tar över de längre, reflekterande texterna. Jag tycker att det är lite sorgligt. Kanske är det därför jag endast taggar med betyg på mina inlägg om lästa böcker och inte ens har med ett betyg om jag delar på instagram. Ibland tänker jag att det är lite dumt, då det kanske hade lockat fler om jag bara hade kört ut ett betyg, gärna i e-mojiform och skrivit en rad eller två. Det är bara det att jag skriver lika mycket för mig själv som för andra. Kanske mer. Jag tycker om att försöka sätta ord på en läsupplevelse och kanske dra lite extra i en tråd som jag finner intressant. Extra roligt var det därför på Bokmässan då jag fick höra från flera personer som skriver böcker och arbetar på förlag att de uppskattade mina längre texter. Att det är roligt med något mer än några ord och ett betyg. Jag är också medveten om att andra kanske tycker att det mest är jobbigt att behöva läsa massor och trots det inte få något tydligt besked om vad jag tycker. Inget betyg att snabbt scanna av. Samtidigt går trenden mot att bloggar ersätts av Instagram även när böcker eller evenemang ska lyftas. Många tar fantastiska bilder på Instagram, men jag önskar att texten fick stå mer i fokus.

Frågan är om det ens är någon idé att skriva långa texter om det ändå går att få samma information i ett betyg. Som lärare vet jag att den elev som får ett betyg inte läser kommentarerna som motiverar betyget. Kanske är det samma med den som läser ett inlägg? Finns det ett betyg så räcker det att veta det. Nu behöver det inte vara någon nackdel. Faktiskt kanske till och med en fördel, då den som bara behöver registrera ett betyg hinner med att scrolla igenom ett flöde på kortare tid och därmed får tips om fler böcker. Kanske är kvantitet faktiskt viktigast. Kanske är jag en gammal surkärring som föredrar ord framför bild och stjärnor och önskar att vi sjungit långsamhetens lov lite oftare.

Jack väcker känslor

Jack av Christina Lindström är en bok om Jack från Göteborg som går sista året på gymnasiet. Han bor med sin mamma och har väldigt lite kontakt med sin mamma. Tidigare har Jack varit en ganska stökig kille och han har dessutom varit på några möten med Nordiska motståndsrörelsen. Nu har han lugnat sig lite, men han har definitivt svårt att komma på vem och hur han vill vara, egentligen. Så här skrev jag om boken när jag läste den 2016.

Förhållandet mellan Jack och Freja är centralt. När boken börjar ser Jack Freja för första gången. Hon ligger på spårvagnsspåret framför den spårvagn han sitter på och de får ögonkontakt när hon springer därifrån. Nästa möte är i ett badrum på en fest. Freja är inte som andra tjejer Jack träffat och han faller pladask. Det ska dock visa sig att deras förhållande blir ganska komplicerat.

I år är Jack den första gemensamma bok vi läser i Svenska 1.  Jag bestämde mig för den eftersom jag aldrig testat den i helklass förut och för att det är en bok som jag hoppades skulle leda till många intressanta samtal. Det jag hade glömt var hur rolig Jack är och det är något som både jag och eleverna uppskattat.  Balansen mellan det roliga och lättsamma och det mer komplicerade och svarta är bra. Eleverna har varit oense i sina åsikter om Jack. Vissa identifierar sig mycket med honom, medan andra tycker att han är ett riktigt svin. Det intressanta är hur han utvecklas och det är också något vi diskuterat mycket.

Ur ett svensklärarperspektiv är det också bra att det finns tydliga motiv och teman i Jack. Två på ytan väldigt olika personer träffas och blir kära, det finns hinder på vägen och det uppstår konflikter. Den frånvarande fadern är också ett klassiskt motiv, liksom det tidigare okända syskonet som dyker upp. Rolf, den trofasta hunden är också ett tydligt motiv. Teman som kärlek, vänskap, svek och identitet är centrala.

När jag förberedde de uppgifter eleverna ska göra och de frågor de ska diskutera utgick jag ifrån Känn på litteraturen 4 av Carl-Johan Markstedt och Martin Sandberg. Jag var inte helt såld på frågorna, medan slutuppgifterna var mer användbara. Jag vill gärna att samtalen inte bara ska handla om innehållet, utan också om analys av texten och då behövs frågor som går mer på djupet. Nu tror jag att det till viss del handlar om att mina elever läser Svenska 1. Hade de gått på högstadiet skulle jag kunnat använda mycket mer av materialet.

En utmaning med gemensam klassläsning är alltid att få alla elever att läsa. Nackdelen med att börja med bokläsning tidigt i ettan är att alla elever inte hunnit få tillgång till hjälpmedel som Legimus, men de flesta har löst det. Fördelarna överväger helt klart, då jag lärt mig mycket om eleverna genom att följa deras samtal och läsa deras texter och de har också lärt känna varandra. Jag får också en chans att upptäcka vilket tempo eleverna har och hur jag behöver stötta dem framöver. Redan från början fick de ett lektionsschema där det framgick vilka sidor som ska vara lästa till vilken lektion och där även skrivuppgifter under läsningen finns med. Många har klarat det fint, men att läsa en bok är en utmaning för en del. Det är också därför jag gav eleverna en del lästid på lektionstid inledningsvis.

Totalt har eleverna haft fyra boksamtal, där det första utgick från en Chambers-analys där de sammanställt vad det tycker om, inte tycker om, vad de undrar och slutligen de mönster och kopplingar de upptäckt. Fokus under det andra samtalet var platta och runda karaktärer, samt Jacks utveckling och hur han förändras beroende på vem han umgås med. Tredje samtalet handlar mycket om Enar och Jacks relation till sina föräldrar och till andra runt omkring honom. Det sista samtalet fokuserade mest på analysbegrepp som teman, motiv och budskap, men också favoritscener. För att också kunna veta vad varje elev fått med sig från läsningen har de vid två tillfällen fått svara skriftligt på frågor kopplade till boken.

Klart är att Jack är en bok som engagerar och den senaste tidens debatt om centrala teman i ungdomsböcker och huruvida de ska styra vilka böcker eleverna får möta i undervisningen försöker framhålla detta som något dumt. Det kan jag hålla med om när det gäller lättlästa böcker som ofta vänder sig till de som är läsovana och som förenklar så mycket att varje karaktär förblir platt. Där finns invandrarkillen som är värsting, den superreligiösa pappan som begränsar sina barn, den missuppfattade horiga tjejen för att nämna några. I Jack finns istället komplexa karaktärer som går att vända och vrida på. Det är alltså inte teman i sig som gör en bok varken bra eller dålig, utan hur komplex den är och hur mycket den berör.

Slutligen bjuder jag på några kommentarer från eleverna som jag snappat upp när jag “tjuvlyssnat” på deras inledande samtal och sedan de inspelade avslutande samtalen när hela boken var utläst.

Om Jack

Jag hatar Jack!

Nej, har är ju fett cool.

Han är en sådan skit. Det funkar inte att säga “mums” om tjejer. Så sleazy.

Jag tycker att han är rätt gullig ändå.

Alltså, jag kan ändå identifiera mig med honom.

Det är verkligen inte okej att ha två tjejer samtidigt.

Jag tycker att han är en manipulativ karaktär.

 

Om hans pappa

Tänk att din pappa aldrig brydde sig och sedan bryr han sig helt plötsligt om någon annan.

Det är helt normalt att Jack söker bekräftelse av sin pappa.

Pappan bara utnyttjar honom som barnvakt. Det är inte okej.

Den där väskan som är packad gör mig ledsen.

 

Om andra karaktärer

Rolf, vilken bro liksom! Men Rolf är inte en person. Han är en KARAKTÄR!

Jag gillar ändå mamman. Hon är ganska chill.

Och Ola, jag älskar Ola. Han är mogen och har bra inflytande på Jack.

Jag har träffat många Abrahamsson.

Jag tycker om Freja. Jag vet inte, hon är bara älskvärd.

Hon är så himla cool och vägrar ändra sig för en kille.

Helt rätt, Freja. Keep it up.

 

Om Jacks relationer till andra

Alla hans relationer går liksom åt helvete.

Inte med Rolf, relationen till honom är bra.

En brorsa kan ändå vara coolt att få.

Jag tror att han inser hur Freja känner sig när han själv får en bror.

Tror ni att Jack verkligen ångrar det han gjorde mot Tor, eller handlar det bara om att få tillbaka Freja?

Jag hoppas verkligen att Freja kan förlåta honom.

 

Om Jacks förändring

Alla kan förändras och alla är värda en andra chans.

Jo, alltså jag tror att folk kan förändras, men bara inte på 267 sidor.

De är faktiskt 321.

Inte av text.

Jojo du. (båda börjar räkna)

Han hade kunnat fastna ännu mer i motståndshålet.

Eller blivit alkoholist. Han använder alkohol för att få bort ångesten.

Det är ändå inte så att han föddes ont.

Nej, han var väl mest dum. Ung och dum.

Jag tror verkligen att alla har som olika personer i sig.

 

Om språk och främlingsfientlighet

Men va´? Får man inte säga z-ordet? Det gjorde vi alltid på min gamla skola.

Det fattar du väl att det inte är okej?!

Nej, men det är väl okej, eller? Eller?

NEEEEJ!

Men det är väl ändå inte samma sak som n-ordet?

Fast vi har en maktposition mot romer. Det är inte okej att använda z-ordet.

Men alla kallar varandra sådant. Om man är vänner måste det väl vara okej?

Skulle du säga det om någon på riktigt tog åt sig?

Alltså, jag kommer inte att använda det nu.

 

Om läsningen

Jag älskar den här boken.

Den var så himla trög först, men i slutet blev den jättebra.

Det här är den första boken jag faktiskt läst på riktigt.

 

Om språket

Ibland är det realistiskt, men de pratar lite för mycket vuxenspråk, typ “att ana ugglor i mossen”, ingen säger så. Jag har hört det typ en gång när min morfar sa det.

För att vara skrivet av någon som är typ gammal skriver hon väldigt bra.

Man känner igen sig i språket, tycker jag.

Det är nog mest trovärdigt när han pratar med sin mamma. De tjafsar ibland, men kan prata om allvarliga saker också.

 

Om Christina Lindström och fler böcker

Hon, Christina, har skrivit en annan bok som heter Hälsningar från havets botten. Den är ännu bättre.

Jag vill att hon ska skriva en fortsättning som heter Freja.

Nej, Ola är bäst, tänk en hel bok om Ola.

Jag skulle vilja veta hur Jacks föräldrar träffades. Kan hon inte skriva en bok om när de var unga.

Rolf då, jag vill läsa om Rolf.

%d bloggare gillar detta: