enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Sara Bergmark Elfgren (Sida 1 av 5)

100 bra böcker från 2000-talet enligt O

I torsdags publicerade jag en lista med böcker som en grupp amerikanska kritiker ansåg vara århundradets bästa hittills. Den enda nordiska titel som tog sig in på listan var Knausgårds Min kamp, som jag rent objektivt kan förstå är stor litteratur, men som jag aldrig haft någon önskan att läsa.

Självklart måste jag göra en egen lista, en som med all säkerhet blir ännu mer subjektiv än den som Vulture Magazine tog fram. Mitt läsande styr mitt urval och jag har valt att bara ta med böcker jag läst. Vissa skulle kunna ses som objektivt bra, om litteraturpriser och/eller popularitet gör en bok bra. Min lista har dessutom en rätt rutten könsbalans, till kvinnornas fördel och jag är inte så himla bättre på att undvika det etnocentriska än Vulture Magazines grupp. Det är helt enkelt en samling böcker som jag tycker om. Jag har inte placerat böckerna i ordning, det vore alldeles för svårt.

På Vultures lista samlas skönlitteratur i olika former med sakprosa. På min finns nästan bara skönlitteratur, men några självbiografier och biografier har fått slinka med. Några titlar har min lista gemensamt med originallistan. Jag börjar med dem. Andra finns med på min Topp 100 som reviderades i somras. Vissa finns inte med på någon lista, men är ändå väldigt bra. Vissa kanske var fantastiska när de kom, för att de var så annorlunda då, men har nu fallit lite i glömska. Andra kommer alltid att vara fantastiska.

Här finns i alla fall 100 bra böcker från 2000-talet enligt O:

  1. Never let me go, Kazuo Ishiguro, 2005
  2. Neapelkvartetten, Elena Ferrante, 2011-2015
  3. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth, 2004
  4. Billy Lynn’s long halftime walk, Ben Fountain, 2012
  5. Sju årPeter Stamm, 2010
  6. The hate u give, Angie Thomas, 2017
  7. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka, 2002
  8. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid, 2007
  9. Ghana must go, Taiye Selasi, 2014
  10. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides, 2001
  11. Stål, Silvia Avallone, 2010
  12. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz, 2004
  13. Flickan och skulden, Katarina Wennstam, 2002
  14. Vi är alla helt utom oss, Karen Joy Fowler, 2013
  15. Den drunknadeTherese Bohman, 2010
  16. Presidentens hustru, Curtis Sittenfeld, 2008
  17. Jag ger dig solen, Jandy Nelson, 2014
  18. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas, 2002
  19. Den vita staden, Karolina Ramqvist, 2015
  20. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson, 2014
  21. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg, 2014
  22. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, 2015
  23. Memorys bok, Petina Gappah, 2015
  24. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson, 2009
  25. Vitsvit, Athena Farrokhzad, 2013
  26. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru, 2003
  27. Jag, En, David Levithan, 2012
  28. Mississippi, Hillary Jordan, 2008
  29. Frälsningsarmén, Abdellah Taia, 2006
  30. Vända hem, Yaa Gyasi, 2016
  31. Prins Charles känsla, Liv Strömquist, 2010
  32. Efter attentatet, Yasmina Khadra, 2006
  33. Paradisträdgården, Amy Waldman, 2011
  34. Busters öron, Maria Ernestam, 2006
  35. Tillsammans är man mindre ensam, Anna Gavalda, 2004
  36. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro, 2001
  37. Varför vara lycklig när du kan vara normal?, Jeanette Winterson, 2013
  38. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie, 2006
  39. Vi, Kim Thùy, 2001
  40. Wylding HallElizabeth Hand, 2015
  41. Igelkottens elegans, Muriel Barbery, 2009
  42. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui, 2010
  43. Sharp Objects, Gillian Flynn, 2006
  44. No och jag, Delphine de Vigan, 2009
  45. Ett litet liv, Hanya Yanagihara, 2015
  46. Fortfarande Alice, Lisa Genova, 2007
  47. Allt som återstår, Elin Boardy, 2012
  48. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò, 2017
  49. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson, 2009
  50. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole, 2007
  51. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt, 2016
  52. Pojkarna, Jessica Schiefauer, 2011
  53. Svalornas lek, Zeina Abirached, 2010
  54. Morgon i Jenin, Susan Abulhawa, 2006
  55. Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist, 2004
  56. Svinalängorna, Susanna Alakoski, 2012
  57. En man som heter Ove, Fredrik Backman, 2012
  58. En bön för de stulna, Jennifer Clement, 2012
  59. Att föda ett barn, Kristina Sandberg, 2010
  60. Hausfrau, Jill Alexander Essbaum, 2015
  61. Torka aldrig tårar utan handskar, Jonas Gardell, 2012-2013,  (hela trilogin)
  62. Asfaltsänglar, Johanna Holmström, 2013
  63. Vad jag älskade, Siri Hustvedt, 2004
  64. En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, Diana Janse, 2010
  65. Hey Princess, Mats Jonsson, 2011
  66. Kärlekens historia, Nicole Krauss, 2005
  67. Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, Eli Levén, 2010
  68. Vi ses på Place de la Sorbonne, Justine Lévy, 2011
  69. Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm, 2012
  70. Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis, 2015
  71. How to be a woman, Caitlin Moran, 2011
  72. En gåtfull vänskap, Yoko Ogawa, 2003
  73. Väldigt sällan fin, Sami Said, 2012
  74. Persepolis, Marjane Satrapi, 2000
  75. Jag är allt du drömt, Ali Smith, 2006
  76. Niceville, Kathryn Stockett, 2009
  77. Berättelser från yttre förortenShaun Tan, 2012
  78. En dag ska jag skriva om den här platsen, Binyawanga Wainaina, 2015
  79. När gud var en kanin, Sarah Winman, 2011
  80. Och i Wienerwald står träden kvar, Elisabeth Åsbrink, 2011
  81. Tretton skäl varför, Jay Asher, 2007
  82. Människoätande människor i Märsta, Aase Berg, 2009
  83. Engelsforstrilogin, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, 2011-2013
  84. Hägring 38, Kjell Westö, 2013
  85. Mig äger ingen, Åsa Linderborg, 2007
  86. Berlinerpopplar, Anne B Ragde, 2004
  87. Mocka, Tatiana de Rosnay, 2017
  88. Tusen strålande solar, Khaled Hosseini, 2007
  89. Du försvinner, Christian Jungersen, 2014
  90. Det eviga folket är inte rädda, Shani Boianjiu, 2013
  91. Tigern i Galina, Téa Obreht, 2009
  92. En ny tid , Ida Jessen, 2015
  93. Stopptid, Juli Zeh, 2014
  94. Gryningsfeber, Péter Gárdos, 2010
  95. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian, Sherman Alexie, 2007
  96. Litet land, Gaël Faye, 2016
  97. Comedy Queen, Jenny Jägerfeld, 2018
  98. Brun flicka drömmer, Jacqueline Woodson, 2014
  99. Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell, 2017
  100. Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, 2014

 

Vilka böcker skulle återfinnas på din lista? Har vi några favoriter vi delar? Är det några böcker du älskar som saknas på listan?

 

Photo by Aaron Burden on Unsplash

Vikten av att bli en läsare

Varje år när jag tar emot nya ettor brukar jag fråga dem om läsning. Få läser regelbundet, men de som gör det läser massor. De flesta har någon bok de gillat och nästan alla brukar fixa den gemensamma läsningen i skolan. Jag försöker göra läsning till ett samtalsämne i vardagen och ger ofta tips på böcker jag just läst. Vägen från att läsa en och annan bok till att faktiskt bli en läsare är dock lång. Dessutom är det tydligt att de som är läsare “på riktigt” nästan uteslutande är tjejer. Det är utan tvekan en av anledningarna till att betygsglappet mellan killar och tjejer ökar.

Emma Lejsne twittrade om pojkars läsning och länkade till sin text i Sydsvenskan. En text som tyvärr är låst, men ämnet är viktigt. Läsande förebilder är viktiga, att föräldrar (inte bara mammor) läser för sina barn är viktigt.

Kanske är det så att vi underskattar pojkars läsning, som forskaren Stig-Börje Asplund påstår i den här intressanta artikeln, men klart är trots allt att det är viktigt att all läsning av skönlitteratur inte läses i skolan och därmed förknippas med tvång. Nu är det läslov och ett perfekt tillfälle att sticka till ungarna därhemma en bok eller två.

Föräldrar, och då främst pappor, kika gärna på min lista med boktips för ungdomar.

Böcker med killar i huvudrollen är till exempel:

Gul utanpå av Patrik Lundberg

Ta det som en man, Hampus Nessvold

Personer du kanske känner av Jay Asher & Carolyn Mackler

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn

Jack av Christina Lindström

Onanisterna av Patrik Lundberg

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad

Finns det björkar i Sarajevo?, Christina Lindström

Andra böcker som kan funka är:

En sekund i taget av Sofia Nordin (dystopisk serie bestående av 4 böcker)

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Slutet av Mats Strandberg

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

Björnstad av Fredrik Backman

Mina ungar plöjer fantasy och tycker om serierna 

Spejarens lärling av John Flanagan

Percy Jackson av Rick Riordan

Magnus Chase av Rick Riordan

 

 

Photo by Picsea on Unsplash

20 bra författare under 40 fem år senare

Granta har med tio års mellanrum 1983, 1993, 2003 och 2013 listat 20 författare under 40 som de tror kommer att bli stora och influera den litterära världen. De fokuserar självklart på brittiska författare. För fem år sedan gjorde jag en egen lista med 20 författare under 40 som skriver på svenska. Även om det egentligen är fem år kvar till nästa lista enligt Grantas regler tycker jag att det är dags för en uppdatering. Men först en utvärdering av vad jag och Granta tyckte 2013.

Av de 20 författare Granta hade med på sin lista 2013 skulle jag säga att Naomi Alderman verkligen levt upp till förväntningarna. Hon vann Women’s Prize for Fiction för sin fjärde roman som snart kommer ut på svenska med titeln Makten. Nadifa Mohammed slog igenom med Förlorade själar och även Kamila Shamsie har nått framgångar med sin senaste bok Home fire. Vad som gör mig lite sorgsen är att Taye Delasi inte publicerat något mer efter den fantastiska debuten Ghana must go. Jag skulle så gärna vilja läsa mer av henne.

Och så min lista då, där vissa blivit äldre och andra fallit i glömska. När jag nu satt samman en ny lista med lovande svenska författare under 40 har jag valt att inte ta med de som är födda 1978 och därmed fyller 40 i år. Av dem är jag glad över att Therese Bohman verkligen slagit igenom. En favorit helt klart, som jag förväntar mig mycket av framöver. Även Jonas Hassen Khemiri är född 1978 och fyller därmed 40 i år. Han var definitivt ett bra val på listan från 2013. Jessica Schiefauer är en annan 78:a som skulle kunnat platsa även nu, men faller för ålderstrecket, medan Helena Österlund kanske snarare fallit i någon slags glömska.

Nu har jag sökt efter nya, unga författare och kommit fram till ett gäng som jag tycker förtjänar att lyftas fram. Vissa har skrivit många böcker, andra bara en, men de har alla fått mycket uppmärksamhet och därmed påverkat många läsare.

Flera av de som fanns med på listan 2013 finns med även denna gång, medan andra har försvunnit av andra skäl än just ålder. De som inte skrivit något sedan 2013 och kanske bara skrev den där enda debuten har fått lämna plats för nya förmågor.

Hur mycket jag än försökt att välja författare efter vad de objektivt uträttat, går det inte att undvika att en lista av detta slag blir subjektiv. Det blir det å andra sidan oavsett vem som gör en lista av detta slag, då ett urval alltid måste ske. Jag har däremot försökt att bredda författarnas genrer, något som sällan sker när “seriösa” tidningar gör listor, men inser att könsbalansen blivit väldigt sned.

Det här är mina 2o bra författare under 40 version 2018:

Johannes Anyuru är född 1979 och debuterade 2003 med Det är bara gudarna som är nya. Med senaste boken De kommer att drunkna i sina mödrars tårar fick han sitt stora genombrott och tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok. Anyuru är definitivt här för att stanna och fanns med på min lista även 2013.

Elin Boardy född 1979 nominerades till Borås Tidnings debutantpris 2008 för sin debut Allt som återstår. Sedan dess har hon skrivit tre böcker och måste ses som etablerad på allvar. Fortfarande saknas det breda genombrottet, men jag är säker på att det kommer.

Ester Roxberg föddes 1987 och har sedan 2013 fått ett större genombrott i och med boken om sin pappa Ann-Christine från 2014. Senaste boken heter Barnvagnsblues och den har jag tänkt läsa sen den var ny.

Sami Said föddes 1979 och uppmärksammades rejält för sin debut Väldigt sällan fin. Trots flera böcker hamnade han lite i skymundan, men i höst kommer nya Människan är den vackraste staden.

Sara Bergmark Elfgren föddes 1980 och slog igenom med Engelsforstrilogin som hon skrev tillsammans med Mats Strandberg. Därefter har hon klarat sig utmärkt själv och senaste boken Norra Latin var riktigt, riktigt bra.

Nanna Johansson föddes 1986 och har med sina seriealbum gått från klarhet till klarhet. Min favorit är Hur man botar en feminist från 2014, men även Välkommen till din psykos är riktigt vass och bra. Senaste boken heter Naturlig skönhet och kom 2017.

Johanna Thydell född 1980 borde egentligen varit med på listan redan 2013, men nu har hon definitivt förtjänat sin plats. Hon debuterade 2003 med I taket lyser stjärnorna och senaste boken (M)ornitologen är absolut lysande. Thydell skriver också barnböcker, bland annat Dumma teckning som nominerades till Augustpriset 2017.

Tove Folkesson född 1981 är kanske mest känd för debuten Kalmars jägarinnor, som nominerades tillbland annat Borås Tidnings Debutantpris, Katapultpriset och Sveriges Radios Romanpris. Hon har har följt upp den med böckerna Sund och Ölandssången, som bildar en trilogi.

Christoffer Carlsson född 1986 är deckarförfattare och kriminolog. Han har hittills publicerat fem böcker för vuxna och en för unga. För sig trilogi om Leo Junker, som inleds med Den fallande detektiven har han fått flera priser och ungdomsboken Oktober är den kallaste månaden belönades med Spårhunden.

Agnes Lidbeck född 1981 debuterade med Finna sig 2017 och tilldelades Borås tidnings debutantpris. I boken undersöker hon kvinnans tre roller. Nu är Lidbeck aktuell med Förlåten, där hon fortsätter att utforska hur det är att vara kvinna idag.

Stina Stoor född 1982 slog igenom med dunder och brak 2015 med sin debut Bli som folk. Novellsamlingen nominerades till Augustpriset och Stoor tilldelades Borås tidnings debutantpris. Liten reservation för att ingen ny bok kommit sedan dess, men jag hoppas att Stoor ska övervinna sin skrivkamp.

Arkan Asaad är född 1980 och fanns med på min lista 2013, trots att han då bara skrivit Stjärnlösa nätterSedan dess har han även gett ut Blod rödare än rött och i höst kommer tredje boken Bortom solens strålar.

Athena Farroukhzad född 1983 uppmärksammades för sin debut Vitsvit, som är en otroligt stark diktsamling, nominerad till både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris. Därefter har Farroukhzad gett ut Trado tillsammans med den rumänska poeten Svetlana Cârstean, en poet hon också översatt.

Elin Bengtsson född 1987 debuterade 2013 med Mellan vinter och himmel. Med andra boken Ormbunkslandet slog hon igenom ordentligt och nominerades till Augustpriset. I höst är hon aktuell med Rosenregimen.

Isabelle Ståhl född 1988 har bara skrivit en bok, men debuten Just nu är jag här blev ett rejält genombrott. Att ta med någon på listan som bara skrivit en bok är något av en chansning, men det är svårt att gå förbi en debutant som nomineras till såväl Augustpriset och Borås tidnings debutantpris.

Jonas Brun född 1979 debuterade 2004 med Den andra tiden och slog igenom ordentligt med Skuggland, som tilldelades Sveriges Radios romanpris 2013. Boken har också blivit pjäs och satts upp på Dramaten. Brun är aktuell med Ingen jämfört med dig, som kom i våras och som jag just läst och uppskattat.

Ida Linde född 1981 debuterade 2006 med Maskinflickans testamente, som just getts ut på nytt. Genombrottet kom 2014 med romanen Norrut åker man för att dö. I våras kom Mördarens mamma, en roman om en mamma vars son begår ett brott.

Amanda Svensson född 1987 har skrivit flera uppmärksammade romaner sedan debuten 2008 med Hey Dolly. Senaste boken Allt det där jag sa till dig var sant kom 2014 och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan Svensson är tillbaka.

Elise Karlsson född 1981 debuterade med romanen Fly, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Genombrottet kom med Linjen 2015 och sedan dess har hon också gett ut Klass (2017) och är just nu aktuell med Gränsen, som är en fortsättning på Linjen.

Fredrik Backman född 1981 tillhör inte de författare som vinner de litterära priserna, men han tillhör definitivt de som berör många. Backmans En man som heter Ove är en bok “alla” har läst och den har dessutom blivit film. Senaste böckerna Björnstad och Vi mot dom utspelar sig i en fiktiv by där hockeylaget är allt.

Bubblare

Lyra Koli (fd Ekström Lindbäck) fött 1990 tillhör inte mina personliga favoriter, men att hon är en ung författare som har betydelse råder det ingen tvekan om. Hon nominerades till Augustpriset 2014 för andra boken Ett så starkt ljus. I höst kommer fjärde boken Allting växer.

Patrik Lundberg född 1983 är författare och kolumnist på Aftonbladet. Han slog igenom med den självbiografiska Gul utanpå, om sig resa tillbaka till födelselandet Sydkorea och har också skrivit fina ungdomsromanen Onanisterna. Lundberg är aktuell med boken Berättelsen om Sverige.

Lisa Bjärbo född 1980 har skrivit flera riktigt bra böcker för unga, som min favorit Djupa ro och en rad böcker för barn, bland annat med dinosaurietema. Senaste boken Inuti huvudet är jag kul är otroligt bra och väl värd en nominering till Augustpriset.

Anna Ahlund född 1987 har framtiden för sig. Hennes debut Du, bara från 2016 är en fin och välskriven bok om kärlek. Andra boken Saker ingen ser är också väldigt bra, men kanske lite försiktigare än debuten.

Elin Olofsson född 1979 hade kunnat platsa på listan om jag inte googlat, läst slarvigt och fått för mig att hon var född 1978. Nu vill jag inte plocka bort någon, men lägger till Olofsson som bubblare. Hon debuterade 2013 med Då tänker jag på Sigrid, men  väntar på sitt riktigt stora genombrott, men som är på god väg. Den av hennes böcker jag tycker bäst om är Gånglåt.

 

Det här var mina 20 författare under 40 (med fem bubblare, ja jag vet att det är lite fusk, men jag kunde inte låta bli). Saknar du några? Är det några du vill byta ut?

Photo by Giammarco Boscaro on Unsplash

 

Att välja böcker till undervisningen

Malin & Cissi Svensklärare emellan är en ny podd med Cecilia Peña och Malin Larsson, två lärare som jag följt en del i sociala medier. Cecilia var jag på en nyttig, men kanske inte så rolig skattekurs med förra året, men Malin har jag aldrig träffat. Poddar är ju inte min grej, jag läser hellre än att lyssna, men det här är tillräckligt intressant för att jag ska fastna och för mig är det en riktigt bra betyg.

Avsnitt två handlar om vilka böcker de använder i undervisningen om och om igen. Ett ämne som jag går igång på.

Cissi börjar med att berätta om Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist (finns som lättläst med titeln Vampyren i Blackeberg), som hon brukar läsa med eleverna i nian. En vuxenbok som ungdomar kan klara av, med barn som huvudpersoner. Det är också en bok som hon älskar och det är viktigt att läraren som undervisar gör det. Att boken innehåller relevanta teman är också viktigt, vilket också tas upp i avsnittet. Ett tacksamt tema är identitet, som jag brukar arbeta kring i Svenska 1.

Jag gillar boken, men har faktiskt aldrig läst den med elever. Den är lång, vilket Cissi också påpekar och gemensamma böcker får gärna vara lite kortare. Sedan förstår jag argumentet att läsa en bok som utspelar sig i elevernas närmiljö. Det påminner mig om att leta efter en bok som utspelar sig i Göteborg. Om jag hade jobbat på högstadiet skulle jag valt Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström, där Liseberg spelar en viktig roll. Flera elever har också läst hennes bok Jack i Svenska 1 med gott resultat.

Malin återkommer ständigt En man som heter Ove av Fredrik Backman, en bok som hon älskar (och jag också). En vuxenbok om en gammal man, som tonåringar ändå kan känna igen sig i. Jag tycker att det är intressant att lyssna till hur eleverna tar sig an denna bittra man med hjälp av frågor från Malin. I boken lyfts ämnen som homosexualitet, vänskap, kärlek, sorg, död och den är fylld av starka kvinnor. Boken finns också i en lättläst version.

Roligt också att Malin påpekar att eleverna efter att ha läst boken och sett filmen är helt överans om att boken är bättre. Det är min erfarenhet också när vi arbetat med både bok och film och det är så himla gött som svensklärare att reaktionen alltid blir som jag vill.

Att språket i boken är viktigt tycker både Cissi och Malin och jag håller med. I just En man som heter Ove finns en hel del bildspråk, som Malin brukar använda som inspiration för elevernas egna skrivande. Att sno och härma är både kul och lärorikt. Det borde jag använda mig mer av i undervisningen.

Ett bra tips är att ta reda på bokens LIX, något jag inte ens visste att man kan. Nu kanske det inte är jätteaktuellt för mig när jag har svenskkurser på estetiska programmet, men det kan finnas tillfälle när det är bra. Sedan är inte bara språket viktigt, utan också berättartekniken och tidsperspektivet. När mina treor läste Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler pratade vi mycket om just den ordning som historien berättades i med början i mitten. Många gillade, men vissa tyckte att det var klurigt.

Det här med klassuppsättningar och hur vi som lärare ska få tillgång till nya böcker diskuteras i programmet. En lärare har skrivit in och berättar att hon köper böcker själv på loppis, vilket låter helt galet. Vi har inte jättemånga klassuppsättningar där jag jobbar, då de flesta lärare hos oss inte läser gemensamma böcker, utan föredrar att använda flera böcker i en klass och låta eleverna läsa i grupp.

Jag gillar att variera läsning och läser ofta i alla fall en bok gemensamt i varje kurs, någon i grupp och sedan någon som eleverna väljer själva utifrån ett tema. Jag kombinerar också alltid bokläsningen med andra, kortare texter. Ibland noveller, ibland artiklar och ofta en kombination. Sommar i P1 är också en guldgruva som inspiration.

I år kommer jag att börja med Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad i Svenska 1. Det är en bok jag läst flera med elever och den brukar fungera bra. Vi kombinerar läsningen med att lyssna på Asaads sommarprogram från 2015 och ibland har jag också använt utdrag ur Blod rödare än rött, som är berättelsen om Asaads pappa. I höst kommer en tredje bok Bortom solens strålar, som handlar om tiden efter flykten till Sverige och före resan till Kurdistan i Stjärnlösa nätter. Stjärnlösa nätter finns också i en bearbetad version.

Förra året läste ettorna också När hundarna kommer av Jessica Schiefauer och den är fantastiskt bra, men nu har jag läst den med elever så många gånger att jag börjar tröttna på den. Jag är lite sugen på att testa något helt nytt, men vet inte riktigt vad ännu. Jag får botanisera i skolbiblioteket och vid behov tigga mig till en ny klassuppsättning. Det hade varit spännande att läsa The Hate U give av Angie Thomas tillsammans. Eller så stannar jag hos Schiefauer och läser Pojkarna. Eftersom jag arbetar på estetiska programmet hade det annars varit roligt att läsa Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren eller Saker ingen ser av Anna Ahlund, som båda handlar om estetelever.

Tvåorna får läsa Lagerlöf inledningsvis. Det är tredje året jag läser kortromaner av henne med eleverna och jag fortsätter för att böckerna är såväl bra och relevanta. Jag tycker verkligen att Lagerlöf är en författare eleverna ska känna till. En stor kvinna mitt i en massiv massa av män. Just balansen mellan män och kvinnor är viktig för mig och kanske extra viktig när det gäller litteraturhistoria, för att balansera upp det lite.

I trean har jag inte riktigt tänkt färdigt. Jag funderar lite på att testa “Fakturan” av Jonas Karlsson ur Spelreglerna. En längre novell om saker vi får gratis, men som helt plötsligt börjar kosta och det är långt ifrån billigt. En text som känns väldigt aktuell. Sedan hade jag tänkt att samarbeta med mig själv i historia, men kursen går inte i höst som det var tänkt, så jag får tänka några varv till.

Några andra tips från programmet:

När jag inte hade nåt av Ison Glasgow och Emil Arvidsson

Flyga drake av Khaled Hosseini

Du! Hitta rytmen av Daniel Möller

Gatukatten Bob av James Bowen

“Fulet” av John Ajvide Lindqvist (novell ur Låt de gamla drömmarna dö)

Här reagerar jag lite på att alla böcker är skrivna av män. Att variera de texter eleverna möter gällande kön, geografi och tid är superviktigt för mig (och säkert något som Cissi och Malin tänker på också, men inte just i detta program) och jag försöker även tänka på ett normkritiskt perspektiv, vilket är riktigt viktigt för mina elever.

Hur urvalet blir mer mångfacetterat är viktigt att diskutera. Inte minst på högstadiet är det lätt att välja böcker av män om män, då killarna ska lockas till läsning. De är inte sällan mer skeptiska än tjejer. Dessutom finns det en (kanske omedveten) uppfattning om att killar inte vill läsa böcker där tjejer är huvudpersoner, men att tjejer lätt kan identifiera sig med killar. På samma sätt som män läser böcker skrivna av män och kvinnor böcker av män och kvinnor.

Så vad styr mitt urval?

Boken ska finnas tillgänglig på skolan/biblioteket, tråkigt men sant.

Den ska behandla relevanta teman.

Den ska vara välskriven.

Elevgruppen ska kunna relatera till den och utmanas av den.

Jag ska tycka om den och inspireras att skapa ett läsprojekt kring den.

Den ska vara en viktig pusselbit i den mångfald eleverna ska möta under läsåret.

 

 

Böcker jag rekommenderar att läsa med ungdomar i olika åldrar finns här. Jag har också skrivit en rad inlägg om läsning som du hittar här.

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

 

 

Sista striden i Engelsfors enligt två O

Så fick jag då äntligen läst Nyckeln, sista delen i Engelsforstrilogin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Varför? För att Lilla O läste hela trilogin nu i höst och det kändes trevligt med en samläsning.

För min del var det ett tag sedan jag läste Eldoch det var också bra att ha någon i närheten som kunde förklara när jag glömt. I Nyckeln förbereder de utvalda sig för den sista striden, eller de utvalda som är kvar. Så här tyckte vi om den avslutande delen av trilogin. Eftersom vi spoilar en hel del är texten vit, så markera den om du vill läsa.

Hälsningar två O

O: Vad tyckte du nu om Nyckeln? Jag gillade mycket av den, som att Gränslandet fanns, men anda delar kändes den lite lång och långsam. 

Lilla O: Jag tyckte att den var bra, men de andra två böckerna var nästan bättre, men jag gillade inte alls delarna i Gränslandet. Det blev tråkigt efter ett tag. Det var många delar som var bra och alla personerna blev både bra och dåliga. Men kanske var det lite mycket känslor och alla var så stressade.

O: Det är ju inte konstigt visserligen, med tanke på apokalypsen. Vem hade inte blivit känslosam och stressad då?

Lilla O: Nej, man kan ju inte döma någon efter hur de är när de är stressade, men efter den här boken har jag inga favoritkaraktärer längre. Jag både gillar och inte gillar alla.

O: Min favorit har ju varit Minou hela tiden och nu var hon huvudperson, men inte bara på ett bra sätt. Jag tyckte om att vi fick lära känna hennes familj bättre, men inte att hon hamnar på fel sida. 

Lilla O: Det var okej i början med Minou, men det blev lite mycket av det onda.

O: Jag håller med, jag ville inte att hon skulle vara ond. Men jag tyckte verkligen att det var ett bra slut. Jag gillade att det blev en riktig kamp och att det var så himla spännande. 

Lilla O: Jag också, men det är tråkigt att det är slut. Det skulle faktiskt gå att skriva en fortsättning, typ en novell eller så i alla fall. Det finns liksom en cliffhanger fast det är sista boken.

O: Det finns ju ett seriealbum mellan Eld och Nyckeln, så det kanske kan bli fler sådana efter Nyckeln?

Lilla O: Jo, om det fanns fler böcker skulle jag läsa, men jag känner inte riktigt för att läsa om dem en gång till, för då blir det inte lika spännande, men de var väldigt bra nu första gången jag läste dem.

O: Nej, jag kommer inte heller läsa om dem, men jag är glad att du fick mig att läsa Nyckeln, så att jag fick veta slutet. Jag önskar nog att jag hade gjort som du och läst alla böckerna i rad, för jag märkte att jag hade glömt lite, men det mesta kom tillbaka under läsningen.

Vi rekommenderar båda att ni läser Engelsforstrilogin, som är väldigt bra, trots att Nyckeln kanske var lite tjockare än den hade behövt vara. Det är en riktigt läsvärd trilogi.

Norra Latin — en sällsam historia

Norra Latin är i Sara Bergmark Elfgrens bok ett klassiskt och mytomspunnet teatergymnasium där de allra bästa studerar. De som ska bli den nya generationen som ska fylla scenen på Dramaten och bli stjärnor i stora filmproduktioner. Vi får lära känna Norra Latin med hjälp av två elever i år 1. Clea, som är dotter till en känd skådespelerska  och en lika känd författare och redan har fått en del roller och Tamar, som lämnar sin familj i Östersund för att följa sin dröm. Berättelsen börjar när de möts på skolan för sitt intagningsprov, men Clea påpekar att den egentligen började långt tidigare. Kanske när hon var 8 år och fick sin första teaterroll, eller ännu tidigare då hennes mamma träffade Jack Helander när hon började på Norra Latin. Eller så började den med En midsommarnattsdröm.

Tamars intagningsprov, där hon gestaltade Puck från En Midsommarnattsdröm var fantastiskt och det blir faktiskt centralt för handlingen. När pjäsen spelades på Norra Latin för många år sedan dog nämligen en lärare under slutmonologen och Erling Jensen, eleven som då spelade Puck försvann. Detta olösta mysterium påverkar i högsta grad även dagens skola och dess elever. Fortfarande berättas historien om spöket på Norra Latin och den har lika många versioner som helst. Klart är i alla fall att det händer skumma saker i byggnaden och kanske är det ett spöke som orsakar det. Redan från början vet vi att något hemskt har hänt. Clea förhörs av en polis och vi förstår att såväl Tamar som Tim, Jack Helander son, är inblandade. Dessutom nämns Erling Jensen och det är han som sägs spöka.

Livet i Stockholm är långt ifrån fantastiskt för Tamar. I Östersund har hon nära vänner och beskriver sig som “en glad tönt” som helst av allt skulle ha velat få ett brev från Hogwarts, men i Stockholm blir hon helt ensam. I klassen blir hon ganska snart inte utfryst, men definitivt osynlig och ensam. Clea befinner sig istället i händelsernas centrum och när hon blir ihop med Tim Helander, som också påbörjat sin karriär, blir de skolans hippa par. Ganska snart blir det dock tydligt att en perfekt fasad inte är en garanti för ett perfekt liv.

Med uppropet #tystnadtagning i bakhuvudet tänker jag nu på vissa av scenerna i Norra Latin på ett annat sätt. Tims pappa Jack Helander är ett klassiskt skådespelarsvin, ett sådant som ofta accepteras så länge de är talangfulla och drar in pengar till filmbolag eller teatrar. Intäkter före allt. Makten som män har över kvinnor syns i Norra Latin, men när det övernaturliga blandas in blir det nästan ännu mer tydligt. Det är på många sätt en sjuk värld och även om Sara Bergmark Elfgren inte skriver en bok om utsatthet och övergrepp på det sätt som de som tas upp av de drygt 500 skådespelarna, finns maktspelet och den ofta rejäla obalansen mellan karaktärerna ständigt närvarande.

Det är mycket jag tycker om med Norra Latin. Kanske lite extra för att jag själv undervisar elever som läser estetiska programmet. Nu har jag dem förvisso i svenska, men jag gillar ändå att läsa om en bekant miljö även om den (tack och lov) inte liknar den jag befinner mig i dagligen. Trots att jag brukar vara väldigt skeptisk till övernaturliga element i böcker köper jag det helt i Sara Bergmark Elfgrens utformning. Det är precis lagom skrämmande och just den flytande gränsen mellan verklighet och fantasi gör Norra Latin till riktigt bra läsning. Jag gillar den skarpt.

Olikhetsutmaningen: verklighet och fantasi

Jag är lite skeptisk till Halloween ska sägas och firar inte högtiden. En av ungarna tycker att det är roligare, men resten av familjen hoppar helt över högtiden. Däremot har den inspirerat till veckans ordpar som är verklighet och fantasi. Just skräck och fantasi är en stor del av hösten i allmänhet och Halloween i synnerhet. En genre jag vanligen är ganska skeptisk till, men jag har sedan jag började blogga om böcker vidgat mina litterära vyer till att innefatta även en del skräck.

Vilka kulturella verk förknippar du med orden verklighet och fantasi?

Jag läste just Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren, en bok som ännu inte haft recensionsdag, så ni får vänta lite på en regelrätt recension. Det är dock en bok där verklighet och fantasi blandas på ett skrämmande sätt.

Sara Bergmark Elfgren skrev också manus till P3 series De dödas röster. Där blandas verklighet och fantasi på ett ytterst kreativt sätt. Serien är uppbyggd som en dokumentärserie, där vissa personer är med som sig själva. Det är dock ingen dokumentär och fallet som undersöks är inte verkligt. En väldigt spännande och välgjord serie som jag verkligen rekommenderar dig att lyssna på om du inte gjort det.

Ibland överträffar verkligheten allt påhittat. Den är så mycket hemskare än den värsta skräckfilm. Frågor jag får om förintelsen av Hédi Fried beskriver en sådan verklighet. Ännu finns de kvar som kan berätta om förintelsen och det fruktansvärda som hände. Ibland undrar jag hur det ska bli sedan, när ingen finns där som kan försvara sanningen på riktigt. Majgull Axelsson har dock med fantasins hjälp skapat en sannolik verklighet i sin bok Jag heter inte Miriam och den som läser om Miriams upplevelser under andra världskriget och därefter torde inte kunna förbli oberörd.

Under Stockholm Literature i helgen handlade många samtal om minnen och huruvida de egentligen är sanna. En av författarna menade att det förflutna är fiktion och jag kan hålla med om det. Inga minnen är helt sanna, även om de är verkliga och ingen fantasi. Var nu gränsen mellan fantasi och verklighet går. Jag tänker på Felicia Feldts bok Felicia försvann om att växa upp som Anna Wahlgrens dotter. Där hade mor och dotter helt olika bilder av verkligheten.

Två O läser Nyckeln

Jag är lite knäpp ibland och vågar inte läsa ut serier av risk för att sakna dem för mycket när jag läst sista raden. Så är det med Nyckeln, tredje och avslutande delen i serien om Engelsfors av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Nu när Lilla O läst de två första delarna och precis börjat på Nyckeln har jag dock bestämt mig för att hänga på. Nu samläser vi alltså denna tegelsten och jag är helt säker på att Lilla O kommer att vinna.

Linda: Innan vi börjar kan vi väl diskutera karaktärerna lite. Vem är din favorit? Själv gillar jag Minoo mest, men jag tyckte om Ida också. Nu är hon död, men verkar finnas med lite ändå.

Lilla O: Varför tycker du att Ida är bra? Hon var ju mobbare förut.

Linda: Det gillade jag inte såklart, men jag gillade hur hon ändrades. Och sen precis när jag började tycka om henne så dog hon.

Lilla O: Jag tror att jag gillar Linnea bäst, men det är dåligt att hon röker. Men egentligen har jag inga favoritkaraktärer, utan favorithändelser. Varför gillar du Minoo bäst?

Linda: Jag tycker om att hon är precis som hon vill. Hon är annorlunda och modig. Vilka händelser gillar du bäst då?

Lilla O: En sak som jag tycker var spännande är blodmånens natt. Det är liksom lite mystiskt på något sätt.

Linda: Jag håller med. Det är då man fattar att det är på allvar och att de är häxor på riktigt. Jag tyckte att det var himla kul att läsa om Positiva Engelsfors i Eld. De blir verkligen mer och mer urflippade. Eller, jag gillar ju inte dem, men det är en intressant idé att skriva om dem.

Lilla O: Det jag inte gillar är att alla blir så arga hela tiden. Det är alltid någon som inte håller med och blir arg.

Linda: Men du, är inte de här böckerna lite för läskiga för dig? Det händer ju en massa hemska saker.

Lilla O: Egentligen är jag bara snart elva år, men jag tycker om att läsa böcker som är för större. Det är inte så läskigt när det är häxor, men det kanske inte är så nödvändigt att så många dör. I alla fall inte redan i första boken.

Linda: Jag håller med. Till exempel hade jag velat veta mer om Elias.

Lilla O: Jag saknar nog mer Rebecka, för henne lärde man känna en del innan hon dog.

Linda: Och nu ska vi läsa Nyckeln? Är du peppad?

Lilla O: Ja, det är jag för Eld slutade väldigt spännande.

Linda: Du kommer att läsa snabbast. Lova att du inte spoilar!

Lilla O: Jag ska försöka!

Cirkeln

Hej det är jag igen den lilla pojken som gillar att läsa. Idag ska jag skriva om en bok vid namn Cirkeln. Ni har antagligen redan hört om den här boken och jag vet att min mamma har skrivit om den. Men nu har jag också läst den och jag måste säga att den är väldigt bra. Den handlar om 1 kille och 6 tjejer vid namn Elias Den roliga, Rebecka sammanhållaren, Ida svinet, Minoo den smarta, Linnea den trotsige, Vanessa den osynliga och Anna Karin ensamvargen. Tillsammans bildar de cirkeln dom vet bara inte om det.

Dom lever ett helt normalt liv. Men en dag går allting snett då Minoo och Linnea hittar Elias död på en skoltoalett. Linnea vet att något inte är rätt hon var en bra vän till Elias och kan inte fatta varför. Senare på minnesstunden håller Ida ett falskt tal om att Elias faktiskt betydde något för henne. Även fast hon var med och mobbade honom. Rebecka blir så arg att hon hoppas att en takbjälke ska falla på Ida och krossa henne. Och sen händer det faktiskt Ida blir nästan mosad. Något står inte rätt till men hon vet inte vad Några dagar senare är det fullmåne. Men tjejerna ser inte än vanlig fullmåne utan en röd måne eller en blodmåne. Tjejerna är som styrda av en kraft. Alla börjar gå dom går tills de kommer fram till en övergivna parken. Vad gör dom där? Varför just dom? och är det bara Elias som kommer dö eller fler? Det här och mycket mer får du veta om du läser Cirkel-trilogin. Andra boken heter Eld.

Verkligheten vs Overkligheten

Veckans tema och därmed utmaning på Kulturkollo handlar om verklighet och overklighet. Såhär lyder utmaningen:

Vad föredrar du inom litteratur, film, poesi, konst – helt enkelt inom all kultur, verkligheten eller overkligheten? Varför föredrar du det ena eller det andra? Eller vill du befinna dig i båda? Ge gärna också tips till oss andra. 

Jag håller mig helst i verkligheten och det sannolika. Mitt inlägg i veckan på Kulturkollo handlar om fejkbiografier eller faktion, dvs skönlitteratur som handlar om verkliga personer, där gränsen mellan det verkliga och det overkliga är flytande. Sådana böcker gillar jag. Ren fantasy är jag oftast ganska skeptisk till. Jag kan köpa andra världar ibland och läste t.ex. med glädje i alla fall de första delarna i serien om Harry Potter, liksom Cirkeln och Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Varför jag inte läst Nyckeln? För att jag har en mycket märklig vana att inte läsa sista delen av en serie, för att den då tar slut. Det är också därför jag ännu inte läst Rävsång av Christin Ljungqvist, trots att jag älskade hennes två första böcker. Mina barn tycker att jag är helknäpp och undrar varför jag inte vill veta hur serier slutar. Jag är benägen att hålla med dem.

Ni anar kanske ett mönster i de overkliga böcker jag nämnt. De har alla realistiska delar i sig och det funkar bättre för mig. Oftast. Fortfarande håller jag på att lära mig att omfamna overkligheten. Det går långsamt, långsamt.

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: