Det är lördag och dags för en topplista som idag tillägnas vår huvudstad. En huvudstad som jag just nu befinner mig i. Första turen sedan covidhelvetet drog in och jag har sett orimligt mycket fram emot den.
Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström måste självklart nämnas först när böcker om Stockholm listas. Första boken i serien är kanske inte den bästa, men ändå fantastisk och eftersom grunden läggs här väljer jag den.
Ännu en klassiker och en av mina absoluta favoriter är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, där både staden och skärgården är viktiga. Lydia och Arvid förälskar sig, men hon förväntas gifta sig med någon lämpligare än en enkel, blivande lärare. De gifter sig på varsitt håll, men kan aldrig glömma varandra.
Grim av Sara Bergmark Elfgren är en ruggig bok där stockholmsmiljöerna har betydelse. Huvudpersonen arbetar på Gröna Lund och en av hans arbetskamrater kan kopplas till Bergmark Elfgrens tidigare bok Norra Latin.
Gröna Lund har betydelse även i En kväll i juni av Anna Lönnqvist då ett ungt par träffas där och blir blixtförälskade. Han måste ta tåget hem och de lovar att höras, men omständigheter gör att det aldrig blir så. Många år senare möts de igen. Klassiskt motiv, men det funkar.
John Ajvide Lindqvist tar oss med till Blackeberg i boken Låt den rätte komma in, där vampyrer lever bland oss vanliga, dödliga. En av de bästa böcker jag läst, vilket är lite märkligt då jag varken brukar gilla skräck eller fantasy. Ajvide Lindqvists sätt att kombinera socialrealism med det övernaturliga tilltalar mig mycket.
Målet i januari var att läsa några av de många böcker som gavs ut 2021 som jag inte hann med. Jag fortsatte med det även i februari och även om jag läst mycket färre böcker än jag brukar, hann jag med några bra som gavs ut förra året.
Grim, Sara Bergmark Elfgren (utgiven i oktober 2021)
Nattfalkarna, Elly Griffiths (utgiven i november 2021)
Frågan är om någon av dessa titlar hade tagit sin in på min topplista för 2021, om jag hunnit läsa dem då. Det skulle förvisso betyda att någon annan bok sparkas ut från listan och det tänker jag inte göra, men Sara Osmans debut hade troligen tagit sig in på vuxenlistan och Sara Bergmark Elfgren på listan för barn- och ungdomsböcker. Den absolut bästa boken jag läst hittills i år är Frändéns och De Geers brevväxling som självklart hade varit given på listan.
Att läsa Grim av Sara Bergmark Elfgren är som att träda in i en alternativ värld. En som ligger nära den vanliga världen, men ändå väldigt långt ifrån. Det är en roman som primärt vänder sig till unga vuxna, men som definitivt passar även äldre läsare. Speciellt dem som var unga på 80-talet och definitivt för dem som valde hårdrock och inte synth, som jag. Att musiken som beskrivs inte alls är min spelar däremot ingen roll, för det är ändå magiskt att träda in i den värld som Bergmark Elfgren har skapat.
Vår huvudperson heter Kasper och går på gymnasiet. När vi träffar honom första gången har han just gått ut tvåan på estetiska programmet och fått sommarjobb på Gröna Lund. Efter att ha kämpat med mattrullning under en dag får han chansen att istället jobba i spökhuset House of Demons och den chansen tar han. Där träffar han vänner som verkar vara hans på riktigt och hittar en plats där han trivs. Vi förstår att andra vänner har svikit och att Kasper mått väldigt dåligt. Fortfarande balanserar han på gränsen, men han lever och större delen av tiden uppskattar han livet.
När Kaspers föräldrar var unga spelade hans pappa Håkan i bandet Dark Cruelty och hans mamma Anja var fotografen som förevigade dem. Bandets sångare som kallades Grim dog precis när bandets EP Ancient Bloodlust hade släppts och därefter lades bandet ner och Grim kultförklarades. Grim hette egentligen Kasper och det är från honom Kasper fått sitt namn. Varje år firar Håkan och andra vänner till Grim hans minne och Kasper känner en särskild gemenskap med sin namne. På Gröna Lund träffar han Iris som är ett stort fan av Dark Cruelty och bär sin tatuering med bandets logga med stolthet. Tillsammans börjar de rota i vad som egentligen hände när Grim dog, men Kasper kan inte hålla distansen alls, utan blir i det närmaste uppslukad av Grims öde.
Ett gymnasiearbete med bilder av Grim, märkliga drömmar som påverkar honom starkt och chansen att intervjua de före detta bandmedlemmarna gör att Kasper får allt svårare att skilja på livet just nu och det som den andre Kasper levde innan den nutida Kasper fanns. Gränsen mellan dröm och verklighet, mellan livet och det inre mörkret, mellan den Kasper som fanns och den som finns suddas ut. Vi tas med på en resa tillbaka i tiden, men också en inom huvudpersonen som inte sällan blir ganska obehaglig. Som totalt ointresserad av såväl death metal som ockultism är jag fascinerad över hur berörd jag blir av en berättelse som är fylld av just det. I kombination med en kärlek till musiken, komplicerad och fantastisk vänskap, samt den ständiga jakten på att hitta sig själv är oemotståndlig och jag kan inte sluta läsa. För den som älskar musiken måste det bli en ännu större läsupplevelse. Oavsett så rekommenderar jag den varmt.
Om boken
Grim av Sara Bergmark Elfgren, Rabén & Sjögren, (2021), Unga Vuxna, 463 sidor
Januari är alltid en trög månad, men efter influensa i december och covid i januari är jag verkligen mer seg än vanligt. Att pandemin har gått in i en ny intensiv fas, vilket påverkar både vardagen och jobbet, gör säkert sitt till. Klart är i alla fall att jag är väldigt trött och dessutom har en hjärna som inte riktigt vill lyda. Det är svårt att fokusera på läsning och minsta motstånd gör att jag ger upp. Inte så bra för någon som behöver läsa för att må bra och som säkerligen också behöver öva på att fokusera på en sak när livet är för stressigt. Istället för att läsa spelar jag meningslösa mobilspel och det är verkligen inte något som ger energi. En bra bok ger nämligen energi och det är just vad jag behöver just nu.
Jag brukar berätta för mina elever om en studie gjord på Sussex University av bland andra Dr. David Lewis som visar att läsning minskar både stress och ångest. Helst ska det vara pappersböcker, men jag tänker att läsplattor med e-ink borde funka lika bra. I alla fall blir det samma koncentration och just det verkar ha betydelse. Det är så himla sällan vi gör en sak i taget i vårt samhälle och det behövs ibland. Sex minuters läsning ska räcka för att minska stressen med så mycket som 68%, men för att jag riktigt ska fastna i en bok behövs nog ändå mer. Problemet är att min röriga hjärna inte håller tanken på boken och även om ögonen rör sig som de ska läser jag inte, utan tänker på annat. Det som behövs är alltså bra böcker som jag fastnar helt i.
Ett annat problem är att jag tröttnar så himla snabbt när jag är stressad. Uthålligheten finns inte där och minsta lilla motstånd gör att jag ger upp. Det betyder att jag just nu har en handfull böcker på gång och i tanken är jag redan i nästa bok. Jag har fastnat i Grim av Sara Bergmark Elfgren och den är riktigt bra, men också riktigt svart och passar därför inte vid alla lästillfällen. Istället har jag påbörjat och avfärdat en rad deckare och feelgoodböcker, men just nu inte fastnat för någon. Egentligen är jag nämligen rätt trött på det lättsmälta och vill ha något som ger mer än underhållning för stunden, men jag orkar inte riktigt.
I den bästa av världar kommer vi i väg på en läshelg till Varberg i början av februari och då kanske det finns ork att läsa mer koncentrerat. Tiden finns ju i alla fall. Går allt enligt planen åker jag dessutom ner redan på torsdagen och följer intensivdagarna på min magisterutbildning från ett hotellrum. Det känns som en roligare lösning än att ännu en gång sitta hemma i soffan och lyssna på föreläsningar på distans.
Tills dess får ni gärna ge mig tips på lättlästa böcker som faktiskt har lite substans. Jag behöver något riktigt bra att sätta tänderna i, som inte kräver mer än min trötta och splittrade flipperhjärna klarar av.
PS. Här finns ännu fler bra saker med att läsa och det gör att jag är ännu mer frustrerad över hur lite jag läser just nu. DS.
Temat för januari är att läsa några av förra årets mer eller mindre stora snackisar som jag inte hann läsa under året som gick. Jag har som vanligt gjort en lista med allt för många böcker och som vanligt kommer jag med säkerhet att följa den sådär. Har du fler tips på titlar jag borde prioritera?
Det går trögt med läsningen och ännu trögare med mina månadsutmaningar. Läshögarna växer och jag tänkte försöka beta av i alla fall några, nya titlar under november. Främst höstböcker, men också snackisar från tidigare i år. Bland titlarna finns ett gäng ungdomsböcker för att få in lite nytt på bloggen Boktips för unga. Det blev en lång lista, men drygt 30 böcker klämmer jag lätt, hrm …
Alla lov är förvisso läslov, även om detta lov är det mer officiellt. Och ja, mina elever brukar himla lite med ögonen när jag proklamerar läslov inför varje ledighet, men att lyfta läsningen tycker jag är en av mina uppgifter som svensklärare. Den uppgiften har jag också som förälder till tonåringar, men jag ska villigt erkänna att de läser mest på sommaren när de kan sitta ute. Både de och mina elever brukar dock hävda att svenska böcker är kassa, förutom de som skrivs av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, men jag håller inte med och därför blir det idel svenska tips och jag börjar med redan nämnda favoritförfattare.
Slutetav Mats Strandberg är inte munter, men en fantastisk bok om de sista veckorna innan jorden går under och vad huvudpersonen Simon och människorna kring honom tacklar att de snart ska dö.
Jag längtar definitivt efter en ny ungdomsbok av Sara Bergmark Elfgren, då Norra Latinvar briljant. Just nu är hon aktuell med Knäckarbanketten som vänder sig till de yngre läsarna runt 6 år.
Ann-Helén Laestadius är en annan favorit och hennes två böcker om Maja i Kiruna är riktigt bra. Extra plus för intressant samtidshistoria. Tio över etttilldelades Augustpriset och fortsättningen Inte längre minär också riktigt bra. Kvar att läsa är den lättlästa boken Bara drasom handlar om Johannes som ägnar sig åt familjens renar, men vill något annat.
Marie Hammar och Abbe Wahlquist har skrivit två riktigt roliga böcker om Ottilia, kallad Otto som flyttar från Lidköping till Lidingö och där börjar sjunde klass i en helt ny skola. De heter Note to self: Rutiga byxor funkar inte här och Vintersport går bort.
Är det nu allt börjar?av Siri Spont är en ganska brutal skildring av en språkresa till Brighton. En del alkohol och många riktigt hemska scener, men en otroligt bra bok som jag tror kan passa många. Kan dock vara idé att som förälder samläsa.
Jag har inte hunnit läsa ut Jenny Jägerfeldts senaste bok Mitt storslagna liv, men jag känner att det är riskfritt att tipsa om den. Dels för att den nyligen nominerades till Augustpriset, men främst för att alla andra böcker jag läst av Jägerfeld är fantastiska. Brorsan är kungär en bok att sätta i händerna på varenda unge, medanComedy Queen kräver lite vuxenstöd.
Vuxenstöd kräver även Christina Lindströms nya bok Välj mig, då även den handlar om en förälder som dött och verkar ha valt det själv. Det är också en fin kärlekshistoria och en bok om att våga vara sig själv.
Inte din bror av Malin Stehn handlar om Abbe vars liv förändras när hans familj tar hand om Hossain från Afghanistan. En väldigt aktuell bok med funderingar kring vad som är viktigt i livet.
Själv ägnar jag lovet åt helt nya Beröringenav Gustav Tegby, som verkar härligt läskig och en perfekt bok att läsa den här tiden på året.
I torsdags publicerade jag en lista med böcker som en grupp amerikanska kritiker ansåg vara århundradets bästa hittills. Den enda nordiska titel som tog sig in på listan var Knausgårds Min kamp, som jag rent objektivt kan förstå är stor litteratur, men som jag aldrig haft någon önskan att läsa.
Självklart måste jag göra en egen lista, en som med all säkerhet blir ännu mer subjektiv än den som Vulture Magazine tog fram. Mitt läsande styr mitt urval och jag har valt att bara ta med böcker jag läst. Vissa skulle kunna ses som objektivt bra, om litteraturpriser och/eller popularitet gör en bok bra. Min lista har dessutom en rätt rutten könsbalans, till kvinnornas fördel och jag är inte så himla bättre på att undvika det etnocentriska än Vulture Magazines grupp. Det är helt enkelt en samling böcker som jag tycker om. Jag har inte placerat böckerna i ordning, det vore alldeles för svårt.
På Vultures lista samlas skönlitteratur i olika former med sakprosa. På min finns nästan bara skönlitteratur, men några självbiografier och biografier har fått slinka med. Några titlar har min lista gemensamt med originallistan. Jag börjar med dem. Andra finns med på min Topp 100 som reviderades i somras. Vissa finns inte med på någon lista, men är ändå väldigt bra. Vissa kanske var fantastiska när de kom, för att de var så annorlunda då, men har nu fallit lite i glömska. Andra kommer alltid att vara fantastiska.
Här finns i alla fall 100 bra böcker från 2000-talet enligt O:
Varje år när jag tar emot nya ettor brukar jag fråga dem om läsning. Få läser regelbundet, men de som gör det läser massor. De flesta har någon bok de gillat och nästan alla brukar fixa den gemensamma läsningen i skolan. Jag försöker göra läsning till ett samtalsämne i vardagen och ger ofta tips på böcker jag just läst. Vägen från att läsa en och annan bok till att faktiskt bli en läsare är dock lång. Dessutom är det tydligt att de som är läsare “på riktigt” nästan uteslutande är tjejer. Det är utan tvekan en av anledningarna till att betygsglappet mellan killar och tjejer ökar.
Emma Lejsne twittrade om pojkars läsning och länkade till sin text i Sydsvenskan. En text som tyvärr är låst, men ämnet är viktigt. Läsande förebilder är viktiga, att föräldrar (inte bara mammor) läser för sina barn är viktigt.
Vem ska tala om för dagens pojkar och unga män att vägen till en kvinnas hjärta går genom en god bok?
Gärna deras pappor. Pappa är pojkars största läsförebild och kan bryta stereotypa könsnormer och visa sin son att läsning är nåt som en man ägnar sig åt.https://t.co/f0XkgOqvMZ
Kanske är det så att vi underskattar pojkars läsning, som forskaren Stig-Börje Asplund påstår i den här intressanta artikeln, men klart är trots allt att det är viktigt att all läsning av skönlitteratur inte läses i skolan och därmed förknippas med tvång. Nu är det läslov och ett perfekt tillfälle att sticka till ungarna därhemma en bok eller två.
Föräldrar, och då främst pappor, kika gärna på min lista med boktips för ungdomar.
Granta har med tio års mellanrum 1983, 1993, 2003 och 2013 listat 20 författare under 40 som de tror kommer att bli stora och influera den litterära världen. De fokuserar självklart på brittiska författare. För fem år sedan gjorde jag en egen lista med 20 författare under 40 som skriver på svenska. Även om det egentligen är fem år kvar till nästa lista enligt Grantas regler tycker jag att det är dags för en uppdatering. Men först en utvärdering av vad jag och Granta tyckte 2013.
Av de 20 författare Granta hade med på sin lista 2013 skulle jag säga att Naomi Alderman verkligen levt upp till förväntningarna. Hon vann Women’s Prize for Fiction för sin fjärde roman som snart kommer ut på svenska med titeln Makten. Nadifa Mohammed slog igenom med Förlorade själar och även Kamila Shamsie har nått framgångar med sin senaste bok Home fire. Vad som gör mig lite sorgsen är att Taye Selasi inte publicerat något mer efter den fantastiska debuten Ghana must go. Jag skulle så gärna vilja läsa mer av henne.
Och så min lista då, där vissa blivit äldre och andra fallit i glömska. När jag nu satt samman en ny lista med lovande svenska författare under 40 har jag valt att inte ta med de som är födda 1978 och därmed fyller 40 i år. Av dem är jag glad över att Therese Bohman verkligen slagit igenom. En favorit helt klart, som jag förväntar mig mycket av framöver. Även Jonas Hassen Khemiri är född 1978 och fyller därmed 40 i år. Han var definitivt ett bra val på listan från 2013. Jessica Schiefauer är en annan 78:a som skulle kunnat platsa även nu, men faller för ålderstrecket, medan Helena Österlund kanske snarare fallit i någon slags glömska.
Nu har jag sökt efter nya, unga författare och kommit fram till ett gäng som jag tycker förtjänar att lyftas fram. Vissa har skrivit många böcker, andra bara en, men de har alla fått mycket uppmärksamhet och därmed påverkat många läsare.
Flera av de som fanns med på listan 2013 finns med även denna gång, medan andra har försvunnit av andra skäl än just ålder. De som inte skrivit något sedan 2013 och kanske bara skrev den där enda debuten har fått lämna plats för nya förmågor.
Hur mycket jag än försökt att välja författare efter vad de objektivt uträttat, går det inte att undvika att en lista av detta slag blir subjektiv. Det blir det å andra sidan oavsett vem som gör en lista av detta slag, då ett urval alltid måste ske. Jag har däremot försökt att bredda författarnas genrer, något som sällan sker när “seriösa” tidningar gör listor, men inser att könsbalansen blivit väldigt sned.
Det här är mina 2o bra författare under 40 version 2018:
Elin Boardy född 1979 nominerades till Borås Tidnings debutantpris 2008 för sin debut Allt som återstår. Sedan dess har hon skrivit tre böcker och måste ses som etablerad på allvar. Fortfarande saknas det breda genombrottet, men jag är säker på att det kommer.
Ester Roxberg föddes 1987 och har sedan 2013 fått ett större genombrott i och med boken om sin pappa Ann-Christine från 2014. Senaste boken heter Barnvagnsbluesoch den har jag tänkt läsa sen den var ny.
Sara Bergmark Elfgren föddes 1980 och slog igenom med Engelsforstrilogin som hon skrev tillsammans med Mats Strandberg. Därefter har hon klarat sig utmärkt själv och senaste boken Norra Latin var riktigt, riktigt bra.
Johanna Thydell född 1980 borde egentligen varit med på listan redan 2013, men nu har hon definitivt förtjänat sin plats. Hon debuterade 2003 med I taket lyser stjärnorna och senaste boken (M)ornitologenär absolut lysande. Thydell skriver också barnböcker, bland annat Dumma teckningsom nominerades till Augustpriset 2017.
Tove Folkesson född 1981 är kanske mest känd för debuten Kalmars jägarinnor, som nominerades tillbland annat Borås Tidnings Debutantpris, Katapultpriset och Sveriges Radios Romanpris. Hon har har följt upp den med böckerna Sundoch Ölandssången, som bildar en trilogi.
Christoffer Carlsson född 1986 är deckarförfattare och kriminolog. Han har hittills publicerat fem böcker för vuxna och en för unga. För sig trilogi om Leo Junker, som inleds med Den fallande detektiven har han fått flera priser och ungdomsboken Oktober är den kallaste månadenbelönades med Spårhunden.
Agnes Lidbeck född 1981 debuterade med Finna sig 2017 och tilldelades Borås tidnings debutantpris. I boken undersöker hon kvinnans tre roller. Nu är Lidbeck aktuell med Förlåten, där hon fortsätter att utforska hur det är att vara kvinna idag.
Stina Stoor född 1982 slog igenom med dunder och brak 2015 med sin debut Bli som folk. Novellsamlingen nominerades till Augustpriset och Stoor tilldelades Borås tidnings debutantpris. Liten reservation för att ingen ny bok kommit sedan dess, men jag hoppas att Stoor ska övervinna sin skrivkamp.
Athena Farroukhzad född 1983 uppmärksammades för sin debut Vitsvit, som är en otroligt stark diktsamling, nominerad till både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris. Därefter har Farroukhzad gett ut Tradotillsammans med den rumänska poeten Svetlana Cârstean, en poet hon också översatt.
Isabelle Ståhl född 1988 har bara skrivit en bok, men debuten Just nu är jag här blev ett rejält genombrott. Att ta med någon på listan som bara skrivit en bok är något av en chansning, men det är svårt att gå förbi en debutant som nomineras till såväl Augustpriset och Borås tidnings debutantpris.
Jonas Brun född 1979 debuterade 2004 med Den andra tiden och slog igenom ordentligt med Skuggland, som tilldelades Sveriges Radios romanpris 2013. Boken har också blivit pjäs och satts upp på Dramaten. Brun är aktuell med Ingen jämfört med dig, som kom i våras och som jag just läst och uppskattat.
Elise Karlsson född 1981 debuterade med romanen Fly, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Genombrottet kom med Linjen 2015 och sedan dess har hon också gett ut Klass(2017) och är just nu aktuell med Gränsen, som är en fortsättning på Linjen.
Fredrik Backman född 1981 tillhör inte de författare som vinner de litterära priserna, men han tillhör definitivt de som berör många. Backmans En man som heter Oveär en bok “alla” har läst och den har dessutom blivit film. Senaste böckerna Björnstad och Vi mot dom utspelar sig i en fiktiv by där hockeylaget är allt.
Bubblare
Lyra Koli (fd Ekström Lindbäck) fött 1990 tillhör inte mina personliga favoriter, men att hon är en ung författare som har betydelse råder det ingen tvekan om. Hon nominerades till Augustpriset 2014 för andra boken Ett så starkt ljus. I höst kommer fjärde boken Allting växer.
Patrik Lundberg född 1983 är författare och kolumnist på Aftonbladet. Han slog igenom med den självbiografiska Gul utanpå, om sig resa tillbaka till födelselandet Sydkorea och har också skrivit fina ungdomsromanen Onanisterna. Lundberg är aktuell med boken Berättelsen om Sverige.
Lisa Bjärbo född 1980 har skrivit flera riktigt bra böcker för unga, som min favorit Djupa ro och en rad böcker för barn, bland annat med dinosaurietema. Senaste boken Inuti huvudet är jag kul är otroligt bra och väl värd en nominering till Augustpriset.
Anna Ahlund född 1987 har framtiden för sig. Hennes debut Du, bara från 2016 är en fin och välskriven bok om kärlek. Andra boken Saker ingen serär också väldigt bra, men kanske lite försiktigare än debuten.
Elin Olofsson född 1979 hade kunnat platsa på listan om jag inte googlat, läst slarvigt och fått för mig att hon var född 1978. Nu vill jag inte plocka bort någon, men lägger till Olofsson som bubblare. Hon debuterade 2013 med Då tänker jag på Sigrid, men väntar på sitt riktigt stora genombrott, men som är på god väg. Den av hennes böcker jag tycker bäst om är Gånglåt.
Det här var mina 20 författare under 40 (med fem bubblare, ja jag vet att det är lite fusk, men jag kunde inte låta bli). Saknar du några? Är det några du vill byta ut?
