Laura Ingalls Wilder

Fem böcker om långa resor

Bokaktiviteter / Av / 5 kommentarer / 15 april, 2021

Två av de arketypiska berättelser som Christoffer Booker beskriver i sin bok The Seven basic plots handlar om resor av olika slag, dels “The Quest” där protagonisten ger sig ut på en resa eller en jakt på något, eller en inre resa för den delen och “Voyage and return” dit resan ska gå till ett annorlunda land eller en annan värld. Min topp fem idag består av fem böcker som om de vore filmer skulle kallas för “roadmovie”. Hjälp mig gärna med ett korrekt begrepp om det finns något.

De här fem böckerna med resefokus gillar jag:

Så jävla kallt av Lova Laakso handlar om Karla som ger sig ut på en resa söderut i Sverige. Med sig har hon hunden Hemingway som hennes föräldrar vill avliva, kompisen Kaja och pojkvännen Aziz. De reser med buss, men också på lite mer okonventionella sätt.

Etthundra mil av Jojo Moyes berättar om en familjs resa till en matematiktävling. Jess, som är ensamstående mamma har inte råd att låta dottern Tanzie gå på en fin privatskola, trots att hon bara behöver betala 10% av avgifterna. Hon har inte heller råd att betala någon resa till tävlingen, men det löser sig på ett oväntat sätt.

Kastrullresan av Edith Unnerstad var en av mina favoritböcker som barn. Historien om den annorlunda familjen Pip-Larsson som ger sig ut på resa med ärvda hästar och vagnar är riktigt bra. Jag tyckte också om de andra böckerna om familjen, men det här är kanske den jag minns bäst.

Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder är den andra boken i författarens självbiografiska serie. Pappa Charles längtar västerut och övertygar familjen om att lämna sitt lilla hus i skogen och leta lyckan på prärien. Här får nybyggare mark om de brukar den. Sista boken i serien heter På väg hem och där är det Laura och hennes man Almanzo som ger sig ut på en resa till vad som ska bli deras nya hem.

Den långa vägen hem av Cynthia Voigt var också en barndomsfavorit och den första boken i serien om syskonen Tillerman. I inledningen av boken är de på väg tillsammans med sin mamma till hennes aunt Cilla, men mamman lämnar dem för att gå och handla något och kommer inte tillbaka. Till slut bestämmer äldsta systern Dicey, som är 13 år, att de ska ta sig till Cilla själva. James som är 10, Maybeth som är 9 och minstingen Sammy som är 6 år ger sig ut på en minst sagt äventyrlig resa.

 

Veckans kulturfråga v.15 2021

Bokaktiviteter / Av / 7 kommentarer / 7 april, 2021

Det är vår i alla fall enligt almanackan om än inte helt enligt termometern. Istället är det i litteraturen jag fått leta efter våren och jag läste nyss Knäckta ägg och krossade hjärtan av Maria Ernestam, som marknadsförs som “Årets vårroman”. Dagens kulturfråga fokuserar på texter om våren. Det kan vara en bok, en dikt eller något annat.

Vilken text om våren är din favorit?

 

Det här att skriva årstidsböcker verkar vara en trend både gällande romaner och mer självbiografiska böcker. Jag tänker till exempel på Ali Smiths och Karl Ove Knausgårds årstidskvartetter, men de har jag inte läst. En bok jag har läst och som är både trevlig och underhållande är Julia och Jack av Anna Lönnqvist. Helt ärligt kommer jag inte ihåg hur mycket vår det är i boken, men omslaget är ett vackert våromslag med blommande körsbärsträd på. Jag tänker också på Den lilla staden på prärien av Laura Ingalls Wilder som utspelar sig tiden efter den långa, svåra vintern.

Det går inte heller att skriva om våren utan att nämna Karin Boye och jag vill lyfta fram dikten “Morgon” som handlar om vårsolen och kärleken och avslutas:

ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Veckans kulturfråga v.8 2021

Bokaktiviteter / Av / 10 kommentarer / 20 februari, 2021

Även om jag verkligen längtar efter vår ska vi fokusera på vintern i veckans kulturfråga som lyder.

Vilken är din favoritskildring av vintern?

 

Den första boken jag kom att tänka på var Den långa vintern av Laura Ingalls Wilder som utspelar sig under en riktigt sträng vinter, då bristen på mat drabbar människorna i den lilla staden där familjen Ingalls bor. En av de som lyckas få fram mat är Almanzo Wilder, Lauras blivande make.

Inledningsscenen i Henning Mankells Italienska skor, där en gammal dam går över isen med sin rullator är också minnesvärd, men där hinner årstiderna växla innan boken är över.

Veckans kulturfråga v.49 2020

Bokaktiviteter / Av / 13 kommentarer / 26 november, 2020

Första veckan i december och jag tänker ägna månaden åt att läsa litteratur med julfokus. Veckans kulturfråga är egentligen två och fokus är julböcker.

Vilken är din favorit bland böcker som utspelar sig under jul? Vilken julbok ser du mest fram emot att läsa i år?

 

Att välja en favorit är svårt, men en ganska ny bok med gamla berättelser som jag älskar är A Little House Christmas Treasury där alla julskildringar från Laura Ingalls Wilders självbiografiska bokserie finns samlade. Den är fint illustrerad av Garth Williams och är verkligen jättefin.

I år ser jag kanske mest fram emot att läsa En oönskad julklapp av Sara Molin, eftersom jag verkligen tyckte om hennes förra bok Som en öppen bok. Jag har också tänkt att äntligen få tummen ur att läsa Juldagar av Jeanette Winterson, som jag köpte för flera år sedan, men lyckats tappa bort och därför inte läst. Någonstans i huset måste den ligga.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis

Självbiografiskt / Av / 2 kommentarer / 7 mars, 2020

I boken Mina hjältinnor från 2015 skriver Samantha Ellis om sina litterära hjältinnor och hur hon återupptäcker dem som vuxen. Vissa berörs hon lika mycket av nu, medan andra inte åldrats lika väl, eller så är det helt enkelt så att hon vuxit ifrån dem. Hon skriver om karaktärer som Jane Eyre, Catherine Earnshaw, Anne Shirley, Emily Starr, Lizzie Bennet och många andra. Med en personlig stil går hon igenom litteraturhistorien på ett annorlunda och underhållande sätt. Att läsa Mina hjältinnor är en upplevelse och eftersom jag och Ellis delar många läsupplevelser är det extra roligt att ta del av hennes tankar. Jag blir också sugen på att återupptäcka några av dem och kanske stifta bekantskap med några för mig nya.

Även jag älskade L M Montgomerys böcker om Anne Shirley, men när jag försökte läsa om böckerna för några år sedan blev jag, precis som Ellis, lite irriterad på henne som vuxen. Egentligen är det inte konstigt att den  vilda ungen som inte ville något annat än att passa in och bli älskad utvecklas till en ganska tråkig vuxen. Min favorit både då och nu är istället Emily Starr. Även hon föräldralös och drivs av en längtan efter kärlek, men trots att vägen till kärlek av en man finns med som en stark, röd tråd är Emily mer självständig. Hon håller också kvar sin längtan efter att skriva och bli publicerad.

En annan hjältinna som nämns i boken är Laura Ingalls Wilder och hennes självbiografiska böcker var en stor del av min barndom. Faktiskt tror jag att hon är en stor anledning till mitt yrkesval och faktiskt även en tröst när lärarvardagen varit tuff. Laura får ett jobb på en skola långt borta ifrån familjen och bor inneboende i en familj som är minst sagt otrevlig. Flera av eleverna är också riktigt tuffa mot sin nya, unga lärarinna som inte riktigt vet hur hon ska hantera dem. Här träder mamma Caroline in och ger sin dotter användbara råd. Det är den klassiska “smickerstrategin” som jag ofta använder mig av. Alla vill vara duktiga och beröm funkar inte sällan bättre än skäll.

Några av Ellis största hjältinnor har jag ganska liten relation till. Jag läste till exempel inte någon av systrarna Brontës böcker som ung och varken Cathy eller Jane tillhörde därför mina hjältinnor. Ellis har alltid tyckt mest om Cathy, men blir av en vän uppmanad att läsa om Jane Eyre för att möta henne som vuxen. Resultatet blir att Jane går om Cathy på hjältinneskalan.

Det jag tycker mest om med Samantha Ellis Mina hjältinnor är att hon blandar berättelser om sina läsupplevelser med berättelser ur sitt liv. Det visar vilken stor del litteraturen kan ha i en människas liv och hur mycket den kan påverka hur vi ser på oss själva och andra. Att en kvinnans lycka är så intimt förknippat med att hitta en man att dela sitt liv med är ett av de mönster hon visar och problematiserar.

Tre fina hundar

Bokaktiviteter / Av / 6 kommentarer / 9 oktober, 2018

Det är hundtema på Kulturkollo och veckans utmaning handlar om att lyfta fram en fiktiv favorithund. Jag hade som alltid svårt att begränsa mig och valde tre hundar, som också får symbolisera tre olika kategorier av litterära (och kulturella) hundar.

Sammy i Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian, som blir pojken Willies vän. Att komma som krigsbarn till en helt främmande plats blir lite enklare när han har sällskap. Sammy får symbolisera hunden som räddar människan. Ett vanligt motiv i litteraturen.

Jack i Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder travar tappert under vagnen när familjen Ingalls ger sig västerut från det lilla huset i stora skogen, till sitt nya hem mitt på prärien. Han simmar till och med över en flod och håller på att stryka med, men klarar sig. En hund med minst nio liv som får symbolisera hunden som alltid är trogen sin husse.

Svipp i Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren, som är den arga hunden som ägs av den elaka skomakaren och skrämmer barnen när de går förbi. Olle är dock säker på att han egentligen är en fin hund, som bara behöver kärlek. Svipp får symbolisera den misskötta hunden som får ett bättre liv hos rätt ägare.

 

Photo by Matthew Henry on Unsplash

En nostalgisk veckoutmaning

Bokaktiviteter / Av / 8 kommentarer / 26 augusti, 2018

Vi har nostalgivecka på Kulturkollo och Carolina har gjort en lista med frågor som jag ska försöka besvara, i alla fall några av dem. Nostalgisvar it is.

Första egna inhandlade skivan (SP/LP/CD/whatever men kom inte dragande med spotifylistor, va?)

Den jag köpte själv var Carolas Främling 1983. Sedan var det Alphaville (1984) och A-ha (1985) som gällde, innan jag grävde ner mig i Depeche Mode. Blandbanden och min Freestyle var mina kanske viktigaste ägodelar. Jag lyssnade sönder årslistorna från Tracks 1983-1987 innan cd-skivorna började ta över. Eftersom min farbror hade radio- och tv-affär fick vi ny teknik ganska tidigt. Min första stereo med cd-spelare köpte jag sommaren efter nian för min första sommarjobbslön.

Andra nostalgiskivor var Now! That’s What I call Music, som pappa alltid köpte. Ett bra sätt att få tillgång till alla nya låtar på en gång.

Tidstypiska modeplagget/modedetaljen du verkligen minns att du hade och var stolt och glad över.

Stentvättade jeans instoppade i tubsockorna var ju superdupersnyggt. Däremot fick jag aldrig någon tröja från Fruit of the Loom och inte heller äkta Converse, men ett gäng tröjor med rejäla axelvaddar och fejkade rosa basketskor. Tillsammans med permanentat hår, blå mascara och plastörhängen var looken komplett. I Göteborg fanns affären Mats sport och det var där kläder skulle inhandlas.

Den första ”riktiga” boken du läste själv (bestäm själv vad som är ”riktig”, om det innebär mer text eller svårare meningar, men alltså boken du kände att du verkligen var stolt över att ha klarat av)

Riktig, som i hyfsat tjock och inte för de minsta barnen får bli min definition och då blir det Lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder. Mamma läste högt och jag läste samma sidor själv efteråt.

Favoritdoft schampo/deo

Jane Hellens schampo och balsam var en höjdare. Däremot var jag inte så inne på Date, parfymen som så många älskade. Senare, på gymnasiet, gjorde jag dock av med mina sista sparpengar (och sparade in på maten under några dagar) under en skolresa för att ha råd att köpa en parfym från Salvador Dali. Det ser ut som att det kan vara den som heter Laguna, i alla fall hade den en grön flaska. Min favoritfärg.

Godnattsagan som lästes tusen gånger

Inte godnattsaga just, men jag läste Måns och Mari från vår till vinter varje dag under flera år. När barnen kom hittade jag ett nytt exemplar som jag läste för dem, men inte varje kväll. De var mer förtjusta i Bajsboken och Gruffalon.

Bokserien du läst om och om igen

Ovan nämnda serie av Laura Ingalls Wilder läste jag om och om igen, liksom de om Anne på Grönkulla, Emily och Kulla Gulla.

Det här godiset minns jag!

Snusklubbor! Älskade snusklubbor. Sedan tuggade jag gärna Shake och klämde en och annan påse nötcréme.

TV-serien du fortfarande vill se om

Dallas var familjens serie på fredagar. Eftersom det var far i huset som styrde tv:n och alltid såg varje nyhetssändning, var det få serier vi följde själva. Lilla huset på prärien älskade jag tills den spårade ur rejält och när jag fick en egen, svartvit tv på rummet smygtittade jag på Maktkamp på Falcon Crest utan ljud och med lampan släckt. Ett av de största ögonblicken i min ungdoms tv-historia var dock när vi fick MTV våren i åttan och jag inte längre behövde spela in musikvideos på VHS. Istället kunde jag se The Cures Pictures of you varje dag. Lyckan!

Det här är den godaste GB-glassen genom tiderna

Bra fråga. Nogger är nog den klassiker jag tycker bäst om. Ett tag fanns också andra smaker på Igloo än cola. Blåbär tror jag, men jag kan minnas fel. Både Nogger och Igloo är en bonusglass. I Nogger finns godis i mitten och med Igloo får du två glassar i en om du slickar ordentligt så att du kan dela den.

Filmen ”alla” såg och vad du tyckte om den

Alla såg och älskade Dirty Dancing och Döda poeters sällskap (som vi såg tillsammans hela klassen någon gång på högstadiet och grät ikapp). Och ja, jag älskade dem också. Någonstans drömmer jag fortfarande om att vara läraren som lockar upp eleverna på katedern.

Färger på badrummets inredning där hemma när du var barn?

Brunt. Vårt radhus byggdes på 70-talet. Mitt rum hade bruna, blommiga tapeter, som sedan byttes mot rosa. Vet egentligen inte vad som är värst.

Och så lite bonusnostalgi …

Avslutningsvis vill jag bjuda på lite mer musiknostalgi. Definitivt inte världens bästa låt nu, men för fjortis-Linda som åkte in till Turisten på Kungsportsplatsen i Göteborg varannan vecka för att köpa Smash Hits var den fantastisk.

Photo by Jamakassi on Unsplash

En klassisk veckoutmaning

Bokaktiviteter, Klassiker / Av / 9 kommentarer / 13 augusti, 2018

Den här veckan kör vi igång med höstens temaveckor och det med en klassikervecka. I veckoutmaningen uppmanas vi att berätta om klassiker vi älskar och hatar. Böcker, filmer, konst, musik. Flipp eller flopp?

De klassiker som betytt kanske mest för mig är Stadböckerna av Per Anders Fogelström, som jag läst en miljard gånger, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som jag absolut älskar och har läst både som ung och äldre (kommer säkert att läsa om den även när jag blir gammal) och en rad ungdomsklassiker (eller kanske snarare flickklassiker) som serierna om Anne och Emily av L M Montgomery, Laura Ingalls Wilders självbiografiska serie och böckerna om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Det de har gemensamt är att jag läst dem av egen fri vilja.

Däremot höll jag på att dö av tristess när jag tvingades läsa Röda rummet alldeles för ung och Mor Courage till en mastig dramatiktenta. Eller, den läste jag förresten inte ut. Inte kul när tentan visade sig fokusera en hel del på just den av alla möjliga pjäser jag plöjde. Om jag gillade någon av dem? Absolut! Jag älskade till exempel Ett drömspel (Strindbergs pjäser är så mycket bättre än hans romaner) och Lång dags färd mot natt, för att inte tala om En uppstoppad hund, men den uruppfördes 1986 och är nog ändå för ny för att kallas klassiker.

Frågan är hur gammal en klassiker ska vara egentligen. När mina elever väljer klassiker att läsa brukar jag sätta 1950 som någon slags gräns. Detta för att modernismen avslutas ungefär då och går över i en mycket flummig post-modernism.

Filmer då?

1995 hade Cinemateket på Draken i Göteborg ett program med de bästa filmerna genom tiderna med anledning av att det var 100 år sedan bröderna Lumière visade sin första film. Då såg jag bland annat Casablanca (1942), Citizen Kane (1941), Yojimbo livvakten (1961) och Persona (1966). Välgjorda klassiker som jag tyckte höll, även om Citizen Kane kanske inte var så banbrytande som utlovats.

Annars har jag sett väldigt lite klassisk film. Mitt filmintresse är inte jättestort och jag har fler favoriter på Fannys lista med samtida filmklassiker än bland de riktigt gamla klassikerna.

Photo by Kristina Tamašauskaitė on Unsplash

 

Topp 100 enligt O 2018

Boktankar / Av / 4 kommentarer / 29 juli, 2018

Jag gjorde en 100-i-topp 2010 och 2013 och nu tyckte jag att det var dags att uppdatera den. Alltid intressant, då vissa böcker jag vet att jag älskat nu finns så långt bak i minnet att jag knappt kommer ihåg mer än känslan av dem. Jag låter de gamla listorna vara kvar, men har utgått från listan från 2013 när jag gjort den nya topplistan. Vissa gamla favoriter har fått ge plats år nyare älsklingar, medan andra finns kvar. Målet är också att många olika genrer ska vara representerade, men max en bok per författare. Titlarna är på det språk jag läst boken på och de böcker jag skrivit om på bloggen är länkade till respektive inlägg.

  1. Blindheten, José Saramago
  2. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
  3. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid
  4. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
  5. Ghana must go, Taiye Selasi
  6. Att leva, Yu Hua
  7. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
  8. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides
  9. Medan mörkret faller, Anna Lihammer
  10. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
  11. Lång dags färd mot natt, Eugene O´Neill
  12. Förtöjningar, Per Wästberg
  13. Stål, Silvia Avallone
  14. The Barrytown Trilogy, Roddy Doyle
  15. Flickan och skulden , Katarina Wennstam
  16. We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler
  17. Den drunknade, Therese Bohman
  18.  American Wife, Curtis Sittenfeld
  19. Porträtt av ett äktenskap, Pearl S Buck
  20. Gyllene år, Laura Ingalls Wilder
  21. Emily gör sitt val, L M Montgomery
  22. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
  23. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
  24. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, E. Lockart
  25. Den vita staden, Karolina Ramqvist
  26. Lucca, Jens Christian Grøndahl
  27. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas
  28.  Mio min Mio, Astrid Lindgren
  29. Bara Alice, Maggie O´Farrell
  30. Hejdå ha det så bra, Kristina Lugn
  31. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  32.  Stendagböcker, Carol Shields
  33. Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson
  34. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
  35. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
  36. Man and boy, Tony Parsons
  37. Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire
  38. Memorys bok, Petina Gappah
  39. Vitsvit, Athena Farrokhzad
  40. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
  41. Onåd, J. M. Coetzee
  42. Kärlek het som chili, Laura Esquivel
  43. Låt tistlarna brinna, Yasar Kemal
  44. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru
  45. På stranden, Nevil Shute
  46. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
  47. Jag, En, David Levithan
  48. Mississippi, Hillary Jordan
  49. Blonde, Joyce Carol Oates
  50. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Bodil Malmsten
  51. All the bright places, Jennifer Niven
  52. Frälsningsarmén, Abdellah Taia
  53. Andarnas hus, Isabel Allende
  54. Vända hem, Yaa Gyasi
  55. Prins Charles känsla, Liv Strömquist
  56. Efter attentatet, Yasmina Khadra
  57. Paradisträdgården, Amy Waldman
  58. Busters öron, Maria Ernestam
  59. Jag älskade honom, Anna Gavalda
  60. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
  61. Den hemliga historien, Donna Tartt
  62. Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall
  63. Tidsklyftan, Jeanette Winterson
  64. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie
  65. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
  66. Musselstranden, Marie Hermansson
  67. The Awakening, Kate Chopin
  68. Vi, Kim Thùy
  69. Trollvinter, Tove Jansson
  70. Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs
  71. Wylding Hall, Elizabeth Hand
  72. Buddha of suburbia, Hanif Kureishi
  73. Vita tänder, Zadie Smith
  74. Timmarna, Michael Cunningham
  75. Igelkottens elegans, Muriel Barbery
  76. The Slap, Christos Tsiolkas
  77. Norwegian wood, Haruki Murakami
  78. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui
  79. Alfabet, Inger Christensen
  80. Sharp Objects, Gillian Flynn
  81. Artighetsreglerna, Amor Towles
  82. Frukost på Tiffany’s, Truman Capote
  83. No och jag, Delphine de Vigan
  84. Fadren, August Strindberg
  85. I väntan på Godot, Samuel Beckett
  86. Ett litet liv, Hanya Yanagihara
  87. Allt går sönder, Chinua Achebe
  88. Sultanbrudens skugga, Assia Djebar
  89. Vi är en, Sarah Crossan
  90. Fortfarande Alice, Lisa Genova
  91. Allt som återstår, Elin Boardy
  92. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  93. Älskade, Toni Morrison
  94. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson
  95. The Hate U give, Angie Thomas
  96. Sorgegondolen, Tomas Tranströmer
  97. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
  98. 1947, Elisabeth Åsbrink
  99. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt
  100. Pojkarna, Jessica Schiefauer

När jag tänker på hår …

Bokaktiviteter / Av / 1 kommentar / 18 oktober, 2017

En vecka om hår kan vara något av det märkligaste vi på Kulturkollo kommit på någonsin, men lite roligt är det allt ändå. Hår är mytomspunnet. Redan i Bibeln berättas om Samson vars styrka satt i håret. Annars hör humör och hår ihop, att den som har rött hår blir extra arg vet väl alla? Pippis röda hår gör henne lite extra gränslös och Anne på Grönkulla var arg och rödhårig.

Smarthet och hår har också en koppling, då blondiner självklart är lite dummare än andra. En stereotyp som används allt för ofta. I Legally blonde är det dock precis tvärtom, trots att det inte är uppenbart från början. Vi matas med en hel del fördomar om hår och valet av frisyr visar en stor del av vår personlighet, eller i alla fall det omvärlden tolkar som vår personlighet.

Jag tänker också på den avundsjuka som vackert hår kan skapa. Hur Rasmus (som sedan ger sig ut på luffen) bittert konstaterar att de som adopterar barn vill ha flickor med långt och lockigt hår, inte pojkar med kort och rufsigt. Just det där att ha rufsigt hår fungerar kanske ändå om man är kille, men inte om man är tjej. Som min barndomsfavorit Lotta som alltid är slarvig och rufsig. Det är inte riktigt okej.

Laura, med sitt bruna hår, är avundsjuk på systern Marys vackra, blonda hår som dessutom alltid är välfriserat. Även den fattiga Gulla har vackert, blont hår. Nästan för vackert för det liv hon lever innan hennes riktiga bakgrund avslöjas. Själv har jag alltid varit avundsjuk på de med riktigt lockigt hår och jag hade mer än gärna varit rödhårig. Eller så kanske jag ska satsa på att bli blåhårig som Plupp?!

Hela veckan har jag också gått och nynnat på Hair, det är liksom oundviktigt. En av mina favoritmusikaler och titellåten är magisk.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: