Månad: oktober 2021

Ett läsprojekt om Körkarlen

De senaste åren har mina elever läst kortromaner av Selma Lagerlöf i kursen Svenska 2. Det är deras första läsprojekt med klassiker i fokus och följs senare under kursen upp med läsning av både kortare texter kopplade till olika epoker och en klassiker som de läser i mindre läsgrupper. I inlägget “Att möta Selma Lagerlöf som tonåring” kan du läsa mer om hur jag jobbat de senaste åren. I år var en resa till Västanå teater och deras uppsättning av Körkarlen planerad redan innan terminen drog igång och jag lovade mina kollegor att förbereda eleverna genom att gemensamt läsa boken. Tidigare har några elever valt den, men de flesta har läst andra böcker.

Grundberättelsen i Körkarlen är ganska enkel och full av klassiska teman och motiv. Det är nyårsafton och slumsystern Edit ligger för döden. Hennes mamma och två kollegor vakar hos henne. När Edit uttrycker en önskan om att någon ska ta dig David Holm väcks känslor. Han är en alkoholiserad man som är våldsam mot sin fru och varför Edit skulle vilja träffa honom är en gåta.

Samtidigt befinner sig David Holm själv nära döden efter ett slagsmål och träffar då körkarlen George som haft uppdraget sedan förra nyår. Den man som dör sist på året får uppdraget att frakta döda själar till Döden själv och nu står David Holm på tur. Men innan hans själ är mogen att gå vidare kan George inte ta med honom. Här börjar David Holms vandring tillsammans med George, då de i sann Dickens-anda besöker människor som han har sårat. Att Lagerlöf inspirerats av Dickens är ingen hemlighet, utan uttrycks tydligt av författaren. Att slumsystern lider av tuberkulos är också medvetet, då Körkarlen var ett verk som efterfrågades av Svenska nationalföreningen mot tuberkulos. Här skrattade eleverna lite över Lagerlöfs egensinniga tolkning av uppdraget och konstaterade att det där med att följa instruktioner kanske inte var hennes grej. Geografiboken blev en äventyrsbok om en pojke som flyger runt Sverige och boken om tuberkulos en berättelse om en döende mans insikt om sin egen påverkan på andras liv.

Inför läsningen läste jag självklart om boken och insåg då att den var mycket svårare rent språkligt än de andra kortromaner av Selma Lagerlöf som jag tidigare använd. Alltså skulle mer stöttning krävas för att eleverna skulle komma in i läsningen och igenom boken med behållning. Jag förberedde frågor och ordlisor till varje kapitel och inledde med att läsa högt. Nästan direkt insåg jag att de ord jag trodde att eleverna skulle tycka var svåra verkligen var det, men de fastnade också vid många fler ord än de jag inkluderat i ordlistan. Ord som är självklara för mig, som paltor och åkdon, men helt okända för ungdomarna. En generationskrock helt klart.

Att läsa en gammal bok kräver en hel del både av elever och lärare, men vi kämpade på tillsammans och i princip alla lyckades komma igenom boken. De boksamtal som genomfördes under och efter läsningen hjälpte också till. Några, som var frånvarande mycket, hade svårare att hinna och fick inte heller den stöttning som behövs under läsningen. Vissa av dem läste ut boken efter att de sett pjäsen, då det därefter kändes lättare. Efter läsningen fick alla elever skriva en reflektion kring boken och föreställningen. Detta skedde under en lektion.

Slutuppgiften som eleverna fick handlade om att analysera Körkarlen, men också koppla boken till Selma Lagerlöfs liv och den tid den skrevs under. Detta är delar av det centrala innehållet i kursen Svenska 2. Inför skrivandet läste vi två texter tillsammans, den självbiografiska novellen “Julklappsboken” och kapitel två i Gösta Berlings saga om julnatten. Eleverna fick också tillgång till “Bortbytingen” och många valde att läsa även den. De fyra texterna representerar olika delar och stilar i Lagerlöfs författarskap.

Efter att ha läst elevernas texter konstaterar jag att det jobb de och jag lagt ner på att läsa Körkarlen och dessutom några andra texter av Lagerlöf bar frukt. Trots att jag upplevde att Körkarlen var svårare att komma in i än andra böcker av Lagerlöf, blev resultatet bra. Nu har jag turen att ha en klass som varit beredda att jobba hårt och det gjorde självklart arbetet lättare och resultatet bättre. Jag tror också att det faktum att de såg en uppsättning av Körkarlen gjorde den enklare att förstå.

Fördelarna med att läsa samma bok i år var många, men jag är osäker på om jag väljer att läsa just Körkarlen nästa gång. Visserligen funkade det bra för den absoluta majoriteten, men det krävs ambitiösa och drivna elever för att lyckas. Som alltid kräver också gemensam läsning mycket av läraren och det är något jag tycker är värt jobbet så länge eleverna är med på tåget. Min erfarenhet är att Selma Lagerlöf är ganska lätt att sälja in hos eleverna. Få om någon ifrågasätter hennes relevans och många uppskattar att få ta del av hennes verk. För de få elever som inte kom igenom Körkarlen gjorde jag en mindre uppgift som byggde på novellen “Bortbytingen” och teateruppsättningen av Körkarlen. Det funkade bra som alternativ.

Fem bra grafiska romaner

Idag lägger jag fokus på en genre som jag förhållandevis nyligen upptäckte. Jag talar om serieromaner, eller grafiska romaner som låter lite finare. Serier var en ganska liten del av min barndom och när jag växt ur Bamse och Bobo läste jag aldrig serier. Det var först när jag började blogga om böcker som min läsning utvidgades till att innefatta även serieromaner. Här är fem favoriter.

Prins Charles känsla av Liv Strömquist, Galago, (2010) är en rolig, men också nattsvart berättelse om kärlek eller bristen därpå.

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall, Syster förlag, (2014),  om att aldrig känna sig älskad av sina föräldrar och vad det gör med en.

Framtidens arab 1 av Riad Sattouf, Cobolt förlag, (2015), är första delen i en självbiografisk serie om författarens uppväxt i Libyen och Syrien. Jag har läst de två första delarna.

Hey Princess av Mats Jonsson, Galago, (2002) är en bok om indiepop och känslor, som skulle kunna vara berättelsen om mitt liv.

Alltid hejdå av Alma Thörn, Galago, (2020) är en bok för unga om föräldrar som skiljer sig. Vi får följa både huvudpersonen och hennes mamma som barn, då de båda drabbas av en skilsmässa.

 

Höstnytt i november

Det går trögt med läsningen och ännu trögare med mina månadsutmaningar. Läshögarna växer och jag tänkte försöka beta av i alla fall några, nya titlar under november. Främst höstböcker, men också snackisar från tidigare i år. Bland titlarna finns ett gäng ungdomsböcker för att få in lite nytt på bloggen Boktips för unga. Det blev en lång lista, men drygt 30 böcker klämmer jag lätt, hrm …

Följande böcker står på tur att bli lästa:

100% äkta fejk, Sannah Salameh, Rabén & Sjögren

Allt vi inte sa, Sara Osman, Albert Bonniers förlag

Bära och brista, Sara Lövestam, Piratförlaget

Change sings, Amanda Gorman, Bonnier Carlsen

Djuret, Ulrika Lidbo, Alfabeta Bokförlag

Ensamvargar, Katarina Kieri, Gilla Böcker

Ett lyckligare år, Jonas Gardell, Norstedts förlag

Ett rum till Lisen, Elin Johansson, Ellen Svedjeland & Emma AdBåge, Rabén & Sjögren

Flicka, kvinna, annan, Bernardine Evaristo, Albert Bonniers förlag

Grim, Sara Bergmark Elfgren, Rabén & Sjögren

Hola Humlan Hansson, Kristina Sigunsdotter, Natur & Kultur

I munkens skugga, Helena Thorfinn, Norstedts förlag

Ingen kommer levande härifrån, Gustav Boman, Rabén & Sjögren

Inne i spegelsalen, Liv Strömquist, Norstedts förlag

Inte död än, Johan Ehn, Romanus & Selling

Kaptenen och Ann Barbara, Ida Jessen, Historiska Media

Kärleken är att jag vill att du finns, Oskar Kroon, Brombergs

Löpa varg, Kerstin Ekman, Albert Bonniers förlag

Midnattsblod, Camilla Sten, Rabén & Sjögren

Nattkorpen, Johan Rundberg, Natur & Kultur

Nya människor i fel ordning, Jonas Karlsson, Wahlström & Widstrand

Närheten, Katie Kitamura, [sekwa]

När vi var samer, Mats Jonsson, Galago

Plats 7A, Sebastian Fitzek, Bokförlaget Forum

Polcirkeln, Liza Marklund, Piratförlaget

Saker man inte vill veta, Nicola Yoon, Bonnier Carlsen

Singulariteten, Balsam Karam, Norstedts

Så jävla operfekt, Charlotte Cederlund, Bokförlaget Opal

Tre bröder, Yan Lianke, Natur & Kultur

Vackra värld, var är du, Sally Rooney, Albert Bonniers förlag

Vinnarna, Fredrik Backman, Bokförlaget Forum

Även om allt tar slut, Jens Liljestrand, Albert Bonniers förlag

 

 

 

Fråga mig igen

Mary Beth Keane låter oss följa två familjen under många år i romanen Fråga mig igen. Francis Gilham och Brian Stanhope arbetar tillsammans inom polisen i New York och är ungefär jämngamla. Francis träffar Lena och när det blir dags att bilda familj flyttar de till den lilla staden Gillam norr om New York. Lena längtar inte alls efter förortslivet, utan är tvärtom oroad över hur livet ska bli. När Brian och hans fru Anna flyttar in på samma gata hoppas Lena att de ska kunna bli vänner, men Anna är inte intresserad. Vänner blir däremot Lenas och Francis dotter Kate och Annas och Brians son Peter.

När Kate och Peter är i tonåren händer något som förändrar livet för medlemmarna i deras familjer. Vi får följa karaktärernas nya liv efter katastrofen och de turas om att berätta. Funderingar kring skuld och skam, men också kärlek och lojalitet står i centrum under de decennier då vi får följa de olika familjemedlemmarna. Fråga mig igen vinner dock på att läsas utan att veta allt för mycket om innehållet och därför får ni nöja er med en kort beskrivning av detsamma. Klart är att vändningarna är många och att detta relationsdrama innehåller inslag som vi sällan läser om.

När vi diskuterade Keanes bok i vår digitala bokcirkel med #boblmaf hamnade vi i samtal om karaktärernas agerande. Vi fastnade mycket för Anna och hennes öde, men imponerades också av George, Peter farbror som gör en storartad insats. Peter pratade vi också en del om och var lite oense om huruvida han var en platt karaktär, eller helt enkelt en karaktär som inte förstår varken sig själv eller andra. Klart är att Kate är livsviktig för honom, men vad hon får ut av förhållandet är mer oklart. Att flera karaktärer får berätta sin version av händelserna och att de inte alltid går att lita på ger extra spänning till läsningen och just önskan att få veta hur det ska gå för alla är det som ger berättelsen dess driv.

Det här är trots spänningen, en lågmält berättad historia och det är effektfullt att på ett sådant sätt beskriva ganska dramatiska händelser. Jag tyckte att det bland blir det för distanserat och konstaterande för min smak, men det höll de andra i bokcirkeln inte med om. Kanske är det bara jag som upplever att ganska många unga författare, speciellt amerikanska, skriver just sakligt och distanserat och att det är något av en trend. Möjligen för att haka i trenden med autofiktion och låta det påhittade beskrivas som om det var sant. Fråga mig igen är utan tvekan en välskriven och bra bok, som tar upp många intressanta dilemman och jag tycker om den. Samtidigt blir jag inte riktigt berörd, trots att karaktärerna går igenom fruktansvärda saker. Det är som att de inte riktigt griper tag i mig under läsningen, men å andra sidan har jag tänkt mycket på dem efteråt. Efter samtalet med #boblmaf i vår zoomcirkel växte boken ännu mer. En bra bok att cirkla om alltså.

Veckans kulturfråga v.43 2021

Jag jobbar nästa vecka, men många skolelever och en del lärare är lediga. Kanske finns det även andra som passar på att ta semester. Det är läslov och förhoppningsvis fokuserar många lite extra på just läsning.

Vad läser du under läslovet?

Mitt främsta mål är att faktiskt hitta en bok att fastna i. Just nu läser jag lite här och lite där, vilket säger en del om hur stressad och ofokuserad jag är. Tanken är att prioritera att lyssna färdigt på Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki, som tagit mig mer än en månad att komma igenom till 2/3. Bra, men det går väldigt långsamt. Jag vill också läsa Lana del Reys diktsamling Violet Bent Backwards Over the Grass och ser dessutom fram emot att sätta tänderna i Sara Lövestams nya bok Bära och brista, som är den andra Monika-boken.

Bokcirkelstips i oktober

Vi är på väg in i årets mörkaste tid och kanske kan gemensam läsning göra vardagen lite mindre grå. Dags för fem nya boktips att läsa och cirkla om.

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand är en trevlig bok om att hämta sig efter att en älskad dött. Cecilia känner sig övergiven i sitt stor hus efter att hennes man Marius dött och sönerna flyttat hemifrån. Även om hon vill ha sällskap blir hon inte alls glad över att hennes syster dyker upp och vill bo hos henne. En skrivargrupp med andra kvinnor gör henne däremot mycket mindre ensam. Ingen överraskande bok, men fin läsning som kan leda till samtal om livet och döden.

Bärarna av Jessica Schiefauer utspelar sig i en framtid där män och kvinnor lever åtskilda. Kvinnorna är de som kallas bärare och det gör de för att de bär barn i sin livsäck. Befruktade på konstgjord väg självklart och alla embryon som placeras i dem saknar självklart Y-kromosom. Männen kallas istället spridare, då de sprider en farlig smitta och därför måste isolerat. I den här världen lever Nikki som börjar ifrågasätta sitt liv och det samhälle hon lever i. Spännande, intressant och lite obehagligt.

Hjärtlinjer av Brit Bennett handlar om tvillingsystrarna Desiree och Stella som växer upp i den lilla staden Mallard i Louisiana. Idealet i staden är att vara svart, men så ljus hy som möjligt och när systrarna rymmer hemifrån för att skapa sig nya liv inser Stella att hon skulle kunna tas som vit. När vi träffar dem många år senare har de helt olika liv och deras döttrar gå på samma skola. Riktigt intressant om klass, ras och fördomar.

Den stora utställningen av Marie Hermanson utspelar sig i Göteborg under jubileumsutställningen 1923. Meningen är att Albert Einstein ska komma till stan för att hålla sin Nobelföreläsning på Liseberg, men han finns inte på det tåg han skulle komma med. Istället dyker han upp några dagar senare och Hermanson har skrivit en bok om vad som skulle kunna ha hänt honom under tiden. Det här är en riktigt bra bok och extra kul för mig som bor utanför Göteborg.

Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid har en glassig framsida och handlar om livet i Hollywood, men det är så mycket mer än “bara” en underhållningsroman. I slutet av sitt liv ger filmstjärnan Evelyn Hugo en ung journalist chansen att intervjua henne. Hon berättar om sitt liv från det att hon var en fattig flicka, via sju äkta män och en rad storfilmer, till nutiden då hon avslöjar saker hon alltid försökt dölja. Vi hade fina samtal om boken i min bokcirkel.

 

Fler tips för bokcirklar hittar du här och du kan också söka bokcirkelsböcker efter titel eller författarnamn.

 

Photo by David Hunter on Unsplash

Vår mörka hemlighet

En av de författare som finns med i Boktolvan 2021 är Jenny Quintana och valet föll på boken Vår mörka hemlighet från 2020. Berättelsen inleds 1978 då huvudpersonen Elizabeth är fjorton år gammal och den jämngamla Rachel flyttar in i huset bredvid. Elizabeth har inga vänner och att kalla Rachel för hennes vän är något av en överdrift, men klart är att deras liv och öden kommer att flätas samman. Ett lik som de hittar då och ett andra som hittas tjugo år senare är också centrala i berättelsen och när den andra kroppen hittas söker Elizabeth upp Rachel.

Nutidsberättelsen får ta ganska liten plats och istället ligger fokus på tonårstiden, då en händelse gör att både Elizabeths och Rachels familjer och därmed liv förändras. Tjugo år senare är Elizabeth fortfarande annorlunda och udda, eller känner i alla fall att hon inte passar in någonstans. Hennes osäkerhet präglar boken och kanske är det därför Quintana valt samma sätt att berätta historien på. Det är lågmält och välskrivet, med fokus på relationer. Jag gillar hur hon låter de unga karaktärerna uppleva saker som de förstår långt senare och det är ett snyggt grepp. Kanske inte så spännande, men helt klart intressant. Tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa mer av Jenny Quintana. Däremot är Vår mörka hemlighet en bok som helst ska läsas utan allt för mycket förkunskaper och därför avslutar jag inlägget innan jag avslöjar något avgörande.

Kejsarn av Portugallien på Göteborgs stadsteater

Att få gå på teater igen var riktigt härligt och uppsättningen av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien var en fin upplevelse. Lite reagerade jag på alla som hostade och snörvlade i publiken. Det där att hålla sig hemma när man är sjuk har tydligen glömts bort. Däremot uppträdde skolklassen, till största del bestående av kepskillar, bättre än damen bakom mig som somnade och snarkade och de damer vid sidan om som inte kunde hålla sig ifrån sina mobiler.

Kejsarn av Portugallien är en av de finaste av Lagerlöfs böcker. Berättelsen om Jan i Skrolycka, vars liv förändras i grunden när hans dotter föds, skildrar en kärlek utöver det vanliga. Pontus Stenshälls uppsättning fokuserar på kärleken mellan far och dotter, men låter också kärleken mellan Jan och frun Kattarina bli mer central än i boken. Deras liv i den lilla stugan, som finns centralt placerad på scenen under större delen av tiden, var kanske vackrare och enklare under dotterns barndom, men de två är starkt sammanbundna både innan och efter henne.

Naturen har också en stor betydelse i boken och kanske ännu mer i pjäsen. Jan döper sin dotter efter solen och runt stugan projiceras naturbilder på stora dukar. Solen som går upp, björkarna som står där ståtligt medan årstiderna förändrar dem. Scenografin är helt fantastisk och förhöjer verkligen upplevelsen rejält. Enkelt och genomtänkt, med lite fysiska objekt och en mängd bilder. När Jan tappar sitt förstånd försvinner också skärpan i naturen och till slut vänds allt upp och ned. Symboliskt och effektfullt.

Även musiken får ta stor plats och det är Daniel Lemma som står för den. Han har rollen som speleman och ciceron, vilket får mig att tänka på tuppen i Robin Hood. Lite smålustigt ibland, men mest bra. Två andra, fantastiska musiker på scen är Anna Malmström och Boel Mogensen. Även skådespelarna bidrar med sång och den som verkligen sticker ut är Eline Høyer som spelar Klara Fina. Hon fungerar som skådespelare också, men det är som sångerska hon briljerar. Mest tycker jag kanske om Fredrik Evers stillsamma och innerliga tolkning av Jan. Den enda invändning jag har är att den ibland ligger lite väl nära Jan Hirdwalls Jan från Lars Molins tv-serie, men å andra sidan är det kanske så Lagerlöf skrivit fram honom.

Det här är den andra uppsättning av Pontus Stenshälls jag ser. Den förra var Kung Lear och det finns en del likheter mellan uppsättningarna, trots att de på ytan är väldigt olika. En stor del av replikerna håller sig ganska nära originaltexten, men bryts av med delar som är fria. I Kung Lear stod Lasse Beischer för det i sin roll som narr, men också där fanns en trubadur i form av Edmund, oäkta son till Gloucester. Daniel Lemmas speleman är mycket mer seriös och tankarna går snarare till skillingtryck och visa. Andra saker som bryter mot originaltexten, men som också tillför mycket, är hur skådespelarna tillsammans med Lemma för handlingen framåt genom att agera berättare och dessutom får Evers några fina och kreativa monologer att förvalta. Jag tycker om kombinationen av det traditionella och det mer fria. Skönt också att pjäsen inte moderniserats, utan faktiskt får stanna i den lilla stugan. Stenshäll står för såväl regi, scenografi och har även skrivit sångerna som Lemma framför.

Första akten har tempo och det går snabbt till paus. Därefter följer en mörkare andra akt, tyvärr med en rejäl svacka i mitten. När Klara Fina återvänder höjs tempot igen. Tre timmar är dock på gränsen för långt när det kommer till en så lågmäld och långsam föreställning som Kejsarn av Portugallien är. Med det sagt är det här trots allt en mycket sevärd föreställning och jag blev riktigt sugen på att läsa om Selma Lagerlöfs bok igen. Jag gör det med några års mellanrum.

 

Foto: Ola Kjelbye

Från vänster Daniel Lemma, Emil Ljungestig, Marie Delleskog, Eline Høyer, Johan Hafezi, Victoria Olmarker, Fredrik Evers, Johan Friberg, Boel Mogensen, Anna Malmström

Fem minnesvärda teaterupplevelser

I torsdags såg jag Pontus Stenshälls uppsättning av Kejsarn av Portugallien på Göteborgs Stadsteater och det fick mig att tänka på bra teateruppsättningar jag sett. De här fem var extra stora upplevelser.

En midsommarnattsdröm i regi av Eva Bergman på Backa Teater (1989) är min första, riktigt stora teaterupplevelse. Backa Teater höll till i det som kallades Bulten vid Backaplan. En helt fantastisk lokal. Mest minns jag Anders Ekborg som gjorde en helt fantastisk Puck, men även Puck Ahlsell, Ulf Dohlsten och Claes Malmberg gjorde intryck. Vi gick med klassen, jag måste gått i nian, och några av skådespelarna kom till skolan efter föreställningen.

Kliniken i regi av Lars Norén på Noréns garage, en scen knuten till Folkteatern i Göteborg (1997) är egentligen ingen föreställning jag minns jättemycket av rent innehållsmässigt, men jag minns Shanti Roney spelade rollen som en nynazist som är arg på allt och alla och känslan av att se något stort. Under den här perioder studerade jag till lärare och såg mycket teater.

Dom av Mattias Axelsson i regi av Jasenko Selimovic, Göteborgs Stadsteater (2001). Under en period då Stadsteatern renoverades användes Stora Teatern som scen och här såg jag Dom, en berättelse som anknyter till Backabranden, en central händelse i Göteborgs moderna historia. En ung Fares Fares stod på scenen och jag minns att jag var så berörd att jag grät på vägen hem.

Whatever LOVE means i regi av Anders Friberg och Sara Klingvall, Teater Tamauer/Hagateatern (2011) är en föreställning baserad på Liv Strömquists böcker Einsteins fru och Prins Charles känsla som bjuder på skratt, men också eftertanke. Sara Klingvall var fantastisk och föreställningen något utöver det vanliga. Jag har sett flera uppsättningar på Hagateatern med samma grupp och de är alltid bra.

Vi som fick leva om våra liv i regi av Mattias Axelsson, Backa Teater (2019) var en storartad teaterupplevelse och Axelssons sista uppsättning i Göteborg innan han flyttade till Dramaten och tog just den här föreställningen med sig. Vi som fick leva om våra liv bygger på svar från människor i olika åldrar, från olika delar av landet, på frågan “Vad skulle du gjort om du fick en andra chans, en chans att leva om ditt liv?” Många imponerande skådespelarinsatser, men Nina Zanjani imponerade nog mest.

 

Årets bästa kriminalromaner enligt Svenska Deckarakademin

Det är den här tiden på året då nomineringslistor och prisutdelningar duggar tätt. Igår avslöjade Svenska Deckarakademin de nominerade kriminalromanerna i två kategorier, bästa svenska och översatta. Bland 230 titlar har jurygrupperna valt ut tio stycken.

Årets bästa svenska kriminalromaner

Pestön av Marie Hermanson (Albert Bonniers förlag)
Fädernas missgärningar av Åsa Larsson (Albert Bonniers förlag)
Mord enligt manus av Dennis Magnusson(Ordfront)
Polcirkeln av Liza Marklund (Piratförlaget)
Benvittring av Johan Theorin (Wahlström & Widstrand) Utkommer 15 november

Åsa Larsson och Johan Theorin har tilldelats priset tidigare och de har även vunnit priset för bästa debutdeckare. Även Liza Marklund har vunnit debutantpriset och dessutom varit nominerad till årets bästa svenska kriminalroman. Nominerade för första gången är Dennis Magnusson, som debuterade 2017 och Marie Hermanson, som debuterade redan 1986, men skrivit få böcker som kategoriseras som kriminalromaner.

Årets bästa översatta kriminalromaner

När kungen dör av Elina Backman (Bokfabriken)
Originaltitel: Kun kuningas kuolee. Översättning: Marjut Hökfelt.

Arktiska nätter av Giles Blunt (Hoi förlag)
Originaltitel: Until the Night. Översättning: Sandra Gustafsson & Lars Rambe

Äppelmannen av Anne Mette Hancock (Louise Bäckelin förlag)
Originaltitel: Mercedes-snittet. Översättning: Helena Stedman.

Flickan vid bron av Arnaldur Indriðason (Norstedts)
Originaltitel: Stúlkan hjá brúnni. Översättning: Ingela Jansson.

Återträffen av Guillaume Musso (Bokförlaget Nona)
Originaltitel: La jeune fille et la nuit. Översättning: Christina Norrman.

 

Faktiskt har jag faktiskt läst något av en av författarna, nämligen Giles Blunt. Mycket märkligt att jag aldrig får tummen ur att läsa något av Arnaldur Indriðason, men kanske är det dags att läsa Mörkret vet från 2020, som är första boken i Konrad-serien. Indriðason tilldelades priset Årets bästa översatta deckare 2005 med boken Änglarösten.

 

Nästa vecka får vi veta vilka författare och titlar som nomineras till årets debutantpris, samt till barn- och ungdomspriset Spårhunden. Alla vinnare offentliggörs vid Svenska Deckarakademins och Svenska Deckarbibliotekets festival i Eskilstuna den 19 – 21 november.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: