enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Melodifestivalen Sida 1 av 4

Jag tippade hyfsat ikväll

Jon Henrik Fjällgren är ett fenomen. Jag fascineras som många andra av den samiska kulturen och är glad att den får utrymme på bästa sändningstid. Norrsken är stämningsfull, men det är nära pekoral. Det här kommer att bli en massiv svenstoppshit, men det är definitivt inte min kopp te. Jag är dock positivt överraskad över Fjällgrens sångröst, som faktiskt funkar riktigt bra. Te eller inte, Fjällgren gick till final precis som jag (och många andra) tippade.

Jag tycker så mycket om Lina Hedlund som person (nej, jag känner henne inte, men hon framstår som så sympatiskt), kanske mer än som sångerska (inte för att hon inte är bra, för det är hon, men för att det egentligen inte är min typ av musik). Hon verkar helt genuint trevlig och jag önskar henne all lycka och framgång. Refrängen i låten Victorious är en refräng som fastnar och det är en låt som Magnus Carlsson (en annan favorit) hade kunnat göra. Bättre? Nej, det tror jag egentligen inte, men jag tänker på Carlsson när jag hör körsångaren. Det hade varit en cool duett, men jag kan tänka mig att det behöver rinna ännu mer vatten under broarna innan vi får se en sådan. Hon gick till final som jag ville och tippade!

Martin Stenmarcks röst imponerade som vanligt, faktiskt var den kanske bättre än någonsin, men jag avskyr fortfarande låtens titel, hur fint budskapet än är. Det här är en väntad P4-hit, men i Eurovision skulle den falla platt. Nu tog han sig till Andra Chansen, precis som jag trodde, men där tror jag att han stannar.

Rebecka Karlsson absolut älskar Melodifestivalen och jag är glad att hon fick chansen att uppträda. Berättelsen om mobbing i artistpresentationen lär ha gått rakt in i mångas hjärtan. Jag är imponerad av hennes driv, men låten var rätt tråkig och sången sitter inte helt i versen även om den kommer igång i refrängen. Nu blir det Andra Chansen för henne. Grattis till det!

Dolly Style provocerar mig. Flickorna med peruker byts ut och de versioner av Molly, Polly och Holly som framträder nu är definitivt inte de första. Faktiskt har de inte varit med i en en melodifestivalfinal ännu, trots att de nått Andra Chansen två gånger. Jag underskattade dem helt klart den här gången, men är så otroligt glad att de blev femma och inte mer.

Jag älskade The Lovers of Valdaros framträdande och låtens doft av 80-tal skapade nostalgi. Bäst var kanske ändå artistpresentationen och budskapet det spred. Men jag verkar ha varit ganska ensam om att gilla den här låten som

Omar Rudberg kommer lite otippat från Venezuela och då kan jag köpa hans latinska influenser lite mer. Låten är sådär, grabben är söt, men hans sång håller inte. Om barnen hade fått lika stort inflytande som tidigare år hade han kanske gått ännu längre, men nu fick han nöja sig med en En rimlig placering, trots att jag tippade honom i Andra Chansen.

 

Foto: Claudio Bresciani/TT

Mello drar till Leksand

Dags för årets tredje och näst sista deltävling i Melodifestivalen. Ikväll blir det släktfight, färgglada peruker och jojk.

The Lovers of Valdaro som består av Erik Gabriel och Adam Warhester. De kvalade in via Svensktoppen nästa och deras låt Somebody loves är en snygg synthdoftande discolåt skriven av Peter Boström, Thomas G:son och Erik Høiby. Det funkar säkert för tittare som är i min ålder och kanske även för andra om scenshowen är bra. Jag är dock rädd att det blir en sjundeplats.

Dolly Style tävlar för tredje gången med låten Habibi skriven av Jimmie Jansson, Palle Hammarlund, Robert Norber och jag har väldigt svårt att se hur de kan få ta plats i tävlingen igen. Vem gillar egentligen dessa ytliga tuggummipoppare? Habibi är definitivt inte min kopp te, men kanske kan de få barnens röster. Det är dock tydligt att ungarna inte har samma makt i år som tidigare.

Martin Stenmarck tävlar för fjärde gången med låten Låt skiten brinna med en titel som får mig att vrida mig i obehag, men som faktiskt låter det bättre än man kan tro. Kanske för att Uno Svenningsson skrivit den tillsammans med Tim Larsson och Tobias Lundgren. Refrängen fastnar och det är lite oooo-aaaa som säkert får många att tralla med. Jag är lite osäker på hur många fans han egentligen har, men jag gillar trots den löjliga titeln.

Stenmarcks svägerska Lina Hedlund är kvällens veteran och tävlar för sjätte gången. Hon har dumpat Alcazar och tävlar själv med låten Victorious. Det här är en låt jag gillar på riktigt och som jag säkert kommer att sjunga för full hals i bilen. Refrängen fastnar rejält och jag hoppas att Hedlundskan tar sig till final. Till min Spotify-lista tar hon sig utan tvekan.

Omar Rudberg är tredje delen av FO & O och också den tredje att tävla i Melodifestivalen. Det gick inte direkt bra för Oscar Ernestad förra veckan, men Rudbergs nummer verkar lite starkare om än lite segt, trots eller tack vare reagee-tonerna. Låten heter Om om och om igen och är skriven av artisten själv tillsammans med Johan Lindbrandt, Robin Stjernberg och Jens Hult. Svärmorsdrömmen Rudberg kan säkert knipa ett gäng röster, men då har det inte med sången att göra.

Rebecka Karlsson  har varit med i både Talang och Idol, samt gjort ett par framträdanden på Pride i Skellefteå och Malmö. Hennes Who I am är skriven av artisten själv och Anderz Wrethov, Henric Pierroff. Den är helt okej, men sången svajar betänkligt i det klipp jag hört. Det krävs en klockren röst om Karlsson ska ta sig vidare, även om startnummer sex har varit lyckosamt hittills i år. Det är möjligt att jag underskattar både henne och mängden fans, men jag tror inte det här räcker för att gå vidare.

Jon Henrik Fjällgren tävlar för tredje gången med låten Norrsken, som är en sämre variant av hans tidigare låtar med mer sång och mindre jojk. Norrsken är skriven av Fjällgren tillsammans med Fredrik Kempe, David Kreuger och Niklas Carson Mattsson. Kanske har han fans nog att ta sig vidare, men jag är skeptisk. Oddsen säger dock något annat, men jag tror att låten är för svag.

Jag tror och hoppas att svägerskan och svågern tar sig vidare till final, men även om jag helt klart tycker att Martin Stenmarck och Lina Hedlund har veckans bästa låtar, tror jag att Hedlund vinner släktfejden och kniper en finalplats, medan svågern får nöja sig med en andra chans. Den andra finalplatsen tar Jon Henrik Fjällgren, då jag inte tror att hans fans egentligen bryr sig om låten, utan röstar på namnet,  jojken och kanske på scenshowen.

Till andra chansen tror jag också att Omar Rudberg tar sig. Rebecka Karlsson blir femma, medan Dolly Style och The Lovers of Valdaro får nöja sig med jumboplatserna.

Så hur gick det i Malmö?

Jag tippade att Malou Prytz skulle skrälla och fick rätt. Därmed gissade jag rätt på de två finalbidragen. Dessutom hade jag rätt i att Andreas Johnson skulle få en ny chans, men överskattade Margarets fanbase och underskattade betydelsen av att dansa loss och sjunga på svenska. Jag satte Vlad Reiser som sexa, men han tog sig till Andra chansen. Kass låt och årets kanske fulaste scenkläder gör att jag tror att han stannar där.

Liamoo och Hanna Ferm representerar Göteborg med förorter och jag är glad att de tog sig vidare även om bidraget doftar Balkan-ballad lång väg, men just därför tror jag å andra sidan att låten klarar sig utmärkt i en eventuell Eurovision-final.

Sammantaget var Malmö en svagare deltävling än den i Göteborg, men finalbidragen känns spontant starkare.

Dags för Malmö ikväll

Så var det dags för årets andra deltävlingen och den känns på pappret inte direkt spännande. Flera nya namn, några som återvänder, de obligatoriska idol-deltagarna och så en nästan lika obligatorisk veteran, eller kanske två beroende på hur man räknar.

Andreas Johnson är en veteran i sammanhanget och gör sin sjunde melodifestival. Jag gillade verkligen hans Sing for me som han tävlade med 2006 och även We can work it out från 2010, men i övrigt har låtarna varit sådär. I år tävlar han med Army of us, som han beskriver som en pepplåt. Låten är skriven av artisten själv tillsammans med Jimmy Jansson, Sara Ryan, Andreas ”Stone” Johansson, Sebastian Thott. Den lilla snutt jag hört doftar 90-tal och innehåller en rejäl dos Coldplay. Inledningen är istället sjukt likt en låt av Swedish House Mafia. Kan kanske funka.

Malou Prytz debuterar i år och bidraget I do me beskrivs som en låt som liknar Katy Perry i stilen och är skriven av Isa Tengblad, Elvira Anderfjärd, Fanny Arnesson och Adéle Cechal. Prytz är helt okänd för mig, men verkar ha hållit på med musik ganska länge trots att hon är väldigt ung. Klippet på svt är kort, men det svänger rejält och den minut som går att lyssna till är tajt. Om framträdandet är bra tror jag att Prytz kan skrälla.

Oscar Ernestad har varit med förr, men då som en del av gruppen FO & O där också förra årets tävlande Felix Sandman var med. Ernestads låt heter I love it och kanske kan han knipa veckans barnröster. Låten är skriven av artisten själv tillsammans med Emanuel Abrahamsson och Parker James. Den är helt okej men lite slätstruken och tyvärr är sången i förhandsklippet väldigt svag. Jag tror att barnen väljer andra låtar, men om rösten håller och scenshowen är bra kanske jag har fel.

Veckans pensionärsmagnet är Jan Malmsjö, som tävlat en gång tidigare för 50 år sedan. Låten han tävlar med heter Leva livet och skriven av Anderz Wrethov, Elin Wrethov och Johan Bejerholm Tyvärr är jag är rädd att det här kan bli total pekoral. Det pratas, mumlas, småskrattas och sjungs falskt i ett klipp som gör mig ganska nervös och lite sorgsen. Malmsjö är bara en spillra av sitt gamla jag. Tror inte ens en förbättrad sånginsats kan rädda honom från jumboplatsen.

Vlad Reiser gör debut i mello med låten Nakna i regnet skriven av artisten själv tillsammans med Lukas Nathansson, John Hårleman och Chris Enberg. Låten har en titeln som får mig att rysa, inte bara för att jag hatar regn. Kanske kan dansen väga upp en svag sång. Inte alls min kopp te, men numret ser ut att ha potential. Ska bli spännande att se det i sin helhet, men utifrån det jag hittills sett och hört har jag svårt att se hur Reiser ska kunna nå topp 4. Möjligen kan han tjäna på att han sjunger på svenska.

Hanna Ferm & Liamoo är veckan Idol-bidrag som tillsammans sjunger Hold you som handlar om att våga älska igen efter att man blivit bränd. Låten är skriven av artisterna själva tillsammans med Jimmy Jansson och Fredrik Sonefors. Liamoo gillade jag verkligen i Idol och förra årets låt var helt okej, men Hanna Ferm har jag varit lite mer skeptisk till. Sjunga kan de helt klart och det lilla jag hört låter ganska lovande om än väl svulstigt. Blir ändå förvånad om den här låten inte går till final.

Margaret tävlar i år igen och jag tyckte verkligen inte om hennes låt förra året. Inte alls min kopp te, men den har ju spelats en del på radio och kanske kan även årets låt Tempo skriven av Anderz Wrethov, Jimmy Jansson (det är hans kväll ikväll), Laurell Barker och Sebastian von Koenigsegg gå hem i stugorna. Jag tycker spontant att det låter ännu sämre än förra året. Veckans träningslåt, men mer är det inte. Tyvärr tror jag att tittarna tycker annorlunda.

Så vad tippar jag?

Hanna Ferm & Liamoo tar med sig Malou Prytz till final, medan Margaret och Andreas Johnson går till Andra Chansen.

Oscar Ernestad blir femma, Vlad Reiser sexa och Jan Malmsjö kan inte komma annat än sist.

 

Så hur gick det då?

Marika Carlsson är fantastisk. Erik Saade överraskar. Sara Dawn Finer är proffsig och sjunger skjortan av de flesta (förra årets Eurovision-vinnare inkluderad). Kodjo Akolar är charmig som vanligt. Visst känns det som en bra programledarkvartett i år? Jag är i alla fall (lite ovilligt) imponerad.

Blir de folkkära?

Blir de utröstare?

Sju bidrag blev fem i denna den första deltävlingen från Göteborg. Röstningsrekord, så då måste de väl vara rätt låtar som går vidare? Eller?

Först ut var Nano. Hold on var bättre, men den här mannen kan sjunga. Chasing river är mäktig, men det blir lite surt på sina ställen vilket överraskar mig. Kanske spelar nerverna honom ett spratt?!

No drama med High 15 funkar kanske på ett bodypump-pass, men bra är det inte och när det blir Ace-Wilder-rap av det hela blir det bara pinsamt. Sjunga kan de helt klart, men låten lämnar en hel del att önska.

Wiktoria är en av makens gamla elever och hon har blivit riktigt proffsig. Tyvärr tycker jag att låten är riktigt tråkig, men det verkar jag ha varit ganska ensam om.

Mina bränder med Piff och Puff är definitivt inte min favorit. Rösterna sitter inte, låten går liksom för snabbt och kanske hade Samir & Viktor kommit undan med oj-oj-oj-refrängen. Att de var bland de fem bästa är för mig en gåta.

Arja Saijonmaa är fin på alla sätt, men Mina fyra årstider blir något av en pekoral, trots att hon ivrigt hejades på av publiken.

Mohombi kallar sig afro-viking och han har en röst som jag verkligen tycker om. Låten är dock lite tråkig, men kan vinna i längden.

Även Anna Bergendahl har en fantastisk röst, men en bättre låt. Jag gillar Ashes to ashes och absolut älskar scenen hon framför låten på.

Direkt till final från Göteborg går Wiktoria, vilket överraskade mig. Kul ändå att hon gick vidare, trots att ballader inte är min grej. Rösten däremot imponerar.

Andra finalbidraget blev Mohombi, en världsartist som kommit hem. Kul!

Nano och Anna Bergendahl gick till Andra chansen.

Så, hur bra tippade jag?

Mina finaltippade gick till Andra chansen och de jag trodde skulle få nöja sig med en ny chans gick till final. Hyfsat ändå!

 

 

Dags för första deltävlingen 2019

Idag är det dags för årets första deltävling i Melodifestivalen och den sänds från Göteborg. Det är osäkert om jag kommer att titta idag, då vi är mitt i en #rolighetskonferens och troligen ett riktigt svårt litteraturquiz, men kanske ser jag ikapp när jag landat på rummet.

Jag har i alla fall lyssnat lite på bidragen och funderat lite över vilka som kommer att ta sig till final och andra chansen.

Först ut är Nano som borde ha vunnit 2015 med sin Hold on, men fick i alla fall en riktig monsterhit. Nu är han redo för en andra chans med låten Chasing Rivers som han skrivit tillsammans med Lise Cabble, Linnea och Joy Deb samt Thomas G:son. Det låter verkligen Nano och frågan är om det går hem, eller om folk struntar i att rösta när han i princip framför samma låt som förra gången. Jag tror trots allt på en finalplats.

High 15 nådde semifinalen i Talang 2017 och har säkert en del fans bland tittarna. Låten No drama av Joy Deb, Linnea Deb och Kate Tizzard känns extremt tonårig och kan de sno barnens röster kanske de skräller. Själv tillhör jag inte målgruppen och tycker att det är ointressant och rätt kasst. Möjligen gå den till Andra chansen, men jag tror (och hoppas) att den åker ut.

Linnea Deb är inblandad i flera av deltävlingens bidrag, faktiskt hela fyra stycken. Låten Not with me har hon skrivit tillsammans med Joy Deb och Wiktoria Johansson och självklart är det Wiktoria som framför den. Hon har tävlat tre gånger på nästan lika många år. Det här är en proffsig sångerska och en rätt pampig låt, men det korta klipp vi får se innan tävling är väldigt ointressant.

Zeana feat. Anis Don Demina, en gammal idoldelagare och en youtuber, tävlar med låten Mina bränder skriven av Thomas G:son, Jimmy Jansson, Pa Moudou Badjie, Robin Svensk och Anis Don Demina. Årets Samir & Viktor, men sämre. Det kan inte funka och om det gör det har förändringarna i appen för att minska barnens inflytande inte fungerat.

Arja Saijonmaa är med för tredje gången och frågan är om hennes kultstatus och låten Mina fyra årstidersom hon skrivit tillsammans med Göran Sparrdal och Ari Lehtonen, räcker för att ta sig vidare. Jag är tveksam trots miljöbudskapet (eller just därför). Tyvärr tror jag att Saijonmaa kommer sist.

Tomas G:son är en busy man och har tre låtar med i deltävlingen. Låten Hello har han skrivit med Alexandru Florin Cotoi, Mohombi Moupondo och Linnea Deb. Det är Mohombi som är artisten och han tävlar för andra gången. En helt okej i sammanhanget och hade Mohombi varit mer känd tror jag att en finalplats varit given. Nu tror jag att Nano tar hans röster.

Anna Bergendahl vann tävlingen 2010 med en låt som är i princip bortglömd, men som jag inte tyckte var så tokig. Nu är hon med för andra gången och det med låten Ashes to ashes som hon skrivit tillsammans med Thomas G:son, Bobby Ljunggren och Erik Bernholm. För klassiskt och därmed ointressant, eller riktigt bra? Jag tycker faktiskt att den är helt okej och refrängen fastnar. Bäst i kväll.

Jag tippar att Anna Bergendahl och Nano tar sig till final medan Wiktoria och Mohombi går vidare till andra chansen. Kanske kan någon av “barnbidragen” ställa till det, men det hoppas jag inte.

Det är lätt att se att vissa låtskrivare och artister lever för Melodifestivalen. Fem av sju bidrag framförs av artister som tävlat tidigare, sex om man räknar Anis Don Demina, som fanns på scenen bakom Samir & Viktor förra året. Resten har tävlat i någon talangtävling på tv. Låtskrivarna känns igen och de flesta kommer säkert att dyka upp i fler deltävlingarna. Att Melodifestivalen är en jätteindustri är helt klart och lite märkligt känns det allt.

Vem vinner i Lissabon?

Jag är kass på att tippa musiktävlingar och de låtar jag gillar bäst vinner sällan. Undantaget Sobrals finstämda vinnarlåt från i fjol. Han har dock skapat debatt efter att dels i sitt vinnartal, men även efteråt, kritisera tävlingen för sin ytlighet. Jag förstår hans kritik, men samtidigt måste Eurovision också få vara yta. Det som gör det spännande är alla möjliga och omöjliga bidrag som visar en (ibland onödig) bredd.

Hanna Fahl har skrivit en intressant krönika om Eurovision och valet mellan “snabbmat” och “pretto”, där förra årets vinnare helt klart är “pretto”, vilket han själv säkert är väldigt nöjd med,  medan Benjamin Ingrosso istället får representera “snabbmat”. Sverige skickar i princip alltid “snabbmat”, vilket Fahl också konstaterar, förutom när Loreen vann med Euphoria, som måste vara den perfekta mixen av båda sidor, även om den absolut är mer “pretto” än “snabbmat”. Årets kombo skulle kunna vara Alexander Rybak från Norge med sin This is how you write a song. Det är i alla fall helt klart en av mina favoriter i år, trots sin lite störande hurtighet.

Sedan kan jag inte låta bli att älska Netta från Israel med Toy, som är en av de låtar Salvador Sobral avfärdar som strunt. Jag håller inte riktigt med, Netta är mer än “snabbmat” och jag tror att hon kommer att hamna i topp. Däremot tror inte att låten får en särskilt lång livstid efter tävlingen, det är den alldeles för jobbig för och om den spelas i sommar blir den helt klart en sommarplåga, med fokus på plåga.

Eftersom det var en riktigt lugn låt som vann förra året tror jag på en snabbare i år. Mer “snabbmat” än “pretto” alltså. Då ligger Cyperns Fuego bra till. En låt som svänger och även om det inte är min kopp te tror jag att den håller för favorittrycket.

Själv tycker jag nog mer om “pretto” och till och med smör kan vara att föredra framför bombastiska dansnummer med en massa specialeffekter på scenen. En av mina favoriter är därför Litauens Ieva Zasimauskaité med When we’re old.

Bättre, om än nästan lika smörig, är Tysklands Michael Schulte som låter lika brittisk som titeln You let me walk alone.

Min största favorit är nog ändå Österrikes Cesár Sampson med Nobody but you. Däremot är jag osäker på hur den funkar i Eurovision. Min smak brukar som sagt inte vara densamma som de som röstar. Hur som helst är det en låt jag blir glad av.

Rikitgt roligt hade det också varit om Australien vann. Föreställ er lyckan! Jessica Mauboy är en säker sångerska och låten är helt okej, men jag är osäker på om det räcker speciellt långt. Tyvärr.

Däremot har jag lite svårt för politiseringen av Eurovision och gillar egentligen inte varken Italiens eller Frankrikes låtar just därför. Budskapet är dock fint i båda och låtarna är bra, så de kan ha en bra chans att nå långt. Av de båda föredrar jag trots allt Frankrikes låt som är sjukt snygg. Men som sagt, trots att budskapet är fint tycker jag kanske att Eurovision ska få vara en musiktävling och inget annat.

Flippar och floppar i semifinal två

Veckans olikhetsutmaning fick i veckan handla om ordparet flipp eller flopp och en semifinal i Eurovison kan verkligen innehålla båda. Att åka till Portugal och inte ens få vara med i finalen är definitivt en flopp och säkerligen ett gigantiskt antiklimax.

Tio låtar från semifinal ett har redan en plats i finalen, liksom förra årets vinnare och länderna Storbritannien, Spanien, Frankrike, Tyskland och Italien som alltid direktkvalificeras, vilket ibland påverkar låtens kvalitet. Spanien, Portugal och Storbritannien fick vi stifta bekantskap med i tisdags och i semifinal två presenterades Frankrike, Tyskland och Italien. Bland dem har Frankrikes Madame Monsieur med Mercy fått störst uppmärksamhet, men jag gillar Tysklands Michaels Schultes fina sång You let me walk alone mer. Italiens Ermal Meta och Fabrizio Moro med Non me avete fatto niento är också helt okej. Kul att de som är garanterade en finalplats satsar lite.

Följande tio låtar från semifinal två tog en finalplats:

Serbiens låt Nova deca med Sanja Ilić & Balkanika är utan tvekan mer märklig än bra. En mycket traditionell, österländsk inledning, någon slags dramatisk pop därefter och sedan blir det dansmusik med mycket märkligt wailande. Den här låten går inte vidare för att låten är bra, utan för att grannarna är snälla. Någon annan förklaring kan jag inte hitta.

För Moldavien tävlar DoReDos med låten My lucky day, som är en av favoriterna i år. En sängkammarfars i schlagerversion och jag tycker helt ärligt att det är rätt kasst. Visst kan de sjunga, vilket i princip alla i tävlingen kan (vilket inte alltid är fallet) men det är ingen bra låt. Det tyckte dock de som röstade.

Ungern står för årets eldiga hårdrocksbidrag med AWS och låten Viszlát nyár. Jag tillhör inte målgruppen, men kan inte låta bli att gilla att de kör sin grej. Alla Europas hårdrockare verkar ha gått samman och röstat!

Ukraina skickar Mélovin en vinnare från X Factor, en show som verkar vara en bra väg till Eurovision. Låten heter Under the ladder och är en riktigt fin låt. Scenshowen är dock ganska bisarr och avslutas med att den vampyrliknande sångaren spelar på en brinnande flygel. Något han får göra igen i finalen.

Sverige representeras såklart av Benjamin Ingrosso med Dance you up. Inte min favorit av de bidrag vi kunde skickat till Portugal, men det är ett snyggt nummer om än lite väl sönderproducerat. Kul ändå att han gick vidare. Allt annat hade varit en megaflopp.

Australien har fastnat i tävlingen och brukar ha bra bidrag. Bäst var kanske Guy Sebastian 2015.  Jessica Mauboy kom tvåa i Australian Idol och tävlar med We got love, en snygg poplåt som vi kommer att höra mycket på radio. I sammanhanget funkar den dock sådär med en alldeles för enkel och ogenomtänkt scenshow. Det vore dock roligt om en riktigt bra låt hade räckt för vinst. Jag håller en tumme för Jessica.

Jag tycker verkligen om Norges bidrag That’s how you write a song med Alexander Ryback. Lite funk och Jamiroquai-vibbar. Även om scenshowen är sådär är fiolen cool. En låt som är bra på riktigt och jag blir förvånad om den inte får en topplacering på lördag.

Danmark representeras av Rasmussen med låten Higher ground, inspirerad av vikingar och skriven av svenska låtskrivare. Pampigt värre, men mer musikal än schlager. Definitivt inte min grej, men en mäktigt nummer på många sätt. Jag kommer att tänka på rövarnas kör i Ronja Rövardotter, bara lite mer ljuvt och med en klockren tonartshöjning.

Sloveniens Lea Sirk har försökt ta sig till Eurovision flera gånger, men bara lyckats ta sig dit som körsångerska. Hennes Hvala, ne! är rätt cool, men inte speciellt bra. Nu tyckte inte de som röstade som jag och Lea Sirk tog en finalplats. Jag tror dock inte att det blir någon topplacering om låten inte växer väldigt tills på lördag.

Waylon representerar Holland med Outlaw in ’em och han är halva duon som tävlade för landet 2014 och tog en silverplats. Mega-country som säkert kan tilltala de som gillar genren, men jag tycker att det är sådär.

Konkurrensen var helt klart mindre i denna den andra semifinalen och av de låtar som inte gick till final saknar jag ingen, mer än möjligen Georgien som kör något jazzliknande blandad med polyfonisk sång i låten For you, framförd av Iriao. Ett bidrag som förvisso är rätt snyggt, men som får mig att undra hur diskussionerna gick när bidraget togs fram. Det är inte så bra, men det sticker ut. Något som inte räckte till final.

 

 

Välkomna till Portugal

Förra året vann Portugal för första gången Eurovision med charmiga Salvador Sobral som sjöng fina Amar Pelos Dois, en av mina favoriter förra året. Igår sändes första semifinalen med fyra kvinnliga programledare, som en kontrast till förra årets mansdominans, men det hade helt klart räckt med färre damer på scenen. Jag måste dock säga att det var ovanligt många helt okej låtar, några var till och med bra på riktigt.

De tio bidrag som tog sig till finalen på lördag är:

Österrike skickar Cesár Sampson med låten Nobody but you. Det här gillar jag. Snyggt och smygsvängigt, dessutom sjunger Sampson hur bra som helst. Egentligen inte min typ av musik, men jag fastnar ändå. Soul, pop och gospel i en mäktig kombination. Kanske min största favorit i första semin.

Estland skickar en opera-ballad och det är inte alls min grej. Visst kan Elina Nechayeva sjunga, men låten La forza är helt ärligt rätt gräslig. Så är också den gigantiska klänningen som täcker en stor del av scenen. De som röstade tyckte uppenbarligen inte som jag.

Litauen kör en klassisk Eurovision-ballad som hade varit helt ointressant om sångerskan Ieva Zasimauskaitė inte haft en så särpräglad och intressant röst. Nu fastnar jag för When we’re old trots att den dryper av smör och det var jag inte ensam om. Vackert och rörande.

Israel utser sin kandidat till Eurovision genom en talangjakt. Vinnaren heter i år Netta och hennes låt Toy. Helt klart en låt som inte liknar något jag hört tidigare. Jag funderade ett tag på vad jag egentligen skulle tycka och bestämde mig för att jag älskar Netta, som utan tvekan är coolast på scenen i år. Låten är annorlunda, framträdandet likaså och budskapet relevant. Det här kan mycket väl vara årets vinnare.

Sist ut i semifinal 1 var Eleni Foureira från Cypern med låten Fuego och svenska dansare på scenen. De gjorde ett bra jobb i en rätt svängig danslåt, som inte är min grej, men som jag tror kan få många röster i finalen. Den sticker ut på ett bra sätt och är en storfavorit som höll för trycket.

Mikolas Josef från Tjeckien inledde sin karriär som gatumusiker och är en av de favorittippade i årets tävling. Låten heter Lie to me och den har han skrivit själv. Rätt svängigt, men ännu en låt som verkar ha hämtats från 90-talet. Cool kille dock, jag gillar honom, men trots att låten är en som fastnar är det en man (jag) tröttnar snabbt på. Jag tröttnade faktiskt innan de tre minuterna var över, men röster fick han så att det räckte till en final.

Bulgarien skickar en bulgarisk-amerikansk supergrupp med en svensk låtskrivare. Gruppen heter Equinox och låten Bones. En rätt så anonym låt med 80-tals-vibbar som inte är varken bra eller dålig, mest slätstruken. Mot slutet blir det ganska pampigt, men jag är inte jätteförtjust. Nu tog den sig till final, så min smak är kanske inte så mycket att gå på. De är trots allt storfavoriter.

Albanien skickar rockhjälten Eugent Bushpepa och hans egenskrivna Mall är en albansk countrylåt med stråk av irländsk (eller kanske albansk?) folkmusik och Bon Jovi. Låter det märkligt? Kanske, men jag tycker att det funkar förvånansvärt bra, även om det inte alls är min kopp te. Helt klart gick det hem i stugorna.

Sara Aalto har varit med i brittiska X Factor och är väldigt populär även i hemlandet Finland. Hennes låt Monsters är helt okej, men utan wow-faktor. Jag gillar dock att den känns mer nutida än de flesta andra bidrag, däremot är scenshowen minst sagt mossig och körsångerskorna helt bisarra. Jag är lite överraskad över att hon tog sig till final, men visst är det roligt för Finland.

Det är helt klart så att diverse tv-sända talangtävlingar tar över inte bara de svenska deltävlingarna, utan även Eurovision. Ryan O’Shaughnessy som tävlar för Irland har tävlat i Britain’s got talent och låten han sjunger i Eurovision heter Together. En av många ballader och en ganska fin sådan framförd med mycket känsla. Jag har lite svårt för falsetten, men den funkar. Ett extra plus för dansarna.

Vilka saknar jag då i finalen?

Möjligen Zibbz (en förkortning av syskon) från Schweiz som  tävlade med låten Stones. En rätt bra låt med skönt gung. Jag gillar sångerskan Corinne Gfellers röst som helt klar har karaktär. En av mina favoriter i semifinal 1, trots (eller tack vare) 90-talsinfluenserna.

Jag tyckte även om  Crazy med Franka som representerade Kroatien. En låt som är rätt stämningsfull, men som påminner så otroligt mycket om en gammal låt att jag inte riktigt kunde lyssna. Rätt bra ändå med en skicklig sångerska och kvällens kanske bästa ballad. Men det höll de som röstade alltså inte med om.

Lite synd också att Island inte tog sig till final, men kanske inte så oväntat. Ari Ólafson kallas för en isländsk Johnny Logan och det ligger något i det. Låten Our Choice är väl smörig för min smak och även om Logan också kan anklagas för att vara superdupersmörig så föredrar jag honom varje dag i veckan. Grabben kan helt klart sjunga, men jag var tveksam och det var jag inte ensam om.

Azerbajdzjan brukar satsa hårt på Eurovision och har aldrig missat en final, men jag gillade låten X my heart med Aisel sådär och förstår att de inte gick vidare i år. Käckt och poppigt, men knappast modernt. Scenshowen var närmast patetisk och kläderna gräsliga. En blek Loreen-kopia som kör ett sto-o-o-o-p istället för u-u-u-u-p. Tydligen brukar sångerskan sjunga jazz och det hade jag helt klart föredragit även här.

Redan klara för final är förra årets vinnare Portugal som skickar samma låt i år igen, typ. Det gör även Spanien konstigt nog. Amaia y Alfred är dock lika söta som låten Tu Canción. Storbritannien har också en stående plats i finalen och brukar väl förvalta den sådär. I år är det SuRie med poppiga Storm som ska försöka undvika bottenplacering. Det kan funka.

Vilka favoriter hade du i första semin? Håller du med mig och/eller de som röstade, eller har du kanske en helt annan favorit?

Imorgon är det dags för den andra semin och då är jag på’t igen. Min hatkärlek till Eurovision är stor.

Mellolåtar då och nu

Det tog en extra timme att åka hem från min mormor och morfar i dag på grund av en olycka och under tiden jag väntade på att få komma hem lyssnade jag på Mix Megapol, som den här helgen ägnar mycket tid åt en topplista bestående av de 100 bästa Mellolåtarna, i alla fall enligt de som röstat.

På listan fanns låtar som representerar olika tider i mitt liv, men också olika förhållanden jag haft till Melodifestivalen. De gamla klassikerna som Satellit med Ted Gärdestad och Waterloo med Abba håller ännu, men de var före min tid som mellofan. Visserligen låg jag i magen när Abba vann.

Första gången jag fick se tävlingen var 1982 då jag var åtta år och Chips vann tävlingen. Carola vann året därpå och hennes första LP var en av de första jag köpte. 1984 vann mina första och kanske största melloidoler Herrey’s och jag spelade sönder deras LP. Jag blir fortfarande nostalgisk när jag hör Digiloo Diggiley, men efter att ha följt Richard Herrey på Twitter har jag lite svårare att helhjärtat stötta dem.

Andra favoritlåtar under 80-talet var Pernilla Wahlgren med Picadilly Cirkus (1985)Style med Dover-Calais (1986), Lena Philipsson med Kärleken är evig (1986) och Om igen (1988), En dag med Tommy Nilsson (1989) och Upp över mina öron (1989) med Orup och Glenmark. Vissa av dem har åldrats med mer värdighet än andra.

På 90-talet var Melodifestivalen ingenting jag följde, men några favoriter finns. Jag tyckte faktiskt om Christer Björkmans Imorgon är en annan dag och kan fortfarande tycka att den är rätt fin. Detsamma gäller Kärleken är med Jill Johnson, som vann 1998 och Driver dagg faller regn, med Andreas Lundstedt som kom tvåa 1996. Pampighet och finstämdhet är något som många av vinnarna på 90-talet har gemensamt. En låt som är poppigare än de andra är Arvingarna med Eloise, som var en av låtarna som spelades när jag satt i bilkön idag. Den funkar även om det absolut inte är min sorts musik egentligen. Annars är Magnus Carlsson den dansbandssångare jag är mest svag för. Se mig med Barbados från 2000, liksom Allt som jag ser från 2001 är kanske väl smöriga, men jag kan ändå bli härligt nostalgisk när jag hör dem. Världen utanför från 2002 är nästan bra på riktigt även om bryggan till refrängen är väl lik Lena Philipssons Dansa i neon. Sedan blev det mer disco med Alcazar och Not a sinner nor a saint från 2003 tillhörde också dagens billåtar. Den väcker dessutom extra nostalgi då vi sjöng den med svensk text för eleverna en skolavslutning. Vi framträdde även året innan med Afrodites vinnarlåt och året efter med Lena Philipssons Det gör ont. För att riktigt komma ut som Magnus Carlsson-älskare kan jag berätta att hans Live forever är en av mina bästa pepplåtar. Den gick dock inte ens vidare från deltävlingen 2007. Istället var det en ny förmåga som tog finalplatsen, nämligen Måns Zelmerlöw med Cara Mia.

Sedan kom barnen och med dem ett ännu större fokus på Melodifestivalen. Nu är det nog sista året de är intresserade och redan är det mer kul med de knäppa låtarna än något annat. Det är inte som när Melodifestivallåtarna snurrade ständigt och det räckte med det inledande pipet för att de skulle känna igen Manboy med Eric Saade (2010). Jag tror att 2009 var första året de tittade i alla fall en stund och sedan fick CD:n. De älskade Baby goodbye med E.M.D. 2011 var annars favoritåret med såväl Erik Saade som Danny i topp. Min favorit det året var Oh my god med The Moniker.

Euphoria med Loreen toppar Mellolistan på Mix Megapol och den håller verkligen fortfarande. Jag tycker också fortfarande om My heart is refusing me, som hon tävlade med 2011. Andra favoriter från 10-talet är Keep on walking med Salem Al Fakir och We can work it out med Andreas Johnson från samma år.

Vill du själv lyssna på lite gamla låtar? Nostalgilistan har sammanställningar av Melodifestivalen här.

Hur går det idag då?

Storebror O älskar Fuldans, men tror att den internationella juryn dissar Rolandz. Jag hoppas att han har rätt. Sönerna och den gästande kusinen tror istället att Samir & Victor, Liamoo eller Benjamin Ingrosso vinner.

Själv gillar jag Felix Sandman och Mariette (även om hennes låt från förra året är mycket bättre), men skulle också bli glad om Martin Almgren eller John Lundvik vann. Sedan är jag lite svag för Liamoo, han väcker lärarhjärtat. Låten är dock sådär.

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: