Klassiker

10 klassiska noveller

I den kurs om litteraturundervisning och litteratururval som jag läser just nu är en av uppgifterna att läsa noveller och bland de jag valt att läsa finns många skrivna av författare vars verk räknas till klassikerna. Här följer tio bra, och för mig nya, klassiska noveller som jag tror skulle fungera bra med gymnasieelever. Några av dem kommer mina elever att få möta redan i vår.

Det här är alltså inte en lista med de bästa klassiska noveller, inte heller en förteckning av klassiska noveller som jag brukar använda i min undervisning, utan helt enkelt tio bra noveller som jag läst den senaste tiden.

“Snäckorna” av Karin Boye, Novellix (2015)

En fin berättelse om en tioårig pojke som mist sin mor som fyraåring. När han är tio träffar hans far en ny kvinna som heter Sigrid, men som fadern vill att han kallar mamma. Istället för att skapa en stor konflikt verkar Sigrid nöja sig med att befinna sig i bakgrunden och snart känns hon inte lika mycket som ett hot. En stillsam och fin novell som känns tidlös och säkerligen kan engagera eleverna.

“Fjäderbrevet” av Moa Martinsson, Novellix (2015)

Novellen “Fjäderbrevet” är hämtad ur novellsamlingen Armén vid horisonten (1942) och tar som Martinssons texter brukar göra kvinnornas perspektiv. Novellens berättare är en flicka som föddes utanför äktenskap. Inledningsvis får vi veta hur det gick till när flickan blev döpt och hennes morfar knekten tog henne till prästen. Det var den 7 november 1890 och dimman var lika svår som under slaget vid Lützen en dag men många år tidigare. Vi får sedan läsa om ett julfirande när flickan är nio år och åker med sin mor, styvfar, morbror och moster, samt några kusiner för att besöka mormor och knektmorbror i knekttorpet. Jag fastnade verkligen för novellen, både innehållsmässigt och språkligt och kommer utan tvekan att använda den i undervisningen.

“Ett dockhem” av August Strindberg, Novellix (2012)

Det här är en faktiskt både rolig och intressant replik till Ibsens pjäs som i novellen spelar en avgörande roll för huvudpersonernas äktenskap. Novellen publicerades första gången i samlingen Giftas (1884) och då måste den verkligen ansetts vass. Äktenskapet mellan Gurli och Pall är i alla fall enligt den senare väldigt lyckligt. Han är borta på låga seglatser, men när han är i hamn kommer hans unga hustru och hälsar på. När vi träffar dem första gången har de varit gifta i flera år, men är fortfarande förälskade. De får barn och allt verkar frid och fröjd, tills Gurli träffar en väninna som får henne att förstå hur ojämlikt äktenskapet är.

“Palatset” av Carl Jonas Love Almqvist ur Svenska noveller från Almqvist till Stoor, Albert Bonniers förlag (2018)

Den här novellen från 1838 är härligt skum med tydliga drag från romantiken. Huvudpersonen Richard berättar om en resa till en engelsk stad och hur han där såg en affisch med ord på ett främmande språk, blev informerad om ett kontor som säljer biljetter till åkturer i en storslagen och märklig vagn. Han köper biljetter under flera dagar och träffar en rad mystiska personer. Han besöker också ett palats. En svår novell rent språkligt, men samtidigt väldigt fascinerande och som gemensam läsning i Svenska 2 för att få ett exempel på svensk romantik tror jag att den hade fungerat fint.

“Stamfrun” av Sophie von Knorring ur Svenska noveller från Almqvist till Stoor, Albert Bonniers förlag (2018)

En riktigt härlig läskig novell som doftar skräckromantik. Härliga miljöer med stora, mörka byggnader, damer i vackra kläder och inte minst ett magiskt porträtt. Novellen är skriven 1841, men språket är lättare att ta till sig än Almqvists. För mig är Sophie von Knorring en helt ny bekantskap och jag vill gärna att mina elever ska få stifta bekantskap med henne i Svenska 2.

“Lappin och Lapinova” av Virginia Woolf, Novellix (2016)

Novellen publicerades första gången 1938 och är en riktigt bra, men väldigt märklig skildring av ett äktenskap där i alla fall frun fantiserar om att maken är en kanin vid namn kung Lappin. Det verkar som att maken är med på leken, men till slut blir det oklart om så verkligen är fallet. En rätt svår, men samtidigt intressant text.

“Madame de Breyves melankoliska sommar” av Marcel Proust, Novellix (2014)

En berättelse om Françoise de Breyves som först inte alls är intresserad av monsieur de Laléande, men efter att han bjudit hem henne och hon tackat nej utvecklar någon slags besatthet gentemot honom. En novell som blir ett bra sätt för eleverna att möta Proust i kortformat.

“Sesam öppna dig” av Anne Charlotte Leffler ur Svenska noveller från Almqvist till Stoor, Albert Bonniers förlag (2018)

En novell från 1882 som handlar om en man som just gift sig och först tänker igenom sitt liv med en känsla av att ha misslyckats, men sedan inser att han trots allt fått en hustru han håller av. Ett liv som kanske kan ses som vardagligt och trivialt, men som för honom känns nytt och fängslande.

“Ställ ut armeniern!” av Sophie Elkan ur Svenska noveller från Almqvist till Stoor, Albert Bonniers förlag (2018)

Elkans novell ingår i novellsamlingen Från östan och västan som publicerades för första gången 1908. Berättelsen utspelar sig på ett hotell i Brumana, Libanon och i centrum står ett syskonpar. Brodern är endast 26 år, men helt vithårig och får ibland svåra anfall. Hans liv förändrades när han blev vittne till en massaker på armenier i Konstantinopel. En gripande berättelse i spännande miljö.

“Horatio Sparkins” av Charles Dickens, Novellix (2016)

Berättelsen om den mystiske Horatio Sparkins publicerades första gången 1834 i tidningen The Monthly Magazine, men återfinns också i Sketches by Boz som bestod av texter som Dickens fått publicerade i olika tidningar under pseudonymen Boz. “Horatio Sparkins” handlar om hur en familj bjuder hem en gäst som de tror är både framgångsrik, bildad och rik, men som senare visar sig vara en helt annan än de trott.

 

Pengar är en läsvärd klassiker

Inför ett projekt med klassikerläsning i en av mina klasser läste jag Pengar av Victoria Benedictsson, en klassiker som knappt nämndes när jag läste litteraturhistoria på 90-talet och definitivt inte stod på någon läslista. Nu när några av mina elever valt att läsa boken, efter tips från skolbibliotekarien och jag i tider av distansundervisning gärna vill bidra med vettiga frågor att skriva och samtala kring var det dags för mig att läsa.

Pengar gavs ut 1885 och då under Benedictssons pseudonym Ernst Ahlgren och handlar mycket om kvinnors rättigheter inte minst inom äktenskap. Huvudpersonen Selma är 16 år då vi träffar henne första gången. Hon bor hos sin farbror, som är kyrkoherde och sin faster, medan hennes far befinner sig på annan ort. Hos honom bor också Selmas kusin Richard som studerar till läkare.

Vi får följa Selma från att hon är en pigg sextonåring med “pojkfasoner” tills hon är en gift 23-åring som tappat hoppet om det mesta.  Det är ett känslosamt porträtt av en människa som vill så mycket och får så lite på grund av samhällets strukturer och trånga könsroller. Selma borde vara en av de stora fiktiva karaktärerna inom litteraturhistorien och det är verkligen synd att hon fått leva ett liv utanför rampljuset. Något hon inte är ensam om då väldigt många verk av kvinnliga författare uppmärksammats allt för lite. Här har vi en sextonåring som vågar ta för sig i livet och som struntar i vad andra tycker är lämpligt för henne att göra. Trots att hon drömmer om att bli konstnär släpper hon det när hon gifter sig med den mycket äldre Pål. Hon älskar honom inte, är ärlig med att hon aldrig kommer att göra det, men hon inser ändå att det inte finns några alternativ till äktenskap för henne. En fri själ som tidigt tvingas anpassa sig till den bistra verkligheten alltså.

Eftersom Selma inte tror på kärleken är det inte så att hon tror sig offra möjligheten till att få leva med sitt livs kärlek, men det blir tydligt för henne att ett kärlekslöst äktenskap inte är något hon kan finna sig i. Vad som är alternativet är oklart, då en kvinna visserligen får gifta sig som sextonåring, men inte blir myndig förrän hon är 25 år förutsatt att hon inte var gift. Åldern sänktes 1884 till 21 år, men fortfarande krävdes att en kvinna var ogift för att kunna bli myndiga. Det var först 1921 som även gifta kvinnor blev myndiga. Samma år fick de också rösta för första gången.

Victoria Benedictssons bok är en viktig historia som tydligt beskriver den situation som kvinnor befann sig i under slutet av 1800-talet. Selma har trots allt ett ganska bra liv. Hon har hus, man och faktiskt också pengar. Inga egna, men rent materiellt saknar hon ingenting. Om du ännu inte läst Pengar tycker jag att du ska göra det. Det tar några kapitel innan språket flyter, men sedan är jag fast.

Min kanon för undervisningen

I torsdags var jag på föreläsning och seminarium i den kurs jag läser just nu på Göteborgs Universitet. Kursen är på 5 hp och heter Litteratursamtal och litteratururval i undervisningen och vänder sig till lärare och de flesta av oss deltagare undervisar på gymnasienivå. Det gör att den passar mig perfekt, men kursens enda högstadielärare muttrade lite sist.

Föreläsningen senast hölls av Martin Sandberg som samarbetat med Carl-Johan Markstedt i Känn på litteraturen 3 och 4. Fokus låg på litteratursamtal, men också urval. Boken vi läst var Fiktionens mångfald av Caroline Graese som till exempel handlar om hur olika läromedel för yrkes- och högskoleförberedande program ser ut, vilket mycket troligt även speglar undervisningen. Uppgifter till elever som går på yrkesprogram och anses läsovana handlar mycket om att använda en subjektiv läsart och koppla frågor och uppgifter till erfarenheter snarare än till texten i sig. Ett sådant sätt att arbeta provocerar mig. Visst ska elevernas erfarenheter spela roll i de samtal vi har kring litteratur, men i första hand måste det vara innehållet vi arbetar med. Det är vettigare att ställa en fråga lik “Vad har du för tankar och åsikter om hur karaktären x agerar i situation y?” än att fråga “Vad hade du gjort i situation y?”.

Något vi också talade om är de böcker som vi brukar använda i undervisningen och vikten av att bygga upp ett bibliotek av böcker som vi tycker om, ger vettig undervisning och brukar funka med elever. Att som lärare faktiskt ha en relation till de böcker som eleverna ska läsa är viktigt, det håller jag verkligen med Martin Sandberg om, liksom att boken med största sannolikhet kan funka i just den grupp som ska läsa den. Det är därför det inte räcker med några titlar per årskurs, utan urvalet måste vara större än så.

Även om jag listat ett stort antal böcker som jag tycker passar att läsa med elever är det långt ifrån lika många som jag använt aktivt i min undervisning. Jag tänkte därför presentera de böcker jag brukar använda i undervisningen på gymnasiet. Vissa har jag läst i helklass, andra har eleverna läst i mindre grupper och jag har istället fyllt på med noveller för att skapa en gemensam texterfarenhet utifrån det tema eller den genre som böckerna de läser tillhör. Jag har också lagt till några titlar som jag tror skulle kunna funka, men som jag ännu inte testat i helklass eller i grupp. Vissa av dem planerar jag att läsa med elever under våren eller nästa år.

Böcker jag använt i helklass

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer (2015) (Svenska 1)

Har funkat fint i Svenska 1, men nackdelen är att många läst den redan innan. Det är dock en bra bok med mycket att diskutera kring agerande, relationer och makt.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Svenska 1)

Leder till många intressanta diskussioner kring familj och traditioner, samt hur man ska leva sitt liv.

Jack av Christina Lindström (2016) (Svenska 1)

En riktigt bra bok om Jack, som tror sig ha funnit kärleken när det förflutna hinner ikapp honom. Mycket att diskutera kring identitet och grupptryck.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler (2015) (Svenska 3)

En ganska komplicerat uppbyggd bok men det finns otroligt mycket att diskutera utifrån den. Mina elever i Svenska 3 har just läst.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014) (Svenska 3)

Det tog lite tid för eleverna att komma in i den här boken, men många tyckte om den och den berättar helt klart en viktig historia.

Böcker som eleverna läst i mindre grupper

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

En bok som handlar om relationen mellan en tonårsflicka och hennes morbror, men också mellan henne och morbroderns för henne okända partner. Boken utspelar sig under 80-talet och en av huvudpersonerna drabbas av Aids.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (2014) (Svenska 1)

En rolig bok med allvarlig botten som berör teman som vänskap, identitet och kärlek. Sådana böcker behövs verkligen.

Onanisterna av Patrik Lundberg (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

Vad händer när du går från att vara en cool kille till att bli en ganska misslyckad figur? Hur gör du när du förälskar dig i någon som är helt annorlunda än de du brukar träffa? Det här är en fin bok om att hitta sig själv utan att dissa allt som man förut var.

Pojkarna av Jessica Schiefauer (2011) (Svenska 1 och Svenska 2)

En idéroman som verkligen utmanar elevernas sätt att tänka. Leder till många intressanta samtal kring kön och identitet.

Jag, En av David Levithan (2012) (Svenska 1)

Ännu en idéroman som leder till intressanta samtal kring identitet, genus, kärlek och vänskap. Inte helt ny längre och många har läst.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1891) (Svenska 2)

En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf (1899) (Svenska 2)

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf (1904) (Svenska 2)

Körkarlen av Selma Lagerlöf (1912) (Svenska 2)

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf (1914) (Svenska 2)

Se inlägg om läsning av Selma Lagerlöfs böcker här.

1984 av George Orwell (1948) (Svenska 2)

En kusligt aktuell klassiker som många elever gillar, men som jag tror är för svår att använda i helklass.

Kallocain av Karin Boye (1940) (Svenska 2)

Dystopi som andas 40-tal men också nutid. Brukar uppskattas av elever.

Fler klassiker som mina elever uppskattat hittar du här.

Memorys bok av Petina Gappah (2017) (Svenska 3)

Som jag tror blir helklassläsning nästa år i Svenska 3. En riktigt bra bok om Memory som sitter fängslad i Zimbabwe anklagad för att ha mördat en vit man.

Vi av Kim Thúy (2016) (Svenska 3)

En bok om flykt och att återse sitt gamla hemland som vuxen. En riktigt bra bok som har funkat bra i undervisningen.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015) (Svenska 3)

En kollektivroman om en grupp japanska kvinnor som reser med båt till USA för att gifta sig med japanska män de aldrig sett. Intressant både till form och innehåll.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (2014) (Svenska 3)

En bok som utspelar sig under andra världskriget när japaner i USA sätts i läger. Intressant rent historiskt och jag är sugen på att läsa den i helklass nästa år och koppla den till min undervisning i Historia 1b.

 

Böcker jag vill använda i undervisningen

Bli kvar av Maja Hjertzell (2019)

En kortroman om två ungdomar från en mindre ort som har helt olika syn på hur de ska leva sina liv, men samtidigt inte vill mista varandra. Väldigt fin bok.

Inte som du, Johanna Schreiber, Ida Ömalm Ronvall (2020)

Kanske lite övertydlig, men ändå väldigt underhållande och bra om ett samhälle med helt andra könsroller än vi. Tror den leder till många spännande samtal.

Pojken som följer sin skugga av Kedir Meral (2019)

Ett mer balanserat alternativ till Stjärnlösa nätter och dessutom utspelar den sig i Göteborg vilket troligen ger eleverna en extra dimension.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag är sugen på att utveckla mitt Nobelpristagartema och eftersom jag nästa år kommer att ha en exceptionell trea hade det varit intressant att testa att läsa denna mycket udda bok av Olga Tokarczuk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (1905)

Enstaka elever har läst Doktor Glas när de själva fått välja en klassiker, men jag har aldrig arbetat med den i helklass. Det vill jag gärna göra någon gång.

Förvandlingen av Franz Kafka (1915)

Ännu en klassiker som jag skulle vilja testa i helklass. Kan tänka mig att den kan fungera fint, då de elever som läst den gillat den skarpt.

 

 

Min slutsats blir att jag vill läsa fler böcker i helklass. Jag tycker visserligen att det funkar ganska bra att välja ett tema eller en författare och låta eleverna välja bland några titlar, men jag vill nog ändå testa en klassiker gemensamt i Svenska 2 nästa år.

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

Mordet på Orientexpressen

Ett mål i år var att läsa tio klassiker, som jag definierade som “böcker utgivna före 1950”. Det gick väl sådär, men jag läste i alla fall tre för mig nya klassiker och så läste jag om två. Halvbra i alla fall.

En av de klassiker jag läste för första gången var Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie, en författare jag läst väldigt lite av och inte på säkert 25 år (förutom Novellix-fyran för några år sedan). Däremot har jag sett en del filmatiseringar och faktiskt aldrig gillat just Poirot. I bokversionen tycker jag dock att mästerdetektiven från Belgien är riktigt sympatisk.

Berättelsen utspelar sig som titeln avslöjar på den mytomspunna Orientexpressen från Istanbul till Calais. Många av resenärerna har varit på resa eller arbetat i länderna i regionen och det är tydligt att det hänt mycket där sedan boken skrevs. Inte så många reser till Damaskus eller Bagdad nu.

Vi får följa med in i första klass och lära känna bland annat en rysk prinsessa, en ungersk greve, en italiensk affärsman och så en svensk missionär som i filmatiseringen från 1974 spelades av Ingrid Bergman, som fick en Oscar för sin roll. När filmen kom i ny version i höstas fanns hennes rollfigur inte med. Istället var motsvarande karaktär en judinna spelad av Penélope Cruz. En av många förändringar i rollistan av både yrke och nationalitet.

Sedan finns den ultimata skurken, Samuel Ratchett, som reser tillsammans med sin sekreterare. När tåget fastnar i snön mellan bergen någonstans på Balkan mördas han brutalt med tolv knivhugg. Helcule Poirot tar på sig fallet och blir konfunderad över de märkliga ledtrådarna som finns i kupén. Mycket av handlingen kretsar kring de förhör han gör med de misstänkta i första klass, i sann pusseldeckaranda och det är lagom klurigt.

Jag såg filmen från 2017 först och läste ut boken därefter. Var boken eller filmen bäst? Svår fråga faktiskt. Jag gillade båda på olika sätt. Bristen med boken var egentligen det mycket abrupta slutet, men jag tyckte om personbeskrivningarna och stämningen. Filmen var snygg med riktigt bra skådespelare, men jag kan tycka att det var tråkigt att karaktärerna förändrats så mycket. Nu blir jag sugen på att se filmen från 1974 som också innehåller en lång rad stjärnor.

Att organisera läsning i skolan

Jag var inte riktigt färdigtänkt efter gårdagens inlägg om läsfrämjande och tänkte skriva lite om hur jag arbetar med litteratur i mina klassrum. Självklart är det så att jag inte alltid lyckas, det hade varit väldigt märkligt, men fokus i min undervisning ligger mycket på litteratur och jag arbetar ständigt på att göra den till en än större del. Troligen för att böcker och läsning är så viktigt för mig, men också för att jag vet att god läsförmåga och läsvana är nödvändigt för att klara sina studier oavsett ämne.

För länge sedan hade jag en grupp elever där ingen läste. Det var en liten grupp och jag hade tid att verkligen ägna mig åt varje elev och därför hade jag personliga “bokcirklar” med flera elever, som ett sätt att stötta dem i läsningen. Då fick eleverna bestämma böcker och jag läste dem samtidigt som dem. Vi delade alltså en läsupplevelse. Jag fick läsa böcker som Snabba cash, Ego girl, Flickan med de röda skorna och Huset vid vägens slut. Inte böcker jag nödvändigtvis hade läst själv, men i alla böcker fanns viktiga och spännande saker att diskutera.

Så här går det självklart inte att arbeta om man har 32 elever, men om du är en läsande lärare (och det borde alla vara, det ska alla vara) har du förhoppningsvis läst så många böcker att du kan tipsa eleverna om passande litteratur för just dem. När jag för några veckor sedan lyckades hitta de perfekta böckerna till ett par elever som i princip aldrig läst tidigare kändes det riktigt bra. Mycket handlar om just att skapa lyckade möten mellan böcker och läsare.

Jag varierar läsningen i klassrummet på så sätt att jag ibland väljer en gemensam bok för hela klassen, ibland får de välja böcker efter tema eller genre och ganska ofta blir den gemensamma läsningen högläsning av noveller eller dikter. Gemensamma läsupplevelser är viktiga även på gymnasiet.

Att låta eleverna välja mellan kanske 10 olika titlar och skapa läsgrupper av 4-5 personer är också ett bra sätt att skapa en social lässituation. Då har du en chans att stötta eleverna, men grupperna gör också att de kan stötta varandra.

Förutom gymnasiekurser fick jag i januari en grupp sva-elever på IM, som tidigare “bara” haft svenska tillsammans med resten av klassen. Målet är att de ska nå betyg för år nio, vilket flera av dem kommer att göra. Kort tid i Sverige gör dock att vissa av dem behöver lite mer tid. Inför Nationella provet läste vi främst kortare texter och jobbade med läsförståelse. De var alla duktiga på att hitta svaren på raderna, medan svar som krävde analys var svårare. Efter provet har vi tillsammans läst Ann-Helén Laestadius Sms från Soppero, en bok som jag använt flera gånger med andraspråkselever. Den här gången märktes det tyvärr att boken hunnit bli några år, då vardagsspråket är lite daterat. Trots detta är det en bra bok att jobba med, då frågor om identitet, kultur och språk lätt går att överföra från Agnes situation som same och mina elevers liv i en ny kultur.

När jag gick igenom kraven för E i svenska som andraspråk år 9 stod det klart att ett läsprojekt som innefattar ordkunskap, läsförståelsefrågor, analysfrågor, diskussioner och efterföljande skrivuppgifter täcker en stor del av kursen. Eleverna har dessutom gjort kopplingar mellan sig själva och boken, vilket gett många väldigt intressanta samtal. Vi har också läst faktatexter om samer och om författaren, för att få in olika texttyper.

Även i gymnasiets svenskkurser går mycket av det centrala innehållet att täcka med hjälp av läsning av skönlitteratur. Det här läsåret har mina ettor läst När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, en bok många gillade, men inte alla. Alla hade dock något de fastnade för, vilket syntes i det de skrev om boken. Anledningen till att vi läste just den här boken var att författaren kom på besök och det var lyckat.

Tyvärr hann jag bara med två längre läsprojekt i Svenska 1 i år och det är alldeles för lite. De har läst dikter och noveller också, men nästa år vill jag verkligen få in tre böcker. Dt andra projektet utgick från det väldigt breda temat identitet, där eleverna själva fick välja böcker. Vi läste också några noveller tillsammans och slutuppgiften var att diskutera och jämföra temat identitet i grupper där eleverna läst olika böcker, samt koppla böckerna till novellerna. Det senare gjorde eleverna också skriftligt. Fördelen med att eleverna ibland får välja böcker själv är att de också måste ta ansvaret för valet själva. Det är annars lätt att skylla på den som valt (den elaka svenskläraren) och därmed ge upp. Nackdelen är att de ibland, men inte jätteofta, väljer böcker jag inte läst eller ens vill läsa. Annars läser jag ibland strategiskt valda böcker samtidigt som eleverna för att kunna “ha koll” och ställa bra frågor. Lite som i de personliga bokcirklarna jag skrev om ovan. Några fick också speciellt riktade boktips och några blev riktiga fullträffar. Läs mer om det här.

I år två har eleverna läst tre böcker. Eller snart tre böcker. Projekt ett var att läsa klassiker och det är ett arbetsområde jag kommer att förändra nästa år. Eleverna fick, efter tips och mig och skolbibliotekarien, välja valfri klassiker och det funkade i många fall, men inte alla. Istället planerar jag att välja ut ett mindre antal klassiker och låta eleverna läsa i grupp för att kunna stötta varandra. Här finns en lista med klassiker som brukar funka bra att läsa.

Ett annat alternativ är att byta plats på detta läsprojekt och det som pågår just nu. Det är ett projekt med fokus på Selma Lagerlöf och nittiotalet. Det många elever hade svårt med i höstas var att koppla verk, författare, samhälle och litteraturepok. Genom att tala mycket om nittiotalets litteratur och om Selma Lagerlöf, samt göra en mycket strukturerad mall för hur en text som kopplar samman just detta kan se ut, hoppas jag på bättre resultat.

Eftersom tiden är knapp i slutet av terminen har eleverna valt mellan några kortare verk: En herrgårdssägen, Körkarlen, Herr Arnes penningar och Kejsaren av Portugallien. En elev ville verkligen läsa Gösta Berlings saga och det kunde svenskfröken inte förbjuda hen att göra. När det gäller äldre verk märks dock läsovana mycket och frustrationen kan bli stor hos vissa elever. Hur detta kan lösas med annat än mer läsning har jag svårt att se. Jag får helt enkelt stå ut med suckande elever och se till att ge dem ännu mer stöttning under läsningens gång. Imorgon ska de som läser samma bok sitta i smågrupper och gemensamt göra en analys. Det kan förhoppningsvis hjälpa några.

I såväl Svenska 2 som Svenska 3 har eleverna läst sakprosa. Utifrån den vidaste benämningen (jfr engelskans non-fiction). Allt från självbiografiska böcker som skulle kunna kallas BOATS till faktaböcker om historiska personer och händelsen. Syftet var att källkritiskt granska trovärdigheten och det funkade överlag bra. Kanske bäst i Svenska 3, så det är där jag kommer att använda det framöver. Inte nästa år dock av förklarliga skäl. I höst ska jag för första gången undervisa i kursen Historia 1b, så möjligen skulle ett omarbetat sakprosaprojekt med fokus på just historiska böcker vara något. Jag är inte färdigtänkt. Det här är exempel på böcker som gick hem.

I Svenska 3 läste eleverna också dystopier och det var som vanligt lyckat. Många valde klassiska dystopier, som 1984 och Kallocain, vilket är de böcker jag vill behålla i undervisningen. Att elever läser nutida dystopier som främst vänder sig till unga läsare känns lite onödigt i just kursen Svenska 3. Nästa år blir det inget dystopitema, då eleverna som går i trean då har haft ett liknande projekt i Engelska 6 i år. Min plan är istället att fokusera på “världslitteratur” och resa världen runt med hjälp av böcker, noveller och dikter. Dystopierna funderar jag på att inkludera i klassikerläsningen i Svenska 2 istället.

Min sommarläsning kommer att innehålla böcker från många olika länder och en och annan klassiker. Det handlar om att fullfölja mina läsmål för 2017. Sedan har jag svårt för att släppa läsvalen till eleverna. Det handlar inte (bara) om mitt kontrollbehov, utan också om att det är mitt ansvar som lärare att föra samman rätt bok med rätt läsare.

O läser Huxley del 3

Vi måste tala om vilden. Den som får rollen som sanningssägaren och är den som protesterar. Vilden John har en riktigt mamma som heter Linda. Han är inte gjord i ett laboratorium, utan på det sätt som är det naturliga för oss, men som för människorna i Du sköna nya värld är obehagligt och hemskt. Vilden kommer ihåg tiden före Ford. Tiden före den nya tideräkningen. Då det fanns en gud som inte var Ford och då människorna läste litteratur av till exempel Shakespeare. Vilden tror att han ska komma till det gamla London när han lämnar reservatet, men han märker att det London han känner till inte finns mer. Just diskussionen kring bildning och vad en god människa är gör den sista tredjedelen av Huxleys dystopi väldigt intressant.

Att bildning ses som farlig är ganska typiskt för ett samhälle utan demokrati. När det som invånarna får läsa eller se styrs av de som bestämmer försvinner mycket av bildningen, men också av protesterna. När staten skapar en sanning och förnekar allt annat, blir det självklart så att invånarna slutar ifrågasätta. I just Huxleys samhälle har alla dessutom gjorts beroende av drogen soma, vilket gör att de är ständigt smålulliga. Ett passivt kollektiv som slutat tänka. Det enda de behöver är soma och sex.

Johns mamma Linda ligger döende på Park Lanes sjukhus och han tar sig dit. Där försöker han få de andra människorna att sluta ta den soma som delas ut. Skildringen av sjukhuset och de passiva skapelserna som inte riktigt förstår eller vill förstå det Vilden berättar för dem är på många sätt tragisk. Befolkningen i den nya sköna världen har helt slutat ifrågasätta de styrande. Aldous Huxleys bok skrevs redan i början av 30-talet. Före Hitler och de kommunistiska diktaturerna. Han ifrågasätter ett totalitärt samhälle, som tyvärr är aktuellt än idag. Ett samhälle där ingen längre vill, kan eller vågar protestera är inget fritt samhälle.

I slutet av boken först Vilden och Bernhard till Kontrollörens arbetsrum. Där följer ett intressant samtal om den gamla världen och de ideal som gällde då. De talar om gud och om litteratur. Det blir en slags bekräftelse på att Vilden och de andra som stått emot Ford och hans i provrör skapade befolkning, är de som faktiskt är mest civiliserade.

Därmed är årets första klassiker utläst. Min utmaning till mig själv är att läsa tio klassiker i år. Nio kvar alltså. Jag är glad att jag läste Du sköna nya värld, men det är tyvärr en dyrtopi som jag kan tänka mig är lite för svår för de flesta av mina elever. Kanske utmanar jag ändå några av dem att läsa den när jag kör dystopitema nästa gång.

De två tidigare inläggen om Huxleys klassiker hittar du här och här.

Tio klassiker 2017

 

Egentligen hade jag inte tänkt köra någon utmaning i år, men jag bestämde mig för en lite lagom utmanande sådan. Som svensklärare har jag läst en del klassiker och utdrag ur ännu fler. Självklart finns det ändå en mängd klassiker kvar att läsa. Det är därför jag utmanar mig själv att läsa tio klassiker under nästa år. Valfria sådana. De enda kraven är att de är skrivna före 1950 och att jag inte läst dem tidigare.

Jag har valt ut tio böcker som skulle kunna bli de jag väljer, mest för att ha en lista som inspiration. Flera av böckerna är sådana som jag planerat läsa länge, länge.

 

Victoria Benedictsson, Pengar

Karin Boye, Kris

William Faulkner, Stormen och vreden

Nikolaj Gogol, Döda själar

Ernest Hemingway, En fest för livet

Herman Hesse, Siddhartha

George Orwell, 1984

Jean-Paul Sartre, Äcklet

Sigrid Undset, Jenny

Virginia Woolf, Mot fyren

 

Hur är det med dig, planerar du att läsa klassiker under nästa år?

Ständigt denna kanon

Det har ännu en gång börjat diskuteras kanon i Sverige. Detta efter att Ebba Busch Thor talat om en kanon som ska “lära ut svenska värderingar”. Just det där med svenska värderingar känns lite som ett skumt argument kan jag tycka. Många av mina elever har läst och gillar Främlingen av Camus och värderingarna där kanske inte är svenska eller ens speciellt vettiga, vilket inte gör det till en dålig bok. Bra böcker ska röra och väcka känslor. Skillnaden på läsning i skolan och hemma (om nu eleven läser hemma) ska vara att i skolan pratar och skriver man om det lästa. Bearbetar läsupplevelser, analyserar, göra inferenser, koppla till sig själv, till nutiden, utvecklas och lära. En idealiserad bild av läsningen, det är jag medveten om, men i den bästa av världar ger böcker mycket mer än “svenska värderingar” vad det nu må vara.

Det är därför jag blir lite oroad över kanondiskussionen. Det handlar inte om att jag är emot att läsa klassiker, absolut inte, men om att alla klassiker inte ger detta. Det finns också en risk att klassiker, dvs äldre litteratur, är det enda som hinns med och då försvinner mycket av vitsen med läsningen.

I den svart-vita debatten handlar det om att läsa klassiker eller att läsa böcker helt utan substans, vilka de nu är. Självklart finns det en medelväg. Det finns mycket mer modern litteratur som vidgar läsningen på ett helt annat sätt än många klassiker förmår göra. De tar oss utanför vår närhet, utanför mannens värld och utanför heteronormen. Den litteraturen måste också få rum i våra klassrum. Min farhåga är att en litteraturkanon skulle minska mångfalden.

Jag är också rädd att undervisningen blir som den var när jag gick på gymnasiet. Ett ständigt läsande av utdrag ur en litteraturhistoriebok, som visserligen kan mig kunskaper om författare som jag är glad att jag har. Faktum var dock att vi knappt läste några böcker alls. Hela böcker. Max en per år och då läste vi själva och skrev sedan en recension. Inte givande över huvud taget.

Jag vill att mina elever ska möta mig och varandra när de läser böcker. De ska läsa hela böcker för att få upp sin läshastighet, som på många håll är helt skrämmande låg. Om det fokuserats på läsning i alla årskurser hade det kanske inte sett ut så, men jag anar en trend där mycket kommit att handla om korta texter där läsfixare och läsförståelse står i centrum. Inget fel med det, läsförståelse är otroligt viktigt, men eleverna måste också möta större mängder av text. Det kanske de gör, jag hoppas jag har fel, men klart är att läshastigheten sjunker för varje år. En elev som läser långsamt orkar inte läsa hela böcker.

Så vad vill jag egentligen? Helst av allt hade jag velat att litteratur och läsning fick större utrymme i kursplanerna igen. Sedan gy-11 har fokus lagts mer på språk och mindre på litteratur. Allmänbildande det med, men jag tycker att det är fel väg att gå. Jag skrev för en tid sedan att jag önskade att Sv1 ersattes av kursen Litteratur 100 poäng, så att alla elever får en god kunskap om litteratur. I den kan vetenskapligt skrivande och språk med fördel tränas.

Våra elever måste få läsa mer och de ska läsa böcker av olika slag. Klassiker, absolut, de som har relevans, men även nyare böcker som tar upp andra saker. Bredden är viktig. Men ja, jag håller med Jenny Maria Nilsson om att det är viktigt ur en klassaspekt att unga får möta den litteratur som räknas som allmänbildning att känna till. För några månader sedan skrev jag ett inlägg på Kulturkollo om klassiker och relevans, listen kan självklart uppdateras, men där finns några titlar som “brukar funka”. Ingen kanon med böcker som måste läsas en viss årskurs, det tror jag hämmar alldeles för mycket och då menar jag lärarens undervisning och möte med den enskilda klassen. Alla böcker fungerar inte alltid i alla sammanhang. Några sådana allmängiltiga böcker har jag svårt att se. Däremot är jag öppen för en längre inspirationslista, där det finns klassiker att välja från. Den faller dock platt om tiden för läsning inte finns. Kurserna på gymnasiet behöver därför ses över.

Men hur som helst, vilka böcker skulle finnas med i en kanon? Vilka är egentligen bäst? Det finns självklart inget objektivt svar, vilket är ett argument mot en kanon. Det här ska vara världens 100 bästa böcker (där begreppet världen är något förvanskat, men större än den brukar vara i litteratursammanhang).

Jag tycker absolut att eleverna ska känna till författare som Homeros, Sapfo, Cervantes, Dafoe, Shakespeare, Dostojevskij, Zola, Ibsen, Strindberg, Lagerlöf, Ferlin, Söderberg och Boye med flera. Men jag skulle också vilja lägga till mer moderna författare som Chimamanda Ngozi Adichie, Jeanette Winterson och författare från den här listan. Frågan är vilka som ska prioriteras och hur en kanon skulle se ut. Jag kan tänka mig att det finns lika många svar som det finns svensklärare, litteraturvetare och läsintresserade. Vad tycker du?

Sommarens klassiker

animal

Jag läser sällan klassiker, men på sommaren då jag har mycket lästid, brukar någon slinka ner. I somras läste jag till exempel Animal Farm av George Orwell, som varit med i min Boktolva flera år. Denna satiriska roman om djuren som tar över sin gård är tunn och ganska lättläst, med en verklighetskoppling som många gånger är övertydlig. Det är kanske främst just övertydligheten som gör att jag är lite skeptisk till den här boken, trots att jag beundrar Orwell och hans då aktuella samhällskritik. Trots att romanen har undertiteln “A Fairystory” och på ytan är en saga, finns det mer djup än så.

Orwell var socialdemokrat eller demokratisk socialist (beroende på källa), vilket i USA säkerligen ansågs som extremvänster, men han var djupt kritisk till Stalins version av kommunism. I sin roman visar han med all önskad tydlighet att Stalin missuppfattat grejen med socialism och att hans väg aldrig kan leda till den utopi som skulle kunna vara möjlig. Att Stalins alterego är en maktfullkomlig gris är inte direkt subtilt, samtidigt säger Orwell inte rakt ut att grisen Napoleon är Stalin och den bortjagade Snowball Troskij, men det är liksom så en allegori funkar. Ännu mer symboliskt blir det när Napoleon blir mer och mer som en människa och då tappar vettet helt.

Två saker kände jag efter att ha läst ut Animal farm, att jag var glad att jag läst den och att den var mer övertydlig och mindre fyndig än jag trodde. Trots allt förstår jag att det blivit en klassiker.

 

 

20 viktiga böcker

Bailey’s Women Prize of Fiction bad, under hashtaggen #ThisBook, om böcker av kvinnor som deras följare anser ha påverkat dem och samhället mest. Så här ser den slutgiltiga listan ut:

 

  1. To Kill a Mockingbird – Harper Lee
  2. The Handmaid’s Tale Margaret Atwood (vill läsa)
    3. Jane Eyre – Charlotte Bronte
    4. Harry Potter – J.K Rowling
    5. Wuthering Heights – Emily Bronte
    6. Pride and Prejudice – Jane Austen
    7. Rebecca – Daphne Du Maurier (inte så sugen på att läsa)
    8. Little Women – Louisa May Alcott
    9. The Secret History – Donna Tartt
    10. I Capture The Castle – Dodie Smith (har faktiskt inte hört talas om)
    11. The Bell Jar – Sylvia Plath (vill läsa)
    12. Beloved – Toni Morrison
    13. Gone With The Wind – Margaret Mitchell (har påbörjat, men gett upp)
    14. We Need To Talk About Kevin – Lionel Shriver
    15. The Time Traveller’s Wife – Audrey Niffenegger
    16. Middlemarch – George Eliot (vill möjligen läsa , men inte jättesugen)
    17. I Know Why The Caged Bird Sings – Maya Angelou
    18. The Golden Notebook – Doris Lessing (vill läsa)
    19. The Colour Purple – Alice Walker (vill läsa)
    20. The Women’s Room – Marilyn French (vill läsa)

Jag har läst 11 av böckerna och ytterligare två författare. Fem böcker till vill jag definitivt läsa. Vilka har du läst?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: