Olga Tokarczuk

Halvvägs

Halva 2020 har gått och det är verkligen inget år som kommer att gå till historien som annat än ett skitår. Detta nästan oavsett vad som händer i höst. Självklart har min läsning påverkats av läget och jag ligger lite efter. Samtidigt brukar det ofta se ut så innan semestern och eftersom jag skickade in sista delen av ett skrivjobb igår har jag nu semester på riktigt. Det blev i alla fall 13 lästa böcker i juni, så lite flyt börjar allt komma tillbaka. Bara 83 böcker kvar att läsa då …

Hur ser det ut med de övriga läsmålen då?

Jag har läst texter av författare från 17 länder och målet är 26. Inte jättemycket kvar alltså, men å andra sidan är många av de “enkla” litteraturländerna redan avbockade. Jag har gjort en lista att inspireras av och redan läst två av titlarna och påbörjat en.

Boktolvan knallar på och jag har läst böcker av sju författarelistan, som jag för övrigt är väldigt nöjd med.

När det gäller vinnare av Nobelpriset och Women’s Prize for Fiction går det trögare, men det är ju å andra sidan utmaningar som kan räcka hela livet.

Vilka böcker är då bäst hittills i år?

Topp fem av de jag hunnit både läsa och skriva om skulle jag säga är:

The Stranger Diaries av Elly Griffiths

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Snöstorm av Augustin Erba

de av Helle Helle

Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid

 

Hur går det för er med läsningen? Har ni några läsmål? Vilka är de bästa böckerna ni läst i år?

 

Photo by Markus Winkler on Unsplash

 

 

Tio bra pocketböcker för solstolen

Sommar betyder läsning och efter att ha tipsat om relativt nyutkomna böcker har jag nu samlat några fler tips på böcker som finns i pocket.

Normala människor av Sally Rooney låter oss följa Marianne och Connell från sista skolåret i det lilla samhället Sligo och genom tiden på universitetet i Dublin.

Snöstorm av Augustin Erba är en av de bästa böcker jag läst i år. Den handlar om Tomas som återser sin ungdomskärlek Livli och flyttas tillbaka till studenttiden.

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand är en av många böcker om kvinnor som ärver hus och börjar om, men den här tillhör de absolut bästa.

Dödligt arv av Rachel Rhys var en av förra sommarens trevligaste läsupplevelser för mig. Året är 1948 och den unga Eve Forrester får ett brev om ett oväntat arv. Hon beger sig ensam till franska rivieran för att få veta mer.

Pachinko av Min Jin Lee är en fascinerande släktsaga som börjar i Korea och tar oss med till Japan. Perfekt tegelsten som räcker flera dagar på stranden.

Där livet är fullkomligt av Silvia Avalone kretsar mycket kring föräldraskap och hur mycket det egentligen är möjligt att bestämma över sitt liv och hur det utvecklas.

Hit, men inte längre av Maria Maunsbach är en brutal berättelse om att söka bekräftelse genom dejtingappar och försöka hitta ett liv värt att leva.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk är en bok som inte liknar någon annan. Udda karaktärer, fascinerande miljö och ett gäng döda jägare.

Sommarhuset av Anna Fredriksson är ingen ny bok, men ges ut igen i pocket och har du inte läst den rekommenderar jag den varmt. En klassisk historia om ett hus och en arvstvist.

Klubben av Matilda Gustavsson har många redan läst, men den som inte gjort det måste verkligen göra det. En fantastisk bok om en kulturinstitution som har en del att förändra.

 

Min kanon för undervisningen

I torsdags var jag på föreläsning och seminarium i den kurs jag läser just nu på Göteborgs Universitet. Kursen är på 5 hp och heter Litteratursamtal och litteratururval i undervisningen och vänder sig till lärare och de flesta av oss deltagare undervisar på gymnasienivå. Det gör att den passar mig perfekt, men kursens enda högstadielärare muttrade lite sist.

Föreläsningen senast hölls av Martin Sandberg som samarbetat med Carl-Johan Markstedt i Känn på litteraturen 3 och 4. Fokus låg på litteratursamtal, men också urval. Boken vi läst var Fiktionens mångfald av Caroline Graese som till exempel handlar om hur olika läromedel för yrkes- och högskoleförberedande program ser ut, vilket mycket troligt även speglar undervisningen. Uppgifter till elever som går på yrkesprogram och anses läsovana handlar mycket om att använda en subjektiv läsart och koppla frågor och uppgifter till erfarenheter snarare än till texten i sig. Ett sådant sätt att arbeta provocerar mig. Visst ska elevernas erfarenheter spela roll i de samtal vi har kring litteratur, men i första hand måste det vara innehållet vi arbetar med. Det är vettigare att ställa en fråga lik “Vad har du för tankar och åsikter om hur karaktären x agerar i situation y?” än att fråga “Vad hade du gjort i situation y?”.

Något vi också talade om är de böcker som vi brukar använda i undervisningen och vikten av att bygga upp ett bibliotek av böcker som vi tycker om, ger vettig undervisning och brukar funka med elever. Att som lärare faktiskt ha en relation till de böcker som eleverna ska läsa är viktigt, det håller jag verkligen med Martin Sandberg om, liksom att boken med största sannolikhet kan funka i just den grupp som ska läsa den. Det är därför det inte räcker med några titlar per årskurs, utan urvalet måste vara större än så.

Även om jag listat ett stort antal böcker som jag tycker passar att läsa med elever är det långt ifrån lika många som jag använt aktivt i min undervisning. Jag tänkte därför presentera de böcker jag brukar använda i undervisningen på gymnasiet. Vissa har jag läst i helklass, andra har eleverna läst i mindre grupper och jag har istället fyllt på med noveller för att skapa en gemensam texterfarenhet utifrån det tema eller den genre som böckerna de läser tillhör. Jag har också lagt till några titlar som jag tror skulle kunna funka, men som jag ännu inte testat i helklass eller i grupp. Vissa av dem planerar jag att läsa med elever under våren eller nästa år.

Böcker jag använt i helklass

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer (2015) (Svenska 1)

Har funkat fint i Svenska 1, men nackdelen är att många läst den redan innan. Det är dock en bra bok med mycket att diskutera kring agerande, relationer och makt.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Svenska 1)

Leder till många intressanta diskussioner kring familj och traditioner, samt hur man ska leva sitt liv.

Jack av Christina Lindström (2016) (Svenska 1)

En riktigt bra bok om Jack, som tror sig ha funnit kärleken när det förflutna hinner ikapp honom. Mycket att diskutera kring identitet och grupptryck.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler (2015) (Svenska 3)

En ganska komplicerat uppbyggd bok men det finns otroligt mycket att diskutera utifrån den. Mina elever i Svenska 3 har just läst.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014) (Svenska 3)

Det tog lite tid för eleverna att komma in i den här boken, men många tyckte om den och den berättar helt klart en viktig historia.

Böcker som eleverna läst i mindre grupper

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

En bok som handlar om relationen mellan en tonårsflicka och hennes morbror, men också mellan henne och morbroderns för henne okända partner. Boken utspelar sig under 80-talet och en av huvudpersonerna drabbas av Aids.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (2014) (Svenska 1)

En rolig bok med allvarlig botten som berör teman som vänskap, identitet och kärlek. Sådana böcker behövs verkligen.

Onanisterna av Patrik Lundberg (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

Vad händer när du går från att vara en cool kille till att bli en ganska misslyckad figur? Hur gör du när du förälskar dig i någon som är helt annorlunda än de du brukar träffa? Det här är en fin bok om att hitta sig själv utan att dissa allt som man förut var.

Pojkarna av Jessica Schiefauer (2011) (Svenska 1 och Svenska 2)

En idéroman som verkligen utmanar elevernas sätt att tänka. Leder till många intressanta samtal kring kön och identitet.

Jag, En av David Levithan (2012) (Svenska 1)

Ännu en idéroman som leder till intressanta samtal kring identitet, genus, kärlek och vänskap. Inte helt ny längre och många har läst.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1891) (Svenska 2)

En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf (1899) (Svenska 2)

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf (1904) (Svenska 2)

Körkarlen av Selma Lagerlöf (1912) (Svenska 2)

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf (1914) (Svenska 2)

Se inlägg om läsning av Selma Lagerlöfs böcker här.

1984 av George Orwell (1948) (Svenska 2)

En kusligt aktuell klassiker som många elever gillar, men som jag tror är för svår att använda i helklass.

Kallocain av Karin Boye (1940) (Svenska 2)

Dystopi som andas 40-tal men också nutid. Brukar uppskattas av elever.

Fler klassiker som mina elever uppskattat hittar du här.

Memorys bok av Petina Gappah (2017) (Svenska 3)

Som jag tror blir helklassläsning nästa år i Svenska 3. En riktigt bra bok om Memory som sitter fängslad i Zimbabwe anklagad för att ha mördat en vit man.

Vi av Kim Thúy (2016) (Svenska 3)

En bok om flykt och att återse sitt gamla hemland som vuxen. En riktigt bra bok som har funkat bra i undervisningen.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015) (Svenska 3)

En kollektivroman om en grupp japanska kvinnor som reser med båt till USA för att gifta sig med japanska män de aldrig sett. Intressant både till form och innehåll.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (2014) (Svenska 3)

En bok som utspelar sig under andra världskriget när japaner i USA sätts i läger. Intressant rent historiskt och jag är sugen på att läsa den i helklass nästa år och koppla den till min undervisning i Historia 1b.

 

Böcker jag vill använda i undervisningen

Bli kvar av Maja Hjertzell (2019)

En kortroman om två ungdomar från en mindre ort som har helt olika syn på hur de ska leva sina liv, men samtidigt inte vill mista varandra. Väldigt fin bok.

Inte som du, Johanna Schreiber, Ida Ömalm Ronvall (2020)

Kanske lite övertydlig, men ändå väldigt underhållande och bra om ett samhälle med helt andra könsroller än vi. Tror den leder till många spännande samtal.

Pojken som följer sin skugga av Kedir Meral (2019)

Ett mer balanserat alternativ till Stjärnlösa nätter och dessutom utspelar den sig i Göteborg vilket troligen ger eleverna en extra dimension.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag är sugen på att utveckla mitt Nobelpristagartema och eftersom jag nästa år kommer att ha en exceptionell trea hade det varit intressant att testa att läsa denna mycket udda bok av Olga Tokarczuk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (1905)

Enstaka elever har läst Doktor Glas när de själva fått välja en klassiker, men jag har aldrig arbetat med den i helklass. Det vill jag gärna göra någon gång.

Förvandlingen av Franz Kafka (1915)

Ännu en klassiker som jag skulle vilja testa i helklass. Kan tänka mig att den kan fungera fint, då de elever som läst den gillat den skarpt.

 

 

Min slutsats blir att jag vill läsa fler böcker i helklass. Jag tycker visserligen att det funkar ganska bra att välja ett tema eller en författare och låta eleverna välja bland några titlar, men jag vill nog ändå testa en klassiker gemensamt i Svenska 2 nästa år.

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

Så avslutar vi dagen …

Jag har firat 8 mars med att uppmärksamma kvinnor som jag tycker är väl värda att lyfta. Dagen inleddes med ett inlägg om boken Mina hjältinnor av Samantha Ellis och en fundering kring mina egna litterära diton. Sedan följde nio inlägg om kvinnor som betyder något för mig, alla utom en högst levande och verksam. Tanken var åtta inlägg, eftersom det är den 8:e mars, men det blev nio.

Följande kvinnor fick ett inlägg dagen till ära:

Hanna Hellquist

Matilda Gustavsson

Elin Wägner

Lupita Nyong’o

Olga Tokarczuk

Caroline Seger

Elisabeth Åsbrink

Hédi Fried

Nour El Refai

Några andra bloggare har också lyft inspirerande kvinnor under taggen #minahjältinnor2020

Helena på Fiktiviter har skrivit om sin stora hjältinna Margaret Atwood med rubriken Bortom Gilead.

Hanna på Feministbiblioteket har skrivit om sina litterära hjältinnor, recenserat Birgitta Ohlssons bok Lev som du vill, som är fylld av hjältinnor och dessutom lyft fram såväl feminister som idrottskvinnor.

 

 

Mina hjältinnor: Olga Tokarczuk

Nobelpriset har tilldelats få kvinnor, men 2018 gjorde Svenska Akademien ett klockrent val när de beslutade att ge priset till den polska författaren Olga Tokarczuk. Jag har just börjat upptäcka henne och läst Styr din plog över de dödas ben, samt påbörjat Löparna som tilldelades Man Booker International Prize 2018.

Det finns några saker som gör Olga Tokarczuk extra viktig. Dels är jag imponerad över hur hon lyckas skriva både väldigt allvarligt och vansinnigt roligt på samma gång, men jag är också glad över att hon befinner sig på en helt annan plats än den polska regeringen som börjar tumma på de demokratiska rättigheterna inte minst för hbtq-personer.

En viktig person och författare. En riktig hjältinna.

 

 

Foto: Lukasz Giza

Styr din plog över de dödas ben

Så har jag då äntligen bekantat mig med Nobelpristagaren från 2018, den polska författaren Olga Tokarczuk. Helt klart är att jag kommer att läsa mer av henne, men första boken lyssnade jag faktiskt på. Charmiga Styr din plog över de dödas ben finns nämligen som Radioföljetong på P3 och jag rekommenderar den varmt.

Tokarczuk tar oss med till en liten by på den polska landsbygden vid Plaskowyzbergen på gränsen mot Tjeckien. Där bor huvudpersonen Janina Duszejko och lever ett ganska ensligt liv. Hon är en av få bofasta invånare och har som uppgift att sköta grannarnas sommarhus under vintern. Till vardags arbetar hon som lärarvikarie och dessutom översätter hon William Blakes poesi tillsammans med sin vän Dyzio och dessutom ägnar hon hel del tid åt att ställa horoskop. Detta trots att hon egentligen är broingenjör. Det här är en minst sagt annorlunda huvudperson, som är väldigt intressant att följa.

När vi träffar Janina Duszejko för första gången hittar hon en av sina grannar död och det verkar vara så att han är mördad. Fler mäktiga män hittas döda och Janina är helt säker på vad som har hänt. Det är djuren de jagat som hämnas och budskapet till de nu döda männen ,och alla andra i byn som jagar, är att djuren ska respekteras och inte bara ses som något vi människor kan göra vad som helst med.

Styr din plog över de dödas ben liknar ingen annan bok jag läst. Det är på ett sätt en kriminalhistoria, men också en bok som gräver i människor existens och psykologi. Janina Duszejko och hennes vänner alla alla riktiga original och att få lära känna dem är en märklig upplevelse. Berättelsen tar några oväntade vändningar, men det jag tar med mig är just hur karaktärerna skildras. Miljön är annorlunda, karaktärerna och deras relationer väldigt absurda och språket riktigt snyggt. Mitt första möte med Olga Tokarczuk var alltså väldigt lyckat. Hon är utan tvekan en unik författare och väl värd sitt Nobelpris i litteratur.

Läsutvärdering 2019 och några utmaningar för 2020

2019 läste jag 146 böcker och därmed uppnådde jag målet att läsa 135 böcker. År 2020 är målet att läsa 144 böcker, vilket motsvarar 12 böcker i månaden. Det kan vara väl optimistiskt, men jag kör på. Går det så går det.

Som vanligt har jag också målet att läsa böcker av författare från 26 länder och när 2020 är över vill jag att i alla fall femton av länderna ska representeras av fler än en bok. Gärna fler länder utanför västvärlden än 2019 och gärna några för mig nya länder.

Jag fortsätter också med min utmaning att läsa något av alla Nobelpristagare. 2019 bekantade jag mig med Elfriede Jelinek, Bjørnstjerne Bjørnson, Halldór Kiljan Laxness, Frans Emil Sillanpää, Elias Canetti och Naguib Mafouz.

Planen 2020 är att börja med kvinnorna jag har kvar som är:

Grazia Deledda

Svetlana Aleksijevitj

Olga Tokarczuk

Av de två senare har jag påbörjat böcker, så det borde gå hyfsat smidigt. Av Deledda blir det nog en kortare text.

Nästa mål blir att läsa något av alla pristagare från 10-talet och där har jag följande kvar (förutom de två redan nämnda):

Peter Handke

Mo Yan

Mario Vargas Llosa

Läser jag något från dessa sex författare har jag i alla fall sex olika länder representerade. En bra början.

 

I övrigt har jag inte tänkt mig så många utmaningar. Jag läser på helt enkelt och försöker att läsa så brett som möjligt både gällande genrer och geografi.

 

 

Böcker jag inte hann läsa 2019

Imorgon är det sista arbetsdagen på ett tag. Det ska bli så sjukt skönt med några lediga dagar. I år känns det som att jag missat nästan alla snackisar och de jag försökt läsa är fortfarande halvlästa. Jag hoppas på en lugn julledighet med mycket lästid när jag förhoppningsvis hinner läsa några av de här böckerna, som jag vill läsa men inte orkat ta tag i:

Ålevangeliet av Patrik Svensson, som låter så udda att jag måste läsa.

Osebol av Marit Kapla, som många har höjt till skyarna.

Normala människor av Sally Rooney, som jag köpte på engelska när den var ny, men inte orkat ta tag i.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover, som “alla” läst och pratat om i år.

Svartstilla av Susanne Skogstad, som låter som en riktig “Linda-bok”.

Klubben av Matilda Gustavsson, som med all säkerhet kommer få mig att gå i taket.

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm, som jag tror är helt fantastisk.

Den stora skrivboken av Agota Kristof, eller hela trilogin kanske om jag får feeling.

Högspänning av Henrik Bromander, som många kritiker höjt till skyarna.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist, som jag faktiskt inte fattar varför jag inte läst redan.

 

Och så de halvlästa, som kräver mer kraft än jag haft i höst:

Löparna av Olga Tokarczuk, som jag egentligen gillar, men inte har hjärna för just nu.

Testamente av Nina Wähä, som alla verkar älska, men jag bara somnar av.

Dessutom så kämpar jag fortfarande med Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, som jag verkligen inte klickar med alls, men trots allt vill läsa ut.

 

 

Photo by Sincerely Media on Unsplash

Så framstår du som påläst om årets nobelpristagare i litteratur

Man vill ju gärna framstå som påläst vid fikabordet på jobbet, inte minst som litteraturintresserad med även för att imponera på sådana. Varför inte på valfri besserwissersvensklärare?! Jag har därför uppdaterat 2017 års guide till hur du diskuterar nobelpristagare i litteratur på ett kunnigt sätt så att den nu passar de pristagare som tar emot sina diplom ur konungens hand imorgon. Bra att skriva ut och gömma i fickan, alternativt ta en skärmdump av och ha i mobilen vid behov. Den riktigt ambitiöse kanske till och med memorerar valfria repliker. Håll till godo.

Om valen av pristagare:

“Svenska Akademien har ännu en gång valt två författare från Europa. Olga Tokarczuk är visserligen från Polen, men det är ändå två onödigt etnocentriska val. ”

“Det är dags för en (insert t.ex. afrikan, sydamerikan, asiat, karibisk författare, afroamerikan, feminist, gayaktivist) istället för den obligatoriska europeiska, heterosexuella mannen.”

“Det är tydligt att Svenska Akademien arbetar medvetet med att vidga gränsen för vad litteratur är. Båda årets pristagare har skrivit filmmanus och det känns extra spännande.”

“Peter Handke är mer känd för filmatiseringarna av hans böcker än för böckerna själva. Vad blir det nästa år? En serietecknare? Svenska Akademien har verkligen spårat ur.”

“Perfekta pristagare. Nu slipper jag läsa böcker och kan se filmer istället.”

“Olga Tokarczuk vann Man Booker International Prize 2018. Jag tycker verkligen att det är fantasilöst av Svenska Akademien att bara härma andra istället för att göra ett självständigt val.”

“Jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar välja två kontroversiella författare och därmed tydligt visa att det är litteraturen och inte personen bakom som ska prisas.”

“Jag förstår inte riktigt hur Svenska Akademien tänkte när de valde två så politiska författare. Borde de inte ha lagt fokus på litteraturen istället?”

“Svenska Akademien visar verkligen hur världsfrånvarande de är genom att välja en författare som Peter Handke.”

“Svenska Akademien visar verkligen hur högt de värderar litteraturen genom att välja en författare som Peter Handke.”

“Varför har det blivit så många starka reaktioner på valet av Peter Handke? Tänk hur vi framstår inför den polska regeringen med tanke på hur kontroversiell Olga Tokarczuk är i sitt hemland. Det är det ingen som diskuterar. Typiskt kulturvänstern.”

“Hur kan Peter Handke få priset med tanke på de extrema åsikter han uttryckt. Jag förstår inte Svenska Akademiens argument att litteratur skulle stå över politik.”

Om andra tänkbara val:

“Min favorit (insert t.ex. Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Adonis, Jamaica Kincaid, Maryse Condé, Cormac McCarthy, Don DeLillo) kommer säkert att hinna dö innan hen får priset. Jag är så besviken.”

“Min favorit (insert t.ex. Philip Roth, Assia Djebar, Amos Oz) hann dö innan hen fick Nobelpriset. Jag är så besviken.”

“Jag är glad över att Svenska Akademien valde en yngre författare i år. Ett mer spännande val hade dock varit (insert t.ex. Chimamanda Ngozi Adichie, Nina Bouraoui, Chigozie Obioma, Jonathan Safran Foer, Zadie Smith, Juan Gabriel Vásquez, Abdellah Taïa, Ocean Vuong)”

“Jag är besviken över att Svenska Akademien valt en så ung pristagare i år. Det hade varit bättre att välja någon som verkligen betytt mycket för litteraturvärlden under en lång tid, som till exempel (insert t.ex. Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Adonis, Jamaica Kincaid, Maryse Condé, Cormac McCarthy, Don DeLillo)

“Varför så politiskt? Jag hade önskat att någon mer ofarlig författare som (insert t.ex. Joyce Carol Oates, Anne Carson, Neil Gaiman, Joan Didion) så att texterna kan få stå i centrum.

“Typiskt att Olga Tokarczuk fick Nobelpriset. Nu kommer det dröja många år innan någon riktig poet som (insert t.ex. Anne Carson, Adonis, Bei Dao, Claudia Rankine, Ocean Vuong, Adam Zagajewski ) får priset.”

“Om Svenska Akademien nödvändigtvis vill ge priset till en polsk författare hade Adam Zagajewski varit ett mycket bättre val. Det är alldeles för få poeter som tilldelats Nobelpriset.”

“Om Svenska Akademin nödvändigtvis vill ge priset till en österrikisk man hade Robert Seethaler varit ett mycket bättre val.”

Lycka till nu! Namedropping är fina grejer.


Eller så får du bara ett befogat spel på Svenska Akademiens totalt verklighetsfrånvända och faktiskt korkade val av Peter Handke som Nobelpristagare 2019 och hyllar Peter Englund som tar avstånd och inte kommer att delta under Nobelveckan, liksom Kristoffer Leandoer och Gun-Britt Sundström som avsagt sitt ett till synes omöjligt uppdrag. Eller så beklagar du att Olga Tukarczuk behöver dela scen och uppmärksamhet med honom, även om det egentligen inte är synd om någon som vinner ett pris med en prissumma som består av miljoner. Å andra sidan håller jag med Björn Wiman (jag håller ALLTID med Björn Wiman) om att det inte är Peter Handke som ska skämmas. Valet är olämpligt och bortförklaringar är precis som Wiman skriver så dåliga att man vill utbrista “gör er inte dummare än vad ni är”.

Så här skriver Wiman:

Även den som anser att Handke är Guds litterära gåva till mänskligheten borde ha kunnat förutse att valet skulle leda till den typ av protester som är vad Svenska Akademien och Nobelpriset minst av allt behöver just nu. Det krävs heller inget större snille för att förstå att upphöjelsen av den omdebatterade Handke skulle uppfattas som en legitimering av de krafter som vill relativisera de serbiska krigsförbrytelserna under kriget på Balkan, bland annat folkmordet i Srebrenica 1995, där 8.000 pojkar och män mördades.

Jag önskar att de som var en del av den process som ledde till att två pristagare valdes för 2018 och 2019 hade kunnat vinna över de mest olämpliga ledamöter som fortfarande tror att de står för något intellektuellt överlägset och valt någon mer lämplig kandidat än just Peter Handke.  Jag har dock full förståelse över att vissa av de mindre lämpade ser sig själva just som bättre lämpade än alla andra och därför är omöjliga att påverka. Som Peter Englund så snällt svarade mig på Instagram räcker det med enkel majoritet. Alla ledamöter behöver alltså inte vara överens om en pristagare. Med tanke på att 2019 års pristagare definitivt inte är Peter Englunds pristagare har jag full respekt för hans protest.

För övrigt ska jag självklart läsa verk av båda pristagare, men vintertröttheten har gjort att läsningen inte går riktigt i den takt jag tänkt. Jag lyssnar just nu på Styr din plog över de dödas ben och läser Löparna av Tukarczuk och därefter väntar Berättelsen om ett liv av Peter Handke. När de är lästa är planen att blogga om litteraturen i sig, utan någon som helst åsikt om författarna, förutsatt att de inte märks i texterna.

 

Det går inte så bra nu

Den soppa som är Svenska Akademien tycks definitivt inte klarna, eller reda sig eller vilken metafor som nu är att föredra om någon metafor ska användas. Snarare smakar den allt sämre. Igår meddelande nämligen två av de externt utsedda ledamöter i Nobelkommittén att de avgår. Såväl Kristoffer Leandoer och Gun-Britt Sundström anger skäl för sin tidiga avgång som sker efter halva tiden av det tvååriga uppdrag de fått, men kan inte säga så mycket av hänsyn till den sekretess kring samtalen om och valet av pristagare står under. Båda tycks dock missnöjda med sin roll i den nya Nobelkommittén och det verkar ha kostat mer än det smakat. Sundström är också tydlig med att valet av Peter Handke och det faktum att Svenska Akademien förmedlat att litteratur står över politik inte är något hon kan stå för.

Jag ska erkänna att jag inte är överraskad. De två nu avgående ledamöterna är de jag haft störst respekt för och jag kan förstå om de inte kan ställa upp på vissa ganska märkliga beslut som tagits och inte heller accepterar att finnas med som ett alibi utan reellt inflytande. Förändringsarbetet går helt enkelt för långsamt och i SvD påpekar Leandoer att ett år i hans liv är långt, medan det för Nobelkommittén är ingenting. Som enskild person har han inte tålamod med en väldigt långsamma förändring som kanske krävs när en institution ska moderniseras. Han lyfter också fram att det uppdrag han fått som extern ledamot skiljer sig väldigt mycket från ett vanligt juryuppdrag och jag kan tycka att förändringen och moderniseringen av Svenska Akademien också borde handla en hel del om insyn. Klart är att insyn inte alls är akademiledamöternas kopp te. Per Wästberg säger till DN att han vill att modellen med externa ledamöter ska läggas ner med argumentet att de nyligen invalda inte har en chans att sätta sig in i de nominerade författarna lika grundligt. “Vi som suttit i kommittén länge har ju fördjupat oss i författarskap i många år. Jag har läst Handke och yttrandet mig om det i tio års tid i rad och om Olga i sex års tid”, säger Wästberg och menar att det är omöjligt för de externa ledamöterna att komma ikapp. Samtidigt var de eniga i valet av de två pristagarna, något som trots allt inte får glömmas bort. Vi kan inte heller ha ledamöter som avgår varje gång valet inte faller dem i smaken, men det är å andra sidan inte första gången. Jag respekterar Sundström och Leandoer för sina beslut, som mer än annat visar att de har integritet.

Hur många fler bakslag har Svenska Akademien råd med? Den frågan ställs i DN:s artikel om avhoppen och det är sannerligen en relevant fråga. Jag tror inte ett dugg på Wästbergs lösning att låta allt gå tillbaka till det gamla, för som Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten påpekar tar alla andra Nobelkommittéer hjälp av externa sakkunniga och att Svenska Akademien inte vill göra det säger mer om dem än de externa ledamöterna. Problemet är kanske att Svenska Akademien gärna fortsätter att jobba i det dolda för att på så sätt slippa ifrågasättas, men med allt som hänt de senaste åren är det tydligt att ett sådant agerande inte längre accepteras. Dessutom är det som Björn Wiman skriver att Svenska Akademien behöver göra upp med sin världsfrånvända syn på litteratur och inse att de kanske inte står för den överlägsna kulturella bildning som de så gärna vill göra. Om Nobelpriset ska överleva som ett litterärt och prestigefyllt pris som författare blir hedrade av att tilldelas och som läsarna respekterar måste Svenska Akademien en gång för alla kliva in i det århundrade som snart är tjugo år gammalt. Då duger det inte att prisa författare med tvivelaktiga åsikter och försvara det med att litteraturen står över politiken, för även om de aderton inte förstår det, så gör alla andra det. För mig är det ofattbart att de tog beslutet att ge Nobelpriset i litteratur 2019 till Peter Handke. Att de gör det just nu, efter alla skandaler som varit visar precis hur världsfrånvända de är. Vi kan inte ha ett Nobelpris som mer och mer för tankarna till Kejsarens nya kläder. Det är dags för Svenska Akademien att inse att kejsaren är naken.

 

Foto: Staffan Löwstedt

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: