Månad: november 2019

Ett litet steg på vägen

Förra julen läste jag Jenny Fagerlunds julbok 24 goda gärningar och fastnade för hennes enkla, varma och trevliga sätt att skriva. Nu har jag läst den höstiga boken Ett litet steg på vägen och den passade perfekt som lättsam, men inte alls lättviktig litteratur i det massiva höstmörkret. Den här tiden på året är verkligen inte min grej, men den höst som beskrivs i Fagerlunds bok är så mycket trevligare. Jag blir till och med (nästan) sugen på att göra en vildmarksresa och den som känner mig vet att det här är en ganska (läs väldigt) ovanlig känsla för mig.

Huvudpersonen Stella arbetar på en resesajt. Hennes titel är koordinator, men egentligen gör hon allt jobb som andra anställda inte vill eller orkar göra. När chefen tar in en konsult för att göra en omorganisation av företaget försvinner tjänsten helt och Stella får istället ett erbjudande om att göra resor inom Norden och sedan skriva om dem. Egentligen är det en tjänst hon väldigt gärna vill ha, men som ensamstående mamma känns det omöjligt att få ihop livet med ett jobb som kräver resor. Sonen Felix är sju år och viktigast i hennes liv. När han börjar få problem i skolan och hans lärare börjar tala om utredning känns det som att hon blir personligt förolämpad. Skulle det vara något fel på hennes son?

Innan Stella bestämmer sig helt övertygar konsulten Joel henne om att göra ett uppdrag. Hon ska åka till en nyrenoverad anläggning i Fröliden där gästerna bland annat erbjuds glamping, glamourös camping i lyxiga tält. Den spontana reaktionen är att säga nej, men efter ännu mer strul på Felix skola bestämmer hon sig för att ta ledigt för honom och sedan göra en gemensam resa till de svenska fjällen. Joel blir lyrisk och reagerar nästan löjligt positivt.

Ägaren till hotellet heter Alicia och hon har just tagit över anläggningen och lagt stora pengar på att skapa något riktigt lyxigt och erbjuda en upplevelse utöver det vanliga. Superfint, tycker Stella, men hon önskar sig egentligen inte champagne och löjrom, utan något mer genuint. Som det är nu gör priserna att hotellet har få gäster och eftersom Stella och Alicia får en god kontakt spånar de en hel del. Grunden är att Alicia har något fantastisk. Hon behöver “bara” vända sig till en bredare publik, men tyvärr också kämpa mot negativa krafter i närområdet.

Det finns mycket jag tycker om i Ett litet steg på vägen. Dels är miljöerna fantastiska och jag fastnar också för Stella. Som mamma till ett barn som inte alltid haft det så lätt i skolan blir jag väldigt berörd av hennes och sonens relation och den kamp hon för mot skolan. Jag tycker också att det är skönt att Fagerlund balanserar kritiken och låter oss förstå att en utredning och en eventuell diagnos inte behöver vara hela världen. Hon låter också Stellas ex-man dyka upp utan att ställa till det och det är uppfriskande. Sedan är den obligatoriska kärlekshistorien kanske lite väl förutsägbar, men det kan jag ta. Det finns så mycket annat som är mer överraskande och boken är som helhet klart läsvärd. Innan du ger dig på årets julböcker tycker jag att du ska läsa en höstbok. Ett litet steg på vägen förtjänar verkligen många läsare liksom läsarna förtjänar en härlig stund tillsammans med Stella, Felix, Joel, Alicia och de andra i boken.

 

Goodreads Choice Awards förlänger läslistan

Ett tecken på att jag läst ovanligt lite litteratur på engelska i år är att i princip alla titlar som nominerats till Goodreads Choice Awards är olästa. Det betyder verkligen inte att de inte verkar läsvärda och därför har min läslista förlängts betydligt. Just nu pågår finalomröstningen och det går att rösta på så många som 10 titlar i 20 kategorier. Långt ifrån alla lockar till läsning, men jag har valt ut några böcker som jag verkligen vill läsa och flera av dem äger jag redan.

Best Fiction

On earth we’re briefly gorgeous av Ocean Vuong är poetens första roman och med en författare från Vietnam får jag dessutom ett land till att lägga till utmaningslistan.

Normal people av Sally Rooney som jag köpte när den var ny på engelska för att jag var tvungen att äga den och läsa den direkt …

The most fun we ever had av Claire Lombardo där vi får följa en familj med fyra döttrar under en lång tid.

Queenie av Candice Carty-Williams beskrivs som en blandning mellan Bridget Jones dagbok och Americanah.

A woman is no man av Etaf Rum är en berättelse om att växa upp i en traditionell arabisk familj i Brooklyn.

Best Mystery and Thriller

My sister, the serial killer av Oyinkan Braithewaite har jag tänkt läsa länge och vill verkligen få tummen ur.

The Mother in law av Sally Hepworth låter som en lagom lättläst och lättsmält spänningsroman.

The Whisper man av Alex North verkar spännande och har ett grymt snitt på Goodreads.

Best Historical Fiction

The City of women av Elizabeth Gilbert är jag lite kluven till, men mest nyfiken.

Daisy Jones and the six av Taylor Jenkins Reid om Daisy och bandet lockar också.

The Giver of stars av Jojo Moyes låter inte lika bra som hennes andra böcker, men jag vill läsa.

Best Romance

The Girl he used to know av Tracey Garvis Graves låter precis lagom smörig för min smak.

Best Graphic Novels and Comics

The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood med illustrationer av Renee Nault vill jag verkligen läsa.

Best Poety

Shout av Laurie Halse Andersen beskrivs som en poetisk memoar.

When you ask med where I’m going av Jasmin Kaur är dikter och illustrationer om att vara kvinna.

Best Young Adult Fiction

I wish you all the best av Mason Deaver om att komma ut som icke-binär.

On the come up av Angie Thomas låter inte som min grej, men måste läsa ändå.

With the fire on high av Elizabeth Acevedo handlar om tonårsmamman Emoni

 

Egentligen hade jag kunnat välja ut ännu fler titlar, men det här får räcka så länge. Jag lär ändå inte hinna läsa alla, men några fler böcker på engelska skulle jag vilja med i år.

 

 

 

 

 

Århundradets kalender

2010-talet är snart till ända och vi går in i 20-talet. Visst låter det lite extra härligt, även om en ny version av det glada 20-talet känns långt borta. I årets julkalender på bloggen kommer jag att summera de två första decennierna på det nya århundradet och bjuda på kulturella upplevelser som varit viktiga för mig. Det blir böcker, filmer, tv-serier, musik och annat kulturellt med fokus på 10-talet, men också från 00-talet. Minst 24 inlägg är planerade. Får jag feeling kanske jag fortsätter hela december. Ett urval måste ändå göras och speciellt svårt är det gällande böcker. Jag har därför bestämt mig för att inte ta med de (förvisso fantastiska) böcker som tidigare varit med i mina två kanonkalendrar, som du hittar här.

På söndag kör vi!

 

 

 

Alla suger och det är ingens fel

Alla suger och det är ingens fel är boken som Ebba Hyltmark debuterade med endast 17 år gammal. Den handlar om Li som går sista terminen i nian och är en härligt udda bekantskap som jag mest av allt vill krama om. Hon drömmer om att studera på MIT och vägen dit går via ett exklusivt gymnasium i Stockholm. Att just nu tvingas gå på högstadiet tillsammans med en massa människor som hon mer eller mindre föraktad är däremot ungefär så långt från den drömmen som det går att komma.

Li umgås inte med någon jämnårig. Istället är det grannen Olivia nio år som är hennes bästis och när hon lär känna änkemannen Sigvard har hon två ganska annorlunda vänner. Allt förändras när Max börjar i klassen. Plötsligt finns det ett skäl att vara i skolan och trots att jag som läsare förstår att det här inte är någon bra kille är Li förblindad och störtkär. Hon sviker Olivia och glömmer bort Sigvard, för när Max kallar kommer Li som ett skott. Hon börjar till och med ge upp drömmen om MIT och låter Max överskugga allt annat i livet.

Det är riktigt spännande att läsa en bok av en så ung debutant. Om jag inte visste det skulle jag tänka att Alla suger och det är ingens fel inte är någon trovärdig tonårsskildring, men självklart är den det. Den är bara så väldigt ovanlig. Lite påminner den om Ragga som du shoppar av Lin Jansson, som också är en befriande ärlig och chosefri debutroman. Det som är kanske mest uppfriskande med Hyltmarks debut är att hon bara verkar ha skrivit på precis som hon själv vill och det finns en säkerhet i berättandet som överraskar. Det finns några scener som jag kommer att bära med mig länge, som Olivias bröllop och Lis första möte med Sigvard.

När jag berättade om Ebba Hyltmark för mina elever som älskar att skriva blev de riktigt peppade. Det är skönt för jämnåriga skrivande tonåringar att få se att det faktiskt går att bli publicerad. Det som krävs är en egen idé och ett språk som håller och det har Hyltmark definitivt. Nu är jag sugen på att läsa senaste boken Jag kan nästan känna solen, som utspelar sig på samma högstadieskola som den Li och Max går på, men med andra huvudpersoner. Jag hoppas verkligen att Hytmark vågar utveckla sin personliga stil ännu mer. Då blir hon definitivt en författare att räkna med.

52 bra saker: Läsare

Även om kommentarerna mer eller mindre flyttat från bloggar till andra sociala medier syns det på statistiken att läsarna hittar hit. År 2019 har varit ett rekordår och enligt O har redan haft fler läsare än något annat år och det är bara november. Det gör mig självklart väldigt glad, för även om jag egentligen inte bloggar för att få läsare är det roligt att ni hittar hit. Det är ändå något slags bevis på att det jag skriver når ut.

Nästa mål är att toppa januari 2013, som än så länge är den månad jag haft flest läsare, följt av oktober, september och maj 2019. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; ryktet om bokbloggens död är betydligt överdrivet.

Tack alla för att ni kikar in här!

 

 

Photo by “My Life Through A Lens” on Unsplash

Istället för Pojken i randig pyjamas

Jag läste ett tweet och blev inspirerad att skriva ett blogginlägg. Tidigare har jag skrivit inlägg med alternativ till Ondskan av Jan Guillou och I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Idag har det blivit dags för alternativa böcker till Pojken i randig pyjamas av John Boyne. Den här är till dig Petter!

Pojken i randig pyjamas har undertiteln “en sorts saga” och kritiken mot handlar främst om att den rent historisk har vissa brister. Berättelsen om de två pojkarna och främst den enes mycket naiva syn på koncentrationslägret som de andra befinner sig i, har dock fascinerat många och ja, den älskas av lärare. Troligen för att berättelsen engagerar och för att boken är ganska behändig rent sidmässigt.

Om det är andra världskriget som du vill att dina elever ska få kunskaper om rekommenderar jag istället Boktjuven av Markus Zusak, som förvisso är ganska mycket tjockare, men som ger en känsla av hur det var att befinna sig i Nazityskland. Själva skildringen av ett koncentrationsläger kan istället fås i Mannen utan öde av nobelpristagaren Imre Kertész, som kan vara lite tuff läsning, men med lärarstöd borde funka fint i år 9. Livet i ett polskt ghetto skildras i Historien om Leon – Schindlers yngste arbetare av Leon Leyson, som är en självbiografisk bok om hur en tioåring räddades av Oskar Schindler, genom att få jobba på hans fabrik.

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är en grafisk roman om några barn och ungdomar när de fick uppleva inskränkningar på grund av sitt judiska ursprung. Inskränkningar som sedan ledde till att de placerades i ghetton och eller koncentrationsläger. Mycket läsvärd. Jag vill också rekommendera Hédi Frieds bok Frågor jag fått om förintelsen som verkligen ger svar på många av de svåra frågor unga människor kan ha om förintelsen.

Att vara barn under kriget skildras också i Tulpanpojken av Christina Wahldén och den numera moderna klassikern Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. I den senare får du också en fin skildring av vänskapen mellan två väldigt olika pojkar, precis som i Pojken i randig pyjamas. Även Annika Thor har skrivit om krigsbarn, nämligen systrarna Steffi och Nelli som kommer till skärgården utanför Göteborg. Serien inleds med boken En ö i havet. Eller varför inte låta dina elever läsa en riktigt klassiker som Anne Franks dagbok. Den finns även i lättläst version utgiven av Nypon förlag, som också gett ut biografin Anne Frank – Ett liv av Marian Hoefnagel.

Kanske vill du förflytta dig utanför nazisternas Tyskland. I Michael Morpurgos Den fantastiska katten som försvann får vi läsa om Lily och hennes familj som bor i Frankrike i området där de allierade förbereder sig för D-dagen och i Flamingopojken möter vi Lorenzo och får följa hans liv i Camargue under kriget. Morpurgo har skrivit mer om andra världskriget i Flykten från den brinnande staden, som utspelar sig i Dresden 1945 när staden hotas av omfattande bombningar.

En ganska ovanlig skildring av andra världskriget är När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka, som visserligen är skriven för vuxna, men har unga huvudpersoner.

På Kulturkollo har vi satt ihop en lista med 70 böcker som skildrar andra världskriget. Där kanske du hittar fler böcker som kan passa.

Är det däremot John Boyne som författare du vill att dina elever ska möta, så har han skrivit fler böcker. Bland annat Stanna kvar och ge dig av som utspelar sig under första världskriget. Huvudpersonen Alfie är fem år då boken (och kriget) inleds och fokus ligger på hur kriget påverkar människor.

Eller så bestämmer du dig för att Pojken i randig pyjamas verkligen är boken du vill att dina elever ska läsa. Ett medvetet val är bra oavsett.

 

 

Tre Augustpristagare 2019

Så här årets vinnare av Augustpriset utsetts och jag har inte läst någon av böckerna. Vill jag göra det? Svar: Absolut, troligen och kanske.

Viktigast först och ett konstaterande att boken som tilldelades priset för årets bästa barn- och ungdomsbok är en bok jag lånat hem, men inte prioriterat. Vänta på vind av Oskar Kroon, utgiven av Brombergs förlag, beskrivs som en poetisk bok och den skulle kunna passa mig. Helt klart en bok jag kommer att läsa.

Årets bästa skönlitterära bok för vuxna läsare blev Osebol av Marit Kapla, Teg Publishing, som också står på läslistan. Tjockleken skrämde, men efter att ha bläddrat tillsammans med en salig skolbibliotekarie insåg jag att den mycket troligt är tämligen snabbläst. Roligt när ett litet förlag ger ut en prisvinnare.

Årets bästa fackbok för äldre läsare blev inte oväntat Ålevangeliet av Patrik Svensson, Albert Bonniers förlag. En bok som egentligen inte lockar nämnvärt, men som verkar så udda att jag nästan måste läsa den ändå.

Bland tidigare vinnare av Lilla Augustpriset finns senare publicerade författare som Katarina Sandberg som nominerades tre gånger och sedan debuterade med fina Vi är inte sådana som i slutet får varandra, Lyra Koli (tidigare Ekström Lindbäck) som nominerades 2007, vann 2008 och faktiskt nominerades till det stora Augustpriset 2014 för sin andra bok Ett så starkt ljus och Ester Roxberg som vann priset 2004. Årets vinnare heter Emma-Karin Rehnman som prisas för novellen En ospelad fiol, som går att läsa här.

 

Mitt storslagna liv

Idag delas Augustpriset ut i tre kategorier och i Jenny Jägerfelds senaste bok Mitt storslagna liv är nominerad i barn- och ungdomsklassen. Jägerfeld är en favoritförfattare och hon skriver alltid om barn och unga som behöver lite extra omsorg av någon anledning. I senaste boken är det Sigge som är huvudpersonen och han har en plan. Eftersom han flyttat till sin mormor tillsammans med mamma, två syskon och ett gäng djur, ska han börja i en ny skola och han ska därför ägna sommarlovet åt att bli riktigt populär. I sin gamla skola var han nämligen utsatt, ensam och mobbat, men nu ska allt bli annorlunda. Han har exakt 59 dagar på sig.

Mormor (som absolut inte vill kallas mormor, då hon heter Charlotte) bor i Skärblacka utanför Norrköping och driver där ett hotell som hon kallar Grand Hotell, men som egentligen bara är ett stort hus med en massa märkliga prylar i, bland annat ett gäng uppstoppade djur som Sigge lagar för att få in lite extra pengar.  På hotellet bor bara en enda gäst som kallas Krille Maräng och drömmer om att få göra en film. Han berättar gärna för alla som vill höra, och alla andra också, om senaste idén till filmmanus.

Jag tycker om att läsa om Sigge och hans annorlunda familj. Kanske saknar jag lite av den rejäla svärta som är så typisk för Jägerfeld, men den finns där trots allt om än lite mer under ytan. Istället kör hon humor med extra allt och lite till. Mormor Charlotte är hysteriskt rolig, mamma Hannah är mer stillsam och också lite mer orolig för framtiden. Hon har trots allt lämnat pappan till två av sina barn och flyttat från Stockholm till sin mamma. Dessutom saknar hon jobb och vet inte alls hur hon ska kunna skapa en vettig tillvaro för familjen. Sigge är den som kniper mitt hjärta. Han är smart och annorlunda, vilket säkert är en av orsakerna till att han haft det tufft. Han skelar lite, gillar konståkning och är helt enkelt inte så cool som han hade behövt vara för att få kompisar i Stockholm. När grannen Juno fotograferar honom i en pinsam situation och lägger ut bilden på sitt populära Instagram känns det helt klart som att framtiden i Skärblacka kommer att bli precis lika misslyckad.

När jag gick i trean läste vi Roberta Karlsson och kungen tillsammans i en högläsningsgrupp och fyran läste vår lärare högt ur Vad händer om man vänder på Paris, två helt fantastiskt roliga böcker som båda är skrivna av Viveka Lärn, som då hette Sundvall. Om jag vore lärare i trean eller fyran skulle jag istället välja Mitt storslagna liv som högläsningsbok. Den är verkligen rolig, nästan hysterisk ibland, men har också en allvarlig underton. Helt enkelt en klockren bok att läsa tillsammans, för trots att det här inte är Jenny Jägerfelds bästa är det en härlig bok som jag hoppas når många läsare.

 

En trio vinnare

Idag delade Svenska Deckarakademin ut priset för årets bästa kriminalromaner i tre kategorier. Skuggjägaren av Camilla Grebe utsågs till årets bästa svenska kriminalroman och det är verkligen en av de bästa böcker i genren jag läst på länge. Bästa översatta kriminalroman blev En förlorad man av Jane Harper och även den är riktigt bra. I år belönade Svenska Deckarakademin dessutom Malin Thunberg Schunke för debuten Ett högre syfte.

Tiger, Tiger, Tiger

Min systers son är tre och ett halvt år. När han är här är kusinerna självklart intressanta, men också våra två katter. Manya försöker springa undan, men är rätt tålmodig när han väl fångar henne. Moltas däremot leker gärna, men förstår inte riktigt att klorna behöver hållas inne. För en treåring är djur fascinerande och huvudpersonen i Tiger, Tiger, Tiger av Åsa Lind & Joanna Hellgren älskar, precis som min systerson, katter. Eller egentligen en speciell katt, nämligen grannens katt Tiger. Men som med alla katter är Tiger svår att bestämma över och bokens huvudperson letar och letar när katten försvunnit.

Tiger, Tiger, Tiger är nominerad till Augustpriset och liksom Dyksommar, som jag skrev om igår, är det en bok som vänder sig till åldersgruppen 3-6 år. De två böckerna är dock väldigt olika. Tiger, Tiger, Tiger är verkligen en bok för det lilla barnet. Illustrationerna är fina och naivistiska och vi följer en tultande liten unge på jakt efter en katt. Texten på rim är mycket troligt rolig att läsa högt och jag tror att barn kommer att uppskatta läsningen mycket. Läsaren bjud på ett vardagsäventyr som alla barn kan leva sig in i. Det här är helt enkelt en ganska vanlig, fin barnbok. Dyksommar är något helt annat, men frågan är om en bok som når många barn ska vinna, eller en som kan hjälpa vissa?

%d bloggare gillar detta: