Månad: oktober 2019

Den vita boken

Planen var självklart att läsa någon bok av Han Kang inför Bokmässa, där hon var gäst och Sydkorea det kand som stod i fokus. Så blev det inte och inte heller lyckades jag lyssna på henne. Strax efter Bokmässan läste jag dock hennes senaste bok Den vita boken efter att ha sett flera bloggare skriva om den.

I Den vita boken berättar Han Kang om en författares (sitt eget?) liv som tillfälligt boende i Warsawa. Hon skriver om vita ting och i korta prosalyriska stycken förmedlas tankar kring liv, död, sorg och att våga leva vidare. Det är så otroligt vackert att jag måste stanna upp ibland, för trots att boken på ytan är såväl lättläst som snabbläst kräver den eftertanke. Han Kang berättar om syskonen som inte överlevde och systerns vita klädnad får symbolisera den sorg som låg som en vit slöja över familjen. Om syskonen hade överlevt skulle författaren själv inte funnits. Familjer i Sydkorea skaffar inte tre barn.

De tidigare böckerna av Han Kang har skrämt mig och jag har inte fixat att läsa mer än några sidor av Vegetarianen. Nu måste jag göra ett nytt försökt, för en författare med ett sådant fantastiskt språk måste jag läsa mer av.

52 bra saker: Läslov

Egentligen har hela höstlovet varit bra med vettig fortbildning både på jobbet och Göteborgs universitet. Idag har jag dock växlat över till läslov, nu på förmiddagen mest jobbrelaterat med fokus på Nobelpriset men nu blir det nöjesläsning för hela slanten. Först på tur står Beröringen av Gustav Tegby, som visserligen är en ungdomsbok, så lite jobbrelaterat, men främst verkar vara en riktigt bra bok.

Själva konceptet med Läslov är bra som en chans att lyfta barn och ungas läsning. Tyvärr räcker inte punktinsatser som denna, när böcker för barn, och kanske ännu mer för unga, sällan får så mycket uppmärksamhet. Det är lätt att hävda att läsning är viktigt, men det krävs mer än tomma ord. Tummen upp för Läslov alltså, men tumme ner åt att all bra litteratur för barn och unga får på tok för lite uppmärksamhet.

Vill du ha tips på bra ungdomsböcker att fylla ungarnas läslov med kan du klicka här.

 

Photo by Priscilla Du Preez on Unsplash

Filmatiseringar jag ser fram emot

Boken är i princip alltid bättre än filmen, men ändå är det något med filmatiseringar som lockar mig. Den senaste tiden har jag snubblat över flera trevliga nyheter och tänkte dela dem.

Jag absolut älskade Doktor Dolittle när jag var liten. Då var det Rex Harrison som spelade doktorn som kunde tala med djur i filmen från 1967. Versionen från 1998 med Eddie Murphy upprörde mig redan på trailernivå, men nu kommer en version jag verkligen skulle vilja se. I The Voyage of Doctor Dolittle är det nämligen Robert Downey Jr. som spelar huvudrollen och han är en stor idol.

En annan klassiker för de yngre är Den hemliga trädgården och den filmatiseras igen med ingen mindre än Colin Firth i huvudrollen. En måste-film med ännu en favoritskådis.

Jojo Moyes bok Sista brevet från din älskade ska bli film på Netflix med  Shailene Woodley i en av huvudrollerna. Jag hittar ingen uppgift om när inspelning ska ske, bara att det är på gång.

To All The Boys I’ve Loved Before del 2 har just spelats in och beräknas få premiär ganska tidigt in på nästa år. Alla skådespelare från första filmen kommer tillbaka och det kan säkert bli riktigt bra. En annan uppföljare jag gärna ser är filmatiseringen av China Rich Girlfriend av Kevin Kwan.

Kenneth Branagh fortsätter att porträttera Hercule Poirot i filmatiseringen av Döden på Nilen. Nästa år är det 100 år sedan Agatha Christie debuterade som författare och hon förtjänar därför lite extra uppmärksamhet.

Ingen film, men väl tv-serie blir det av Liane Moriartys Nine perfect strangers, men när den ska spelas in, vilka som gör rollerna och när den förväntas sändas är ännu oklart. Jag önskar mig en serie med många tillbakablickar som låter oss få veta ännu mer om karaktärerna än vad boken ger oss. Förväntningarna är minst sagt höga eftersom det är Nicole Kidman som köpt rättigheterna.

Aldous Huxleys klassiska dystopi Du sköna nya värld blir även den tv-serie och det skulle kunna bli en riktigt bra sådan. Gammal bok, men med en intressant och skrämmande aktuell människosyn.

En serie som jag ser väldigt mycket fram emot är Små eldar överallt med bland annat Kerry Washington och Reese Witherspoon i rollerna. Frågan är om jag ska läsa boken innan, eller nöja mig med tv-serien. Det gäller i så fall att läsa snart så att boken hinner blekna lite innan serien tar vid.

Sally Rooneys Normal people vill jag utan tvekan läsa innan BBC Three gör tv-serie av den.

 

Några boktips för läslovet

Alla lov är förvisso läslov, även om detta lov är det mer officiellt. Och ja, mina elever brukar himla lite med ögonen när jag proklamerar läslov inför varje ledighet, men att lyfta läsningen tycker jag är en av mina uppgifter som svensklärare. Den uppgiften har jag också som förälder till tonåringar, men jag ska villigt erkänna att de läser mest på sommaren när de kan sitta ute. Både de och mina elever brukar dock hävda att svenska böcker är kassa, förutom de som skrivs av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, men jag håller inte med och därför blir det idel svenska tips och jag börjar med redan nämnda favoritförfattare.

Slutet av Mats Strandberg är inte munter, men en fantastisk bok om de sista veckorna innan jorden går under och vad huvudpersonen Simon och människorna kring honom tacklar att de snart ska dö.

Jag längtar definitivt efter en ny ungdomsbok av Sara Bergmark Elfgren, då Norra Latin var briljant. Just nu är hon aktuell med Knäckarbanketten som vänder sig till de yngre läsarna runt 6 år.

Ann-Helén Laestadius är en annan favorit och hennes två böcker om Maja i Kiruna är riktigt bra. Extra plus för intressant samtidshistoria. Tio över ett tilldelades Augustpriset och fortsättningen Inte längre min är också riktigt bra. Kvar att läsa är den lättlästa boken Bara dra som handlar om Johannes som ägnar sig åt familjens renar, men vill något annat.

Marie Hammar och Abbe Wahlquist har skrivit två riktigt roliga böcker om Ottilia, kallad Otto som flyttar från Lidköping till Lidingö och där börjar sjunde klass i en helt ny skola. De heter Note to self: Rutiga byxor funkar inte här och Vintersport går bort.

Är det nu allt börjar? av Siri Spont är en ganska brutal skildring av en språkresa till Brighton. En del alkohol och många riktigt hemska scener, men en otroligt bra bok som jag tror kan passa många. Kan dock vara idé att som förälder samläsa.

Jag har inte hunnit läsa ut Jenny Jägerfeldts senaste bok Mitt storslagna liv, men jag känner att det är riskfritt att tipsa om den. Dels för att den nyligen nominerades till Augustpriset, men främst för att alla andra böcker jag läst av Jägerfeld är fantastiska. Brorsan är kungär en bok att sätta i händerna på varenda unge, medan Comedy Queen kräver lite vuxenstöd.

Vuxenstöd kräver även Christina Lindströms nya bok Välj mig, då även den handlar om en förälder som dött och verkar ha valt det själv. Det är också en fin kärlekshistoria och en bok om att våga vara sig själv.

Inte din bror av Malin Stehn handlar om Abbe vars liv förändras när hans familj tar hand om Hossain från Afghanistan. En väldigt aktuell bok med funderingar kring vad som är viktigt i livet.

Själv ägnar jag lovet åt helt nya Beröringen av Gustav Tegby, som verkar härligt läskig och en perfekt bok att läsa den här tiden på året.

 

 

 

 

En söndagssmakbit av Nina Bouraoui

En smakebit på søndag är en norsk bokbloggarutmaning som delas mellan bloggarna Betraktninger och Flukten fra virkeligheten. Idag är det den senare som ansvarar och du hittar inlägget här.

Idag bjuder jag på en smakbit från den allra första sidan i Nina Bouraouis senaste bok Alla människor har av naturen ett begär att få veta, en titel som i sig är ett citat av Aristoteles. Jag absolut älskar Nina Nouraoui och mest av allt tycker jag om hennes självbiografiska böcker där hon funderar mycket kring identitet och ursprung. I inledningen av den här boken konstaterar hon att hon bott en längre tid i sitt nya hemland Frankrike, än i Algeriet, livet där hon växte upp men lämnade som fjortonåring. Berättelsen i just den här boken kretsar hur hon blir kvinna och hur kärleken tyvärr lärde henne inte bara om åtrå, utan också om våldsamhet och underkastelse.

Citatet jag valt handlar dock om vad vi vet om andra människor:

Jag undrar vem i folkmassan som just blivit förälskad, vem som just har blivit lämnad, vem som har gått utan ett ord, vem som är lycklig, olycklig, vem som är rädd eller tar sig fram tillitsfull, vem som väntar på en ljusare framtid. Jag går över Seine, jag vandrar med de anonyma männen och kvinnorna och likafullt är de mina speglar. Vi bildar ett enda hjärta, en enda cell. Vi är levande.

Det här med betyg på böcker

Vad tyckte du om boken? Sätt en stjärna eller två eller kanske fem. Efter varje läst bok på någon av ljud- och e-bokstjänsterna uppmanas jag att sätta ett betyg. Ett snabbt sätt att visa vad jag tycker. Helt frivilligt självklart, men ändå något jag och säkert många med mig ändå gör. Jag för också in mina lästa böcker på tjänsten Goodreads och då sätter jag också ett betyg. Enkelt och tydligt. Eller?

Men vad betyder en trea? Hur bra är en fyra? Är det ens någon idé att läsa en tvåa?

För mig har standardbetyget blivit en fyra. Det betyder att boken är läsvärd. Ett bra språk, vettiga karaktärer och ett intressant innehåll. Allt behöver inte vara perfekt, men jag ska beröras och boken ska vara bra inom sin genre. Får boken en trea är det fortfarande en bra bok, men kanske inte så speciell i sin genre. Den fjärde stjärnan handlar ofta om att på något sätt sticka ut.

Andra betyg sätter jag sällan. I år har det blivit några få femmor och då är det böcker som verkligen berör mig och som är speciella. Tvåor blir det sällan för att jag inte läser ut böcker jag inte tycker om och en bok som får en tvåa i betyg är inte speciellt läsvärd. Att bara sätta ett betyg säger därför inte jättemycket, då det inte förklarar vad det är som gör en bok bra eller mindre bra just för mig. Hur ska då den som ser betyget kunna veta om deras preferenser stämmer med mina?

I dagens samhälle ska det mesta gå snabbt och vara lätt att ta till sig. Ett kort omdöme är att föredra framför en längre text. En bild på instagram bättre än en lång text. Så känner jag inför dagens korta omdömen om boken, som mer och mer tar över de längre, reflekterande texterna. Jag tycker att det är lite sorgligt. Kanske är det därför jag endast taggar med betyg på mina inlägg om lästa böcker och inte ens har med ett betyg om jag delar på instagram. Ibland tänker jag att det är lite dumt, då det kanske hade lockat fler om jag bara hade kört ut ett betyg, gärna i e-mojiform och skrivit en rad eller två. Det är bara det att jag skriver lika mycket för mig själv som för andra. Kanske mer. Jag tycker om att försöka sätta ord på en läsupplevelse och kanske dra lite extra i en tråd som jag finner intressant. Extra roligt var det därför på Bokmässan då jag fick höra från flera personer som skriver böcker och arbetar på förlag att de uppskattade mina längre texter. Att det är roligt med något mer än några ord och ett betyg. Jag är också medveten om att andra kanske tycker att det mest är jobbigt att behöva läsa massor och trots det inte få något tydligt besked om vad jag tycker. Inget betyg att snabbt scanna av. Samtidigt går trenden mot att bloggar ersätts av Instagram även när böcker eller evenemang ska lyftas. Många tar fantastiska bilder på Instagram, men jag önskar att texten fick stå mer i fokus.

Frågan är om det ens är någon idé att skriva långa texter om det ändå går att få samma information i ett betyg. Som lärare vet jag att den elev som får ett betyg inte läser kommentarerna som motiverar betyget. Kanske är det samma med den som läser ett inlägg? Finns det ett betyg så räcker det att veta det. Nu behöver det inte vara någon nackdel. Faktiskt kanske till och med en fördel, då den som bara behöver registrera ett betyg hinner med att scrolla igenom ett flöde på kortare tid och därmed får tips om fler böcker. Kanske är kvantitet faktiskt viktigast. Kanske är jag en gammal surkärring som föredrar ord framför bild och stjärnor och önskar att vi sjungit långsamhetens lov lite oftare.

Årets bästa kriminalromaner 2019

Igår avslöjade Svenska Deckarakademin de tio kriminalromaner som nomineras i två klasser Årets bästa svenska kriminalroman och Årets bästa översatta kriminalromaner. Bland de svenska författare som nominerats finns idel gamla pristagare.

Årets bästa svenska kriminalroman

Blindtunnel av Tove Alsterdal, Lind & co

Jag har ju (pinsamt nog) aldrig läst något av Alsterdal, även om jag tror att jag skulle gilla. Blindtunnel handlar om Sonja och Daniel som köper en vingård vid en flod i det som förut var Sudetlandet och upptäcker märkliga saker i huset. Låter som en spännande bok.

Järtecken av Christoffer Carlsson, Albert Bonniers förlag

En riktigt bra roman om ett brott och hur det påverkar alla runt omkring både den som dör och den som anklagas för att ha dödats. För mig är det här en av årets bästa böcker alla kategorier.

Den skrattande hazaren av Kjell Eriksson, Ordfront förlag

Första delen i en planerad trilogi om kommissarie Ann Lindell som verkar beskriva ett väldigt aktuellt fall i ett Sverige som utan tvekan förändrats. Även Eriksson är en författare jag ännu inte läst något av, men den här boken lockar faktiskt.

Skuggjägaren av Camilla Grebe, Wahlström & Widstrand

En efterlängtad bok och den fjärde i den löst sammanfogade serien Flickorna och mörkret. Boken handlar om ett gammalt mord från 1944 som kopieras trettio år senare. Vi får följa tre kvinnliga poliser som jobbar med fallet på 70-talet, 80-talet och idag. Grebe är en av de bästa i genren, så det kan inte bli annat än bra.

Dockliv av Erik Axl Sund

Bakom pseudonymen Erik Axl Sund döljer sig författarna Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist och trots att deras böcker blivit omtalade har jag aldrig känt för att läsa något av dem. Dockliv är andra delen i den trilogi som inleddes med  Glaskroppar.

Årets bästa översatta kriminalroman

En förlorad man av Jane Harper, översatt av Klara Lindell, Forum Bokförlag

En riktigt bra kriminalroman som utspelar sig i The Outback mitt i Australien. En familj med tre vuxna söner står i centrum och när en av dem hittas död får vi lära känna alla familjemedlemmar bättre.

Rädda mig från farliga män av S A Lelchuk, översatt av Anders Tengner, Bokfabriken

Huvudpersonen Nikki Griffin är bokhandlare på dagen och privatutredare på natten. Tala om ovanlig och oväntad kombination. Griffin söker efter män som misshandlar kvinnor och målet är båda att hjälpa kvinnor och straffa män.

Förrädare av Manda Scott, översatt av Kjell Waltman, Modernista

En fristående thriller som utspelar sig i Orléans i Frankrike. Huvudpersonen är kriminalinspektör Inès Picaut som när hon utreder ett fall med en mördad äldre kvinna får leta efter lösningen i det av nazisterna ockuperade Frankrike under 40-talet.

Förlåt oss våra synder av Jo Spain, översatt av Hanna Williamsson, Modernista

Första delen i en trilogi som utspelar sig i Dublin. Huvudpersonen polisinspektör Tom Reynolds utreder ett fall med en mördad nunna. Ännu en bok med tillbakablickar och förklaringar som står att finna i det förflutna.

Efter skandalen av Sarah Vaughan, översatt av Molle Kanmert Sjölander, Albert Bonniers förlag

En bok om en ung kvinna som anklagar en uppsatt politiker för ett sexuellt brott. Kvinnan försvaras av Kate Woodcroft som är en erfaren brottmålsadvokat och specialist på sexualbrott. Boken beskrivs som lika delar äktenskapsdrama och rättegångsthriller och lockar till läsning.

 

Eftersom jag läst så få av de nominerade böckerna har jag svårt att uttala mig om värdiga vinnare, men visst vore det kul om Christoffer Carlsson och Jane Harper vann, då de är två favoriter. Vilka av de nominerade har du läst och gillat?

 

 

 

Där livet är fullkomligt

I Silvia Avallones senaste bok Där livet är fullkomligt får vi träffa flera intressanta karaktärer och det är två kvinnor som står i centrum. Den unga Adele som bor i förorten Villaggio Labriola, utanför Bologna och har få drömmar. Hon har uppfostrats av en ensam mamma, då pappan varit frånvarande och i perioder i fängelse. Nu är hon på väg att leva sin mammas liv då hon endast 17 år är gravid med Manuel, som tyvärr är alldeles för lik hennes far. Hur blir livet för en tonåring som borde gå i skolan, men istället väntar barn med en smågangster? Visst vore det lättast om hon bara gjorde sig av med barnet, men verkligheten är inte så enkel. Adele prövar att drömma om ett liv bortanför förorten, men inser att det är en önskedröm som är svår att nå. Kanske kan hennes barn få det bättre än hon.

Dora längtar otroligt mycket efter ett eget barn. Hon är lärare och har en massa unga omkring sig, men själv har hon aldrig lyckats bli mamma. Varje månad hoppas hon och varje månad blir hon besviken. Drömmen om ett barn överskuggar allt annat. Faktiskt blir hon så provocerad av kvinnor som verkar bli med barn hur lätt som helst, att hon vill slå dem sönder och samman. Känslorna som tar över henne helt är omöjliga att styra och hennes liv håller på att förstöras av den barnlängtan som närmast blivit en besatthet. Hennes man Fabio försöker stötta henne, men det är inte lätt. Lite bättre blir det när de bestämmer sig för att sluta försöka få ett biologiskt barn och istället adoptera.

Även Dora och Fabio bor i Bologna och precis som i Stål berättar Avallone om ett Italien där klyftorna är stora. För Adele finns det inte mycket som känns värt att drömma om. Hennes liv begränsas av den uppväxt hon haft och det område hon bor i. Samtidigt är hon fortfarande ung och hon har hela livet framför sig. Frågan är vad hon kan göra med det. Hennes barn föds i inledningen av boken. En dotter som får namnet Bianca. Därefter förflyttar vi oss nio månader tillbaka i tiden och får veta mer om både Adele och människorna runt henne. Människor som knyts samman och möts på de mest oväntade sätt. Mest tycker jag kanske om berättelsen om Doras kusin som är lärare till Manuel i fängelset. Det är en liten sidoberättelse, men som lärare är jag glad att jag får påminnas om hur mycket en lärare faktiskt kan påverka ungas liv. Även Dora är lärare och en av hennes favoritelever är Zeno, som bor granne med Adele och hennes familj och under bokens gång blir en väldigt viktig person för henne.

Jag tycker verkligen om Där livet är fullkomligt och är glad att Silvia Avallone vågar beskriva de fulaste av känslor och de svartaste av livsöden. Samtidigt är det ingen nattsvart värld hon beskriver och ljuset dyker ibland upp i de mest oväntade former. Silvia Avallone gästade Bokmässan i september, men tyvärr var köerna för långa och lokalen för liten och jag missade henne. Tur att Lotta kände igen henne så att jag fick smygkika lite i caféet.

 

En just-nu-enkät för att rensa i röran

De senaste veckorna har mitt hjärna inte riktigt hängt med i svängarna och jag har haft svårt att slutföra uppgifter jag påbörjat. Det märks också på läsningen där jag påbörjar bok efter bok, men inte tycks fastna i någon. Nu när läslovet närmar sig ska jag försöka få lite ordning på böckerna som överfaller mig från alla håll samtidigt.

Dags för en just-nu-enkät:

Vid sängen: Jag kör inte med en bok eller två på nattduksbordet, utan en massiv hög bredvid sängen. Längst upp i den ligger Liv Strömquists Den rödaste rosen slår ut.

På soffbordet: Här finns Per Pettersons Män i min situation, som jag verkligen borde ha läst inför Bokmässan, men inte hann läsa ut. Nu ska jag läsa den för att kunna hänga på Kulturkollo läser som drar igång 4 november.

I handväskan: Här ligger just nu min Kindle och väntar på bättre tiden. I den finns bland annat Normal People av Sally Rooney, som jag tänkt läsa länge.

I öronen: Just nu lyssnar jag på Jag som var så rolig att dricka vin med av Rebecka Åhlund, som passar perfekt som ljudbok.

På läsplattan: Eftersom jag nästan bara läser e-böcker utökar jag punkterna som handlar om dessa titlar. Många recensionsexemplar jag får är i e-format och de läser jag oftast på min iPad. Just nu läser jag Hästpojkarna av Johan Ehn, som jag egentligen tror är bra, men som jag inte riktigt kommit in i.

Från e-bokstjänsterna: Mina bokhyllor på de två tjänster jag prenumererar på är helt fulla av e-böcker jag vill läsa och någon enstaka ensam ljudbok. Här märks min okoncentrerade läsning kanske mest, men den bok jag läser mest av just nu är Testamente av Nina Wähä.

På jobbet:  Där läser jag Nobeller för att förbereda mitt projekt om Nobelpristagare i litteratur i Svenska 3.

Läser jag lite då och då: The Sun and her flowers av Rupi Kaur är en fantastisk bok som jag läser ur lite då och då och snart har läst ut.

Utmaningsbok: Jag behöver läsa böcker från fler länder i år och därför vill/borde jag läsa Celestial Bodies av Jokha Alharthi. Kanske hinner jag under Läslovet, men det är bara två lediga dagar för min del, så kanske inte ändå.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser verkligen fram emot att läsa Skuggjägaren av Camilla Grebe, som släpps i början av november.

3 andra böcker i min TBR-hög: Sent på dagen, av Tessa Hadley, som jag köpte signerad på Bokmässan, My bloody Valentine av Christine Détrez och Beröringen av Gustav Tegby, som verkar härligt läskiga och passande för årstiden.

 

Hur ser din läsning ut just nu? Är du lika ofokuserad som jag, eller har du en riktig plan?

Jack väcker känslor

Jack av Christina Lindström är en bok om Jack från Göteborg som går sista året på gymnasiet. Han bor med sin mamma och har väldigt lite kontakt med sin mamma. Tidigare har Jack varit en ganska stökig kille och han har dessutom varit på några möten med Nordiska motståndsrörelsen. Nu har han lugnat sig lite, men han har definitivt svårt att komma på vem och hur han vill vara, egentligen. Så här skrev jag om boken när jag läste den 2016.

Förhållandet mellan Jack och Freja är centralt. När boken börjar ser Jack Freja för första gången. Hon ligger på spårvagnsspåret framför den spårvagn han sitter på och de får ögonkontakt när hon springer därifrån. Nästa möte är i ett badrum på en fest. Freja är inte som andra tjejer Jack träffat och han faller pladask. Det ska dock visa sig att deras förhållande blir ganska komplicerat.

I år är Jack den första gemensamma bok vi läser i Svenska 1.  Jag bestämde mig för den eftersom jag aldrig testat den i helklass förut och för att det är en bok som jag hoppades skulle leda till många intressanta samtal. Det jag hade glömt var hur rolig Jack är och det är något som både jag och eleverna uppskattat.  Balansen mellan det roliga och lättsamma och det mer komplicerade och svarta är bra. Eleverna har varit oense i sina åsikter om Jack. Vissa identifierar sig mycket med honom, medan andra tycker att han är ett riktigt svin. Det intressanta är hur han utvecklas och det är också något vi diskuterat mycket.

Ur ett svensklärarperspektiv är det också bra att det finns tydliga motiv och teman i Jack. Två på ytan väldigt olika personer träffas och blir kära, det finns hinder på vägen och det uppstår konflikter. Den frånvarande fadern är också ett klassiskt motiv, liksom det tidigare okända syskonet som dyker upp. Rolf, den trofasta hunden är också ett tydligt motiv. Teman som kärlek, vänskap, svek och identitet är centrala.

När jag förberedde de uppgifter eleverna ska göra och de frågor de ska diskutera utgick jag ifrån Känn på litteraturen 4 av Carl-Johan Markstedt och Martin Sandberg. Jag var inte helt såld på frågorna, medan slutuppgifterna var mer användbara. Jag vill gärna att samtalen inte bara ska handla om innehållet, utan också om analys av texten och då behövs frågor som går mer på djupet. Nu tror jag att det till viss del handlar om att mina elever läser Svenska 1. Hade de gått på högstadiet skulle jag kunnat använda mycket mer av materialet.

En utmaning med gemensam klassläsning är alltid att få alla elever att läsa. Nackdelen med att börja med bokläsning tidigt i ettan är att alla elever inte hunnit få tillgång till hjälpmedel som Legimus, men de flesta har löst det. Fördelarna överväger helt klart, då jag lärt mig mycket om eleverna genom att följa deras samtal och läsa deras texter och de har också lärt känna varandra. Jag får också en chans att upptäcka vilket tempo eleverna har och hur jag behöver stötta dem framöver. Redan från början fick de ett lektionsschema där det framgick vilka sidor som ska vara lästa till vilken lektion och där även skrivuppgifter under läsningen finns med. Många har klarat det fint, men att läsa en bok är en utmaning för en del. Det är också därför jag gav eleverna en del lästid på lektionstid inledningsvis.

Totalt har eleverna haft fyra boksamtal, där det första utgick från en Chambers-analys där de sammanställt vad det tycker om, inte tycker om, vad de undrar och slutligen de mönster och kopplingar de upptäckt. Fokus under det andra samtalet var platta och runda karaktärer, samt Jacks utveckling och hur han förändras beroende på vem han umgås med. Tredje samtalet handlar mycket om Enar och Jacks relation till sina föräldrar och till andra runt omkring honom. Det sista samtalet fokuserade mest på analysbegrepp som teman, motiv och budskap, men också favoritscener. För att också kunna veta vad varje elev fått med sig från läsningen har de vid två tillfällen fått svara skriftligt på frågor kopplade till boken.

Klart är att Jack är en bok som engagerar och den senaste tidens debatt om centrala teman i ungdomsböcker och huruvida de ska styra vilka böcker eleverna får möta i undervisningen försöker framhålla detta som något dumt. Det kan jag hålla med om när det gäller lättlästa böcker som ofta vänder sig till de som är läsovana och som förenklar så mycket att varje karaktär förblir platt. Där finns invandrarkillen som är värsting, den superreligiösa pappan som begränsar sina barn, den missuppfattade horiga tjejen för att nämna några. I Jack finns istället komplexa karaktärer som går att vända och vrida på. Det är alltså inte teman i sig som gör en bok varken bra eller dålig, utan hur komplex den är och hur mycket den berör.

Slutligen bjuder jag på några kommentarer från eleverna som jag snappat upp när jag “tjuvlyssnat” på deras inledande samtal och sedan de inspelade avslutande samtalen när hela boken var utläst.

Om Jack

Jag hatar Jack!

Nej, har är ju fett cool.

Han är en sådan skit. Det funkar inte att säga “mums” om tjejer. Så sleazy.

Jag tycker att han är rätt gullig ändå.

Alltså, jag kan ändå identifiera mig med honom.

Det är verkligen inte okej att ha två tjejer samtidigt.

Jag tycker att han är en manipulativ karaktär.

 

Om hans pappa

Tänk att din pappa aldrig brydde sig och sedan bryr han sig helt plötsligt om någon annan.

Det är helt normalt att Jack söker bekräftelse av sin pappa.

Pappan bara utnyttjar honom som barnvakt. Det är inte okej.

Den där väskan som är packad gör mig ledsen.

 

Om andra karaktärer

Rolf, vilken bro liksom! Men Rolf är inte en person. Han är en KARAKTÄR!

Jag gillar ändå mamman. Hon är ganska chill.

Och Ola, jag älskar Ola. Han är mogen och har bra inflytande på Jack.

Jag har träffat många Abrahamsson.

Jag tycker om Freja. Jag vet inte, hon är bara älskvärd.

Hon är så himla cool och vägrar ändra sig för en kille.

Helt rätt, Freja. Keep it up.

 

Om Jacks relationer till andra

Alla hans relationer går liksom åt helvete.

Inte med Rolf, relationen till honom är bra.

En brorsa kan ändå vara coolt att få.

Jag tror att han inser hur Freja känner sig när han själv får en bror.

Tror ni att Jack verkligen ångrar det han gjorde mot Tor, eller handlar det bara om att få tillbaka Freja?

Jag hoppas verkligen att Freja kan förlåta honom.

 

Om Jacks förändring

Alla kan förändras och alla är värda en andra chans.

Jo, alltså jag tror att folk kan förändras, men bara inte på 267 sidor.

De är faktiskt 321.

Inte av text.

Jojo du. (båda börjar räkna)

Han hade kunnat fastna ännu mer i motståndshålet.

Eller blivit alkoholist. Han använder alkohol för att få bort ångesten.

Det är ändå inte så att han föddes ont.

Nej, han var väl mest dum. Ung och dum.

Jag tror verkligen att alla har som olika personer i sig.

 

Om språk och främlingsfientlighet

Men va´? Får man inte säga z-ordet? Det gjorde vi alltid på min gamla skola.

Det fattar du väl att det inte är okej?!

Nej, men det är väl okej, eller? Eller?

NEEEEJ!

Men det är väl ändå inte samma sak som n-ordet?

Fast vi har en maktposition mot romer. Det är inte okej att använda z-ordet.

Men alla kallar varandra sådant. Om man är vänner måste det väl vara okej?

Skulle du säga det om någon på riktigt tog åt sig?

Alltså, jag kommer inte att använda det nu.

 

Om läsningen

Jag älskar den här boken.

Den var så himla trög först, men i slutet blev den jättebra.

Det här är den första boken jag faktiskt läst på riktigt.

 

Om språket

Ibland är det realistiskt, men de pratar lite för mycket vuxenspråk, typ “att ana ugglor i mossen”, ingen säger så. Jag har hört det typ en gång när min morfar sa det.

För att vara skrivet av någon som är typ gammal skriver hon väldigt bra.

Man känner igen sig i språket, tycker jag.

Det är nog mest trovärdigt när han pratar med sin mamma. De tjafsar ibland, men kan prata om allvarliga saker också.

 

Om Christina Lindström och fler böcker

Hon, Christina, har skrivit en annan bok som heter Hälsningar från havets botten. Den är ännu bättre.

Jag vill att hon ska skriva en fortsättning som heter Freja.

Nej, Ola är bäst, tänk en hel bok om Ola.

Jag skulle vilja veta hur Jacks föräldrar träffades. Kan hon inte skriva en bok om när de var unga.

Rolf då, jag vill läsa om Rolf.

%d bloggare gillar detta: