Topp 5

Fem riktigt bra covers

När jag och maken åkte bil senast lät jag Spotify välja musik genom att sätta på en av de dagliga mixer som var kopplade till makens konto. Hans bil, hans telefon och således hans spotifykonto. En av låtarna som spelades var en riktigt bra cover och jag fick inspiration till denna topp-5-lista.

The only living boy in New York var covern framförd av Everything but the girl. Originalet spelade Simon & Garfunkel in. Båda låtarna är bra, men har olika känsla.

En ganska osannolik cover är José González version av Hand on your heart som från början är en låt med Kylie Minogue skriven av låtskrivartrion Stock Aitken Waterman som fullkomligt sprutade ur sig låtar andra delen av 80-talet.

González har också gjort en version av Joy Divisions Love will tear us apart. Hans cover är bra, originalet fantastiskt och en ännu bättre version är The Cures depprockiga version, men min favorit är Nerina Pallots finstämda version.

Shoreline är en himla bra låt av göteborgsbandet Broder Daniel. Den brukar jag lyssna på när jag kör bil och/eller när jag behöver energi. Anna Ternheims cover ger mig något helt annat, men den är också fantastisk.

The man who sold the world är en fantastisk låt av David Bowie, men frågan är om covern med Nirvana inte är ännu bättre. Kurt Cobain är något speciellt i den här låten.

Det var så himla svårt att välja ut den sista och femte covern den här veckan, så därför blir det två bonusbubblare som är ”beställningsverk”.

Varje år under Melodifestivalens final gör en artist en cover på den senaste vinnarlåten. När The Worrying Kind med The Ark (som för övrigt är en av mina favoritvinnare) skulle framföras var det Maia Hirasawa som gjorde det och hon gjorde det otroligt bra. Inte så konstigt kanske då hon har Sveriges kanske bästa röst.

I programmet Så mycket bättre kretsar allt kring de covers som deltagarna gör av andras låtar. Många är rätt tråkiga, men ibland blir det otroligt bra. Förra säsongen gick Melissa Horn från klarhet till klarhet, men bäst av hennes framträdanden var nog ändå versionen av Maxida Märaks Lova ingenting. Extra starkt var det att se Märaks känslomässiga reaktion. Jag kan se klippet om och om igen utan att tröttna.

Sju sorters blomböcker

Det är midsommar och veckans lista flyttar till fredagen. Dagens tema är blommor och självklart är de sju till antalet. Möjligen är de svåra att binda en krans av, men att sova med böcker under huvudkudden har i alla fall jag gjort förr.

Lila hibiskus av Chimamada Ngozi Adichie blev jag påmind om för några dagar sedan och faktiskt lite sugen på att läsa om för att sedan läsa den med elever.

Avlivningskliniken Tusenskönan av Martina Montelius utspelar sig i en dystopisk framtid där privata avlivningskliniker tjänar stora pengar på människor som vill avsluta sina liv med klass.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist handlar om kärlek och bristen därpå. Strömquist funderar över varför vi blir kära och varför kärleken så ofta tar slut.

Fröken Liljekonvalj av Kristin Emilsson handlar om Liv som efter en separation flyttar tillbaka till sitt gamla barndomshem i villaförorten Flädersta.

Tistelhonung av Sara Paborn är en fin historia om kärlek som utspelar sig i två tider.

Blommor över helvetet av Ilaria Tuti får vara med även om det inte framgår vilka blommor det handlar om. Det här är en bra deckare som utspelar sig i fantastisk miljö.

Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén har jag faktiskt bara läst utdrag ur, men jag vill läsa mer av denna ”återupptäckta” författare

Vilka blomtitlar får plats i din bukett?

Photo by Sonia Cervantes on Unsplash

Fem böcker för regnbågshyllan

Idag går Prideparaden genom Göteborg och jag listar fem böcker med normkritiskt innehåll. För fler tips kan du klicka dig vidare till Veckans kulturfråga.

Nikki av Malin Skogberg Nord är en fin bok om att försöka hitta sig själv och sedan våga vara den man är.

Är det barnen, baby? av Kristofer Folkhammar är den hittills enda bok jag läst av författare och jag gillade den skarpt.

I slutet av regnbågen av Bitte Andersson handlar om Marja som flyttar in på Plejaderna, ett boende för HBTQ-seniorer.

Om du lämnar mig här av David Levithan och Jennifer Niven är en mailroman där sexualitet är det enkla och naturliga, medan annat mycket mer komplicerat.

Himlabrand av Moa Backe Åstot är en välskriven och viktig debutbok om renskötare och förbjuden kärlek.

Fem nobelfavoriter

Apropå att jag nått ett första delmål i min läsning av samtliga nobelpristagare i litteratur listar jag idag fem riktigt bra författare bland dem jag läst som ni inte får missa. Att välja ut fem har varit svårt ska säga, då det finns en anledning till att just dessa författare fått priset.

Tomas Tranströmer måste stå först. Han var inte den första jag läste, men den pristagare jag återkommer till oftast. Ingen skriver dikter som metaforernas mästare. När Peter Englund avslöjade att Tranströmer tilldelats Nobelpriset grät jag på riktigt. De elever som befann sig i samma rum blev lite smått chockade.

Pearl Buck var däremot först. Jag hittade hennes böcker i mormors bokhylla och slukade. I år fick jag en fin födelsedagspresent av några elever som hittat ett gammalt exemplar av en av hennes böcker. Nu var det länge sedan jag läste något av henne, men jag påbörjade Den goda jorden i samband med att samma elever hade ett läsprojekt om nobelpristagare i våras.

J. M. Coetzee var den första nobelpristagare som jag läst innan han fick priset. Då hade jag läst Onåd som verkligen var fantastisk och sedan dess har jag läst de självbiografiska Pojkår och Ungdomsår, också de helt otroligt bra.

Wislawa Szymborska är en annan författare som jag återkommer till regelbundet. Hon var helt okänd för mig när hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1996 och jag är så glad att det fick mig att upptäcka henne.

Pär Lagerkvist får faktiskt den femte och sista platsen och det beror på att jag läst mycket av honom den senaste tiden. ”Far och jag” för min magisterutbildning, Dvärgen är påbörjad på jobbet och så har mina treor fått läsa några av hans dikter. En mångsidig författare som jag gärna vill läsa mer av. ”Det är vackrast när det skymmer” är en av de vackraste dikter som någonsin skrivits.

Fem låtar med färger i titeln

Även om jag egentligen kanske är för gammal för P3 är det den radiostation jag lyssnar på. Dagens topplista är inspirerad av Tina Mehrafzoon som gjort en mix med färgglada låtar. Som hon också påpekade i veckan är svart ingen färg i ordets rätta bemärkelse, men får vara med ändå.

Paint it black med Rolling Stones är en av mina absoluta favoritlåtar alla kategorier. Gammal, cool och deppig. Kan det bli bättre? Klicka på titeln för att komma till en livevideo från 1966.

Blue Monday med New Order är en helt annan typ av musik, men den tillhör också mina stora favoriter. Härligt synthig och suggestiv.

White dress med Lana Del Rey är en nyare favorit med en sångerska som just nu är en av dem jag lyssnar mest på.

Goodbye yellow brick road med Elton John är en annan gammal favorit. Kanske inte min favorit av artisten, men den senaste tiden har jag lyssnat allt mer på den.

Blåjeans med Kent får bli det enda svenska bidraget. Inte heller detta bandets bästa låt, men bra är den.

Fem böcker om Stockholm

Det är lördag och dags för en topplista som idag tillägnas vår huvudstad. En huvudstad som jag just nu befinner mig i. Första turen sedan covidhelvetet drog in och jag har sett orimligt mycket fram emot den.

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström måste självklart nämnas först när böcker om Stockholm listas. Första boken i serien är kanske inte den bästa, men ändå fantastisk och eftersom grunden läggs här väljer jag den.

Ännu en klassiker och en av mina absoluta favoriter är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, där både staden och skärgården är viktiga. Lydia och Arvid förälskar sig, men hon förväntas gifta sig med någon lämpligare än en enkel, blivande lärare. De gifter sig på varsitt håll, men kan aldrig glömma varandra.

Grim av Sara Bergmark Elfgren är en ruggig bok där stockholmsmiljöerna har betydelse. Huvudpersonen arbetar på Gröna Lund och en av hans arbetskamrater kan kopplas till Bergmark Elfgrens tidigare bok Norra Latin.

Gröna Lund har betydelse även i En kväll i juni av Anna Lönnqvist då ett ungt par träffas där och blir blixtförälskade. Han måste ta tåget hem och de lovar att höras, men omständigheter gör att det aldrig blir så. Många år senare möts de igen. Klassiskt motiv, men det funkar.

John Ajvide Lindqvist tar oss med till Blackeberg i boken Låt den rätte komma in, där vampyrer lever bland oss vanliga, dödliga. En av de bästa böcker jag läst, vilket är lite märkligt då jag varken brukar gilla skräck eller fantasy. Ajvide Lindqvists sätt att kombinera socialrealism med det övernaturliga tilltalar mig mycket.

Fem tips på påskekrim

I Norge är påskekrim ett begrepp och det börjar slå igenom även här. Ledighet betyder läsning och varför inte av kriminalromaner. Dagens fem tips är

I dina händer av Malin Persson Giolito är en spänningsroman med tydligt socialt patos. Två pojkar från olika miljöer blir vänner som barn, men när berättelsen om dem börjar anklagas en av dem för att ha skjutit ihjäl de andre. Riktigt bra och välskrivet.

Polcirkeln av Liza Marklund är en riktigt spännande berättelse om en flicka som försvann och fyra vänner då och nu. Mina fördomar om Marklund höll på att göra att jag missade denna pärla, men som tur är läste jag och det är jag glad över. Gör det du också!

Nämn inte de döda av Christina Wahldén är första delen i en serie som utspelar sig i Darwin. Mycket bra med fokus på kvinnors utsatthet. Jag ser fram emot att läsa del tre som ganska nyss kommit ut. Det ska bli fint att återse poliserna Jess och Bluey.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson är kanske mer roman än deckare och framför allt en berättelse om Sverige då och nu. Spännande är den också, liksom extremt välskriven. Utredningen av ett nytt och ett gammalt brott knyts ihop på ett skickligt sätt.

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite är just vad titeln antyder en berättelse om en äldre syster som gör allt för att hjälpa sin yngre syster att städa upp när hon råkat mörda någon. Ovanlig, välskriven och mer än en vanlig deckarhistoria.

Fem låtar med en stad i titeln

Dagens topp fem handlar om musik och fem låtar som har en stad i titeln. Det var rejält svårt att koka ner det till fem ska sägas. Har du fler exempel på bra låtar som hade kunnat passa på listan?

Gothenburg av Maia Hirasawa är en favorit som gör sig bäst på hög volym och en beskrivning av hatkärleken man kan känna för sin hemstad, som landar i kärlek på flera sätt.

New York, New York måste självklart vara med och då med Frank Sinatra, en sångare som var en stor del av min barndom. Mormor och morfar absolut älskade honom och det smittade av sig. Nu är det yngste sonen som är familjens kanske största fan.

London calling med The Clash tillhör de gamla favoriterna, men är ett band jag sällan lyssnar på numera. Bra musik är det oavsett.

Kyoto med Phoebe Bridgers är en av de mer nya favoriterna på mina spellistor. Jag upptäckte Bridgers under förra året och gillar skarpt.

Belfast child med Simple Minds var stor precis när MTV var nytt i vårt hus och jag såg videon hur många gånger som helst. Då var den bara sorglig, nu växer den faktiskt lite hopp. I Belfast mår barnen bättre och det är ett exempel på att konflikter kan lösas även om de kanske inte försvinner.

Fem välskrivna böcker om krig

Det har gått en månad sedan Ryssland invaderade Ukraina. På samma gång snabbt och oändligt långsamt. Just nu vill jag egentligen inte alls läsa om krig, utan mest glömma allt hemsk som pågår, men jag listar ändå fem bra krigsskildringar idag. Ibland kan litteratur fungera som ett sätt att bearbeta det ofattbara.

Mannen med sälgpiporna av Nevil Shute publicerades 1942, mitt under andra världskriget och handlar om en äldre man som är i Frankrike när kriget bryter ut och får i uppgift att ta med fem barn därifrån till Storbritannien. Det här är en av mina absoluta ungdomsfavoriter som jag läst om flera gånger. Kriget kommer nära, trots att soldaterna befinner sig långt bort.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka handlar om en del av andra världskriget som vi sällan talar om. I USA sattes japaner i läger efter Pearl Harbor och till ett sådant interneringsläger förs en mamma och hennes två barn. Även i krig finns en vardag och det skildras tydligt i Otsukas bok. Inga bomber, inga kulor, men ett läger som inte går att lämna.

Em av Kim Thúy handlar om Vietnamkriget, men även om tiden innan och efter kriget. För visst är det alltid så att de årtal som historieböckerna anger inte visar hur länge ett krig påverkar mänskligheten. Em är en komplex, hemsk, men också vacker skildring av ett fruktansvärt krig.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie skildrar kriget i Biafra, landet som fanns under en väldigt kort tid. Det här är en av de bästa och mest ärliga krigsskildringar jag läst. Skräcken blir tydlig och det känns som att jag befinner mig mitt i kulregnet. Berättelsen om tvillingsystrarna Olanna och Kainene, som valt helt olika vägar i livet, tillhör det bästa jag läst. Även om Adichies andra romaner är bra de också, slår den här dem med hästlängder.

Litet land av Gaël Faye utspelar sig precis före och i inledningen av kriget i Burundi, samtida med det i Rwanda och mellan samma folkgrupper. Huvudpersonen Gabriel bor i Burundis huvudstad Bujumbura med sin familj. Pappan är fransman, mamman från Rwanda och Gabriel och hans syster Ana är därför vitare än de flesta. De är också tutsier, något som inte har spelat någon större roll i deras liv, förrän nu.

Fem böcker från Irland

I torsdag firades St Patrick’s Day och veckans topp 5 handlar därför om irländska böcker. Jag har försökt hitta verk som är skrivna av författare från Irland och dessutom utspelar sig där. Inga klassiker direkt, utan mer moderna romaner som jag tyckt mycket om.

The Van av Roddy Doyle är en av de absolut bästa böckerna jag läst och den tredje boken i den fantastiska Barrytowntrologin. Den utforskar vänskapen mellan två medelålders män, Jimmy Rabbitte Sr och Brendan ”Bimbo” Reeves som köper en snabbmatsvagn tillsammans. The Van återfanns på Bookerprisets korta lista 1991.

Nu var det länge sedan jag läste något av Maeve Binchy, men jag absolut älskade hennes böcker förr. Oklart om de tål en omläsning dock. Jag vill ändå lyfta När ödets stjärnor faller som kom 1991 och blev film med titeln Circle of friends. I filmatiseringen spelar min absoluta favorit Minnie Drive huvudpersonen Benny som börjar på universitetet i Dublin tillsammans med sin bästa vän Eve.

En annan klassisk feelgoodförfattare från Irland är Marian Keyes, född i Limerick 1963. Jag slukade hennes böcker i början av seklet, tyckte sedan att kvaliteten gick ner rejält och tappade bort henne, men återupptäckte henne för något år sedan. Om jag ska välja en av hennes böcker blir det nog Last chance saloon om vännerna Tara, Katherine och Fintan.

Det går inte att lista irländska böcker utan att ha med Sally Rooney och bäst av de böcker hon skrivit är utan tvekan Normala människor, som blivit en fantastisk tv-serie. Vi får möta Marianne och Connell som växer upp i samma by och följs åt till Dublin där de studerar. De har ett förhållande som ibland betyder att de är tillsammans, men allt för ofta att de inte är det.

En klassisk herre får ta plats på listan också och jag väljer Oscar Wilde och hans bok Dorian Grays porträtt som publicerades första gången 1890 i en tidskrift, men i ett längre format med ett förklarande förord året därpå. Wilde är en intressant författare som på många sätt var före sin tid. Det var länge sedan jag läste något av honom, men nu blev jag sugen på det.

Scroll to Top