Topp 5

Fem böcker om samhällssmittor

Just tillbaka efter en omgång covid, min första, och därför blir det sjukdomsfokus i veckans topp 5.

Blindheten av José Saramago handlar om en mystisk sjukdom som drabbar människorna i en stad och gör alla blinda. Eller i alla fall nästan alla.

En sekund i taget av Sofia Nordin handlar om hur en febersjukdom drabbar mänskligheten och tar död på i princip alla. Huvudpersonen Hedvig ser hela sin familj dö och flyr staden för ett nytt liv i ensamhet på landet.

Bärarna av Jessica Schiefauer utspelar sig i en värld där en smitta drabbat alla män och gjord dem farliga. Nu lever kvinnorna själva, men hotet från de frånvarande männen är ständigt. Frågan är bara om det är reellt eller inbillat.

The Knife of never letting go av Patrick Ness handlar också om en märklig smitta som drabbat män och kvinnor på olika sätt. Kvinnorna har dött, medan männen har överlevt. Följden av sjukdomen har dock blivit att de hör precis vad alla tänker, både människor och djur.

Karantändagbok av Elin Lucassi utspelar sig mitt i vår nutid i den pandemi som blev så mycket mer omfattande och utdragen än vad de flesta av oss räknade med. Ett år av smitta, karantän och oro beskrivs på ett både roligt och brutalt ärligt sätt.

 

Fem personer jag återupptäckte 2021

Varje kulturår innebär ny musik, nya böcker, nya filmer, nya tv-serier. Nytt och fräscht. Allt är dock inte nytt och idag listar jag fem kulturella personer som jag återupptäckte 2021.

Melissa Horn Vilket lyckokast att jag såg förra årets upplaga av Så mycket bättre. Nu har jag lyssnat om och om igen på Melissa Horns musik och som jag älskar. Jag hade kunnat lista halva gänget, men nöjer mig med …

Andreas Mattsson som var en idol som sångare i Popsicle, men efter Så mycket bättre har jag lyssnat på en massa annan musik han gjort. En sådan fantastisk låtskrivare.

Ricky Gervais Visst har jag tyckt att han var lite rolig, men också ganska plump och lite väl brutal ibland. Under 2021 såg jag dock de första säsongerna av After Life och bilden av Gervais breddades. Det är en så otroligt bra serie, smärtsam, ärlig, varm och trots att det ganska ofta är nattsvart, faktiskt också riktigt rolig. 

Lana del Rey Mycket musik idag, men där är det lätt att identifiera det återupptäckta. Jag har lyssnat på Lana del Rey förut, men inte så mycket som under 2021. Faktum är att hon hamnade överst när Spotify sammanfattade mitt musikår.

Christina Wahldén är en författare jag läst mycket av, men det var länge sedan. I år har jag läst de två första delarna av hennes Darwindeckare och de var fantastiska.

 

Fem kulturella jultips

Juldagen idag och därför fokuserar veckans topplista på julen.

För den som vill se en tv-serie med jul och kärlek i centrum rekommenderar jag den norska serien Hjem til jul, som är riktigt charmig och bra. Två säsonger finns det av den på Netflix.

Lite otippad rekommenderar jag också en tysk tv-serie som jag såg förra året också den på Netflix. I Über Weinachten får vi följa med Bastian hem över jul och det blir mer dråpligt än stämningsfullt. Underhållande är det i alla fall.

En julfilm får det bli också och då väljer jag en från förra året som innehåller det klassiska motivet att någon tar med en låtsasdejt hem till familjen. I Holidate blir det ganska underhållande och charmigt om än väldigt förutsägbart. Det funkar ändå.

Årets bästa julbok av de jag läst var nog ändå Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri. En minst sagt trasslig kärlekssaga och flera julfiranden att läsa om.

Och så en julsång. Min absoluta favorit. God jul från den unge och den äldre stjärnan.

 

Fem böcker med väder i fokus

Förra veckan snöade det galet mycket här på västkusten och det har kommit en del även de senaste dagarna. När det både snöar och blåser är det inte direkt supertrevligt att befinna sig utomhus. Inte när det regnar från sidan heller för den delen, vilket det gör större delen av året. Väder är något vi pratar en hel del om och därför handlar dagens lista om just det.

Hela boken Snöstorm av Augustin Erbe handlar inte om just en snöstorm, men en viktig händelse sker under en sådan. Huvudpersonen Thomas, en något bitter man i fyrtioårsåldern, befinner sig på ett tåg som får stopp någonstans mellan Stockholm och Malmö på grund av att de finns för mycket snö på spåret. På tåget träffar han sin första stora kärlek och det får hon att tänka tillbaka.

I Nattfåk av Johan Theorin spelar fåken en stor roll. Det är namnet på en fruktad snöstorm som invånarna i det lilla öländska samhället fruktar då den, liksom havet, skördar liv. Att bo precis vid havet gör att både väder och vind påverkar rejält.

Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell utspelar sig under den varma och torra sommaren 1976. I London råder vattningsförbud och alla verkar påverkas av värmen. Pappan i familjen boken handlar om går en dag hemifrån och kommer inte tillbaka.

Samma sommar står i centrum i Torkans år av den schweiziske författaren Roland Buti. Här är det främst mamman i familjen som förändras av värmen eller kanske ännu mer av en mystisk kvinna som dyker upp.

En märklig storm drabbar New York med omnejd i Lämna världen bakom dig av Rumaan Alam. Människor uppmanas att hålla sig inne och djuren börjar bete sig märkligt. En av de konstigaste böcker jag läst i år, men också de bok jag tänkt mest på efter läsningen.

Fem låtar att sjunga högt till

Jag har en lista på Spotify som heter just “låtar att sjunga högt till” och den spelas när jag kör bil eller är ensam hemma. Idag listar jag fem av dem.

Din tid kommer med Håkan Hellström har ett budskap som ibland kan behövas när det känns tungt. Att högt skråla “din tid kommer” för sig själv i bilen kan förändra dagen.

This is the year med Marit Bergman har samma tema om att det kommer att bli bättre och i det här fallet i ett helt år. Nästa år. När det nu må komma. Kanske nästa år?

It takes a fool to remain sane med The Ark sjunger jag högt till när allt känns lite väl snurrigt och galet, eller i de stunder då jag tappat hoppet om vår samtid. Det händer rätt ofta nu för tiden och även om Ola Salo inte kan lösa allt, ger hans sång mig perspektiv.

Issues med Julia Michaels, I’ve got issues, jo tack, så är det verkligen, men allt känns lite bättre efter att sjungit om det. Inte lika ösig som mina andra favoriter, men den funkar fint ändå.

It’s my life med The Animals är min theme song. Minns ni Ally Mc Beal, där karaktärerna hade en låt som spelades när de behövde lite extra pepp och styrka? När jag åkte till mitt första lärarjobb var det The Animals som sjöng i öronen varje morgon.

 

 

Fem minnesvärda sporthändelser

Sport är kultur och idag fokuserar jag på sporthändelser jag minns. Inte de objektivt största i historien alltså, utan mina personliga favoriter.

VM-brons i fotboll 1994 är såklart en sporthändelse som inte går att bortse ifrån. Jag var 20 år, såg matchen med kompisar och efter den gick vi ut på stan. Ofta har jag svårt att förstå att mina elever inte ens levde när det här hände.

OS-silver i fotboll 2021 (eller 2020, fast ändå inte 2020) är kanske egentligen en ännu större händelse. Det är bara det att du vinner en bronsmatch och förlorar en final när du får silver.

Blåvitts seger mot Manchester United  i Champions League 1994 är en av de fotbollsmatcher jag minns mest. Jag såg även segermatchen mot AC Milan på plats på Nya Ullevi.

OS i Aten 2004 innehöll så många stora händelser att jag inte kan välja. Främst gäller det friidrott där såväl Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson tog guld. Det gjorde även kanotisterna Henrik Nilsson och Markus Oscarsson, medan Ara Abrahamian snarare förlorade ett guld och blev en av tidernas mest bittra silvermedaljörer.

Skidstafetten 4 x 10 km, OS i Sarajevo 1984 blev lite väl spännande när Thomas Wassberg börjar trögt, men kommer in som etta, en plats som försvaras av Benny Kohlberg och Janne Ottosson, men när Gunde Svan ramlar på sista sträckan blir det lite väl spännande innan Sverige tog guld 50 meter före Sovjetunionen. Egentligen var det kanske ännu coolare när Thomas Wassberg tog guldet på femmilen före sin lagkamrat och störste konkurrent Gunde Svan.

 

Fem ungdomsböcker för alla åldrar

Det händer ibland att jag läser kommentarer som mer eller mindre explicit hävdar att ungdomsböcker är en sämre version av böcker för vuxna. Då vet jag att dessa personer inte läst speciellt många böcker för unga. Själv läser jag massor, både böcker som klassas som ungdomsböcker och sådana som klassas som vuxenböcker. En bra bok är en bra bok är en bra bok. Vem som tillhör den primära målgruppen är ointressant.

Idag listar jag fem böcker skrivna för vuxna, som egentligen är allåldersböcker.

Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar utspelar sig i Tokyo där vi får följa två män i olika åldrar. Tagushi Hiro är 20 år och har just vågat sig ut i världen igen efter att ha levt som hikikomori, det vill säga isolerad i sitt rum i familjens lägenhet i två år. Nu sitter han på en bänk i en park varje dag och på bänken bredvid sitter en medelålders man som han kallar Slipsen. Mellan dem växer en oväntad och väldigt fin vänskap fram

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali är en bok som innehåller självbiografiska delar, men också fakta om hedersförtryck. När Elaf fick mens förändrades hennes liv och hennes pappa började mer och mer begränsa hennes liv. Nu har de talat ut och pappan har helt ändrat inställning till kvinnors rättigheter. En viktig och välskriven bok för alla.

Alltid hejdå av Alma Thörn nominerades till Augustpriset 2020 för sin debut och det var välförtjänt. Fin grafisk roman om hur det känns när föräldrar skiljer sig. Vi får följa Alma när hennes föräldrar berättar att de ska skiljas, men också Almas mamma som var med om samma sak när hon var ungefär lika gammal som Alma är. Intressant med två olika perspektiv.

De afghanska sönerna av Elin Persson tilldelades just Nordiska Rådets pris för bästa barn- och ungdomsbok, men jag ser den verkligen som en bok för alla åldrar. Vårt land förändrades på många sätt 2015. Först med en fantastisk kraft av medmänsklighet, som sedan byttes i rå rasism. En grupp som fått mycket av både stöd och hat är de ensamkommande från Afghanistan. Om några av dem handlar den här boken.

Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en riktigt bra bok om vänskap över generationsgränserna. Huvudpersonen Nora har just tagit studenten från vård- och omsorgsprogrammet, men drömde om att gå Estetiska programmet. En fördel med det program hon gått är dock att det gett henne ett jobb inom hemtjänsten och en av de personer hon möter är en äldre konstnär som inspirerar henne att våga följa sina drömmar.

 

 

Fem bra grafiska romaner

Idag lägger jag fokus på en genre som jag förhållandevis nyligen upptäckte. Jag talar om serieromaner, eller grafiska romaner som låter lite finare. Serier var en ganska liten del av min barndom och när jag växt ur Bamse och Bobo läste jag aldrig serier. Det var först när jag började blogga om böcker som min läsning utvidgades till att innefatta även serieromaner. Här är fem favoriter.

Prins Charles känsla av Liv Strömquist, Galago, (2010) är en rolig, men också nattsvart berättelse om kärlek eller bristen därpå.

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall, Syster förlag, (2014),  om att aldrig känna sig älskad av sina föräldrar och vad det gör med en.

Framtidens arab 1 av Riad Sattouf, Cobolt förlag, (2015), är första delen i en självbiografisk serie om författarens uppväxt i Libyen och Syrien. Jag har läst de två första delarna.

Hey Princess av Mats Jonsson, Galago, (2002) är en bok om indiepop och känslor, som skulle kunna vara berättelsen om mitt liv.

Alltid hejdå av Alma Thörn, Galago, (2020) är en bok för unga om föräldrar som skiljer sig. Vi får följa både huvudpersonen och hennes mamma som barn, då de båda drabbas av en skilsmässa.

 

Fem minnesvärda teaterupplevelser

I torsdags såg jag Pontus Stenshälls uppsättning av Kejsarn av Portugallien på Göteborgs Stadsteater och det fick mig att tänka på bra teateruppsättningar jag sett. De här fem var extra stora upplevelser.

En midsommarnattsdröm i regi av Eva Bergman på Backa Teater (1989) är min första, riktigt stora teaterupplevelse. Backa Teater höll till i det som kallades Bulten vid Backaplan. En helt fantastisk lokal. Mest minns jag Anders Ekborg som gjorde en helt fantastisk Puck, men även Puck Ahlsell, Ulf Dohlsten och Claes Malmberg gjorde intryck. Vi gick med klassen, jag måste gått i nian, och några av skådespelarna kom till skolan efter föreställningen.

Kliniken i regi av Lars Norén på Noréns garage, en scen knuten till Folkteatern i Göteborg (1997) är egentligen ingen föreställning jag minns jättemycket av rent innehållsmässigt, men jag minns Shanti Roney spelade rollen som en nynazist som är arg på allt och alla och känslan av att se något stort. Under den här perioder studerade jag till lärare och såg mycket teater.

Dom av Mattias Axelsson i regi av Jasenko Selimovic, Göteborgs Stadsteater (2001). Under en period då Stadsteatern renoverades användes Stora Teatern som scen och här såg jag Dom, en berättelse som anknyter till Backabranden, en central händelse i Göteborgs moderna historia. En ung Fares Fares stod på scenen och jag minns att jag var så berörd att jag grät på vägen hem.

Whatever LOVE means i regi av Anders Friberg och Sara Klingvall, Teater Tamauer/Hagateatern (2011) är en föreställning baserad på Liv Strömquists böcker Einsteins fru och Prins Charles känsla som bjuder på skratt, men också eftertanke. Sara Klingvall var fantastisk och föreställningen något utöver det vanliga. Jag har sett flera uppsättningar på Hagateatern med samma grupp och de är alltid bra.

Vi som fick leva om våra liv i regi av Mattias Axelsson, Backa Teater (2019) var en storartad teaterupplevelse och Axelssons sista uppsättning i Göteborg innan han flyttade till Dramaten och tog just den här föreställningen med sig. Vi som fick leva om våra liv bygger på svar från människor i olika åldrar, från olika delar av landet, på frågan “Vad skulle du gjort om du fick en andra chans, en chans att leva om ditt liv?” Många imponerande skådespelarinsatser, men Nina Zanjani imponerade nog mest.

 

Fem finska favoriter

Jag har tidigare listat norska och danska favoritböcker och eftersom jag hade nordiskt tema i september blir det finska böcker i fokus i dagens topp 5.

Hägring 38 av Kjell Westö är en läsupplevelse utöver det vanliga. En bok som är lärorik, utan att bli överpedagisk och tråkig. Istället bjuds vi på en fängslande berättelse om ett Finland jag hade dålig koll på och en värld där rasism normaliseras.

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en fantastisk prosalyrisk berättelse om den stora, smärtsamma och inte sällan kvävande kärleken. Nattsvart på sina ställen, men inte helt utan hopp.

Kollektivt självmord av Arto Paasilinna handlar om en minst sagt märklig självmordspakt, där ett gäng människor som inte tycker att livet är värt att leva, hyr en buss som de planerar att köra ut vid ett stup eller på annat sätt sluta sina liv på den perfekta platsen för att dö.

Själarnas ö av Johanna Holmström är en fantastisk bok om kvinnor som av olika anledningar placerats på mentalsjukhuset på Själö i den åboländska skärgården. Gripande kvinnoporträtt som verkligen berör i en historisk roman som verkligen är läsvärd.

Anteckningar av Tua Forsström är en vacker diktsamling, men så smärtsam att läsa. Forsström skriver om sorgen efter ett barnbarn som dött och smärtan känns i både kropp och själ.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: