Musik

Ett kulturminne: Håkan Hellström Ullevi 2014

Trots att jag ganska sällan går på konsert finns det påfallande många konserter bland mina Kulturminnen. Konserten på Ullevi 2014 var inte första gången jag såg Håkan Hellström live. Jag har sett honom uppträda både med Broder Daniel och Honey is cool och med sitt kompband flera gånger, bland annat på Stora Teaterns tak.

Konserten på Ullevi var dock unik. Det var första gången han fyllde denna gigantiska arena och hans nästan barnsliga glädje var smittande. När konserten var över gick han längst fram på scenen och satte sig för att liksom supa in stämningen och pränta in den här kvällen i minnet för alltid.

Bra musik, härlig stämning och en fantastisk sommarkväll. Det är få saker som slår en konsert på Ullevi då. Faktiskt är den konsert vi såg också den konsert på arenan med flest besökare någonsin och det kändes. Redan som andra låt kom en av mina absoluta favoriter En vän med en bil, men bäst var nog faktiskt slutet av konserten när han spelade Valborg, Känn ingen sorg för mig Göteborg och Det kommer aldrig va över för mig i följd. Magiskt.

 

Foto: TT

Ett kulturminne: Depeche Mode Scandinavium 1990

 

Det var den 5 oktober 1990 och jag fick äntligen se Depeche Mode live. Mina kanske största ungdomsidoler och konserten var magisk. Jag hade gärna sett dem två år tidigare när de körde sin turné med Music for the masses, men då var jag för ung och hade ändå ingen att gå med. Min två år äldre kusin var fortfarande lite för cool för att jag skulle våga fråga och jag var faktiskt bara 14 år.

1990 var det så ändå dags och det aktuella albumet var Violator, deras kanske bästa någonsin. Jag och klasskompisen som var där sjöng så högt vi kunde och skrek värre än 60-talets Beatlesfans. En av mina mest känslomässiga konsertupplevelser helt klart och bäst var kanske den akustiska versionen av World full of nothing, som passade min sinnesstämning perfekt och den otroligt vackra Waiting for the night to fall (klippet nedan från Barcelona 2009 är magiskt).

Jag har älskat Depeche Mode sedan 1984 när jag var tio år och för första gången hörde Some great reward. Fortfarande blir jag helt nostalgisk när jag hör den, men måste samtidigt erkänna att jag tappat bort mina idoler de senaste åren. Dags att bli nostalgisk och fylla kvoten med gamla favoriter.

Två konserter till har det blivit, 1993 och 2013, men den första är ändå den största.

Ett kulturminne: Hair i London

Jag har sett musikalen Hair flera gånger och dessutom sett filmen både hemma och på Bio Roy med Sing-a-long. Egentligen en kulturupplevelse som borde få ett eget inlägg, men nu ska vi längre tillbaka i tiden. Första gången jag såg musikalen Hair var i London 1993 på the Old Vic och det är den versionen jag har på den CD som jag lyssnat sönder.

Uppsättningen i London 1993 var ingen jättesuccé, men jag älskade den. Det var Michael Bogdanov som regisserade, John Barrowman (från bland annat Torchwood) spelade Claude och Paul Hipp gjorde en fantastisk tolkning av Berger. Ett par nittiotalsstjärnor fanns på scenen också, nämligen Sinitta som sjöng poppiga låtar som Toy Boy av Stock-Aitken-Waterman och Felice Arena, som då spelade Marco Alessi i den australiska såpan Neighbours och nu är mer känd som barnboksförfattare och illustratör.

En fantastisk föreställning var det hur som helst och den avslutades med att publiken bjöds upp på scenen för att dansa. Magiskt!

Foto: John Stillwell/PA Archive

Väntat och oväntat i Eurovision

En kort kommentar får det bli av gårdagens Eurovision-final som sändes från Tel Aviv. Spontant känns det skönt att Nederländerna vann, dels för att jag gillade låten, men också för att en final där känns lite mer bekväm än det gjorde igår. Det gick inte att undgå elefanten i rummet som ingen, förutom Island och Madonna, låtsades om. Tur att Ryssland fick nöja sig med en tredjeplats. Det sista vi behöver är en tävling där, för även om tävlingen i sig ska vara opolitiskt går det inte att blunda för vad som helst.

Madonna ja, henne måste vi prata om. Vilket märkligt och sorgligt uppträdande hon bjöd på. Nya låten funkade bättre, men jag hade gärna sluppit att lyssna på den falska versionen av Like a prayer.

Det blev trots allt en spännande kväll.

John Lundvik var i ledningen när juryrösterna delats ut, men fick inte alls lika många röster av publiken och slutade på en sjätteplats. Jag tror inte att hans sjungande i greenroom så fort han fick chansen gav honom några pluspoäng, snarare tvärtom. Det gav ett lite väl självsäkert intryck och den annars så ödmjuke Lundvik hade tjänat mer på att vara som han brukar.

Av de låtar jag tippat i topp återfanns sju på topp 10, medan det gick sämre än vad jag trodde för Frankrike, som slutade på en fjortondeplats och så hamnade Tjeckien på plats elva, något som egentligen är bättre än jag trodde. Kul, då jag gillade deras poppiga låt. För Estland gick det däremot inte alls bra och Victor Crone fick nöja sig med en nittondeplats.

Det jag absolut inte hade räknat med var att Italien skulle gå så bra. Låten var helt okej, men definitivt inte någon favorit. Eurovision-experten Lotta hade däremot självklart koll på att den skulle nå långt. Att Norge skulle slå oss och Island hamna bland de tio bästa hade jag inte heller trott, men publiken gillar uppenbarligen det som sticker ut och det var från dem som de fick sina poäng.

Att redovisa tittarnas poäng på det sätt som gjordes igår var riktigt bra. Spänningen höll i sig hela vägen, då de länder som var i topp fick sina poäng sist. Så tycker jag absolut att de borde göra i Sverige nästa år också. Frågan är dock hur länge själva jurysystemet ska finnas kvar och om alla länder verkligen ska få rösta. Det blev rätt segt, trots att bara tolvorna delades ut.

Slut på spektaklet för i år alltså och spontant känner jag att färre bidrag måste få en plats i finalen. Det blev alldeles för långt och segt med alla låtar som nästan flöt in i varandra. Tjugo låtar, eller möjligen tjugo + värdlandet hade räckt och jag tycker nog att det faktum att fem länder har en garanterad plats i tävlingen måste diskuteras.

 

FOTO: SEBASTIAN SCHEINER / TT

Vilket land tar hem Eurovision?

Ikväll är det dags för Eurovision Song Contest, ett spektakel jag älskar att hata. Eftersom ungarna verkar ha tappat intresset, har inte heller jag engagerat mig så där jättemycket, men finalen måste vi självklart se och en sådan måste självklart förberedas genom semifinalerna och sedan favoritbidragen några gånger till.

Hur går det då ikväll?

Jag tror att Schweiz bidrag kommer att bli farligt. Sångaren Luca Hänni har vunnit tyska Idol och låten She got me (som skulle kunnat heta Dirty dancing) är en låt som fastnar. Ingen personlig favorit, men jag tror att den kan tilltala många.

Nederländernas bidrag Arcade framförs av Duncan Laurence, som var med i holländska The Voice 2014. Låten är finstämd, men den växer och trots att Laurence bara sitter vid pianot tror jag att det här kommer att vara en låt som får många röster.

Australien tillhör favoriterna med låten Zero Gravity med Kate Miller-Heidke. Jag tycker mest att det är ett riktigt märkligt bidrag, men framträdandet är coolt.

Annorlunda, men mycket bättre är Frankrikes bidrag Roi framförd av Bilal Hassani. En riktigt bra sångare och en snygg låt. Jag hoppas och tror att den hamnar högt.

Ett riktigt viktigt budskap har Nordmakedoniens låt Proud med Tamara Todevska. Jag tycker egentligen att den är lite väl teatralisk, men hoppas att den kan ta sig in på topp 10.

Chingiz med låten Truth tävlar för Azerbajdzjan, ett land som alltid brukar nå framgångar i Eurovision. Årets låt är en poppig sak, som jag tror kommer att funka fint.

En av mina absoluta favoritbidrag är Tjeckiens Friend of a friend med gruppen Lake Malawi. Tyvärr tror jag inte att de kommer att nå toppen, men jag gillar låten skarpt även om den är mer brittiskt än det brittiska bidraget.

En annan favorit är Estlands bidrag Storm, som sjungs av svenske Victor Crone. En enkel poplåt som fastnar som för tankarna till Avacii.

 

Och ja, jag vet att jag borde ta med Ryssland, men det är ju en så sjukt tråkig låt. Vinner den så blir jag sur.

Sverige och John Lundvik då? Jo, det går bra tippar jag. Topp 5 helt klart. Eller?

Årets andra Eurovision-semi

Igår sändes den andra semifinalen i årets Eurovision och det var dags för John Lundvik att äntra scenen. Hans framträdande var säkert, kören var fantastisk och det är en riktigt bra låt. Första gången jag hörde Too late for love trodde jag att den skulle vinna Mello och så blev det. Jag hoppas att fler känner som jag på lördag, för till final gick han.

Tio bidrag tog sig till final och vi fick också stifta bekantskap med tre av The Big Five som är garanterade platser i finalen. För Italien tävlar Mahmood, vars låt Soldi framförs på italienska och arabiska och är en helt okej låt som säkert kan gå riktigt bra och locka folk till dansgolven i sommar.

Michael Rice tävlar för Storbritannien med låten Bigger than us, skriven av John Lundvik som är en tusen gånger bättre sångare än Rice. Han borde sparat låten till dig själv.

För Tyskland tävlar S!sters med låten Sister. En helt okej låt, men tveksamt om den hade gått vidare om den tävlat i gårdagens semi. Det här blir knappast någon topplacering.

De tio låtarna som gick vidare var:

Nordmakedonien tävlar för första gången i Eurovision med nytt namn. Sångerskan Tamara Todevska sjunger Proud till alla flickor och kvinnor. En snygg ballad med vettigt budskap som doftar lite musikal och Barbra Streisand och de smäktande stråkarna skapar en fin stämning. I sammanhanget tycker jag att den funkar riktigt bra, trots att det egentligen inte är min typ av musik. Det är vackert.

Fler deltagare från The Voice i Hollands bidrag Arcade framförd av Duncan Laurence och han kan verkligen sjunga. Låten är en ballad med känsla och tillhörde en av mina favoriter i kvällens semi. Kanske skulle Duncan Laurence lämnat pianot istället för att sittdansat lite awkward, men låten är snygg.

Albanien representerades av Jonida Maliqi med låten Ktheju tokës, som var minst sagt annorlunda. Mycket trummor, flöjter och inte minst eld i denna folkmusikdoftande låt med smäktande refräng som för tankarna till jojk. För mycket av allt och det brukar ju funka i Eurovision.

Rysslands Sergej Lazarev tävlade också 2016, då han kom tvåa trots att han var tittarnas etta. I år deltar han med låten Scream och den är dramatisk värre. En smäktande powerballad med Bond-känsla som lämnade mig ganska oberörd och jag tror inte att han når toppen.

Azerbajdzjan brukar klara sig bra i Eurovision och Chingiz är storfavorit med sin låt Truth. Han har tävlat i Idol både i hemlandet och i Ukraina, men inte vunnit. Det här är en riktigt bra poplåt som funkar fint i sammanhanget. Jag tror att den kan nå långt.

Vårt grannland Danmark tävlar med låten Love is forever framförd av sångerskan Leonora som sjunger på såväl engelska, franska, tyska och danska. Jag tycker verkligen om hennes röst och tycker att låten har ett skönt sväng. Lite väl klämkäckt kanske, men ändå rätt sött. Den sticker ut och kan klara sig bra på lördag.

Även vårt andra grannland gick vidare. För Norge tävlade Keiino och låten Spirit in the sky som blandar schlager, pop och jojk. De har lyckats med något Jon Henrik Fjällgren med all säkerhet drömmer om. Kanske är det en sångpartner och lite mer discorytmer han behöver? Keiino bjuder på en unik upplevelse, men jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker.

Från Schweiz kommer Luca Hänni som tävlar med bidraget She got me. Ett favorittippat bidrag av en sångare som vunnit tyska idol. Och ja, en typisk idolvinnare är han helt klart och bidraget som kunde hetat “dirty dancing” är svängig, men jag gillar inte alls. Däremot tror jag att många andra kommer att älska och det här kan mycket väl vara årets vinnare.

Maltas låt Chameleon är en riktigt pigg låt med mycket na-na och skumma drops framförd av Michela Pace. Absolut inte min kopp te trots de svenska dansarna. Mycket märkligt att den gick vidare. Jag tycker att flera andra av de tävlande låtarna var väldigt mycket bättre.

Vilka fick då lämna tävlingen?

Armenien som representerades av Srbuk med låten Walking out. Srbuk är en stor stjärna i hemlandet efter att ha kommit tvåa i X Factor. Snyggt, men rätt tråkigt var mitt betyg. Det kommer liksom aldrig igång, trots att Srbuk utan tvekan har en bra röst med känsla blir det inte mer än ett ganska ointressant malande.

Irland som vunnit Eurovision fler gånger än något annat land. Två av sju gånger hette vinnaren Johnny Logan. I år sjöngs Irlands bidrag 22 av Sarah McTernan. Ingen höjdare direkt. En rätt kass låt framförd av en osäker sångerska, som är en ännu sämre på att dansa och så en massa serierutor i bakgrunden. Rätt att den inte gick vidare.

Moldaviens bidrag hette  Stay och framfördes av Anna Odobescu. En säker sångerska med en gräddtårteklänning och en klassisk schlagerballad. Inte så annorlunda, men inte heller dåligt. Helt okej att den fick lämna.

Lettland representerades av Carousel med låten That night. Bandet är från början ett coverband, men nu kör de eget. Lågmält svängigt med viss countrydoft, men frågan är om det funkar i det sammanhanget. Småfin refräng, men lite väl slätstruket. Förstår att den försvann i mängden.

Från Rumänien kommer Ester Peony som tävlade med låten On a Sunday som hon sjunger med en väldigt märklig och överdriven brittisk dialekt, som inte funkar alls. Sjunga kan hon helt klart och låten är rätt snyggt suggestiv, men helt naturligt att den inte gick vidare.

Jag tyckte jättemycket om Österrikes bidrag Limits framförd av Pænda. I alla fall den första minuten. Finstämt och vackert, men faktiskt kändes tre minuter långt och jag förstår att det inte blev någon finalplats.

Nittonårige Roko Blažević tävlade för Kroatien med låten The Dream. En låt med musikalkänsla framförd på ett skickligt sätt röstmässigt, men det är helt klart fokus på sången och inte scenspråket för Roko. Istället är det änglar och vingar som står för showen och det blir mest märkligt.

Litauens Jurijus är en av många deltagare som slagit igenom i en tv-sänd musiktävling, i det här fallet The Voice. Han var med i kören 2015 och nu tävlar han själv med låten Run with the lions. Lite väl mycket falsettsång och trånande blickar, men det är ingen dålig låt. Tillräckligt med röster fick han inte trots allt.

 

På lördag är det final och jag återkommer med vilka bidrag jag tror på då. Vilka är dina favoriter?

 

Eurovision 2019 — första semifinalen

Igår sändes den första av två semifinaler från Tel Aviv, Israel. Det känns lite som att förra årets vinnare Netta banat väg för en rad riktigt udda bidrag. Faktiskt känns startfältet ovanligt märkligt och ovanligt svagt. Förhoppningsvis blir det bättre imorgon.

Tio låtar gick vidare till final och presenterades utan inbördes ordning:

En storfavorit som höll var Greklands bidrag. Katerine Duska från Quebec tävlar med låten Better Love och det är en ganska bra låt, men jag är inte förtjust i hennes röst, i alla fall inte i de lägre partierna. Det verkar jag dock vara ganska ensam om, då oddsbolagen placerar Katerina i topp.

Sextonåriga Zena, som tidigare tävlar i Eurovision Junior tävlar för Belarus med låten Like it. Något för den yngre publiken kanske, men jag förhåller mig rätt sval.

För Serbien tävlar Nevena Božović med Kruna, som är en klassisk balkanballad framförd på serbiska och engelska. Inte alls min kopp te, men den lär älskas av många.

Cypern skickar typ samma låt i år som förra året, med den skillnaden att Tantas låt Replay är sämre än fjolårets Fuego. En finalplats knep den ändå och kan säkert funka hyfsat även där. Folk gillar samma.

Estlands bidrag Storm framförd av Victor Crone tillhör de på låtar som faktiskt är bra på riktigt. Jag är mycket glad över att den gick vidare till final. En garanterad svensk finaldeltagare hittills alltså. Det här är garanterat en framtida radioplåga.

En annan favorit är Tjeckiens bidrag Friend of a Friend med bandet Lake Malawi. Mer brittiskt än tjeckiskt, men härligt indiepoppigt. Jag gillar skarpt.

Australien tar ännu en finalplats. De representeras av den mångsidiga sångerskan och skådespelaren Kate Miller-Heidke med låten Zero Gravity. Kate Miller-Heidke är klassiskt skolad, vilket märks i låten och jag är inte såld. Däremot är framträdandet riktigt coolt.

Islands Hatari framför låten Hatrið mun sigra och det är kanske det märkligaste jag sett och hört inte bara i Eurovision, utan över huvud taget. Jisses vad knäppt. Bandet är tydligen superpopulärt i hemlandet och resten av Europa verkar också gilla. Kul ändå med en finalplats.

2016 tävlade Serhat för San Marino och nu gör han det igen med svängiga låten Say Na Na Na, som framförs på turkiska och engelska. En slags falsksjungande Leonard Cohen med taskigt uttal och en lite läskig utstrålning. Känns sådär och jag hade definitivt klarat mig utan den i finalen.

Slovenien representeras av Zala Kralj & Gašper Šantl, som bjuder på ett riktigt märkligt och minst sagt sparsmakat framträdande med låten Sebi. En låt som jag trodde skulle försvinna i mängden, men tydligen inte.

Förutom dessa tio finalister finns några låtar som är direktkvalificerade till lördagens final. Det gäller The Big Five och självklart värdnationen Israel. Igår presenterades Spaniens bidrag som heter La Vende och framförs av charmige Miki. Låten är tyvärr helt hysterisk och även om Miki sjunger bra går det liksom inte att lyssna.

Frankrikes låt heter Roi och framförs av Bilal Hassani, en modig kille helt klart. Han sjunger grymt bra och även om jag egentligen inte är mycket för det superpampiga, tycker jag att det funkar förhållandevis bra.

Israels bidrag Home framförs av Kobi Mirimi och här kan vi tala pampigt. Nästan åt det parodiska hållet här också, men visst kan han sjunga Kobi Mirimi, det kan han utan tvekan. Känslosam är han också så att det räcker och blir över.

Vilka fick då lämna tävlingen?

Belgien använde samma låtskrivare som 2017 då Blanche tävlade med fantastiska City Lights, som jag fortfarande lyssnar på ibland. Sångaren Eliot har varit med i The Voice och jag gillar verkligen hans röst, trots att den brister ibland och låten Wake Up är riktigt bra. Däremot var scenframträdandet fruktansvärt tråkigt och scenspråket obefintligt. Det räcker liksom inte med en hyfsat låt och några fejkade trummor för att knipa en finalplats. Synd, men låten lär funka fin på radio.

Ungern representeras av Joci Pápai, som har romskt påbrå. Symboliskt i dessa dagar och synd att han inte gick vidare. Han sjöng låten Az én apám som är en hyllning till hans pappa. Nu är det förvisso en musiktävling, men jag hade ändå gärna sett låten i final, trots att den egentligen inte är min typ av låt. Jag gillade den helt klart mer än flera av finalbidragen.

Även D Moi, ett band bestående av sex misslyckade soloartister från Montenegro som framför låten Heaven, har gjort sitt. En låt som egentligen inte var så tokig, men de många rösterna bildade aldrig någon helhet. Logiskt att de åkte ut. Detsamma gäller egentligen  Finlands bidrag Look away med sångaren Darude. En helt okej låt, rätt tjatig, men den fastnar. Synd att rösten inte håller riktigt. Snabbreprisen har dock valt en mycket bra del av låten, vilket tyvärr inte räckte.

Vi slapp några riktigt galna uppträdanden i finalen, vilket var rätt skönt.

Polens bidrag som framfördes av gruppen Tulia, bestående av ett gäng kvinnor som skriker mer än de sjunger och dansar runt i märkliga klänningar. Låten Pali się framförs på polska och engelska och är minst sagt annorlunda.

På tal om märkliga bidrag så tillhör Portugals verkligen dessa. Älska eller hata kanske, men jag tycker nog att Conan Osíris  låt Telemóveis mest är rätt kass. Netta-ljuden gör den knappast bättre.

Georgien skickade balkanballad i kubik. Faktiskt så storslaget, pampigt och svårmodigt att jag blev lite full i skratt. Oto Nemsadze framförde låten Sul tsin iare på georgiska och abchaziska och det var nog fler än jag som tyckte att det var väl teatraliskt.

Ukraina skulle ha varit med, men bidraget Siren Song (Bang!) med Maruva diskades då hon skulle tvingas skriva under ett avtal där hon inte fick uttala sig för journalister utan godkännande av Ukrainas tv-bolag, vilket bryter mot yttrandefriheten.

Grattis till John Lundvik

Jag har smygdansat i bilen, sjungit för full hals och till och med sprungit till John Lundviks låt och faktiskt har jag gjort det med ett stort leende på läpparna. Han var min (och många andras) tippade vinnare och pallade för trycket. Det är alltså John Lundvik med Too late for love som representerar Sverige i Eurovision i Tel Aviv senare i vår. En värdig vinnare helt klart!

Den internationella juryn röstade inte alls som jag trodde och Nano, som jag dissade helt, var tvåa efter att de röstat. Jag underskattade också Bishara, medan jag överskattade några andra låtar. Till slut gick det så här (min placering inom parentes):

1. Too late for love med John Lundvik (1)
2. On my own med Bishara Morad (5)
3. Hold you med Liamoo och Hanna Ferm (2)
4. Norrsken (Goeksegh) med Jon Henrik Fjällgren (7)
5. Hello med Mohombi (3)
6. Chasing rivers med Nano (12)
7. Not with me med Wiktoria (6)
8. I do med Arvingarna (9)
9. Torn med Lisa Ajax (11)
10. Ashes to ashes med Anna Bergendahl (4)
11. Victorious med Lina Hedlund (10)
12. I do me med Malou Prytz (8)

 

 

Foto: Claudio Bresciani/TT

Så går det i Mellofinalen ikväll

Kaxig rubrik kanske, men även om jag tippat rätt bra hittills under deltävlingarna, känns det svårare att förutse vad som händer i finalen. Jag kommer dock att försöka reda ut hur det kan gå och bedöma varje bidrag utifrån min egen smak, hur jag tror att publiken röstar och dessutom hur bidragen kommer att klara sig i Eurovision, något som den internationella juryn ska ge en hint om.

Norrsken (Goeksegh) med Jon Henrik Fjällgren av Fredrik Kempe, David Kreuger, Niklas Carson Mattsson och Jon Henrik Fjällgren. 

Funkar för mina öron: Det här är verkligen inte min kopp te och jag kommer inte att vara nöjd om låten spelas på radio. Faktisk har jag inte heller hört den en enda gång sedan delfinalen, vilket säger en del om populariteten.

Betyg i sammanhanget: Som en del av melodifestivalen står sig Fjällgrens bidrag hyfsat. Scenframträdandet är inte direkt roligt, men stämningsfullt och renen i slutet gör sitt.

Publikens röst: Jo, men han har nog ändå sina fans den gode Jon Henrik, men lite av nyhetens behag tror jag ändå har försvunnit. Det känns definitivt inte nytt och fräscht längre och någon topplacering tror jag inte på.

Placering i Eurovision: I Eurovision tror jag faktiskt att det här kan funka. Inte som en vinnare, men det är tillräckligt udda för att nå högt. Mer jojk och mindre sång hade dock varit ännu bättre.

Placering ikväll: Sjua

Torn med Lisa Ajax av Isa Molin

Funkar för mina öron: Jag imponeras av Lisa Ajax, men det här är inte en låt jag kommer att lyssna på. Inte heller kommer jag jubla om jag hör den på radio. Det är snyggt, men lite, lite tråkigt.

Betyg i sammanhanget: Det här är absolut ingen dålig låt och Lisa Ajax kan utan tvekan sjunga.

Publikens röst: En lite lågmäld ballad, som tog sig vidare från Andra chansen och jag tror tyvärr att Ajax kommer att glömmas bort när det är dags att rösta. Balladälskarna väljer annat ikväll.

Placering i Eurovision: Det här är ett bidrag som den internationella juryn kan gilla, men i Eurovision ska det mycket till att sticka ut med en ballad.

Placering ikväll: Elva

Hello med Mohombi av Alexandru Florin Cotoi, Thomas G:son, Mohombi Moupondo och Linnea Deb

Funkar för mina öron: En helt okej låt, som faktiskt växer. Oförargligt och ganska svängigt, även om den något tjatiga titeln irriterar mig lite.

Betyg i sammanhanget: Charmig kille som sjunger bra och ser ut att ha kul på scenen. Det funkar helt klart i sammanhanget.

Publikens röst: Jag har hör Mohombis röst hur mycket som helst på radio och oddsen säger att många tror att han kan nå långt. Det här är en outsider i år och jag tror inte att han vinner, men ett genombrott har han helt klart fått.

Placering i Eurovision: I Eurovision är jag inte säker på att receptet “charmig kille som sjunger bra och ser ut att ha kul på scenen” funkar riktigt lika bra. Där hör publiken låten färre gånger innan finalen, men det var visserligen så att Mohombi kom från ingenstans och tog sig från Göteborg till final.

Placering ikväll: Trea

Victorious med Lina Hedlund av Melanie Wehbe, Richard Edwards, Dino Medanhodzic och  Johanna Jansson

Funkar för mina öron: Jag gillar Victorious när den kommer igång, men tycker att den är lite seg inledningsvis. Modernt är det inte på något sätt, men det är en låt som gör mig glad och refrängen är grym.

Betyg i sammanhanget:  Ett proffsigt framträdande och en låt med högt tempo som sprider glädje. Sådana låtar behövs i tävlingen.

Publikens röst: Det var något av en överraskning att Lina Hedlund gick vidare och jag tror att låten stannar på den undre halvan. Visserligen kanske jag underskattar antalet Alcazars fanbase och det finns kanske sådana som jag som faktiskt röstar.

Placering i Eurovision: Det här är inte modernt på något sätt, men det skulle å andra sidan kunna göra att den sticker ut. Disco är ändå disco och Australiens tolva känns given.

Placering ikväll: Tia

On my own med Bishara Morad av Markus Sepehrmanesh, Benjamin Ingrosso och Robert Habolin

Funkar för mina öron: Bishara är charmig och låter stundtals som en ung Michael Jackson, men låten är egentligen inte min kopp te. Snygg, men lite för smörig.

Betyg i sammanhanget: En bra låt jämförelsevis och en ung talang. Det funkar och mycket troligt är detta inte sista gången vi ser Bishara i Melodifestivalen.

Publikens röst: Jag imponerades av Bishara i deltävlingen, men är osäker på hur han står sig i konkurrensen. Många unga kan tänkas rösta på honom, men jag hoppas nästan att han inte vinner och istället får växa till sig lite.

Placering i Eurovision: Jag trodde inte alls på Benjamin Ingrosso förra året, men han plockade många poäng. Bishara är både yngre, charmigare och bättre, så det skulle kunna funka riktigt bra.

Placering ikväll: Femma

Ashes to ashes med Anna Bergendahl av Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm och Anna Bergendahl

Funkar för mina öron: Det här är en av mina favoriter och jag blir glad varje gång jag hör den på radio. Sedan är texten obegriplig, men det går att strunta i.

Betyg i sammanhanget: En av årets bästa låtar och jag var överraskad när den inte gick vidare direkt.

Publikens röst: Det behöver inte vara en nackdel att gå via Andra chansen, då Anna Bergendahl fått mycket uppmärksamhet.

Placering i Eurovision: Här är jag lite tveksam faktiskt. Det behövs något annat för att sticka ut bland alla bidrag och tyvärr räcker inte en grym röst och en hyfsad låt.

Placering ikväll: Fyra

Chasing rivers med Nano av Lise Cabble, Linnea Deb, Joy Deb, Thomas G:son och Nano Omar

Funkar för mina öron: Det här är verkligen inte min typ av låt. Nanons Hold on är fortfarande bra, men Chasing rivers är bara skum.

Betyg i sammanhanget: Det här handlar om att krama ut så mycket som möjligt av en gammal succé, men det funkar inte när låten är mycket sämre och sångaren skakig.

Publikens röst: Att Nano tog sig vidare från Andra chansen handlade bara om att låten han mötte i sin duell var usel.

Placering i Eurovision: Om Nanos röst varit på topp hade det kanske funkat, men det händer för lite i låten och på scen för att det här ska funka.

Placering ikväll: Tolva

Hold you med Liamoo och Hanna Ferm av Jimmy Jansson, Fredrik Sonefors, Hanna Ferm och Liam Pablito Cacatian Thomassen

Funkar för mina öron: Jag imponeras av framträdandet, men gillar egentligen inte alls den här sortens pampiga ballader.

Betyg i sammanhanget: Ett snyggt bidrag och ett säkert framträdande.

Publikens röst: Jag tror att många smittas av den energi Liamoo och Hanna utstrålar och därför ger dem sin röst.

Placering i Eurovision: Det här skulle funka superbra i Eurovision! Pampigt, dramatiskt och en låt om kärlek och kemi med unga, snygga, säkra sångare som har just kemi.

Placering ikväll: Tvåa

I do me med Malou Prytz av Isa Tengblad, Elvira Anderfjärd, Fanny Arnesson och Adéle Cechal

Funkar för mina öron: Helt okej låt, som egentligen inte är min grej, men funkar hyfsat på radio.

Betyg i sammanhanget: Jag blir glad åt en ung deltagare som sjunger bra och uppträder med säkerhet.

Publikens röst: Malou Prytz tog sig lite oväntat direkt till final och jag tror att många unga kan gilla henne. Ingen topplacering, men inte i botten heller.

Placering i Eurovision: Det beror helt på de andra bidragen. Ung, kul och smittande kan funka fint som kontrast till de många ballader som brukar ta plats i tävlingen.

Placering ikväll: Åtta

Too late for love med John Lundvik av John Lundvik, Anderz Wrethov och  Andreas “Stone” Johansson

Funkar för mina öron: Min absoluta favorit som jag gått och smånynnat på sedan jag hörde den första gången.

Betyg i sammanhanget: Bra sångare, peppig låt och så mycket glädje. Dessutom en helt fantastisk kör.

Publikens röst: Den här låten har gått varm på radio och oddsen talar för John Lundvik.

Placering i Eurovision: Möjligen är det lite för “vanligt” för Eurovision, men jag tror att John Lundvik kan charma även Europa.

Placering ikväll: Etta

 Not with me med Wiktoria av Joy Deb, Linnea Deb, Wiktoria Johansson

Funkar för mina öron: Jag tycker verkligen inte om den här låten. Visst kan Wiktoria sjunga, men det finns inget originellt alls med varken låt eller framträdande.

Betyg i sammanhanget: Den obligatoriska powerballaden, en bra röst och ett habilt framträdande.

Publikens röst: Uppenbarligen har Wiktoria många fans, vilket placeringen i första deltävlingen visade.

Placering i Eurovision: Omöjligt att säga. Det här är en mycket populär genre i Eurovision, men alldeles för många liknande bidrag kan göra att Wiktoria försvinner i mängden. Å andra sidan kan det vara så att förra årets vinnare öppnar för en massa galna bidrag och då kan det bli tvärtom.

Placering ikväll: Sexa

I do med Arvingarna av Mikael Karlsson, Nanne Grönvall, Casper Jarnebrink och Thomas “Plec” Johansson

Funkar för mina öron: Nu har jag visserligen gått och smånynnat på Arvingarnas låt i veckan, men det handlar inte om att den är bra, utan bara irriterande klibbig.

Betyg i sammanhanget: Det behövs några klassiska låtar för variationen, så visst är det naturligt att Arvingarna kvoterats in.

Publikens röst: Jag har fått rapporter om att Arvingarna vunnit dagisgenerationens hjärtan och därmed röster. Det kan ge en hel del röster från publiken om man kombinerar de små med de buggande.

Placering i Eurovision: Den internationella juryn kommer inte att ge Arvingarna många poäng och i Eurovision hade det kunnat bli fiasko eller kanske total succé. Jag tror dock på det förstnämnda.

Placering ikväll: Nia

 

Vilka är dina favoriter ikväll? Hur tippar du?

Fyra av fyra

Självklart kan Erik Saade inte vara med i Andra chansen, det fattar ju alla. Istället är det idag Kodjo Akolor som leder programmet tillsammans med Sarah Dawn Finer som leker diva och faktiskt kommer undan med det större delen av tiden. Den riktiga divan är dock Marika Carlsson, men hon har hamnat i Norrköping istället för Nyköping. När Kodjo Akolor sjunger Hold me now och Johnny Logan dyker upp lipar jag och maken suckar. Han förstår inte riktigt min fäbless för smöriga schlagers, men Hold me now är kanske min största favorit ever (i dessa sammanhang that is). Sedan borde Logan fimpa såväl mustasch som skägg, men det är en helt annan historia. Slutsatsen är att jag gråter lika mycket när Kodjo och Johnny sjunger för Kodjos mamma Grace, som maken gråter när barn hittar sina biologiska familjer i Spårlöst. Måns Zelmerlöw i duett med Dotter då? Jag säger nja och föredrar en Logan med kulmage.

Egentligen borde det inte funka för mig, men jag har faktiskt charmats av programledarna i år och det funkar även idag trots att det blir lite väl mycket ibland. Cringe kanske, om det inte varit så cringe med snart 45-åringar som använder ord som cringe. Låt mig förklara det så att någon äldre kan förstå, det behövs alltså en skämskudde ibland, men förvånansvärt sällan. Främst faktiskt då artisterna ska förklara hur glada de är för att ha gått till Andra chansen och mycket de tycker om den låt de möter i sin duell. Som om de inte hade föredragit att gå direkt till finalen.

En duell i taget och först ut var Andreas Johnson och Anna Bergendahl. Två av de låtar jag tycker bäst om av de åtta bidragen som tävlar i Andra chansen, framförda av två av de artister med bäst rösterna även om Johnson håller sämre ikväll, men också två låtar med rätt obegripliga texter. Min favorit var ändå Anna Bergendahl även om Andreas Johnsons låt gör mig riktigt glad. Björkman valde att dessa två skulle mötas för att artisterna når samma publik, men det känns lite skevt. Jag tror snarare att Johnson når samma publik som Martin Stenmarck och Arvingarna.

Andra duellen är mellan Vlad Reiser och Nano. Okej att Vlad Reiser har många fans, men hur han ens fått en plats i Melodifestivalen är för mig begripligt. Att han gick vidare till Andra chansen är hur märkligt som helst. Killen kan nämligen inte sjunga för fem öre och det hela är bara hur pinsamt som helst. Nano sjunger egentligen bra, tyvärr håller hans röst inte riktigt den här gången heller även om det är lite bättre ikväll. Låten har vuxit lite efter några lyssningar, men det här är dock en låt som funkar bättre på radio än live. Det här är helt klart två låtar som borde ha fått mött andra bidrag och blivit utslagna.

I duell nummer tre möttes Martin Stenmarck och Lisa Ajax. Ytterligare två kanonröster, men egentligen två låtar som passar mig sådär. Personligen tycker jag mest om Stenmarcks bidrag skrivet av bland andra Uno Svenningsson. Ajax låt är snygg, men alldeles för jämntjock för min smak, eller kanske snarare jämnsmetig om det nu är ett ord. Ajax imponerade på mig ikväll och jag tippade att hon skulle gå vidare till final. Trots detta var jag tvungen att snabbspola under framträdandet, vilket var möjligt då jag tittade i efterhand. Det är inget jättebra betyg.

Fjärde och sista duellen var mellan nykomlingen Rebecka Karlsson och veteranerna Arvingarna, idag fler än förra veckan. Ikväll var Karlssons röst svajig och framträdandet något forcerat, medan Arvingarna med Casper Janebrink var hur säkra som helt. I do är en perfekt låt att sjunga i örat på någon under dansen och även om jag verkligen inte tycker att det är någon bra låt, förstår jag vad som lockar publiken.

Vinnarna då? Jo, Christer Björkman presenterar dem och resten av startfältet i finalen. Låtarna från Andra chansen får startnummer 2, 6, 7 och 12.

Finalplats 6 går till Anna Bergendahl (check)

Startnummer 7 kommer att bli Nano (check)

Finalplats 2 Lisa Ajax (check)

Låten som avslutar hela finalen är Arvingarna (check)

Vilket betyder att melodi nummer 2 vann i alla fyra dueller och att jag hade fyra rätt av fyra möjliga. Ni kan kalla mig fru Melloexpert. 😉

 

 

 

%d bloggare gillar detta: