enligt O

Jag har smygdansat i bilen, sjungit för full hals och till och med sprungit till John Lundviks låt och faktiskt har jag gjort det med ett stort leende på läpparna. Han var min (och många andras) tippade vinnare och pallade för trycket. Det är alltså John Lundvik med Too late for love som representerar Sverige i Eurovision i Tel Aviv senare i vår. En värdig vinnare helt klart!

Den internationella juryn röstade inte alls som jag trodde och Nano, som jag dissade helt, var tvåa efter att de röstat. Jag underskattade också Bishara, medan jag överskattade några andra låtar. Till slut gick det så här (min placering inom parentes):

1. Too late for love med John Lundvik (1)
2. On my own med Bishara Morad (5)
3. Hold you med Liamoo och Hanna Ferm (2)
4. Norrsken (Goeksegh) med Jon Henrik Fjällgren (7)
5. Hello med Mohombi (3)
6. Chasing rivers med Nano (12)
7. Not with me med Wiktoria (6)
8. I do med Arvingarna (9)
9. Torn med Lisa Ajax (11)
10. Ashes to ashes med Anna Bergendahl (4)
11. Victorious med Lina Hedlund (10)
12. I do me med Malou Prytz (8)

Foto: Claudio Bresciani/TT

Kaxig rubrik kanske, men även om jag tippat rätt bra hittills under deltävlingarna, känns det svårare att förutse vad som händer i finalen. Jag kommer dock att försöka reda ut hur det kan gå och bedöma varje bidrag utifrån min egen smak, hur jag tror att publiken röstar och dessutom hur bidragen kommer att klara sig i Eurovision, något som den internationella juryn ska ge en hint om.

Norrsken (Goeksegh) med Jon Henrik Fjällgren av Fredrik Kempe, David Kreuger, Niklas Carson Mattsson och Jon Henrik Fjällgren. 

Funkar för mina öron: Det här är verkligen inte min kopp te och jag kommer inte att vara nöjd om låten spelas på radio. Faktisk har jag inte heller hört den en enda gång sedan delfinalen, vilket säger en del om populariteten.

Betyg i sammanhanget: Som en del av melodifestivalen står sig Fjällgrens bidrag hyfsat. Scenframträdandet är inte direkt roligt, men stämningsfullt och renen i slutet gör sitt.

Publikens röst: Jo, men han har nog ändå sina fans den gode Jon Henrik, men lite av nyhetens behag tror jag ändå har försvunnit. Det känns definitivt inte nytt och fräscht längre och någon topplacering tror jag inte på.

Placering i Eurovision: I Eurovision tror jag faktiskt att det här kan funka. Inte som en vinnare, men det är tillräckligt udda för att nå högt. Mer jojk och mindre sång hade dock varit ännu bättre.

Placering ikväll: Sjua

Torn med Lisa Ajax av Isa Molin

Funkar för mina öron: Jag imponeras av Lisa Ajax, men det här är inte en låt jag kommer att lyssna på. Inte heller kommer jag jubla om jag hör den på radio. Det är snyggt, men lite, lite tråkigt.

Betyg i sammanhanget: Det här är absolut ingen dålig låt och Lisa Ajax kan utan tvekan sjunga.

Publikens röst: En lite lågmäld ballad, som tog sig vidare från Andra chansen och jag tror tyvärr att Ajax kommer att glömmas bort när det är dags att rösta. Balladälskarna väljer annat ikväll.

Placering i Eurovision: Det här är ett bidrag som den internationella juryn kan gilla, men i Eurovision ska det mycket till att sticka ut med en ballad.

Placering ikväll: Elva

Hello med Mohombi av Alexandru Florin Cotoi, Thomas G:son, Mohombi Moupondo och Linnea Deb

Funkar för mina öron: En helt okej låt, som faktiskt växer. Oförargligt och ganska svängigt, även om den något tjatiga titeln irriterar mig lite.

Betyg i sammanhanget: Charmig kille som sjunger bra och ser ut att ha kul på scenen. Det funkar helt klart i sammanhanget.

Publikens röst: Jag har hör Mohombis röst hur mycket som helst på radio och oddsen säger att många tror att han kan nå långt. Det här är en outsider i år och jag tror inte att han vinner, men ett genombrott har han helt klart fått.

Placering i Eurovision: I Eurovision är jag inte säker på att receptet “charmig kille som sjunger bra och ser ut att ha kul på scenen” funkar riktigt lika bra. Där hör publiken låten färre gånger innan finalen, men det var visserligen så att Mohombi kom från ingenstans och tog sig från Göteborg till final.

Placering ikväll: Trea

Victorious med Lina Hedlund av Melanie Wehbe, Richard Edwards, Dino Medanhodzic och  Johanna Jansson

Funkar för mina öron: Jag gillar Victorious när den kommer igång, men tycker att den är lite seg inledningsvis. Modernt är det inte på något sätt, men det är en låt som gör mig glad och refrängen är grym.

Betyg i sammanhanget:  Ett proffsigt framträdande och en låt med högt tempo som sprider glädje. Sådana låtar behövs i tävlingen.

Publikens röst: Det var något av en överraskning att Lina Hedlund gick vidare och jag tror att låten stannar på den undre halvan. Visserligen kanske jag underskattar antalet Alcazars fanbase och det finns kanske sådana som jag som faktiskt röstar.

Placering i Eurovision: Det här är inte modernt på något sätt, men det skulle å andra sidan kunna göra att den sticker ut. Disco är ändå disco och Australiens tolva känns given.

Placering ikväll: Tia

On my own med Bishara Morad av Markus Sepehrmanesh, Benjamin Ingrosso och Robert Habolin

Funkar för mina öron: Nu har jag visserligen gått och smånynnat på Arvingarnas låt i veckan, men det handlar inte om att den är bra, utan bara irriterande klibbig.

Betyg i sammanhanget: Det behövs några klassiska låtar för variationen, så visst är det naturligt att Arvingarna kvoterats in.

Publikens röst: Jag har fått rapporter om att Arvingarna vunnit dagisgenerationens hjärtan och därmed röster. Det kan ge en hel del röster från publiken om man kombinerar de små med de buggande.

Placering i Eurovision: Den internationella juryn kommer inte att ge Arvingarna många poäng och i Eurovision hade det kunnat bli fiasko eller kanske total succé. Jag tror dock på det förstnämnda.

Placering ikväll: Nia

Vilka är dina favoriter ikväll? Hur tippar du?

Självklart kan Erik Saade inte vara med i Andra chansen, det fattar ju alla. Istället är det idag Kodjo Akolor som leder programmet tillsammans med Sarah Dawn Finer som leker diva och faktiskt kommer undan med det större delen av tiden. Den riktiga divan är dock Marika Carlsson, men hon har hamnat i Norrköping istället för Nyköping. När Kodjo Akolor sjunger Hold me now och Johnny Logan dyker upp lipar jag och maken suckar. Han förstår inte riktigt min fäbless för smöriga schlagers, men Hold me now är kanske min största favorit ever (i dessa sammanhang that is). Sedan borde Logan fimpa såväl mustasch som skägg, men det är en helt annan historia. Slutsatsen är att jag gråter lika mycket när Kodjo och Johnny sjunger för Kodjos mamma Grace, som maken gråter när barn hittar sina biologiska familjer i Spårlöst. Måns Zelmerlöw i duett med Dotter då? Jag säger nja och föredrar en Logan med kulmage.

Egentligen borde det inte funka för mig, men jag har faktiskt charmats av programledarna i år och det funkar även idag trots att det blir lite väl mycket ibland. Cringe kanske, om det inte varit så cringe med snart 45-åringar som använder ord som cringe. Låt mig förklara det så att någon äldre kan förstå, det behövs alltså en skämskudde ibland, men förvånansvärt sällan. Främst faktiskt då artisterna ska förklara hur glada de är för att ha gått till Andra chansen och mycket de tycker om den låt de möter i sin duell. Som om de inte hade föredragit att gå direkt till finalen.

En duell i taget och först ut var Andreas Johnson och Anna Bergendahl. Två av de låtar jag tycker bäst om av de åtta bidragen som tävlar i Andra chansen, framförda av två av de artister med bäst rösterna även om Johnson håller sämre ikväll, men också två låtar med rätt obegripliga texter. Min favorit var ändå Anna Bergendahl även om Andreas Johnsons låt gör mig riktigt glad. Björkman valde att dessa två skulle mötas för att artisterna når samma publik, men det känns lite skevt. Jag tror snarare att Johnson når samma publik som Martin Stenmarck och Arvingarna.

Andra duellen är mellan Vlad Reiser och Nano. Okej att Vlad Reiser har många fans, men hur han ens fått en plats i Melodifestivalen är för mig begripligt. Att han gick vidare till Andra chansen är hur märkligt som helst. Killen kan nämligen inte sjunga för fem öre och det hela är bara hur pinsamt som helst. Nano sjunger egentligen bra, tyvärr håller hans röst inte riktigt den här gången heller även om det är lite bättre ikväll. Låten har vuxit lite efter några lyssningar, men det här är dock en låt som funkar bättre på radio än live. Det här är helt klart två låtar som borde ha fått mött andra bidrag och blivit utslagna.

I duell nummer tre möttes Martin Stenmarck och Lisa Ajax. Ytterligare två kanonröster, men egentligen två låtar som passar mig sådär. Personligen tycker jag mest om Stenmarcks bidrag skrivet av bland andra Uno Svenningsson. Ajax låt är snygg, men alldeles för jämntjock för min smak, eller kanske snarare jämnsmetig om det nu är ett ord. Ajax imponerade på mig ikväll och jag tippade att hon skulle gå vidare till final. Trots detta var jag tvungen att snabbspola under framträdandet, vilket var möjligt då jag tittade i efterhand. Det är inget jättebra betyg.

Fjärde och sista duellen var mellan nykomlingen Rebecka Karlsson och veteranerna Arvingarna, idag fler än förra veckan. Ikväll var Karlssons röst svajig och framträdandet något forcerat, medan Arvingarna med Casper Janebrink var hur säkra som helt. I do är en perfekt låt att sjunga i örat på någon under dansen och även om jag verkligen inte tycker att det är någon bra låt, förstår jag vad som lockar publiken.

Vinnarna då? Jo, Christer Björkman presenterar dem och resten av startfältet i finalen. Låtarna från Andra chansen får startnummer 2, 6, 7 och 12.

Finalplats 6 går till Anna Bergendahl (check)

Startnummer 7 kommer att bli Nano (check)

Finalplats 2 Lisa Ajax (check)

Låten som avslutar hela finalen är Arvingarna (check)

Vilket betyder att melodi nummer 2 vann i alla fyra dueller och att jag hade fyra rätt av fyra möjliga. Ni kan kalla mig fru Melloexpert. 😉

Dags för Andra chansen, som är den kanske mest meningslösa delen av hela mellocirkusen, men också kvällen då de sista finalbidragen utses. Nyköping står värd ikväll och åtta bidrag ska bli fyra.

Från deltävling 1 i Göteborg landade Anna Bergendahl och Nano i Andra chansen, de två bidrag som jag trodde skulle gå direkt till final. I Malmö knep Vlad Reiser oväntat en finalplats och fick sällskap av veteranen Andreas Johnson. I Leksand var det Martin Stenmarck och Rebecka Karlsson som gick vidare. Och så slutligen bidragen från Lidköping som blev Lisa Ajax och Arvingarna.

Om jag fick bestämma helt fritt skulle jag önska att Anna Bergendahl, Lisa Ajax, Andreas Johnson och Martin Stenmarck gick till final, men så är inte Andra chansen uppbyggd. Istället blir det fyra kval, där två låtar möts och en går vidare till final. Det betyder att mina favoriter inte kan gå vidare allihop, då Bergendahl och Andreas Johnson möts, liksom Lisa Ajax och Martin Stenmarck.

Jag har lyssnat en del på bidragen som tävlar och vissa låtar växer verkligen, medan andra är sämre än jag mindes dem. Frågan är dock vad de som röstar tycker.

De fyra paren som konkurrerar om finalplatserna är:

Anna Bergendahl mot Andreas Johnson och här har Christer Björkmark tänkt att artisterna har samma målgrupp och att de ska tvingas välja. Jag tror inte riktigt att det här med målgruppen nödvändigtvis stämmer, men det finns en del likheter mellan bidragen. Det är två bidrag framförda av två artister med starka röster och det är också två låtar med mycket kraft i refrängen och en softare vers. Johnsons bidrag är mer klassisk, medan Bergendahl har en mer oväntad låt om än med en rätt obegriplig text. För den som, liksom jag, är lärare och vill visa eleverna stilfigurer är dess tretal, allusioner och bildspråk användbart. Svårtippat, men jag lägger min röst på Anna Bergendahl, vars låt spelats mycket på radion.

Vlad Reiser och Nano möts i duell nummer två och om inte Nano vinner blir jag väldigt överraskad. Han har tur med sin duell, men jag tror inte att det blir någon topplacering för Nano i år, då låten är för svag. Visserligen är det en ganska suggestiv låt och det finns en kraft i den, men jag tycker inte att den lyfter riktigt mer än en kort stund i början av refrängen. Dessutom sjöng Nano rätt surt när han framförde bidraget i Göteborg och det räcker inte med att kören äger, för låten kräver sin sångare. Vlad Reisers låt är dock helt otroligt usel och det är en gåta för mig hur han kommit så här långt i tävlingen. Det blir vinst på knock för Nano, allt annat är otänkbart.

Lisa Ajax och Martin Stenmarck möts i balladduellen, en svårtippad sådan där två generationer möts. Det som är utmärkande för de två bidragen är att artisterns röster har stor betydelse. Ajax låt är finstämd och vacker, medan Stenmarcks vinner mer på energi och snygga övergångar mellan vers och refräng. Jag tror på Lisa Ajax, men är själv rätt svag för Stenmarcks låt och båda låtarna tillhör de som växer.

Rebecka Karlsson ställs mot Arvingarna och det är de två riktiga schlagerbidragen som gör upp. Karlssons låt är en typiskt amerikansk ballad om att växa upp i småstaden, men ett budskap om att få revansch. Inte alls min kopp te, men det är i alla fall en hyfsat modern låt. Arvingarnas bidrag liknar istället de låtar de tävlade med för sisådär tjugo år sedan, men det finns något välbekant och tryggt i det. Här tror jag att rutinerade Arvingarna vinner, mycket för att Casper Jarnebrink är en väldigt mycket bättre sångare än orutinerade Rebecka Karlsson, som tävlar med en alldeles för svår låt. Nu blir det väldigt surt på sina ställen.

Jag tror alltså att Anna Bergendahl, Nano, Lisa Ajax och Arvingarna tävlar i finalen i Globen nästa lördag. Vad tror ni?

I år har jag verkligen lyckats tippa riktigt bra gällande vilka bidrag som går hem hos svenska folket i Melodifestivalen. Dagens finalbidrag blev John Lundvik och Bashira, precis som jag tippat och faktiskt satte jag även att Lisa Ajax och Arvingarna skulle få en ny chans.

Att Pagan Fury skulle komma sist hade jag också förutsätt, men när jag såg intervjuerna med publiken från dagisrepet blev jag tillfälligt lite oroad. Barnen verkar ha gillat monster på scen, men det räckte inte. Skönt.

Anton Hagman fick nöja sig med en sjätteplats, vilket var lite sämre än jag hade tippat. Jag förstår varför när jag hör och ser hela uppträdandet. Känner dig är verkligen långt ifrån en ny Kiss you goodbye. Faktiskt är det en ganska pinsam låt och det faktum att han hade med sin flickvän i artistpresentationen fick mig att leta efter en gigantisk skämskudde.

Lisa Ajax imponerade rejält och även om Torn inte är en låt jag hade lyssnat på i ett annat sammanhang tycker jag att hon gör ett riktigt bra jobb. Det ska bli spännande att se vem hon får möta i Andra chansen och hur det går där.

Arvingarna vann den första Melodifestivalen där publiken fick ringa in och rösta på sin favoritlåt. Eloise var omodern redan 1993, men jag kan ändå uppskatta den i efterhand. Årets låt I do är verkligen inte min grej, men jag fattar varför den gick till Andra chansen och tror att den säkert är rolig att dansa till om den sortens musik är det man gillar. Dessutom kan Casper Janebrink utan tvekan sjunga och låten är smittande glad, raden “man tar det för givet, livet” är snudd på pekoral, men budskapet kan säkert gå hem.

Jag tippade att Bishara skulle skrälla och fick rätt. Den lilla sextonåringen gick direkt till final, vilket självklart har med att sångröst att göra, men också med det faktum att han har megamånga följare på Instagram. Inledningsvis darrade rösten betänkligt, men han kom igång och jag blev faktiskt riktigt imponerad. Det här är en kille som kommer att gå bra mycket längre än till en final i Melodifestivalen. Det skulle kunna bli så att han vinner hela skiten.

Ann-Louise Hanson slutade femma och jag är glad över att det gick bättre för henne än jag tippade. Till skillnad från andra veteraner i årets tävlingen var Hanson säker och faktiskt bra på riktigt. Hon gav mig deltävlingens första och enda rysning, i positiv bemärkelse och Kärleken finns kvar, som dottern Josefin Glenmark-Breman varit med och skrivit, kommer mycket troligt att bli en monsterhit. Hyllningen till Lill-Babs i artistpresentationen berör verkligen och texten som tillägnas alla som mist någon nära är riktigt fin.

Jag blir så glad när jag ser och hör John Lundvik sjunga och det är jag bevisligen inte ensam om. Precis som jag tippade gick han direkt till final med låten To late for love, som är en riktig “sjunga-högt-i-bilen-låt”. Han sjunger sjukt bra och kören är helt fantastisk. John Lundvik kommer att glänsa även i finalen, men hur det går där får jag fundera lite på och återkomma om. Klart är att chansen är ganska stor att den slutliga segraren tävlade i Lidköping ikväll, men också att John Lundvik redan är med i Eurovision som låtskrivande. Han har nämligen skrivit Storbritanniens vinnarbidrag.

Nästa vecka är det dags för Andra chansen, en del av tävlingen jag både kan ha och missa och sedan är det final. Då har mina tonåringar lovat att titta med mig. Bara en sån sak gör det värt att hålla ut.

Dags för fjärde och sista deltävlingen i årets Melodifestival, som sänds från Lidköping där svågern varit med och byggt scen. Oklart hur lycklig han var över det, men förhoppningsvis håller den i alla fall.

Pagan Fury är ett tv-spelsband, vilket måste vara första gången i Melodifestivalens historia. Det verkar lite oklart vilka som egentligen är med i bandet för på scenen står endast sångerskan Mia Stegmar. Enligt henne handlar det om att de andra (tre ?) inte vill stå och fejkspela på scenen, men  bandet har också fått mycket kritik för att vara för nära knutet till spelet Crusader Kings och därmed fungerar framträdandet som marknadsföring/reklam. Låten som Stegmar framför heter Stormbringer och den har hon skrivit tillsammans med Tobias Gustavsson, Fredrik Thomander och Anders Wikström. Jag tycker att det är en riktigt kass låt, men den här sortens Evanescence-doftande folkmusikrock brukar tyvärr gå hem. Jag tippar och hoppas ändå att de hamnar sist.

Anton Hagman slog igenom i Melodifestivalen 2017, då han tog sig vidare från Andra chansen genom att slå ut förhandsfavoriten Loreen. Jag hörde låten Kiss you goodbye på radio förra veckan och tycker faktiskt att den är riktigt bra på ett tuggummipoppigt sätt. Årets låt heter Känner dig och den har Anton Hagman skrivit tillsammans med Gusten Dahlqvist, Oliver Forsmark och Jakob Hjulström. Det här är en helt annan sorts låt och jag tror säkert att den kan bli en radiohit, men jag är inte helt övertygad. Det finns så himla många snarlika låtar just nu framförda av unga killar som likadant och ser typ likadana ut (lustigt med alla klonerna på scenen förresten). Femma tippar jag.

Lisa Ajax är veckans Idol-representant och tävlar för tredje gången. Låten heter Torn och är skriven av Isa Molin. En riktigt snygg låt, men så otroligt långsam. Jag har svårt att tro att den funkar i sammanhanget, men har gärna fel. Det korta klippet från genrepet är dessutom lite svajigt och då tror jag inte det funkar. Oddsen säger dock något annat och Ajax är stor favorit. Vanligtvis sjunger Ajax riktigt bra, men jag tror tyvärr inte att det räcker längre än till Andra Chansen om ens.

Arvingarna är tillbaka i Melodifestivalen med låten I Do som sångaren Casper Jarnebrink skrivit tillsammans med Mikael Karlsson, Nanne Grönvall och Thomas “Plec” Johansson. Det är en typisk dansbandslåt med en poppig refräng och massor av körer. Jag tycker verkligen att det är en riktigt dålig låt, men så är det verkligen inte min genre heller. Den går säkert utmärkt att bugga till och samtidigt skråla med och det är extremt svårt att förutse hur många som kan tänkas rösta. Jag tror ändå att kombinationen av dansbandsfans och dagishoppare gör att Arvingarna tar sig till Andra Chansen.

Bishara är däremot en riktig färsking. Han upptäcktes på Instagram av Laila Bagge och ser yngre ut än sina 16 år. Hans låt heter On My Own och är skriven av Markus Sepehrmanesh, Benjamin Ingrosso och Robert Habolin. Lillkillen kan helt klart sjunga, har knappt kommit i målbrottet och tankarna går till en ung Michael Jackson. Om Bisharas röst håller tror jag att han kan bli veckans skräll och ta sig direkt till final.

Ann-Louise Hanson är veckans riktiga veteran. Hon är med i tävlingen för fjortonde gången med låten Kärleken finns kvar skriven av David Lindgren Zacharias, Josefin Glenmark-Breman och Olof “Ollie” Olsen. Jag förstår inte riktigt årets trend att bjuda in lite för gamla artister och låta dem framföra rätt kassa låtar, men det lilla jag hört lav Hanssons låt åter ändå hyfsat. Däremot tror jag att hon får nöja sig med en sjätteplats även om det kommer att bli en radiohit i alla fall på P4.

Sist men inte minst äntrar John Lundvik scenen. Han slog igenom som sångare förra året i Melodifestivalen med fina My turn och tävlar i år med låten Too Late For Love som han skrivit tillsammans med Anderz Wrethov och Andreas “Stone” Johansson. Det här är helt klart veckans bästa låt och jag blir förvånad om Lundvik inte går direkt till final och där tar en topplacering. En låt att bli glad av.

Bashira och John Lundvik till final alltså om jag får som jag vill. Till Andra chansen tar sig Arvingarna och Lisa Ajax. Anton Hagman blir femma, Ann-Louise Hanson sexa och Pagan Fury sist. Det känns dock oväntat svårtippat och min positiva trend kanske slutar ikväll. Annars har jag varit riktigt bra på tippandet i år, faktiskt bättre än många av kvällstidningarnas experter.

Jon Henrik Fjällgren är ett fenomen. Jag fascineras som många andra av den samiska kulturen och är glad att den får utrymme på bästa sändningstid. Norrsken är stämningsfull, men det är nära pekoral. Det här kommer att bli en massiv svenstoppshit, men det är definitivt inte min kopp te. Jag är dock positivt överraskad över Fjällgrens sångröst, som faktiskt funkar riktigt bra. Te eller inte, Fjällgren gick till final precis som jag (och många andra) tippade.

Jag tycker så mycket om Lina Hedlund som person (nej, jag känner henne inte, men hon framstår som så sympatiskt), kanske mer än som sångerska (inte för att hon inte är bra, för det är hon, men för att det egentligen inte är min typ av musik). Hon verkar helt genuint trevlig och jag önskar henne all lycka och framgång. Refrängen i låten Victorious är en refräng som fastnar och det är en låt som Magnus Carlsson (en annan favorit) hade kunnat göra. Bättre? Nej, det tror jag egentligen inte, men jag tänker på Carlsson när jag hör körsångaren. Det hade varit en cool duett, men jag kan tänka mig att det behöver rinna ännu mer vatten under broarna innan vi får se en sådan. Hon gick till final som jag ville och tippade!

Martin Stenmarcks röst imponerade som vanligt, faktiskt var den kanske bättre än någonsin, men jag avskyr fortfarande låtens titel, hur fint budskapet än är. Det här är en väntad P4-hit, men i Eurovision skulle den falla platt. Nu tog han sig till Andra Chansen, precis som jag trodde, men där tror jag att han stannar.

Rebecka Karlsson absolut älskar Melodifestivalen och jag är glad att hon fick chansen att uppträda. Berättelsen om mobbing i artistpresentationen lär ha gått rakt in i mångas hjärtan. Jag är imponerad av hennes driv, men låten var rätt tråkig och sången sitter inte helt i versen även om den kommer igång i refrängen. Nu blir det Andra Chansen för henne. Grattis till det!

Dolly Style provocerar mig. Flickorna med peruker byts ut och de versioner av Molly, Polly och Holly som framträder nu är definitivt inte de första. Faktiskt har de inte varit med i en en melodifestivalfinal ännu, trots att de nått Andra Chansen två gånger. Jag underskattade dem helt klart den här gången, men är så otroligt glad att de blev femma och inte mer.

Jag älskade The Lovers of Valdaros framträdande och låtens doft av 80-tal skapade nostalgi. Bäst var kanske ändå artistpresentationen och budskapet det spred. Men jag verkar ha varit ganska ensam om att gilla den här låten som

Omar Rudberg kommer lite otippat från Venezuela och då kan jag köpa hans latinska influenser lite mer. Låten är sådär, grabben är söt, men hans sång håller inte. Om barnen hade fått lika stort inflytande som tidigare år hade han kanske gått ännu längre, men nu fick han nöja sig med en En rimlig placering, trots att jag tippade honom i Andra Chansen.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Dags för årets tredje och näst sista deltävling i Melodifestivalen. Ikväll blir det släktfight, färgglada peruker och jojk.

The Lovers of Valdaro som består av Erik Gabriel och Adam Warhester. De kvalade in via Svensktoppen nästa och deras låt Somebody loves är en snygg synthdoftande discolåt skriven av Peter Boström, Thomas G:son och Erik Høiby. Det funkar säkert för tittare som är i min ålder och kanske även för andra om scenshowen är bra. Jag är dock rädd att det blir en sjundeplats.

Dolly Style tävlar för tredje gången med låten Habibi skriven av Jimmie Jansson, Palle Hammarlund, Robert Norber och jag har väldigt svårt att se hur de kan få ta plats i tävlingen igen. Vem gillar egentligen dessa ytliga tuggummipoppare? Habibi är definitivt inte min kopp te, men kanske kan de få barnens röster. Det är dock tydligt att ungarna inte har samma makt i år som tidigare.

Martin Stenmarck tävlar för fjärde gången med låten Låt skiten brinna med en titel som får mig att vrida mig i obehag, men som faktiskt låter det bättre än man kan tro. Kanske för att Uno Svenningsson skrivit den tillsammans med Tim Larsson och Tobias Lundgren. Refrängen fastnar och det är lite oooo-aaaa som säkert får många att tralla med. Jag är lite osäker på hur många fans han egentligen har, men jag gillar trots den löjliga titeln.

Stenmarcks svägerska Lina Hedlund är kvällens veteran och tävlar för sjätte gången. Hon har dumpat Alcazar och tävlar själv med låten Victorious. Det här är en låt jag gillar på riktigt och som jag säkert kommer att sjunga för full hals i bilen. Refrängen fastnar rejält och jag hoppas att Hedlundskan tar sig till final. Till min Spotify-lista tar hon sig utan tvekan.

Omar Rudberg är tredje delen av FO & O och också den tredje att tävla i Melodifestivalen. Det gick inte direkt bra för Oscar Ernestad förra veckan, men Rudbergs nummer verkar lite starkare om än lite segt, trots eller tack vare reagee-tonerna. Låten heter Om om och om igen och är skriven av artisten själv tillsammans med Johan Lindbrandt, Robin Stjernberg och Jens Hult. Svärmorsdrömmen Rudberg kan säkert knipa ett gäng röster, men då har det inte med sången att göra.

Rebecka Karlsson  har varit med i både Talang och Idol, samt gjort ett par framträdanden på Pride i Skellefteå och Malmö. Hennes Who I am är skriven av artisten själv och Anderz Wrethov, Henric Pierroff. Den är helt okej, men sången svajar betänkligt i det klipp jag hört. Det krävs en klockren röst om Karlsson ska ta sig vidare, även om startnummer sex har varit lyckosamt hittills i år. Det är möjligt att jag underskattar både henne och mängden fans, men jag tror inte det här räcker för att gå vidare.

Jon Henrik Fjällgren tävlar för tredje gången med låten Norrsken, som är en sämre variant av hans tidigare låtar med mer sång och mindre jojk. Norrsken är skriven av Fjällgren tillsammans med Fredrik Kempe, David Kreuger och Niklas Carson Mattsson. Kanske har han fans nog att ta sig vidare, men jag är skeptisk. Oddsen säger dock något annat, men jag tror att låten är för svag.

Jag tror och hoppas att svägerskan och svågern tar sig vidare till final, men även om jag helt klart tycker att Martin Stenmarck och Lina Hedlund har veckans bästa låtar, tror jag att Hedlund vinner släktfejden och kniper en finalplats, medan svågern får nöja sig med en andra chans. Den andra finalplatsen tar Jon Henrik Fjällgren, då jag inte tror att hans fans egentligen bryr sig om låten, utan röstar på namnet,  jojken och kanske på scenshowen.

Till andra chansen tror jag också att Omar Rudberg tar sig. Rebecka Karlsson blir femma, medan Dolly Style och The Lovers of Valdaro får nöja sig med jumboplatserna.