Musik

10 låtar att hålla koll på i Eurovision 2022

Veckans topplista blir längre än vanligt och den handlar inte heller primärt om vad jag gillar, utan mer om vad jag tror. Ikväll är det final i Eurovision och jag har tagit fram 10 låtar (11 med Sverige) som jag gillar och/eller tror hamnat högt när rösterna räknats samman. Både hjärta och hjärna alltså. Med det sagt är startfältet (som vanligt) så spretigt att det är mycket möjligt att ingen av de här elva vinner. Svårtippat med andra ord.

Värdnationen Italiens bidrag heter Brividi och framförs av duon Mahmood & BLANCO. Tydligen är låten redan en stor hit och den sticker verkligen ut. Sådär superbra tycker jag inte att den är, men den kan ju växa. Jag har också förstått att speciellt Mahmood har en hel del fans i stugorna.

Ukraina ställer upp i tävlingen trots kriget och får publikens kärlek och glädje. Dessutom har de lägst odds inför kvällens tävling. Kalush Orchestra framför låten Stefania som är en minst sagt spännande blandning av rap och ukrainsk folkmusik. Hur mycket mer Eurovision kan det bli? Definitivt inte min kopp te, men utan tvekan intressant. Klart är i alla fall är det här inte är den typ av bidrag där det mesta av tiden går åt till att fundera över vilka andra låtar som plagierats. Efter några snabbrepriser börjar den dock fastna, så kanske vinner den i längden.

Belgien kör ett bidrag som sticker ut, men med tanke på att Jérémie Makiese är ännu en av alla vinnare av The Voice som tävlar är han också ganska vanligt. Miss You är en snygg låt och en av mina favoriter. Även om det är min sorts musik är det en låt som nästan är bra på riktigt. En av tävlingens bästa sångare helt klart. Kanske är det här kvällens vinnare?

Finland har letat fram gamla rockgruppen The Rasmus som hade en monsterhit i början av seklet med In the shadows. Jezebel är långt ifrån lika bra, men en helt okej rocklåt med schlagerkänsla som sticker ut i det här sammanhanget. Mer melodiöst än förra årets vinnare Måneskin, men att just de vann förra året talet emot The Rasmus även om publiken tycks älska.

Nederländerna representeras av S10 och låten De Diepte. Snyggt nummer och snygg låt, men kanske lite tråkigt och sticker inte ut alls. Jag överraskas av att det här är en av favoriterna till att vinna. Det får bli några lyssningar till innan finalen.

Storbritanniens Sam Ryder från Storbritannien, med 5 miljoner följare på TikTok, tillhör favoriterna. Hans sång imponerar och låten doftar sent 60-tals rock. Inte så tokigt och han lär ju ha en hel del fans som kan bidra med röster.

Chanel från Spanien är också en av favoriterna, med låten SloMo. Lite väl monoton för min smak, men det är en suggestiv låt med en refräng som fastnar.

Armeniens bidrag Snap framförs av Rosa Linn och är en av få låtar i tävlingen som är bra på riktigt. En slags svängig ballad med countrykänsla. Snyggt ända fram till det sönderwailade slutet där helheten förstörs rätt mycket, tyvärr. Typ 75% av låten är i alla fall bra.

Norges låt heter Give That Wolf A Banana och framförs av två vargar klädda i gult. Ingen vet vilka som gömmer sig under maskerna. Ett ganska snyggt, men minst sagt surrealistiskt nummer. Af Sillén berättar att många trott att det är Ylvis som gömmer sig under maskerna, vilket låter som en logisk gissning. Duon bakom Ylvis dementerar dock detta.

Grekland representeras av norsk-grekisk sångerskan Amanda Georgiadi Tenfjord. Hennes låt Die Together är verkligen snygg, men den kommer liksom aldrig igång. Visst händer det lite mer i refrängen, visst är det en gripande text och visst framförs låten av en säker sångerska, men det är lite väl jämntjockt. “Klassisk grekisk tragedi” som Edward af Sillén kallar det. Det här är en låt som växer för varje snabbrepris å andra sidan, så kanske gillar jag den mer ikväll.

Sverige då? Jo, Cornelia Jakobs har låga odds och sägs vara en favorit. Jag har älskat låten sedan första gången jag hörde den, men har kanske tröttnat något. De som röstar i Eurovision är förhoppningsvis fortfarande i förälskelsefasen.

Vidare från semifinal 2 i Eurovision 2022

Ikväll var det dags för andra semifinalen i Eurovision 2022 och Sveriges bidrag Hold me closer med Cornelia Jakobs tävlade. Arton bidrag blev tio och nu är finalfältet komplett. Till de tjugo bidragen från de två semifinalerna får sällskap av de fem stora och ikväll fick vi höra bidragen från Storbritannien, Spanien och Tyskland. Chanel från Spanien är en av favoriterna, men jag fastnade inte för låten utifrån det korta klipp vi fick höra. Även Sam Ryder från Storbritannien, med 5 miljoner följare på TikTok, tillhör favoriterna. Hans sång imponerar och låten doftar sent 60-tals rock. Inte så tokigt. Malik Harris från Tyskland bjuder på rap i låten Rockstar och det kan funka. Möjligen behöver han tagga ner något. Spontant känns det ändå som att i alla fall dessa tre stora tar tävlingen på allvar i år.

Följande tio bidrag gick vidare från semifinal 2:

Belgien kör ett bidrag som sticker ut, men med tanke på att Jérémie Makiese är ännu en av alla vinnare av The Voice som tävlar är han också ganska vanligt. Miss You är en snygg låt och en av mina favoriter. Även om det är min sorts musik är det en låt som nästan är bra på riktigt. En av tävlingens bästa sångare helt klart. Kanske är det här lördagens vinnare?

Tjeckien var sist ut i semifinal 2 med låten Lights Off framförd av We Are Domi. En rätt cool låt, med en väldigt cool sångerska. Inte någon klockren sång och det blir rätt monotont, men sticker ut i sammanhanget gör den utan tvekan. Rätt kul trots allt. Kan vara en låt som växer.

Azerbajdzjan skickar den skönsjungande Nadir Rustamli som framför den sorgliga och musikaldoftande balladen Fade To Black. Han har oväntat mycket kräm i rösten och det är inte så dumt, även om det verkligen inte är en omedelbar låt. Texten är på engelska, men ändå rätt obegriplig. Tydligen är låten skriven av svenske Anders Wrethov, men inte ens svengelskan är begriplig.

Polen kör på The Voice-vinnare och skickar USA-födde Ochman med låten River. Det här låter som Nano, men sämre. I sammanhanget är det ändå rätt hyfsat, bra för att vara Eurovision alltså, men långt ifrån bra på riktigt.

Finland har letat fram gamla rockgruppen The Rasmus som hade en monsterhit i början av seklet med In the shadows. Jezebel är långt ifrån lika bra, men en helt okej rocklåt med schlagerkänsla som sticker ut i det här sammanhanget. Mer melodiöst än förra årets vinnare Måneskin, men att just de vann förra året talet emot The Rasmus även om publiken tycks älska.

Serbiens bidrag är av det politiska slaget. I låten In Corpore Sano kritiserar sångerskan Konstrakta samhällets ytlighet och bristen på socialt skyddsnät. Det låter märkligt och det ÄR märkligt, speciellt för den som inte ens förstår texten. Suggestivt är det i alla fall och annorlunda är det definitivt.

Estland representeras av 2020 års sexigaste estländska man, Stefan, som väntat länge på att få tävla i Eurovision. Hans låt Hope är något så ovanligt som country från Estland och bryter därmed rejält med årets trend att gå tillbaka till sina rötter. Käckt så att det räcker och blir över, men en countryduracellkaninversion av Oscar Zia kan väl ändå inte gå hem i stugorna?

Australien brukar sprida glädje och representeras i år av Sheldon Riley som har tävlat i både Talang och X-faktor. Bidraget Not The Same plagierar Lukas Grahams 7 years i verserna och kör full power i refrängen. Sådär, blir mitt betyg. Visst kan Sheldon Riley sjunga, men det räcker inte trots årets scenkläder. Lite förvånande att Riley tog en finalplats.

Sverige då med Hold Me Closer som är en låt jag verkligen gillar. Cornelia Jakobs vet vad hon gör, men det är lite synd att det dräller av ballader i årets tävlingen. Tror ändå att både framträdandet och texten kan göra att Sverige tar en topp-placering på lördag i final nummer 60 för vår del.

Rumänien skickar det som Edward af Sillén kallar “årets lyckopiller. Latinska rytmer från Rumänien i Llámame med sångaren WRS. Kul och glatt förvisso, men det doftar skolavslutningsuppträdande. Inget som någon annan än stolta föräldrar och en och annan musiklärare kan uppskatta.


Lite överraskande är att Israel inte tog sig till final. Landet representerades av X-faktorvinnaren Michael Ben David, med rötter i Ukraina och Georgien. Låten I.M är en riktigt svängig sak som framförs med stort självförtroende. Eurovision när det är som bäst. Jag gillar skarpt! Den hade gott kunnat ta platsen från Estland eller Rumänien.

Vilka favoriter hade du ikväll?

Vidare från semifinal 1 i Eurovision 2022

Semifinal 1 är avgjord och 17 bidrag har blivit 10. Tävlingen sänds från Turin, Italien. Edward af Sillén är som vanligt en fantastisk kommentator och även programledarna Alessandro Cattelan, Laura Pausini och Mika klarar sig fint. Extra roigt var det att se Mika, även om hans italienska koppling är lite vag och hans monologer lite väl mycket ibland. Vackrast under kvällen är kanske Fai rumaro med Diodato, som skulle ha tävlat för Italien 2020. En riktigt snyggt nummer som verkligen lyfter fram den fantastiska scenen.

Direktkvalificerade till lördagens finaler är de fem stora och ikväll fick vi se bidragen från Frankrike och Italien. Det franska bidraget heter Fuenn och framförs av Alvan and Ahez på bretonska. Ett riktigt skumt bidrag som jag inte riktigt förstod grejen med. Värdnationen Italiens bidrag heter Brividi och framförs av duon Mahmood & BLANCO. Tydligen är låten redan en stor hit och den sticker verkligen ut. Sådär superbra tycker jag inte att den är, men den kan ju växa.

De tio bidragen som går till final är:

Schweiz representeras av Marius Bear med låten Boys do cry. Självklart gillar jag blinkningen till The Cures klassiska låt, men så många andra likheter med bandet i fråga finns inte. Det skulle vara den lätt 80-talsdoftande stilen sångaren har. Det här är en soft ballad, på gränsen till smörig och med evergreen-känsla. Bear har en bra och personlig röst som gör sig bra. Den här kan nog åka in på min lugna Spotify-lista.

Armeniens bidrag Snap framförs av Rosa Linn och är kanske enda låten i den första semifinalen som är bra på riktigt. En slags svängig ballad med countrykänsla. Snyggt ända fram till det sönderwailade slutet där helheten förstörs rätt mycket, tyvärr.

Island skickar trion Syster som har kända musikerföräldrar och är uppvuxen med musik. Låten Með Hækkandi Sól är soft och countrydoftande, med text på isländska. Exotiskt så att det räcker och blir över. Snygg låt med stark refräng, men framträdandet är lite väl töntigt och blir nästan parodiskt. Bättre att lyssna än att titta och när jag lyssnar växer den för varje gång.

Litauen representeras av Monika Liu som till stilen påminner om Liza Minelli. En rätt bra låt som doftar Bond och jag kan tänka mig att den växer för varje lyssning. Sångerskan är cool på riktigt och jag gillar mycket. Frågan är hur mycket den sticker ut. En fransk tolva är given, men i övrigt?

Portugals bidrag är en av många ballader i årets tävling. MARO är en habil sångerska och Saudade Saudade hyfsad låt, men ingenting som sticker ut. Bra bakgrundsmusik, men jag har svårt att se att den når någon topp-placering på lördag.

Norge låt heter Give That Wolf A Banana och framförs av två vargar klädda i gult. Ingen vet vilka som gömmer sig under maskerna. Ett ganska snyggt, men minst sagt surrealistiskt nummer. Af Sillén berättar att många trott att det är Ylvis som gömmer sig under maskerna, vilket låter som en logisk gissning. Duon bakom Ylvis dementerar dock detta.

Grekland representeras av norsk-grekisk sångerskan Amanda Georgiadi Tenfjord. Hennes låt Die Together är verkligen snygg, men den kommer liksom aldrig igång. Visst händer det lite mer i refrängen, visst är det en gripande text och visst framförs låten av en säker sångerska, men det är lite väl jämntjockt. “Klassisk grekisk tragedi” som Edward af Sillén kallar det. Det här är en låt som växer för varje snabbrepris å andra sidan, så kanske gillar jag den mer på lördag.

Ukraina ställer upp i tävlingen trots kriget och får publikens kärlek och glädje. Kalush Orchestra framför låten Stefania som är en minst sagt spännande blandning av rap och ukrainsk folkmusik. Hur mycket mer Eurovision kan det bli? Definitivt inte min kopp te, men utan tvekan intressant. Klart är i alla fall är det här inte är den typ av bidrag där det mesta av tiden går åt till att fundera över vilka andra låtar som plagierats. Efter några snabbrepriser börjar den dock fastna, så kanske vinner den i längden.

Moldavien kör årets clownbidrag och visst är det lite småkul, men mest rätt pinsamt. Låten Trenuleţul med Zdob şi Zdub & Advahov Brothers är för mycket av allt. Den här låten hade jag kunnat vara utan på lördag.

Nederländerna representeras av S10 och låten De Diepte. Snyggt nummer och snygg låt, men kanske lite tråkigt och sticker inte ut alls. Jag överraskas av att det här är en av favoriterna till att vinna på lördag. Det får bli några lyssningar till innan finalen.


Bland dessa tio är mina favoriter Schweiz och Armenien och jag saknar faktiskt egentligen ingen låt bland de som inte gick vidare. Roligt i år är att många länder väljer att sjunga på andra språk än engelska och i flera fall på små språk i sitt land.

Har du några favoriter bland dessa tolv finalister? Var det någon låt du tycker borde gått vidare som inte gjorde det?

Photo by Aditya Chinchure on Unsplash

Fem låtar med färger i titeln

Även om jag egentligen kanske är för gammal för P3 är det den radiostation jag lyssnar på. Dagens topplista är inspirerad av Tina Mehrafzoon som gjort en mix med färgglada låtar. Som hon också påpekade i veckan är svart ingen färg i ordets rätta bemärkelse, men får vara med ändå.

Paint it black med Rolling Stones är en av mina absoluta favoritlåtar alla kategorier. Gammal, cool och deppig. Kan det bli bättre? Klicka på titeln för att komma till en livevideo från 1966.

Blue Monday med New Order är en helt annan typ av musik, men den tillhör också mina stora favoriter. Härligt synthig och suggestiv.

White dress med Lana Del Rey är en nyare favorit med en sångerska som just nu är en av dem jag lyssnar mest på.

Goodbye yellow brick road med Elton John är en annan gammal favorit. Kanske inte min favorit av artisten, men den senaste tiden har jag lyssnat allt mer på den.

Blåjeans med Kent får bli det enda svenska bidraget. Inte heller detta bandets bästa låt, men bra är den.

Fem låtar med en stad i titeln

Dagens topp fem handlar om musik och fem låtar som har en stad i titeln. Det var rejält svårt att koka ner det till fem ska sägas. Har du fler exempel på bra låtar som hade kunnat passa på listan?

Gothenburg av Maia Hirasawa är en favorit som gör sig bäst på hög volym och en beskrivning av hatkärleken man kan känna för sin hemstad, som landar i kärlek på flera sätt.

New York, New York måste självklart vara med och då med Frank Sinatra, en sångare som var en stor del av min barndom. Mormor och morfar absolut älskade honom och det smittade av sig. Nu är det yngste sonen som är familjens kanske största fan.

London calling med The Clash tillhör de gamla favoriterna, men är ett band jag sällan lyssnar på numera. Bra musik är det oavsett.

Kyoto med Phoebe Bridgers är en av de mer nya favoriterna på mina spellistor. Jag upptäckte Bridgers under förra året och gillar skarpt.

Belfast child med Simple Minds var stor precis när MTV var nytt i vårt hus och jag såg videon hur många gånger som helst. Då var den bara sorglig, nu växer den faktiskt lite hopp. I Belfast mår barnen bättre och det är ett exempel på att konflikter kan lösas även om de kanske inte försvinner.

Grattis till Cornelia Jakobs

Det blev den vinnare jag hoppades på och Cornelia Jakobs blir den som representerar Sverige i Turin med låten Hold me closer, som jag faktiskt tycker mycket om. Den påminner mer om bidrag från Holland, Belgien eller Frankrike och även jag också gillade Liamoos Bluffin är jag rätt glad över att vi skickar något annat än en dansant ung kille i år. Oklart hur det går i Eurovision, men Cornelia Jakobs låt växer för varje lyssning. Tredje gången hon tävlar i Melodifestivalen och hade jag varit Cornelia Jakobs skulle jag försöka glömma de två tidigare tillfällena med gruppen Love generation.

Hur gick tippandet då? Jo tack, ganska så bra faktiskt. Jag underskattade MEDINA rejält, överskattade THEOZ något, men utöver det hade jag hyfsad koll. Så här gick det i finalen (mina siffror finns inom parentes):

  1. Hold Me Closer – Cornelia Jakobs (1)
  2. Bigger Than The Universe – Anders Bagge (3)
  3. In i dimman – Medina (11)
  4. Bluffin – Liamoo (2)
  5. My Way – Tone Sekelius (4)
  6. Run To The Hills – Klara Hammarström (8)
  7. Som du vill – Theoz (5)
  8. Änglavakt – John Lundvik (9)
  9. I Can’t Get Enough – Cazzi Opeia (7)
  10. Freedom – Faith Kakembo (6)
  11. Innocent Love – Robin Bengtsson (10)
  12. Higher Power – Anna Bergendahl (12)

Gladast av allt i år är jag däremot inte för att jag fått lyssna på någon av finallåtarna, även om Cornelia Jakobs vinnarlåt åker direkt in på min spellista. Istället är jag glad över att jag upptäckt Tribe Friday. Hade jag varit 20 år yngre hade jag gjort det för länge sedan, men nu har jag äntligen gjort. Deras Shut me up var lätt årets bästa bidrag, men efter att ha lyssnat på deras övriga låtar står det klart att den ändå inte är deras bästa. Mest älskar jag kanske Talk so loud, men det är bara en av många bra låtar. Två nya låtar på spellistan är ändå ett bra facit för årets Melodifestival. Kanske kan Liamoo knipa en plats också. Möjligen.

Turin i maj alltså för Cornelia Jakobs. Det blir nog toppen det. Ingen vinnarlåt tror jag, men ett värdigt bidrag och med tanke på att alldeles för många kommer att försöka kopiera Måneskin blir det mycket troligt ett trevligt avbrott. Kanske för snygg i sammanhanget, men snyggt kan absolut nå långt.

Fina i år var också programledarna Oscar Zia och Farah Abadi. Så sympatiska och genuint trevliga. Precis vad jag behövde just nu och det är jag med säkerhet inte ensam om. Mer vänlighet och medmänsklighet åt folket, tack!

Dags för final i Melodifestivalen 2022

Tiden går och mina små melodifestivalgalna ungar är ett minne blott. Det är alltså bara jag i familjen som har något som helst intresse för att se kvällens final. Allt har sin tid, men lite tråkigt är det. Å andra sidan var jag inte heller supernöjd när Eric Saades Popular spelades nörtifjorton gånger varje dag. Även om jag kommer att se finalen för mig själv på datorn blir det någon slags tippning av hur det slutar. Det här är mina tankar om årets finalbidrag.

Run To The Hills – Klara Hammarström

En del av mig gillar verkligen Klara Hammarstrand. Hon tar plats och är cool, men jag måste säga att jag är ganska tveksam till årets låt. Det känns lite Cotton eye Joe och kanske är det meningen, men att låta andfådd låten igenom ger ett stressat intryck mer än något annat. Nja, säger jag och jag tror inte heller att det här kommer att funka i Eurovision. Det som gör det extra svårtippat är att det här är en låt som spelats massor och som dessutom har låga odds som vinnare. Jag tippar ändå att Klara Hammarstrand slutar åtta. Här kan jag verkligen ha tokfel.

Som du vill – THEOZ

Jag har faktiskt gått och nynnat på Som du vill i veckan och det känns som en potentiell sommarhit, eller ett måste på förfesten. Dagispubliken känns också given, Hur det går ikväll? Hyfsat ändå och jag tror faktiskt att det är en fördel att låten tävlade i semifinalen. Jag tippar att THEOZ slutar femma.

Higher Power – Anna Bergendahl

Ännu en låt som gick vidare från semifinalen, men jag tror inte att den tjänade supermycket på det. Anna Bergendahl är stabil och fortsätter på den utstakade väg hon gått på de senaste åren. Själv saknar jag den lilla tösen med gitarr som sjöng This is my life. Faktiskt tycker jag också att Higher Power är svagare än de tidigare bidragen, samtidigt är Bergendahl proffsig och låten växer. Jag tippar att Anna Bergendahl tyvärr slutar tolva.

Änglavakt – John Lundvik

Det här kan verkligen gå hur som helst. Jag tycker verkligen om John Lundviks vinnarlåt Too late for love, men Änglavakt är verkligen något helt annat. Mer en bröllopslåt än en mellovinnare, men ballader har slagit förut och Lundvik har en röst som fångar. Möjligen lite väl mycket 90-talsvibbar a’ la’ Jan Johansen, men det kan funka i åldergrupperna 45 + om än inte hos denna snart tant. Jag tippar att John Lundvik slutar nia.

My Way – Tone Sekelius

Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar Tone Sekelius. Om jag nynnat på andra bidrag, så är det My way jag sjungit på mest. Inte alls min typ av musik egentligen och det är definitivt mer än lovligt svulstigt, men samtidigt tror jag faktiskt att det här är en låt som kan gå hem i Eurovision. Inget annat bidrag gör mig heller så glad. Jag önskar mig en skräll och tippar att Tone Sekelius slutar fyra.

Bigger Than The Universe – Anders Bagge

Anders Bagge gick direkt till final, han är älskvärd, sjunger bra och har en hyfsad låt. Det kan räcka riktigt långt. Det som ligger som honom i fatet är att låten är överdrivet pampig och har lite för mycket fotbollskör över sig. Å andra sidan behöver det inte vara någon nackdel. Jag tippar att Anders Bagge kniper en bronsplats.

Innocent Love – Robin Bengtsson

Jag är ledsen, men det här är verkligen inte bra. Halvtaskig sång, synthtrummor och ett läskigt eko funkar sådär och då är jag ändå ett fan av 80-talet. Extra plus dock för en riktigt snygg tonartshöjning. Sången sitter som ett smäck, men låten är tyvärr rätt slätstruken. Det blir ingen topplacering för Robin Bengtsson och han slutar tia.

Freedom – Faith Kakembo

Faith Kakembo kan sjunga, det är det ingen tvekan om. Jag förstår däremot inte riktigt svenskarnas kärlek till gospelballader. Säkert, snyggt och ointressant. Det här är dock en låt med skrällpotential, men jag tippar att Faith Kakembo slutar sexa.

Bluffin – LIAMOO

Det här är nästan bra på riktigt. Snyggt, säkert, men också en smula tråkigt. Egentligen är LIAMOO den rimligaste vinnaren, men jag tror att han får nöja sig med en andraplats. Däremot blir jag inte varken överraskad eller besviken om han vinner. En hit blir det oavsett och många kommer att dansa till Bluffin under våren och sommaren. Den lilla förortskillen från Götet har utvecklats till en riktig artist, men jag får fortfarande elevvibbar när jag ser honom, vilket inte behöver vara negativt alls.

Hold Me Closer – Cornelia Jakobs

Först blev jag överraskad när Cornelia Jakobs tog sig direkt till final och dessutom som det bidrag som fått flest röster, men sedan har jag hört låten på radio och varje gång tänkt att jo, det här är en låt som faktiskt är bra på riktigt. Om det räcker är oklart, men jag vågar mig ändå på en skrälltippning och tror att Cornelia Jakobs är den som får representera Sverige i Turin i maj. Detta även om jag tror att den kommer att få det svårt att slå där. Jag är dock ett fan och kanske ska jag till och med kosta på mig en röst för att stötta Jakobs och Radiohjälpen.

I Can´t Get Enough – Cazzi Opeia

Ännu en poppig låt som också tagit vägen runt semifinalen och faktum är att det här är en låt som funkar riktigt bra på radion. Själva numret är inte alls min grej, men jag gillar låten mer för varje gång jag hör den. Det är dock svårtippat, men jag tror att Cazzi Opeia slutar sjua.

In i dimman – MEDINA

Flipp eller flopp? Helt ärligt har jag ingen aning. Spontant känns det som att MEDINA skrällde redan när de gick vidare till final, men det är ett bidrag som sticker ut i finalfältet och likheten med Bella Ciao kan vara en fördel inte minst med tanke på världsläget. Frågan är hur långt det räcker?! Jag tror att MEDINA slutar elva.

Dags för semifinal i Melodifestivalen

Jag har inte skrivit om Melodifestivalen lika mycket i år av den enkla anledningen att jag bara tittat med ett halvt öga och knappt det. Något superfavorit har jag inte, mer än Oscar Zia och Farah Abadi då. Ikväll är det dock dags för andra chansen, som bytt namn till semifinal och jag tänkte tippa lite. Både med hjärta och hjärna.

I år är semifinalen indelad i två grupper där två från varje grupp går till final. Kanske mer rättvist än tidigare års dueller, men jag hade önskat ett startfält och en röstning. Fortfarande riskerar de bästa låtarna att hamna på samma sida och därmed konkurrera ut varandra.

I grupp 1 finns:

My way med Tone Sekelius skriven av artisten och Anders Wrethov. En klassisk schlager och en artist jag verkligen unnar allt gott, men låten är lite struttig och stel.

Suave med Alvaro Estrella skriven av Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Joy Deb och Alvaro Estrella själv. Ett numera klassiskt latinobidrag som inte är dåligt, men sången är skakig och bidraget rätt tråkigt.

Hallabaloo med Danne Stråhed skriven av artisten själv tillsammans med Fredrik Andersson, Erik Stenhammar är årets folkliga bonnbidrag och nej, det är inte bra, men kan tilltala en viss publik. Oförargligt och rätt dåligt. “Ha, ha, hallaballoo”, nej, det funkar inte.

Higher power med Anna Bergendahl är skriven av Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm och artisten själv och Bergendahls svagaste bidrag hittills i Melodifestivalen. Jag gillar annars hennes röst, men det här är tyvärr sådär. Synd, för det här är en artist jag unnar att nå final. Säkraste sångaren av bidragen i gruppen. Det kan räcka.

I grupp 2 finns:

Som du vill med Theoz av Tobias Lundgren, Axel Schylström, Tim Larsson, Elize Ryd, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt är ett charmigt bidrag. Jag är verkligen inte Theoz målgrupp, men tycker att det är rätt charmig. Inte bra på riktigt, men bra i sammanhanget. Jag blir glad av låten och det räcker långt. Mycket troligt ända till final, men grupp 2 är rätt mycket starkare än grupp 1. Lite orättvist.

Best to come av Lisa Miskovsky skriven av David Lindgren Zacharias och artisten själv. En låt som är så nära “bra på riktigt”* som det går bland låtarna som är kvar i årets Melodifestival. Snyggt och trevligt!

Till our days are over med Lillasyster (borde det inte vara ‘til?) av Jimmy Jansson, Palle Hammarlund, Ian-Paolo Lira, Martin Westerstrand är en märklig låt. Hårdrock i poppig kostym och nej, det är inte min grej alls.

I can’t get enough med Cazzi Opeia av Bishat Araya, Jakob Redtzer, Paul Rey och artisten själv är faktiskt en riktigt trevlig låt. Nästan bra på riktigt och jag gillar den. Kanske bäst av alla låtar i semifinalen, men det är bättre att lyssna än att titta.

De två grupperna är inte jämna. Låt oss konstatera det och kanske svära lite i smyg. Om jag fick välja helt själv hade jag tagit Theoz och Cazzi Opeia vidare till final tillsammans med Lisa Miskovsky, men det går ju inte. Nu tror jag på Anna Bergendahl och Lisa Miskovsky i final och hoppas också på Tone Sekelius och Theoz. Cazzi Opeia kan ta en del barnröster, så kanske ändå? Vilka favoriter har du?

* Enda låten i år som nådde det högsta betyget “bra på riktigt var för övrigt Shut me up med Tribe Friday, men de gick ju inte ens vidare. Närmast av de låtar som är kvar är Bluffin med Liamoo, men den är mer “bra i sammanhanget” än “bra på riktigt”.


Uppdatering:

Semifinal 1: Är det inte ett märkligt startfält egentligen? En låt där sångaren sjunger på en blandning av spanska och engelska och en där sångerskan lajvar cowboy? Kombinera detta med en käck skånsk påg och en glamourös schlagerstjärna med ett komplicerat klädbyte. Brist på bredd går inte att hävda i alla fall. Att Anna Bergendahl gick vidare var ingen överraskning, men vinna lär hon inte göra. Det tror jag inte att Tone Sekelius gör heller, men jag är väldigt, väldigt glad över att hon gick vidare. Inte för att låten är fantastisk, men för att Tone är det.

Semifinal 2: Fortfarande är det så att Lisa Miskovskys låt Still to come är den som är närmast att vara “bra på riktigt”, men gladast blir jag faktiskt av Theoz Som du vill. Tänk att den lilla, lilla ungen är lika gammal som min äldste. Det känns lite konstigt. Det jag insåg efter att ha lyssnat på låtarna igen var också att Lillasysters låt krävde snabbspolning, men Cazzi Opeia faktiskt kan platsa i min billista med låtar att sjunga högt till. Den färgglada pyjamasen förstår jag mig däremot inte på. Att Theoz gick vidare och verkade så ärligt glad var rätt fint ändå. Tanten gillar låten. Vinner han? Nej, men jag tror att han klarar sig hyfsat. Det kan Cazzi Opeia göra också, men även om jag gillar hennes låt är det synd att Lisa Miskovsky inte gick vidare.

Kärlek skonar ingen

Trött efter en intensiv vecka på jobbet var det nästan så att vi ångrade att vi bokat biljetter till Kärlek skonar ingen på Göteborgsoperan, men vi rullade in till stan och tur var väl det. Föreställningen baserad på Håkan Hellströms musik beskrivs som en hyllning till Göteborg och hade urpremiär förra året. Manuset är skrivet av Mirja Unge och hon har använt mycket ur Hellströms texter. Jag har hyfsad koll på hans musik och kände igen många av textraderna, men missade ändå en del. Bakom mig satt dock ett riktigt fan som nynnade på låtar hela tiden efter att olika repliker uttalats. Snyggt gjort är det oavsett.

Handlingen i musikalen är däremot lite långsökt. Visserligen finns en hel del klassiska teman med som svek, hämnd och olycklig kärlek, men det är inte för handlingen som du ska se Kärlek skonar ingen. Vi förflyttas till Gullbergs kaj där den äldre mannen Allan sitter på en bänk. Hans älskade Maria finns där också, liksom tre män som självklart heter Glenn. Skuggfigurer från hans liv som är på väg att ta slut. Fernando som just kommit ut från fängelset kommer förbi. Hen är på väg hem till sin far och är också riktigt sugen på att söka upp sin före detta kompis Tommy som aldrig dök upp när de två skulle genomföra kuppen som skulle göra dem rika. Istället hamnade Fernando i fängelse.

Karaktärerna som Lena, Eva och Maria finns på scenen och går att finna i Hellströms texter. Den ganska misslyckade (av flera skäl) Karl-Johan, som jobbar på stadsbyggnadskontoret, startade självklart sin yrkesbana på Pååls bageri och drömmer fortfarande om Lena. Lika självklart är att ett derby mellan Blåvit och Gais spelar en viktig roll. Dit ska Allan gå, för han är ännu inte redo att gå Nordhemsgatan upp till himlen och även Fernandos pappa har biljetter. Tommy, som självklart håller på Gais (för övrigt det enda jag har emot Håkan Hellström), följer med sin hemliga flickvän dit, trots att det betyder att han måste stå i den blåvita klacken. Den flickvän han bor med och bedyrat sin kärlek till heter Eva och hon följer honom på avstånd, liksom Fernando ute efter hämnd. En roll som inte riktigt hör till är Amira, flyktingflicka som just anlänt till Göteborg, men i hamnen finns det plats för alla. Så också för henne.

Överallt i hamnen finns stadens arbetare i gula västar, som hela tiden bygger något som ingen vet vad det ska bli. Roligt, men på gränsen till pekoral och nyårsrevy vissa stunder. I paus är jag fortfarande inte helt såld, men i den andra akten knyts faktiskt de flesta trådarna ihop och avslutningens formidabla Chalmers cortege må vara lika nära pekoral på ytan, men är istället myllrande och härlig. Mängden människor på scenen och den fantastiska scenografin skapar en magisk stämning och som de sjunger och dansar. Helt otroligt. Musiken är något utöver det vanliga. Simon Ljungman, som spelat i Håkan Hellströms band och i Augustifamiljen, har arrangerat musiken för band och kör. Mycket skickligt gjort. Det funkar utmärkt på scen och de stora musiknummer där hela ensemblen är inblandad är något utöver det vanliga. Även bandets låtar skapar stämning och Nils Sundberg är den perfekta sångaren för uppgiften.

Om du gillar Håkan Hellströms musik ska du se Kärlek skonar ingen. Du ska strunta i att storyn kanske är lite obegriplig och tänka att det mesta får sin förklaring till slut. Sedan ska du bara luta dig tillbaka och njuta av ett manus fyllt med textrader och fantastisk musik. Det här är inte bara en hyllning till Göteborg utan också en hyllning till Håkan Hellström. Min absoluta favorit på scenen är Michalis Koutsogiannakis som spelar den gamla hamnarbetaren Allan. Han som sitter på en bänk med sin rullator och gitarr bredvid sig och varje morgon får en påse bröd till fåglarna av en kille som just gått av sitt skift på Pååls. Det är också Allan som får sjunga fina Bara dårar rusar in med textraderna “jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte”. Men det kan han och så även herr Hellström och det finns få som använder språket på det sätt han gör.

Kvällen avslutades med musik i foajén och sen blev det Håkan Hellström på Spotify hela kvällen. I sommar ser hela familjen O honom på Ullevi. Det ser jag fram emot.

Så mycket bättre 2021

Det var länge sedan jag följde Så mycket bättre och faktum är att jag trodde att programmets storhetstid var förbi. Så kom det sig att jag började se årets säsong och jag blev helt golvad. Konceptet i år, liksom förra året, är att gruppen är mer flexibel och kändisar dyker upp i några avsnitt för att sedan försvinna. Värdparet Melissa Horn och Thomas Stenström är dock kvar hela säsongen.

Årets musiker har verkligen berört mig och det gäller både dem jag kände till innan och de som är nya bekantskaper. Melissa Horn, visst har jag hört en låt eller två och detsamma gäller Thomas Stenström, men sättet på vilket de gör andras låtar till sina egna imponerar. Horns tolkning av Andreas Mattssons Parklands är bland det vackraste jag hört.

Det överdramatiska har mattats och nu känns det som att känslorna är på riktigt. Så många känslor, så många vackra texter och ingenting känns konstlat. Ingen behöver ensam stå i centrum och även om det fälls en del tårar är de ärliga sådana. De musikaliska upplevelserna har varit många och jag tycker mycket om den fina blandningen av artister, där den tysta Cherrie exploderar i fantastisk sång och den minst sagt tjôtige Casper Jarnebrink tillför sin energi i en blixtrande Som jag hade dig förut.  Den lågmälde och otroligt begåvade Andreas Mattsson får ta plats och Peter Jöback blir så mycket mer mänsklig  och ärlig än någonsin förr. Jag upptäcker Maxida Märek, fascineras av Daniel Adams-Ray svenska gospeltolkning av Mattssons Cry no more tears. Och bröderna Norén. Känslan. Begåvningen. Värmen mellan deltagarna är på riktigt och det är så otroligt fint.

Jag har fått så många nya favoriter och återupptäckt nygamla favoriter. Många guldkorn att uppleva helt klart. Låt dig inte styras av fördomar som jag gjort, utan ge dig själv en musikalisk upplevelse genom att se årets upplaga Så mycket bättre. Du kommer inte att ångra dig.

Låtlistan finns här och innehåller många pärlor.

Avslutar med Melissa Horn. Är lite smygkär i henne just nu.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: