Musik

Dags för final i Melodifestivalen 2021

Musik, TV / Av / 5 kommentarer / 15 mars, 2021

Ikväll är det final och visst kommer jag att titta, trots att jag egentligen tycker att deltävlingarna är mer spännande. Egentligen är det inte superviktigt vem som vinner, men jag har några favoriter och självklart har jag tippat hur det går.

Tolv låtar tävlar och bland artisterna finns såväl erfarna slagerrävar som nykomlingar. Publiken ska få säga sitt och som vanligt även en internationell jury. Det senare tycker jag helt ärligt är väldigt märkligt och känns mer som Björkmans sätt att styra vem som vinner än något annat.

Kvällens programledare är Måns Zelmerlöw, Shima Niavarani och så Christer Björkman såklart. Det kan säkert bli bra. Jag listar de tävlande bidragen efter hur jag tror att de placerar sig och inte i startordning. Då ser det ut så här.

Voices med Tusse (Joy Deb, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov)

Tusse är förhandsfavorit och en välförtjänt sådan. Idolvinnare har dessutom en publik som är van att rösta via sina telefoner. Det som möjligen kan ligga Tusse i fatet är att andra bidrag har starkare refränger, men sången kan ingen annan riktigt konkurrera med. Jag håller tummarna för Tusse ikväll och tippar honom som vinnare.

Every minute med Eric Saade (Eric Saade, Linnea Deb, Joy Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)

Jag vill egentligen inte gilla Eric Saaede, men det här är en låt som sätter sig rejält på hjärnan. Jag älskar dessutom det lite knäppa dansnumret signerat Benke Rydman. Ännu snyggare är den här versionen av Every minute där en elev från skolan jag jobbade på i många år tillför en helt annan känsla. Det som talar emot Saade är att låten inte sticker ut, men jag tror ändå på en placering i toppen.

In the Middle med The Mamas (Emily Falvey, Robin Stjernberg, Jimmy Jansson)

Det här är ett riktigt snyggt nummer framfört av Melodifestivalens husband. Faktiskt tycker jag att In the Middle är bättre än förra årets vinnarbidrag, men kan de verkligen vinna igen? Jag gissar på att de nästan gör det. Lite kul hade det dock varit att se hur de står sig i Eurovision.

Little tot med Dotter (Johanna Jansson, Dino Medanhodzic)

Jag tillhör inte Dotters fans, men det här är sjukt proffsigt och det kommer att ta låten till toppen. Vinner tror jag däremot inte att Dotter gör även om låten växer hela tiden. Samtidigt kom hon tvåa förra året, vilket betyder att det finns många fans ute i stugorna som kan tänkas rösta. Det här är också en låt som sticker ut lite lagom och kan tilltala jurygrupperna. Kan nå topp 3.

Tänker inte alls gå hem med Arvingarna (Stefan Brunzell, Nanne Grönvall, Thomas G:son, Bobby Ljunggren)

Här har låtskrivarna snott friskt från bland annat Be my baby med Vanessa Paradis, Angel eyes med Abba och refrängen ur Nattens drottning som tävlade i melodifestivalen 1989. Inte alls min kopp te, men jag tror att Arvingarna kommer att knipa en hel del av publiken röster, men mycket troligt dissas av jurygrupperna. En klassisk dansbandsschlager som inte känns modern på något sätt, men gammal är äldst och Arvingarna har en hel del fans.

The Missing piece med Paul Rey (Fredrik Sonefors, Laurell Barker, Paul Rey)

Vägen via Andra Chansen kan mycket väl vara en fördel för Paul Rey då låten har hunnit sätta sig. Jag gillar övergången mellan vers och refräng och tycker att refrängen håller fint. Lite countryvarning, men det här känns lagom modernt samtidigt som det är en låt som kan tilltala många. Skrällvarning på Paul Rey. Det är dock bättre att bara lyssna och slippa se den ganska löjliga dansen.

Beat of broken heart med Klara Hammarström (David Kreuger, Fredrik Kempe, Niklas Carson Mattson, Andreas Wijk)

En helt okej låt och ett helt okej framträdande. Tyvärr är sången lite skakig på sina ställen, men det här är en låt med en riktigt stark refräng om än en svagare vers. Ingen vinst, men det här blir en radioplåga och vi kommer att få se mer av Klara Hammarström.

Still young med Charlotte Perelli (Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm, Charlie Gustavsson)

Perelli och Arvingarna slåss om rösterna med sina traditionella schlagerdängor. Still young börjar som Kom hem med Barbados och fotbollskänslan är stor i refrängen. Visst svänger det, men jag är definitivt inte övertygad. Proffsigt, men lite tråkigt och det hela känns väldigt 90-tal. Budskapet däremot är något tant gillar.

Behöver inte dig idag med Clara Klingenström (Clara Klingenström, Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias)

Det här är kanske den låt som har vuxit mest och jag börjar faktiskt gilla den. Kan skrälla och placera sig högre än jag tippat, då den faktiskt sticker ut i startfältet, men jag är rädd att Klingenström istället glöms bort. Ett fint bidrag som jag nynnat på i veckan.

New religion med Anton Ewald (Jonas Wallin, Joe Killington, Anton Ewald, Maja Strömstedt)

Det här låter som ett typiskt svensk bidrag till Eurovision. Ung kille som dansar och sjunger hyfsat i en svängig låt. Funkar det i år igen? Troligen inte trots att det är en refräng som fastnar. Mycket för att Anton Ewald inte kan mäta sig med tidigare vinnare sångmässigt Det blir dessutom lite för likt andra låtar och känns inte så originellt. Å andra sidan är originellt inte det som vinnaren av Melodifestivalen brukar stå för, men det här blir snarare en radiohit.

Dandi dansa med Danny (Danny Saucedo, Karl-Johan Råsmark)

Jag tycker fortfarande att det här är en riktigt dålig låt, främst för att texten är så otroligt löjlig och refrängen förstör allt. Musiken i sig är rätt bra i versen och har en skön Jamiroquai-känsla, men det räcker inte. Vinner det här blir jag provocerad. Inte så troligt dock, då det finns fler liknande låtar i finalen som definitivt är bättre. Oddsen är dock rätt låga, men det struntar jag i. Det här är kasst. Punkt.

Baila Baila med Alvaro Estrella (Anderz Wrethov, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)

Det var inte ens självklart att Estrella skulle ta sig vidare från Andra Chansen och väl i final tror jag att det blir en blygsam placering. Förvisso brukar publiken gillar latinolåtar, men det här tillhör inte det bästa genren har att erbjuda. En charmig låt med en charmig sångare som säkert kommer att bli en sommarhit, men någon vinnare är det inte. Däremot en låt att bli glad av och det kanske inte ska underskattas såhär mitt i pandemin.

 

Vilka är dina favoriter? Vem tror du tävlar för Sverige i Eurovision senare i vår?

Uppdatering:

Public service mon amour, jo jag tackar ja. Christer Björkman får sjunga After Dark i finalen och jag står ut med det för att han ser så himla lycklig ut.

De andra programledarna Måns Zelmerlöw och Shima Niavarani klarar sig hyfsat, men bäst i år är utan tvekan Oscar Zia och Anis Don Demina och jag tror och hoppas att vi får se dem programleda igen. Sjunga fick såväl Måns som Shima göra, den förstnämnda en ny egen låt och den senare en tango-version av förra årets vinnarlåt som kanske var mer märklig än bra.

Det jag hoppat över varje gång (fördelen med att se programmet med viss fördröjning) är Herman Lindqvist. Det hade jag klarat mig fint utan. 

Att få tag på de internationella jurygrupperna visade sig vara svårt i år. Kanske ett tecken på att det är dags att lägga ner dem. Så här gick det:

Frankrike älskade Tusse (och lite otippat Clara och Klara)

Albanien ger sin tolva till Dotter (och gillar Eric Saade)

Island delar ut ännu en tolva till Tusse (och tillhör även Clara och Klaras fans)

Israel gav Eric Saade sin första tia och gillade även Clara och Klara.

Storbritannien gav The Mamas sin första tolva.

Schweiz gillade Tusse som så många andra.

Cypern gav något otippat Charlotte Perelli en tio och Eric Saade en andra tolva.

Nederländerna hoppades att få se Tusse i Rotterdam.

Detta betyder att Tusse leder inför publikens röster med Saade och Dotter på pallplatser, samt The Mamas som nummer fyra. I detta läge tippade jag alltså rätt topp fyra, men Dotter och The Mamas hade bytt plats. Sedan var jag helt klart väl optimistisk gällande Arvingarna (inte konstigt att juryn inte gillade dem) och Paul Rey (vilket kanske överraskade mer). Kul att Klara Hammarström och Clara Klingenström istället knep plats fem och sex.

Folket säger:

Voices 96

In the middle 56

Behöver inte dig idag 52

Every minute 49

Little tot 48

Beat of broken hearts 36

Dandi dansa 35

Still young 28

Tänker inte alls gå hem 22

Baila baila 19

New religion 16

The missing piece 7

 

En totalt överlägsen seger för Tusse alltså, vilket måste betyda att rätt låt vann. Det tycker jag allt!

Tävlingen får följande slutresultat med mina gissningar i parentes:

  1. Tusse med Voices (1)
  2. Eric Saade med Every minute (2)
  3. The Mamas med In the middle (3)
  4. Dotter med Little tot  (4)
  5. Clara Klingenström med Behöver inte dig idag (9)
  6. Klara Hammarström med Beat of broken hearts (7)
  7. Danny Saucedo med Dandi dansa (11)
  8. Charlotte Perelli med Still young (8)
  9. Arvingarna med Tänker inte alls gå hem (5)
  10. Alvaro Estrella med Baila baila (12)
  11. Anton Ewald med New religion (10)
  12. Paul Rey med The missing piece (6)

Fem bra melodifestivallåtar

Musik / Av / 2 kommentarer / 6 mars, 2021

Ikväll är det final i årets upplaga av Melodifestivalen och jag bjuder därför på en topp fem med bra låtar som tävlat under åren. Sverige i fokus den här gången, så tar vi resten när det är dags för Eurovision. De låtar som valts ut tillhör kategorin “låtar som är bra på riktigt” och sådana finns det faktiskt en del. Som vanligt började det med att jag inte kom på någon och sedan allt för många.

Här är i alla fall de fem jag valde till slut:

Live forever med Magnus Carlsson (2007)

Det här är en låt som jag sätter på i bilen ibland och som gör mig riktigt glad. En låt som inte ens nådde final, men som är bättre än många som gjort det.

Upp över mina öron med Orup och Glenmark (1989)

Kanske inte en så representativ mellolåt, men jag gillade och gillar verkligen den här glada duetten om att vara förälskad.

Det blir alltid värre framåt natten med Björn Skifs (1978)

En klassiker där texten glömdes bort, men bra är den fortfarande.

Kärleken är med Jill Johnson (1998)

Jag är inget större fan av Jill Johnson, men det här är en fin låt. Ännu bättre i översättning med Magnus Carlsson, men originalet funkar fint det också.

Keep on walking med Salem Al Fakir (2010)

Det här är inte Salem Al Fakirs bästa låt, men bra är den helt klart.

 

Vilka gamla mellofavoriter har du?

Dags för Andra Chansen

Musik, TV / Av / 4 kommentarer / 6 mars, 2021

Visst är det här ändå en märklig del av tävlingen? Att bidrag som inte tagit sig vidare och alltså inte ansetts bra nog ändå får en chans att ta sig till final. Idag sitter jag definitivt inte klistrad, men tippat har jag gjort. Fyra dueller och fyra finalbidrag är vad som står på programmet. Reglerna för hur duellerna skapas är att att en trea ska möta en fyra, men de låtar som tävlade i samma deltävling får inte mötas igen.

Då blev det så här:

Alvaro Estrella möter Lillasyster

Logiken i den här duellen saknas helt. Latino mot hårdrock och jag har faktiskt ingen aning om hur det går. Om jag måste tippa och det är ju tanken med det här inlägget, tror jag att Lillasyster går vidare, men hoppas på Alvaro Estrella.

Frida Green möter Paul Rey

Lite synd att de ska tävla mot varandra, då det är två låtar som båda är helt okej. Jag hoppas på Frida Green, men tror på Paul Rey.

Eva Rydberg och Ewa Roos möter Clara Klingenström

Ännu en märklig duell med två väldigt olika låtar. Jag blev ju förvånad över att båda dessa låtar gick vidare. Gammal är äldst och jag tror att Eva och Ewa vinner röster med sin energi.

Klara Hammarström möter Efraim Leo

Det här är tvärtom en duell mellan två ganska lika låtar, eller i alla fall två låtar som vänder sig till samma publik. Jag gillar Klara Hammarströms kaxiga låt och hoppas på henne. Tyvärr tror jag att Efraim Leo är den som når final.

 

Så, för att sammanfatta så tror jag att Lillasyster, Paul Rey, Eva & Ewa samt Efraim Leo tar sig till finalen nästa lördag. Spontant tycker jag att det är synd att Andra Chansen bygger på dueller. Jag hade hellre sett en “vanlig” deltävling där de låtar som får flest röster går vidare. Helst hade jag sett Paul Rey, Frida Green, Klara Hammarström och Efraim Leo i finalen, men det är ju en omöjlighet.

Uppdatering:

Shirley Clamp är programledare för Andra chansen tillsammans med Christer Björkman och inleder med svartvit tv och sång. En passande programledare då hon själv slog igenom tack vare Andra chansen 2004. En låt som hon också framför i en mer avskalad form. Tjusigt, som min mormor skulle ha sagt. Det blir också en duett med Christer Björkman på engelska och franska (då tar Clamp rejäl paus) och jag tycker ju att det blir bäst när Björkman sjunger istället för att försöka programleda. Bästa framträdandet under kvällen var dock Benjamin Ingrossos och Felix Sandmans hyllning till Ola Håkansson med anledning av att han valts in i Melodifestivalens Hall of Fame. Ett riktigt snyggt nummer. Småpojkarna imponerade helt klart på tant, som är svag både för dem och mannen de hyllade.

Under kvällen presenteras många fler artister som röstats in i Hall of Fame. Bland annat Carola för det stora tv-ögonblicket som hon bjöd på i februari 1983 då hon vann Melodifestivalen med Främling och Jan Johansens Se på mig från 1995. Min favorit Magnus Carlsson röstades också in, vilken känns som ett självklart val. Finast var kanske att få se och höra Tommy Körberg sjunga Stad i ljus, en låt som han vann med 1988 och som gav honom en plats i Hall of Fame 2020. 

Duellerna då?

Duell ett inleds med leken “Hitta Christer” och jo, det var väl lite charmigt ändå. Fint också med Lillasysters hyllning av Alvaro Estrella. Melodifestivalen när den är som gulligast. 

Alvaro Estrella är alltså först ut och Baila baila är ju en låt att bli glad av, även om spangelskan (eller vad det ska kallas) är lite löjlig. 

Motståndarna Lillasyster är verkligen söta små hårdrockare. Mellodart är den andra lektävlingen och sedan får Estrella hylla sina motståndare så klart. Han vinner båda tävlingarna, men hur går det i duellen?

Två helt okej låtar i sina genrer och egentligen kan jag se charmen med båda. Märklig duell det här. Faktiskt kan jag efter kvällens framträdanden tycka att Lillasysters låt är en bättre hårdrockslåt än Alvaro Estrellas är i latinogenren.

Duell två är en skånsk uppgörelse mellan Frida Green och Christer Björkman som Paul Rey, under lekarna då, men inte när det är dags för sång.

Paul Rey peppar Frida Green inför framträdandet. Ett framträdande med en låt som har vuxit rejält sedan jag hörde den senast. Även Green känns säkrare och sjunga kan hon verkligen. Tror att det här blir ett genombrott för henne oavsett hur det går ikväll. The Silence närmar sig betyget “bra på riktigt” och det är ett högt betyg.

The Missing piece då? En trevlig låt med en säker sångare. Frida Green vill ha både sig och Paul Rey i final och jag håller med. En jämn duell där Reys låt egentligen är mer i min smak, men Green är så skicklig att jag håller på henne. Det händer med i The Silence.

Smäll av en konfetti inleder duell 3 och som Clara Klingenström säger är de två roliga tanter. Rena rama ding dong är verkligen ingen bra låt, men jag kan se den passa perfekt som uppvärmning på lågstadiets gympalektioner, eller varför inte på seniorgympa, vilket dansarna visar prov på. Texten i refrängen är helt obegriplig, men det är lite småcharmigt och höjningen är klassiskt snygg.

Behöver inte dig idag är en låt som växer, speciellt refrängen är stark och Eva Rydberg säger sig ha röstat på henne. Clara Klingenströms låt kommer att leva länge på kanaler som P4 och att hon nått en publik står redan klart. Många av dem verkar vara äldre om man får tro färgerna på hjärtrösterna som långa stunder pendlar mellan rött och orange, dvs 60-75+.

Sista duellen var mellan Klara Hammarström och Efraim Leo. Två artister som jag kan tänka mig når ungefär samma publik och de har faktiskt rätt bra låtar båda två. Beat of broken hearts är lite ojämn, men refrängen är riktigt stark. Hjärtat håller sig mellan blått och lila, men en aning rött. 

Efraim Leos låt Best of me är lite “vanligare” men också jämnare och mer trallvänlig. Hjärtrösterna visar att han har fans i fler åldersgrupper och det är en låt att bli glad av. Lite darrigt idag dock.

Och hur tippade jag då? 

I duell 1 vann Alvaro Estrella, som jag hoppades på, men inte trodde skulle vinna. 

I duell 2 vann Paul Rey, som jag tippade. Jag tror dock att Hanna Green kommer att få sitt genomslag hon också.

I duell 3 vann Clara Klingenström, som jag hoppade, men inte tippade. Folk har alltså mer samma smak som mig än jag trodde. 

I duell 4 vann Klara Hammarström och det hade jag inte riktigt vågat tro på. Kul! 

Det blev rätt bra ändå, trots att jag bara hade rätt gällande två dueller av fyra.

Årets sista deltävling i Melodifestivalen

Musik, TV / Av / 4 kommentarer / 27 februari, 2021

Ikväll är det dags för årets sista deltävling i Melodifestivalen från Stockholm, vilket betyder att vi därefter har hört årets vinnarlåt. Efter att ha lyssnat på de klipp som finns att tillgå av kvällens låtar måste jag säga att det känns som en riktigt svag deltävling. Några gamla kändisar som gör sitt jobb, men inga direkta överraskningar eller skrällbidrag den här veckan tyvärr. Det är ganska slätstruket och rätt så ointressant.

Däremot ser jag verkligen fram emot att se Per Andersson i programledarrollen, för om bidragen känns lite lagom så är han helt enkelt alldeles för mycket och det är precis så det ska vara. Pernilla Wahlgren kan överraska, men mest av allt hoppas jag att Christer Björkman håller sig i bakgrunden. Han fick lite väl mycket plats förra veckan.

Till final

In the middle med The Mamas (Emily Falvey, Robin Stjernberg, Jimmy Jansson)

Tredje gången i Mello och frågan är om de vinner igen. Inte alls lika peppig som förra årets vinnarlåt, men det här är sångerskor av hög kvalitet och allt annat än en finalplats vore märkligt. Det skulle vara om folk tröttnat på konceptet som trots allt vunnit två år i rad. In the middle är dock suggestiv och framträdandet kan bli mäktigt.

Every minute med Eric Saade (Eric Saade, Linnea Deb, Joy Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)

Före detta vinnaren Eric Saade avslutar årets deltävlingar med låtskrivardebutanten (i Mello då) Jimmy ”Joker” Thörnfeldts femte bidrag. Jag har lite svårt för Saades arroganta Zlatan-utstrålning, men i dagens ganska svaga deltävling känns han som ett klockrent finalbidrag. Med det sagt är det verkligen en ovanligt svag låt för att vara Saade.

Till Andra Chansen

Best of me med Efraim Leo (Efraim Leo, Cornelia Jakobsdotter, Amanda Björkegren, Herman Gardarfve)

Veckans poppojke bjuder en låt som är lätt att tralla med i. Sången verkar inte hålla riktigt, men gör den det ikväll kan nog unge herr Leo överraska. Inte alls min kopp te, men tippar på att han får veckans barnröster och det brukar räcka en bit. En befogad fråga är dock, “hur många poppojkar tål Sverige”? Saade är bättre den här veckan och rösterna kanske inte räcker till båda.

Allting är precis likadant med Lovad (Mattias Andréasson, Alexander Nivek, Lova Drevstam, Albin Johnsén)

En doldis som trots allt verkar ha hunnit med en del. Vi bjuds på en känslosam ballad och vad som ser ut som ett vackert nummer, men jag är osäker på hur det kommer att funka. På radio kan den spelas en del, men är den tillräckligt omedelbar? Jag chansar på att det blir en plats i Andra Chansen.

Utröstade

Good life med Tess Merkel (Tony Malm, Tess Merkel, Palle Hammarlund, Mats Tärnfors)

Jag gillar ju Alcazar och Tess Merkel, men det korta klippet som går att se övertygar inte alls tyvärr. Snyggt producerat, men rätt slätstruket och tråkigt. Jag hoppas att hela låten gör sig bättre än det lilla smakprov jag lyssnat på, annars blir det svårt för Merkel att ta sig vidare.

All inclusive med Sannex (Greta Svensson, Hans Thorstensson)

Dansband från Ystad som startade som ett skolprojekt på 70-talet. Sedan dess har totalt 24 medlemmar spelat i bandet som sedan 2013 leds av sångaren Andreas Olsson. Lite väl bonnigt och överkäckt av ett dansband som inte alls har Arvingarnas charm. Har svårt att se att de skulle gå vidare, å andra sidan sticker de ut ikväll. Så här många nödrim har sällan hörts i en låt i tävlingen. Något jag inte visste är att det inte finns någon Hans och Greta, utan bakom dessa låtskrivarpseudoymer gömmer sig duon Smith & Thell. Min enda fråga är, hur tänkte de? Eller förresten, jag undrar också vilka som kommer att rösta på dem. Få hoppas jag, för tar de sig vidare blir jag provocerad på riktigt.

Behöver inte dig i dag med Clara Klingenström (Clara Klingenström, Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias)

En för mig okänd sångerska, men låtskrivarna känner jag definitivt igen. Det är en låt som jag kan tänka mig kan funka på Svensktoppen, men det är alldeles för svajigt gällande såväl röst som scenspråk för att det ska kunna bli något annat än en direktbiljett hem igen för Clara Klingenström. Det är inte dåligt, men jag tror inte att det funkar i sammanhanget. Möjligen på radion i efterhand, men det är inte en låt som är omedelbar och därför tror jag, tyvärr, att det blir en sjundeplats.

Uppdatering:

Pernilla Wahlgren och Per Andersson inleder deltävling 4 med sång. Lite som att få tillbaka den senare till spextiden i Göteborg på 90-talet. Roligt med alla som älskar Per Andersson och ja, jag är en av dem. Ironi? Faktiskt inte. Dessutom gillade jag Pernilla Wahlgren mycket mer än jag trodde innan. Besöket hos familjen Lindqvist var riktigt roligt och mellanakten snygg. Lite överkäckt kanske, men det tar jag. Wahlgren är ett fullblodsproffs, medan Per Andersson behövde ett tag för att komma igång. Sammantaget blir det ändå riktigt bra. 

Min sanning som presentation funkar däremot sådär helt ärligt. Frågorna är lite märkliga och i princip alla artister känns obekväma. Men om nu trenden med Svt-program ska fortsätta så önskar jag mig Carina Bergfeldt i finalen. På spåret hade möjligen funkat också. 

Ikväll tippade jag väl sådär, eller ja, jag hade faktiskt båda finalbidragen rätt som varje vecka, men som vanligt var det svårt att tippa Andra Chansen. En av låtarna jag tippade till Andra chansen åkte ut direkt. Allting är precis likadant med Lovad är en riktigt snygg låt som jag kan tänka mig att lyssna på frivilligt. Det är ett högt betyg. Numret är enkelt men känslosamt och det här är helt klart årets bästa ballad. Med en känd sångerska som Molly Sandén hade det här kunnat bli en vinnarlåt, men jag tycker faktiskt att Lovad gör en riktigt fin insats. Tyvärr var jag ganska ensam om att tycka det. Slutsats: Jag har rätt och publiken har fel. 

Jag hade dock rätt i att Efraim Leo skulle ta en plats i Andra Chansen. Han var den som kanske gjorde mest sympatiskt intryck under Min sanning och jag kan tänka mig att han charmade många redan där. Numret som för tanken till Robin Bengtsson är enkelt och helt okej. Låten Best of me fastnar rejält och jag gillar faktiskt den här låten. Sången är lite svajig, speciellt i de lägre registren och det märks att Leo är ung och ganska oerfaren. Samtidigt tror jag att det här kommer att funka fint på listorna. Jag kommer att sjunga med om jag hör den på radio. 

Efter att ha hört hela Behöver inte dig idag med Clara Klingenström är jag inte helt överraskad över att hon tog sig till Andra Chansen. Låten var faktiskt riktigt snygg i sin helhet och refrängen sätter sig. Rösten håller bättre än i klippet från repetitionerna och jag blir väldigt positivt överraskad måste jag säga. Klockren hit på P4 och kanske även på Svensktoppen. Det här är en låt som kan växa ytterligare och tjäna på att få tävla igen.

Finalbidragen då. 

Every minute är fortfarande ingen favorit, men Eric Saade är helt klart säker på scen. Koreografi är lite märklig, men intressant. Gjord av Benke Rydman dessutom. Att Saade fick vidare känns självklart. I striden mellan Saade och Danny kommer den förste att dra längsta strået, men jag tror inte att någon av dem står som vinnare när finalen avgörs. Trots att jag lovat mig själv att inte kommentera utseende måste jag göra ett undantag här. Ingen passar i pullover. INGEN.

Tredje gången gillt för “Mellos nya husband” The Mamas med låten In the middle, som inte är deras starkaste bidrag, men en snygg låt och de sjunger helt sjukt bra. Numret som inleds som förra årets bidrag med tillhörande kläder och sedan går över i årets guldorgie är snyggast ikväll. Jag gillar redan låten och har en känsla av att den kommer att växa ytterligare. 

Att Tess Merkel inte gick vidare var ingen överraskning. Jag trodde nog att den skulle åka ut direkt. Med det sagt funkade Good life som helt nummer klart mycket bättre än jag trodde och Tess Merkel var säkrare än vad det korta klippet visade. Fortfarande ingen höjdarlåt, men den lär dyka upp på en del träningspass och kanske på vissa radiokanaler. 

Sannex då med låten All Inclusive. Vad ska jag säga. Bidraget passar alla, hävdar de. Då tillhör jag inte den gruppen och jag är förvånad över att någon gör det helt ärligt. “Solfaktor 30, börjar bli svettig …” Ännu värre är nödrimmet “man blir ju tokig, när det är All Inclusive” kvalificerar inte ens som nödrim. Det är provocerande dåligt och jag har svårt att se humorn. Troligen är det jag som är tråkig. Bonus dock för ett riktigt 80-talsslut. Det verkar dock som att ganska många tyckte ungefär som jag. Tur. 

 

 

Deltävling tre i Melodifestivalen 2021

Musik, TV / Av / Lämna en kommentar / 20 februari, 2021

Dags för den tredje deltävlingen av fyra i årets Melodifestival som stannar i Stockholm, men byter programledare. Frågan är om någon kan toppa Oscar Zia och Anis Don Demina som gjorde ett strålande jobb förra veckan.  Ikväll är det Jason Diakité som bildar par med Christer Björkman och det känns spontant mer intressant än klockrent. Jag absolut älskar Diakité, men kommer han verkligen funka i sammanhanget?

Sju låtar tävlar som vanligt och jag har tippat utgången i kvällens tävlingen utifrån de korta klipp som går att se i förväg. Den här veckan är det ovanligt svårtippat och det beror mer på att många låtar är dåliga än att konkurrensen skulle vara mördande. Dessutom representeras en rad olika musikstilar med bidrag så genretypiska att det nästan är skrattretande. Jag har helt ärligt ingen aning om vad de som röstar vill ha. Själv klarar jag mig bra med bara Tusse.

Till final

Voices med Tusse (Joy Deb, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov)

Jag fastnade faktiskt i Idol 2019 och en av anledningarna till det var just Tusse. Nu ser jag fram emot att se och höra honom i kvällens tävling som en av deltävlingens största favoriter. Svårt att avgöra utifrån ett kort klipp, men det här borde vara en självklar finallåt. Säker sångare, hyfsad låt och en massa gamla Idoltittare som säkert var lika förtjust i Tusse när han vann som jag var.

Still young med Charlotte Perrelli (Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm, Charlie Gustavsson)

Markus Larsson på Aftonbladet konstaterar att det är trevligt att Charlotte Perrelli faktiskt tävlar med en låt den här gången och jag kan hålla med om att det var rätt pinsamt och lite sorgligt senast det begav sig 2017. Och jo, en riktigt låt är det väl, men den låter väldigt mycket 1999 (eller kanske snarare 70-tal med Abbavibbar) och numret bjuder på en gammal klassisk dans med undertiteln “vi går lite fram och tillbaka och låter fläktarna nå håret”. Inte alls min kopp te och nej, jag tror egentligen inte på finalplats. Å andra sidan har årets upplaga av Melodifestivalen visat att gammal är äldst och även Perrelli kan mycket väl ha en massa röstande fans kvar. Bristen på konkurrens är dock det som gör att jag trots allt tror på final.

Till Andra Chansen

Baila baila med Alvaro Estrella (Anderz Wrethov, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)

Hur många låtar har den där Joker skrivit i årets Mello egentligen? Den här följer alla regler för hur en latinolåt ska låta och engelska och spanska blandas till synes slumpmässigt. Glatt, hyfsat snyggt och trots den lätt parodiska känslan tror jag att det här kan funka. Nu går jag emot alla “experter” när jag tippar att Estrella når Andra Chansen. Inte för att det är så himla bra, men för att latinolåtar brukar funka löjligt bra i Melodifestivalen.

Contagious med Mustasch (Ralf Gyllenhammar, David Johannesson)

I sociala medier har debatten främst handlat om att Gyllenhammar dömts för sexuellt ofredande och sedan hånat offret offentligt. Inte direkt jättetrevligt. Låten är klassisk bonnahårdrock och Gyllenhammars svengelska uttal får jourhavande engelsklärare att vilja rycka ut. Men, jag vet att de som röstar i Mello (konstigt nog) gillar rock, så en plats i Andra Chansen tror jag tyvärr att det blir. Gällande just den här tippningen har jag har gärna fel och blir glad om Mustasch istället ersattes av Klara Hammarström.

Lämnar tävlingen

Beat of broken hearts av Klara Hammarström (David Kreuger, Fredrik Kempe, Niklas Carson Mattson, Andreas Wijk)

Klara Hammarström tävlade även förra året, men tog sig inte vidare. I år tävlar hon med en riktig power-schlager iklädd en kostym som hade gjord Vouge-Madonna avundsjuk. Det här är ett riktigt svårtippat bidrag. Å ena sidan en låt som kan gillas av många, å andra sidan en ganska okänd sångerska. Det kan räcka till Andra Chansen, men jag tror ändå att hon slutar femma. Tyvärr.

Den du är med Elisa (Bobby Ljunggren, Ingela Pling Forsman, Elisa Lindström)

Klassiska låtskrivare och en riktig dansbandsdrottning borde funka riktigt bra och det kan det mycket väl göra. Jag tar dock fram skämskudden då texten är mer än lovligt pinsam. Elisa verkar dock övertygad och säkert i sitt framträdande och rösten finns där. Mycket svårtippat helt klart. Tror dock att hon når för få barn för att ha en riktig chans.

Om allting skiter sig med Emil Assergård (Emil Assergård, Jimmy Jansson, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov, Johanna Wrethov)

Det här är tydligen en artist man ska ha koll på?! Jag har det inte och känner spontant efter 30 sekunder på svtplay att jag klarar mig väldigt bra utan Emil Assergård i mitt liv. En låt som är en hybrid mellan Nordman och Drängarna med en stor dos Björn Rosenström representerar allt som är dåligt med svensk musik. Jag äger ingen hatt och kommer inte att äta upp någon sko, men det här kan inte funka. Litet plus dock för riktigt cool trummis.

Uppdatering:

Jason Diakité hade ett tufft uppdrag och att inleda med en operettversion av Flickan och kråkan, jag vet inte. Inte heller är det superroligt att han ska framställas som helt okunnig om Melodifestivalen och t.ex. inte veta hur G:son uttalas. Ändå lite charmigt att följa hans jakt på sitt mellojag och visst är det Jessica Anderssons klänning han lånat delar av?! Det blir dock lite stelt och det handlar kanske mer om Björkman än Diakité. Bäst är dock mellanakten när Jason Diakité äntligen får sjunga. Mycket bra. 

Leif och Billy är hang-arounds och nu är det visserligen så att jag inte har någon relation till dem, men speciellt kul var det inte. Okej, lite småroligt, men inte mer. Kanske hade de kunna vara roliga om det varit lite mindre fokus på Christer Björkman, men jag gillar inte “alla-lantisar-är-töntar-humor”. Frågan till Perrelli om vem som sjäng dåligast och vilket råd hon hade jag ge var lite rolig, det var den.

Presentationerna av artisterna i form av sagor som bygger på årtalen från 2002 och framåt funkar okej, men förra veckans intervjuer var väldigt mycket trevligare och mindre pinsamma. 

Så hur gick tippningen då?

Ett av de bidrag jag trodde skulle nå Andra Chansen åkte ut direkt, men det sörjer jag absolut inte. Kanske handlar det om att skitstövelkvoten var lite för hög, eller om att låten helt enkelt var för dålig. Mustasch, lite småroliga under presentationen och de vinner i alla fall tävlingen om vilka som spelar snabbast. Litet plus för att de inte anpassar sig alls till tävlingen, men ganska märkligt att de är med. 

Att Elisa skulle åka ut direkt trodde jag, men det var mer Svensktoppenkänsla än det korta klippet gav, vilket gjorde att jag trodde att hon skulle hänga kvar bland de fem. Låten blir inte bättre för att jag får höra hela, men inte sämre heller. Delar av texten balanserar på rätt sida gränsen, medan andra och däribland refrängen, blir i det närmaste pekoral. Elisa är dock en säker sångerska, även om hon är lite tagen av stunden i de lägre partierna. Fint ändå att någon som älskar Melodifestivalen så mycket som Elisa verkar göra får tävla just där. 

Så himla skönt också att Emil Assergård åkte ut. Skakig sång och taffligt scenframträdande gör det ännu svårare att förstå. En låt som fastnar förvisso och på vissa radiokanaler kommer det nog att gå varm. Jag är glad om jag slipper höra den igen.

Klara Hammarström gjorde ett sympatiskt intryck och sjunga kan hon. Låten gör mig glad och är nästan bra på riktigt, vilket brukar vara så långt det går att komma under Melodifestivalen. Lite väl märkliga övergångar mellan delarna gör den dock lite svårlystnad. Kul att hon gick vidare till Andra Chansen, det hade jag hoppats på. Troligen fick hon veckans barnröster, eller?!

Gällande Alvaro Estrella tippade jag rätt. Det går inte att att bli annat än glad av Baila baila som visserligen är löjligt mallad, men ändå funkar på något märkligt sätt trots att texten känns som att diverse spanska och engelska ord slängts in i en slumpgenerator. Jag visste inte att Alvaro Estrella har gått dansvägen till Melodifestivalen. Fint också att han hyllade Jerry Williams i sin presentation. 

Till final gick Charlotte Perrelli, precis som jag trodde. Mycket Kom hem med Barbados över Charlotte Perrellis låt. Oväntat dåligt engelskt uttal som stör mig lite, men ett snyggt nummer på många sätt när det väl kommer igång och scenen blir en catwalk. Det kan säkert funka på radio och utan tvekan blir det en stor låt Friskis & Svettis, men sådär superbra är den inte. 

Att Tusse skulle gå vidare kändes självklart och så väldigt roligt. Tusse känns kanske inte riktigt som ett sådär jättebra internationellt artistnamn, men jag tror att han kan vinna hela skiten. Konkurrensen är å andra sidan inte direkt mördande i år än så länge. Hans presentation berör och jag önskar honom all framgång. Han tar scenen med pondus och jag älskar scenkläderna och naglarna. Så himla proffsig! Dansarna är coola och hade gärna fått vara mer framträdande.

Dags för deltävling två i Melodifestivalen 2021

Musik, TV / Av / 1 kommentar / 19 februari, 2021

Deltävling 2 sänds ikväll från samma plats som förra veckan, Annexet, men med andra programledare. Eller ja, med samma Christer Björkman som får sällskap av Anis Don Demina och Oscar Zia. Den senare har jag faktiskt börjat uppskatta mer och mer eftersom P3 är radiokanalen som gäller för mig och där har han varit programledare. Lite mer tjo och tjim än förra veckan kan jag tänka mig, men Anis Don Demina har en tendens att bli liiiite för mycket. En tolkning av Stad i ljus, vad tror ni om det?

Låtarna är som vanligt sju och jag har sett och lyssnat på de korta klipp som släpps innan tävlingen. Utifrån dem försöker jag mig på en tippning av vilka bidrag som går till final, till andra chansen eller åker ut. Förra veckan tippade jag rätt på båda finalbidragen och en av bidragen som gick till andra chansen. Ikväll tror jag att det går så här:

Till final

Little Tot med Dotter (Johanna ”Dotter” Jansson, Dino Medanhodzic)

Jag tillhörde ju de som inte alls gillade Dotters bidrag Bulletproof förra året, men Little Tot funkar bättre. En bra upptempolåt som är lite lagom tjatig så att refrängen sätter sig. Om några veckor kommer jag troligen att vara spytrött på låten som helt klart kommer att spelas en hel del på radio. Mer på reklamkanalerna än P3 dock, vilket känns bra.

New Religion med Anton Ewald (Jonas Wallin, Joe Killington, Anton Ewald, Maja Strömstedt)

Anton Ewald marknadsförs som den snygge som ska locka tjejerna och säkert en och annan kille att rösta. Snyggt, välproducerat och lite, lite tråkigt. Däremot är det helt klart så att Anton Ewald blivit en mycket säkrare sångare och dansa kan han. Det kommer att räcka långt. Kanske ända till final, men det är inte helt självklart, vilket jag trodde på förhand. Vi har liksom sett det här förut. Många gånger. Lite spännande ändå att se en Strömstedt som låtskrivare.

Till andra chansen

90-talet med WAHL featuring SAMI (Sami Rekik, Christopher Wahlberg, Josefin Glenmark, Jesper Welander, Andreas Larsson)

Det här är enligt flera kritiker som sett repetitionerna deltävlingens stora överraskning och ja, jag är också överraskad, men jag är inte helt säker på om det är något bra. Nostalgipoängen får de och jag kan se förfesterna (och firmafesterna) med lite för gamla människor (läs: i min ålder) som glatt sjunger med till den pigga refrängen som verkligen fastnar i skallen. Inte heller säker på om det är något bra. Helt säkert kommer de att dansa också. Ännu mindre säker på att det är bra. Frågan är: vad tycker dagispubliken? Till en plats i Andra chansen tror jag ändå att det räcker och de skulle kunna skrälla sig hela vägen till finalen.

The Silence med Frida Green (Anna Bergendahl, Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias, Joy Deb)

Låtskrivarna skapar förväntan helt klart, medan sångerskan är en doldis om än superkänd på Österlen. Det räcker dock med ett fåtal sekunder för att inse att det här är en tjej som kan sjunga. En pampig schlagerballad som med ett snyggt scenframträdande kan slå rejält. Inte alls min sorts musik, men i sammanhanget är det riktigt bra. Heja Frida! Jag vill verkligen att du ska gå vidare! Med det sagt vet jag att det alltid är svårt för okända att gå vidare och extra svårt för okända tjejer.

Lämnar tävlingen

Tears run dry med Patrik Jean (Herman Gardarfve, Patrik Jean, Melanie Wehbe)

Patrik Jean är låtskrivaren som faktiskt vann Melodifestivalen förra året, då han var en de som skrivit The Mamas Move. I år står han själv på scenen och tja, visst kan han sjunga hyfsat, men det sticker inte ut ett endaste dugg och det korta klippet visar en rätt stel figur även om själva numret är riktigt snyggt tack vare dansarna. Då är frågan vilka som kommer att rösta och om det är Patrik eller Anton som fyller kvoten med snyggingröster? Jag tror på Anton Ewald i det fallet och därför åker Patrik Jean ut.

Rena rama ding dong med Eva Rydberg och Ewa Roos (Göran Sparrdal, Kalle Rydberg, Ari Lehtonen)

Ja, vad ska man säga. Det svänger utan tvekan rejält och är så töntigt att det nästan blir bra. Jag är ju svag för Eva Rydberg måste jag erkänna och det korta klippet från repetitionerna lovar underhållning. Tyvärr tror jag inte att det räcker speciellt långt, utan Eva och Ewa får nog se finalen från soffan.

Rich med Julia Alfrida (Julia Alfrida, Jimmy Jansson, Melanie Wehbe)

Julia Alfrida kom sexa i tävlingen p4-extra, vilket räckte till en inbjudan till Melodifestivalen 2021. Tydligen är det teckenspråk i dansen, men frågan är om det hjälper något. Jag är inte förtjust i varken låt eller sångerskans röst. Inte dåligt, men inte heller speciellt kul. Däremot är det korta klippet från repetitionen mycket bättre än den längre ljudinspelningen, så kanske kan det lyfta när det väl är dags.

 

Vilka bidrag ser du fram emot att se ikväll?

Uppdatering:

Programledarna Oscar Zia och Anis Don Demina var riktigt bra. Låter jag överraskad? Det är jag nog. Deras version av Stad i ljus var bra, mellanakten med Anis hyllning till Brandsta-Glenn lysande. Artistintervjuerna var riktigt charmiga, jakten på gamla schlagerstjärnor rolig och precis så där lagom nostalgisk. Jag visste faktiskt inte att Oscar Zia var så rolig och jag tror att vi sett ett riktigt radarpar födas. Egentligen var det ju en trio med ungdomarna och schlager-morfar. Tur ändå att den senare fick en väldigt tillbakadragen roll. Ungdomarna ser jag gärna igen.

Jag tippade rätt på båda finalbidragen och ett av de som tog sig till Andra Chansen.

Dotter höll för trycket och det var ändå rättvist! Klart är att hon befann sig i en annan division än de andra tävlande ikväll. Jag är inte förtjust i låten, men den fastnar och den är omedelbar, vilket är en fördel i det här sammanhanget. Fint också att se hur glad och rörd hon blev över resultatet. 

Anton Ewald bjöd på mer dans än sång och sången var helt ärligt riktigt skakig. Andra gången höll den inte alls, men det gjorde ingenting alls. Det går ändå inte att komma ifrån att refrängen fastnade och numret var snyggt. Dessutom såg han så underbart lycklig ut på scen och det var lite gulligt. Skönt också att det inte var Patrik Jean som gick vidare. Det känns lite som att han tar sig själv på en aning för stort allvar. Kvällens helt klart tråkigaste låt och rösten håller inte riktigt. Rätt man gick alltså trots allt vidare.

Kul att det gick bra för Frida Green. Jag hade inte fattat att hon varit med i Talang. Då är hon ju inte okänd. Det låter Sarah Dawn Finer och att Anna Bergendahl är en av låtskrivarna känns självklart. Väldigt roligt att jag tippade rätt och att hon tog sig till Andra Chansen.

Att Eva & Ewa skulle vara pro-versionen av Samir & Viktor var kvällens kanske mest klockrena skämt. Och helt ärligt, det här var inte mer otidsenligt än Arvingarnas låt förra veckan och inte mindre seriöst än WAHL featuring SAMI. Kanske blir det här årets otippade dagisplåga? Vad jag inte fattar är vad “komma och nicke-docka med oss” betyder. Roligt ändå att de tog sig till Andra Chansen. Det tror jag att få hade tippat. 

Kvällens favorit på förhand som föll rätt brutalt var WAHL featuring SAMI. Samtidigt är 90-talet verkligen en på många sätt vidrig låt. Den fastnar som klister i hjärnan och jag är så otroligt glad över att jag inte har barn som tittar på mello. Den här kommer att plåga många under sommaren. Objektivt går det trots allt inte att hävda något annat än att det är roligt, men också dåligt. Jag hann helt ärligt tröttna innan låten var färdig. Kanske inte så konstigt egentligen att det inte alls blev den topp-placering som det såg ut att bli. Inte konstigt heller att Julia Alfrida åkte ut. Jag tror ändå att låten skulle kunna funka fint just på P4.

Deltävling 1 i årets mellospektakel

Musik, TV / Av / 5 kommentarer / 13 februari, 2021

Jag kallar det mellospektakel, men kan ändå inte låta bli att älska denna märkliga tävling med musik jag sällan gillar, men ändå ser som underhållande. Det ÄR roligt med Melodifestivalen och kanske extra så i år när allt är så mycket vardag. Inga värdstäder och ingen publik, men artisterna är där liksom programledarna och i år verkar det än mer spretigt än vanligt. Bäddat för rejäl underhållning alltså.  Eftersom absolut ingen annan i min familj har det minsta intresse av att titta lär jag få se det hela i efterhand.

Ikväll tävlar sju bidrag. Som vanligt går två vidare till final och två till Andra chansen. Jag har lyssnat på de korta klipp som finns att tillgå och tippar följande resultat:

Till Final

Tänker inte alls gå hem med Arvingarna (Stefan Brunzell, Nanne Grönvall, Thomas G:son, Bobby Ljunggren)

Schlager på riktigt och självklart ska det finnas plats för sådant i tävlingen också. Senast de var med 2019 med låten I do tyckte jag mest att det var pinsamt och överkäckt, men de har helt klart en stabil publik. Tänker inte alls gå hem är bättre och det är uppfriskande gammaldags. Arvingarna gör sin grej och skiter helt i allt vad trender heter. Det gör det med ett leende och en energi som säkert uppskattas av många. Berätta gärna för mig vilken låt som plagierats, för det här låter som en annan låt.

Dandi dansa med Danny Saucedo (Danny Saucedo, Karl-Johan Råsmark)

Men HUR kan Danny Saucedo tävla med en låt med så otroligt töntig titel? Skämskuddevarning redan där. Dagispublikvarning dessutom helt klart, men det kan räcka långt. Klippet känns otidsenligt och faktiskt riktigt töntigt. Danny Saucedo säger sig vilja sprida ett budskap, men känns mest som en låt Samir & Victor hade kunnat hoppa runt till. Tyvärr. Tror ändå att publiken finns där och att det blir final. Tyvärr.

Till Andra Chansen

Horizon med Jessica Andersson (David Kreuger, Fredrik Kempe, Markus Lidén, Christian Holmström och Jesper Jakobsen)

Ingen mello utan veteraner och Jessica Andersson är verkligen en sådan. En av låtskrivarna är Fredrik Kempe och det brukar vara en hint om hur bra det kommer att gå. Flygande klänning, power walk och lite väckelsekänsla. Verkligen inte min grej, men sjunga kan Jessica Andersson utan tvekan. Det här kan egentligen gå hur som helst, men jag tror att de som röstar kan uppskatta denna lätt pompösa låt och kanske gå till final istället för de jag tippat. Låter det ändå vara så här.

The missing piece med Paul Rey (Fredrik Sonefors, Laurell Barker, Paul Rey)

Jag gillade inte Paul Reys bidrag i förra årets tävling, men kan ändå sjunga några takter ifrån den, så fastnade gjorde den. En uptempo-ballad med viss countrykänsla. Lite för blek för att nå ut direkt, men jag kan tänka mig att den vinner i längden. Oklart om det räcker i en tävling där lyssnarna kanske hör låten för första gången. Det beror lite på hur rösten håller. Förra året var det rejält skakigt, men nu finns mer rutin

Åker ut

Fingerprints med Nathalie Brydolf (Andreas Stone Johansson, Etta Zelmani, Laurell Barker, Anna-Klara Folin)

Tydligen är Nathalie Brydolf känd från såväl Idol som Bachelor, vilket säkert gör henne väldigt känt i vissa kretsar, men mig har hon gått helt förbi. Sångrösten finns där och låten är vacker. Kanske blir det här årets ballad, men jag tror tyvärr inte att det räcker för att gå vidare. I det här fallet har jag dock gärna fel. Det här är nämligen en låt som nästan är bra på riktigt och det är ett bra betyg.

Pretender med Lillasyster (Isak Hallén, Jakob Redtzer, Martin Westerstrand, Ian Paolo Lira, Palle Hammarlund)

Hårdrocksband med (för mig) lokal förankring och faktiskt känner maken också en av bandmedlemmarna. Årets hårdrocksrepresentanter som bjuder på eld, growl, men också en ganska melodiös refräng. Kan funka och till och med skrälla sig in i Andra Chansen.

One touch med Kadiatou (Joy Deb, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov)

Jag har tappat bort Idol och därmed har jag inte heller koll på Kadiatou som kom två i tävlingen 2018. Kanske kan det vara så att hon har en publik och det kan vara avgörande i sådana här sammanhang. Det korta klippet visar en rätt skakig sångerska och en låt som säkert går att dansa till, men inte är speciellt bra. Tror på jumboplats, men också att den kommer att spelas en del på radio.

Har du lyssnat på låtarna? Har du någon favorit?

Uppdatering:

Inte så himla illa tippat ändå, även om gubbväldet blev mer massivt än jag trodde. Finalbidragen blev som jag trodde, men Jessica Andersson fick stå tillbaka för Lillasyster och där varnade jag för en skräll. Jessica Anderssons bidrag var tyvärr lite tråkigt och kändes gammalt, men utan den nostalgi som Arvingarna bjöd på.

Jag tycker fortfarande att Danny Saucedos låt var riktigt tramsig och dålig, men den kommer säkerligen att gå långt. Synd, jag brukar tycka att han är helt okej, men det här var inte alls min grej. Paul Reys låt var dock bättre än jag trodde, medan Nathalie Brydolfs låt gjorde mig besviken.

Konceptet med någon slags liten scen och två programledare som försökte skapa stämning utan publik funkade väl sådär, men bättre det än inget. Jag hade önskat mig mer show, men bra ändå att antalet deltagare minimerades.

Vad tyckte du om kvällens tävling?

Sveriges 12:a — en okej nödlösning

Musik / Av / 14 maj, 2020

Jag fastnade i Sveriges 12:a trots allt igår och lyssnade på låtarna lite mer ordentligt. Lite kul att se titta på mina egna kommentarer om vad jag tyckte första gången jag hörde dem. Vissa låtar växte redan andra gången, medan andra förblev rätt kassa eller i alla fall märkliga. Några av låtarna kommer helt klart att spelas massor på radio, men det behöver inte alltid att de är bra. Irlands bidrag är ett exempel på det.

Estlands bidrag tillhörde verkligen de låtar som jag faktiskt fastnade för rejält och jag hade rätt i att den skulle fastna. Uke Suvistos låt funkade helt klar. Även Litauens märkliga bidrag växte faktiskt lite, men gör sig säkert ännu bättre på radio utan det knäppa framträdandet. Ändå är jag glad att de skickade just ett framträdande och inte en video. Jag gillar det så mycket bättre. Helst ska publiken märkas som i Islands fantastiska bidrag. Undantaget är Frankrikes Eiffeltornsorgie som är bättre än låten. Sedan insåg jag att Nederländernas låt faktiskt är riktigt fin, även om den är för långsam för att funka i sammanhanget. Detsamma gäller Belgiens bidrag.

Andra låtar, som Australiens bidrag var ännu värre efter ännu en genomlyssning. Hur tänkte de egentligen? Skrikigt, falskt och faktiskt riktigt dåligt. Norges låt var istället ännu tråkigare än jag mindes den och faktiskt tyckte jag att Malta, som jag hade som favorit igår, blev sämre när hela låten spelades. Att 3 minuter känns för långt är inget bra betyg. Ännu värre var Rysslands låt, som jag faktiskt snabbspolade förbi.

Programmet i övrigt då? Sarah Dawn Finer inledde med att framföra en mash up av förra årets vinnarlåt och Dotters bidrag Bulletproof från årets melodifestival. Riktigt bra faktiskt. Därefter trädde Christer Björkman in och jag slogs av hur extremt tyst det var utan publik. Det hjälper liksom inte att Sarah Dawn Finer är fantastisk, för det blir bara tyst och stelt. En riktigt märklig känsla. Faktiskt ganska krystat. Jag hade klarat mig fint utan deras pauskommentarer.

Bättre då när det blev Edward af Silléns tur att presentera och kommentera de tävlande bidragen som presenterades med gamla filmer från tidigare år. Det funkade oväntat bra, men då är jag också väldigt svag för unge herr af Sillén. Ni har väl förresten inte missat förra veckans fina intervju med honom i DN?

Edward af Sillén kallar Sveriges 12:a för ett program han hoppas aldrig mer behöver göras igen och visst är det en nödlösning, men en rätt trevlig sådan. Riktigt roligt var det att se Petra Mede och Måns Zelmerlöw sjunga. Återvinning när den är som bäst, vilket även gäller reprisen på Lynda Woodruffs äventyr. Jury på distans däremot. Så himla meningslöst. Ännu mer meningslöst var coola Move i balladversion. Verkligen inte bra.

Så vilken låt fick Sveriges 12:a då?

Juryn dissade förhandfavoriten Ryssland och gav dem 2 poäng och min favorit Tyskland fick inte ett enda poäng (däremot 4 poäng från folket), medan topp tre blev Bulgarien (8 poäng), Malta (10 poäng) och Island (12 poäng). Folkets kärlek fick Litauen (8 poäng), Malta (10 poäng) och Island (12 poäng). Samma två topplåtar alltså och Schweiz som fick poäng från både juryn och folket knep bronsplatsen.

Grattis till fantastiska Daði Freyr som bidrog till den krystade kvällen med en ganska stel intervju där han bland annat berättade att låten är skriven tills hans dotter. Daði Freyr bjuds in till nästa års svenska tävling och det kan bli riktigt trevligt. Synd bara att de inte fick en chans att vinna på riktigt.

 

 

Vilken låt får Sveriges 12:a?

Musik / Av / 14 maj, 2020

I brist på en riktigt Eurovisionfinal med allt vad det innebär har 25 låtar valts ut och en av dem kan ikväll få Sveriges 12:a i programmet med samma namn som sänds 21.00. Programmet Inför ESC som sändes i lördags har fått massiv kritik, men resultatet blev ändå att låtarna blev något färre till antalet. Kanske är jag den enda som uppskattar alla mer eller mindre meningslösa kommentarer om låtarna. Vem orkar på riktigt lyssna på 41 låtar utan att det händer något annat?

I kvällens program kommer vi att få se bidragen i sin helhet utan en massa “soffsnackare” men jag är inte helt säker på att det blir bättre. Inspelade bidrag känns sådär, i alla fall de som satsat på mer eller mindre knäppa videos. De borde förbjudas till förmån för inspelningar av framträdanden.

Soffexperterna röstade fram följande topp 5:

  1. Island
  2. Ryssland
  3. Malta
  4. Österrike
  5. Frankrike

Nu har jag kikat lite på youtube och snabbspolat mig igenom Inför ESC och här är mina åsikter om låtarna:

1. Azerbajdzjan ↓

Cleopatra med Efendi är en typisk Eurovisionlåt. Straight or gay or inbetween, jo budskapet funkar, men låten är riktigt skum och videon ännu märkligare. Orientalisk ökencountry med trummor, anyone?

2. Storbritannien →

Videon till My last breath med James Newman är coolare än låten. Det doftar lite country och låten skulle kunna ha framförts av Victor Crone. Helt okej, men inte mer.

3. Danmark →

Danmarks Ben & Tan är helt okej. Låten YES är inte riktigt min kopp te, men den funkar.

4. Estland →

Jag gillade verkligen förra årets vinnare Duncan Laurence men blir trött på alla ballader i årets tävling som försöker efterlikna den. Fattar verkligen inte varför då liknande låtar inte brukar vinna två år i rad. Uke Suvisto smörar på och det är rätt snyggt, men som sagt väldigt mkt 2019. Det är dock en låt som fastnar trots allt.

5. Australien →

Australien brukar satsa och Don’t break me med Montaigne är rätt cool. Det känns bara som är det går lite för snabbt och sångerskan snubblar på orden. Sådär är mitt betyg. Kommentaren av de både skitjobbiga och rätt roliga soffkommentatorerna “jag vill vara med, men jag vill vara clown” beskriver det hela väl.

6. Litauen →

The Rope med On Fire börjar lovande när balladen övergår i något som jag hoppas ska bli en up-tempo-låt, men sedan blir det bara rätt märkligt. Någon slags popigare variant av New Order som inte riktigt funkar. Det blir mer parodi än seriöst bidrag och det tror jag inte var meningen, fast om man sjunger “the world is my desire I feel that I’m on fire” och dansar sjukt knäppt får man kanske stå ut med den tolkningen.

7. Nederländerna →

Nederländerna skulle ha arrangerat årets tävling och jag utgår ifrån att de får göra det nästa år istället. Alltså behöver de inte vara rädda för att vinna två år i rad. Bidraget heter Grow och framförs av Jeangu Macrooy. Helt okej men väldigt, väldigt långsam. Vacker, men nästan för finstämd.

8. Spanien →

Spanien representeras av Universo med Blas Cantó som är en helt okej, väldigt spansk poplåt. Helt okej och rätt skönt att det händer något bland alla ballader, även om det är lite väl lågmält. Det räcker liksom inte att vara snygg och sjunga på spanska.

9. Polen →

Svenska folket verkar gilla ballader, eller så bor det bara väldigt många polacker här. Några andra förklaringar kan jag inte hitta till att Alicja med Empires finns med ikväll. Helt okej sångerska, men mycket märklig låt. Rätt tråkigt.

10. Tyskland ♥

Violent thing med Ben Dolic är nästan bra på riktigt och det gott folk är ett toppbetyg i sammanhanget. Jag satt och smådansade i soffan och kommer att höja volymen när den spelas på radio. Dolic har en cool röst som Benjamin Ingrosso bara kan drömma om.

11. Belgien ↑

Release me med Hooverphone är min typ av låt. Lugn med mycket piano och en säker sångerska. Lite väl smörigt kanske, men behagligt och faktiskt riktigt bra trots (eller tack vare) Bond-vibbar.

12. Island ♥

Islands bidrag Think about things med Daði Freyr är helt fantastisk! Elektronisk pop med antistjärnor som får mig att vilja dansa.

13. Norge →

Ulrikke sjunger Norges bidrag Attention och det är ännu en ballad (surprise) om än med fingerknäpp och ett försök till dramatiskt tempo. Det funkar väl okej, men det är en ganska intetsägande och ointressant låt som vi hört tusen gånger förut i sammanhanget. Ointressant.

14. Irland ↑

Lesley Roy med Story of my life låter lite som Katy Perry, men med en lite sämre låt och en lite sämre sångerska. Med det sagt är det skönt med en pigg låt bland alla segisar. Glad pop ska inte underskattas.

15. Frankrike ↑

Jag förstår inte varför Frankrike envisas med engelska refränger. Antingen får de köra engelska rätt igenom eller (hellre) skita i det alls. Tom Leebs The Best in me är skriven av bland andra Thomas G:son, Peter Boström och John Lundvik, samt artisten själv. Det låter väldigt mycket Lundvik helt klart. En fin låt, med en bra sångare och en mäktig eiffeltornsvideo. Maffig och klassisk Eurovisionballad.

16. Malta ♥

Låten All of my love med Destiny känns väldigt The Mamas och det funkar väl. Duktig sångerska och hyfsad låt med gospelvibbar. Cesár Sampson som tävlade för Österrike med hypersvängiga Nobody but you 2018 har varit med och skrivit den. En av tävlingens bästa som jag gärna hade sett live istället för i en rätt kass video.

17. Finland ↑

Aksel med Looking back är inte så tokig faktiskt. En av tävlingens alldeles för många ballader, men den har något extra i jämförelse. Bra för att vara Finland och bra för att vara Eurovision.

18. Bulgarien →

Tears getting sober (vad det nu ska betyda) med Victoria låter som Billie Eilish, men inte lika bra. Låten är ändå helt okej, men kommer inte riktigt igång. Fint, men lite, lite tråkigt och originalet är bättre.

19. Georgien ↓

“Han kommer ju rätt ifrån Kronoberg” utbrister Johanna Nordström i Inför ESC när Tornike Kipiani börjar vråla fram sin egenskrivna låt Take me as I am. Det låter mycket, men inte bra.

20. Grekland ↓

Superg!rl med Stefania är en märklig kombo av 90-talspop och grekisk folkmusik med en otippad indisk touch. Videon är dessutom helt bisarr. Helt klart mer konstigt än bra!

21. Schweiz →

Tydligen är det här Christer Björkmans favoritlåt och det kan jag tänka mig. Répondez-moi med Gjon’s Tears är en ballad på franska framförd av ung man i regn. Tyvärr har den ingen direkt refräng och då spelar det liksom ingen roll om sångaren kan sjunga eller att produktionen är snygg. “Det här är estetprogrammet på gymnasiet” säger Parisa Amiri och det vill jag definitivt dementera.

22. Österrike ↑

Vincent Bueno sjunger Alive som är en riktig svängig funkig poplåt som doftar Justin Timberlake och Bruno Mars. Riktigt bra faktiskt. Det svänger.

23. Israel →

Eden Alene tävlar för Israel med låten Feker Libi som sjungs på engelska och (väldigt otippat) amhariska. Rätt svängigt och helt okej. “Väldigt multi-kulti” som Farao Groth konstaterade i Inför ESC.

24. Italien →

Men jisses vad ballader det är i årets tävling. Italiens bidrag till balladorgien är Diodato med Fai Rumore och de har ju fördelen av att sjunga på italienska. Vad blir INTE vackert då?! Power-ballad-deluxe med fullt ös större delen av tiden. Ett klassiskt italienskt bidrag alltså.

25. Ryssland ↓

Rysslands bidrag Uno med gruppen Little Big tillhörde favoriterna inför året ESC och om det är sant är det nästan skönt att finalen inte sänds. Småroligt, men en rysk sämre kopia av 90-talsbandet Aqua feat. Gunther är verkligen inte mer än så. Jag avskyr å andra sidan knäppa nummer som det här. Det finns dock en överhängande risk att de skapat sommarens dans.

 

Island, Tyskland och Malta i topp alltså. Vilka låtar är dina favoriter?

 

 

Dags för final i Melodifestivalen

Musik / Av / 6 kommentarer / 7 mars, 2020

Det blir lite bakvänt med alla deltävlingar och till sist en final där ingen låt är ny. För mig som gillar att höra låtarna för första gången känns finalen helt ärligt ganska ointressant. Vi får ett bidrag att skicka till Eurovision i Rotterdam och de andra kommer att bli mer eller mindre radioplågor. Faktum är att jag hört förra årets vinnare Duncan Laurence med Arcade flera gånger och tänkt “helt okej låt” utan att komma ihåg att den var med i Eurovision. Minnet är kort men bra alltså.

Trots allt måste jag självklart vända och vrida på de tävlande låtarna lite och göra någon slags tippning. Betygen handlar om hur jag kommer att reagera när jag hör låtarna på radion. Stänger jag av, överlever med viss plåga, nynnar med lite eller höjer volymen och sjunger med. Det senare är EXTREMT ovanligt när det gäller låtar från Melodifestivalen eller Eurovision, men Magnus Carlssons Live forever som tävlade 2007 och inte ens tog sig till final tillhör undantagen. Förra årets vinnarlåt funkar faktiskt hyfsat också.

Först ut i finalen är Victor Crone med Troubled waters, men någon förstaplats tror jag inte att det blir. Jag tycker dessutom fortfarande att hans låt från förra årets Eurovision är strået vassare, men kommer inte att byta kanal om den dyker upp på radion. Kanske kommer jag till och med nynna med lite.

Paul Rey med Talking in my sleep är oförarglig och inte direkt spännande eller nyskapade. Jag har svårt att den vinner, men tror inte heller att den kommer sist.

Move med The Mamas var min favorit i den första deltävlingen och många med mig verkar gilla dem. Däremot tycker jag att den är lite väl lik förra årets svenska bidrag och tror att vi borde skicka något annat till Eurovision. Samtidigt är det här ett både snyggt och proffsigt nummer, så varför inte. Lite för seg inledning för att jag ska bli riktigt glad om den spelas på radio dock, men den tar sig mot slutet.

Mohombi är svårt att tycka illa om och hans låt Winners är helt okej. Varken toppen eller botten och det tror jag kommer att återspeglas i hans placering. Plus för en riktigt bra röst, men minus för lite tjatig låt. Övergången mellan vers och refräng är dock riktig snygg.

Hanna Ferms låt Brave har spelats flitigt på radio och den är inte så dum faktiskt. Refrängen är lite tråkig, men resten av låten är snyggt uppbyggd. Minus för viss skrikighet (som försvinner när det inte är live), men plus för varierad låt. Jag tippar topp 3 och om jag måste utse en favorit blir det nog Ferm eftersom min riktiga favorit åkte ut i Andra Chansen. Det är också det bidrag jag tror funkar bäst i Eurovision.

Mendez ft. Alvaro Estrella med Vamos Amigos tog sig till final via Andra Chansen. Inte min kopp te, men latinorytmer brukar ändå funka hyfsat. Ingen topplacering, men någonstans i mitten tror jag att den placerar sig med fler telefonröster än juryröster. Det svänger trots allt ganska bra.

Dotter med Bulletproof är en vinnare enligt spelbolagen, men tillhör inte mina favoriter. Visst är det ganska snyggt och visst kan dotter sjunga, men låten är ointressant och det blir ganska skrikigt i refrängen. Om det här är årets vinnare blir jag besviken, men som sagt inte förvånad.

Robin Bengtsson tävlar i år igen och låten Take a chance är knappast hans bästa. En tråkig vers, hyfsad brygga och en refräng som funkar bättre när den inte körs live. Bengtssons falsett är inte direkt klockren, men kanske sitter bättre i finalen. På radio funkar det i alla fall och många kommer säkert att träna till Take a chance. Inte min kopp te dock. Faktiskt inte alls.

Jag blev lite överraskad när Mariette tog sig direkt till final med Shout it out, för låten är ganska ointressant även om den växer ju mer jag hör den fastnar den inte. Synd då Mariette är en duktig sångerska som är väl värd en mellovinst. Det är dock inte hennes tur i år.

Felix Sandman tog vägen via Andra chansen igen med sin Boys with emotions. Snyggt, lågmält och faktiskt ganska tråkigt trots fint budskap. Jag gillar versen, men tycker inte att refrängen lyfter alls. Sandmans röst höll inte heller riktigt live. En radiohit verkar det dock redan vara, vilket borgar för en hyfsad placering trots allt.

Anna Bergendahl är på gång och hennes Kingdom come växer för varje lyssning. Inte riktigt min sorts musik, men det funkar hyfsat och Bergendahls röst är mäktig. Oddsen säger topp 3 och det tror jag definitivt att det blir. Mer en träningslåt än en radiohit och inte lika bra som förra årets bidrag, men funkar gör det med all säkerhet.

Jag kan inte hjälpa det, men jag gillar faktiskt Anis don Deminas Vem e som oss. Han kör i 120 och det är rätt charmigt om än väldigt tröttsamt. Jag blir glad, men också lite matt av framträdandet. Årets dagisplåga helt klart och det kan räcka en bra bit.

 

Det vart sex år sedan Sanna Nielsen vann Melodifestivalen och sedan dess har det varit grabbar i topp. Även om Anis don Deminas låt tydligen spelats mest tror jag på (minst) en kvinna i år. Jag hoppas på Hanna Ferm eller Anna Bergendahl, blir ganska glad om The Mamas vinner och tror på Dotter.

Vem är din favorit ikväll?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: