Nu var ju visserligen ABBA:s återkomst förra veckans nyheter, men jag hänger mig kvar hos dem i veckans Topp 5. Ingen av de nya låtarna tar sig in på listan, men jag gillar dem och kanske mest då I still have faith in you.
Även om jag är långt ifrån världens största ABBA-fan var det svårt att välja ut fem låtar, men så här blev listan till slut.
Egentligen vet jag inte om jag kommer att orka se hela kvällens final i Eurovision Song Contest med med megalånga röstningen, men artisternas uppträdanden vill jag i alla fall se. Det är trots allt något speciellt med Eurovision, för även om det ofta är rätt stela programledare och musik jag egentligen inte gillar, så är det en trevlig tradition.
Jag kommer inte att ge mig på någon tippning inför kvällen, utan istället lyfta fram tio låtar som jag tycker om eller tror kommer att gå långt.
Först sju personliga favoriter:
Islandsom inte har en lika bra låt som förra året, men 10 years är ändå bra och Daði og Gagnamagnið är fantastiska. Älskar hur de använder vindmaskinen och pyrotekniken och hur lyckliga de ser ut på scenen.
Litauen representeras av The Roop som också skulle ha tävlat förra året. Jag gillar årets låt Discoteque riktigt mycket. Den är skönt syntpoppig och sångaren väldigt charmig.
Bulgarienhar kanske tävlingens vackraste låt. Även Victoria skulle ha tävlat förra året, då med låten Tears getting sober, också den väldigt bra. I år sjunger hon Growing up is getting old i sann Billie Eilish-anda.
Frankrikebjuder på klassisk fransk schlager och det är inte modernt på något sätt, egentligen en ganska tjatig låt, men jag älskar ändå Voilà. Det ska bli spännande att se hela Barbara Pravis framträdande, i semifinalen fick vi bara ett smakprov.
Portugal har ganska en väl udda låt för att egentligen ha chanser att nå topp-10, men den kan överraska. Jag tycker jättemycket om Black Mambas soul-bluesiga Love is on my side. En låt som är bra på riktigt.
Finlandbjuder på en riktigt bra rocklåt. Blind Chanel heter bandet och låten Dark side. Jag hoppas att det går riktigt bra ikväll.
Belgien har en ganska annorlunda låt, men den växer. Hooverphonic heter bandet, som bland annat gjort musik till Killing Eve och Jag vet vad du gjorde förra sommaren. Låten The Wrong Place är suggestiv och snygg. En låt jag troligen kommer att lyssna på även efter tävlingen.
Och tre andra låtar jag tror blir farliga:
Tror att Ukraina och Italien blir farliga, kanske även Cypern, men de tillhör inte mina favoriter. Ukraina tar ut svängarna och bjuder på elektronisk folkmusik, vilket brukar gå hem. Jag har dock väldigt svårt för sångerskan och tycker att det är en rätt jobbig låt att lyssna på. Italiensvälstylade rockband har en låt som växer och jag gillar den bättre nu ett några lyssningar än jag gjorde inledningsvis. Kan troligen gå långt. Cypern tävlar med en låt skriven av bland andra Jimmy “Joker” Thörnfeldt och de låter mycket, men är inte speciellt bra.
Sverigeslåt har jag faktiskt tröttnat på, för trots att Tusse är fantastisk, är Voices ganska tjatig. Topp 10 blir det ändå.
Vilka favoriter har du ikväll?
Uppdatering:
Italien var favoriten som höll hela vägen. Ingen omedelbar favorit för mig, men jag tycker att den växer för varje lyssning. Kul med en rocklåt och kul att ett danskt inslag i bandet.
De följs av Frankrike, Schweiz, Island och Ukraina. Island som klättrade rejält när publiken fick säga sitt. När juryn röstat färdigt var det Schweiz som var i ledningen, men Italien var verkligen folkets favorit.
Sverige och Tusse slutade på 14:e plats och det var väl ungefär som jag trodde. Han fick i alla fall poäng av publiken. Flera länder, däribland Storbritannien och värdlandet Nederländerna , fick noll poäng av tittarna och det kändes ganska grymt. Över huvud taget var det spännande och lite smärtsamt att se hur publikens poäng delades ut.
I tisdags sändes första semifinalen i årets Eurovision Song Contest och ikväll var det dags för den andra. När jag innan semifinalerna lyssnade på korta klipp av årets låtar var i princip alla mina favoriter med i den här semifinalen. Enligt Christer Björkman och Edward af Sillén är det istället en mycket svagare semifinal, men så hade de också favoriter i tisdags som jag inte alls var förtjust i.
Redan klara för final är Frankrike, Storbritannien och Spanien. Jag absolut älskar franska Barbara Pravi med sin klassiska franska schlager Voilà. Helt underbar, trots att den egentligen är rätt så tjatig! Storbritannienskickar James Newman med låten Embers och den är inte wow, men helt okej. Från Spanien kommer Blas Cantó som sjunger Voy A Quedarme, en pampig powerballad som får lite högre tempo ibland. Kan funka!
Följande tio låtar från semifinal två tog sig till lördagens final:
AlbanienAnxhela Peristeri med låten Karma är årets pampiga Balkaninslag, för precis som kommentatorerna påpekar måste det finnas med ett sådant. Överdrivet dramatiskt och pompöst, men sångerskan är skicklig och jag kan inte låta bli att gilla det här. Det gör publiken också.
Serbien har skickat tjejbandet Hurricane med Loco loco. De satsar på en internationell karriär, men en sådan har jag svår att se. Visst är de glada på scen, hårsvallen flyger och dansen funkar fint, medan sången sitter sådär. Det är kul att det händer något, men det här är verkligen inte någon favorit, men jag är inte förvånad över att den gick vidare.
Bulgarien Victoria sjunger Growing up is getting old. Ännu en artist som skulle ha tävlat förra året. Endast tolv länder har skickat nya artister, andra har just valt att skicka den eller de som skulle representerat dem förra året. Att de väljer Victoria igen är inte konstigt med tanke på att hon är en riktigt bra sångerska. Det här är verkligen en låt jag tycker om. Ännu en som har svenska låtskrivare förresten.
Moldavien Moldaviens låt har tydligen varit populär under repetitionerna. Sugar framförs av Natalia, som bjuder på ett snyggt framträdande tillsammans med fyra dansare. Jag är själv inte alls förtjust i låten, men kan förstå att den slår. Christer Björkman älskar.
Portugalskickar en soulig blueslåt på engelska. Bandet Black Mamba framför Love is on my side och det här är en låt som är bra på riktigt, vilket är mitt högsta betyg. Kanske inte så passande i tävlingen, men jag gillar skarpt. Sångaren har en speciell och mycket snygg röst. Väldigt kul att den gick vidare!
Island är mina absolut största favoriter i årets tävling. Bandet Daði og Gagnamagnið skulle varit med förra året redan och årets låt 10 years är inte lika bra, men jag gillar den ändå skarpt. Tyvärr har en av bandmedlemmarna testat positivt för covid-19 och därför kunde de inte uppträda live. Rutinerat av de ansvariga att banda repetitionerna, så att det i alla fall kunde bli semi-live. De tar vindmaskinen till en ny nivå!
San Marino representeras av något så oväntat som en rappare från USA. Artisten Flo Rider framför låten Adrenalina tillsammans med Senhit. En märklig blandning mellan orientalisk musik och sydamerikanska rytmer, men jag gillar ändå. Det är en låt att bli glad av. Thomas Stengaard, Joy Deb, Linnea Deb och Jimmy “Jokern” Thörnfeldt finns med i den långa låtskrivarlistan.
SchweizGjon’s Tears skrev enligt kommentatorerna tävlingens vackraste låt förra året och är tillbaka i år igen med Tout l’Univers som också är riktigt fin. En storfavorit som höll!
Grekland kör också upptempo med rejäl dramatik från början, som övergår i riktig 90-tals disco. Många oooh och aaah, kombinerad med en refräng som fastnar och i princip bara innehåller orden Last dance, men en lite svagare vers. Last dance är just låtens titel, men det låter som Let’s dance när Stefania sjunger.
Finlandhar en riktigt bra låt i år. Rock såklart med bandet Blind Chanel och låten Dark side. Den här slår tävlingens andra hårdrocksbidrag från Italien med hästlängder. Riktigt, riktigt roligt att de gick till final.
Bland de låtar som inte gick vidare är det väl kanske ingen låt jag saknar jättemycket, men det hade varit trevligt med Danmarki final. Danmark bjuder på klassisk schlager med låten Øve os på hinanden framförd av Fyr & Flamme. Den här hade kunnat vinna tävlingen 1985, men frågan är hur det går 2021. Christer Björkman avskyr, medan Edward af Sillén älskar och jag är nog trots allt team af Sillén. Publiken verkar också nöjd. Tyvärr fick Björkman rätt.
Ikväll sändes årets första semifinal i årets Eurovision Song Contest. Redan klara för lördagens final var värdlandet Nederländerna, samt Italien och Tyskland.
Jag vill så gärna tycka om Italiens Måneskin, som har en dansk medlem, men trots att de absolut är annorlunda och coola på många sätt, är jag inte riktigt övertygad. På Spotify är det dock det bidrag som har flest lyssningar.
Tyskland representeras av en låt med titeln I don’t feel hate. En ganska rolig popsång som absolut kan funka på lördag. Barnrösterna lär de få i alla fall med sitt färgstarka nummer.
Förra årets vinnarland (eller förrförra då) Nederländerna representeras av Jeangu Macrooy, som verkligen ser genuint lycklig ut över att få tävla. En bra sångare dessutom med en trevlig låt, men det blir ingen vinst igen.
Förutom dessa tre går följande tio bidrag vidare till lördagens final:
Norge Faktiskt gillar jag Norges bidrag, trots att den luktar smörigt pojkband från 90-talet och har en höjning som är på tok för mycket. Artisten kallar sig TIX och är klädd som en ängel. Typiskt en låt som kommer att göra sig bättre på radio än på scenen. Kul ändå att den gick vidare!
Israel Att Israel är med och tävlar i år känns lite olustigt med tanke på läget i landet, samtidigt är det här musik och det finns andra deltagande länder som befinner sig i komplicerade situationer. Sångerskan Eden Alene varit med i X-factor. Låten är helt okej, om än lite enformig men det hade ju blivit märkligt om den vann och svårt att genomföra en tävling där om läget inte stabiliseras.
Ryssland Flera bidrag i årets tävling tycks ha inspirerats av Nettas Toy, som Israel vann tävlingen med 2018. Ryssland kombinerar Netta med märklig rap och lite Wild dances med Ruslana. Bra budskap och en låt som många ser som kontroversiell, men det räcker inte för mig. För publiken var det absolut nog.
Azerbajdzjan Efendi från Azerbajdzjan sjunger om Mata Hari i en orientaliskt doftande låt. Märkligt., verkligen märkligt. Samtidigt är det definitivt en låt som sticker ut. “Eld och hud” påpekar Christer Björkman och ja, det är ofta ett vinnande koncept.
Malta Även Maltas bidrag tycks inspirerad av Netta, i alla fall gällande textens budskap. Musikaliskt är det mer av Grease-vibbar. Sångerskan Destiny har tävlat i Junior Eurovision, Talang och X-faktor. Svenska dansare och ett ganska coolt nummer. En storfavorit som höll.
Litauen Det här är kanske min favorit ikväll. Litauen har en charmig låt framförd av The Roop, ett band med distans och humor. Discoteque är skönt syntpoppig och sångaren väldigt charmig.
Cypern är det land som tävlat flest gånger utan vinst och Elena som tävlar är känd från grekiska Idol (eller var det Talang, någon tävling var det i alla fall). En rätt kass låt med en sångerska som absolut kan sjunga, men inte på engelska. En refräng som fastnar, vilket helt klart kan vara en fördel i sammanhanget. Versen är tyvärr pinsamt dålig. Jimmy “Joker” Thörnfeldt är en av låtskrivarna och har därmed två bidrag med i första semifinalen och i lördagens final.
Sverige Äntligen ropades “Sweden” upp som åttonde finalbidrag. Hur gick det förTusse då? Jo, han skötte sig fint, trots att rösten bröts lite. Men hörni, jag tycker faktiskt att låten är rätt tråkigt. Tyckte att han stack ut i Melodifestivalen, men jag tycker inte att Voices växer, utan snarare slits ut. Samtidigt är den inte utsliten i Europa ännu.
Belgien Bandet som representerar Belgien har gjort musik till bland annat Jag vet vad du gjorde förra sommaren och tävlade även förra året. I år har de en ny sångerska och visst funkar det. Snygg, stämningsfull, elektronisk musik. Kanske lite väl lågmäld för tävlingen.
Ukraina Ukraina bjuder elektronisk folkmusik. Ännu ett märkligt bidrag, men samtidigt uppskattar jag att de vågar ta ut svängarna. Absolut ingen personlig favorit och jag hade klarat mig utan den i finalen.
Av de låtarna som inte gick vidare är det nog bara Kroatien jag hade velat se i finalen. Albinas låt Tik-Tok är nästan bra på riktigt och det är ett högt betyg. Men bara nästan, för refrängen är inte alls lika bra som versen. De funkar ändå okej och numret är ganska snyggt. Mycket 80-tal över numret, kanske för mycket. Jag kan förstå att den inte gick vidare, men gillade Kroatiens låt bättre än till exempel Ukrainas och Cyperns.
Ikväll är det final och visst kommer jag att titta, trots att jag egentligen tycker att deltävlingarna är mer spännande. Egentligen är det inte superviktigt vem som vinner, men jag har några favoriter och självklart har jag tippat hur det går.
Tolv låtar tävlar och bland artisterna finns såväl erfarna slagerrävar som nykomlingar. Publiken ska få säga sitt och som vanligt även en internationell jury. Det senare tycker jag helt ärligt är väldigt märkligt och känns mer som Björkmans sätt att styra vem som vinner än något annat.
Kvällens programledare är Måns Zelmerlöw, Shima Niavarani och så Christer Björkman såklart. Det kan säkert bli bra. Jag listar de tävlande bidragen efter hur jag tror att de placerar sig och inte i startordning. Då ser det ut så här.
Voices med Tusse (Joy Deb, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov)
Tusse är förhandsfavorit och en välförtjänt sådan. Idolvinnare har dessutom en publik som är van att rösta via sina telefoner. Det som möjligen kan ligga Tusse i fatet är att andra bidrag har starkare refränger, men sången kan ingen annan riktigt konkurrera med. Jag håller tummarna för Tusse ikväll och tippar honom som vinnare.
Every minutemed Eric Saade (Eric Saade, Linnea Deb, Joy Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)
Jag vill egentligen inte gilla Eric Saaede, men det här är en låt som sätter sig rejält på hjärnan. Jag älskar dessutom det lite knäppa dansnumret signerat Benke Rydman. Ännu snyggare är den här versionen av Every minute där en elev från skolan jag jobbade på i många år tillför en helt annan känsla. Det som talar emot Saade är att låten inte sticker ut, men jag tror ändå på en placering i toppen.
In the Middlemed The Mamas (Emily Falvey, Robin Stjernberg, Jimmy Jansson)
Det här är ett riktigt snyggt nummer framfört av Melodifestivalens husband. Faktiskt tycker jag att In the Middle är bättre än förra årets vinnarbidrag, men kan de verkligen vinna igen? Jag gissar på att de nästan gör det. Lite kul hade det dock varit att se hur de står sig i Eurovision.
Little totmed Dotter (Johanna Jansson, Dino Medanhodzic)
Jag tillhör inte Dotters fans, men det här är sjukt proffsigt och det kommer att ta låten till toppen. Vinner tror jag däremot inte att Dotter gör även om låten växer hela tiden. Samtidigt kom hon tvåa förra året, vilket betyder att det finns många fans ute i stugorna som kan tänkas rösta. Det här är också en låt som sticker ut lite lagom och kan tilltala jurygrupperna. Kan nå topp 3.
Tänker inte alls gå hemmed Arvingarna (Stefan Brunzell, Nanne Grönvall, Thomas G:son, Bobby Ljunggren)
Här har låtskrivarna snott friskt från bland annat Be my baby med Vanessa Paradis, Angel eyes med Abba och refrängen ur Nattens drottning som tävlade i melodifestivalen 1989. Inte alls min kopp te, men jag tror att Arvingarna kommer att knipa en hel del av publiken röster, men mycket troligt dissas av jurygrupperna. En klassisk dansbandsschlager som inte känns modern på något sätt, men gammal är äldst och Arvingarna har en hel del fans.
The Missing piece med Paul Rey (Fredrik Sonefors, Laurell Barker, Paul Rey)
Vägen via Andra Chansen kan mycket väl vara en fördel för Paul Rey då låten har hunnit sätta sig. Jag gillar övergången mellan vers och refräng och tycker att refrängen håller fint. Lite countryvarning, men det här känns lagom modernt samtidigt som det är en låt som kan tilltala många. Skrällvarning på Paul Rey. Det är dock bättre att bara lyssna och slippa se den ganska löjliga dansen.
Beat of broken heartmed Klara Hammarström (David Kreuger, Fredrik Kempe, Niklas Carson Mattson, Andreas Wijk)
En helt okej låt och ett helt okej framträdande. Tyvärr är sången lite skakig på sina ställen, men det här är en låt med en riktigt stark refräng om än en svagare vers. Ingen vinst, men det här blir en radioplåga och vi kommer att få se mer av Klara Hammarström.
Still young med Charlotte Perelli (Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm, Charlie Gustavsson)
Perelli och Arvingarna slåss om rösterna med sina traditionella schlagerdängor. Still young börjar som Kom hem med Barbados och fotbollskänslan är stor i refrängen. Visst svänger det, men jag är definitivt inte övertygad. Proffsigt, men lite tråkigt och det hela känns väldigt 90-tal. Budskapet däremot är något tant gillar.
Behöver inte dig idagmed Clara Klingenström (Clara Klingenström, Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias)
Det här är kanske den låt som har vuxit mest och jag börjar faktiskt gilla den. Kan skrälla och placera sig högre än jag tippat, då den faktiskt sticker ut i startfältet, men jag är rädd att Klingenström istället glöms bort. Ett fint bidrag som jag nynnat på i veckan.
New religionmed Anton Ewald (Jonas Wallin, Joe Killington, Anton Ewald, Maja Strömstedt)
Det här låter som ett typiskt svensk bidrag till Eurovision. Ung kille som dansar och sjunger hyfsat i en svängig låt. Funkar det i år igen? Troligen inte trots att det är en refräng som fastnar. Mycket för att Anton Ewald inte kan mäta sig med tidigare vinnare sångmässigt Det blir dessutom lite för likt andra låtar och känns inte så originellt. Å andra sidan är originellt inte det som vinnaren av Melodifestivalen brukar stå för, men det här blir snarare en radiohit.
Dandi dansamed Danny (Danny Saucedo, Karl-Johan Råsmark)
Jag tycker fortfarande att det här är en riktigt dålig låt, främst för att texten är så otroligt löjlig och refrängen förstör allt. Musiken i sig är rätt bra i versen och har en skön Jamiroquai-känsla, men det räcker inte. Vinner det här blir jag provocerad. Inte så troligt dock, då det finns fler liknande låtar i finalen som definitivt är bättre. Oddsen är dock rätt låga, men det struntar jag i. Det här är kasst. Punkt.
Baila Bailamed Alvaro Estrella (Anderz Wrethov, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)
Det var inte ens självklart att Estrella skulle ta sig vidare från Andra Chansen och väl i final tror jag att det blir en blygsam placering. Förvisso brukar publiken gillar latinolåtar, men det här tillhör inte det bästa genren har att erbjuda. En charmig låt med en charmig sångare som säkert kommer att bli en sommarhit, men någon vinnare är det inte. Däremot en låt att bli glad av och det kanske inte ska underskattas såhär mitt i pandemin.
Vilka är dina favoriter? Vem tror du tävlar för Sverige i Eurovision senare i vår?
Uppdatering:
Public service mon amour, jo jag tackar ja. Christer Björkman får sjunga After Dark i finalen och jag står ut med det för att han ser så himla lycklig ut.
De andra programledarna Måns Zelmerlöw och Shima Niavarani klarar sig hyfsat, men bäst i år är utan tvekan Oscar Zia och Anis Don Demina och jag tror och hoppas att vi får se dem programleda igen. Sjunga fick såväl Måns som Shima göra, den förstnämnda en ny egen låt och den senare en tango-version av förra årets vinnarlåt som kanske var mer märklig än bra.
Det jag hoppat över varje gång (fördelen med att se programmet med viss fördröjning) är Herman Lindqvist. Det hade jag klarat mig fint utan.
Att få tag på de internationella jurygrupperna visade sig vara svårt i år. Kanske ett tecken på att det är dags att lägga ner dem. Så här gick det:
Frankrike älskade Tusse (och lite otippat Clara och Klara)
Albanien ger sin tolva till Dotter (och gillar Eric Saade)
Island delar ut ännu en tolva till Tusse (och tillhör även Clara och Klaras fans)
Israel gav Eric Saade sin första tia och gillade även Clara och Klara.
Storbritannien gav The Mamas sin första tolva.
Schweiz gillade Tusse som så många andra.
Cypern gav något otippat Charlotte Perelli en tio och Eric Saade en andra tolva.
Nederländerna hoppades att få se Tusse i Rotterdam.
Detta betyder att Tusse leder inför publikens röster med Saade och Dotter på pallplatser, samt The Mamas som nummer fyra. I detta läge tippade jag alltså rätt topp fyra, men Dotter och The Mamas hade bytt plats. Sedan var jag helt klart väl optimistisk gällande Arvingarna (inte konstigt att juryn inte gillade dem) och Paul Rey (vilket kanske överraskade mer). Kul att Klara Hammarström och Clara Klingenström istället knep plats fem och sex.
Folket säger:
Voices 96
In the middle 56
Behöver inte dig idag 52
Every minute 49
Little tot 48
Beat of broken hearts 36
Dandi dansa 35
Still young 28
Tänker inte alls gå hem 22
Baila baila 19
New religion 16
The missing piece 7
En totalt överlägsen seger för Tusse alltså, vilket måste betyda att rätt låt vann. Det tycker jag allt!
Tävlingen får följande slutresultat med mina gissningar i parentes:
Ikväll är det final i årets upplaga av Melodifestivalen och jag bjuder därför på en topp fem med bra låtar som tävlat under åren. Sverige i fokus den här gången, så tar vi resten när det är dags för Eurovision. De låtar som valts ut tillhör kategorin “låtar som är bra på riktigt” och sådana finns det faktiskt en del. Som vanligt började det med att jag inte kom på någon och sedan allt för många.
Här är i alla fall de fem jag valde till slut:
Live forever med Magnus Carlsson (2007)
Det här är en låt som jag sätter på i bilen ibland och som gör mig riktigt glad. En låt som inte ens nådde final, men som är bättre än många som gjort det.
Upp över mina öron med Orup och Glenmark (1989)
Kanske inte en så representativ mellolåt, men jag gillade och gillar verkligen den här glada duetten om att vara förälskad.
Det blir alltid värre framåt natten med Björn Skifs (1978)
En klassiker där texten glömdes bort, men bra är den fortfarande.
Kärleken är med Jill Johnson (1998)
Jag är inget större fan av Jill Johnson, men det här är en fin låt. Ännu bättre i översättning med Magnus Carlsson, men originalet funkar fint det också.
Keep on walking med Salem Al Fakir (2010)
Det här är inte Salem Al Fakirs bästa låt, men bra är den helt klart.
Visst är det här ändå en märklig del av tävlingen? Att bidrag som inte tagit sig vidare och alltså inte ansetts bra nog ändå får en chans att ta sig till final. Idag sitter jag definitivt inte klistrad, men tippat har jag gjort. Fyra dueller och fyra finalbidrag är vad som står på programmet. Reglerna för hur duellerna skapas är att att en trea ska möta en fyra, men de låtar som tävlade i samma deltävling får inte mötas igen.
Då blev det så här:
Alvaro Estrella möter Lillasyster
Logiken i den här duellen saknas helt. Latino mot hårdrock och jag har faktiskt ingen aning om hur det går. Om jag måste tippa och det är ju tanken med det här inlägget, tror jag att Lillasyster går vidare, men hoppas på Alvaro Estrella.
Frida Green möter Paul Rey
Lite synd att de ska tävla mot varandra, då det är två låtar som båda är helt okej. Jag hoppas på Frida Green, men tror på Paul Rey.
Eva Rydberg och Ewa Roos möter Clara Klingenström
Ännu en märklig duell med två väldigt olika låtar. Jag blev ju förvånad över att båda dessa låtar gick vidare. Gammal är äldst och jag tror att Eva och Ewa vinner röster med sin energi.
Klara Hammarström möter Efraim Leo
Det här är tvärtom en duell mellan två ganska lika låtar, eller i alla fall två låtar som vänder sig till samma publik. Jag gillar Klara Hammarströms kaxiga låt och hoppas på henne. Tyvärr tror jag att Efraim Leo är den som når final.
Så, för att sammanfatta så tror jag att Lillasyster, Paul Rey, Eva & Ewa samt Efraim Leo tar sig till finalen nästa lördag. Spontant tycker jag att det är synd att Andra Chansen bygger på dueller. Jag hade hellre sett en “vanlig” deltävling där de låtar som får flest röster går vidare. Helst hade jag sett Paul Rey, Frida Green, Klara Hammarström och Efraim Leo i finalen, men det är ju en omöjlighet.
Uppdatering:
Shirley Clamp är programledare för Andra chansen tillsammans med Christer Björkman och inleder med svartvit tv och sång. En passande programledare då hon själv slog igenom tack vare Andra chansen 2004. En låt som hon också framför i en mer avskalad form. Tjusigt, som min mormor skulle ha sagt. Det blir också en duett med Christer Björkman på engelska och franska (då tar Clamp rejäl paus) och jag tycker ju att det blir bäst när Björkman sjunger istället för att försöka programleda. Bästa framträdandet under kvällen var dock Benjamin Ingrossos och Felix Sandmans hyllning till Ola Håkansson med anledning av att han valts in i Melodifestivalens Hall of Fame. Ett riktigt snyggt nummer. Småpojkarna imponerade helt klart på tant, som är svag både för dem och mannen de hyllade.
Under kvällen presenteras många fler artister som röstats in i Hall of Fame. Bland annat Carola för det stora tv-ögonblicket som hon bjöd på i februari 1983 då hon vann Melodifestivalen med Främling och Jan Johansens Se på mig från 1995. Min favorit Magnus Carlsson röstades också in, vilken känns som ett självklart val. Finast var kanske att få se och höra Tommy Körberg sjunga Stad i ljus, en låt som han vann med 1988 och som gav honom en plats i Hall of Fame 2020.
Duellerna då?
Duell ett inleds med leken “Hitta Christer” och jo, det var väl lite charmigt ändå. Fint också med Lillasysters hyllning av Alvaro Estrella. Melodifestivalen när den är som gulligast.
Alvaro Estrella är alltså först ut och Baila baila är ju en låt att bli glad av, även om spangelskan (eller vad det ska kallas) är lite löjlig.
Motståndarna Lillasyster är verkligen söta små hårdrockare. Mellodart är den andra lektävlingen och sedan får Estrella hylla sina motståndare så klart. Han vinner båda tävlingarna, men hur går det i duellen?
Två helt okej låtar i sina genrer och egentligen kan jag se charmen med båda. Märklig duell det här. Faktiskt kan jag efter kvällens framträdanden tycka att Lillasysters låt är en bättre hårdrockslåt än Alvaro Estrellas är i latinogenren.
Duell två är en skånsk uppgörelse mellan Frida Green och Christer Björkman som Paul Rey, under lekarna då, men inte när det är dags för sång.
Paul Rey peppar Frida Green inför framträdandet. Ett framträdande med en låt som har vuxit rejält sedan jag hörde den senast. Även Green känns säkrare och sjunga kan hon verkligen. Tror att det här blir ett genombrott för henne oavsett hur det går ikväll. The Silence närmar sig betyget “bra på riktigt” och det är ett högt betyg.
The Missing piece då? En trevlig låt med en säker sångare. Frida Green vill ha både sig och Paul Rey i final och jag håller med. En jämn duell där Reys låt egentligen är mer i min smak, men Green är så skicklig att jag håller på henne. Det händer med i The Silence.
Smäll av en konfetti inleder duell 3 och som Clara Klingenström säger är de två roliga tanter. Rena rama ding dong är verkligen ingen bra låt, men jag kan se den passa perfekt som uppvärmning på lågstadiets gympalektioner, eller varför inte på seniorgympa, vilket dansarna visar prov på. Texten i refrängen är helt obegriplig, men det är lite småcharmigt och höjningen är klassiskt snygg.
Behöver inte dig idag är en låt som växer, speciellt refrängen är stark och Eva Rydberg säger sig ha röstat på henne. Clara Klingenströms låt kommer att leva länge på kanaler som P4 och att hon nått en publik står redan klart. Många av dem verkar vara äldre om man får tro färgerna på hjärtrösterna som långa stunder pendlar mellan rött och orange, dvs 60-75+.
Sista duellen var mellan Klara Hammarström och Efraim Leo. Två artister som jag kan tänka mig når ungefär samma publik och de har faktiskt rätt bra låtar båda två. Beat of broken hearts är lite ojämn, men refrängen är riktigt stark. Hjärtat håller sig mellan blått och lila, men en aning rött.
Efraim Leos låt Best of me är lite “vanligare” men också jämnare och mer trallvänlig. Hjärtrösterna visar att han har fans i fler åldersgrupper och det är en låt att bli glad av. Lite darrigt idag dock.
Och hur tippade jag då?
I duell 1 vann Alvaro Estrella, som jag hoppades på, men inte trodde skulle vinna.
I duell 2 vann Paul Rey, som jag tippade. Jag tror dock att Hanna Green kommer att få sitt genomslag hon också.
I duell 3 vann Clara Klingenström, som jag hoppade, men inte tippade. Folk har alltså mer samma smak som mig än jag trodde.
I duell 4 vann Klara Hammarström och det hade jag inte riktigt vågat tro på. Kul!
Det blev rätt bra ändå, trots att jag bara hade rätt gällande två dueller av fyra.
Ikväll är det dags för årets sista deltävling i Melodifestivalen från Stockholm, vilket betyder att vi därefter har hört årets vinnarlåt. Efter att ha lyssnat på de klipp som finns att tillgå av kvällens låtar måste jag säga att det känns som en riktigt svag deltävling. Några gamla kändisar som gör sitt jobb, men inga direkta överraskningar eller skrällbidrag den här veckan tyvärr. Det är ganska slätstruket och rätt så ointressant.
Däremot ser jag verkligen fram emot att se Per Andersson i programledarrollen, för om bidragen känns lite lagom så är han helt enkelt alldeles för mycket och det är precis så det ska vara. Pernilla Wahlgren kan överraska, men mest av allt hoppas jag att Christer Björkman håller sig i bakgrunden. Han fick lite väl mycket plats förra veckan.
Till final
In the middle med The Mamas (Emily Falvey, Robin Stjernberg, Jimmy Jansson)
Tredje gången i Mello och frågan är om de vinner igen. Inte alls lika peppig som förra årets vinnarlåt, men det här är sångerskor av hög kvalitet och allt annat än en finalplats vore märkligt. Det skulle vara om folk tröttnat på konceptet som trots allt vunnit två år i rad. In the middle är dock suggestiv och framträdandet kan bli mäktigt.
Every minute med Eric Saade (Eric Saade, Linnea Deb, Joy Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)
Före detta vinnaren Eric Saade avslutar årets deltävlingar med låtskrivardebutanten (i Mello då) Jimmy ”Joker” Thörnfeldts femte bidrag. Jag har lite svårt för Saades arroganta Zlatan-utstrålning, men i dagens ganska svaga deltävling känns han som ett klockrent finalbidrag. Med det sagt är det verkligen en ovanligt svag låt för att vara Saade.
Till Andra Chansen
Best of me med Efraim Leo (Efraim Leo, Cornelia Jakobsdotter, Amanda Björkegren, Herman Gardarfve)
Veckans poppojke bjuder en låt som är lätt att tralla med i. Sången verkar inte hålla riktigt, men gör den det ikväll kan nog unge herr Leo överraska. Inte alls min kopp te, men tippar på att han får veckans barnröster och det brukar räcka en bit. En befogad fråga är dock, “hur många poppojkar tål Sverige”? Saade är bättre den här veckan och rösterna kanske inte räcker till båda.
Allting är precis likadant med Lovad (Mattias Andréasson, Alexander Nivek, Lova Drevstam, Albin Johnsén)
En doldis som trots allt verkar ha hunnit med en del. Vi bjuds på en känslosam ballad och vad som ser ut som ett vackert nummer, men jag är osäker på hur det kommer att funka. På radio kan den spelas en del, men är den tillräckligt omedelbar? Jag chansar på att det blir en plats i Andra Chansen.
Utröstade
Good life med Tess Merkel (Tony Malm, Tess Merkel, Palle Hammarlund, Mats Tärnfors)
Jag gillar ju Alcazar och Tess Merkel, men det korta klippet som går att se övertygar inte alls tyvärr. Snyggt producerat, men rätt slätstruket och tråkigt. Jag hoppas att hela låten gör sig bättre än det lilla smakprov jag lyssnat på, annars blir det svårt för Merkel att ta sig vidare.
All inclusive med Sannex (Greta Svensson, Hans Thorstensson)
Dansband från Ystad som startade som ett skolprojekt på 70-talet. Sedan dess har totalt 24 medlemmar spelat i bandet som sedan 2013 leds av sångaren Andreas Olsson. Lite väl bonnigt och överkäckt av ett dansband som inte alls har Arvingarnas charm. Har svårt att se att de skulle gå vidare, å andra sidan sticker de ut ikväll. Så här många nödrim har sällan hörts i en låt i tävlingen. Något jag inte visste är att det inte finns någon Hans och Greta, utan bakom dessa låtskrivarpseudoymer gömmer sig duon Smith & Thell. Min enda fråga är, hur tänkte de? Eller förresten, jag undrar också vilka som kommer att rösta på dem. Få hoppas jag, för tar de sig vidare blir jag provocerad på riktigt.
Behöver inte dig i dag med Clara Klingenström (Clara Klingenström, Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias)
En för mig okänd sångerska, men låtskrivarna känner jag definitivt igen. Det är en låt som jag kan tänka mig kan funka på Svensktoppen, men det är alldeles för svajigt gällande såväl röst som scenspråk för att det ska kunna bli något annat än en direktbiljett hem igen för Clara Klingenström. Det är inte dåligt, men jag tror inte att det funkar i sammanhanget. Möjligen på radion i efterhand, men det är inte en låt som är omedelbar och därför tror jag, tyvärr, att det blir en sjundeplats.
Uppdatering:
Pernilla Wahlgren och Per Andersson inleder deltävling 4 med sång. Lite som att få tillbaka den senare till spextiden i Göteborg på 90-talet. Roligt med alla som älskar Per Andersson och ja, jag är en av dem. Ironi? Faktiskt inte. Dessutom gillade jag Pernilla Wahlgren mycket mer än jag trodde innan. Besöket hos familjen Lindqvist var riktigt roligt och mellanakten snygg. Lite överkäckt kanske, men det tar jag. Wahlgren är ett fullblodsproffs, medan Per Andersson behövde ett tag för att komma igång. Sammantaget blir det ändå riktigt bra.
Min sanning som presentation funkar däremot sådär helt ärligt. Frågorna är lite märkliga och i princip alla artister känns obekväma. Men om nu trenden med Svt-program ska fortsätta så önskar jag mig Carina Bergfeldt i finalen. På spåret hade möjligen funkat också.
Ikväll tippade jag väl sådär, eller ja, jag hade faktiskt båda finalbidragen rätt som varje vecka, men som vanligt var det svårt att tippa Andra Chansen. En av låtarna jag tippade till Andra chansen åkte ut direkt. Allting är precis likadant med Lovad är en riktigt snygg låt som jag kan tänka mig att lyssna på frivilligt. Det är ett högt betyg. Numret är enkelt men känslosamt och det här är helt klart årets bästa ballad. Med en känd sångerska som Molly Sandén hade det här kunnat bli en vinnarlåt, men jag tycker faktiskt att Lovad gör en riktigt fin insats. Tyvärr var jag ganska ensam om att tycka det. Slutsats: Jag har rätt och publiken har fel.
Jag hade dock rätt i att Efraim Leo skulle ta en plats i Andra Chansen. Han var den som kanske gjorde mest sympatiskt intryck under Min sanning och jag kan tänka mig att han charmade många redan där. Numret som för tanken till Robin Bengtsson är enkelt och helt okej. Låten Best of me fastnar rejält och jag gillar faktiskt den här låten. Sången är lite svajig, speciellt i de lägre registren och det märks att Leo är ung och ganska oerfaren. Samtidigt tror jag att det här kommer att funka fint på listorna. Jag kommer att sjunga med om jag hör den på radio.
Efter att ha hört hela Behöver inte dig idag med Clara Klingenström är jag inte helt överraskad över att hon tog sig till Andra Chansen. Låten var faktiskt riktigt snygg i sin helhet och refrängen sätter sig. Rösten håller bättre än i klippet från repetitionerna och jag blir väldigt positivt överraskad måste jag säga. Klockren hit på P4 och kanske även på Svensktoppen. Det här är en låt som kan växa ytterligare och tjäna på att få tävla igen.
Finalbidragen då.
Every minute är fortfarande ingen favorit, men Eric Saade är helt klart säker på scen. Koreografi är lite märklig, men intressant. Gjord av Benke Rydman dessutom. Att Saade fick vidare känns självklart. I striden mellan Saade och Danny kommer den förste att dra längsta strået, men jag tror inte att någon av dem står som vinnare när finalen avgörs. Trots att jag lovat mig själv att inte kommentera utseende måste jag göra ett undantag här. Ingen passar i pullover. INGEN.
Tredje gången gillt för “Mellos nya husband” The Mamas med låten In the middle, som inte är deras starkaste bidrag, men en snygg låt och de sjunger helt sjukt bra. Numret som inleds som förra årets bidrag med tillhörande kläder och sedan går över i årets guldorgie är snyggast ikväll. Jag gillar redan låten och har en känsla av att den kommer att växa ytterligare.
Att Tess Merkel inte gick vidare var ingen överraskning. Jag trodde nog att den skulle åka ut direkt. Med det sagt funkade Good life som helt nummer klart mycket bättre än jag trodde och Tess Merkel var säkrare än vad det korta klippet visade. Fortfarande ingen höjdarlåt, men den lär dyka upp på en del träningspass och kanske på vissa radiokanaler.
Sannex då med låten All Inclusive. Vad ska jag säga. Bidraget passar alla, hävdar de. Då tillhör jag inte den gruppen och jag är förvånad över att någon gör det helt ärligt. “Solfaktor 30, börjar bli svettig …” Ännu värre är nödrimmet “man blir ju tokig, när det är All Inclusive” kvalificerar inte ens som nödrim. Det är provocerande dåligt och jag har svårt att se humorn. Troligen är det jag som är tråkig. Bonus dock för ett riktigt 80-talsslut. Det verkar dock som att ganska många tyckte ungefär som jag. Tur.
Musik, TV / Avenligt O
/ 20 februari, 2021 20 februari, 2021
Dags för den tredje deltävlingen av fyra i årets Melodifestival som stannar i Stockholm, men byter programledare. Frågan är om någon kan toppa Oscar Zia och Anis Don Demina som gjorde ett strålande jobb förra veckan. Ikväll är det Jason Diakité som bildar par med Christer Björkman och det känns spontant mer intressant än klockrent. Jag absolut älskar Diakité, men kommer han verkligen funka i sammanhanget?
Sju låtar tävlar som vanligt och jag har tippat utgången i kvällens tävlingen utifrån de korta klipp som går att se i förväg. Den här veckan är det ovanligt svårtippat och det beror mer på att många låtar är dåliga än att konkurrensen skulle vara mördande. Dessutom representeras en rad olika musikstilar med bidrag så genretypiska att det nästan är skrattretande. Jag har helt ärligt ingen aning om vad de som röstar vill ha. Själv klarar jag mig bra med bara Tusse.
Till final
Voices med Tusse (Joy Deb, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov)
Jag fastnade faktiskt i Idol 2019 och en av anledningarna till det var just Tusse. Nu ser jag fram emot att se och höra honom i kvällens tävling som en av deltävlingens största favoriter. Svårt att avgöra utifrån ett kort klipp, men det här borde vara en självklar finallåt. Säker sångare, hyfsad låt och en massa gamla Idoltittare som säkert var lika förtjust i Tusse när han vann som jag var.
Still young med Charlotte Perrelli (Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm, Charlie Gustavsson)
Markus Larsson på Aftonbladet konstaterar att det är trevligt att Charlotte Perrelli faktiskt tävlar med en låt den här gången och jag kan hålla med om att det var rätt pinsamt och lite sorgligt senast det begav sig 2017. Och jo, en riktigt låt är det väl, men den låter väldigt mycket 1999 (eller kanske snarare 70-tal med Abbavibbar) och numret bjuder på en gammal klassisk dans med undertiteln “vi går lite fram och tillbaka och låter fläktarna nå håret”. Inte alls min kopp te och nej, jag tror egentligen inte på finalplats. Å andra sidan har årets upplaga av Melodifestivalen visat att gammal är äldst och även Perrelli kan mycket väl ha en massa röstande fans kvar. Bristen på konkurrens är dock det som gör att jag trots allt tror på final.
Till Andra Chansen
Baila baila med Alvaro Estrella (Anderz Wrethov, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)
Hur många låtar har den där Joker skrivit i årets Mello egentligen? Den här följer alla regler för hur en latinolåt ska låta och engelska och spanska blandas till synes slumpmässigt. Glatt, hyfsat snyggt och trots den lätt parodiska känslan tror jag att det här kan funka. Nu går jag emot alla “experter” när jag tippar att Estrella når Andra Chansen. Inte för att det är så himla bra, men för att latinolåtar brukar funka löjligt bra i Melodifestivalen.
Contagious med Mustasch (Ralf Gyllenhammar, David Johannesson)
I sociala medier har debatten främst handlat om att Gyllenhammar dömts för sexuellt ofredande och sedan hånat offret offentligt. Inte direkt jättetrevligt. Låten är klassisk bonnahårdrock och Gyllenhammars svengelska uttal får jourhavande engelsklärare att vilja rycka ut. Men, jag vet att de som röstar i Mello (konstigt nog) gillar rock, så en plats i Andra Chansen tror jag tyvärr att det blir. Gällande just den här tippningen har jag har gärna fel och blir glad om Mustasch istället ersattes av Klara Hammarström.
Lämnar tävlingen
Beat of broken hearts av Klara Hammarström (David Kreuger, Fredrik Kempe, Niklas Carson Mattson, Andreas Wijk)
Klara Hammarström tävlade även förra året, men tog sig inte vidare. I år tävlar hon med en riktig power-schlager iklädd en kostym som hade gjord Vouge-Madonna avundsjuk. Det här är ett riktigt svårtippat bidrag. Å ena sidan en låt som kan gillas av många, å andra sidan en ganska okänd sångerska. Det kan räcka till Andra Chansen, men jag tror ändå att hon slutar femma. Tyvärr.
Den du är med Elisa (Bobby Ljunggren, Ingela Pling Forsman, Elisa Lindström)
Klassiska låtskrivare och en riktig dansbandsdrottning borde funka riktigt bra och det kan det mycket väl göra. Jag tar dock fram skämskudden då texten är mer än lovligt pinsam. Elisa verkar dock övertygad och säkert i sitt framträdande och rösten finns där. Mycket svårtippat helt klart. Tror dock att hon når för få barn för att ha en riktig chans.
Om allting skiter sig med Emil Assergård (Emil Assergård, Jimmy Jansson, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov, Johanna Wrethov)
Det här är tydligen en artist man ska ha koll på?! Jag har det inte och känner spontant efter 30 sekunder på svtplay att jag klarar mig väldigt bra utan Emil Assergård i mitt liv. En låt som är en hybrid mellan Nordman och Drängarna med en stor dos Björn Rosenström representerar allt som är dåligt med svensk musik. Jag äger ingen hatt och kommer inte att äta upp någon sko, men det här kan inte funka. Litet plus dock för riktigt cool trummis.
Uppdatering:
Jason Diakité hade ett tufft uppdrag och att inleda med en operettversion av Flickan och kråkan, jag vet inte. Inte heller är det superroligt att han ska framställas som helt okunnig om Melodifestivalen och t.ex. inte veta hur G:son uttalas. Ändå lite charmigt att följa hans jakt på sitt mellojag och visst är det Jessica Anderssons klänning han lånat delar av?! Det blir dock lite stelt och det handlar kanske mer om Björkman än Diakité. Bäst är dock mellanakten när Jason Diakité äntligen får sjunga. Mycket bra.
Leif och Billy är hang-arounds och nu är det visserligen så att jag inte har någon relation till dem, men speciellt kul var det inte. Okej, lite småroligt, men inte mer. Kanske hade de kunna vara roliga om det varit lite mindre fokus på Christer Björkman, men jag gillar inte “alla-lantisar-är-töntar-humor”. Frågan till Perrelli om vem som sjäng dåligast och vilket råd hon hade jag ge var lite rolig, det var den.
Presentationerna av artisterna i form av sagor som bygger på årtalen från 2002 och framåt funkar okej, men förra veckans intervjuer var väldigt mycket trevligare och mindre pinsamma.
Så hur gick tippningen då?
Ett av de bidrag jag trodde skulle nå Andra Chansen åkte ut direkt, men det sörjer jag absolut inte. Kanske handlar det om att skitstövelkvoten var lite för hög, eller om att låten helt enkelt var för dålig. Mustasch, lite småroliga under presentationen och de vinner i alla fall tävlingen om vilka som spelar snabbast. Litet plus för att de inte anpassar sig alls till tävlingen, men ganska märkligt att de är med.
Att Elisa skulle åka ut direkt trodde jag, men det var mer Svensktoppenkänsla än det korta klippet gav, vilket gjorde att jag trodde att hon skulle hänga kvar bland de fem. Låten blir inte bättre för att jag får höra hela, men inte sämre heller. Delar av texten balanserar på rätt sida gränsen, medan andra och däribland refrängen, blir i det närmaste pekoral. Elisa är dock en säker sångerska, även om hon är lite tagen av stunden i de lägre partierna. Fint ändå att någon som älskar Melodifestivalen så mycket som Elisa verkar göra får tävla just där.
Så himla skönt också att Emil Assergård åkte ut. Skakig sång och taffligt scenframträdande gör det ännu svårare att förstå. En låt som fastnar förvisso och på vissa radiokanaler kommer det nog att gå varm. Jag är glad om jag slipper höra den igen.
Klara Hammarström gjorde ett sympatiskt intryck och sjunga kan hon. Låten gör mig glad och är nästan bra på riktigt, vilket brukar vara så långt det går att komma under Melodifestivalen. Lite väl märkliga övergångar mellan delarna gör den dock lite svårlystnad. Kul att hon gick vidare till Andra Chansen, det hade jag hoppats på. Troligen fick hon veckans barnröster, eller?!
Gällande Alvaro Estrella tippade jag rätt. Det går inte att att bli annat än glad av Baila baila som visserligen är löjligt mallad, men ändå funkar på något märkligt sätt trots att texten känns som att diverse spanska och engelska ord slängts in i en slumpgenerator. Jag visste inte att Alvaro Estrella har gått dansvägen till Melodifestivalen. Fint också att han hyllade Jerry Williams i sin presentation.
Till final gick Charlotte Perrelli, precis som jag trodde. Mycket Kom hem med Barbados över Charlotte Perrellis låt. Oväntat dåligt engelskt uttal som stör mig lite, men ett snyggt nummer på många sätt när det väl kommer igång och scenen blir en catwalk. Det kan säkert funka på radio och utan tvekan blir det en stor låt Friskis & Svettis, men sådär superbra är den inte.
Att Tusse skulle gå vidare kändes självklart och så väldigt roligt. Tusse känns kanske inte riktigt som ett sådär jättebra internationellt artistnamn, men jag tror att han kan vinna hela skiten. Konkurrensen är å andra sidan inte direkt mördande i år än så länge. Hans presentation berör och jag önskar honom all framgång. Han tar scenen med pondus och jag älskar scenkläderna och naglarna. Så himla proffsig! Dansarna är coola och hade gärna fått vara mer framträdande.
Deltävling 2 sänds ikväll från samma plats som förra veckan, Annexet, men med andra programledare. Eller ja, med samma Christer Björkman som får sällskap av Anis Don Demina och Oscar Zia. Den senare har jag faktiskt börjat uppskatta mer och mer eftersom P3 är radiokanalen som gäller för mig och där har han varit programledare. Lite mer tjo och tjim än förra veckan kan jag tänka mig, men Anis Don Demina har en tendens att bli liiiite för mycket. En tolkning av Stad i ljus, vad tror ni om det?
Låtarna är som vanligt sju och jag har sett och lyssnat på de korta klipp som släpps innan tävlingen. Utifrån dem försöker jag mig på en tippning av vilka bidrag som går till final, till andra chansen eller åker ut. Förra veckan tippade jag rätt på båda finalbidragen och en av bidragen som gick till andra chansen. Ikväll tror jag att det går så här:
Till final
Little Tot med Dotter (Johanna ”Dotter” Jansson, Dino Medanhodzic)
Jag tillhörde ju de som inte alls gillade Dotters bidrag Bulletproof förra året, men Little Tot funkar bättre. En bra upptempolåt som är lite lagom tjatig så att refrängen sätter sig. Om några veckor kommer jag troligen att vara spytrött på låten som helt klart kommer att spelas en hel del på radio. Mer på reklamkanalerna än P3 dock, vilket känns bra.
New Religion med Anton Ewald (Jonas Wallin, Joe Killington, Anton Ewald, Maja Strömstedt)
Anton Ewald marknadsförs som den snygge som ska locka tjejerna och säkert en och annan kille att rösta. Snyggt, välproducerat och lite, lite tråkigt. Däremot är det helt klart så att Anton Ewald blivit en mycket säkrare sångare och dansa kan han. Det kommer att räcka långt. Kanske ända till final, men det är inte helt självklart, vilket jag trodde på förhand. Vi har liksom sett det här förut. Många gånger. Lite spännande ändå att se en Strömstedt som låtskrivare.
Till andra chansen
90-talet med WAHL featuring SAMI (Sami Rekik, Christopher Wahlberg, Josefin Glenmark, Jesper Welander, Andreas Larsson)
Det här är enligt flera kritiker som sett repetitionerna deltävlingens stora överraskning och ja, jag är också överraskad, men jag är inte helt säker på om det är något bra. Nostalgipoängen får de och jag kan se förfesterna (och firmafesterna) med lite för gamla människor (läs: i min ålder) som glatt sjunger med till den pigga refrängen som verkligen fastnar i skallen. Inte heller säker på om det är något bra. Helt säkert kommer de att dansa också. Ännu mindre säker på att det är bra. Frågan är: vad tycker dagispubliken? Till en plats i Andra chansen tror jag ändå att det räcker och de skulle kunna skrälla sig hela vägen till finalen.
The Silence med Frida Green (Anna Bergendahl, Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias, Joy Deb)
Låtskrivarna skapar förväntan helt klart, medan sångerskan är en doldis om än superkänd på Österlen. Det räcker dock med ett fåtal sekunder för att inse att det här är en tjej som kan sjunga. En pampig schlagerballad som med ett snyggt scenframträdande kan slå rejält. Inte alls min sorts musik, men i sammanhanget är det riktigt bra. Heja Frida! Jag vill verkligen att du ska gå vidare! Med det sagt vet jag att det alltid är svårt för okända att gå vidare och extra svårt för okända tjejer.
Lämnar tävlingen
Tears run dry med Patrik Jean (Herman Gardarfve, Patrik Jean, Melanie Wehbe)
Patrik Jean är låtskrivaren som faktiskt vann Melodifestivalen förra året, då han var en de som skrivit The Mamas Move. I år står han själv på scenen och tja, visst kan han sjunga hyfsat, men det sticker inte ut ett endaste dugg och det korta klippet visar en rätt stel figur även om själva numret är riktigt snyggt tack vare dansarna. Då är frågan vilka som kommer att rösta och om det är Patrik eller Anton som fyller kvoten med snyggingröster? Jag tror på Anton Ewald i det fallet och därför åker Patrik Jean ut.
Rena rama ding dong med Eva Rydberg och Ewa Roos (Göran Sparrdal, Kalle Rydberg, Ari Lehtonen)
Ja, vad ska man säga. Det svänger utan tvekan rejält och är så töntigt att det nästan blir bra. Jag är ju svag för Eva Rydberg måste jag erkänna och det korta klippet från repetitionerna lovar underhållning. Tyvärr tror jag inte att det räcker speciellt långt, utan Eva och Ewa får nog se finalen från soffan.
Rich med Julia Alfrida (Julia Alfrida, Jimmy Jansson, Melanie Wehbe)
Julia Alfrida kom sexa i tävlingen p4-extra, vilket räckte till en inbjudan till Melodifestivalen 2021. Tydligen är det teckenspråk i dansen, men frågan är om det hjälper något. Jag är inte förtjust i varken låt eller sångerskans röst. Inte dåligt, men inte heller speciellt kul. Däremot är det korta klippet från repetitionen mycket bättre än den längre ljudinspelningen, så kanske kan det lyfta när det väl är dags.
Vilka bidrag ser du fram emot att se ikväll?
Uppdatering:
Programledarna Oscar Zia och Anis Don Demina var riktigt bra. Låter jag överraskad? Det är jag nog. Deras version av Stad i ljus var bra, mellanakten med Anis hyllning till Brandsta-Glenn lysande. Artistintervjuerna var riktigt charmiga, jakten på gamla schlagerstjärnor rolig och precis så där lagom nostalgisk. Jag visste faktiskt inte att Oscar Zia var så rolig och jag tror att vi sett ett riktigt radarpar födas. Egentligen var det ju en trio med ungdomarna och schlager-morfar. Tur ändå att den senare fick en väldigt tillbakadragen roll. Ungdomarna ser jag gärna igen.
Jag tippade rätt på båda finalbidragen och ett av de som tog sig till Andra Chansen.
Dotter höll för trycket och det var ändå rättvist! Klart är att hon befann sig i en annan division än de andra tävlande ikväll. Jag är inte förtjust i låten, men den fastnar och den är omedelbar, vilket är en fördel i det här sammanhanget. Fint också att se hur glad och rörd hon blev över resultatet.
Anton Ewald bjöd på mer dans än sång och sången var helt ärligt riktigt skakig. Andra gången höll den inte alls, men det gjorde ingenting alls. Det går ändå inte att komma ifrån att refrängen fastnade och numret var snyggt. Dessutom såg han så underbart lycklig ut på scen och det var lite gulligt. Skönt också att det inte var Patrik Jean som gick vidare. Det känns lite som att han tar sig själv på en aning för stort allvar. Kvällens helt klart tråkigaste låt och rösten håller inte riktigt. Rätt man gick alltså trots allt vidare.
Kul att det gick bra för Frida Green. Jag hade inte fattat att hon varit med i Talang. Då är hon ju inte okänd. Det låter Sarah Dawn Finer och att Anna Bergendahl är en av låtskrivarna känns självklart. Väldigt roligt att jag tippade rätt och att hon tog sig till Andra Chansen.
Att Eva & Ewa skulle vara pro-versionen av Samir & Viktor var kvällens kanske mest klockrena skämt. Och helt ärligt, det här var inte mer otidsenligt än Arvingarnas låt förra veckan och inte mindre seriöst än WAHL featuring SAMI. Kanske blir det här årets otippade dagisplåga? Vad jag inte fattar är vad “komma och nicke-docka med oss” betyder. Roligt ändå att de tog sig till Andra Chansen. Det tror jag att få hade tippat.
Kvällens favorit på förhand som föll rätt brutalt var WAHL featuring SAMI. Samtidigt är 90-talet verkligen en på många sätt vidrig låt. Den fastnar som klister i hjärnan och jag är så otroligt glad över att jag inte har barn som tittar på mello. Den här kommer att plåga många under sommaren. Objektivt går det trots allt inte att hävda något annat än att det är roligt, men också dåligt. Jag hann helt ärligt tröttna innan låten var färdig. Kanske inte så konstigt egentligen att det inte alls blev den topp-placering som det såg ut att bli. Inte konstigt heller att Julia Alfrida åkte ut. Jag tror ändå att låten skulle kunna funka fint just på P4.
