Musik

Sveriges 12:a — en okej nödlösning

Jag fastnade i Sveriges 12:a trots allt igår och lyssnade på låtarna lite mer ordentligt. Lite kul att se titta på mina egna kommentarer om vad jag tyckte första gången jag hörde dem. Vissa låtar växte redan andra gången, medan andra förblev rätt kassa eller i alla fall märkliga. Några av låtarna kommer helt klart att spelas massor på radio, men det behöver inte alltid att de är bra. Irlands bidrag är ett exempel på det.

Estlands bidrag tillhörde verkligen de låtar som jag faktiskt fastnade för rejält och jag hade rätt i att den skulle fastna. Uke Suvistos låt funkade helt klar. Även Litauens märkliga bidrag växte faktiskt lite, men gör sig säkert ännu bättre på radio utan det knäppa framträdandet. Ändå är jag glad att de skickade just ett framträdande och inte en video. Jag gillar det så mycket bättre. Helst ska publiken märkas som i Islands fantastiska bidrag. Undantaget är Frankrikes Eiffeltornsorgie som är bättre än låten. Sedan insåg jag att Nederländernas låt faktiskt är riktigt fin, även om den är för långsam för att funka i sammanhanget. Detsamma gäller Belgiens bidrag.

Andra låtar, som Australiens bidrag var ännu värre efter ännu en genomlyssning. Hur tänkte de egentligen? Skrikigt, falskt och faktiskt riktigt dåligt. Norges låt var istället ännu tråkigare än jag mindes den och faktiskt tyckte jag att Malta, som jag hade som favorit igår, blev sämre när hela låten spelades. Att 3 minuter känns för långt är inget bra betyg. Ännu värre var Rysslands låt, som jag faktiskt snabbspolade förbi.

Programmet i övrigt då? Sarah Dawn Finer inledde med att framföra en mash up av förra årets vinnarlåt och Dotters bidrag Bulletproof från årets melodifestival. Riktigt bra faktiskt. Därefter trädde Christer Björkman in och jag slogs av hur extremt tyst det var utan publik. Det hjälper liksom inte att Sarah Dawn Finer är fantastisk, för det blir bara tyst och stelt. En riktigt märklig känsla. Faktiskt ganska krystat. Jag hade klarat mig fint utan deras pauskommentarer.

Bättre då när det blev Edward af Silléns tur att presentera och kommentera de tävlande bidragen som presenterades med gamla filmer från tidigare år. Det funkade oväntat bra, men då är jag också väldigt svag för unge herr af Sillén. Ni har väl förresten inte missat förra veckans fina intervju med honom i DN?

Edward af Sillén kallar Sveriges 12:a för ett program han hoppas aldrig mer behöver göras igen och visst är det en nödlösning, men en rätt trevlig sådan. Riktigt roligt var det att se Petra Mede och Måns Zelmerlöw sjunga. Återvinning när den är som bäst, vilket även gäller reprisen på Lynda Woodruffs äventyr. Jury på distans däremot. Så himla meningslöst. Ännu mer meningslöst var coola Move i balladversion. Verkligen inte bra.

Så vilken låt fick Sveriges 12:a då?

Juryn dissade förhandfavoriten Ryssland och gav dem 2 poäng och min favorit Tyskland fick inte ett enda poäng (däremot 4 poäng från folket), medan topp tre blev Bulgarien (8 poäng), Malta (10 poäng) och Island (12 poäng). Folkets kärlek fick Litauen (8 poäng), Malta (10 poäng) och Island (12 poäng). Samma två topplåtar alltså och Schweiz som fick poäng från både juryn och folket knep bronsplatsen.

Grattis till fantastiska Daði Freyr som bidrog till den krystade kvällen med en ganska stel intervju där han bland annat berättade att låten är skriven tills hans dotter. Daði Freyr bjuds in till nästa års svenska tävling och det kan bli riktigt trevligt. Synd bara att de inte fick en chans att vinna på riktigt.

 

 

Vilken låt får Sveriges 12:a?

I brist på en riktigt Eurovisionfinal med allt vad det innebär har 25 låtar valts ut och en av dem kan ikväll få Sveriges 12:a i programmet med samma namn som sänds 21.00. Programmet Inför ESC som sändes i lördags har fått massiv kritik, men resultatet blev ändå att låtarna blev något färre till antalet. Kanske är jag den enda som uppskattar alla mer eller mindre meningslösa kommentarer om låtarna. Vem orkar på riktigt lyssna på 41 låtar utan att det händer något annat?

I kvällens program kommer vi att få se bidragen i sin helhet utan en massa “soffsnackare” men jag är inte helt säker på att det blir bättre. Inspelade bidrag känns sådär, i alla fall de som satsat på mer eller mindre knäppa videos. De borde förbjudas till förmån för inspelningar av framträdanden.

Soffexperterna röstade fram följande topp 5:

  1. Island
  2. Ryssland
  3. Malta
  4. Österrike
  5. Frankrike

Nu har jag kikat lite på youtube och snabbspolat mig igenom Inför ESC och här är mina åsikter om låtarna:

1. Azerbajdzjan

Cleopatra med Efendi är en typisk Eurovisionlåt. Straight or gay or inbetween, jo budskapet funkar, men låten är riktigt skum och videon ännu märkligare. Orientalisk ökencountry med trummor, anyone?

2. Storbritannien

Videon till My last breath med James Newman är coolare än låten. Det doftar lite country och låten skulle kunna ha framförts av Victor Crone. Helt okej, men inte mer.

3. Danmark

Danmarks Ben & Tan är helt okej. Låten YES är inte riktigt min kopp te, men den funkar.

4. Estland

Jag gillade verkligen förra årets vinnare Duncan Laurence men blir trött på alla ballader i årets tävling som försöker efterlikna den. Fattar verkligen inte varför då liknande låtar inte brukar vinna två år i rad. Uke Suvisto smörar på och det är rätt snyggt, men som sagt väldigt mkt 2019. Det är dock en låt som fastnar trots allt.

5. Australien

Australien brukar satsa och Don’t break me med Montaigne är rätt cool. Det känns bara som är det går lite för snabbt och sångerskan snubblar på orden. Sådär är mitt betyg. Kommentaren av de både skitjobbiga och rätt roliga soffkommentatorerna “jag vill vara med, men jag vill vara clown” beskriver det hela väl.

6. Litauen

The Rope med On Fire börjar lovande när balladen övergår i något som jag hoppas ska bli en up-tempo-låt, men sedan blir det bara rätt märkligt. Någon slags popigare variant av New Order som inte riktigt funkar. Det blir mer parodi än seriöst bidrag och det tror jag inte var meningen, fast om man sjunger “the world is my desire I feel that I’m on fire” och dansar sjukt knäppt får man kanske stå ut med den tolkningen.

7. Nederländerna

Nederländerna skulle ha arrangerat årets tävling och jag utgår ifrån att de får göra det nästa år istället. Alltså behöver de inte vara rädda för att vinna två år i rad. Bidraget heter Grow och framförs av Jeangu Macrooy. Helt okej men väldigt, väldigt långsam. Vacker, men nästan för finstämd.

8. Spanien

Spanien representeras av Universo med Blas Cantó som är en helt okej, väldigt spansk poplåt. Helt okej och rätt skönt att det händer något bland alla ballader, även om det är lite väl lågmält. Det räcker liksom inte att vara snygg och sjunga på spanska.

9. Polen

Svenska folket verkar gilla ballader, eller så bor det bara väldigt många polacker här. Några andra förklaringar kan jag inte hitta till att Alicja med Empires finns med ikväll. Helt okej sångerska, men mycket märklig låt. Rätt tråkigt.

10. Tyskland

Violent thing med Ben Dolic är nästan bra på riktigt och det gott folk är ett toppbetyg i sammanhanget. Jag satt och smådansade i soffan och kommer att höja volymen när den spelas på radio. Dolic har en cool röst som Benjamin Ingrosso bara kan drömma om.

11. Belgien

Release me med Hooverphone är min typ av låt. Lugn med mycket piano och en säker sångerska. Lite väl smörigt kanske, men behagligt och faktiskt riktigt bra trots (eller tack vare) Bond-vibbar.

12. Island

Islands bidrag Think about things med Daði Freyr är helt fantastisk! Elektronisk pop med antistjärnor som får mig att vilja dansa.

13. Norge

Ulrikke sjunger Norges bidrag Attention och det är ännu en ballad (surprise) om än med fingerknäpp och ett försök till dramatiskt tempo. Det funkar väl okej, men det är en ganska intetsägande och ointressant låt som vi hört tusen gånger förut i sammanhanget. Ointressant.

14. Irland

Lesley Roy med Story of my life låter lite som Katy Perry, men med en lite sämre låt och en lite sämre sångerska. Med det sagt är det skönt med en pigg låt bland alla segisar. Glad pop ska inte underskattas.

15. Frankrike

Jag förstår inte varför Frankrike envisas med engelska refränger. Antingen får de köra engelska rätt igenom eller (hellre) skita i det alls. Tom Leebs The Best in me är skriven av bland andra Thomas G:son, Peter Boström och John Lundvik, samt artisten själv. Det låter väldigt mycket Lundvik helt klart. En fin låt, med en bra sångare och en mäktig eiffeltornsvideo. Maffig och klassisk Eurovisionballad.

16. Malta

Låten All of my love med Destiny känns väldigt The Mamas och det funkar väl. Duktig sångerska och hyfsad låt med gospelvibbar. Cesár Sampson som tävlade för Österrike med hypersvängiga Nobody but you 2018 har varit med och skrivit den. En av tävlingens bästa som jag gärna hade sett live istället för i en rätt kass video.

17. Finland

Aksel med Looking back är inte så tokig faktiskt. En av tävlingens alldeles för många ballader, men den har något extra i jämförelse. Bra för att vara Finland och bra för att vara Eurovision.

18. Bulgarien

Tears getting sober (vad det nu ska betyda) med Victoria låter som Billie Eilish, men inte lika bra. Låten är ändå helt okej, men kommer inte riktigt igång. Fint, men lite, lite tråkigt och originalet är bättre.

19. Georgien

“Han kommer ju rätt ifrån Kronoberg” utbrister Johanna Nordström i Inför ESC när Tornike Kipiani börjar vråla fram sin egenskrivna låt Take me as I am. Det låter mycket, men inte bra.

20. Grekland

Superg!rl med Stefania är en märklig kombo av 90-talspop och grekisk folkmusik med en otippad indisk touch. Videon är dessutom helt bisarr. Helt klart mer konstigt än bra!

21. Schweiz

Tydligen är det här Christer Björkmans favoritlåt och det kan jag tänka mig. Répondez-moi med Gjon’s Tears är en ballad på franska framförd av ung man i regn. Tyvärr har den ingen direkt refräng och då spelar det liksom ingen roll om sångaren kan sjunga eller att produktionen är snygg. “Det här är estetprogrammet på gymnasiet” säger Parisa Amiri och det vill jag definitivt dementera.

22. Österrike

Vincent Bueno sjunger Alive som är en riktig svängig funkig poplåt som doftar Justin Timberlake och Bruno Mars. Riktigt bra faktiskt. Det svänger.

23. Israel

Eden Alene tävlar för Israel med låten Feker Libi som sjungs på engelska och (väldigt otippat) amhariska. Rätt svängigt och helt okej. “Väldigt multi-kulti” som Farao Groth konstaterade i Inför ESC.

24. Italien

Men jisses vad ballader det är i årets tävling. Italiens bidrag till balladorgien är Diodato med Fai Rumore och de har ju fördelen av att sjunga på italienska. Vad blir INTE vackert då?! Power-ballad-deluxe med fullt ös större delen av tiden. Ett klassiskt italienskt bidrag alltså.

25. Ryssland

Rysslands bidrag Uno med gruppen Little Big tillhörde favoriterna inför året ESC och om det är sant är det nästan skönt att finalen inte sänds. Småroligt, men en rysk sämre kopia av 90-talsbandet Aqua feat. Gunther är verkligen inte mer än så. Jag avskyr å andra sidan knäppa nummer som det här. Det finns dock en överhängande risk att de skapat sommarens dans.

 

Island, Tyskland och Malta i topp alltså. Vilka låtar är dina favoriter?

 

 

Dags för final i Melodifestivalen

Det blir lite bakvänt med alla deltävlingar och till sist en final där ingen låt är ny. För mig som gillar att höra låtarna för första gången känns finalen helt ärligt ganska ointressant. Vi får ett bidrag att skicka till Eurovision i Rotterdam och de andra kommer att bli mer eller mindre radioplågor. Faktum är att jag hört förra årets vinnare Duncan Laurence med Arcade flera gånger och tänkt “helt okej låt” utan att komma ihåg att den var med i Eurovision. Minnet är kort men bra alltså.

Trots allt måste jag självklart vända och vrida på de tävlande låtarna lite och göra någon slags tippning. Betygen handlar om hur jag kommer att reagera när jag hör låtarna på radion. Stänger jag av, överlever med viss plåga, nynnar med lite eller höjer volymen och sjunger med. Det senare är EXTREMT ovanligt när det gäller låtar från Melodifestivalen eller Eurovision, men Magnus Carlssons Live forever som tävlade 2007 och inte ens tog sig till final tillhör undantagen. Förra årets vinnarlåt funkar faktiskt hyfsat också.

Först ut i finalen är Victor Crone med Troubled waters, men någon förstaplats tror jag inte att det blir. Jag tycker dessutom fortfarande att hans låt från förra årets Eurovision är strået vassare, men kommer inte att byta kanal om den dyker upp på radion. Kanske kommer jag till och med nynna med lite.

Paul Rey med Talking in my sleep är oförarglig och inte direkt spännande eller nyskapade. Jag har svårt att den vinner, men tror inte heller att den kommer sist.

Move med The Mamas var min favorit i den första deltävlingen och många med mig verkar gilla dem. Däremot tycker jag att den är lite väl lik förra årets svenska bidrag och tror att vi borde skicka något annat till Eurovision. Samtidigt är det här ett både snyggt och proffsigt nummer, så varför inte. Lite för seg inledning för att jag ska bli riktigt glad om den spelas på radio dock, men den tar sig mot slutet.

Mohombi är svårt att tycka illa om och hans låt Winners är helt okej. Varken toppen eller botten och det tror jag kommer att återspeglas i hans placering. Plus för en riktigt bra röst, men minus för lite tjatig låt. Övergången mellan vers och refräng är dock riktig snygg.

Hanna Ferms låt Brave har spelats flitigt på radio och den är inte så dum faktiskt. Refrängen är lite tråkig, men resten av låten är snyggt uppbyggd. Minus för viss skrikighet (som försvinner när det inte är live), men plus för varierad låt. Jag tippar topp 3 och om jag måste utse en favorit blir det nog Ferm eftersom min riktiga favorit åkte ut i Andra Chansen. Det är också det bidrag jag tror funkar bäst i Eurovision.

Mendez ft. Alvaro Estrella med Vamos Amigos tog sig till final via Andra Chansen. Inte min kopp te, men latinorytmer brukar ändå funka hyfsat. Ingen topplacering, men någonstans i mitten tror jag att den placerar sig med fler telefonröster än juryröster. Det svänger trots allt ganska bra.

Dotter med Bulletproof är en vinnare enligt spelbolagen, men tillhör inte mina favoriter. Visst är det ganska snyggt och visst kan dotter sjunga, men låten är ointressant och det blir ganska skrikigt i refrängen. Om det här är årets vinnare blir jag besviken, men som sagt inte förvånad.

Robin Bengtsson tävlar i år igen och låten Take a chance är knappast hans bästa. En tråkig vers, hyfsad brygga och en refräng som funkar bättre när den inte körs live. Bengtssons falsett är inte direkt klockren, men kanske sitter bättre i finalen. På radio funkar det i alla fall och många kommer säkert att träna till Take a chance. Inte min kopp te dock. Faktiskt inte alls.

Jag blev lite överraskad när Mariette tog sig direkt till final med Shout it out, för låten är ganska ointressant även om den växer ju mer jag hör den fastnar den inte. Synd då Mariette är en duktig sångerska som är väl värd en mellovinst. Det är dock inte hennes tur i år.

Felix Sandman tog vägen via Andra chansen igen med sin Boys with emotions. Snyggt, lågmält och faktiskt ganska tråkigt trots fint budskap. Jag gillar versen, men tycker inte att refrängen lyfter alls. Sandmans röst höll inte heller riktigt live. En radiohit verkar det dock redan vara, vilket borgar för en hyfsad placering trots allt.

Anna Bergendahl är på gång och hennes Kingdom come växer för varje lyssning. Inte riktigt min sorts musik, men det funkar hyfsat och Bergendahls röst är mäktig. Oddsen säger topp 3 och det tror jag definitivt att det blir. Mer en träningslåt än en radiohit och inte lika bra som förra årets bidrag, men funkar gör det med all säkerhet.

Jag kan inte hjälpa det, men jag gillar faktiskt Anis don Deminas Vem e som oss. Han kör i 120 och det är rätt charmigt om än väldigt tröttsamt. Jag blir glad, men också lite matt av framträdandet. Årets dagisplåga helt klart och det kan räcka en bra bit.

 

Det vart sex år sedan Sanna Nielsen vann Melodifestivalen och sedan dess har det varit grabbar i topp. Även om Anis don Deminas låt tydligen spelats mest tror jag på (minst) en kvinna i år. Jag hoppas på Hanna Ferm eller Anna Bergendahl, blir ganska glad om The Mamas vinner och tror på Dotter.

Vem är din favorit ikväll?

Dags för Andra chansen

Egentligen är Andra Chansen jordens mest meningslösa tv-program, men i år verkar SVT gå all in och bjuder på en rad framträdanden av gamla schlagerrävar som av olika anledningar valts in i Melodifestivalens Hall of Fame. I övrigt ser tävlingen ut som den brukar med ett gäng dueller där vinnaren tar sig till final och som vanligt blir jag förbannad över hur duellerna ser ut.

I första duellen tävlar Anis don Demina mot Ellen Benediktson och Simon Peyron. En hysterisk dagisidol mot en lugn duett känns som en märklig kombo och jag är rädd att Karin Gunnarsson med stöd av Christer Björkman sett till att Benediktson och Peyron får lämna tävlingen. Jag hoppas att de vinner, men tror inte att de kan stå emot barnrösterna. Synd då deras låt är en av få i årets tävling som har någon form av kvalitet och dessutom en av de bidrag jag tror hade klarat sig bäst i Eurovision.

I duell nummer två möts Malou Prytz och Paul Rey, två helt okej artister med två helt okej låtar. Vilket år som helst hade jag trott på Paul Rey då det brukar räcka långt att vara en unga man som sjunger hyfsat, men i år verkar det vara tjejernas år. Jag lägger min röst på Malou Prytz, men det spelar helt ärligt inte så stor roll vilken av låtarna som går vidare.

Tredje duellen kan bli en riktig rysare, där Felix Sandman har kändisskapet och Frida Öhrn den mer lättillgängliga låten. Jag tror trots allt på Sandman, men det är svårtippat. Det som talar för honom är att hans låt spelats en hel del på radio och att den växer i längden. Fördel Sandman alltså och det är också den av de två låtarna jag gillar bäst.

Den sista duellen är konstruerad så att en hallabaloolåt är garanterad i finalen. Lite tråkigt. Kvalitetsmässigt är Mendez och Alvaro Estrella strået vassare, men jag tror att de får svårt att stå emot Drängarnas fruktansvärda höskulledänga. Tyvärr.

Jag tror alltså på Anis don Demina, Malou Prytz, Felix Sandman och Drängarna, men ser hellre att vinnarna blir Ellen Benediktson och Simon Peyron, Malou Prytz, Felix Sandman och  Mendez och Alvaro Estrella.

 

Hur det går får vi se ikväll. Jag kommer definitivt inte orka se spektaklet live, utan nöjer mig med en snabbkoll när allt är klart.

 

 

Dags för årets sista deltävling i Malmö

Ikväll sänds sista deltävlingen i årets Melodifestival och Malmö står för värdskapet. Sju låtar kvar och sedan har vi hört alla låtarna i årets tävling. Jag har lyssnat på de klipp som finns att tillgå och försökt mig på att tippa utgången.

Till final

Hanna Ferm med Brave av David Kjellstrand, Jimmy Jansson och Laurell Barker

Hanna Ferm är sist ut i årets Melodifestival och är en riktig förhandsfavorit. Låten Brave är verkligen inte min kopp te, men den är ganska snyggt och Ferm kan utan tvekan sjunga även om det blir lite skrikigt ibland. Dessutom verkar det verkligen vara tjejernas år och jag tror att det blir final.

Victor Crone med Troubled waters av Dino Medanhodzic, Benjamin Jennebo och Victor Crone

Jag gillade låten Storm, som Victor Crone tävlade med i Eurovision förra året för Estland. I år tävlar han istället för Sverige och sjunger även nu om stormar i en låt med lite countryvibbar. Han sjunger bra och låten svänger (armarna lite väl mycket i det lite udda försöket till dans). Jag tror att Crone håller för favorittrycket, men att han sedan får det svårt i finalen.

Till Andra chansen

Ellen Benediktson & Simon Peyron med Surface av Paul Rey, Laurell Barker, Anderz Wrethov, Sebastian von Koenigsegg och Ellen Benediktson

Två okända namn, som jag faktiskt insett att jag visst kände till., i alla fall Peyron som tävlade 2014 med bandet Outtrigger iklädd tvångströja. Benediktson har tävlat två gånger tidigare, 2013 och 2014 och känns vagt bekant. De bjuder på årets duett och sådana kan fungera riktigt bra, minns bara Hanna Ferm och Liamoo. Lite tjatig låt, men en plats i Andra Chansen tror (och hoppas) jag ändå att det blir. Jag tycker faktiskt att det här är en av de få låtarna i år som nästan är bra på riktigt och är nyfiken på hur framträdandet i sin helhet ser ut.

William Stridh med Molnljus av Markus Lidén, Christian Holmström, David Kreuger, William Stridh

Ännu en Idol-deltagare från ett år då jag inte alls följde tävlingen. Helt klart är det så att deltagande i andra musiktävlingar ger en snabbfil till Melodifestivalen. Faktum är att Stridh överraskade mig positivt och utan att ha en aning om hur populär han är tror jag att han kan skrälla. Inte min typ av låt, men det känns som att den kan nå en bred publik.

Utslagna

Frida Öhrn med We are one av Frida Öhrn, Hampus Eurenius, Nicklas Eklund

Tydligen var Frida Öhrn nära att komma med i Fame Factory 2002 då Magnus Bäcklund vann och jag satt klistrad framför tv:n. Hon har också varit med i Oh, Laura och Cookies ’N’ Beans. Hon tävlar i Melodifestivalen för fjärde gången, men första gången som soloartist. Det är ingen tvekan att Öhrn kan sjunga, men det blir tyvärr lite skrikigt och märkligt nog är det engelska uttalet ganska dåligt. En pigg låt, men jag tror inte att det räcker för att gå vidare.

Jakob Karlberg med Om du tror att jag saknar dig av Nanne Grönvall, Isak Hallén, Henrik Moreborg och Jakob Karlberg

Tydligen har Jakob Karlberg både varit med i Idol och haft flera hits men för mig är han okänd. Jag hoppas VERKLIGEN att alla föräldrar håller ungarna borta från telefonerna så att den här väldigt påfrestande låt inte går vidare. Tyvärr är jag rädd för att Jakob Karlberg charmar många och att låten kan skrälla. Jag hoppas att jag har fel.

Nanne Grönvall med Carpool Karaoke av Nanne Grönvall och Peter Grönvall

Jag älskar verkligen programmet Carpool Karaoke där James Corden sjunger högt i bil med diverse artister. Nanne Grönvalls låt är däremot helt gräslig. En hysterisk låt att bugga till som jag är rädd kan gillas av alldeles för många. Det är svårt att inte charmas av Nanne och hon sticker verkligen ut i sammanhanget, men hjälp, det här är verkligen Melodifestivalen när den är som mest påfrestande.

 

Photo by BRUNO EMMANUELLE on Unsplash

Deltävling 3 från Luleå

Idag är det dags för den tredje deltävlingen i årets Melodifestivalspektakel och den sänds från Luleå. Som vanligt går det att lyssna på snuttar av de sju bidragen och jag har försökt att bilda mig en uppfattning. Den här veckan känns det dock väldigt öppet, med flera kända artister och några intressanta uppstickare.

Till final

Faith Kakembo med Crying Rivers av Jörgen Elofsson och Liz Rodrigues

Om talang har någonting med tävlingen att göra går Faith Kakembo direkt till final, trots att hon debuterar i Melodifestivalen. Klippet som går att lyssna till är pampigt och även om det inte alls är min typ av musik imponeras jag av Faith Kakembos sånginsats. Både Kakembo och Amanda Aasa (se nedan) har tävlat i P4 Nästa och har förhoppningsvis en del fans.

Mohombi med Winners av Jimmy Jansson, Mohombi och Palle Hammarlund

Mohombi tävlar med Winners, som typ samma låt som förra året och förutsatt att han behållit sina fans tror jag att det räcker till en finalplats. Det kräver nog ett vettigt scennummer, men med ett sådant tror jag att det funkar och efter att ha sett det korta klippet på svtplay tycker jag att det ser lovande ut. Lagom ofarligt och lagom bra helt enkelt.

Till Andra Chansen

Mariette med Shout it out av Thomas G:son, Cassandra Ströberg, Alex Shield och Mariette Hansson

Mariette är först ut och hon har namnet, men inte låten. Nu är det som sagt bara en kort snutt jag hört, men Shout it out kommer inte riktigt igång. Samtidigt är det G:son och i kombination med en mäktig scenshow kan funka. Det hade varit kul om Mariette och Faith Kakembo tar varsin finalplats.

Drängarna med Piga & dräng av Anders Wigelius, Robert Norberg och Jimmy Jansson

Jag avskyr verkligen Drängarna och tycker inte alls om Piga & dräng. Det är buskis och pinsamt, men tyvärr är det alltid någon idiotlåt som går vidare. Jag hoppas att det inte funkar och har gärna fel, men till Andra Chansen kan det räcka. Blir det final tappar jag helt hoppet om de som röstar och kommer att kräva jurygruppernas totala återkomst och kontroll. Skämskudde av gigantiska proportioner lär behövas om jag ska överleva numret. Fy, fy, fy vad dåligt det är.

Utslagna

Anis Don Demina med Vem e som oss av Anderz Wrethov, Johanna Elkesdotter Wrethov, Anis Don Demina och Robin Svensk

Det här är faktiskt inte så tokigt, eller det hade i alla fall kunnat vara värre. Vem e som oss är riktigt underhållande och får gärna ta de röster som jag helst inte vill att Drängarna ska få och snor han dem kan han ta en plats i Andra Chansen. Årets Samir och Viktor och tydligen har de ett finger med i numret. Jag kan inte hjälpa det, men faktum är att jag blir glad av den här låten. Något jag lär få äta upp när den spelas sönder, tack gode gud för att barnen kommit förbi dagisåldern.

Amanda Aasa med Late av Amanda Aasa, Siri Jansson, Erik Grahn och Alex Shield

Jag tycker verkligen om Amanda Aasas Maggio-doftande poplåt Late och även den får gärna byta plats med Drängarna, men tror tyvärr att Aasa får nöja sig med en sjätteplats. Även gällande det här tipset har jag väldigt gärna fel. En radioplåga lär det i alla fall bli, men tyvärr ser Aasa alldeles för osäker ut på scen för att kunna gå vidare i tävlingen.

Albin Johnsén med Livet börjar nu av Robin Stjernberg, Albin Johnsén och Gino Yonan

Albin har varit med förr både som låtskrivare och artist och det har gått okej. De andra veckorna hade Livet börjar nu möjligen kunnat nå Andra Chansen, men den här veckan har jag svårt att se att det blir annat än en sista plats. Kan funka på radio, men även det är tveksamt, det finns en miljard liknande låtar. Dessutom bjuder det korta scenklipp som finns på svtplay på alldeles för mycket falsksång och dans med armarna i flygläge. Inte kul alls faktiskt.

 

Photo by BRUNO EMMANUELLE on Unsplash

 

 

Andra deltävlingen från Göteborg

Dags för deltävling två och nu händer det grejer. Ett bidrag har hastigt och lustigt fått byta artist efter att ett inte alls nytt rättsfall ställt till det. Thorsten Flinck ska ha hotat en bilist och diskas därför, istället hoppas Jan Johansen in med kort varsel. Det smakprov som finns att lyssna på är dock med Thorsten Flinck, medan Jan Johansen står för scenframträdandet. Märkligare än märkligast.

Sju bidrag tävlar i Göteborg och förhandsfavoriterna är tidigare vinnaren Anna Bergendahl och nykomlingen Paul Rey. Jag har lyssnat på de smakprov som finns på svtplay och försökt bilda mig en uppfattning.

Till final

Anna Bergendahl med Kingdom come av Bobby Ljunggren, Thomas G:son, Erik Bernholm och Anna Bergendahl

Jag är svag för Bergendahls röst och tycker att årets låt slår förra årets bidrag Ashes to Ashes. Final känns troligt, men det är en svårtippad deltävling.

Paul Rey med Talking in my sleep av Paul Rey, Lukas Hällgren och Alexander Standal Pavelich

En oväntad förhandsfavorit och faktiskt en helt okej låt. Liveklippet är dock ganska mycket sämre än det inspelade och det gör mig lite orolig. Går det bra blir det finalplats, men det beror på dagsformen. Några falsksångare vill vi inte ha i final.

Andra chansen

Mendez feat. Alvaro Estrella med Vamos Amigos av Palle Hammarlund, Jimmy Jansson och Leo Méndez

Tala om svårtippat. Jag har egentligen svårt för Mendez och han brukar dessutom vara väldigt svajig live. Estrella är dock riktigt charmig och låten funkar bättre än Everyday från 2018.  Det här kan skrälla.

Klara Hammarström med Nobody av Erik Smaaland, Palle Hammarlund och Klara Hammarström

Inte dåligt och inte bra. Habilt, men ointressant. Svårtippat, men det kan räcka till Andra chansen. Mest för att resten av bidragen är sämre.

Utslagna

Jan Johansen med Miraklernas tid av Thomas G:son

Det här är extremt svårtippat, då jag endast hört en minut av låten och då framförd av Thorsten Flinck. Jan Johansen har en del fans, han framträdde redan förra veckan och låten är inte helt tokig. Det kan bli en femteplats, men jag har svårt att se att det kan gå bättre än så.

Dotter med Bulletproof av Dino Medanhodzic, Johanna Jansson (Dotter) och Erik Dahlqvist

Rätt cool ljusshow och helt okej låt om än ganska ointressant. Jag har svårt att se hur det här kan sluta med annat än just ett slut.

Linda Bengtzing med Alla mina sorger av Yvonne Dahlbom, Jesper Welander, Adam Jönsson och Linda Bengtzing

Det här är verkligen inte bra och det var knappt bra för 15 år sedan heller, även om låten passat bättre då. Det här med veteraner är kanske kul, men inte om veteranerna i fråga inte förnyat sig alls på alldeles för många år. Jag och Linda Bengtzing är jämngamla och jag känner mig väldigt gammal när jag ser henne.

 

Photo by BRUNO EMMANUELLE on Unsplash

 

 

 

Melodifestivalen från Linköping

Egentligen är jag noll pepp inför årets Melodifestival. Barnen börjar bli så stora att de inte längre vill titta och då försvinner lite vitsen med programmet. Nu har jag ändå lyssnat på de korta förhandlyssningsklipp som ligger på svtplay och börjar bli lite sugen på att se spektaklet trots allt.

Årets Melodifestival leds av sångerskorna Lina Hedlund och Linnea Henriksson tillsammans med komikern David Sundin och första deltävlingen sänds från SAAB Arena i Linköping. Sju låtar tävlar och startfältet innehåller både veteraner och nykomlingar. Det är lite lustigt med de typiska melloartisterna som verkar leva upp en gång om året, men aldrig har några hits förutom tävlingslåten. Några av dem finns representerade i Linköping.

Mina tips lyder som följer:

Till final

Ballerina med Malou Prytz av Thomas G:son, Peter Boström och Jimmy Jansson

En låt som fastnar och som många av de yngre tittarna (som röstar mycket) kommer att gilla. Bättre än låten som hon skrällde med förra året.

Läs mer om låten här.

Boys with emotions med Felix Sandman av Tony Ferrari, Parker James, Peter Thomas, Philip Bentley, Nicki Adamsson och Felix Sandman

Egentligen ingen stark låt, men Sandman är Sandman och jag tror att det räcker. Självklart beror det också på scenshowen. Han är dock en vettig förebild som jag blir glad om unga lyssnar till. Killar som vågar identifiera sig som feminister behöver vi definitivt fler av.

Läs mer om låten här.

Till andra chansen

Take a chance med Robin Bengtsson av Jimmy Jansson, Karl-Frederik Reichhardt, Marcus Winther-John

Låter som Robin Bengtsson brukar låta, men jag tror inte att det räcker till final i år. Snyggt, men lite ointressant. Det skulle vara om scenshowen är spektakulär möjligen.

Läs mer om låten här.

Move med The Mamas av Melanie Wehbe, Patrik Jean och Herman Gardarfve

The Mamas körade bakom John Lundvik förra året och nu är tre av de ursprungliga fyra med i Melodifestivalen. Grymma sångerskor och rätt cool låt. Hoppas och tror att de går vidare. Möjligen är det en nackdel att den har samma stil som förra årets vinnarlåt.

Läs mer om låten här.

Utslagna

Sluta aldrig gå med Sonja Aldén av Bobby Ljunggren, David Lindgren Zacharias och Sonja Aldén

En klassisk schlager som säkert kommer att gå hem hos den äldre generationen, men jag tror inte att det räcker för att ta sig vidare. Däremot hade den varit en klar vinnare tidigt 90-tal.

Läs mer om låten här.

Inga problem med OVÖ av Nicholas Frandsen, Lukas Nathanson, Jean-Willy Akofely och Nickie Osenius Kouakou

Det här funkar inte alls i sammanhanget, eller så är det jag som blivit gammal.

Läs mer om låten här.

Moves med Suzi P av Joy Deb, Suzi Pancenkov, Aniela Eklund, Malou Ruotsalainen, Chanel Tukia och Kenny Silverdique

Tråkig låt där engelska och svenska blandas friskt. Jag har svårt att se ska locka speciellt många att rösta. Tror att den kommer sist.

Läs mer om låten här.

 

Kajsa Haidl i DN tror på samma topp 4 som jag, men med Robin Bengtsson till final istället för Malou Prytz. Jan Andersson i GP tror detsamma, liksom Markus Larsson i Aftonbladet.  Så kan det absolut bli och The Mamas skulle också kunna knipa en finalplats. Att någon annan låt slår sig in i topp 4 har jag dock svårt att se.

Vilka bidrag tror och hoppas du på ikväll?

 

Photo by BRUNO EMMANUELLE on Unsplash

Oliver på Göteborgsoperan


Det var en ovanligt trevlig arbetsdag igår, då hela estetiska programmet i Lerum drog in till Göteborgsoperan för att se föreställningen
Oliver, en musikal av Lionel Bart baserad på boken Oliver Twist av Charles Dickens, som hade urpremiär i West End sommaren 1960. Uppsättningen i Göteborg hade premiär i september 2019 och är nyöversatt av Ulricha Johnson. För regi och koreografi står Fredrik Benke Rydman och koreografin är verkligen något utöver det vanliga. 

När vi träffar Oliver första gången bor han på ett barnhem där änkan Corney och mr Bumble gör livet surt för barnen. När Oliver har mage att be om mer mat blir han såld till begravningsentreprenören mr Sowerberry och hans fru och dotter. Små, men viktiga roller förtjänstfullt spelade av Lars Bethke, Åsa Fång och Emilia Hallstensson. Jag absolut älskar deras docklika kostymer med de abnormt långa armarna och gillar speciellt hur Hallstensson tolkar Charlotte.

När Oliver rymmer från familjen Sowerberry träffar han Dodger, som är ficktjuv och bor tillsammans med några andra pojkar hos Fagin. Extra roligt var det att se en bekants yngste son bland pojkarna. Jag är verkligen imponerad av deras insatser. Imponerar gör också Nancy, en vän till Fagin som är förälskad i berättelsens skurk Bill Sikes. Nancy spelas av Caroline Gustafsson som gör sin första roll på Göteborgsoperan. Vilket fynd!

Tre timmar, om än med paus, är lång tid att sitta stilla och lyssna, men det gick alldeles utmärkt både för mig och eleverna. Även om tempot blir lågt ibland livas föreställningen upp med de större ensemblescenerna och musiken är riktigt bra. Jag har aldrig sett musikalen Oliver tidigare, varken live eller på film och blev verkligen positivt överraskad.

Oliver går fram till 26 april och jag rekommenderar den verkligen. Fantastiska sång- och dansinsatser av såväl små som stora och dessutom grym scenografi, mask och kostym. Ansvarig för scenografin är Frida Arvidsson, medan Lehna Edwall står för kostymdesign. Utan deras jobb hade föreställningen inte varit alls lika bra.

 

Foto: Lennart Sjöberg

Sammanställning av Århundradets kalender

I december har jag delat några kulturella höjdpunkter från de två decennier som gått av detta det 21:a århundradet. Många böcker, men också filmer, tv-serier och låtar som ligger mig varmt om hjärtat. Självklart har mycket bra fått väljas bort, men jag är ändå nöjd med mitt urval och önskar er trevlig läsning så här på juldagen.

1 december Ett litet liv av Hanya Yanagihara

2 december Gilmore Girls

3 december Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

4 december Black Swan

5 december Busters öron av Maria Ernestam

6 december Chasing Pavement med Adele

7 december Fortfarande Alice av Lisa Genova

8 december The Good Wife

9 december Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

10 december Never let me go av Kazuo Ishiguro

11 december Be Mine! med Robyn

12 december Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid

13 december Ett rum i våra hjärtan

14 december Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

15 december Six feet under

16 december Fuck you med Lily Allen

17 december Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell

18 december En oväntad vänskap

19 december Grey’s Anatomy

20 december Memorys bok av Petina Gappah

21 december Amélie från Montmartre

22 december Vitsvit av Athena Farrokhzad

23 december Paradisträdgården av Amy Waldman

24 december Håll ut med Bo Kaspers Orkester

 

Saknar du någon bok kan det vara så att jag skrivit om just den under tidigare julkalendrar. Du hittar dem här. Annan kultur kan ha tagits upp bland de kulturella minnen jag skrev om i somras. Dem hittar du här.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: