Joyce Carol Oates

Vem blir årets nobelpristagare i litteratur?

I eftermiddag klockan 13 kommer ständig sekreterare Mats Malm att öppna de berömda dörrarna i Börshuset och tillkännage vinnaren av Nobels litteraturpris 2020. Vem vinner? Vi har såklart ingen aning, men fyra forna kulturkollare kan inte motstå tillfället att gissa lite. 

Vi har sedan 2014 konfererat på Kulturkollo om vem vi tror vinner Nobels litteraturpris. 2014 vann Patrick Modiano men det var ingen av oss som gissade på det. 2015 lyckades Helena pricka in rätt gissning på Svetlana Aleksijevitj. 2016 kammade vi hem noll poäng för vem kunde ana att Bob Dylan skulle motta nobels litteraturpris? Lika illa gissade vi dock 2019 då Peter Handke vann och Olga Tokarczuk tilldelades priset för 2018. Med andra ord så är vi inte så lysande på att gissa rätt, men det avskräcker inte oss att göra ett nytt försök 2020.

Vad ska vi tänka på innan spekulationerna skenar? Jo, jag gjorde en egen undersökning på vad som krävs för att vinna litterära priser. Störst chans har du om du är är en europeisk vit man och som är över femtio år. Utomeuropeiska författare räknas inte i finkulturella sammanhang om du inte är författare som lever i exil i land i Europa. Är du kvinna så finns det en liten chans att vinna förutsatt att du skriver om andra världskriget. Läs hela inlägget här. 


Anna: Ja, vad ska man egentligen tro om det här med nobelpriset i litteratur. Jag hoppas, hoppas att priset i år går till en författare som lockar till läsning, mycket läsning och varför inte Margaret Atwood? Hon har en stor och bred produktion som innehåller både poesi, essäer, skönlitteratur, drama och manus för tv. Jag framhåller och hoppas ständigt på Jamaica Kincaid eftersom hon skriver helt briljant med ett språk som är så noggrant och klart att det är självlysande. Min tredje gissning/förhoppning är att Ngugi wa Thiong’o, som under ett halvt sekel skrivit fantastiska romaner och engagerat sig för rätten att skriva på modersmål och översätta texter till minoritetsspråk, skall uppmärksammas. 


Fanny: Mitt förtroende för Svenska akademien har tyvärr mycket att önska. Alla intriger, fulspel och inte minst förra årets pristagare gör mig mest matt. Men det händer kanske något fint i år? Kanske. 

Jag brukar undanbe mig att gissa i de här sammanhangen. Jag är i ärlighetens namn varken superintresserad eller superengagerad och just nu är jag dessutom superskeptisk. Men jag vill tro gott om människan och att Svenska akademien snart kommer bli något nytt. Något bra. 

Jag har alltid hoppats på Joyce Carol Oates, men hon är månne för ojämn och har för hög produktionstakt. Den som jag verkligen skulle vilja se som pristagare är Margaret Atwood för hennes mångsidighet, språk och blick på världen. Eller kan det bli Nawal El Saadawi, Jamaica Kincaid eller Colm Tóibíns år? 

Vad vet jag?! Sannolikt blir det någon för mig okänd.


Helena: Det finns mycket att säga om Akademien, senaste pristagaren och allt det där, men jag gör inte det idag, jag biter ihop, försöker välja glädjen och önskar mig att vi kan få återgå till det litterära igen. Egentligen tror och tycker jag att det är dags för en poet i år, men jag har så sorgligt dålig koll där så jag tippar romanförfattare istället. Jag hoppas att någon av följande prisas:

Margaret Atwood borde prisas för att hon är så mångsidig, hon skriver såväl poesi och science fiction som historiskt och fantastiskt. Om inte annat kan hon få priset som tröst för att hon måste uppleva en värld som rör sig närmare och närmare det Gilead hon beskrev i Tjänarinnans berättelse för varje dag.

Colm Toibin borde prisas för att han skildrar människor så uppenbart ömsint, kärlek till mänskligheten behöver vi mer av, eller hur? Han är också kombinerat ömsint och kraftfull oavsett om han beskriver HBTQI-liv, kvinnovardag, barns världar, samhällskonflikter eller historiska myter. 

Jamaica Kincaid borde prisas eftersom hon är så himla cool, i såväl sitt sätt att vara och kasta åsikter omkring sig som i sitt skrivande. Hon har ett helt eget sätt att se på och beskriva världen och det borde lyftas fram och hyllas.

Men mest av allt hoppas jag som vanligt på en för mig okänd författare som jag ska vilja lära känna och som kan öppna en ny värld för mig, gärna någon av de där poeterna som jag har så dålig koll på.


Linda: Sanningen är att jag börjar tröttna på Svenska Akademien och alla intriger. Droppen blev förra årets Nobelpris till Peter Handke som mest kändes som en barnslig protest mot dem som försökt styra genom en utökad Nobelkommitté. Det märks också att intresset för priset är mindre än det brukar. Inte lika tidig vadslagning. Inte lika många spekulerande texter. Jag ger de aderton (eller sexton) en chans till och hoppas att de gör ett bra val. 

Om Ngũgĩ wa Thiong’o ska vinna priset någon gång så måste det nog bli i år, eller i alla fall snart. Inte just för att han är gammal, utan för att Per Wästberg är det och jag kan tänka mig att just Wästberg är hans största förespråkare. Lite känns det dock som att det är dags för en poet i år, för nej, Bob Dylan räknas inte. Även om jag egentligen inte önskar mig en pristagare från Nordamerika eller Europa håller jag en tumme för fantastiska Anne Carson och drar också till med den kinesiske poeten Bei Dao. Två väldigt olika poeter från olika delar av världen, som båda har en personlig och speciell röst. 

Nu har jag tippat tre gamlingar men lite kul hade det varit med någon yngre (i alla fall med nobelprismått mätt) författare med en samtida röst. Kanske japanska Yoko Ogawa kan vara något? Jag har visserligen bara läst en bok av henne, men senaste boken The Memory Police verkar mycket intressant och har dessutom nominerats till Man Booker International Prize. Eller varför inte Hiromi Itō en spännande poet, också hon från Japan, som är en av de mest karismatiska författare jag någonsin lyssnat till. Att gubbarna i Svenska Akademien skulle ge priset till en kvinna som skriver dikter om kvinnlig identitet och sexualitet känns dock lite väl långsökt. 


Strax efter klockan 13 vet vi och jag återkommer med kommentarer därefter!

 

Böcker att se fram emot i maj

Snart ny månad och nya böcker att se fram emot. Jag har lusläst förlagets kataloger och hittat många titlar som lockar.

Krigarinnorna, Laetitia Colombani, [sekwa], maj

Jag lever och du hör mig inte, Daniel Arsand, Elisabeth Grate Bokförlag, maj

Himlen över taket, Nathacha Appanah, Elisabeth Grate Bokförlag, maj

Lycka är för losers, Wibke Brueggermann, Natur & Kultur, 1 maj

Säg inget om Lydia, Celeste Ng, Albert Bonniers Förlag, 5 maj

Juni, juli och halva augusti, Marie-Louise Marc, Printz Publishing, 6 maj

Systrarna från Toscana, Lori Nelson Spielman, LB förlag, 6 maj

Midsommarnattsdrömmar, Bengt Ohlsson, Albert Bonniers förlag, 8 maj

Renoveringsobjekten, Eli Åhman Owetz, Harper Collins, 8 maj

Den osynlige vännen 1 och 2, Stephen Chbosky, Norstedts förlag, 11 maj

Dit mina tankar aldrig når, Yijun Li, Norstedts förlag, 11 maj

I sommar blir det nog bättre, Sisko Savonlahti, Norstedts förlag, 11 maj

Daisy Jones & the Six, Taylor Jenkins Reid, Bookmark förlag, 12 maj

Helt ärligt, Camryn Garrett, Gilla böcker, 12 maj

Min mörka Vanessa, Kate Elizabeth Russel, Albert Bonniers förlag, 12 maj

Lärarinnan, Danny Wattin, Piratförlaget, 14 maj

Inte din baby, Seluah Alsaati, Natur & Kultur, 15 maj

Luta sig mot vinden, Rakhsha Razani, Galago, 15 maj

Systrarna på heden, Bella Ellis, Bokförlaget Polaris, 15 maj

Allt vi höll hemligt, Lara Prescott, Norstedts förlag, 18 maj

Svärmodern, Moa Herngren, Norstedts förlag, 18 maj

Tolv veckor med dig, Johanna Schreiber, Norstedts förlag, 18 maj

Balladen om sångfåglar och ormar, Suzanne Collins, Bonnier Carlsen, 19 maj

En nästan perfekt semester, Lucy Diamond, Printz Publishing, 20 maj

Jagad, Joyce Carol Oates, Albert Bonniers Förlag, 20 maj

Strega, Johanne Lykke Holm, Albert Bonniers Förlag, 22 maj

Rött, vitt och kungligt blått, Casey McQuiston, Lavender Lit, 26 maj

Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts, Mhairi McFarlane, Harper Collins, 27 maj

 

De nominerade till Årets bok 2020

Målet var att hinna titta på avslöjandet av de nominerade böckerna direkt på morgonen idag, men dagen har gått i ett på jobbet och jag landade i soffan först för en liten stund sedan. När jag klickade mig ut för att söka efter de nominerade insåg jag att jag lyckats med konststycket att förutse exakt noll (NOLL!) av de nominerade och jag har bara läst en av dem. Några fler är jag nyfiken på, medan jag faktiskt är lite konfunderad över vissa val och definitivt vissa bortval. Klart är att jag och juryn inte alls fastnat för samma titlar det senaste året. Så brukar det inte se ut.

De nominerade till Årets bok 2020 är:

Brevvännerna av Eli Åhman Owetz (Harper Collins)

En oväntad nominering som jag (kanske orättvist) avfärdat. Kan säkert funka att läsa en varm sommardag, så det får jag väl göra. Boken handlar om två personer som brevväxlar anonymt via en bokbuss och det låter faktiskt riktigt charmigt.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens (Bokförlaget Forum)

Det här är en bok som jag tror skulle passa mig, men som jag ännu inte läst. Egentligen den typ av roman som på pappret är självskriven som nominerad. Boken handlar om Kya Clark, som kallas “Träskflickan” av människorna i det lilla samhället där hon bor.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes (Printz)

En nominering som jag borde ha förutsett, men jag valde bort den till förmån för Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell utgiven av samma förlag. En nominerad från ett mindre förlag brukar vara allt, men i år har Polaris lyckats knipa två nomineringar och Harper Collins, som kanske inte kan räknas som litet, men har en ganska liten svensk utgivning, har hela tre nominerade. Jag brukar ju gilla Jojo Moyes, men har inte alls lockats av den här boken märkligt nog.

Jamåhonleva av Anders Roslund (Albert Bonniers förlag)

Jag har inte riktigt fastnat för Roslunds böcker ännu, men den här om kriminalkommissarie Ewert Grenoch infiltratören Piet Hoffmann får jag väl ge en chans.

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates (Harper Collins)

Oväntad, men rolig nominering. Det var länge sedan jag läste något av Oates och jag har kikat på den här boken. Berättelsen om Violet Rue Kerrigan, vars två äldre bröder begår ett rasistiskt mord verkar både spännande och relevant.

I oxögat av Ida Andersen (Polaris)

En historisk roman som är en spännande nominering, men som inte lockar mig speciellt mycket. Säkert välskriven, men den här historieläraren har svårt att läsa historiska skildringar i form av skönlitteratur.

Ödesmark av Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)

Jag trodde inte att förra årets vinnare skulle nomineras i år igen, men tycker faktiskt att det är kul att jag hade fel. Det här är en av de nominerade som jag verkligen vill läsa.

Jägarinnan av Kate Quinn (Harper Collins)

Tredje nomineringen för Harper Collins och jag inser att jag läst väldigt få böcker ur deras utgivning det senaste året. Jägarinnan har jag sneglat på och berättelsen om tre karaktärer före, under och efter andra världskriget skulle kunna vara riktigt spännande.

Terapeuten av Helene Flood (Polaris)

Terapeuten är Helene Floods första bok för vuxna och säkerligen har hennes erfarenheter från psykologyrket påverkat innehållet. Boken handlar om Sara, en ung psykolog som driver en mottagning för unga ovanför garaget i anslutning till den ärvda villa som hon och hennes man håller på att renovera.

Nästa! av Nina Lykke (Wahlström & Widstrand)

Nina Lykke är en tidigare juryfavorit som blivit nominerad även för sin nya bok. Nästa! har undertiteln “en läkarroman” och jag ser fram emot att läsa den.

Tistelhonung av Sara Paborn (Albert Bonniers förlag)

Sara Paborn finns med i min Boktolva i år och jag har planerat att läsa Tistelhonung som landade i brevlådan förra veckan.

Skuggjägaren av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Det här är en nominerad som jag verkligen borde ha haft med även på min lista. Skuggjägaren är verkligen en riktigt bra spänningsroman som är väl värd sin nominering.

 

Vad tycker du om de nominerade titlarna? Har du några favoriter? Är det några nomineringar som överraskar dig? Saknar du några titlar på listan?

Tre böcker som jag var helt säker skulle nomineras och faktiskt saknar på listan är Resten av allt är vårt av Emma Hamberg (Piratförlaget), En förlorad man av Jane Harper (Bokförlaget Forum) och Herravälde av Elin Olofsson (Wahlström & Widstrand). Eftersom könsfördelningen är ännu mer ojämn än min var tycker jag gott att En halv värld bort av Mike Gayle (Norstedts) kunde fått vara med på listan. Visserligen är det Bonniers Bokklubbar som väljer ut de nominerade, men någon titel från konkurrenten Norstedts kunde de väl tagit med. Även annan mångfald än gällande kön saknas, vilket gör att jag saknar t.ex. Queenie av Candice Carty-Williams (Albert Bonniers Förlag) och Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata (Lind & co).

Snart dags för dubbla nobelpristagare

Imorgon får vi veta vilka som tilldelas Nobelpriset i litteratur och det är två vinnare som presenteras. Efter förra årets kaos verkar debatten kring Svenska Akademien tystnat något, men även om jag är glad över chansen att upptäcka fler pristagare kan jag känna att de kanske borde ha väntat ett år till för att låta en fulltalig akademi utse dem. Samtidigt är jag alltid intresserad av att få bekanta mig med nya nobelpristagare och hoppas att den utökade Nobelkommittén kan utse något mer spännande pristagare än Svenska Akademien lyckats med de två senaste åren de gjorde valen. Det man får ge dem är att de i alla fall lyckats välja pristagare som knappt funnits med i förhandsspekulationerna, men det är också allt.

Två pristagare betyder hoppas jag verkligen minst en ny kvinnlig sådan. Att bara 14 kvinnor har tilldelats priset samtidigt som 95 män har fått det är en smärre katastrof, speciellt med tanke på att väldigt lite har gjorts för att ändra på det de senaste decennierna, när jämställdheten faktiskt gått framåt på andra områden. Sedan handlar det sjävklart om kvalitet, men om två män från västra Europa eller USA vinner blir jag minst sagt trött om än tyvärr inte särskilt överraskad. Faktiskt blir jag ganska trött om två män vinner, oavsett ursprung. Rent slentrianmässigt väljer Svenska Akademien dock män, eftersom en kvinna som vinnare alltid ses som ett undantag eller en inkvotering, som om det inte funnits en lång rad utmärkta kvinnliga kandidater. Av någon konstigt anledning påstås kvinnor inte kunna skriva om det allmänmänskliga, för det är tydligen bara män kapabla till. Män läser böcker av män om män och kvinnor läser böcker av både män och kvinnor om såväl män som kvinnor. Vi har kanske helt enkelt bättre inlevelseförmåga. Därmed inte sagt att kön är det som ska avgöra, vilket det gjort varje år en man fått ta emot priset. Bland mina favoriter finns författare från olika delar av världen och av båda kön.

Vilka kommer då att bli de vinnare som ständige sekreterare Mats Malm avslöjar imorgon klockan 13.00. Här blir det olika namn beroende på om det är pristagare jag tror på eller önskar mig. Mitt hjärta klappar alltid lite extra för Ko Un, den sydkorenske poeten som bland annat skriver dikter som beskriver och presenterar den sydkoreanska befolkningen. Jag hade också tyckt att det vore fantastiskt roligt om Margaret Atwood eller Jamaica Kincaid vann, inte för att de tillhör mina absoluta favoritförfattare, men de är skickliga skribenter som skriver intressanta böcker med ett viktigt innehåll. Det gäller även Maryse Condé, men eftersom hon tilldelades förra årets alternativa Nobelpriset har jag svårt att se henne som en tänkbar vinnare. Lite överraskad är jag över Anne Carsons låga odds och henne ser jag gärna som vinnare. Som vanligt önskar jag mig en poet och coolast hade det varit om vinnaren hette Carol Ann Duffy, vilket tyvärr är otroligt då jag har svårt att se en brittisk hovpoet vinna Nobelpriset. Jag tror också att gamla favoriter som Joyce Carol Oates och Ngũgĩ wa Thiong’o tyvärr gjort sitt som heta kandidater, men har gärna fel.

Vilka tror jag då på? Egentligen både tror och hoppas jag på en lite smalare författare och då kan Olga Tokarczuk vara ett alternativ. Det som talar emot henne är att hon tilldelades Man Booker International Prize förra året. Det som talar för henne är att hon är väldigt kontroversiell i det mer och mer högerpopulistiska Polen och efter två års väldigt opolitiska pristagare, kan jag tänka mig att Svenska Akademien går åt ett annat håll. Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är också en tänkbar vinnare och en mer ofarlig sådan. Nobelkommittén får dock gärna gå utanför Europa och en tänkbar kandidat är då Salman Rushdie, även om jag önskar mig en författare som inte skriver på engelska. Kinesiska Can Xue har låga odds och är okänd för mig, men verkar spännande liksom César Aira. I den mardröm jag hade förra veckan vann istället Ismail Kadare och Enrique Vila-Matas. De är säkert skickliga författare, men intresserar mig absolut inte alls. Kanske kan Nawal El Saadawi istället vinna innan hon, som många andra tänkbara pristagare före henne, hinner försvinna från jordelivet. I år är jag extra ledsen över att varken Philip Roth eller Amos Oz hann få priset. De var två självklara kandidater.

Faktiskt tycker jag att själva spekulerandet av vem eller vilka som ska tilldelas priset är roligare än att få veta vinnarna. Nästan alltid blir jag besviken över avslöjandet och tomhet är oftare känslan det väcker snarare än glädjen. Senaste gången jag blev glad på riktigt var nog när Alice Munro vann 2013 och det var också senaste gången jag tippade rätt. Vill ni veta vilka jag valt ut av alla dessa namn är det till Kulturkollo ni ska bege er. Där har jag definitivt bestämt mig för två vinnare.

Vilka vinnare hoppas och tror du på?

Topp 100 enligt O 2018

Jag gjorde en 100-i-topp 2010 och 2013 och nu tyckte jag att det var dags att uppdatera den. Alltid intressant, då vissa böcker jag vet att jag älskat nu finns så långt bak i minnet att jag knappt kommer ihåg mer än känslan av dem. Jag låter de gamla listorna vara kvar, men har utgått från listan från 2013 när jag gjort den nya topplistan. Vissa gamla favoriter har fått ge plats år nyare älsklingar, medan andra finns kvar. Målet är också att många olika genrer ska vara representerade, men max en bok per författare. Titlarna är på det språk jag läst boken på och de böcker jag skrivit om på bloggen är länkade till respektive inlägg.

  1. Blindheten, José Saramago
  2. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
  3. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid
  4. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
  5. Ghana must go, Taiye Selasi
  6. Att levaYu Hua
  7. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
  8. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides
  9. Medan mörkret faller, Anna Lihammer
  10. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
  11. Lång dags färd mot natt, Eugene O´Neill
  12. Förtöjningar, Per Wästberg
  13. Stål, Silvia Avallone
  14. The Barrytown Trilogy, Roddy Doyle
  15. Flickan och skulden , Katarina Wennstam
  16. We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler
  17. Den drunknadeTherese Bohman
  18.  American Wife, Curtis Sittenfeld
  19. Porträtt av ett äktenskap, Pearl S Buck
  20. Gyllene år, Laura Ingalls Wilder
  21. Emily gör sitt val, L M Montgomery
  22. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
  23. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
  24. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, E. Lockart
  25. Den vita staden, Karolina Ramqvist
  26. Lucca, Jens Christian Grøndahl
  27. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas
  28.  Mio min Mio, Astrid Lindgren
  29. Bara Alice, Maggie O´Farrell
  30. Hejdå ha det så bra, Kristina Lugn
  31. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  32.  Stendagböcker, Carol Shields
  33. Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson
  34. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
  35. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
  36. Man and boy, Tony Parsons
  37. Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire
  38. Memorys bok, Petina Gappah
  39. Vitsvit, Athena Farrokhzad
  40. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
  41. Onåd, J. M. Coetzee
  42. Kärlek het som chili, Laura Esquivel
  43. Låt tistlarna brinna, Yasar Kemal
  44. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru
  45. På stranden, Nevil Shute
  46. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
  47. Jag, En, David Levithan
  48. Mississippi, Hillary Jordan
  49. Blonde, Joyce Carol Oates
  50. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Bodil Malmsten
  51. All the bright places, Jennifer Niven
  52. Frälsningsarmén, Abdellah Taia
  53. Andarnas hus, Isabel Allende
  54. Vända hem, Yaa Gyasi
  55. Prins Charles känsla, Liv Strömquist
  56. Efter attentatet, Yasmina Khadra
  57. Paradisträdgården, Amy Waldman
  58. Busters öron, Maria Ernestam
  59. Jag älskade honom, Anna Gavalda
  60. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
  61. Den hemliga historien, Donna Tartt
  62. Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall
  63. Tidsklyftan, Jeanette Winterson
  64. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie
  65. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
  66. Musselstranden, Marie Hermansson
  67. The Awakening, Kate Chopin
  68. Vi, Kim Thùy
  69. Trollvinter, Tove Jansson
  70. Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs
  71. Wylding HallElizabeth Hand
  72. Buddha of suburbia, Hanif Kureishi
  73. Vita tänder, Zadie Smith
  74. Timmarna, Michael Cunningham
  75. Igelkottens elegans, Muriel Barbery
  76. The Slap, Christos Tsiolkas
  77. Norwegian wood, Haruki Murakami
  78. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui
  79. Alfabet, Inger Christensen
  80. Sharp Objects, Gillian Flynn
  81. Artighetsreglerna, Amor Towles
  82. Frukost på Tiffany’s, Truman Capote
  83. No och jag, Delphine de Vigan
  84. Fadren, August Strindberg
  85. I väntan på Godot, Samuel Beckett
  86. Ett litet liv, Hanya Yanagihara
  87. Allt går sönder, Chinua Achebe
  88. Sultanbrudens skugga, Assia Djebar
  89. Vi är en, Sarah Crossan
  90. Fortfarande Alice, Lisa Genova
  91. Allt som återstår, Elin Boardy
  92. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  93. Älskade, Toni Morrison
  94. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson
  95. The Hate U give, Angie Thomas
  96. Sorgegondolen, Tomas Tranströmer
  97. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
  98. 1947, Elisabeth Åsbrink
  99. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt
  100. Pojkarna, Jessica Schiefauer

Ge mig något att glädjas åt i år

Förra året satte jag på direktsändningen från Börssalen i Stockholm när Sara Danius kom ut genom dörren för att avslöja 2016 års nobelpristagare i litteratur. Jag kunde inte dölja min bestörtning över valet och bland mina elever fanns de som fnissade lite åt mig, men också de som helt förstod min frustration. Någonstans kändes det som den smala litteraturens död och jag hoppas att den återupplivats.

Imorgon är det dags för henne att avslöja årets pristagare och tänker för mig själv att det inte kan bli värre, sedan blir jag orolig, för tänk om det kan det. Tänk om svenska akademien gått in i en ny era där det populära står i fokus. Det skulle kunna gå att tolka Nobels testamente så, även om det inte varit fallet så ofta. Trender i pristagare har dock funnits förr, men den här hoppas jag är tillfällig. Inget ont om populära författare, men de behöver inte Nobelpriset. Därför vill jag inte att Haruki Murakami ska prisas, även om jag tycker om hans böcker. Om man får tro bettingsajterna är det däremot inte helt otroligt att jag har fel.

Så vem får priset i år? Jag har absolut ingen aning. Däremot hoppas jag på någon utanför Europa och inte heller från USA eller Kanada. Det betyder inte att jag skulle bli ledsen om Margaret Atwood, Joyce Carol Oates eller Philip Roth får priset, men det är dags för något mer oväntat rent geografiskt. Dessutom är det väl otroligt att ännu en amerikan får det, eller ännu en kvinna från Kanada. Just när det gäller kvinnor är det extra svårt att konkurrera. Faktiskt har jag svårt att komma på så många troliga kvinnliga pristagare i år, möjligen kan det vara dags för egyptiska Nawal El Saadawi, men det känns som att tiden sprungit ifrån henne. Kanske kan de aderton överraska med kvinnor som Maryse Condé eller Doris Kareva, som jag gärna hade fått tummen ur att läsa.

Ngugi Wa Thiong’o är den som har lägst odds och det är ett val jag skulle applådera. Det är inte bara det att han är från Kenya. Han skriver också på ett icke-europeiskt språk i en värld där böcker på de forna kolonialspråken ibland verkar vara en förutsättning för uppmärksamhet.

Andra författare som ligger högt på bettinglistorna är Claudio Magris, vilket inte känns som en helt otrolig pristagare. Det jag läst av honom har varit bra, men valet känns ändå lite tråkigt. Däremot skulle jag bli gladare om Amos Oz fick priset. Han är en viktig författare och ett intressant val.

Min största favorit är dock Ko Un. En stor poet som skriver om en värld vi vet väldigt lite om. Jag var inte helt överväldigad över förra boken av honom som jag läste, men hans lägstanivå är hög. Min önskan är alltså att årets Nobelpris går till en poet från Sydkorea. Däremot tror jag inte att det är så sannolikt, med tanke på att en “poet” vann förra året. Och om det nu blir en poet så är det kanske betydligt mindre intressante Adonis som vinner för lång och trogen bettinglistetjänst.

Vem hoppas du på?

Nya läsarfavoriter i juni

Jag gillar projektet med Läsarfavoriter, som Bonnier Pocket och Akademibokhandeln står bakom. Sommaren 2016 kom de första läsarfavoriterna ut i pocket. De fyra var Musselstranden av Marie Hermansson (1998), Pojken som kallades Det av Dave Pelzer (1995), Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt (1996), Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. I höstas släpptes andra omgången, som var Parfymen av Patrick Süskind (1985) När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall (1993) Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson (1994) och Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda (2004). Mer information om samtliga titlar finner du här. Jag har läst dem alla och förutom Pojken som kallades Det håller de hög klass.

Nu är det dags att rösta fram tredje omgångens Läsarfavoriter och det finns åtta böcker att välja på, varav fyra kommer att ges ut i juni. Röstar kan du göra fram till 13 april. Det gör du här.

De åtta böckerna du kan välja mellan är följande:

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren (2002)

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser (1998)

Blonde av Joyce Carol Oates (2000)

Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro (1994)

Kapten Corellis mandolin av Louis de Bernières (1994)

Skära för sten av Abraham Verghese (2009)

Flickan från ovan av Alice Sebold (2002)

Historikern av Elisabeth Kostova (2005)

 

Läs mer om böckerna här.

 

Av de jag har läst är Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro en stor favorit. Det finns också flera titlar jag ännu inte har läst och jag är riktigt sugen på att läsa Skära för sten av Abraham Verghese, så den kommer jag att rösta på.

 

 

Om USA och Nobelpriset

ska%cc%88rmklipp-2016-10-11-21-15-04

Jag måste bara börja med att ifrågasätta bildvalet till artikeln USA har slutat tro på Nobelpriset i DN, ett montage med bilder av de amerikanska författarna Don DeLillo, Richard Ford, Joyce Carol Oates, Joan Didion och så Les Murray, poet från Australien. I övrigt är artikeln intressant och av de som finns på bild är det Les Murray jag kanske mest önskar ska få priset. Förutom honom hoppas jag på Philip Roth, som nämns i artikeln, men inte förärats med en bild.

Är det dags för en amerikansk författare att få Nobelpriset? Kanske det. Själv är jag inget fan av den stora amerikanska romanen, som ofta är för mångordig och svepande för min smak. Richard Ford har till exempel inte orkat mig igenom. Hans böcker låter ointressanta och jag blev matt efter bara några sidor av Kanada. Det gäller också vissa tegelstenar av Joyce Carol Oates, men när hon är bra är hon verkligen mycket bra. Jag tror dock, som många andra, att hon är för spretig för att belönas med ett Nobelpris. Dessutom tror jag inte att en författare som också skrivit ungdomsböcker anses tillräckligt fin. Felaktigt förvisso, men jag skulle bli förvånad om det inte ligger henne i fatet.

Handlar det om att Engdahls aversion mot amerikansk litteratur fungerar som ett veto mot författare från det stora landet i väster? Är det därför Svenska Akademien behövt en extra vecka i år? Eller handlar det om det stundande valet, där författarens hemland kan få en minst sagt obehaglig ledare? Eller handlar det helt enkelt om att amerikanska författare inte håller så hög klass som de själva tycks tro?

Som det påpekas i artikeln ges väldigt lite översatt litteratur ut i USA. Det betyder att de flesta troligen läser amerikanska författare, eller möjligen författare från andra engelskspråkiga länder. Det ger bilden av att de största författarna kommer från just USA. Kanske har Svenska Akademien en orättvis bild av kvaliteten i den amerikanska litteraturen, eller så är det amerikanska kulturjournalister som är hemmablinda. Jag tror att det är en kombination.

 

Uppdatering: Nu är bilden av Les Murray ersatt av en på Philip Roth.

 

Och årets nobelpristagare blir …

I år orkar jag egentligen inte spekulera i vem som får Nobelpriset i litteratur. Jag har inga riktigt stora favoriter kvar känns det som och sörjer fortfarande över att Assia Djebar aldrig fick priset. Det blir säkert någon gubbig tråkgubbe som jag absolut inte vill läsa något av, tänker jag bittert, men sedan tänker jag att det trots allt är väldigt roligt att spekulera.

Klockan 13.00 på torsdag öppnar Sara Danius dörrarna för att sedan kliva ut och för andra gången avslöja vem som tilldelats Nobelpriset i litteratur. Förra året vann Svetlana Aleksijevitj och det var ett bra val. Ännu har jag inte fått tummen ur att läsa mer än utdrag ur hennes böcker, men jag har följt henne som journalist.

Eftersom jag inte tror ett skit på att kön och/eller geografiskt hemvist inte har betydelse för Svenska Akademiens val, känns det otroligt att det blir en kvinna som får priset på torsdag. Annars hade det varit roligt om Nawal El Saadawi eller Margaret Atwood prisades. Atwood har både kön och geografisk hemvist emot sig. Och nej, kön ska inte spela någon roll, men med tanke på att endast 14 av över 100 pristagare hittills är kvinnor, gör det utan tvekan det. Kvinnor borde få priset minns tjugo år i rad.

Förra året påpekade Per Wästberg i en artikel att Svenska Akademien inte heller tar hänsyn till politik när de väljer pristagare. Visserligen har de valt rötägg som V.S. Naipaul och Mario Vargas Llosa och valet av Mo Yan kritiserades på grund av författarens täta band med staten. Ändå tror jag att Adonis har diskvalificerat sig som pristagare genom sin kontroversiella bok Våld och islam. I alla fall skulle jag bli väldigt överraskad om han fick priset i år. Inte heller tror jag att amerikanska författare kommer att uppmärksammas i år av rädsla för att sätta mer fokus på Donald Trump än nödvändigt. Joyce Carol Oates, som ofta nämns i förhandsspekulationerna har därmed tre saker emot sig i år: sitt kön, sitt hemland och som alltid det faktum att hon anses för produktiv för att vara riktigt seriös. Philip Roth ligger bättre till än vanligt om man ska tro oddsen och blir det en amerikan tror jag på honom. Han är mycket troligt inte en vän av Trump och dessutom tillräckligt hemlig för att inte säga något olämpligt.

Så vem får priset? Haruki Murakami om man får tro spelbolagen, men jag tror att han faller på sin popularitet. Svenska Akademien brukar vilja lyfta en författare som ännu inte upptäckts av den stora publiken och då faller Murakami bort. Asien eller Afrika vore dock troliga områden och då jag gärna ser en poet som pristagare håller jag en tumme för Ko Un från Sydkorea. Han har kopplingar till Tranströmer, vilket kan vara en fördel, eller kanske ligga honom i fatet. Det är omöjligt att veta. En nackdel kan det dock vara att hans produktion är tämligen liten, men några titlar finns i alla fall översatta till svenska. Oddsen är dock emot honom, men dem ska man kanske inte lita på ändå.

En författare som har låga odds är Ngũgĩ wa Thiong’o från Kenya. Han är dessutom aktuell med nya utgåvor av ett flertal romaner, vilket skulle göra det roligt för förlag och bokhandlare om han vann. Det var dessutom väldigt länge sedan en författare från Afrika prisades och de senaste pristagarna Coetzee och Gordimer har europeiska rötter. Wa Thiong’o kommer till Stockholm Literature om några veckor och visst vore det riktigt coolt om invigningstalaren blev årets pristagare.

 

 

En torsdag i oktober

medalj

Någon torsdag i oktober klockan 13.00 avslöjas vem Svenska Akademien har utsett till årets nobelpristagare i litteratur. I år är det för första gången Sara Danius är den som läser upp vinnarens namn och efter att ha läst Per Wästbergs artikel i Svenska Dagbladet låter det som att det är på torsdag det smäller.

Artikeln har titeln Priset som är kulturell dynamit och handlar om Wästbergs syn på det stora litteraturpriset då och nu och vad Akademien egentligen tar hänsyn till vid valet av pristagare. Det är inte, som Wästberg trodde innan han blev en av de aderton, att man har som syfte att medvetet sprida priset geografiskt.

Detta kan aldrig nog understrykas, ty vi i litteraturkommittén är mer misstänkta än övriga kommittéer för att medvetet hoppa mellan länder och världsdelar: bara individer får priset, bara enstaka livsverk. Nation, kön, religion betyder ingenting. Geografi är inte vårt ämne.

Ett sådant citat gör mig lite oroad, då det får mig att tro att texten i själva verket är en ursäkt i förväg för att ännu ett år dela ut priset till en man från väst. För visst är det så att nation, kön och religion visst betyder någonting, då historien visar att ju män har större chans att få priset. Inte konstigt då de som väljer ut pristagaren oftast är män. När det blir så att priset ges till en författare som någon akademiledamot har ett allt för nära band till, som i fallet med Mo Yan, blir det olyckligt. Att man också måste påpeka när priset ges till en kvinna, vilket var fallet då Peter Englund presenterade Alice Munro, visar också att normen är en man och allt annat är därmed undantag.

Att geografin i alla fall omedvetet har betydelse erkänner Wästberg utan omsvep. På samma sätt skulle jag önska att han närmade sig genusperspektivet.

Vårt västerländska perspektiv kan inte förträngas, vi är bundna till en läsande erfarenhet, till en bildningsgång, till vissa estetiska kategorier.

Att priset skulle vara politiskt slår Wästberg ifrån sig och menar att Svenska Akademien visserligen belönat politiska författare som stått både till vänster och höger, men att det politiska aldrig varit det centrala.

Vi skiljer mellan politisk avsikt och politisk verkan. Alltså: Kan en författare få priset trots sin politiska läggning? Självklart. Kan man få det tack vare denna läggning? Aldrig!

Den ungerske författaren Péter Nadás har länge varit en tippad vinnare och det skulle mycket väl kunna vara dags nu. Är Wästbergs citat ovan en förklaring till att vinnaren blir en ungrare, trots att landet just nu är mycket kontroversiellt? Jag tror att den chansen är stor. Det är individen som tilldelas priset, vilket Wästberg mycket tydligt påpekar. Inget ont om Nádas, men jag hade föredragit en vinnare från ett annat land just nu.

Wästberg är ordförande och en av fem i Nobelkommittén, som i maj tar fram fem tänkbara kandidater och distribuerar deras verk till de övriga i Akademien, tydligen med falska omslag. Dessa verk ska läsas under sommarlovet och i september enas de sedan om 1-2 namn, innan de slutligen låter majoriteten avgöra vem som ska stå som vinnare.

Vad säger då vadslagningsfirmorna? Det är idel bekanta namn på dem, namn som vi sällan hör talas om under resten av året, undantaget några få. I skrivandets stund toppar Svetlana Aleksijevitj listan, tätt följd av Haruki Murakami och Ngugi Wa Thiong’o. Av dessa tre tror jag mest på kenyanen, som varit i topp under flera år. Det hade dock varit roligt om Aleksijevitj vann, trots att jag inte har någon litterär koppling till henne ännu.

Andra på topp 10 är Philip Roth, som är en personlig favorit, Joyce Carol Oates, som anses vara för produktiv men ofta är läsvärd, John Banville, som inte brukar hamna så här långt upp och därför kanske är en trolig och oväntad vinnare, men kanske förstör pseudonymen Benjamin Black för honom. Jon Fosse är bred och finkulturell, men ännu ganska ung, Adonis finns alltid på listan, men blir det en poet hade jag hellre sett sydkoreanen Ko Un som vinnare. Han återfinns också bland de tio. Och så slutligen Ismail Kadare, som länge låg i topp förra året.

Två kvinnor och åtta män bland de tio första alltså. En av mina favoriter till priset, Assia Djebar, dog tyvärr under året och en annan kvinna som ofta legat i topp, Nawal El Saadawi har halkat långt ner. Jag hoppas att det är dags för El Saadawi, för trots att jag inte riktigt varit kompis med henne ganska krävande texter är hon en mycket värdig och viktig pristagare.

Jag hoppas alltså på Nawal El Saadawi eller Ko Un, men tror på en man från Europa, kanske Peter Nádas eller John Banville.

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: