George Orwell

100 böcker som format vår värld

Listor är kul, men som alltid är det svårt att ens på en lång sådan sammanfatta litteraturhistoriens viktigaste verk. Nu har BBC Arts skapat en lista med 100 böcker som format vår värld och med vår värld tycks de mena västvärlden, något som i princip alltid är fallet i vår etnocentriska värld. Det är trots detta en hyfsat varierad lista med många spännande titlar och jag gillar att böckerna delats in i olika kategorier. Jag har försökt översätta dem, men har i något fall valt att behålla den

Jag har däremot inte översatt titlarna, men väl länkat dem till sidor där du kan läsa mer om dem, såväl den här bloggen, som andra sidor (jag svor lite att jag började med det, för hjälp vilken tid det tog). Dessutom har jag självklart markerat vilka böcker jag läst och vilka författare jag läst någon annan bok av, genom att fetmarkera. En asterisk efter betyder att jag vill läsa boken.

 

Identitet

Beloved – Toni Morrison
Days Without End – Sebastian Barry
Fugitive Pieces – Anne Michaels*
Half of a Yellow Sun – Chimamanda Ngozi Adichie
Homegoing – Yaa Gyasi
Small IslandAndrea Levy*
The Bell JarSylvia Plath*
The God of Small Things – Arundhati Roy*
Things Fall Apart – Chinua Achebe
White Teeth – Zadie Smith

Kärlek, sex och romance

Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
Forever Judy Blume
Giovanni’s Room – James Baldwin
Pride and Prejudice – Jane Austen
Riders – Jilly Cooper
Their Eyes Were Watching God – Zora Neale Hurston
The Far Pavilions – M. M. Kaye*
The Forty Rules of LoveElif Shafak*
The PassionJeanette Winterson
The Slaves of Solitude – Patrick Hamilton

Äventyr

City of Bohane – Kevin Barry*
Eye of the NeedleKen Follett
For Whom the Bell TollsErnest Hemingway
His Dark Materials Trilogy – Philip Pullman
Ivanhoe – Walter Scott
Mr Standfast – John Buchan
The Big Sleep – Raymond Chandler
The Hunger Games – Suzanne Collins
The Jack Aubrey Novels – Patrick O’Brian
The Lord of the Rings Trilogy – J.R.R. Tolkien (påbörjad, ej utläst)

Liv, död och andra världar

A Game of Thrones – George R. R. Martin
Astonishing the Gods – Ben Okri
Dune – Frank Herbert
Frankenstein – Mary Shelley
Gilead – Marilynne Robinson (påbörjad, ej utläst)
The Chronicles of Narnia – C. S. Lewis
The Discworld Series – Terry Pratchett
The Earthsea Trilogy – Ursula K. Le Guin
The Sandman SeriesNeil Gaiman
The Road – Cormac McCarthy (påbörjad, ej utläst)

Politik, makt och protest

A Thousand Splendid Suns – Khaled Hosseini
Brave New World – Aldous Huxley
Home Fire – Kamila Shamsie
Lord of the Flies – William Golding
Noughts & Crosses – Malorie Blackman*
Strumpet City – James Plunkett*
The Color Purple – Alice Walker*
To Kill a Mockingbird – Harper Lee
V for Vendetta – Alan Moore*
UnlessCarol Shields

Klass och samhälle

A House for Mr BiswasV. S. Naipaul
Cannery Row John Steinbeck
Disgrace – J.M. Coetzee
Our Mutual FriendCharles Dickens
Poor Cow – Nell Dunn*
Saturday Night and Sunday Morning – Alan Sillitoe
The Lonely Passion of Judith Hearne – Brian Moore
The Prime of Miss Jean Brodie – Muriel Spark*
The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
Wide Sargasso Sea – Jean Rhys*

Coming of Age

Emily of New Moon – L. M. Montgomery
Golden Child – Claire Adam*
Oryx and CrakeMargaret Atwood*
So Long, See You Tomorrow – William Maxwell*
Swami and Friends – R. K. Narayan*
The Country Girls – Edna O’Brien
The Harry Potter series – J. K. Rowling (dock inte hela serien)
The Outsiders – S. E. Hinton
The Secret Diary of Adrian Mole, Aged 13 ¾ – Sue Townsend
The Twilight Saga – Stephenie Meyer

Familj och vänskap

A Suitable Boy – Vikram Seth
Ballet Shoes – Noel Streatfeild*
Cloudstreet – Tim Winton
Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
I Capture the Castle – Dodie Smith
Middlemarch – George Eliot
Tales of the City – Armistead Maupin
The Shipping News – E. Annie Proulx
The Tenant of Wildfell Hall – Anne Brontë
The Witches – Roald Dahl

Brottslighet och konflikt

American Tabloid James Ellroy
American War – Omar El Akkad*
Ice Candy Man – Bapsi Sidhwa*
Rebecca -Daphne du Maurier*
Regeneration – Pat Barker
The Children of MenP.D. James
The Hound of the BaskervillesArthur Conan Doyle
The Reluctant Fundamentalist – Mohsin Hamid
The Talented Mr RipleyPatricia Highsmith
The Quiet AmericanGraham Greene

Regel- och normbrytare

A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
Bartleby, the Scrivener – Herman Melville
Habibi – Craig Thompson
How to be Both Ali Smith*
OrlandoVirginia Woolf
Nights at the Circus – Angela Carter*
Nineteen Eighty-Four – George Orwell
Psmith, Journalist – P. G. Wodehouse
The Moor’s Last SighSalman Rushdie
Zami: A New Spelling of My Name – Audre Lorde*

 

Sammanlagt har jag läst 26 av titlarna på listan och dessutom böcker av ytterligare 21 författare. Tre av böckerna har jag börjat läsa, men gett upp halvvägs. Av de olästa titlarna vill jag läsa 23.

 

Photo by Glen Noble on Unsplash

Skönlitteratur om MIK

Ett tema på årets Bokmässa är MIK medie- och kommunikationskunnighet och därför ägnar vi veckan åt det på Kulturkollo. I veckoutmaningen vill Viktoria att vi tipsa om skönlitteratur som på något sätt har med MIK att göra. Klurigt.

Den första bok jag kom att tänka på är Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, där olika sanningar blandas och det som läsare är svårt att veta vems berättelse man ska lita på. Sanningen är ibland helt klart något subjektivt.

I 1984 av George Orwell har Partiet skrivit om historien för att passa in i den bild av verkligheten de vill förmedla. Även det som händer i nutiden är censurerat och mycket troligt vinklat. Partiets sanning är helt enkelt sanningen med stort S.

Kyss mig först av Lottie Moggach handlar om Tess som vill ta livet av sig, men utan att såra sina närstående. Hon hyr därför in Leila för att fortsätta att uppdatera hennes sociala medier även efter hennes död, för att på så sätt leva vidare. En mycket annorlunda och intressant bok.

 

Photo by Matthew Guay on Unsplash

 

Sammanställning av Kanonkalendern 2.0

Snart är det december igen och dags för en ny julkalender på bloggen. Innan jag avslöjar årets tema bjuder jag på en sammanställning av förra årets. Mest för att jag själv vill ha en för att få överblick, men kanske kan det glädja någon annan också.

1/12 1984 av George Orwell

2/12 Allt går sönder av Chinua Achebe

3/12 Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

4/12 Alfabet av Inger Christensen

5/12 Pappa Goriot av Honoré de Balzác

6/12 Andarnas hus av Isabelle Allende

7/12 Hägring 38 av Kjell Westö

8/12 Ett dockhem av Henrik Ibsen

9/12 Hur man botar en fanatiker av Amos Oz

10/12 Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

11/12 Att leva av Yu Hua

12/12 Frankenstein, Mary Shelley

13/12 Trollvinter av Tove Jansson

14/12 Anne Franks dagbok och 1947 av Elisabeth Åsbrink

15/12 Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

16/12 Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

17/12 Lasermannen av Gellert Tamas

18/12 Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson

19/12 Rötter av Alex Haley och Vända hem av Yaa Gyasi

20/12 The Awakening av Kate Chopin

21/12 Konspirationen mot Amerika av Philip Roth

22/12 Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist

23/12 En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

24/12 Juloratoriet av Göran Tunström

 

Dagens kulturella VM-spaning Spanien

Så himla tråkigt att Spanien åkte ut mot Ryssland, men inget av lagen spelade speciellt bra och hemmapubliken gjorde nog sitt till. Jag har inget emot att “storlagen” åker ut, men de får gärna göra det mot lag som spelar rolig fotboll. Men nu är det som det är, Spanien är borta och det är dags för en kulturell spaning. Den schweiziska är färdigskriven och jag hoppas få anledningen att publicera den imorgon.

I Lena Ackebos Världens vackraste man drar systrarna Mona och Barbro till Mallorca på semester. En ganska misslyckad sådan för Barbro, men bättre för Mona som träffar världens vackraste man. Just nu läser jag tredje boken Darling Mona och tycker lika mycket om Mona som jag tycker illa om Barbro.

Även detta går över av Milena Busquets är en charmig bok om Blanca som just mist sin mor. På Bokmässan visade det sig dock att författaren kanske inte var lika charmig, vilket påverkade min syn på hennes böcker. Tur att jag hann läsa i alla fall en dessförinnan.

Den senaste spanske nobelpristagaren var Camilo José Sela som tilldelades priset 1989. Jag har faktiskt knappt hört talas om honom och än mindre läst någonting. Bikupan finns på svenska och låter riktigt bra.

Ernest Hemingway har skrivit massor, men jag har bara läst ett par av hans böcker (faktiskt läser jag just nu, sedan typ ett halvår tillbaka hans En fest för livet, det går trögt). Och solen har sin gång utspelar sig i Spanien. Även George Orwell har skrivit om Spanien i sin  Hyllning till Katalonien.

Man Booker Internationals listor är bra för att hitta författare från världens alla hörn. I år hamnade Antonio Muñoz Molina på den korta listan med Like a Fading Shadow medan Javier Cercas The Impostor och Gabriela Ybarras The Dinner Guest fick nöja sig med placeringar på den långa listan.

Almudena Grandes är en spansk författare som lockar. Hennes Manolitas tre bröllop låter riktigt spännande. Jésus Carrascos Flykten har jag också tänkt läsa sedan boken var ny. Snickarpennan av Manuel Rivas verkar vara en internationell snackis och kanske något att upptäcka.

Bara böcker för mig. Vad vill du lägga till den kulturella spaningen?

Kanonkalendern 2.0 del 1

Dystopier är en genre som är stor inom ungdomslitteraturen och många av de klassiska böckerna i genren fungerar fortfarande. I förra årets kanonkalender fanns till exempel Kallocain av Karin Boye och På stranden av Nevil Shute med och nu är det dags för ännu en bok som tillhör genren med hemska framtidsskildringar. Extra passande då Kulturkollo har en framtidsvecka just den här veckan.

Årets första lucka innehåller 1984 som skriven av George Orwell och gavs ut 1949. Den beskriver ett totalitärt samhälle där medborgarna är ständigt övervakade av Storebror. Huvudpersonen Winston Smith bor i en provins i Oceanien som tidigare kallades Storbritannien, men staden han bor i heter fortfarande London. Jorden består nu av tre superstater varav Oceanien är en av dem. Oceanien är (eller påstås vara) i krig med än den ena och än den andra provinsen. Det beror på vad som passa Partiet, det enda parti som existerar och styr befolkningen. Winston arbetar för Sanningsministeriet och ansvarar för Partiets propaganda och att ändra historien för att passa den. Inledningsvis accepterar Smith sitt liv och allt som styrs av Partiet, men när han träffar Julia börjar han önska något mer av livet.

Många av mina elever har läst och gillat 1984. Själv tyckte jag att den var lite trög när jag läste den i somras, men också intressant och faktiskt väldigt aktuell. Efter att Trump blev president i USA ökade försäljningen av Orwells klassiker. I en tid med fabricerade nyheter är Partiets alternativa historieskrivning intressant att ta del av.

Det framtida samhälle George Orwell skildrar är ett där fakenews verkligen råder. Liksom Trump och även andra ledare förvisso, har det styrande Partiet skapat ett nyspråk som får mig att tänka på de signalord som vi möter dagligen. Sverigevän är t.ex. ett begrepp som politiker från och anhängare till SD använder, inte någon från något annat parti. Idag handlar signalorden ofta om invandring, eller massinvandringen som vissa skulle säga. Att välja mellan ord som invandrare eller invällare, asylsökande eller asylanter, ensamkommande eller skäggbarn osv visar tydligt ett ställningstagande. Mindre laddade ord finns också, som gammelmedia eller alternativ sanning.

1984 om framtid eller nutid

Det är inte för inte som 1984 fått fler läsare efter att Trump vann valet i USA. Det framtida samhälle George Orwell skildrar är ett där fakenews verkligen råder. Liksom Trump och andra ledare förvisso, har det styrande Partiet skapat ett nyspråk som får mig att tänka på de signalord som vi möter dagligen. Sverigevän är t.ex. ett begrepp som politiker från och anhängare till SD använder, inte någon från något annat parti. Idag handlar signalorden ofta om invandring, eller massinvandringen som vissa skulle säga. Att välja mellan ord som invandrare eller invällare, asylsökande eller asylanter, ensamkommande eller skäggbarn osv visar tydligt ett ställningstagande. Mindre laddade ord finns också, som gammelmedia eller alternativ sanning.

Men åter till 1984. Huvudpersonen heter Winston Smith bor arbetar åt Sanningsministeriet och hans uppgift är att ändra historien så att den passar Partiet. Historien som vi känner den är helt utraderad, liksom de länder vi känner till och världen består nu av de tre superstaterna Oceania, Eurasia och Eastasia (jag läste boken på engelska och har faktiskt inte orkat leta upp alla svenska motsvarigheter). Smiths hemstad London ingår i Oceania och det är också från Oceanias perspektiv vi får information om fiendestaterna. Någon sorts krig, eller terrorbalans pågår mellan staterna och beroende på vad Partiet anser vara rätt förändras fienden. De skriver då om historien som det passar dem och trots att deras undersåtar måste förstå att de gör det köper de allt. Inte av fri vilja, för någon sådan existerar inte. Att sätta sig upp mot Partiet och den anonyme men skrämmande ledaren Storebror är otänkbart. Det finns till och med en tankepolis som kontrollerar människors tankar.

När Winston möter Julia och kärlek uppstår förenas de i sin kamp mot Partiet. Kärlekshistorien är central, men ändå på något sätt hopplös och svår att ta på allvar. Mycket handlar om att Orwell inte låter oss lita på någon, inte ens partimedlemmen O’Brien som verkar kunna hjälpa Winston. När sanningen manipuleras är det omöjligt att veta vad som egentligen är sant.

Många av mina elever har läst och gillat 1984, själv är jag fascinerad, men långt ifrån frälst. Jag gillar hur Orwell verkligen bygger upp en ny värld, men ibland blir det lite långrandigt. Just avsnitten om hur Oceanien är organiserat, hur historien ändrats och hur nyspråket påverkat invånarna kommer jag dock att använda i min undervisning i historia. Det är riktigt intressant att fundera över hur det vi tror oss veta lika gärna skulle kunna vara manipulerat.

Just-nu-enkät inför långhelgen

Som alltid när jag har för mycket att göra påbörjar jag böcker, tröttnar på dem eller glömmer bort dem, sprider dem halvlästa över huset och inte sällan också på mitt två skrivbord på jobbet. Nu är det snart några dagar ledigt (som uppvärmning inför sommarledigheten) och då vill jag hinna läsa. Jag strukturerar, eller försöker strukturera, med en just-nu-enkät. Det har funkat (hyfsat) förr.

Vid sängen: Där ligger en stor hög, men överst finns Idag ska allt bli annorlunda av Maria Semple, som jag egentligen tror är bra, men som jag inte riktigt fastnat i ändå.

På soffbordet: Där ligger ännu en ganska så stor hög, som även spridit sig till armstöden på min läsfåtölj. Den bok jag läser i mest är Per Anders Fogelströms tidigare outgivna ungdomsverk Den okuvliga friheten. Även det är en bok som kräver mer energi än vad jag har just nu.

I handväskan: Där ligger Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George, som också får följa med till klassrummet när mina elever läser.

I öronen: Just nu lyssnar jag inte på någon bok, utan på mina elevers språkspaningar. Det är nästan roligare.

På läsplattan: På min Kindle är det Halfbad — Ondskans son av Sally Green som gäller. Riktigt spännande faktiskt. På iPaden är det istället Memorys bok av Petina Gappah som jag läser. Också den riktigt bra, men den kräver lite mer fokus än jag har just nu. 

Borde jag påbörja: Borde är egentligen ett ord jag vill undvika när det kommer till läsning, men jag har ett gäng kursböcker i en väldigt bortglömd kurs som jag verkligen borde ta tag i. Om det ens går så här sent på terminen.

Borde jag läsa ut: Jag har läst 1984 av George Orwell i mer än ett halvår nu. Egentligen förstår jag inte varför jag inte bara läser ut den, då jag gillar den och ligger sjukt efter i min klassikerutmaning.

Bokklubbsbok: Nu börjar det bli hög tid att börja läsa nästa Bokbubblarbok som är Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Den ser jag fram emot.

Längtar jag efter att få läsa: När min hjärna har vaknat till liv efter terminens härdsmälta ska jag äntligen ge mig på Ett litet liv av Hanya Yanagihara, som hyllats av alla. 

3 andra böcker i min TBR-hög:  De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, av Johannes Anyuru, Just nu är jag här av Isabelle Ståhl och Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn är böcker jag verkligen vill läsa.

 

Hur står det till med din läsning? Är du lika splittrad som jag?

Tio klassiker 2017

 

Egentligen hade jag inte tänkt köra någon utmaning i år, men jag bestämde mig för en lite lagom utmanande sådan. Som svensklärare har jag läst en del klassiker och utdrag ur ännu fler. Självklart finns det ändå en mängd klassiker kvar att läsa. Det är därför jag utmanar mig själv att läsa tio klassiker under nästa år. Valfria sådana. De enda kraven är att de är skrivna före 1950 och att jag inte läst dem tidigare.

Jag har valt ut tio böcker som skulle kunna bli de jag väljer, mest för att ha en lista som inspiration. Flera av böckerna är sådana som jag planerat läsa länge, länge.

 

Victoria Benedictsson, Pengar

Karin Boye, Kris

William Faulkner, Stormen och vreden

Nikolaj Gogol, Döda själar

Ernest Hemingway, En fest för livet

Herman Hesse, Siddhartha

George Orwell, 1984

Jean-Paul Sartre, Äcklet

Sigrid Undset, Jenny

Virginia Woolf, Mot fyren

 

Hur är det med dig, planerar du att läsa klassiker under nästa år?

Kanonkalendern del 9

Idag blir det en klassiker, en svensk sådan. En genre som är populär just nu är dystopier, en genre som också var stor kring andra världskriget. Karin Boyes Kallocain publicerades 1940 och rädslan för det totalitära samhället, som existerade i bland annat Nazityskland, är påtaglig. Så också kritiken mot detsamma. Senaste pocketupplagan av Kallocain gavs ut i år av Lindelöws Bokförlag och innehåller extramaterial i form av brev som Karin Boye skrev i samband med utgivningen, två av hennes dikter, illustrationer av Roj Friberg konst och en essä av litteraturvetaren Barbro Gustafsson Rosenqvist.

Ofta är det George Orwells 1984 som lyfts fram som den största dystopin från tidsperioden, men Boyes verk är både tidigare och för mig mer välskriven och spännande. Framtiden hos Boye placeras också längre fram, vilket undertiteln “roman från 2000-talet” berättar. Historien om Leo Kall och det sanningsserum han utvecklat är fortfarande väldigt aktuell.

Kallocain blev Karin Boyes sista bok och också hennes mest kända. Det är ett stort verk i den svenska litteraturhistorien och även om jag kanske håller hennes dikter än högre, tycker jag att detta är en bok som är riktigt bra att läsa i skolan.

Sommarens klassiker

animal

Jag läser sällan klassiker, men på sommaren då jag har mycket lästid, brukar någon slinka ner. I somras läste jag till exempel Animal Farm av George Orwell, som varit med i min Boktolva flera år. Denna satiriska roman om djuren som tar över sin gård är tunn och ganska lättläst, med en verklighetskoppling som många gånger är övertydlig. Det är kanske främst just övertydligheten som gör att jag är lite skeptisk till den här boken, trots att jag beundrar Orwell och hans då aktuella samhällskritik. Trots att romanen har undertiteln “A Fairystory” och på ytan är en saga, finns det mer djup än så.

Orwell var socialdemokrat eller demokratisk socialist (beroende på källa), vilket i USA säkerligen ansågs som extremvänster, men han var djupt kritisk till Stalins version av kommunism. I sin roman visar han med all önskad tydlighet att Stalin missuppfattat grejen med socialism och att hans väg aldrig kan leda till den utopi som skulle kunna vara möjlig. Att Stalins alterego är en maktfullkomlig gris är inte direkt subtilt, samtidigt säger Orwell inte rakt ut att grisen Napoleon är Stalin och den bortjagade Snowball Troskij, men det är liksom så en allegori funkar. Ännu mer symboliskt blir det när Napoleon blir mer och mer som en människa och då tappar vettet helt.

Två saker kände jag efter att ha läst ut Animal farm, att jag var glad att jag läst den och att den var mer övertydlig och mindre fyndig än jag trodde. Trots allt förstår jag att det blivit en klassiker.

 

 

%d bloggare gillar detta: