Jonas Hassen Khemiri

Några bra sommarprogram 2019

Rebecka Kärde skriver i DN att poddar gjort Sommar i P1 överflödigt, då alla intressanta och bra personer redan har egna poddar eller besöker dem. Jag håller inte med. Nu är jag kanske gammal och grinig, men jag har i väldigt många fall svårt för poddar. Detta främst för att det lätt blir så babbligt och därmed svårlyssnat. Jag lyssnar tusen gånger hellre på en sommarpratare som verkligen jobbat med sitt manus och inte bara har en lös idé om vad programmet ska innehålla. Nackdelen är att det ibland blir mer som en föreläsning än ett radioprogram, men det kan jag ta. Däremot har jag svårt för dem som bara använder programtiden till att lyfta fram sin egen förträfflighet och fastnar i diverse Lassie-historier.

I sommar har jag lyssnat på några bra program, som alla går att ladda ner som poddversioner utan musik, men också höra i sin helhet. Jag kör oftast utan musik, men vissa program är bäst i sin helhet.

Fares Fares (22 juni) inleder sommarprogrammet med att tala om att våga vara sig själv, men också om sin näsa. Vi får också följa hans väg till Sverige och hur familjen äntligen får uppehållstillstånd efter flera försök. Det märks tydligt att det här är en individ med stort driv. Jag nickade igenkännande när han berättade om hur intensivt han pluggade svenska för att få börja i en “vanlig” högstadieklass. Jag har träffat många sådana elever. Drivet tog honom till Dramaten och till Hollywood.

Jonas Hassen Khemiri (29 juni) talade mycket om rädslor och skrivkramp. Ett känslofyllt program med ett fantastiskt manus. Khemiri ägnar en stor del av programmet till att tala om sina rädslor och det fick mig att fundera över mina egna och hur de begränsar mig. Hans språk är helt fantastiskt och det han talar om berör. Dessutom är musiken riktigt bra.

Hamid Zafar (8 juli) mer nyanserad i Sommar än jag uppfattat honom tidigare. Han ger intressanta perspektiv på flykt, integration, segregation, läraryrket och den svenska skolan. När han får fler än Twitters få tecken eller krönikans fortfarande begränsade sådana tillåts Zafar att dra sina resonemang längre, vilket får mig att förstå vad han kanske alltid velat säga. Att bostadsort och ursprung inte ska begränsa. Att det är viktigt att ha samma möjligheter, men också att det ställs samma krav och att förväntningarna även på de som bor i förorten ska vara höga.

Carina Bergfeldt (9 juli) berättade om sin barndom och hur hon äntligen vågat lita på kärleken. Jag hade önskat ännu mer Trump, men programmet var ändå riktigt bra. Det är modigt av Bergfeldt att dela med sig av det svarta som präglade hennes uppväxt och hur någon som borde varit en trygghet istället tog den ifrån henne. Trots dålig självkänsla verkar hon ändå ha haft ett gott självförtroende och inte minst ett jäkla driv. Det är riktigt coolt.

Emma Frans (13 juli) drar ibland på lite väl snabbt, men det hon talar om är intressant och balansen mellan det personliga och det allmänna är väl avvägd. Vi får höra om hennes forskning och det nuvarande jobbet, men också om en förlossning som inte blev som planerat och ett barn som kanske inte skulle klara sig. Emma Frans har mycket viktigt att säga och jag blir sugen på att läsa någon av hennes böcker.

Tips på sommarläsning

Jag har visserligen listat böcker jag själv vill läsa i sommar, men här kommer en lista med böcker jag redan läst och rekommenderar er att läsa i sommar. De flesta finns i pocket om inte på svenska så på engelska. Många av dem är härligt somriga och lättsamma. Något i alla fall jag behöver på sommaren.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck handlar om en bokhandel i London. Bästa miljön.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman är en drabbande historia om förbjuden kärlek.

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane, drottning av feelgoodböcker med svärta. Finns också i engelsk pocket.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om en dotter som misstänks för mord och är berättad utifrån tre familjemedlemmars upplevelser av situationen.

En ny tid av Ida Jessen är en fantastiskt fin och lågmäld bok om Lily och Vigand Bagge. Andra delen heter Doktor Bagges anagram och de ska absolut läsas tillsammans.

En sommar i Brighton av Lucy Dillon är somrig och fin och utspelar sig i en favoritstad.

Ett jävla solsken är Fatima Bremmers augustprisbelönade biografi om journalisten och äventyraren Ester Blenda Nordström. Mycket läsvärd!

Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce är en charmig bok som utspelar sig i slutet av 80-talet i Thatchers England.

Fyra dagar i Kabul av Anna Tell handlar om Amanda Lind som är på uppdrag i Afghanistan. Riktigt intressant och bra. Det följs av Med ont fördrivas som nyss kommit ut.

Himmelsdalen av Marie Hermansson är aktuell igen då den blivit tv-serie. Jag har inte sett serien, men älskade verkligen boken.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är berättelsen om söner och pappor och hur de försöker förstå varandra.

På egen hand av Marian Keyes är lika bra som hennes tidiga böcker och en perfekt bok att läsa under semestern. Lättläst och underhållande, men också tänkvärd.

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson är första delen i en serie om Sally på Österlen.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet är en av de finaste böcker jag läst.

Syskonen av Tessa Hadley är en fin roman om fyra syskon som tillbringar semester ihop i en sommarstuga.

Såna som du ska inte va här av Marika Carlsson är en bra och välskriven biografi om att känna sig udda.

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst är något så ovanligt som en “feelgood-deckare” och formen funkar faktiskt oväntat bra.

Vaggvisa av Leïla Slimani är en riktigt obehaglig bok om en ovanlig barnflicka.

 

 

Photo by Dan Dumitriu on Unsplash

 

Sommarpratare 2019 enligt O

Det blir sommar på riktigt när Sommar i P1 sätter igång. Igår presenterades årets värdar och jag har som vanligt rangordnat dem efter mina egna kriterier. Det är de jag verkligen inte vill missa, de jag lyssnar på om jag har tid och möjlighet, de jag egentligen inte känner till men som jag tror jag vara bra och de jag klarar mig utan. I år fyller programmet 60 år och jag tycker att Sveriges radio samlat många intressanta namn som mycket troligt kan bjuda på bra lyssning.

Vill absolut lyssna till

22 juni Fares Fares, favoritskådespelare som ska tala om bland annat sin flykt till Sverige.

25 juni Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till böckerna Hjärnstark och Skärmhjärnan.

26 juni Stina Wollter, konstnär, författare, programledare och helt underbar.

27 juni Magnus Ranstorp, statsvetare och terrorexpert som ska ta med oss in i terrorns värld.

29 juni Jonas Hassen Khemiri, favoritförfattare och dramatiker som ska tala om en vändpunkt i sitt liv.

1 juli Caroline Farberger, vd för ICA-försäkringar som tidigare hette Carl och ska berätta om sin livsresa.

2 juli Anne Ramberg, advokat och generalsekreterare i Sveriges advokatförbund.

3 juli Erik Niva, sportjournalist som absolut älskar fotboll, men ska tala om sig själv.

4 juli Kodjo Akolor, programledare och komiker som ska tala om sina föräldrar och sin uppväxt.

7 juli Jonas Gardell, favoritförfattare, artist och komiker som varit sommarvärd fyra gånger och vintervärd två.

8 juli Hamid Zafar, tidigare rektor i Biskopsgården i Göteborg, numera Barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun.

9 juli Carina Bergfeldt, författare och journalist som sedan några år är korrespondent i Washington D.C.

13 juli Emma Frans, doktor i epidemiologi, forskare och författare till bland annat Sant, falskt eller mittemellan.

15 juli John Lundvik, sångare och låtskrivare som ska tala om mobbing, musik och Lill Lindfors.

16 juli Björn Runge, regissör och författare som ska tala om sitt liv och sin diagnos.

18 juli Mats Strandberg, favoritförfattare och journalist som ska prata om berättelser och deras makt.

20 juli Vera Vitali, skådespelare som bland annat varit med i fantastiska Bonusfamiljen.

21 juli Svante Thuresson, legendarisk sångare som tar oss med tillbaka till en annan tid.

22 juli Lisa Miskovsky, artist och låtskrivare som också varit med i landslaget i snowboard.

26 juli Sissela Kyle, skådespelare, regissör och förbannat rolig komiker.

28 juli Adam Pålsson, skådespelare som slog igenom i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

29 juli Eija Hetekivi Olsson, författare uppvuxen i Gårdsten, Göteborg som ska tala om klass- och kulturkrockar.

31 juli Anna Rosling Rönnlund, medgrundare till Stiftelsen Gapminder

3 augusti Måns Möller, en av Sveriges roligaste komiker som ska prata om att ta sig vatten över huvudet.

4 augusti Marie Nilsson Lind, textförfattare, musiker, artist, kompositör och syster till Josefin Nilsson.

5 augusti Ali Abbasi, regissör som bland annat gjort filmen Gräns.

15 augusti Emma Leijnse, favoritjournalist som ska prata om kvinnors utbildningsrevolution och dess följder.

 

Kan bli årets överraskning

11 juli Anne Sverdrup-Thygeson, professor i bevarandebiologi och insektsforskare som ska prata om just insekter.

17 juli Madeleine In Hwa Björk, Lyssnarnas Sommarvärd som ska prata om hur det är att vara adopterad.

19 juli Britta Marakatt-Labba, konstnär vars bilder berättar om den samiska kulturen.

24 juli Gunilla Kindstrand, journalist som tidigare var programledare för Röda rummet.

25 juli Alexander Mahmoud, fotograf som ska prata om drömmen om Sverige.

6 augusti Ingrid le Roux, läkare som bor och arbetar i Sydafrika sedan många år.

9 augusti Azita Shariati, vd för Sodexo Norden som utsetts till Årets mäktigaste affärskvinna.

11 augusti Michael Tjernström, professor i meteorologi som ska prata om vad som händer med klimatet.

12 augusti Olof Skoog, diplomat och sedan 2015 Sveriges FN-ambassadör i New York.

14 augusti Nick Bostrom, filosof som i förväg ber om ursäkt för att han ska utsätta lyssnarna för trams.

 

Lyssnar om jag har tid och möjlighet

28 juni Tony Irving, dansare, koreograf och programledare som kan vara underhållande, eller bara för mycket.

6 juli Isabelle Gulldén, handbollsspelare som är bra på att spela, men är hon bra på att prata?

10 juli Sven-David Sandström, tonsättare vars program sänds postumt.

14 juli Leif Östling, f.d. vd för bland annat Scania som ska prata utifrån frågan “Vad fan får jag för pengarna?”

23 juli Ola Serneke, vd för Serneke Group som just nu bygger Nordens högsta skyskrapa i Göteborg.

1 augusti Thomas Sandell, arkitekt och formgivare som bland annat lovar inredningstips.

7 augusti Agneta Pleijel, författare som inte tillhör mina favoriter, men kanske ändå är intressant.

8 augusti Erik Lundin, musiker och rappare som är okänd för mig, men verkar ha en intressant programidé.

10 augusti Molly Sandén, artist som känns anonym, men kanske kan beröra trots allt.

13 augusti Josette Bushell-Mingo, regissör och skådespelare som jag har noll relation till.

 

Klarar mig bra utan

23 juni Grynet Molvig, skådespelare, sångerska

24 juni Isabella Löwengrip, entreprenör, influencer och totalt ointressant.

30 juni Nicklas Lidström, f.d. ishockeyproffs

5 juli Carin Rodebjer, modeskapare, entreprenör

12 juli Joakim Lundell, artist, youtubeprofil och absolut ingen jag vill lyssna till

27 juli Maria Borelius, entreprenör, journalist, författare och mycket kortvarig fd. minister.

30 juli Björn Frantzén, kock, krögare

2 augusti Amanda Zahui, basketspelare

17 augusti Nina Stemme, operasångerska

18 augusti Jill Johnson, artist, låtskrivare

 

 

Vilka sommarprogram vill du absolut inte missa?

När 20% inte vill ha dig här

Imorgon är det val till EU-parlamentet och de högernationalistiska partierna väntas gå framåt. I Sverige går KD och SD som tåget trots att de representeras av tafsare och abortmotståndare. Tycker ni att jag hårdrar det? Möjligen gör jag det, men faktum är att jag inte förstår hur vissa partiers representanter verkar kunna göra vad som helst och ändå accepteras. Det finns helt klart olika måttstockar för människor, speciellt i SD:s fall. När förstanamnet på EU-valslistan tafsar på en kvinna under en blöt fest är det helt okej, men hade det varit någon som inte var svensk enligt partiets definitioner som gjort detsamma hade det självklart varit fruktansvärt. Då hade de krävt utvisning, för så ska invandrarna bemötas.

I veckan arrangerades en EU-debatt på gymnasieskolan där jag arbetar. Alla partier i EU-parlamentet var representerade och de två större frågor som diskuterades var miljö och migration. Några saker fastnade hos mig. Dels att det är otroligt viktigt att den som representerar partier i en debatt där publiken är ungdomar verkligen behöver vara en god retoriker. Där plockade MP och L rejält med poäng, medan V och SD, som representerades av äldre personer som dessutom läste innantill, mycket troligt förlorade några. Det var också tydligt att SD-politikern utmärkte sig med åsikter och formuleringar som fick publiken att reagera. Det som lästes innantill var hyfsat politiskt korrekt, men vid direkta frågor blev det lurigare. Klimatet har t.ex. förändrats på grund av explosioner på solen och Sveriges befolkning har ökat med två miljoner på grund av en stor invandring. Det var han tvärsäker på.

I gårdagens DN publicerades en text av Jonas Hassen Khemiri med rubriken Instruktion i hur du överlever i ett land när 20 procent inte vill ha dig här där han uppmanar läsaren att försöka se det positivt när valresultatet visar att nationalisterna faktiskt inte fick 100% av rösterna. Därefter berättar han om hur det är att leva i ett land där ens id-kort kontrolleras mer än andras, där den religion dina föräldrar har ses som ren ondska, där mord på personer med ett namn som inte klingar svenskt blir en notis och där självhat ligger nära till hands.

I slutet av EU-debatten fick eleverna ställa frågor och en av mina före detta elever som jag undervisade på Språkintroduktion, som nu är elevrådsordförande och tar examen från samhällsprogrammet fick mikrofonen. Han började med att beklaga att svenskar inte kan få barn och när SD:s representant skulle försöka förklara vad han egentligen menade snurrade han in sig i resonemang om att etniska svenskar inte föder barn i samma utsträckning som andra. Flera andra politiker reagerade på hur han uttryckte sig och SD-representanten försökte omformulera sig och använde istället ordet “ursprungssvenskar”. “Jaha, samer menar du?”, frågade L:s representant blixtsnabbt och så blev det tyst.

Nu blev det tydligt att vissa, kanske så många som 20%, faktiskt inte vill ha andra människor i sin närhet. De som de kallar flyktingar, eller det gör de ju sällan, utan lyxmigranter, extremister eller något annat högervridet uttryck brukar vara vanligare. Någonstans försvann empatin, men det är väl så att där hatet går in går vettet ut.

Jag tänker på de elever jag haft som flytt hit och som i princip alla jobbar otroligt hårt för att skapa sig ett liv här. Det är normen. Trots detta utsätts de allt för ofta för vardagsrasism. Jag tänker också på föräldern i Jonas Hassen Khemiris text som behöver förklara för sina barn varför vissa inte vill ha dem här, men samtidigt inser att de inte har någon annanstans att ta vägen. De är hemma, men det hemmet vill vissa ta ifrån dem. För hur överlever du egentligen i ett land där 20% av befolkningen helst vill att du drar?

 

Foto: Beatrice Lundborg

10 bra noveller för undervisningen

I senaste avsnittet av podden Malin och Cissi Svensklärare emellan bjuder Malin och Cissi på tio favoritnoveller var som de använder i undervisningen. Hyper-PK-Linda reagerade självklart på att en av listorna innehöll 10 noveller skrivna av män och att alla novellerna har ett västerländskt perspektiv. Nu ska jag säga att även min lista nedan innehåller fler noveller skrivna av män än av kvinnor och den geografiska bredden är inte jätteimponerande, men jag tycker ändå att det är viktiga saker att ha i bakhuvudet när du väljer texter att läsa med elever. Det händer allt för ofta att jag ser listor som lärare publicerar på t.ex. sociala medier med texter de tar upp i litteraturundervisningen där precis alla texter är skrivna av män. När det gäller riktigt gamla texter kan det vara klurigt, nästan omöjligt, att bredda läsningen, men när det gäller moderna texter handlar det mest om att vara uppmärksam och medveten.

Viktigast för mig är att mina elever får möta olika perspektiv och röster och nej, alla män är inte likadana, men chansen är större att du får en varierad litteraturundervisning om du går utanför dina bekvämlighetszoner. Jag letar ständigt efter nya texter som kan passa min undervisning. Faktiskt så mycket att jag har svårt att läsa novellsamlingar, då jag förknippar dem med jobb. Bra därför att få tips från andra. Av de noveller som finns på Malins och Cissis listor är flera även mina favoriter, medan andra är helt nya för mig.

Jag är nyfiken på:

“Sebastian och trollet” av Fredrik Backman

“Skummisar” av Jonas Karlsson. Ur Det andra målet

“Shuno” av Dogge Doggelito

“Rut” av Cilla Naumann. Ur Kulor i hjärtat

“Över spåret” av Majgull Axelsson. Ur Färdlektyr 2002

“Juan-les-pins” av Sandra Beijer

Malin och Cissi arbetar på högstadiet och jag på gymnasiet, vilket gör att mitt perspektiv är lite annorlunda.  Det är dessutom skillnad på noveller jag tycker mycket om och noveller som funkar i undervisningen. Självklart vill jag att båda sakerna ska sammanfalla, men viktigast är egentligen att eleverna fastnar. Jag har också fått döda många älsklingar för att kunna begränsa mig till tio, men det lyckades till slut. Många av de noveller jag slutligen valde fanns med i min novellkalender 2018.

Min novellista (utan inbördes ordning)

“Honey” av Johanna Thydell, om en alldeles speciell vänskap. Ur Färdlektyr från 2007.

“Tjejen”, John Ajvide Lindqvist om en riktigt skum tjej med en mörk hemlighet. Ur Låt de gamla drömmarna dö

“Spöket Milton” av Jonas Hassen Khemiri. Gamla fiender möts igen i en novell med fantastiskt bildspråk. Ur Invasion! 

“Stjärnklart”, Chiep Kim Héang, en novell som utspelar sig i Kambodja och handlar om vad som egentligen är ett bra liv. Ur Kambodja berättar

“Kinderägg” av Etgar Keret handlar om ett riktigt dilemma och hur det kan lösas. Ur Åtta procent av ingenting.

“I hjärtat av den gyllene triangeln”, Petina Gappah. Handlar om en kvinna som är rik, men väldigt olycklig. Ur Sorgesång för Easterly.

“Kartongmannen” av Katarina Mazetti. Parallell berättelse om två personer som tolkar en situation på helt olika sätt. Ur Noveller för världens barn 2010.

“Pälsen”, Hjalmar Söderberg, en riktig klassiker som håller.

“Stulet nyår” av Agnes von Krusenstjerna, om att bländas av en tjuv. Finns också som novellfilm.

“Huvudsaken” av Jonas Karlsson. En av många helt fantastiska noveller av den här favoritförfattaren. Någon gång skulle jag vilja grotta ner mig i hans författarskap i Svenska 3. Ur Spelreglerna 

 

Det jag saknar är bra noveller på norska och danska. Det hade varit fint att kunna använda i Svenska 2. Har ni några tips?

Vilka andra favoritnoveller har ni använt med elever?

Här kan du lyssna på avsnittet!

Pappaklausulen

Han skriver dom. I hela sin senaste bok Pappaklausulen skriver Jonas Hassen Khemiri konsekvent dom istället för de och dem. Här sliter jag för att mina gymnasieelever ska lära sig skillnaden och så har en av Sveriges största författare bestämt sig för att strunta i det. Nej, jag är väl kanske inte upprörd på riktigt, men reagerade gjorde jag och störde mig på det gjorde jag också som den konservativa språkpolis jag är.

Hur var boken i övrigt då? Jodå, den var bra. Jag gillade föräldraperspektivet, både sonens liv som pappaledig och faderns liv som besökare i sina barns liv. Där lever de på helt lika sätt och representerar helt olika mansroller.

Ingen av karaktärerna i Pappaklausulen har något namn, utan beskrivs istället utifrån sin roll. Pappan som återvänder till Sverige för att umgås med sina barn, men också för att använda sig av det trygga system som vi faktiskt har här. Han bor på sonens kontor och även om sonen inte alls gillar det var det ett villkor för att sonen skulle få faderns lägenhet.

Jag tycker om att ingenting glorifieras. Att vara föräldraledig kan absolut vara fint, men för mig var det också otroligt stressande och ibland ganska tråkigt. Visst fanns det fina stunder och jag tycker verkligen att vår föräldraförsäkring är fantastisk, men jag är extremt glad över att ha en man som delade den med mig. Även den pappaledigas fru känner att hennes liv kommit tillbaka nu när hon åter får jobba. Det betyder inte att hon inte älskar sina barn, men för alla karaktärer i boken blir det tydligt att barn är fantastiska, men också krävande.

Pappan som har en son och en dotter och som är tillfälligt i Sverige har inte träffat sina barn så mycket som pappalediga föräldrar gör idag. Han är ingen naturlig del av deras liv och ibland blir det tydligt att det är en sorg för honom. Samtidigt verkar han andra stunder se sig själv som ett offer och tycker otroligt synd om sig själv för att hans barn inte bryr sig om honom så mycket som han tycker att han förtjänar. Avståndet mellan honom och hans barn gör mig ledsen, men det är svårt att säga vems fel det är att de glidit isär. Klart är i alla fall att de glömmer bort att kommunicera. Istället stänger de in sina känslor och sin bitterhet.

Jonas Hassen Khemiri är inte bara en författare som skriver dom genomgående. Han är också en författare som med små medel och exakt ordbruk mejslar fram stora känslor utan att bli svulstig. Som låter sina karaktärer gå sönder inifrån, när de borde söka kontakt med varandra. Det är lätt att känna för dem, men jag provoceras också av deras ovilja att släppa sina masker och faktiskt bli människor på riktigt. Kanske är de rädda att de ska krossa både varandra och sig själva om de låter alla känslor pysa ut.

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Böcker jag inte hann läsa 2018

Inspirerad av Oarya gör jag en lista med böcker utgivna i år som jag verkligen planerade att läsa, men ändå inte hann med. Jag ser det som en inspirationslista inför ledigheten, men inser självklart att alla inte kommer att bli lästa då heller. Det värsta är att dessa tolv böcker endast är en väldigt liten del av alla olästa böcker som finns här hemma. Lyckas jag inte i jul får jag väl läsa en varje månad under 2019.

Hantverkaren av Sharon Bolton kan kanske vara bra att börja ledigheten med. En spännande och välskriven bok är precis vad jag behöver efter all julfluff jag läst de senaste veckorna.

Nine perfect strangers av Liane Moriarty är också en bok jag ville läsa bums när jag köpte den. Problemet är bara att jag varit så stressad i höst att min hjärna slutat förstå engelska. Nu börjar den hämta sig och då vill jag läsa Moriartys nya.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en av årets stora snackisar. Eftersom jag brukar tycka mycket om hans böcker har jag självklart boken i min ägo. Faktiskt ett signerat exemplar inköpt på Bokmässan.

En annan bok jag köpte signerad på Bokmässan är Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, som jag har höga förväntningar på, men varit alldeles för trött i skallen för att våga läsa.

Lojal av Delphine de Vigan har visserligen just landat här hemma, men den vill jag verkligen hinna läsa väldigt snart.

Allt ska brinna av Sofia Nordin för att jag älskat allt jag läst av henne, vilket är i princip allt hon skrivit. Det låter som en riktigt stark bok om vänskap.

Vargattacken av Lars Berge, som jag började lyssna på en gång när jag städade, men tydligen städar jag för sällan för boken blev aldrig utläst. Jag är tämligen säker på att den är värd en chans till.

En kort krönika om sju mord av Marlon James känns egentligen lite för tung även för en julledighet, men jag vill ändå läsa den. Finns det på listan (kanske) den har (lite) större chans att faktiskt bli läst.

Höst av Ali Smith tror jag verkligen är en helt fantastisk bok, men ändå har jag inte fått tummen ur att läsa den. Jag som tycker så mycket om författaren och det hon skriver.

Den oändliga familjen av Cilla Naumann är ännu en bok av en favoritförfattare som jag spontant ville slänga mig över. Nu är det kanske dags att göra det.

Nu och för alltid, Lara Jean av Jenny Han är sista delen i trilogin om Lara Jean och hennes familj. Jag är alltid kluven inför att läsa sista delen i serier, då jag visserligen får veta hur det går, men därefter aldrig återse karaktärerna igen.

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour handlar om Sami som växer upp i Homs i Syrien och hur hans liv förändras när protesterna under den arabiska våren slås ner minst sagt brutalt.

 

Novellkalender enligt O del 16

Att en novell av Jonas Hassen Khemiri skulle vara en del av min novellkalender var givet redan från början, men vilken det skulle bli har jag ägnat mycket tid åt att bestämma. Jag tycker om bildspråket i “Spöket Milton” och det öppna slutet som gör att vi inte vet vad som händer varken med honom eller hans vän. Jag fascineras av huvudpersonens förmåga att förklara bort det hemska som händer med honom när han sätts i fängelse, eller är med om världens längsta svensexa i novellen “Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi känt varandra innan du dog” och jag har, liksom många andra, berörts av den prisade “Oändrat oändlig”.

Till slut bestämde jag mig för “Nyårsnovell”, som publicerades i Expressen på nyårsafton 2010. Den opålitliga berättaren känns igen och vi vet egentligen inte vad den bror, som inte är hans bror, men ibland blir det. Det är en berättelse om en bror som väntar på sin bror, som skulle kunna ha råkat ut för allt möjligt. Eller inte.

Många ord, förvirring eller fullkomlig klarsyn. Precis det som Jonas Hassen Khemiri brukar bjuda på.

Böcker till pappor

På söndag är det fars dag och kanske vill du uppvakta papporna omkring dig med ett hårt paket. Det här är mina tips.

Louise Boije af Gennäs Motståndstrilogi är inte komplett ännu, men de två första delarna har kommit ut och de är galet spännande. Visserligen handlar de om en ung tjej, men de innehåller en massa politik och konspirationsteorier som jag är säker på skulle intressera i alla fall min pappa. Första delen heter Blodlokan och andra Skendöda.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson är en spännande historia där tre familjemedlemmar berättar om samma kväll när ett brott begås. Ett viktigt tema i boken är vad man som förälder kan tänkas göra för att skydda sitt barn.

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir tilldelades nyss Nordiska rådets litteraturpris och är en bok om en man som planerar att begå självmord, men reser långt bort för att inte riskera att hans dotter hittar hans kropp. Resan går till ett tidigare krigsdrabbat land, där han bosätter sig på ett nedgånget hotell och börjar hjälpa till att fixa saker.

Om pappan som ska få ditt paket är lika intresserad av musik som min är rekommenderar jag Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce. En charmig bok om vinylskivor och musikens läkande kraft. Lite påminner den om High Fidelity av Nick Hornby, men känslan är mer som i filmen Brassed off om en orkester där bland annat Ewan McGregor spelar.

Fyra dagar i Kabul av Anna Tell kombinerar en spännande deckarhistoria med aktuell världspolitik. Huvudpersonen Amanda Lind tillhör Rikskrim och är stationerad i Kabul. Tidigare har hon haft ett utbildningsuppdrag i norra Afghanistan, där hon varit rådgivare åt en patrullchef. Nu blir hon inkallad som medlare med uppdrag att få kontakt med de som kidnappat två svenska diplomater.

Silvervägen av Stina Jackson är nominerad till Deckarakademiens pris för bästa svenska deckare. Huvudpersonen Lelles dotter försvann flera år tidigare och han letar efter henne fortfarande. När ännu en flicka försvinner börjar det förflutna och nutiden att föras ihop. En mycket bra och välskriven bok.

Nu har jag inte hunnit läsa Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri ännu, men den låter också som en klockren present på Fars dag.

Hoppas du hittar något passande!

 

%d bloggare gillar detta: