Radio & poddar

Sommar med Diamant Salihu

Igår lyssnade jag på årets (för mig) första sommarprogram och fick höra journalisten och författaren Diamant Salihu berätta om krig och utsatthet. Han talade om de krig som påverkat hans släkt i Kosovo, det som fick hans pappa och därefter resten av familjen att fly till Sverige och inte minst de krig många andra människor i Sverige flytt från. Här har de inte sällan hamnat i de segregerade förorterna och där pågår ett alldeles särskilt krig. Det mellan unga män som tillhör olika gäng, ett krig som påverkar deras anhöriga men också andra människor som bor i samma områden, eller ”bara” råkar befinna sig på fel plats vid fel tid.

Salihu tar oss med till Paris förorter där kravaller var vardag långt innan vi upplevt något liknande i Sverige. Han talar med unga människor, födda i Frankrike, som känner sig exkluderade från det samhälle som de borde vara en del av. När upploppen kommer till Husby 2013 säger unga här samma sak. De är inte en del av samhället, andra ser dem inte som en del av samhället, politiker prioriterar dem inte, polisen lämnar. Salihu påpekar att allt jobb inte ska göras justitiedepartementet, utan att det krävs mycket mer. Istället för de breda politiska uppgörelser som behövs och det helhetsgrepp som måste tas gällande brottsbekämpning, men också skola och socialtjänst, stannar den politiska debatten vid en massa tjafs.

Kanske är det nu jag orkar fortsätta läsa Diamant Salihus bok Tills alla dör. Jag slutade inte läsa för att den var dålig, utan för att jag fick ont i magen av det som står i den. Som Salihu säger är det inte konstigt att människor tar lagen i egna händer när de upplever att polisen inte gör sitt. Få gängmord blir uppklarade och det föder självklart en frustration. När Salihu berättar om de barn han intervjuat som knappt vågar ha några framtidsdrömmar, utan är glada om de överlever står det klart att någonting verkligen måste göras. Nu var det femton år sedan jag arbetade på Hisingen och en av de första elever jag hade på den sista skolan var, om jag inte är felunderrättad, Diamant Salihus fru, men det är inte henne jag ska skriva om (och sannolikt kommer hon inte ihåg mig efter nästan 20 år). Däremot tänker jag ofta på den klass hon gick i då de alltid kommer att vara speciella för mig eftersom de var en av mina första.

Nära den högstadieskola som jag arbetade på fanns då tre låg- och mellanstadieskolor. Det här var i början av 2000-talet och skolorna var totalt segregerade. Från en av skolorna kom i princip bara elever som själva eller vars föräldrar flytt hit. Då var få nyanlända, men få av dem hade trots det fått rejäla kunskaper med sig. Det gällde i svenska, men också i andra ämnen. I de två andra skolorna gick knappt några elever med utländsk bakgrund. När jag arbetat några år började vi göra nya klasser när eleverna började på skolan för att i alla fall motverka segregationen inom vår skola, men tidigare flyttades hela klasser från mellanstadiet till oss.

Den klassen jag tänker på kom från skolan där i princip alla talade ett annat språk hemma. Många av dem hade en självbild som var minst sagt sådär. De kunde inte det de skulle och trodde nog inte att de skulle lära sig heller. Det här är en klass, men det fanns många sådana. Det finns många sådana. Även på andra skolor möter du som lärare elever som inte ser sig som en del av samhället och det behöver inte handla om ursprung. Det kan också handla om klass eller att du har en diagnos av något slag som gör dig annorlunda. För mig har det alltid varit viktigt att förmedla att alla elever kan utvecklas och att jag finns där för att hjälpa dem. Självklart har jag inte lyckats med alla elever eller alla klasser, det vore övermänskligt, men ganska ofta brukar vi hitta en gemensam väg framåt.

Förändringen som den här klassen gjorde från år 7, när jag som relativt nyexaminerad lärare ganska ofta gick hem och grät, tills i år 9 då jag var lika stolt över många av dem som jag är över mina egna barn, var en resa som jag då gjorde för första gången. Jag har gjort den många gånger därefter, men de här ungarna (som märkligt nog befinner sig mitt emellan 30 och 40 nu och har vuxit ikapp mig) kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Vad vill jag egentligen säga? Att de utan mig skulle blivit kriminella? Självklart inte. De hade alla förutsättningar att lyckas i livet, med alla visste inte riktigt om det. Dessutom är det som en äldre kollega sa till mig när jag hade jobbat som lärare i ungefär ett år, då på en skola i ett av de mest utsatta områdena i Göteborg: ”du måste inse att du inte är så jävla viktig” i betydelsen ”en lärare kan inte göra allt”. Jag tror ändå att skolan kan göra mycket, men lärarna som arbetar i förorterna måste få bättre förutsättningar att göra sitt jobb. Sätt er ner och res er inte förrän ni kommer på något bra, var ungefär Salihus budskap till politiker, myndigheter och yrkesverksamma i samhället som på något sätt kommer i kontakt med de barn som ännu så länge gör bra val. De måste få chansen att fortsätta göra dem och vara trygga medan de gör dem. I skolan ska de möta vuxna som är välutbildade, som tror på dem och som trivs så bra på sina jobb att de stannar länge. Den som läser I en annan klass av Emma Leijnse vet att så sällan är fallet. Politiker talar gärna om att de bästa lärarna ska lockas till de värsta förorterna, men sanningen är den är barnen där inte sällan möter obehörig personal och ofta nya varje år.

Ibland känner jag att jag borde byta jobb och vända åter till de mer utsatta områdena. Visst gör jag skillnad även där jag är nu, lärare gör ofta skillnad på riktigt, men jag känner ofta att jag inte gör nog. Samtidigt är det så att jag inte är så jävla viktig och det är politiker och myndigheter som tillsammans måste skapa ett mer hållbart samhälle. Lyssna på Diamant Salihu för han har en hel del att säga. Inte minst lyfter han de personer från civilsamhället som såg till att han fick bli en del av Sverige. Fortfarande gör många människor otroligt mycket utan att få en krona för det och de är fantastiska och behövs, men ett samhälle kan inte byggas av volontärer.

Tio riktigt bra sommarprogram

I torsdags presenterades årets värdar för Sommar i P1. Det märks att det är ett valår på den totala avsaknaden av politiker, vilket i sig inte behöver vara en förlust, men lite slätstruket är allt startfältet. Idag listar jag tio riktigt bra sommarprogram som jag minns. Alla program går att lyssna på fortfarande.

 Sara Danius sommarprat från 2018, där hon talar om Kulturprofilen och alla turer kring honom. Modigt, rakt och bra.

Mona Sahlin bjöd 2020 på ett oväntat intressant program om sitt liv som politiker och allt hon blivit utsatt för. Ett program om ideologi och ett Sverige som inte finns mer.

Lisa Miskovsky pratade 2019 om hur det är att vara mamma till ett barn med autism och igenkänningen är stor.

Eija Hetekivi Olsson berättade samma år på bredaste göteborgska hon om sin syn på den kulturvärld som hon stegade in i när debuten Ingenbarnsland kom ut och hyllades. 

Jonas Hassen Khemiri talade 2019 om rädslor och skrivkramp. Ett känslofyllt program med ett fantastiskt manus.

Johannes Anyuru, ännu en ordkonstnär, talade 2017 om tillhörighet och utanförskap.

Ann-Helén Laestadius talade 2017 på samma tema ur ett samiskt perspektiv och fick mig att skämmas över vår brist på kunskap.

Emil Jensen är en stjärna och hans sommarprogram från 2016 var fantastiskt. Den röda tråden är att det inte var bättre förr, men det är språket som gör det här programmet speciellt.

Daniel Poohl påminde 2015 om att vi överlevde 90-talet och faktiskt motade bort den utbredda rasismen. Vi skulle kunna göra det igen.

Johanna Frändén talade 2013 om sin fantastiska karriär som sportjournalist, men det är ett fint program även för den som är ointresserad av fotboll.

Fler program jag tyckt om listar här. Kanske dags att uppdatera den!

Sommarpratare 2022 enligt O

Idag avslöjades årets sommarpratar och som vanligt har jag sorterat dem helt subjektivt efter vilka jag vill lyssna på. Några guldkorn brukar gömma sig bland den långa listan på namn och det är inte alltid de man tror på förhand. Med det sagt är det väldigt många författare och andra kulturpersoner på listan och det bådar gott. Även om jag gillar sport brukar jag ofta undvika sommarpratande idrottare, då de sällan gör annat än att rabbla matcher och resultat. Ibland har jag fel, men allt för ofta rätt.

Kommer absolut lyssna på:

27 juni Diamant Salihu, journalist, författare

28 juni Emma Hamberg, författare

29 juni Gudrun Persson, Rysslandsexpert

7 juli Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, författare

10 juli Farah Abadi, programledare och en person jag absolut älskar. Hon ska bland annat tala om sin mormors och mammas flykt.

12 juli Kateryna Martyniuk, student i Lviv, Ukraina ska tala om varför hon valt att stanna i sitt hemland, trots kriget.

18 juli Emanuel Karlsten, journalist

19 juli Vigdis Hjorth, författare

25 juli Mian Lodalen, författare

26 juli Anis Don Demina, influencer, dj, artist och en stor personlig favorit som ska tala om sin uppväxt.

28 juli Lydia Sandgren, författare till hypande Samlade verk och dessutom psykolog.

2 augusti Katrine Marcal, journalist och författare

6 augusti Anna-Karin Palm, författare

15 augusti Jacques Mwepu, chef Kumlaanstalten som ska ta med oss innanför murarna och berätta om livet där.

16 augusti Lusine Djanyan, konstnär, medlem i Pussy Riot

18 augusti Joy M´Batha, artist och konstnär som bland annat ska tala om psykisk ohälsa.

21 augusti Linnea Henriksson, artist

Lyssnar om jag har tid och möjlighet:

25 juni Pär Lernström, programledare för bland annat Idol och Talang.

30 juni Camilla Hamid, influencer, kokboksförfattare, hemkunskapslärare

1 juli Edvin Ryding, skådespelare känd för Young Royals.

3 juli Charlotte Kalla, längdskidåkare

9 juli Hedvig Lindahl, fotbollsspelare, landslagsmålvakt

11 juli Josef Fares, spelutvecklare, regissör, manusförfattare

13 juli Bengt-Einar ”Sotarn” Johansson, Lyssnarnas Sommarvärd, entreprenör som ska prata om sitt liv.

17 juli Oscar Magnusson, artist som tagit över sin pappas plats som sångare i Sven Ingvars.

21 juli Cedwin Sandanam, körledare Tensta Gospel Choir

22 juli Aliette Opheim, skådespelare som varit med i t.ex. Kalifat och Zebrarummet.

23 juli Marie Agerhäll, regissör, manusförfattare, skådespelare som är mest känd för Dips.

30 juli Alexander Abdallah, skådespelare som varit med i bland annat Snabba Cash och Thunder in my heart.

7 augusti Amy Deasismont, skådespelare, manusförfattare, artist

12 augusti Elin Röös, mat- och klimatforskare SLU

13 augusti Henrik Brandão Jönsson, journalist, författare

20 augusti Bert-Åke Varg, skådespelare

Kan bli årets överraskning:

4 juli Felicia Nestler, student och dottern till mannen som mördades av den så kallade Arbogakvinnan.

5 juli Amat Levin, journalist och författare som bland annat driver Instagramkontot Svart historia och gett ut en bok med samma titel.

20 juli Stefan Krakowski, författare och psykiater som skrivit boken Incel Om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris och ska tala om just det.

27 juli Anne-Marie Eklund Löwinder, it-säkerhetsexpert och på pappret låter hennes program både supertråkigt och jätteintressant.

29 juli Emma Schols, personlig assistent, författare, inspirationsföreläsare som är känd för Ärren bär jag med stolthet – Branden i Edsbyn och livet efteråt. Ett program som skulle kunna bli jättegripande eller alldeles för sentimentalt.

31 juli Susanne Dahl, präst är på pappret ingen sommarpratare för mig, men skulle kunna överraska.

5 augusti Farshid Jalalvand, forskare, medicinsk mikrobiolog och dessutom kulturjournalist. Han ska tala om vetenskap och filosofi. Kan bli hur spännande som helst om han är en bra berättare.

9 augusti Karin Stöckel, gruvarbetare som ska tala om hur #metoo förändrade arbetsmiljön.

10 augusti Gregor Zubicky, konstnärlig chef Svenska kammarorkestern Örebro som föddes i Sverige, men har bott i bland annat Tyskland, Australien och Sydafrika. Det kan bli spännande.

11 augusti Hana Al-Khamri, journalist och författare som debuterade med Väluppfostrade kvinnor skriver inte historia. Hon ska bland annat tala om sin uppväxt i Saudiarabien som barn till jemenitiska migrantarbetare.

17 augusti Åke Sellström, expert på kemisk krigföring som hamnar i kategorin ”kan bli flipp eller flopp”.

19 augusti P-A Åhlén, biolog som bland annat ska tala om vikten av biologisk mångfald och faran med invasiva djur.

Klarar mig fint utan:

26 juni Lena Philipsson, artist

2 juli Christian von Koenigsegg, vd, grundare sportbilsmärket Koenigsegg

6 juli Mischa Billing, sommelier, lektor måltidskunskap

8 juli Martin ”E-type” Erikson, artist, krögare

14 juli Sara Hector, alpin skidåkare

15 juli Jacob De Geer, entreprenör, grundare iZettle

16 juli Mia Parnevik, tv-profil

24 juli Stefan Ingves, riksbankschef

1 augusti Carl Hedin, ryttare och influencer

3 augusti Siw Malmkvist, artist

4 augusti Sebastian Stakset, rappare

8 augusti Robert Aschberg, journalist

14 augusti Jörgen Persson, bordtennisspelare, förbundskapten

Hotellet P3 Serie

Hotellet är en serie i sju delar där vi får följa med på en klassåterträff på ett lyxigt hotell i Norrbotten. Ingen vet vem som bjudit dem och de blir alla lite överraskade över hur få som kommit. Ingen tänker så mycket på det när de sex vännerna festar loss och minns sin skoltid. Vi får ganska tidigt veta att någonting hemskt kommer att hända dem och polisförhören med Ines, en av vännerna, ger oss långsamt en förklaring till vad som hänt. Gamla hemligheter kommer upp till ytan och det står klart att den som bjudit in till klassfest tänkt sig något helt annat än en trevlig helg på lyxhotell.

För mig som inte gillar ljudböcker är P3 Serie ett perfekt format. Korta avsnitt, en återblick i början av varje avsnitt och i fallet med Hotellet, rejäl spänning. Vi bjuds dessutom på fina skådespelarinsatser av bland andra Amanda Jansson, Johannes Kuhnke och systrarna Happy och Felice Jankell. Manuset till Hotellet är baserat på en originalhistoria av Daniel Åberg som de senaste åren haft fokus på ljuddrama. Producenter är Louise Jacobson och Emelie Rosenqvist och dramaturg Magnus Lindman.

Det finns saker jag inte gillar med Hotellet, som de ibland märkliga vändningarna och de ibland övertydliga karaktärerna, men som alternativ till ljudbok för den som inte är så bra på att koncentrera sig, funkar serien bra. Spännande och lättlyssnad.


Om serien

Hotellet, en serie i sju delar efter en idé av Daniel Åberg, P3 Serie med premiär i november 2021.

Det gränsar till galenskap

För en dryg vecka sedan lyssnade jag på ett panelsamtal som en del av den magisterutbildning i litteraturpedagogik som jag just påbörjat. Inbjudna var bland annat författarna Mattias Hagberg och Martin Engberg. När jag berättade om samtalet för Anna efteråt påpekade hon att dessa två herrar har podden Det gränsar till galenskap tillsammans med Elin Boardy och Jessica Schiefauer. En podd som jag tänkt lyssna på hur många gånger som helst, då Elin arbetar på ”mitt” bibliotek och även Jessica är en bekant figur. Så kom det sig att jag i veckan lyssnat på fem avsnitt av podden och jag gillar den skarpt. Då ska sägas att jag verkligen är en kräsen poddlyssnare som nästan alltid tycker att formatet är för pladdrigt, men Det gränsar till galenskap är en genomtänkt och tillräckligt strukturerad podd som dessutom har lagom långa avsnitt.

Podden som hade premiär i maj 2021 med ett avsnitt om Fiktiva minnen har hittills fått 19 avsnitt. Jag har förutom premiäravsnittet lyssnat på de med titlarna Böcker som betytt mycket för oss (juli 2021), Skrivregler är till för att brytas (augusti 2021), Författaren som elev (augusti 2021) Tegelstenar (september 2021). Några avsnitt kvar att upptäcka alltså, men jag vågar ändå tipsa om Det gränsar till galenskap, som är en både bra och trevlig podd.

Bild: Kajsa Bergström

Sommarpratare enligt O 2021

Idag presenterades årets sommarvärdar och jag har som vanligt funderat över vilka program jag verkligen vill lyssna på, de jag kanske lyssnar till och de som jag mycket troligt kommer att hoppa över. Spontant känns årets upplaga av Sommar i P1 rätt blek, men jag har i alla fall hittat några program som lockar och några sommarvärdar som har potential att överraska. Extra roligt är det att Malin Broman, som jag träffade som liten då vi båda spelade fiol inom Suzuki. Behöver jag säga att vi hade olika nivå av både talang och inställning?! Kul också att Sara Bruun, lärare som jag träffat några gånger och ”känner” via sociala medier. Mest ser jag dock fram emot att lyssna på Jonas Karlsson. Jag ÄLSKAR Jonas Karlsson.

Kommer absolut att lyssna på

27 juni Niklas Strömstedt, sångare, musiker och låtskrivare ska bland annat tala om svaghet.

1 juli Ingrid Carlberg, författare och journalist som nyss valts in i Svenska Akademien.

3 juli Tareq Taylor, kock och krögare som ska tala om olika möten.

6 juli Anna Kinberg Batra, f.d partiledare för M som briljerat i frågetävlingen Muren.

12 juli Nadim Ghazale, polis som brukar vara vettig och kan bjuda på ett intressant program.

14 juli Mathilda Hofling, Lyssnarnas Sommarvärd som ska tala om hur hon utsattes för grooming.

15 juli Mats Jonsson, serietecknare, författare och ett fantastiskt val. Ett av de sommarprogram jag ser mest fram emot.

16 juli Nina Burton, författare som jag har alldeles för dålig koll på. Ser fram emot att lyssna.

22 juli Jens Stoltenberg, Natos:s generalsekreterare kan definitivt ha mycket att säga.

23 juli Malin Broman, violinist och konsertmästare, som liksom jag började spela fiol som mycket liten i en Suzukiförening i västra Sverige.

25 juli Jonas Karlsson, skådespelare och författare som tillhör mina absoluta favoriter.

29 juli Goran Kapetanović, filmregissör och manusförfattare som skapade Kalifat och dessutom talar om sin självupplevda flykt.

1 augusti Parisa Amiri, journalist och författare som tillhör mina favoriter och som ska tala om fördomar.

3 augusti Elin Anna Labba, författare, journalist och augustprisvinnare som jag önskade som sommarvärd i år.

5 augusti Sara Bruun, språklärare som säkert är viktigare för andra att lyssna till, men som jag inte vill missa.

14 augusti Anders ”Ankan” Johansson, komiker som verkar totalt galen.

15 augusti Gizem Erdogan, skådespelare som varit med i ”allt” det senaste året.

17 augusti Ullakarin Nyberg, överläkare, psykiater och suicidforskare talar om något väldigt viktigt.

21 augusti Hans Rosenfeldt, författare och programledare har bjudit på trevliga program tidigare.

Lyssnar på om jag har tid och möjlighet

26 juni Benjamin Ingrosso, sångare som säkert är trevlig, men jag vet inte hur spännande det är att höra om hans liv.

29 juni Michael Lindgren, skådespelare, regissör, producent som jag inte har någon relation till. Temat för programmet låter dock ganska intressant.

30 juni Denise Rudberg, författare som inte tillhör mina favoriter.

5 juli Fredrik Steen, hundcoach och jag är verkligen helt ointresserad av hundar. Däremot kan det vara intressant att höra om den adhd-diagnos han fick som vuxen.

11 juli Inger Nilsson, skådespelare och mest känd som Pippi. Lyssnar om det blir tillfälle, men prioriterar inte.

18 juli Peter Jöback, sångare och skådespelare, som tillhör kategorin ”trevlig, men funkar hen i Sommar?”

27 juli Merit Hemmingsson, musiker, kompositör, sångare som jobbat med många stora musiker.

6 augusti Sten Ljunggren, skådespelare som ”alltid” har funnits.

7 augusti Tousin ”Tusse” Chiza, sångare som varit med i Idol och Melodifestivalen.

22 augusti Zara Larsson, artist, låtskrivare och världsstjärna.

Kan bli årets överraskning

28 juni Karin Bodin, vd Polarbrödsgruppen, vilket inte alls låter intressant, men programmet ska handla om hur en brand påverkade allt.

2 juli Amie Bramme Sey, journalist och programledare låter spontant inte jättespännande, men beskrivningen av hennes program lockar.

7 juli Peter Sjölund, släktforskare som hjälpte till att lösa dubbelmordet i Linköping och kallas DNA-detektiv.

9 juli Tomas J. Philipson, ekonom som arbetat som rådgivare till president Trump. Kan bli spännande.

19 juli Hanna Wallensteen, leg.psykolog och föreläsare som ska tala om bland annat stressen som många adopterade känner.

20 juli Henrik Ekman, biolog och miljöjournalist som kan bli flipp eller flopp.

21 juli Lap See-Lam, konstnär som ska tala om kinarestaurangens historia.

26 juli Olga Persson, förbundsordförande Unizon kan bjuda på ett spännande program.

28 juli Peter Carlsson, vd Northvolt som arbetar för att skapa miljövänliga batterier. Kan vara spännande eller sjukt tråkigt.

30 juli Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi och glaciolog som ska tala om hur vi påverkas av att isarna smälter. Tillhör också kategorin ”kan vara spännande eller sjukt tråkigt.”

8 augusti Jessica Meir, astronaut och marinbiolog som på pappret inte borde tillhöra mig, men är hon en bra berättare kan det bli kanon.

11 augusti Alexandre Antonelli, biolog och professor i biologisk mångfald ska tala om arttystnaden. Troligen både intressant och skrämmande.

19 augusti Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig Helamalmö om det samhälle vi har och hur det påverkar oss alla.

Klarar mig fint utan

4 juli Mikael Dolsten, forskningschef Pfizer och läkare är med säkerhet kunnig, men jag orkar verkligen inte med mer pandemisnack.

8 juli Amelia Adamo, journalist, författare och f.d chefredaktör som jag helt ärligt tycker är rätt ointressant.

10 juli Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare och ja, jag gillar fotboll, men det här kommer jag inte att prioritera.

13 juli Agneta Sjödin, programledare, poddare och författare som definitivt inte tillhör mina favoriter.

17 juli Kristina ”Keyyo” Petrushina, komiker och programledare som jag har noll relation till.

24 juli Jacob Hård, journalist med sport som område.

31 juli Nils van der Poel, skridskoåkare och nej, sportpratare brukar inte tillhöra de mest intressanta.

2 augusti Ingmar Skoog, överläkare och professor i psykiatri som ska tala om pandemins påverkan på äldre. Säkert intressant, men jag orkar inte.

4 augusti Lisen Bratt Fredricson, ryttare och entreprenör verkar inte alls tala om något som intresserar mig.

9 augusti Claudia Olsson, företagsledare, entreprenör. Idrott och företagande brukar sällan vara speciellt intressant.

10 augusti Lina Watz, simmare. Se ovan.

12 augusti Anna-Lena Laurén, journalist som ska tala om Gud.

13 augusti Rahel Belatchew, arkitekt

16 augusti Janne Schaffer, musiker, kompositör och tungvridare.

18 augusti Pia Cramling, schackspelare

20 augusti Selam Fessahaye, designer, stylist

 

 

Vilka sommarprogram ser du mest fram emot att höra?

Veckans kulturfråga v.23 2021

Imorgon avslöjas årets programledare för Sommar i P1 och det tycker jag alltid är väldigt spännande. Idag får ni två frågor om just Sommar i P1.

Vilken sommarpratare skulle du vilja lyssna på i sommar?

Vilken favoritsommarvärd från tidigare år har du?

 

Jag skulle väldigt gärna lyssna till Elin Anna Labba, som vann Augustpriset för bästa svenska fackbok för Herrarna satte oss hit. En annan författare som gärna får sommarprata är Christoffer Carlsson. Även om jag egentligen inte vill höra ett ord till om pandemin hade det varit intressant att lyssna på medicinjournalisten Amina Manzoor.

En favorit från tidigare år är Sara Danius sommarprat från 2018, där hon talar om Kulturprofilen och alla turer kring honom. Modigt, rakt och bra. Emil Jensens program från 2016 var också väldigt fint och Athena Farrokhzads program från 2014 är en klassiker.

 

10 bra sommarprogram 2020

Sommar i P1 är en trevlig sommartradition och i år har jag hunnit lyssna på en hel del program. Inte alla märk väl och inte ens alla jag lyssnat på finns med när jag listar de tio bästa utan inbördes ordning.

Greta Thunbergs program har jag redan skrivit om, men måste självklart finnas med på listan. Thunberg sätter ord på det som vi alla borde oroa oss för, inte minst för att stötta den generation som får ta över eländet.

Simon J Berger var något av en överraskning. Han talade om litteraturens betydelse och om konsten att vara skådespelare. Stillsamt, intressant och relevant.

Mona Sahlin bjöd på ett oväntat intressant program om sitt liv som politiker och allt hon blivit utsatt för. Ett program om ideologi och ett Sverige som inte finns mer.

Betlehem Isaak talar om att vara svensk, men ändå inte. Om sin pappa Dawit och hur hennes liv med och utan honom varit. Ett viktigt program om inte minst en vardagsrasism som vi måste inse existerar.

Sara Bäckmo har jag också redan bloggat om och hennes program inspirerade verkligen. Vår första odlingssäsong har ändå varit över förväntan, men det finns mycket kvar att göra. Inspirerande!

Eveline Jacobson är intensivvårdssköterska och har befunnit sig mitt i händelsernas centrum denna mycket annorlunda vår och sommar. Ett tydligt, informativt och intressant program om ett yrke som måste lyftas mer.

Mustafa Mohamed pratar om sin uppväxt i Somalia och det nya livet i Sverige. Han talar också en del om löpning, men även en icke-löpare som jag fastnade för hans syn på livet och dess utmaningar.

Patrik Lundberg berättar långsamt och innerligt om en mor som gick bort allt för tidigt. Om ett Sverige där alla ska med och verklighetens folk ska stå i centrum, men där arbetande kvinnor dör allt tidigare och inte verkar räknas allt.

Gunilla von Platen tillhör verkligen årets överraskningar. Ett intressant och gripande program om att ha sett döden, flytt från den och under hela sitt liv kämpat för att få leva som man vill. Mycket intressant och viktigt!

Emma AdBåge talar om att inte ha fantasi, men att ändå kunna skriva de mest fantasifulla böcker och teckna de mest fantasirika bilder genom att vara uppmärksam på världen runt omkring.

 

 

Inspirerad av Sara Bäckmo

Jag är lite för slarvig och lite för lat för att ens fundera över att gräva land och odla en massa. Så har det slumpat sig så att vår familj sällan rör sig så långt hemifrån och det redan innan coronapandemin bestämde åt oss att sommaren skulle tillbringas hemma. I november byggdes ett växthus som också fungerar som uterum och där finns nu fem pallkragar och ett antal krukor. Inga jätteodlingar alltså, men vi har skördat ganska många gurkor redan, tomater i massor är på gång och kryddor, sallad, sockerärtor och jordgubbar har vi fått en del.

 

 

 

 

I krukorna finns ett citronträd som nu bär frukt, en bougainvillea som återhämtat sig efter en första chock och börjar klättra kring väggarna och ett mindre och ett större olivträd som jag hoppas ska vilda till sig lite mer och inte se så blomsteraffärsklippta ut. Återstår att fundera ut hur de ska bäddas in för att klara vintern. Stoltast är jag nog ändå för den än så länge lilla, lilla vattenmelonen som jag hoppas ska växa sig större.

Igår gick jag på promenad och lyssnade då på Sara Bäckmo som odlar väldigt mycket mer. Hennes syn att det var enkelt att odla döljer självklart en massa arbete som jag inte hade orkat med, men jag blev ändå inspirerad att så lite vintersallat i höst och nästa år försöka mig på ett land bakom växthuset. Vi får se. Det jag lärt mig i år är att jag behöver förså tomatplantor tidigare, men att det å andra sidan behövs få för att fylla en pallkrage. Detsamma gäller gurkor och jag har också insett att minigurkor syftar på själva gurkorna, men att plantorna är galet stora. Just nu har de börjat ta över halva växthuset när de sprider sig över golvet. Så får det vara. Gurkor är gott.

 

Den som kan få oss att ta ansvar

Någonstans har pandemin i vår visat att vi kan leva utan att flyga kors och tvärs över världen och planeten mår därför bättre än på länge. Konstigt, då många envist hävdar att flyget släpper ut ytterst lite. Precis som Greta Thunberg talar om i sitt sommarprogram handlar det snarare om att vi lyckas räkna bort internationella resor och konsumtion av varor som tillverkas i länder som Kina när vi sammanställer hur mycket vi i Sverige släpper ut. En miljon svenskar reste utomlands under sportlovsveckorna och det är en siffra som är svår att ta in.

Greta Thunberg var först ut av årets sommarvärdar och självklart talade hon om klimatet och sitt engagemang för att förbättra världen, inte sedan när hon vuxit upp, utan nu eller helst igår. Det är lätt att tänka att hon ägnar all sin vakna tid åt det hon tycker är viktigast och att hon därför blivit så kunnig som hon är. Budskapet hon ständigt sprider, så även igår, är att politikerna ska lyssna till experterna. Att de nu mycket hellre lyssnar till de stora företagen, även de som förstör planeten, är tyvärr smärtsamt tydligt. Precis som Thunberg påpekar har de svårt att ta in att klimatkrisen inte är en kris som vi kan konsumera oss ur. Tvärtom måste vi se över vår konsumtion, vilket kräver ett nytt ekonomiskt system.

Thunberg talar om sina upplevelser och om alla de människoliv som offras för och kommer att fortsätta offras så läge världens politiker inte tar klimatkrisen på allvar. Det är tydligt att hon brinner för frågan, men hur kunnig och envis Greta Thunberg än är så krävs det att de styrande, de vuxna, tar henne och vår planet på allvar. Det finns mycket vi kan göra som faktiskt inte försämrar vår vardag speciellt mycket, men även det som kanske känns som en försämring måste till. Jag erkänner villigt att jag har mycket kvar att göra som har bil, flyger i alla fall några gånger om året och äter kött. Något som ses som normalt och som många av oss knappt reflekterar över. Däremot har jag inte större intresse av att köpa kläder och inte heller så mycket prylar, men visst finns det mer jag kan spara in på.

Nu handlar inte Thunbergs sommarprogram om att peka ut enskilda människor som syndabockar, utan om att förklara att det system vi byggt upp, där vissa släpper ut massor och andra knappt har det de behöver, inte är hållbart. Något som borde vara självklart, men ändå används en rejäl greenwashing för att rättfärdiga en utbyggnad Preems oljeraffinaderi i Lysekil och de ekonomiska argumenten trumfar därmed de som handlar om klimatet. Gör inte vi det så gör någon annan det, så varför ska vi inte få tjäna pengar? Inte konstigt att Thunberg menar att det inte längre handlar om en naken kejsare, utan om ett samhälle som kan liknas vid ett enda stor nudistparty.

Greta Thunberg provocerar och även om jag kan förstå att det är hårt att få sin livsstil kritiserad har jag svårt att se hur en ganska liten tös kan väcka sådana mängder av hat. Att någon så ung, som dessutom inte alltid har haft det så lätt i livet, släpper allt för det hon tror på är imponerande. Jag läste boken Scener ur hjärtat i januari 2019 och då var Greta Thunberg ännu inte jättekänd. Det var däremot hennes mamma Malena Ernman och jag tror att det är där skon klämmer för många. Att Greta Thunberg går att avfärda som en kändisunge som fått allt serverat. För den som läst boken och speciellt för dem som kämpat för att ens barn ska kunna få en värdig skolgång och ett värdigt liv, trots att barnet inte alltid faller inom normen, är det tydligt hur mycket hela familjen Ernman-Thunberg har kämpat. Kanske är det igenkänning som gör att jag imponeras än mer av Greta Thunbergs mod och frispråkighet. Vi behöver symboler och även om jag tror att Greta Thunberg hade klarat sig fint utan all uppmärksamhet är det tydligt att hon kan vara den som satt igång något stort. Den som faktiskt, med hjälp av andra unga, kan få oss andra att förändra vår syn på vad ett bra liv ska innehålla.

Att Thunberg skulle bjuda på ett vasst sommarprogram var inte oväntat, men att hon skulle bjuda på så bra musik var det. Tillhör du inte de redan frälsta, som tyvärr kommer vara de som i först hand lyssnar (de andra kommer att gnälla och hata utan att ha lyssnat en sekund), kanske du kan lyssna för musikens skull.

 

Photo by Gustavo Quepón on Unsplash

Scroll to Top