Curtis Sittenfeld

Fem böcker som utspelar sig i akademisk miljö

Från lärare till en lista med böcker som utspelar sig i skolmiljö och då framför allt på internatskolor eller andra skolor där eleverna också bor. Det som ibland kallas aka-porr i bokbloggarkretsar, dvs böcker som utspelar sig i akademisk miljö där skolan och dess elevhem också är den plats som allt kretsar kring. Inte sällan i en amerikansk kontext, men jag håller mig inte bara där.

Den hemliga historien av Donna Tartt är böcker med stor B i genren. En modern klassiker som börjar med en av huvudkaraktärernas död och sedan handlar om en grupp elever som studerar grekiska för den beryktade professorn Julian Morrow. En riktigt bra och läsvärd bok.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart

Frankie Landau-Banks går på en internatskola med många, gamla traditioner som hon har mage att ifrågasätta. Det finns mobiltelefoner och e-mail, men det känns samtidigt som 50-tal. En väldigt bra och välskriven berättelse om en tjej som vägrar bli diskriminerad.

I en klass för sig av Curtis Sittenfeld handlar om Lee som övertygar sin föräldrar om att få gå på internatskolan Ault. Den svenska titeln visar egentligen tydligare än originaltiteln Prep att just klassperspektivet har betydelse. Lee går sin egen väg och föräldrar tycker att längtan efter att gå på internatskola är en “typiskt Lee grej”.

Bergtagen av Camilla Sten handlar om internatskolan Järvhöga Läroverk som öppnat igen efter att ha varit stängd under en lång period. Vi får läsa om skolan på 60-talet och i nutid, men fokus ligger på nutiden där en av eleverna försvinner och Missing people letar för fullt. Spännande bok som kanske inte kan definieras som aka-porr, men ändå är läsvärd.

Klassen av Erich Segal, som kanske är mest känd för Love story, utspelar sig i alla fall delvis på Harvard. Den kom ut 1985 och min mormor hade den i hyllan. Jag läste den om och om igen. Vi får följa fem studenter ur Class of 85 under studietiden och vid en återträff 25 år senare. Minnet är luddigt, men jag minns att jag älskade den.

Många böcker med brott inblandade märker jag, men fullt så hemskt kan det väl ändå inte vara på internatskolor? Förstår dock fascinationen, då skolor där eleverna också bor skapar ett slutet rum där alla är misstänkta. En klassiker i genren som jag faktiskt inte läst (men sett) är Evelyn Waughs En förlorad värld. Jag måste också uppmärksamma min absoluta favoritserie som utspelar sig i akademisk miljö, nämligen Felicity som sändes i fyra säsonger under året 1998-2002. Den ser jag fortfarande om ibland.

 

Vilka böcker som utspelar sig i akademisk miljö vill du lyfta fram? Har du kanske också tips på tv-serier och filmer i samma genre?

 

 

Fem böcker om kärlek

Imorgon är det alla hjärtans dag och vad är då mer aktuellt än en topp-5-lista med bra böcker om kärlek. Det säger ju sig själv att väldigt många böcker har fått rensas bort och jag har medvetet valt böcker som inte nödvändigtvis handlar om okomplicerad kärlek. Här kommer i alla fall fem böcker som sitter kvar i minnet.

American Wife av Curtis Sittenfeld är kanske inte primärt en bok om kärlek, men för mig är det ett centralt tema och boken fick mig att se på Geoge W Bush på ett helt annat sätt. Hans fiktiva motsvarighet är nämligen riktigt sympatisk.

En vacker, men också sorglig berättelse om kärlek är All the bright places av Jennifer Niven om två trasiga tonåringar som mår bättre tillsammans. Känslosamt om den första stora kärleken.

Jag absolut älskade Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs när den kom 1996 och är faktiskt lite sugen på en omläsning. Berättelsen om Sophie och Kaja är omvälvande och ärlig. Då var den dessutom mer kontroversiell än den hade varit nu, men känslorna är med all säkerhet desamma.

Förhållandet mellan berättaren och hans på-och-av-kärlek Stella i Den svavelgula himlen av Kjell Westö är lika delar fin och frustrerande. Westö beskriver väl hur två personer kanske inte borde vara tillsammans, men ändå inte klarar sig utan varandra.

Ett liknande förhållande har Marianne och Connell i Sally Rooneys Normal people. Trots att det är tydligt att de mår bäst när de är tillsammans får de liksom inte till det. Hoppet finns där hos mig som läsare och jag vill verkligen att Marianne och Connell ska leva lyckliga i alla sina dagar.

 

Vilka är dina favoritböcker om kärlek?

De bästa böckerna jag läste 2020

Dags att sammanfatta läsåret 2020 och idag är det dags för en lista med de bästa böckerna jag läst. Som alltid är det svårt att välja, men här kommer mina favoriter i den ordning jag läste dem. Tjugo böcker landade listan på, men kortare kan den inte bli. Barn- och ungdomsböckerna har redan fått ett eget inlägg.

The Stranger Diaries av Elly Griffiths är en av de snyggaste spänningsroman jag läst. Extra plus för litterära anknytningar och skolmiljö.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk var mitt första möte med en riktigt spännande nobelpristagare.

Snöstorm av Augustin Erba är en riktigt fin bok om minnen, kärlek och vänskap.

Svartstilla av Susanne Skogstad handlar om att mista den man älskat ett helt långt liv och hur meningslöst allt kan kännas.

de av Helle Helle tog mig med storm trots sitt stillsamma innehåll.

Vuxna människor av Marie Aubert är en riktigt fin skildring av syskonskap och hur svårt det kan vara.

Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid tillhör kategorin “böcker som fått för lite uppmärksamhet”. En helt fantastisk skildring av ett bands uppgång och fall.

Samlade verk av Lydia Sandgren måste ändå ses som årets bok och har välförtjänt tilldelats en rad priser.

Queenie av Candice Carty-Williams bjuder på en hel del svärta, men också hopp.

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite är en välskriven och helt bisarr historia om två systrar.

Frankissstein av Jeanette Winterson kan vara årets bästa bok. En fantastisk parafras på Mary Shelleys roman.

Sent på dagen av Tessa Hadley handlar om två par som varit vänner länge och hur allt förändras när en av männen dör.

Rodham av Curtis Sittenfeld berättar en kontrafaktisk historia om vad som hänt om Hilary inte hade gift sig med Bill.

Jag borde sagt det först av Annika Wall skildrar en skilsmässa på en både mänskligt, känslosamt och faktiskt roligt sätt.

Here is the beehive av Sarah Crossan handlar om det svåra i att sörja någon som man officiellt inte har någon nära relation till.

Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling bjuder på en balanserad och mångfacetterad bild av Trumps USA.

Anteckningar av Tua Forsström handlar om att mista ett barnbarn och är otroligt vackert skriven.

Samtycket av Vanessa Springora berättar om ett osannolikt förhållande som någon borde ha stoppat.

Edith och Julian av Naoise Dolan beskriver en vilsen persons jakt efter trygghet och tillhörighet.

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar om en del av vår historia som fler borde känna till.

 

Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?

 

 

 

Foto: kaboompics.com

O listar 2020

Vissa traditioner från tiden på Kulturkollo vill vi behålla och en av dem är en massiv listutvärdering av kulturåret som gått. Mitt mål är att göra genomgången så covid-fri som det bara går, även om det hemska viruset hade kunnat passa in på en rad punkter som “årets mest obehagliga”, “årets knock out” och “årets läskigaste”. Men nej, vik hädan pandemi, du får inte vara med här. Inte så mycket i alla fall.

Årets mest oväntade: Måste vara att en bok med titeln Min syster, seriemördaren visade sig bli en av årets bästa böcker. Oyinkan Braithwaites berättelse om systrar, mord och lojalitet är helt fantastisk.

Årets klassiker: I våras läste jag för första gången Pengar av Victoria Benedictson och det var en fin läsupplevelse.

Årets parafras: Riktigt spännande och bra blev det när Jeanette Winterson låter Frankenstein och de andra leva i en robotfixerad framtid i årets bästa bok Frankissstein.

Årets knock out: På andra sidan bron av Hanna Jedvik var helt otroligt bra. Starkt innehåll som bjöd på en fin balans mellan svärta och glädje.

Årets kvinnokamp: Mrs America är miniserien som porträtteras många, viktiga amerikanska feminister och deras motståndare. Bra och välspelad.

Årets gråtfest: Jag har gråtit massor i år, men förutom sorgen över personer som inte finns hos oss längre var det sorgligaste nog när vi bestämde oss för att lägga ner Kulturkollo.

Årets gapflabb: Avlivningskliniken Tusenskönan av Martina Montelius var den första boken jag läste 2020 och den minns jag fortfarande för alla skratt, inklusive ett stort antal som fastnade i halsen.

Årets historiska: Jag läste Natten av Elie Wiesel tillsammans med mina elever och insåg återigen hur viktigt det är att vi minns vår historia.

Årets samtida: I filmen Greta blev jag också påmind om vad som behöver göras just nu och smärtsamt medveten om hur en flicka blivit frontfigur i något som hon helst hade velat att politiker tagit ansvar för. Stark film.

Årets obehagligaste: Den bok som var svårast att läsa i år var Dit mina tankar aldrig når av Yiyun Li. En mycket fin skildring av en mor vars son tagit livet av sig. Kom lite för nära.

Årets men-för-i-helvete: Philip Roths bok The Plot against America blev tv-serie och även om den inte var årets bästa var det den ett tydligt bevis på att människor är dumma i huvudet och luras av idiotiska och farliga ledare.

Årets dystopi: Livet. Nej men på allvar så har jag haft svårt att läsa dystopier när vi lever mitt i en. Jag tyckte dock väldigt mycket om Bärarna av Jessica Schiefauer som är både läskig, bra och relevant.

Årets grafiska: Jag tyckte mycket om Alma Thörns fina Alltid hejdå som handlar om två flickor som påverkas av en skilsmässa. Väl värd sig nominering till Augustpriset.

Årets nya bekantskap: Mitt första möte med Bruno K Öijer var omvälvande. Nu vill jag läsa mycket mer.

Årets återseende: Jag läste om Vad gör man inte av Maja Hjertzell och arbetade med den tillsammans med elever. Mycket lyckat.

Årets galnaste: Hit, men inte längre av Maria Maunsbach var verkligen en annorlunda läsupplevelse med extra allt.

Årets tegelsten: Här väljer jag utan tvekan Samlade verk av Lydia Sandgren. En mastodontdebut i göteborgsmiljö som porträtterar kulturmannen med alla sina brister. Hade också kunnat passa in på Årets debut och en rad andra punkter.

Årets ögonöppnare: Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling gav en mer balanserad och komplex bild av USA och det politiska landskapet.

Årets utmaning: Att hålla igång läsningen har varit årets utmaning och det har helt ärligt gått sådär. Det har varit ett tungt år på alla sätt, inte minst har distansundervisningen tagit knäcken både på mig och mina elever. Jag vet, pandemihelvetet skulle inte nämnas, men det får bli så ändå.

Årets aldrig mer: Jag vill aldrig mer ha en digital Bokmässa istället för en riktig. Aldrig mer.

Årets huvudperson: Jag tyckte väldigt mycket om att läsa om Texas som är huvudperson i Sara Lövestams En stark nolla.

Årets bifigur: Det finns många bra sådana, men en som stack ut var Bill Nightys tolkning av Mr Woodhouse i filmatiseringen av Emma.

Årets filmupplevelse: Jag har sett alldeles för lite film, men den jag gillade bäst var David Copperfields äventyr och iakttagelser.

Årets TV-serie: Svårt, jag har sett mycket bra, men en serie som vi sett ihop hela familjen och verkligen tyckt om är The Good Place, där vi hunnit med tre säsonger av fyra.

Årets författare: Tua Forsström är en poet jag upptäckt under året och läst flera böcker av. Mycket fina och välskrivna.

Årets kulturella höjdpunkt: Det fanns ju rätt få sådana tyvärr detta pandemiår, men en av de digitala satsningar som jag faktiskt tyckte funkade fint var samtalen med de nominerade till Women’s Prize for Fiction. Ingen höjdpunkt likt Mount Everest, men väl som Kebnekaise.

Årets möte: Snöstorm av Augustin Erba inleds med att huvudpersonen Thomas träffar sin ungdomskärlek på ett tåg.

Årets citat: Tvätta händerna, håll avstånd och stanna hemma om du har symptom, eller något liknande MÅSTE ju bli årets citat. Vi har hört det upprepas som ett mantra. Ett finare sådant finns dock i boken The Twelve days of Dash and Lily av Rachel Cohn och David Levithan. Så här säger Dash när han ska förklara varför han älskar böcker så mycket: “You can go anywhere in a book. Books are adventure. Knowledge. Possibility. Magic.”

Årets skandal: Att Klubben av Matilda Gustavsson inte nominerades till Augustpriset. Den släpptes precis i början av den period som gällde för årets nominerade och förbisågs. Mycket märkligt.

Årets pristagare: Jag blev väldigt glad över att Maggie O’Farrell tilldelades Women’s Prize for Fiction för sin roman Hamnet. En bok som jag påbörjade i höstas, men sedan tappade jag bort min hjärna och planerar att slutföra läsningen så snart den är återfunnen.

Årets mest kreativa idé: Enkelt, men effektfullt blir det när Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall byter perspektiv helt i Inte som du och låter konståkningstjejerna få de bästa träningstiderna och den höga statusen, medan hockeykillarna får nöja sig med sunkiga omklädningsrum och kassa istider. Dessutom hånas deras utseende och sexualitet självklart i sociala medier.

Årets titel: Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter är en fin bok med en fin titel.

Årets låt: Faktiskt har jag lyssnat ovanligt mycket på musik i år, även nyare musik. Mycket tack vare ett av barnen (det andra har fastnat i 60-talet just nu) men kanske framför allt för att jag lyssnat mycket på P3. Svårt att välja därför, så jag tar den som snurrar i hjärnan just nu och det är Anxious angel med Maja Francis som också spelades i tv-serien Kärlek & Anarki.

Årets skämskudde: Jag tycket mycket om Rodham av Curtis Sittenfeld, men vissa scener med de fiktiva versionerna av Bill och Hilary krävde skämskudde.

Årets läskigaste: Huvudpersonen Åsa i Svärmodern av Moa Herngren vill så väl, men det blir så fel. Riktigt bra och obehaglig läsning.

Årets hämnd: Nu tror jag inte att Vanessa Springora skrev Samtycket för att hämnas, men att berätta om det hon varit med om var både modigt och viktigt.

Årets skilsmässa: Jag borde sagt det först av Annika Wall är något så ovanligt som en skilsmässoskildring som faktiskt fick mig att både skratta och gråta.

Årets överskattade: Utan tvekan Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Jag fattade inte alls grejen.

Årets underskattade: För mig var Edith och Julian av Naoise Dolan en av årets bästa läsupplevelser, men de flesta andra recensioner jag har läst har varit ljumma.

Årets debut: Elin Persson debuterade med De afghanska sönerna som är en av årets bästa böcker. Bilden av ensamkommande från Afghanistan behöver helt klart nyanseras.

Årets par: Måste vara Marianne och Connel i tv-serien Normal People.  Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal spelar inte Marianne och Connell. De ÄR Marianne och Connell.

Årets lyckopiller: Jag tyckte verkligen att filmatiseringen av Ester Roxbergs Min pappa Ann-Christine som fick titeln Min pappa Marianne.Valet att göra det till en trevlig och hoppfull film var lyckat.

 

Så, nu var min långa lista färdig. Kika gärna in hos Anna, Fanny, Helena och Ulrica för att ta del av deras årssummeringar. Sedan vore det kul att få ta del av din lista. Det går utmärkt att välja ut några punkter, ta bort några eller lägga till andra om det passar bättre.

Veckans kulturfråga v.51 2020

Visserligen är året inte riktigt slut ännu, men trots det vill jag att du blickar tillbaka till de böcker du läst under året och sedan svarar på frågan:

Vilka är de bästa böcker du läst i år?

 

Välj en, två eller flera.

Jag kan definitivt inte begränsa mig till en och vill lyfta en handfull titlar. Bäst i år var nog ändå Frankissstein av Jeanette Winterson, tätt följd av Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite och Rodham av Curtis Sittenfeld. Inte helt ny, men riktigt bra var Anteckningar av Tua Forsström och bästa ungdomsbok var En stark nolla av Sara Lövestam.

Veckans kulturfråga v.47 2020

USA har stått i centrum den senaste tiden och därför är det dit vi beger oss i dagens kulturfråga som lyder.

Vilken amerikansk författare är din favorit?

 

Omöjligt att välja en som vanligt. Ber om ursäkt för att frågan återigen antyder att det vore möjligt. Jag väljer själv en favorit som kanske inte är min favorit alla kategorier, men som känns extra aktuell nu, nämligen Curtis Sittenfeld. Hennes senaste bok Rodham är en autofiktiv och kontrafaktisk roman om hur livet för Hillary Rodham hade varit om hon inte gift sig med Bill Clinton. Mycket intressant. Min favorit av hennes böcker är en annan autofiktiv bok om ett amerikanskt presidentpar, nämligen American Wife om Laura och George W Bush.

Sedan måste jag, som vanligt, bryta mina egna regler och skriva om en författare till nämligen Philip Roth. En man som tillhörde en stor generation författare och vars Konspirationen mot Amerika är ruskigt aktuell. Bäst av de böcker jag läst är dock Indignation.

Veckans kulturfråga v.33 2020

Under våren körde jag utmaningen “Tänk snabbt” men det började bli svårt att hitta fem punkter med vettiga alternativ. På onsdagar framöver kommer jag istället att bjuda på “veckans kulturfråga” och hoppas att ni vill hänga på.

Veckans fråga är följande:

Vilken är den bästa bok du läst i sommar?

 

Mitt svar på frågan blir inte en bok, utan en trio, för som vanligt är det omöjligt att begränsa till bara en bok. Jag väljer Frankissstein av Jeanette Winterson och Rodham av Curtis Sittenfeld. Två böcker med ett fantasifull och vasst innehåll, som utan att skriva någon på näsan diskuterar viktiga samhällsfrågor inte minst om tolerans. Sedan vill jag lyfta fram Mike Gayles nya bok All the lonely people som är en varm och fin berättelse om kärlek och vänskap.

 

Besvara gärna frågan du också, i en kommentar, på din blogg eller i sociala medier. Välj en, två, tre eller tio bra sommarböcker. Länka gärna så att jag kan läsa svaret.

 

Sittenfeld skapar ett alternativt USA

En av mina största favoriter Curtis Sittenfeld är aktuell med Rodham, en kontrafaktisk roman med en fiktiv Hillary Clinton i huvudrollen. Precis som i verkligheten träffar den unga Hillary Rodham den snygge, karismatiske och väldigt långe Bill Clinton när hon studerar juridik på Yale. De blir ett par och den tredje gången han friar säger hon inte ja, som hon gjorde i verkligheten, utan nej. Därefter tar hennes liv utan Bill en på många sätt annan väg och det är nu Sittenfelds roman blir riktigt intressant.

I verkligheten blev Hillary med efternamnet Clinton USA:s första dam 20 januari 1993, tillträde som senator 2000, förlorade de demokratiska primärvalen 2008 och fick se Barack Obama som presidentkandidat, slutligen bli demokraternas kandidat 2016 och trots att hon fick fler röster, se sig besegrad av Donald Trump. I boken blir Hillary Rodhams karriär en annan och Sittenfeld förändrar presidentlängden rejält i sin alternativa berättelse om den amerikanska politiken sedan Bill Clinton först gick in i politiken i slutet av 70-talet. Lika intressant att följa hur livet blir för Hillary utan Bill är det att läsa om hur Bills liv blir utan Hillary.

Romanen Rodham må handla primärt om Hillary Rodham, men den handlar lika mycket om det amerikanska samhället i allmänhet och amerikansk politik i synnerhet. Sittenfeld beskriver en kvinnas kamp för att bli tagen på allvar och konstaterar att rasismen i USA är omfattande, men att sexismen genomsyrar allt. Skildringen av Hillarys liv och politiska karriär är vass och efter en lite knackig inledning är jag helt fast. Rodham är helt klart en av årets bästa läsupplevelser och jag ser fram emot att diskutera den med bokbloggarmaffians digitala bokcirkel på torsdag.

För att bättre veta vad som är sant och vad som är påhittat i Rodham gick jag direkt från läsningen till dokumentären Hillary som finns på svtplay en månad till. Där finns Hillarys studietid beskriven och den stämmer väl med Sittenfelds bok. Det är när verklighetens Hillary lämnar Arkansas som det blir annorlunda och sedan leker författaren med berättelsen på ett riktigt spännande sätt. Inga spoilers, men jag hoppas och tror att du blir lika imponerad av Sittenfelds kreativitet som jag blev. Tydligt är att de vänner som intervjuas i dokumentärserien troligen skulle ha föredragit hennes version. Att Hillary valde Bill är dock ingenting som känns märkligt efter att ha sett de fyra avsnitten. Faktum är också att hon lyckades förändra världen även som Hillary Rodham Clinton.

 

 

#boblmaf cirklar Goda grannar (varning för spoilers)

Jag är så sjukt trött på distansering och alla inställda evenemang och då är jag ändå en ganska asocial person som gärna är ensam. En bra grej så här i pandemitider har dock varit den digitala bokcirkel som delar av gamla Bokbloggarmaffian deltagit i. Jag har varit med tre av sex gånger och det har varit mycket trevligt. Igår diskuterade vi Goda grannar av Mattias Edvardsson och samtalet kom att handla om egna erfarenheter av villa- och radhusområden, irriterande och självutnämnda poliser i såväl villaområden som bostadsrättsföreningar, goda manliga förebilder, vikten av att ha starka föräldrar om du vill ha stöd i skolan, svårigheten att vara allt för snygg och hur jobbigt det måste vara att övningsköra med sina barn. Lite bok och lite annat alltså.

Åsikterna om boken gick lite isär, men vi var nog ändå ganska överens om att Goda grannar är en intressant bok om än ganska lik Edvardssons förra bok. Några hade lyssnat och gillade att det var tre olika inläsare, men saknade skånsk dialekt hos Fabian. Vi diskuterade också Bianca och hur intressant det hade varit att dels få hennes syn på allt som hände före olyckan, men faktiskt också efter. Det hade varit spännande att ha henne kvar. Nu var hon istället en av de karaktärer vi förstod minst och kanske också blev minst berörda av. Igenkänningen är dock stor gällande flera av grannarna, kanske främst Gun-Britt och Åke som desperat försöker upprätthålla fasaden av grannsämja genom gemensamma aktiviteter.

Själv tycker jag allra mest om En nästan sann historia av de böcker Mattias Edvardsson skrivit och tyckte också om tonen i Där framtidens fötter vandrar. Två böcker som håller Augustprisklass. Senaste böckerna är också bra, men är snarare passande för Årets bok. De når säkert många fler, men jag kan sakna det smalare och kluriga som fanns förut. Med det sagt är även Goda grannar en bok som väcker tankar och vi hade en hel del att samtala kring. Många kan säkert känna igen sig i den miljö som beskrivs och det är en bra bok att cirkla om.

Själv uppskattar jag de realistiska beskrivningarna av skolan och kanske är det där Edvardsson ska gräva framöver. Universitetsvärlden är min grej helt klart, men det finns en hel del som pågår även i andra skolformer.

Nästa bok vi ska samtala om är Rodham av Curtis Sittenfeld, så det är hög tid för mig att börja läsa. Jag måste bara bestämma mig för vilket språk jag ska läsa den på.

 

Bild @crnpttrssn

Böcker att läsa i sommar

Av de tio böcker jag listade inför förra sommaren har jag läst sju. Av de böcker som jag vid nyår planerade att läsa i inledningen av det nya året har jag läst sex. Så brukar det bli. De böcker som vid ett tillfälle ligger högst upp i den mentala TBR-högen behöver inte längre göra det ett par månader senare. Trots detta är en lista bra att utgå ifrån när inspirationen tryter. Inte så brett geografiskt (det kommer en separat läslista med böcker som tar oss ut i världen), men med mer sakprosa än vanligt. Vi får se om det är så min lässommar kommer att se ut.

Listan med årets tio sommarböcker ser ut så här:

Ödesmark av Stina Jackson är en bok jag har riktigt höga förväntningar på och jag vill börja läsa den en dag då jag har en massa lästid till mitt förfogande.

Frankissstein av Jeanette Winterson har jag sparat till ett bättre tillfälle som ju semestern är.

Goda grannar av Mattias Edvardsson tillhör också de böcker jag sett fram emot länge och har höga förväntningar på.

Sverigevänner av Arash Sanari låter som en tänkvärd och bra bok.

Rodham av Curtis Sittenfeld är en bok som jag ser fram emot så otroligt mycket. Den ska jag börja läsa en perfekt sommardag då jag inte har några som helst andra planer än att läsa.

Kärlekens magiska regler av Alice Hoffman, en författare som jag tänkt läsa något av länge.

Vi är Orlando av Johan Hilton vill jag verkligen läsa, men har inte vågat mig på den ännu.

Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins vill jag verkligen läsa. Är riktigt pepp!

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm för att den kräver mer tid än jag kunnat ge den.

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson om en kvinna jag finner mycket fascinerande.

 

 

Photo by Perfecto Capucine on Unsplash

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: