Elly Griffiths

Veckans kulturfråga v.5 2021

Läslistor har en tendens att bli långa och bokhögar att växa sig höga. Det går helt enkelt inte att läsa alla böcker som kommer ut. Vissa författare prioriterar jag alltid och de går förbi alla listor och högar när de släpper en ny bok.

Vilken författares böcker läser du direkt när de släpps?

Här finna två kategorier av favoritförfattare. Vissa böcker vill jag spara till ett perfekt tillfälle och därför kan de få vänta lite. Andra böcker slänger jag mig över direkt. Till den senare kategorin hör till exempel böcker av Ellie Griffiths och Mhairi McFarlane.

Av de böcker som släpps i vår ser jag fram emot att genast läsa:

Em, Kim Thúy, [sekwa], 11 mars

Brinn mig en sol, Christoffer Carlsson, Albert Bonniers Förlag, 16 mars

En sång för dig, Marc Levy, [sekwa], 16 mars

Andetag, Jennifer Niven, Lilla Piratförlaget, 27 april

Konferensen, Mats Strandberg, Norstedts, 10 maj

De bästa böckerna jag läste 2020

Dags att sammanfatta läsåret 2020 och idag är det dags för en lista med de bästa böckerna jag läst. Som alltid är det svårt att välja, men här kommer mina favoriter i den ordning jag läste dem. Tjugo böcker landade listan på, men kortare kan den inte bli. Barn- och ungdomsböckerna har redan fått ett eget inlägg.

The Stranger Diaries av Elly Griffiths är en av de snyggaste spänningsroman jag läst. Extra plus för litterära anknytningar och skolmiljö.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk var mitt första möte med en riktigt spännande nobelpristagare.

Snöstorm av Augustin Erba är en riktigt fin bok om minnen, kärlek och vänskap.

Svartstilla av Susanne Skogstad handlar om att mista den man älskat ett helt långt liv och hur meningslöst allt kan kännas.

de av Helle Helle tog mig med storm trots sitt stillsamma innehåll.

Vuxna människor av Marie Aubert är en riktigt fin skildring av syskonskap och hur svårt det kan vara.

Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid tillhör kategorin “böcker som fått för lite uppmärksamhet”. En helt fantastisk skildring av ett bands uppgång och fall.

Samlade verk av Lydia Sandgren måste ändå ses som årets bok och har välförtjänt tilldelats en rad priser.

Queenie av Candice Carty-Williams bjuder på en hel del svärta, men också hopp.

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite är en välskriven och helt bisarr historia om två systrar.

Frankissstein av Jeanette Winterson kan vara årets bästa bok. En fantastisk parafras på Mary Shelleys roman.

Sent på dagen av Tessa Hadley handlar om två par som varit vänner länge och hur allt förändras när en av männen dör.

Rodham av Curtis Sittenfeld berättar en kontrafaktisk historia om vad som hänt om Hilary inte hade gift sig med Bill.

Jag borde sagt det först av Annika Wall skildrar en skilsmässa på en både mänskligt, känslosamt och faktiskt roligt sätt.

Here is the beehive av Sarah Crossan handlar om det svåra i att sörja någon som man officiellt inte har någon nära relation till.

Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling bjuder på en balanserad och mångfacetterad bild av Trumps USA.

Anteckningar av Tua Forsström handlar om att mista ett barnbarn och är otroligt vackert skriven.

Samtycket av Vanessa Springora berättar om ett osannolikt förhållande som någon borde ha stoppat.

Edith och Julian av Naoise Dolan beskriver en vilsen persons jakt efter trygghet och tillhörighet.

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar om en del av vår historia som fler borde känna till.

 

Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?

 

 

 

Foto: kaboompics.com

Irrbloss är en nystart för Ruth

Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway består än så länge av tolv böcker och senaste boken Irrbloss tar vid nästan ett år efter det att förra boken En cirkel av sten avslutades. Ruth har börjat arbeta i Cambridge och bor där tillsammans med Frank. Livet har verkligen förändrats och trots att Ruth är glad över att Frank och hennes dotter kommer överens och att de är som en liten familj, trots att hon har ett nytt, viktigt och spännande jobb, trots att allt borde vara perfekt kan hon inte känna sig riktigt nöjd. Hon saknar sitt lilla hus och inser att ensamheten inte bara var av ondo. Nelson lever istället småbarnsliv igen och relationen till hustrun Michelle verkar kanske inte himlastormande, men stabil och hyfsat trevlig. Hans äldre döttrar gillar sin lillebror och har nu också fått träffa sin tidigare okända lillasyster.

Ett gammalt fall gör sig påmint och självklart behöver Nelson Ruths hjälp. Det är nämligen så att mördaren Ivy March som sitter i fängelse sedan länge, dömd mot sitt nekande för flera mord, äntligen är redo att erkänna inte bara dessa mord, utan flera andra. Han berättar var kropparna är och och han vill att Ruth ska leda utgrävningarna. Samtidigt förhör Nelson och hans kollegor de personer som tidigare bildade ett konstnärskollektiv med Ivy March och hans ex-fru. Där fanns bland annat männen som kallade sig irrbloss och gav sig ut i mörkret för att rädda unga kvinnor.

Elly Griffiths har hittat rätt igen och måste sägas ha lyft serien om Ruth, Nelson och de andra till gamla höjder. Jag tycker om att följa de karaktärer som jag lärt känna och fördjupa mig relation till dem. Nu känns det som att Griffiths gärna får fortsätta ett tag till.

Just nu i november

November, november, november. Inte min favoritmånad direkt. Positivt är i alla fall att det snart är jul och att det faktiskt inte regnat varje dag den senaste veckan. Idag firar vi dessutom en fjortonåring och det är trevligt. Eftersom det är första lördagen i månaden är det också dags för utmaningen Just nu.

Just nu läser jag Augustprisnominerade Splendor av Stefan Lindberg och den är bra, men också väldigt märklig. Egentligen skulle jag vilja fortsätta med Flickan som fick en röst av Abi Daré och Hamnet av Maggie O’Farrell, men dessa böcker kräver verkligen en mer utvilad hjärna än jag har just nu.

Just nu tittar jag på Kärlek & anarki med manus av bland andra Alex Haridi som är en slags Den vita stenen fast för vuxna. Jag är också sugen på att ta mig an The Queen’s Gambit om schackspelaren Beth Harmon. Familjen O har börjat följa gamla New Girl (2011-2018) och den är riktigt rolig.

Just nu lyssnar jag på väldigt lite. Tystnad är bra det också och jag går till och med på promenad utan någonting i öronen. Det räcker gott med naturens egna läten just nu. När familjen O spelar spel, vilket just nu sker minst en dag i veckan, turas vi om att välja musik på Spotify och då blir det en del svensk rap (storebror O), mer eller mindre ny rock ibland med tillhörande growl (lillebror O), soul, funk och kanske Tom Waits (maken) samt synthigt 80-tal eller indie-90-tal blandat med nytt som påminner om detta (jag).

Just nu längtar jag efter ett normalt liv. Jag inser att jag egentligen har det bra som bor i hus med min familj, men corona i kombination med mörker är värre än corona under vår och sommar. Faktiskt längtar jag efter december, för den här Grinchen ser otroligt nog fram emot ljus, glögg och kanske till och med lite julpynt. Årets glögg låter faktiskt riktigt spännande! Och så lite kultur också. Jag ser fram emot andra säsongen av Virgin River som släpps på Netflix i slutet av månaden och det ska bli fint att återse Ruth Galloway i Elly Griffiths nya bok Irrbloss.

 

Kika gärna in hos Anna,  FannyHelena och Ulrica för att ta del av deras svar. Sedan vore det extra roligt om du också ville delge ditt kulturella nuläge.

 

Böcker att se fram emot i oktober

Det är oktober och vi kan se fram emot ännu en månad med en rejäl utgivning. Nu börjar säsongens julböcker dyka upp, men de får vänta tills i december. Mest pepp är jag istället på nya böcker av Elly Griffiths, Yaa Gyasi, Helena von Zweigbergk, Hans Rosenfeldt, Matt Haig och Jessica Schiefauer, liksom Abi Darés, Naosie Dolan och Suad Alis debutböcker.

 

Bibliotekarien i Auschwitz, Antonio Iturbe, Bokförlaget Polaris, 1 oktober

Julen i strandhuset, Veronica Henry, Printz Publishing, 1 oktober

Domslut, Ulrika Mossberg, Albert Bonniers Förlag, 2 oktober

Arvtagaren, Camilla Sten, Norstedts förlag, 5 oktober

Dina händer var fulla av liv, Suad Ali, Norstedts förlag, 5 oktober

En annan framtid, Magnus Carlsson, Johanna Stål, Bokförlaget Forum, 6 oktober

Quichotte, Salman Rushdie, Albert Bonniers Förlag, 6 oktober

Dalenglitter, Wanda Bendjelloul, Weyler förlag, 7 oktober

Flickan som fick en röst, Abi Daré, Piratförlaget, 7 oktober

Jul i krinolin, Amanda Hellberg, Lovreads, 7 oktober

Kalla, vita, vinternätter, Christoffer Holst, Lovereads, 7 oktober

Mitt liv som dront, Helena von Zweigbergk, Norstedts, 7 oktober

Käre Edward, Ann Napolitano, Wahlström & Widstrand, 8 oktober

Gå med mig runt hörnet, Anneli Furmark, Galago, 10 oktober

Dagarna, dagarna, dagarna, Tove Schunnesson, Norstedts förlag, 12 oktober

Flickan i skogen, Sam Lloyd, Norstedts förlag, 12 oktober

Inte av denna värld, Yaa Gyasi, Norstedts förlag, 12 oktober

Vargasommar, Hans Rosenfeldt, Norstedts förlag, 12 oktober

Eden, Monica Sabolo, [sekwa], 13 oktober

Bärarna, Jessica Schiefauer, Romanus & Selling, 14 oktober

Om tiden och vattnet, Andri Snær Magnason, Norstedts förlag, 14 oktober

Poet X, Elizabeth Acevedo, Vox by Opal, 14 oktober

Vinterfjäril, Zinat Pirzadeh, Piratförlaget, 14 oktober

Det tredje kriget, Line Papin, Elisabeth Grate Bokförlag, 15 oktober

Genom märg och ben, Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, 15 oktober

Paus i karriären, Maria Parkhede, Lind & co, 15 oktober

Midnattsbiblioteket, Matt Haig, Bokförlaget Polaris, 15 oktober

Rotvälta, Tove Alsterdal, Lind & co, 15 oktober

Återvändsgränder, Gabi Beltrán, Bartolomé Seguí, Galago, 15 oktober

Älskade jävla jul, Birgitta Bergin, Bokfabriken, 15 oktober

Sidenkatedralen, Sara Danius, Albert Bonniers Förlag, 16 oktober

Vinterbröllop, Sara Morgan, Harper Collins Nordic, 16 oktober

I morgon har vi andra namn, Patricio Pron, Norstedts förlag, 19 oktober

Inställd resa till Sabarmati, Majgull Axelsson, 19 oktober

Efterbörd, Rachel Cusk, Albert Bonniers Förlag, 20 oktober

Kvinnosaker, Karin Carlsson, Bonnier Fakta, 20 oktober

Sommaren på kanalen, Anne Youngson, [etta], 20 oktober

De osannolika systrarna Soong, Jung Chang, Norstedts förlag, 21 oktober

Mästaren, Anna Ihrén, LB förlag, 21 oktober

Att omfamna ett vattenfall, Ida Therén, Natur & Kultur, 22 oktober

Edith & Julian, Naosie Dolan, Wahlström & Widstrand, 22 oktober

Sällskapet för ofrivilliga drömmare, José Eduardo Agualusa, Bokförlaget Tranan, 22 oktober

En oönskad julklapp, Sara Molin, Norstedts förlag, 26 oktober

De kapabla, Klas Ekman, Bookmark förlag, 26 oktober

Grand union, Zadie Smith, Albert Bonniers Förlag, 27 oktober

Om hon inte lever är jag död, Claire Castillon, [sekwa], 27 oktober

Borde hålla käft, Johanna Holmström, Norstedts förlag, 28 oktober

Irrbloss, Elly Griffiths, Bokförlaget Forum, 28 oktober

Flicka, Edna O’Brien, Natur & Kultur, 29 oktober

 

Vad gör en bok riktigt bra?

Det är lätt att gnälla och lyfta fram saker som gör böcker dåliga, men faktum är att de flesta böcker jag läser är bra (de andra blir inte utlästa) och det måste ju vara något som gör dem läsvärda. Enligt de kritiker som skrev om sju dödssynder i böcker så är alla böcker dåliga på samma vis, men bra på olika och just vad som gör en bok bra är självklart lika subjektivt, kanske mer än när det kommer till att beskriva dåliga böcker. Det händer t.ex. att jag läser böcker som jag objektivt förstår är bra, men som inte alls talar till mig eller får mig engagerad på något vis. Dags att försöka reda ut vad som gör böcker riktigt bra.

  1. En levande miljö som finns med som en del av boken, men som inte tar över. Hade jag varit en fan av fantasyböcker skulle miljön kanske varit viktigare än den är för mig, men visst finns det favoritplatser som jag gärna läser om. Konsten är att gestalta miljön och få mig som läsare att förstå hur den påverkar karaktärerna. Miljön är så mycket mer än det vi ser. Det finns lagar och regler, skrivna och oskrivna, som påverkar allt och alla. Extra tydligt blir det t.ex. i Elena Ferrantes Neapelkvartett som inte hade blivit likadan om platsen varit en annan.
  2. Komplexa karaktärer vill man självklart ha och det ska vara logiskt att de beter sig som de gör. Däremot vill jag inte gärna ha en massa förklaringar till agerandet och definitivt inte onödiga beskrivningar av utseende som inte fyller någon annan funktion än att sexualisera karaktären. Allt för vanligt när det gäller beskrivningar av kvinnor. Hur mycket komplexitet som behövs beror självklart på genre och karaktärens funktion. Extra imponerande är det att som Marie Aubert i Vuxna människor lyckas teckna riktigt komplexa karaktärer med väldigt få ord. Det är riktigt skickligt.
  3. En personlig ton är viktigt. Självklart ska ett språk vara korrekt, men det räcker inte. Själv har jag svårt för ett allt för omständligt språk, men gillar inte heller när det blir för konstaterande och mekaniskt. Allt för sparsmakat ska det inte vara, gärna klurigt med väl valda ord, men inte svulstigt. Just det där med språk är viktigt för huruvida jag tycket om en bok eller inte. Innehållet är viktigt, men språket är det som får mig att återvända till en författare. Bland mina favoriter finns Nina Bouraoui, Abdellah Taïa, Ali Smith och Jeanette Winterson.
  4. Trovärdighet är central och utan trovärdighet faller en bok platt. Det betyder inte att berättelsen behöver vara realistisk, men de beslut som karaktärerna tar ska gå att förstå. Sedan finns ju de där ologiska besluten som inte sällan krävs för att få ut en karaktär mitt i natten i ett joggingspår, eller ner i källaren trots den trasiga lampan vilket kan funka ibland, men långt ifrån alltid. Gränsen mellan en trovärdig och en ointressant deckare är till exempel hårfin. I Främlingen av Elly Griffiths går huvudpersonen in i alla möjliga skumma delar av skolan där hon arbetar och det är inte helt logiskt, men funkar ändå.
  5. Inga lösa trådar eller logiska luckor, vilket gör samman med trovärdigheten egentligen. Det handlar om att knyta ihop allt på ett sätt som känns logiskt och att inte lägga trådar än vad som går att hantera. Samtidigt är det otroligt imponerande när en författare lyckas få ihop hur många trådar som helst utan att det blir varken krystat eller ologiskt, men det är inte något alla klarar av. Samlade verk av Lydia Sandgren är till exempel ett virr-varr av mer eller mindre långa trådar som i alla fall knyts ihop hyfsat, även om jag gärna skulle läsa 700 sidor till om karaktärerna.
  6. Avslöja lagom mycket för om allt förklaras in i minsta detalj blir det otroligt tråkigt. Inte heller är det speciellt roligt att läsa en hel bok och sedan inte då svar på de frågor som är centrala. Epiloger tycker jag däremot nästan aldrig om. Det blir ofta för gulligt och smörigt. Någon som är riktigt bra på att skriva tydligt, utan att bli övertydlig är Tessa Hadley.
  7. Spara på klichéerna eller driv möjligen med dem. Låt inte ett kärlekspar komma på att de egentligen är syskon eller barn att inse att de är adopterade eller att en familjehemlighet förändrar hela deras liv,  men i övrigt går det nog att vrida och vända på det förutsägbara och faktiskt skriva något nytt. Frågan är bara varför vissa, som Mhairi McFarlane, lyckas skriva ganska förutsägbara berättelser och ändå få mig att känna att det är nytt och fräscht.

Sedan är det ju det där med smak, förväntningar och lästillfälle, som alla påverkar hur läsupplevelsen blir. För mig är det viktigt att jag “klickar” med huvudpersonen, trivs i miljön och bryr mig så mycket om handlingen att boken faktiskt finns i mina tankar även då jag inte aktivt läser. De allra bästa böckerna stannar också kvar länge i minnet. Att sätta ord på vad det är som gör att en bok fastnar lite extra är ändå helt omöjligt.

Vilka ingredienser gör en bok bra för dig?

 

Photo by Noémi Macavei-Katócz on Unsplash

Halvvägs

Halva 2020 har gått och det är verkligen inget år som kommer att gå till historien som annat än ett skitår. Detta nästan oavsett vad som händer i höst. Självklart har min läsning påverkats av läget och jag ligger lite efter. Samtidigt brukar det ofta se ut så innan semestern och eftersom jag skickade in sista delen av ett skrivjobb igår har jag nu semester på riktigt. Det blev i alla fall 13 lästa böcker i juni, så lite flyt börjar allt komma tillbaka. Bara 83 böcker kvar att läsa då …

Hur ser det ut med de övriga läsmålen då?

Jag har läst texter av författare från 17 länder och målet är 26. Inte jättemycket kvar alltså, men å andra sidan är många av de “enkla” litteraturländerna redan avbockade. Jag har gjort en lista att inspireras av och redan läst två av titlarna och påbörjat en.

Boktolvan knallar på och jag har läst böcker av sju författarelistan, som jag för övrigt är väldigt nöjd med.

När det gäller vinnare av Nobelpriset och Women’s Prize for Fiction går det trögare, men det är ju å andra sidan utmaningar som kan räcka hela livet.

Vilka böcker är då bäst hittills i år?

Topp fem av de jag hunnit både läsa och skriva om skulle jag säga är:

The Stranger Diaries av Elly Griffiths

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Snöstorm av Augustin Erba

de av Helle Helle

Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid

 

Hur går det för er med läsningen? Har ni några läsmål? Vilka är de bästa böckerna ni läst i år?

 

Photo by Markus Winkler on Unsplash

 

 

Tisdagstrion: Bäst hittills i år

När dagen hinner gå innan det blir tid att blogga passar en utmaning perfekt och jag hoppar på tisdagstrion hos Ugglan & Boken som den här veckan handlar om att lista de tre bästa läsupplevelserna hittills i år. Bäst låter ju enkelt, men det är ett mer komplicerat begrepp än man kan tro. Få böcker når betyget “bäst alla kategorier” utan det handlar ofta om att vara bra eller bäst inom en genre. Vissa böcker är också fantastisk just under läsningen, men försvinner ganska snabbt ur minnet, medan andra istället växer med tiden och dyker upp i tankarna ofta. Svårt alltså, men jag har verkligen ansträngt mig för att hålla mig till tre titlar.

  1. The Stranger Diaries av Elly Griffiths är en riktigt välskriven spänningsroman med många ingredienser som jag älskar. Brittisk universitetsmiljö, ett hyfsat slutet rum och en stor portion litterära inslag. Fullständigt uppslukande läsning.
  2. Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid är istället en bok som jag visserligen tyckte väldigt mycket om under läsningen, men som jag i efterhand verkligen älskar. Det är en spännande fejkbiografi om det kända 70-talsbandet Daisy Jones & the Six.
  3. Snöstorm av Augustin Erba var en bok som imponerade på mig med sitt fantastiska språk. En stor läsupplevelse som fick mig att njuta av Erbas som stilistiker och karaktärer som jag engagerade mig i.

Mina tips mot vårtrötthet

Carolina tipsar idag på Kulturkollo om 3 x 4 medel mot vårtrötthet och jag har satt ihop en egen lista med mina favoriter.

4 helt humörhöjande låtar:

Egentligen hade jag kunnat välja nästan vad som helst av Håkan Hellström, men den här tycker jag är extra hoppingivande.

En annan artist som gör mig glad är Salem Al Fakir och Good song är skönt svängig.

En given låt varje nyår, som också passar utmärkt året om, är This is the year med Marit Bergman.

Slutligen blir det en klassisk duett med Elton John och Kiki Dee!

 

4 läs-sugs-höjande böcker:

Min senaste slukarbok var Som en öppen bok, Sara Molin. Lättläst med en bra balans av humor och allvar.

För att återkoppla till Håkan Hellström väljer jag Don’t you forget about me av Mhairi McFarlane, som på svenska fått titeln Det kommer aldrig vara över för mig. Två bra låtar, en bra bok!

Under två timmar av Hanna Landahl utspelar sig i Göteborg och Göteborgsvarvet spelar en stor roll. Riktigt bra!

Den senaste bok jag gav en femma i betyg var The Stranger Diaries av Elly Griffiths. Riktigt välskriven och bra spänning som finns på svenska med titeln Främlingen.

4 må-åh-så-bra-filmer:

Klassikern Breakfast Club håller ännu, stereotyp som satan, men så charmig. Ledmotivet går dessutom att koppla till McFarlanes bok ovan. Fantastiska Don’t you forget about me med Simple Minds.

Amelie från Montmartre är en fransk favorit som jag verkligen blir sugen på att se om.

En annan fransk må-åh-så-bra-film är En oväntad vänskap om två väldigt olika personer som skapar en ovanlig relation.

Och så slutligen en väldigt bra filmatisering av en bok, nämligen High Fidelity av Nick Hornby som blev film år 2000. Jag är väldigt, väldigt nyfiken på tv-serien baserad på boken där könsrollerna är ombytta och Zoe Kravitz spelar Robyn “Rob” Brooks som äger skivaffären.

 

The Stranger Diaries

The Stranger Diaries av Elly Griffiths är inte en ny bok om Ruth Galloway, utan istället en bok jag trodde var fristående, men som verkar vara första boken i en ny serie om polisen Harbinder Kaur, en karaktär jag väldigt gärna lär känna mer. Det här är dock något mycket mer än en polisdeckare. Griffiths bjuder istället på en härligt läskig gotisk spänningsroman som berättas på ett annorlunda sätt.

The Stranger Diaries utspelar sig i skolmiljö och huvudpersonen är Claire, engelsklärare på den anrika Talgarth High School där författaren R. M. Holland tidigare bott. Claire är skild och bor tillsammans med sin tonårsdotter Georgie i det lilla samhället en bit från Brighton. Ex-maken bor kvar i London tillsammans med sin nya, unga fru och sina barn. Förhållandet mellan dem är minst sagt spänt.

Ella, en av lärarna på Talgart som dessutom en av Claires bästa vänner, hittas mördad i sitt hem och all personal är självklart misstänkta. Vi får först läsa Claires berättelse om dödsfallet och hennes tankar om Ella. De var nära kollegor och chocken är självklart stor. En av de som definitivt har motiv är Rick Lewis, ansvarig för engelskinstitutionen och förälskad i Ella. När vi tror att vi vet vad som hänt följer DS Harbinder Kaurs tolkning av det som hände de första dagarna efter mordet och tredje person att berätta är Claires dotter Georgie.

Vi får flera perspektiv på händelserna och för varje berättare får vi veta mer. Det är riktigt snyggt och trots att det kanske låter som tråkigt och upprepande, är det tvärtom så att läsningen blir väldigt spännande då det är riktigt svårt att veta vem som går att lita på. Jag gillar greppet med de tre jag-berättarna och ännu mer att vi får läsa från både Claires och Georgies dagböcker, den senare skriven online.

En annan snygg detalj är kopplingen till The Stranger och R. M. Holland. Claire har just läst novellen för de vuxenstudenter hon undervisar i skrivande och vi får dessutom veta att hon skriver på en biografi om författaren vars fru sägs spöka på Talgarth. När Ellas döda kropp hittas finns ett citat ur The Stranger på mordplatsen, vilket gör det troligt att anta att den som mördat henne är väl bekant med berättelsen. Delar av The Stranger finns insprängda i boken och hela berättelsen går att läsa i slutet av boken. Mycket effektfullt.

Det verkar som att Elly Griffiths haft riktigt kul när hon skrev The Stranger Diaries. Hon känns verkligen inspirerad och berättelsen är den mest spännande jag läst på länge. Karaktärerna är intressanta att följa och Griffiths lyckas få mig att engagera mig mycket i dem alla, inklusive hunden Herbert, som befinner sig mitt i händelsernas centrum. De litterära kopplingarna, skolmiljön, huset där Hollands ande och hans frus spöke skapar stämning skapar tillsammans en härlig fond till allt brutalt som händer. Årets första spänningsroman är riktigt, riktigt bra och jag har redan förbeställt The Postscript Murders, den andra boken om DS Kaur, som kommer i oktober. Synd är det är så himla långt dit.

The Stranger Diaries finns översatt till svenska och är utgiven med titeln Främlingen av Modernista. Missa den inte.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: