Elly Griffiths

Utvärdering av påskekrimapril

I april har jag fokuserat på spänningsromaner och har hunnit läsa i alla fall några om än inte så många som jag hade hoppats, men å andra sidan har jag läst annat också.

De här böckerna har jag läst och skrivit om:

Alla ljuger av Camilla Grebe

Död vid första ögonkastet av Peter James

Eldslandet av Pascal Engman

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Sekten på dimön av Mariette Lindstein

The Survivors av Jane Harper

 

Jag har dessutom skrivit om den spännande miniserien The Undoing med Nicole Kidman och Hugh Grant i huvudrollerna.

 

Två topp 5 har det också blivit:

Fem bra svenska deckare

Fem bra deckare från Europa

Och en kulturfråga om radarpar från deckarvärlden.

 

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Mordkonsulten är andra delen av Elly Griffiths serie om polisinspektör Harbinder Kaur och även den här gången spelar litteraturen en stor roll i handlingen. Den som tyvärr får sätta livet till är Peggy, en 90-årig dam som bor i en lägenhet i seniorkomplexet Seaview Court i Shoreham-by-Sea, inte långt från Brighton på den engelska sydkusten. Hon är en storläsare som älskar deckare och har ett spännande förflutet, dessutom är hon riktigt bra på att komma på spännande intriger och ovanliga sätt att ta dö på offer. Flera deckarförfattare har fått hennes hjälp och hon tackas i slutorden i deras böcker. En av författarna, vars mor är granne med Peggy, kallar henne lite skämtsamt för “mordkonsult”.

När en 90-årig dam stilla avlider borde ingen bli speciellt misstänksam, men sköterskan Natalka anar oråd. Hon besökte Peggy samma morgon och då var det absolut inget fel på henne. När polisen inte tar hennes oro på allvar börjar hon själv undersöka fallet tillsammans med Peggys granne Edwin och Benedict, en före detta katolsk präst som nu driver ett litet café på stranden i Shoreham-by-Sea. När trion befinner sig i Peggys lägenhet och blir hotade av en man med pistol kallas polisen dit och Harbinder Kaur träder in i handlingen. Tyvärr tycker jag att hon får ta lite för lite plats i denna den andra boken, men hoppas på fler böcker i serien.

Det är också himla synd att Peggy dör precis i början, då hon verkar ha varit en mycket intressant kvinna, som säkert hade tillfört en massa. Nu får vi istället lära känna henne genom vännerna som engagerar sig i hennes död och som är helt säkra på att den inte är naturlig. Det är ett osannolikt gäng som ger sig ut på jakt efter en tänkbar mördare och jag gillar verkligen att följa med dem, speciellt med tanke på att färden går till en litteraturfestival i Aberdeen.

Mordkonsulten är en pusseldeckare av hög kvalitet och trots att trådarna ibland blir väl många och vändningarna minst sagt osannolika så gillar jag den skarpt. De litterära kopplingarna är många, mystiska ukrainare smyger runt i kulisserna och självklart är Peggys son skum som bara den. Många har motiv att göra sig av med Peggy och när flera författare dör blir det riktigt spännande. Samtidigt är det inte för spänningen jag i första hand läser ut Mordkonsulten, utan för karaktärerna och miljöerna.

Fem bra deckare från Europa

Påsken är visserligen över, men jag kör ju påskekrim hela april. Förra gången det var listlördag handlade det om svenska spänningsromaner och idag står övriga Europa i centrum. Begränsningen är nödvändig, för annars hade en lista med bara fem böcker varit omöjlig.

Här är fem läsvärda böcker från fyra olika länder i Europa:

Främlingen av Elly Griffiths är första delen i en planerad serie, men funkar utmärkt att läsa fristående. Den innehåller allt jag älskar, brittisk skolmiljö, litteratur och såväl intressanta huvudpersoner som poliser. Andra delen i serien har just landat här hemma och jag ser fram emot att återse Harbinder Kaur.

Ytspänning av Olivier Norek utspelar sig i ett litet fransk samhälle där ett gammalt fall aktualiseras när en skelett hittas. Huvudpersonen Noémie Chastain är egentligen kommisarie vid Parispolisen, men lånas ut med uppdrag att avveckla stationen, men hamnar istället mitt i en stor utredning. Ännu en bok av Norek släpps snart, men tyvärr med en annan kommissarie i huvudrollen.

Blommor över helvetet av Ilaria Tuti bjuder på en annorlunda historia med en annorlunda kommissarie. Teresa Battaglia arbetar i en liten by i den italienska alperna tillsammans med sin alldeles nya kollega Massimo Marini. En mycket spännande och välskriven bok som är första delen i en planerad trilogi.

Terapeuten av Helene Flood är riktigt spännande och ingen bok att läsa när du är ensam hemma. I alla fall inte om det är mörkt. Huvudpersonen Sara är terapeut med en mottagning i anslutning till sin bostad. Tillsammans med sin partner Sigurd har hon tagit över hans morfars hus utanför Oslo. Snart börjar det hända konstiga saker i huset och Sara känner sig förföljd.

Bröllopsfesten av Lucy Foley utspelar sig på en otillgänglig ö under ett bröllopsfirande. Vi vet att någon dör, men inte vem och inte heller vem som är skyldig. Foley har skrivit två böcker med samma koncept och jag gillar hennes tolkning av pusseldeckaren i ett begränsat rum och ser fram emot fler böcker.

 

Det blir påskekrim hela april

När jag läste igenom mina läslistor för att kunna tipsa om påskekrim insåg jag att jag läst väldigt få deckare den senaste tiden. Detta trots att spänningsromaner är väldigt bra för en trött hjärna. Inspirerad av gårdagens inspirationskväll om påskekrim har jag därför bestämt mig för att ägna hela april åt just det.

Som vanligt har jag gjort en lista med böcker som kan bli lästa under månaden:

Alla ljuger av Camilla Grebe

Eldslandet av Pascal Engman

Geiger av Gustaf Skördeman

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Mörkret av Ragnar Jónasson

Norr om Beirut av Anna Tell

Nämn inte de döda av Christina Wahldén

Samtal från en ängel av Guillaume Musso

Skymningstid av Henrik Bromander

Stormvakt av Kristina Ohlsson

The Survivors av Jane Harper

Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér

Verkliga brott av Denise Mina

 

 

Photo by Anna Shvets from Pexels

Veckans kulturfråga v.11 2021

Det går lite trögt med läsningen och när jag försöker ge mig på lite “tyngre” litteratur tar det stopp. Istället får jag välja det enkla och lättsamma, som verkligen inte behöver vara dåligt. Det är ett sätt att få igång läsningen och förhoppningsvis hitta läslusten. Veckans kulturfråga handlar om det.

Vad läser du för att hitta läslusten?

 

Bäst är egentligen att läsa en bok i en serie eftersom jag då inte behöver koncentrera mig på att lära känna nya karaktärer. Det är därför jag just påbörjat Död vid första ögonkastet av Peter James, som är den femtonde (!) boken om Roy Grace i Brighton. Därefter funderar jag på om inte Mordkonsulten av Elly Griffiths är ett bra val. Visserligen bara andra boken om Harbinder Kaur, men jag gillade den förra väldigt mycket och det är ju trots allt Griffiths.

Uppdrag hitta läslusten

I mars blir det inget speciellt månadsfokus. Istället kommer jag att fokusera på att hitta tillbaka till den läslust som jag ibland tappar bort när livet blir för intensivt. Jag planerar att läsa en del nytt och hänger dessutom kvar ett tag i förra månadens tema innan jag avslutar och sammanfattar det.

Även om jag sällan följer läslistor har jag ändå valt ut åtta böcker som jag vill prioritera:

Dagboken jag aldrig skrev av Jessika Devert för att den utspelar sig i Göteborg och verkar trevlig.

Stöld av Ann-Helén Laestadius, som jag öppnat flera gånger och gärna vill läsa när energi finns. Nästa onsdag är det dessutom en bokklubbsträff om den.

Patrioterna av Pascal Engman, för att jag behöver komma igång mer årets Boktolva.

I morgon har vi andra namn av Patricio Pron, så att jag kan lägga till fler länder till min lista.

Nämn inte de döda av Christina Wahldén, som jag tänkt läsa länge och nu har andra delen i serien kommit.

The Postscript Murders av Elly Griffiths, andra boken om Harbinder Kaur som just kommit på svenska

Om hon inte lever är jag död av Claire Castillon, en ny bok av en favoritförfattare.

De vackraste idioterna i världen av Anette Eggert, som väntar på biblioteket.

 

 

Bild av anncapictures från Pixabay

 

Veckans kulturfråga v.5 2021

Läslistor har en tendens att bli långa och bokhögar att växa sig höga. Det går helt enkelt inte att läsa alla böcker som kommer ut. Vissa författare prioriterar jag alltid och de går förbi alla listor och högar när de släpper en ny bok.

Vilken författares böcker läser du direkt när de släpps?

Här finna två kategorier av favoritförfattare. Vissa böcker vill jag spara till ett perfekt tillfälle och därför kan de få vänta lite. Andra böcker slänger jag mig över direkt. Till den senare kategorin hör till exempel böcker av Ellie Griffiths och Mhairi McFarlane.

Av de böcker som släpps i vår ser jag fram emot att genast läsa:

Em, Kim Thúy, [sekwa], 11 mars

Brinn mig en sol, Christoffer Carlsson, Albert Bonniers Förlag, 16 mars

En sång för dig, Marc Levy, [sekwa], 16 mars

Andetag, Jennifer Niven, Lilla Piratförlaget, 27 april

Konferensen, Mats Strandberg, Norstedts, 10 maj

De bästa böckerna jag läste 2020

Dags att sammanfatta läsåret 2020 och idag är det dags för en lista med de bästa böckerna jag läst. Som alltid är det svårt att välja, men här kommer mina favoriter i den ordning jag läste dem. Tjugo böcker landade listan på, men kortare kan den inte bli. Barn- och ungdomsböckerna har redan fått ett eget inlägg.

The Stranger Diaries av Elly Griffiths är en av de snyggaste spänningsroman jag läst. Extra plus för litterära anknytningar och skolmiljö.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk var mitt första möte med en riktigt spännande nobelpristagare.

Snöstorm av Augustin Erba är en riktigt fin bok om minnen, kärlek och vänskap.

Svartstilla av Susanne Skogstad handlar om att mista den man älskat ett helt långt liv och hur meningslöst allt kan kännas.

de av Helle Helle tog mig med storm trots sitt stillsamma innehåll.

Vuxna människor av Marie Aubert är en riktigt fin skildring av syskonskap och hur svårt det kan vara.

Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid tillhör kategorin “böcker som fått för lite uppmärksamhet”. En helt fantastisk skildring av ett bands uppgång och fall.

Samlade verk av Lydia Sandgren måste ändå ses som årets bok och har välförtjänt tilldelats en rad priser.

Queenie av Candice Carty-Williams bjuder på en hel del svärta, men också hopp.

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite är en välskriven och helt bisarr historia om två systrar.

Frankissstein av Jeanette Winterson kan vara årets bästa bok. En fantastisk parafras på Mary Shelleys roman.

Sent på dagen av Tessa Hadley handlar om två par som varit vänner länge och hur allt förändras när en av männen dör.

Rodham av Curtis Sittenfeld berättar en kontrafaktisk historia om vad som hänt om Hilary inte hade gift sig med Bill.

Jag borde sagt det först av Annika Wall skildrar en skilsmässa på en både mänskligt, känslosamt och faktiskt roligt sätt.

Here is the beehive av Sarah Crossan handlar om det svåra i att sörja någon som man officiellt inte har någon nära relation till.

Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling bjuder på en balanserad och mångfacetterad bild av Trumps USA.

Anteckningar av Tua Forsström handlar om att mista ett barnbarn och är otroligt vackert skriven.

Samtycket av Vanessa Springora berättar om ett osannolikt förhållande som någon borde ha stoppat.

Edith och Julian av Naoise Dolan beskriver en vilsen persons jakt efter trygghet och tillhörighet.

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar om en del av vår historia som fler borde känna till.

 

Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?

 

 

 

Foto: kaboompics.com

Irrbloss är en nystart för Ruth

Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway består än så länge av tolv böcker och senaste boken Irrbloss tar vid nästan ett år efter det att förra boken En cirkel av sten avslutades. Ruth har börjat arbeta i Cambridge och bor där tillsammans med Frank. Livet har verkligen förändrats och trots att Ruth är glad över att Frank och hennes dotter kommer överens och att de är som en liten familj, trots att hon har ett nytt, viktigt och spännande jobb, trots att allt borde vara perfekt kan hon inte känna sig riktigt nöjd. Hon saknar sitt lilla hus och inser att ensamheten inte bara var av ondo. Nelson lever istället småbarnsliv igen och relationen till hustrun Michelle verkar kanske inte himlastormande, men stabil och hyfsat trevlig. Hans äldre döttrar gillar sin lillebror och har nu också fått träffa sin tidigare okända lillasyster.

Ett gammalt fall gör sig påmint och självklart behöver Nelson Ruths hjälp. Det är nämligen så att mördaren Ivy March som sitter i fängelse sedan länge, dömd mot sitt nekande för flera mord, äntligen är redo att erkänna inte bara dessa mord, utan flera andra. Han berättar var kropparna är och och han vill att Ruth ska leda utgrävningarna. Samtidigt förhör Nelson och hans kollegor de personer som tidigare bildade ett konstnärskollektiv med Ivy March och hans ex-fru. Där fanns bland annat männen som kallade sig irrbloss och gav sig ut i mörkret för att rädda unga kvinnor.

Elly Griffiths har hittat rätt igen och måste sägas ha lyft serien om Ruth, Nelson och de andra till gamla höjder. Jag tycker om att följa de karaktärer som jag lärt känna och fördjupa mig relation till dem. Nu känns det som att Griffiths gärna får fortsätta ett tag till.

Just nu i november

November, november, november. Inte min favoritmånad direkt. Positivt är i alla fall att det snart är jul och att det faktiskt inte regnat varje dag den senaste veckan. Idag firar vi dessutom en fjortonåring och det är trevligt. Eftersom det är första lördagen i månaden är det också dags för utmaningen Just nu.

Just nu läser jag Augustprisnominerade Splendor av Stefan Lindberg och den är bra, men också väldigt märklig. Egentligen skulle jag vilja fortsätta med Flickan som fick en röst av Abi Daré och Hamnet av Maggie O’Farrell, men dessa böcker kräver verkligen en mer utvilad hjärna än jag har just nu.

Just nu tittar jag på Kärlek & anarki med manus av bland andra Alex Haridi som är en slags Den vita stenen fast för vuxna. Jag är också sugen på att ta mig an The Queen’s Gambit om schackspelaren Beth Harmon. Familjen O har börjat följa gamla New Girl (2011-2018) och den är riktigt rolig.

Just nu lyssnar jag på väldigt lite. Tystnad är bra det också och jag går till och med på promenad utan någonting i öronen. Det räcker gott med naturens egna läten just nu. När familjen O spelar spel, vilket just nu sker minst en dag i veckan, turas vi om att välja musik på Spotify och då blir det en del svensk rap (storebror O), mer eller mindre ny rock ibland med tillhörande growl (lillebror O), soul, funk och kanske Tom Waits (maken) samt synthigt 80-tal eller indie-90-tal blandat med nytt som påminner om detta (jag).

Just nu längtar jag efter ett normalt liv. Jag inser att jag egentligen har det bra som bor i hus med min familj, men corona i kombination med mörker är värre än corona under vår och sommar. Faktiskt längtar jag efter december, för den här Grinchen ser otroligt nog fram emot ljus, glögg och kanske till och med lite julpynt. Årets glögg låter faktiskt riktigt spännande! Och så lite kultur också. Jag ser fram emot andra säsongen av Virgin River som släpps på Netflix i slutet av månaden och det ska bli fint att återse Ruth Galloway i Elly Griffiths nya bok Irrbloss.

 

Kika gärna in hos Anna,  FannyHelena och Ulrica för att ta del av deras svar. Sedan vore det extra roligt om du också ville delge ditt kulturella nuläge.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: