enligt O

Tankar från en bokberoende

Månad: juni 2018 (Sida 1 av 4)

Dagens kulturella VM-spaning Tyskland

Den här spaningen trodde jag skull dröja. Faktiskt var den inplanerad en av de sista dagarna, men nu fick jag skriva lite i panik. Idag börjar nämligen åttondelsfinalerna och Tyskland är inte med. Helt okej för mig, då Tyskland definitivt inte tillhör mina favoritlag. Klart är att det kommer att bli svårt att förutspå resultaten även framöver, men jag ska göra mitt bästa för att publicera inläggen i en ordning som följer resultaten.

Men nu över till den tyska kulturen!

Juli Zehs Stopptid är något av det mest obehagliga jag läst. Kanske för att jag skräms av bara tanken på att dyka, men obehaglig är den helt klart.

Jag tyckte också väldigt mycket om En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján, som handlar om hennes farmor och farfar som träffades under andra världskriget, levde länge tillsammans och valde att avsluta det tillsammans. Hennes samtal med Kjell Westö var en av höjdpunkterna på Stockholm Literature förra året.

Timur Vernes satiriska roman Han är tillbaka är en av mina tyska favoritböcker. Berättelsen om hur Hitler vaknar upp i sin bunker och vandrar ut i vårt moderna samhälle är riktigt underhållande, samtidigt som hans fortsatta popularitet är skrämmande. Filmen finns på Netflix om jag inte minns fel.

Upptäckten av currywursten av Uwe Timm handlar mer om kärlek än om korv. En riktigt charmig historia, som till viss del utspelar sig under andra världskriget.

Adams arv av Astrid Rosenfeld hade jag nästan glömt bort, se vad lite sökande på bloggen kan påminna en om. Jag vet i alla fall att jag tyckte mycket om den.

Om ett ganska märkligt kärleksförhållande handlar Högläsaren av Bernhard Schlink, som också blivit film. Jag tyckte om boken, men har inte sett filmen.

En av de bästa böcker jag läst om Tyskland och andra världskriget är Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Vansinnigt bra om främlingsfientlighet i olika tider och hur sällan det är så att världen är svart eller vit.

Det är svårt att bortse från andra världskriget även om John Cleese har försökt lära oss att inte nämna det.

Michael Ende var en barndomsfavorit och jag läste hans Momo eller kampen om tiden om och om igen. Visst känns det ibland som att det finns små gråa män som stjäl tiden?

Gå, gick, gått av Jenny Erpenbeck verkar riktigt bra. Den handlar om en professor som snart ska gå i pension och som inte alls ser fram emot det. För att mildra ensamheten söker han kontakt med flyktingar i Berlin. Boken nominerades till Man Booker International Prize.

Good Bye Lenin är en riktigt bra tysk film från 2003 om en son som på alla vis försöker dölja för sin mor att muren fallit.

Färdigspanat för min del. Jag är säker på att ni har massor att tillägga.

 

 

Dagens kulturella VM-spaning Senegal

Jag höll en extra tumme för Senegal i årets VM, men tyvärr åkte de ut i gruppspelet efter förlust mot Colombia. Det betyder att inget lag från Afrika tagit sig till slutspel, vilket är mycket tråkigt.

Kultur från Senegal då? Ja, om sport är kultur och det är det ju enligt vissa, måste rallytävlingen med målgång i Dakar få vara med på ett hörn. Nu är det dock så att det inte finns någon tävling mellan Paris och Dakar längre. Sträckan har varierat, men sedan 2009 avgörs tävlingen i Sydamerika.

Författaren Fatou Diomes bok Atlantens mage har getts ut på svenska av Sekwa förlag. Liksom många andra författare med ursprung i före detta franska kolonier har hon flyttat till Frankrike och bor nu i Strasbourg.

Tre starka kvinnor är Marie NDiaye handlar om tre kvinnor med anknytning till Senegal. Ännu en av de böcker som står på listan “böcker jag tänkt läsa i evighet men aldrig kommit mig för att läsa”. NDiaye är född och uppvuxen i Frankrike, men har senegalesiskt ursprung.

Ken Bugul är en pseudonym för den senegalesiska författaren Mariètou Mbaye Biléoma vars bok The Abandoned Baobabverkar både välkänd och läsvärd. Just problematiken med identitet och makt i ett land som är koloni är intressant att läsa om.

Bineta NGom har skrivit boken Becoming an angel of change om sin barndom i Senegal och sin kamp för att förbättra ödet för kvinnor och barn. Hon har bott i USA sedan 1994 och boken låter väldigt amerikansk. Kanske kan den vara läsvärd ändå.

Som små älskade mina barn Papa Diops taxiav Christian Epanya. En fantastisk bilderbok om de resor Papa Diop gör och de människor han möter. Epanya kommer från Kamerun, men Papa Diop kör taxi i bland annat Dakar.

MC Solaar, en riktigt bra rappare, kommer tydligen också från Senegal. Nu var det länge sedan jag lyssnade på honom och jag fattar ju inte ett ord av vad han sjunger tyvärr, men musiken är bra och språket är vackert. En av hans låtar La Belle et le bad boy hörde jag första gången i ett avsnitt av Sex and the City.

Även Youssou N’Dour är från Senegal och visst borde vi lyssna på mer än låten han gjorde en gång med Neneh Cherry?

Det var dagens andra kulturella spaning. Vad vill du komplettera med?

Dagens kulturella VM-spaning Egypten

Egypten har tagit noll poäng i sin grupp, vilket innebär att de är ute ur VM. Snart är det dags för slutspel och då hade jag hoppats hinna göra spaningar på alla lag som åkt ut.

Det första som dök upp när jag sökte efter boktips från Egypten på min egen blogg var en bok i en serie som grabbarna O älskade ett tag nämligen  Den magiska trädkojan av Mary Pope Osbourne. I Mystiska mumier, den tredje boken i serien drar syskonen Viktor och Hanna till det forna Egypten och stöter på en och annan mumie. Kanske inte världens mest välskrivna böcker rent språkligt, men spännande var de. Själv läste jag istället  Barna Hedenhös reser till Egypten när jag var barn, men de kändes lite väl fördomsfulla när jag försökte läsa serien för mina barn.

Nawal El Saadawi är en spännande författare från Egypten som jag vill läsa mer av. Hittills har jag bara läst noveller ur Törst. El Saadawi var tongivande under arabiska våren och kämpar fortfarande för mänskliga rättigheter med feministiskt fokus.

Naguib Mafouz är Nobelpristagare från Egypten, men honom har jag ännu inte läst något av.  Midaqg-gränden är en bok jag tänkt läsa hur länge som helst, men som jag märkt under den här inläggsserien är listan med olästa böcker hur lång som helst.

Alaa Al-Aswany har skrivit bland annat Yacobians hus (som maken läste när vi var i Egypten) och Chicago.

Ahmad Alaidy är årsbarn med mig och är mest känd för romanen Being Abbas el Abd verkar spännande.

Metro av Magdy El Shafee (född i Libyen) är den första grafiska roman som getts ut på arabiska och det är en kontroversiell bok. El Shafee fängslades 2008, dömdes 2010 och ännu, flera år efter revolutionen, är boken förbjuden i Egypten. Kanske inte konstigt då El Shafee fortfarande verkar vara en aktiv aktivist.

Författare som inte kommer från Egypten med skriver om landet är bland annat Louisa Young, som skrivit en trilogi som inleds med Baby love, en bok som jag först avfärdade, men som faktiskt visade sig ha nominerats till Orange Prize för Fiction. Snobb som jag är ser jag det som något slags kvitto på någon slags kvalitet.

En klassiker i sammanhanget är Flaubert in Egypt, en bok som bygger på Gustave Flauberts reseanteckningar, sammanställda av Francis Steegmuller.

Sedan har jag länge tänkt läsa Tina Thunanders reportagebok Doktor Nasser har ingen bil, där författaren följer denne läkare till kvarter som turister inte besöker.

Bara litteratur idag. Vilka kulturella spaningar gör du?

Dagens kulturella VM-spaning Polen

Polen spelar idag sin sista gruppspelsmatch mot Japan, men eftersom de har noll poäng i de två första matcherna är avancemang en omöjlighet, då Japan och Senegal har fyra poäng vardera. Fjärde laget i gruppen är Colombia, som med sina tre poäng skulle kunna gå vidare vid vinst mot Senegal. Eftersom jag redan skrivit om dem, men inte om Senegal hejar jag lite extra på laget från västra Afrika. Av fler anledningar också ska sägas, men nu är det Polen det ska handla om.

När det gäller Polen utspelar sig de flesta böcker jag läst i och utanför städerna Krakow och Warszawa, med Auschwitz och Birkenau som hemska stopp. En av de bättre koncentrationslägerskildringarna tycker jag faktiskt är svenska Majgull Axelssons Mitt namn är Miriam.

När det gäller filmer tycker jag mycket om Pianisten från 2002 med Adrien Brody i huvudrollen, som utspelar sig i Warszawas getto. En annan film, också den baserad på en bok, är Pojken i randig pyjamas från 2008 där den naiva berättaren gör historien så mycket hemskare. I Krakow utspelar sig mastodontfilmen Schinder’s List från 1993 med bland andra Liam Neeson. Jag besökte Schindlers fabrik när jag var i Krakow och det var en märklig upplevelse.

Krzysztof Kieślowski var en polsk regissör och manusförfattare, kanske mest känd för sina trikolorfilmer, men jag tyckte också mycket om filmerna i dekalogen. Däremot har jag inte sett Veronicas dubbelliv och det borde åtgärdas.

Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer föddes i Polen, men flyttade till USA, skrev böcker om judiska öden som t.ex. Shosha. Jag har inte läst något av honom sedan jag var tonåring, men den här lockar.

Poeter är annars bland det första jag kommer att tänka på när det gäller att lista polsk litteratur. Självklart nobelpristagaren Wislawa Szymborska, som är en av mina favoriter, men också Adam Zagajewski. Över huvud taget verkar lyrik vara polackernas grej.

En bok med fotbollsanknytning är Fotbollskriget av Ryszard Kapuściński föddes i Pinsk, som då låg i Polen, men nu återfinns i Vitryssland, men var bosatt och dog i Warsawa, så polsk måste han väl ändå räknas som.

Olga Tokarczuk är en polsk författare jag skulle vilja läsa något av. Hennes senaste  Flights tilldelades The Man Booker International Prize i slutet av maj i år.

Vilken polsk kultur vill ni lyfta fram?

Dagens kulturella VM-spaning Serbien

Serbien hade det tufft i gruppspelet och jag hade det tufft när jag satte ihop den här kulturella spaningen.

Ivo Andric´ fick Nobelpriset i litteratur 1961 när landet han bodde i hette Jugoslavien. Han föddes i Bosnien (dåvarande Österrike-Ungern), men dog i Serbien (dåvarande Jugoslavien) och får därför vara med här på ett hörn. Egentligen kan jag inte påstå att jag är speciellt sugen på att läsa något av honom, men en nobelpristagare är alltid en nobelpristagare. Ännu en författare som dog i Belgrad när staden forfarande låg i Jugoslaven var Miroslav Popovic. Öden och sanningar var hans enda bok och gavs ut strax före hans död.

Tigern i Galina av Téa Obreht är en riktigt bra bok som belönades med Orange Prize for Fiction 2011. Sedan har det inte blivit fler böcker av den unga författaren som nu bor i USA.

Emir Kusturica är en serbisk filmskapare, kanske mest känd för Zigenarnas tid och Svart katt, vit katt. Nu var det ett bra tag sedan jag såg något av honom.

Bojana Novacovic är skådespelare och föddes i Belgrad 1981. Hon har mest gjort roller i filmer och tv-serier jag inte har koll på med undantag av I, Tonya.

Idag behöver jag verkligen hjälp med att fylla på med fler spaningar!

Dagens kulturella VM-spaning Island

Det var länge sedan jag läste något isländskt och jag vet inte riktigt varför. Det finns hur som helst en massa bra författare från Island och jag tänkte presentera några jag läst och några jag har kvar att upptäcka.

Sommarljus av Jón Kalman Stefánsson är riktigt bra, men jag fastnade inte riktigt för hans trilogi om pojken även om jag läste första boken med stor behållning och jag har inte heller läst hans senaste Som universum, ungefär.

Burial rites av Hannah Kent utspelar sig på Island och handlar om en kvinna som åtalas för mord. En riktigt bra bok, trots att jag egentligen inte brukar gilla historiska romaner, eller i alla fall hävdar att jag inte gör det.

Audur Ava Ólafsdóttir var en av de stora behållningarna på förra årets Stockholm Literature och detta trots att hon samtalade med Daniel Sjölin. Jag köpte hennes bok Ärr då, men har ännu inte läst den. I sommar kanske. Den står i alla fall på läslistan.

Sjón är en annan författare som jag lyssnat till på Stockholm Literature och tänkt läsa något av i flera år. Hur svårt kan det vara att få tummen ur?

Ibland när jag känner mig lite nostalgisk lyssnar jag på Björk. Hennes debutalbum som heter just Debut är fortfarande en av de bästa album som gjorts.

Vilken isländsk kultur vill du lyfta fram?

Dagens kulturella VM-spaning Marocko

Idag spelar Marocko sin sista gruppspelsmatch mot Spanien, men även om de skulle vinna är det omöjligt för dem att ta sig vidare från gruppen. Hög tid att göra en kulturell spaning på detta nordafrikanska land alltså.

En av mina favoritförfattare Abdellah Taïa kommer från Marocko. Hans senaste bok Den som är värd att bli älskad kom i vintras och finns på min läslista inför sommaren. Taïa är Marockos första öppet homosexuella författare och hans böcker handlar ofta om identitet och sexualitet.

Flera av Tahar Ben Jellouns böcker har översatts till svenska, men jag har ännu inte läst någon. Mest lockar Med sänkt blick och Vad är rasism? Samtal med min dotter.

Muriel Barbery föddes i Casablanca, men hon bor nu i Paris. Hon har också bott långa perioder i Japan och Nederländerna. Varje gång jag skriver om Barbery får jag lite dåligt samvete. Jag absolut älskade hennes Igelkottens elegans, men har sedan dess inte läst någonting av henne.

Leila Abouzeid är den första kvinnliga författare som översatts från arabiska till engelska. Det låter otroligt att det inte skedde förrän 1989, då hennes bok The Year of the elephant översattes. Att skriva på franska var otänkbart för henne, då det är ett kolonialspråk.

Edith Wharton tillbringade slutet av första världskriget i Marocko och utkom med boken In Morocco 1920. Det låter som en riktigt spännande reseskildring. En reportagebok som låter intressant är En hedersam kvinna av Jennie Silis där hon undersöker situationen för kvinnor som föder barn utom äktenskap.

Ester Freuds roman Hideous Kinky handlar om femåriga Lucia som följer med sin äldre syster och mamma till Marrakech i mitten av 60-talet. Genom Lucias ögon får vi uppleva en annorlunda resa. En fascinerande bok som också blivit film. Den har jag dock inte sett.

Tina Johnston har skrivit två böcker om Kate som i Tomorrow, Insha’Allah åker en helg själv till Marrakech och i Couscous med Pauline åker till landet med ett uppdrag som resereporter.

María Dueñas bok Tiden där emellan är inte speciellt bra egentligen, men skildringar av Marocko under 30-talet är intressant.

Det här var min kulturella spaning. Mycket litteratur idag. Vad vill du lägga till?

Dagens kulturella VM-spaning Panama

Väldigt många svåra spaningar i inledningen av världsmästerskapet i fotboll och här kommer den kanske svåraste. Panama inledde turneringen med att förlora mot Belgien och möter idag England i den andra gruppspelsmatchen. Visserligen har det varit en del överraskningar hittills, men jag tror att Panama kommer bland de två sista i gruppen och därmed lämnar turneringen snart.

José Luis Rodríguez Pittí är en författare från Panama City som växt upp i Mexico. Han har skrivit noveller, dikter, essäer och romaner, men inget verkar vara översatt till engelska. I alla fall hittar jag ingenting som går att köpa online på de ställen där jag brukar köpa mina böcker. Enligt wikipedia ska han bland annat ha skrivit en bok som heter Panama blues och när jag sökte på titeln hittade jag istället musik med samma namn som spelats in av Tampa Red, en amerikansk bluessångare på 20-talet. samt en helt annan jazzinspirerad låt med sydamerikanska influenser av Danilo Pérez.

Danilo Pérez föddes 1965 i Panama och har sysslat med musik sedan han var tre år och är nu en ansedd pianist. Han är utsedd till Artist for Peace av UNESCO och har också varit goodwillambassadör för UNICEF. Pérez är också kulturambassadör för Panama,  arbetar med Panamas Jazz Festival och undervisar på Berklee Global Jazz Institute.

Roberto Durán är en känd före detta proffsboxare som föddes 1951 i Panama. Han är fortfarande en stor stjärna i hemlandet och så känd att det gjorts en spelfilm om honom. Den heter Hands of Stone och kom ut 2016. Durán spelas där av Edgar Ramiréz från Venezuela, hans tränare Ray Archer av legendariska Robert de Niro och ingen mindre än Usher spelar den amerikanske boxaren Sugar Ray Leonard.

Det finns en rad andra filmer som går att koppla till Panama, som De möttes i Panama från 1937 med Carol Lombard,  Panama Lady från 1939 med Lucille Ball och Skräddaren i Panama från 2001 med Pierce Brosnan och Geoffrey Rush, baserad på en bok av John Le Carré.

Dokumentärfilmen The Panama Deception från 1992 om USA:s invasion av Panama 1989 belönades med en Oscar för bästa dokumentärfilm.

Vilka kulturella spaningar från Panama vill du lägga till?

 

Dagens kulturella VM-spaning Sydkorea

Idag spelar Sverige mot Tyskland, men min VM-spaning handlar om Sydkorea som med största sannolikhet inte går vidare från gruppen.

För mig är den störste från Sydkorea utan tvekan poeten Ko Un, som jag har som ständig kandidat till Nobelpriset i litteratur. Nu har han hunnit bli 84 år och jag oroar mig för att han ska bli en av många favoriter som hinner dö innan de får priset. Väldigt lite av det han skrivit har översatts till svenska. Hans samlade verk som gavs ut 2003 består nämligen av 120 000 sidor. Maninbo, Tiotusen fotspår, den poetiska minnesteckningen av 4000 koreaners liv och några av dem finns samlade i Tiotusen fotspår och andra dikter. Det senaste jag läste av Ko Un var Stundens blomma, en samling kortare dikter om allt möjligt.

När jag var ung och barnlös var filmfestivalen i Göteborg en årlig höjdpunkt, men de senaste åren har jag inte sett en enda film. En av de filmer jag fortfarande minns mer än 20 år senare är faktiskt sykoreanska Daijiga umule pajinnal översatt till The Day the pig fell into the well. En nästan overkligt stillsam film, vilket i alla fall var en typisk sydkoreansk stil. Vackert, ganska få färger och väldigt många och långa scener utan klipp. Filmen är regissören Sang-soo Hongs debut.

En bok som påminner om den här filmen i sättet att berätta är Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin. En bok som är såväl poetisk som vacker, men kanske lite väl långsam. Många verkar dock älska och det kan vara så att jag hade för högt tempo när jag läste. Långsamma böcker ska njutas just långsamt.

Den senaste boken från Sydkorea som jag läste var Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang. En bok som går att läsa som en saga, men det finns en hel del underliggande att diskutera om barnlängtan, makt och friheten att få bestämma över sitt liv.

Han Kang belönades med Man Booker International Prize 2016 för sin bok Vegetarianen. Jag har verkligen tänkt läsa något av henne, men drar mig för det, då böckerna verkar så obehagliga. Kanske läser jag Levande och döda.

Mukbang är ett sydkoreanskt fenomen som jag har lite svårt att förstå, men som många verkar gilla skarpt. Vem vill titta på andra människor som äter? Bland mina elever finns flera som säger sig titta på mukbangklipp för att inte behöva äta utan sällskap.

Vilken kultur från Sydkorea vill du lyfta fram?

Någon slags TBR-lista för sommaren

Jag gjorde en läslista för några dagar sedan, men den försvann i min jakt på malware. Nu har jag gjort en ny och den ser i alla fall nästan likadan ut som den ursprungliga. Det här är böcker jag vill läsa och som jag hoppas hinna läsa i sommar. Sedan är jag kass på att följa läslistor, men de kan vara bra att ha för minnet. Många böcker är alldeles nyutkomna, andra är hyllvärmare och så finns de obligatoriska klassikerna med som jag försöker hinna läsa på sommaren.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Blå av Maja Lunde

Brun flicka drömmer av Jacqueline Wilson

Summer av Monica Sabolo

Eileen av Ottessa Moshfegh

Nuckan av Malin Lindroth

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet

De försvarslösa av Kari Hiekkapelto

Love and ruin av Paula McLain

Where the light get’s in av Lucy Dillon

Överraska mig av Sophie Kinsella

Darling Mona av Lena Ackebo

Under två timmar av Hanna Lundahl

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt

Vaggvisa av Leïla Slimani

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir

En av pojkarna av Daniel Magariel

Förlåten av Agnes Lidbeck

Hon som vandrar av Samar Yazbek

Sånt händer inte här av Sinclair Lewis

Bonjour Tristesse av Françoise Sagan

Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal

En modern familj av Helga Flatland

De dödas sång av Jesmyn Ward

Allt ska brinna av Sofia Nordin

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa

Ormen i Essex av Sarah Perry

Ingen jämfört med dig av Jonas Brun

Den stora utställningen av Marie Hermansson

Andrum av Viktor Banke

Att återvända av Hisham Matar

Förlorade själar av Nadifa Mohamed

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: