Jeanette Winterson

De bästa böckerna jag läste 2020

Dags att sammanfatta läsåret 2020 och idag är det dags för en lista med de bästa böckerna jag läst. Som alltid är det svårt att välja, men här kommer mina favoriter i den ordning jag läste dem. Tjugo böcker landade listan på, men kortare kan den inte bli. Barn- och ungdomsböckerna har redan fått ett eget inlägg.

The Stranger Diaries av Elly Griffiths är en av de snyggaste spänningsroman jag läst. Extra plus för litterära anknytningar och skolmiljö.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk var mitt första möte med en riktigt spännande nobelpristagare.

Snöstorm av Augustin Erba är en riktigt fin bok om minnen, kärlek och vänskap.

Svartstilla av Susanne Skogstad handlar om att mista den man älskat ett helt långt liv och hur meningslöst allt kan kännas.

de av Helle Helle tog mig med storm trots sitt stillsamma innehåll.

Vuxna människor av Marie Aubert är en riktigt fin skildring av syskonskap och hur svårt det kan vara.

Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid tillhör kategorin “böcker som fått för lite uppmärksamhet”. En helt fantastisk skildring av ett bands uppgång och fall.

Samlade verk av Lydia Sandgren måste ändå ses som årets bok och har välförtjänt tilldelats en rad priser.

Queenie av Candice Carty-Williams bjuder på en hel del svärta, men också hopp.

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite är en välskriven och helt bisarr historia om två systrar.

Frankissstein av Jeanette Winterson kan vara årets bästa bok. En fantastisk parafras på Mary Shelleys roman.

Sent på dagen av Tessa Hadley handlar om två par som varit vänner länge och hur allt förändras när en av männen dör.

Rodham av Curtis Sittenfeld berättar en kontrafaktisk historia om vad som hänt om Hilary inte hade gift sig med Bill.

Jag borde sagt det först av Annika Wall skildrar en skilsmässa på en både mänskligt, känslosamt och faktiskt roligt sätt.

Here is the beehive av Sarah Crossan handlar om det svåra i att sörja någon som man officiellt inte har någon nära relation till.

Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling bjuder på en balanserad och mångfacetterad bild av Trumps USA.

Anteckningar av Tua Forsström handlar om att mista ett barnbarn och är otroligt vackert skriven.

Samtycket av Vanessa Springora berättar om ett osannolikt förhållande som någon borde ha stoppat.

Edith och Julian av Naoise Dolan beskriver en vilsen persons jakt efter trygghet och tillhörighet.

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar om en del av vår historia som fler borde känna till.

 

Vilka var de bästa böckerna du läste 2020?

 

 

 

Foto: kaboompics.com

O listar 2020

Vissa traditioner från tiden på Kulturkollo vill vi behålla och en av dem är en massiv listutvärdering av kulturåret som gått. Mitt mål är att göra genomgången så covid-fri som det bara går, även om det hemska viruset hade kunnat passa in på en rad punkter som “årets mest obehagliga”, “årets knock out” och “årets läskigaste”. Men nej, vik hädan pandemi, du får inte vara med här. Inte så mycket i alla fall.

Årets mest oväntade: Måste vara att en bok med titeln Min syster, seriemördaren visade sig bli en av årets bästa böcker. Oyinkan Braithwaites berättelse om systrar, mord och lojalitet är helt fantastisk.

Årets klassiker: I våras läste jag för första gången Pengar av Victoria Benedictson och det var en fin läsupplevelse.

Årets parafras: Riktigt spännande och bra blev det när Jeanette Winterson låter Frankenstein och de andra leva i en robotfixerad framtid i årets bästa bok Frankissstein.

Årets knock out: På andra sidan bron av Hanna Jedvik var helt otroligt bra. Starkt innehåll som bjöd på en fin balans mellan svärta och glädje.

Årets kvinnokamp: Mrs America är miniserien som porträtteras många, viktiga amerikanska feminister och deras motståndare. Bra och välspelad.

Årets gråtfest: Jag har gråtit massor i år, men förutom sorgen över personer som inte finns hos oss längre var det sorgligaste nog när vi bestämde oss för att lägga ner Kulturkollo.

Årets gapflabb: Avlivningskliniken Tusenskönan av Martina Montelius var den första boken jag läste 2020 och den minns jag fortfarande för alla skratt, inklusive ett stort antal som fastnade i halsen.

Årets historiska: Jag läste Natten av Elie Wiesel tillsammans med mina elever och insåg återigen hur viktigt det är att vi minns vår historia.

Årets samtida: I filmen Greta blev jag också påmind om vad som behöver göras just nu och smärtsamt medveten om hur en flicka blivit frontfigur i något som hon helst hade velat att politiker tagit ansvar för. Stark film.

Årets obehagligaste: Den bok som var svårast att läsa i år var Dit mina tankar aldrig når av Yiyun Li. En mycket fin skildring av en mor vars son tagit livet av sig. Kom lite för nära.

Årets men-för-i-helvete: Philip Roths bok The Plot against America blev tv-serie och även om den inte var årets bästa var det den ett tydligt bevis på att människor är dumma i huvudet och luras av idiotiska och farliga ledare.

Årets dystopi: Livet. Nej men på allvar så har jag haft svårt att läsa dystopier när vi lever mitt i en. Jag tyckte dock väldigt mycket om Bärarna av Jessica Schiefauer som är både läskig, bra och relevant.

Årets grafiska: Jag tyckte mycket om Alma Thörns fina Alltid hejdå som handlar om två flickor som påverkas av en skilsmässa. Väl värd sig nominering till Augustpriset.

Årets nya bekantskap: Mitt första möte med Bruno K Öijer var omvälvande. Nu vill jag läsa mycket mer.

Årets återseende: Jag läste om Vad gör man inte av Maja Hjertzell och arbetade med den tillsammans med elever. Mycket lyckat.

Årets galnaste: Hit, men inte längre av Maria Maunsbach var verkligen en annorlunda läsupplevelse med extra allt.

Årets tegelsten: Här väljer jag utan tvekan Samlade verk av Lydia Sandgren. En mastodontdebut i göteborgsmiljö som porträtterar kulturmannen med alla sina brister. Hade också kunnat passa in på Årets debut och en rad andra punkter.

Årets ögonöppnare: Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling gav en mer balanserad och komplex bild av USA och det politiska landskapet.

Årets utmaning: Att hålla igång läsningen har varit årets utmaning och det har helt ärligt gått sådär. Det har varit ett tungt år på alla sätt, inte minst har distansundervisningen tagit knäcken både på mig och mina elever. Jag vet, pandemihelvetet skulle inte nämnas, men det får bli så ändå.

Årets aldrig mer: Jag vill aldrig mer ha en digital Bokmässa istället för en riktig. Aldrig mer.

Årets huvudperson: Jag tyckte väldigt mycket om att läsa om Texas som är huvudperson i Sara Lövestams En stark nolla.

Årets bifigur: Det finns många bra sådana, men en som stack ut var Bill Nightys tolkning av Mr Woodhouse i filmatiseringen av Emma.

Årets filmupplevelse: Jag har sett alldeles för lite film, men den jag gillade bäst var David Copperfields äventyr och iakttagelser.

Årets TV-serie: Svårt, jag har sett mycket bra, men en serie som vi sett ihop hela familjen och verkligen tyckt om är The Good Place, där vi hunnit med tre säsonger av fyra.

Årets författare: Tua Forsström är en poet jag upptäckt under året och läst flera böcker av. Mycket fina och välskrivna.

Årets kulturella höjdpunkt: Det fanns ju rätt få sådana tyvärr detta pandemiår, men en av de digitala satsningar som jag faktiskt tyckte funkade fint var samtalen med de nominerade till Women’s Prize for Fiction. Ingen höjdpunkt likt Mount Everest, men väl som Kebnekaise.

Årets möte: Snöstorm av Augustin Erba inleds med att huvudpersonen Thomas träffar sin ungdomskärlek på ett tåg.

Årets citat: Tvätta händerna, håll avstånd och stanna hemma om du har symptom, eller något liknande MÅSTE ju bli årets citat. Vi har hört det upprepas som ett mantra. Ett finare sådant finns dock i boken The Twelve days of Dash and Lily av Rachel Cohn och David Levithan. Så här säger Dash när han ska förklara varför han älskar böcker så mycket: “You can go anywhere in a book. Books are adventure. Knowledge. Possibility. Magic.”

Årets skandal: Att Klubben av Matilda Gustavsson inte nominerades till Augustpriset. Den släpptes precis i början av den period som gällde för årets nominerade och förbisågs. Mycket märkligt.

Årets pristagare: Jag blev väldigt glad över att Maggie O’Farrell tilldelades Women’s Prize for Fiction för sin roman Hamnet. En bok som jag påbörjade i höstas, men sedan tappade jag bort min hjärna och planerar att slutföra läsningen så snart den är återfunnen.

Årets mest kreativa idé: Enkelt, men effektfullt blir det när Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall byter perspektiv helt i Inte som du och låter konståkningstjejerna få de bästa träningstiderna och den höga statusen, medan hockeykillarna får nöja sig med sunkiga omklädningsrum och kassa istider. Dessutom hånas deras utseende och sexualitet självklart i sociala medier.

Årets titel: Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter är en fin bok med en fin titel.

Årets låt: Faktiskt har jag lyssnat ovanligt mycket på musik i år, även nyare musik. Mycket tack vare ett av barnen (det andra har fastnat i 60-talet just nu) men kanske framför allt för att jag lyssnat mycket på P3. Svårt att välja därför, så jag tar den som snurrar i hjärnan just nu och det är Anxious angel med Maja Francis som också spelades i tv-serien Kärlek & Anarki.

Årets skämskudde: Jag tycket mycket om Rodham av Curtis Sittenfeld, men vissa scener med de fiktiva versionerna av Bill och Hilary krävde skämskudde.

Årets läskigaste: Huvudpersonen Åsa i Svärmodern av Moa Herngren vill så väl, men det blir så fel. Riktigt bra och obehaglig läsning.

Årets hämnd: Nu tror jag inte att Vanessa Springora skrev Samtycket för att hämnas, men att berätta om det hon varit med om var både modigt och viktigt.

Årets skilsmässa: Jag borde sagt det först av Annika Wall är något så ovanligt som en skilsmässoskildring som faktiskt fick mig att både skratta och gråta.

Årets överskattade: Utan tvekan Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Jag fattade inte alls grejen.

Årets underskattade: För mig var Edith och Julian av Naoise Dolan en av årets bästa läsupplevelser, men de flesta andra recensioner jag har läst har varit ljumma.

Årets debut: Elin Persson debuterade med De afghanska sönerna som är en av årets bästa böcker. Bilden av ensamkommande från Afghanistan behöver helt klart nyanseras.

Årets par: Måste vara Marianne och Connel i tv-serien Normal People.  Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal spelar inte Marianne och Connell. De ÄR Marianne och Connell.

Årets lyckopiller: Jag tyckte verkligen att filmatiseringen av Ester Roxbergs Min pappa Ann-Christine som fick titeln Min pappa Marianne.Valet att göra det till en trevlig och hoppfull film var lyckat.

 

Så, nu var min långa lista färdig. Kika gärna in hos Anna, Fanny, Helena och Ulrica för att ta del av deras årssummeringar. Sedan vore det kul att få ta del av din lista. Det går utmärkt att välja ut några punkter, ta bort några eller lägga till andra om det passar bättre.

Veckans kulturfråga v.51 2020

Visserligen är året inte riktigt slut ännu, men trots det vill jag att du blickar tillbaka till de böcker du läst under året och sedan svarar på frågan:

Vilka är de bästa böcker du läst i år?

 

Välj en, två eller flera.

Jag kan definitivt inte begränsa mig till en och vill lyfta en handfull titlar. Bäst i år var nog ändå Frankissstein av Jeanette Winterson, tätt följd av Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite och Rodham av Curtis Sittenfeld. Inte helt ny, men riktigt bra var Anteckningar av Tua Forsström och bästa ungdomsbok var En stark nolla av Sara Lövestam.

Veckans kulturfråga v.49 2020

Första veckan i december och jag tänker ägna månaden åt att läsa litteratur med julfokus. Veckans kulturfråga är egentligen två och fokus är julböcker.

Vilken är din favorit bland böcker som utspelar sig under jul? Vilken julbok ser du mest fram emot att läsa i år?

 

Att välja en favorit är svårt, men en ganska ny bok med gamla berättelser som jag älskar är A Little House Christmas Treasury där alla julskildringar från Laura Ingalls Wilders självbiografiska bokserie finns samlade. Den är fint illustrerad av Garth Williams och är verkligen jättefin.

I år ser jag kanske mest fram emot att läsa En oönskad julklapp av Sara Molin, eftersom jag verkligen tyckte om hennes förra bok Som en öppen bok. Jag har också tänkt att äntligen få tummen ur att läsa Juldagar av Jeanette Winterson, som jag köpte för flera år sedan, men lyckats tappa bort och därför inte läst. Någonstans i huset måste den ligga.

Veckans kulturfråga v.33 2020

Under våren körde jag utmaningen “Tänk snabbt” men det började bli svårt att hitta fem punkter med vettiga alternativ. På onsdagar framöver kommer jag istället att bjuda på “veckans kulturfråga” och hoppas att ni vill hänga på.

Veckans fråga är följande:

Vilken är den bästa bok du läst i sommar?

 

Mitt svar på frågan blir inte en bok, utan en trio, för som vanligt är det omöjligt att begränsa till bara en bok. Jag väljer Frankissstein av Jeanette Winterson och Rodham av Curtis Sittenfeld. Två böcker med ett fantasifull och vasst innehåll, som utan att skriva någon på näsan diskuterar viktiga samhällsfrågor inte minst om tolerans. Sedan vill jag lyfta fram Mike Gayles nya bok All the lonely people som är en varm och fin berättelse om kärlek och vänskap.

 

Besvara gärna frågan du också, i en kommentar, på din blogg eller i sociala medier. Välj en, två, tre eller tio bra sommarböcker. Länka gärna så att jag kan läsa svaret.

 

Frankissstein är helt briljant

Nu ska det sägas att jag redan innan läsningen av Frankissstein älskar Jeanette Winterson, som jag anser vara en av de främsta nu levande författarna. Hennes språk är alltid fantastiskt och innehållet har vändningar som får mig att le åt hur smart hon är. Dessutom tycker jag om den mytomspunna (och kanske fejkade) berättelsen om hur boken Frankenstein kom till och läste ganska nyss om Mary Shelleys klassiker. Berättelsen om monstret och hans skapare fanns alltså färskt i mitt minne, men jag är inte helt säker på att det är en förutsättning för att uppskatta Wintersons version.

Frankissstein innehåller två huvudspår. Dels är det berättelsen om Mary Shelley (född Wollstonecraft Godwin), hennes liv och skrivande under början av 1800-talet. Ett liv som är minst sagt annorlunda och en kvinna som hade större friheter och mer utbildning än de flesta samtida kvinnor. Hennes mamma Mary Wollstonecraft dog kort efter att dottern föddes och hon växte upp med sin pappa som gifte om sig när Mary var fyra år. Relationen med styvmodern var sådär och i perioder bodde Mary i Skottland hos vänner till familjen och det var mellan två sådana perioder som hon träffade Percy Bysshe Shelley, som var vän till hennes pappa och dessutom gift. När de inledde ett förhållande 1814 var hon 16 och han 21 år gammal.

Sommaren 1816 är den mytomspunna då det unga paret reser till Genèvesjön tillsammans med poeten Lord Byron, hans läkare John Polidori (som skrev en tidig vampyrroman) och Marys styvsyster Claire. Den senare var med som älskarinna till Lord Byron och det är tydligt i boken att ingen egentligen vill ha henne där. Resan skildras av Winterson som ganska hemsk och inte minst vädret gör vistelsen riktigt obehaglig. Så genomförs ändå den där skräckberättelsetävlingen och Shelley skapar det som ska bli romanen Frankenstein.

I en senare, framtida berättelse lär vi känna Ry Shelley, läkare och transperson som besöker en mässa i Memphis där robotar står i fokus. Han träffar bland annat Ron Lord, en man från Wales som producerar sexrobotar och ganska avancerade sådana, receptionisten Claire och så självklart den karismatiske Victor Stein som senare tar med honom till Storbritannien och visar sitt banbrytande arbete.

Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör Frankissstein så fantastisk, men jag ska försöka. Främst handlar det om hur Winterson lyckas knyta ihop de två berättelserna på ett helt magiskt sätt. Kopplingarna är ibland så smarta och oväntade att jag blir mållös. Egentligen borde nutidshistorien vara alldeles för galen för min smak, men jag dras in i den värld av robotar som Winterson skapat, där diskussionerna om att göra liv och därmed leka gud får en helt ny innebörd. Detta samtidigt som berättelsen om Frankenstein ligger som en parallell historia i en helt annan tid, men med liknande moraliska dilemman. Lägg därtill funderingar kring kön och könsidentitet både då och nu och du får en riktigt aktuell och intressant helhet.

Och så språket. Nu läste jag inte Frankissstein på originalspråk och måste därför ge en eloge till översättaren Lena Fries-Gedin. Det som är så fantastiskt med Winterson är hur hon alltid använder precisa, men ändå inte sällan oväntade ord vilket också är fallet i översättningen. Faktiskt tänkte jag inte på att boken var en översättning och det är högsta betyg.

Årets bok menar Anna och jag är benägen att hålla med. Tänk att en berättelse om AI och sexrobotar kan vara så himla bra. Jag är helt säker på att jag aldrig ens hade funderat på att läsa om det inte vore just Jeanette Winterson som stod bakom den. Hon är ett geni.

Vad gör en bok riktigt bra?

Det är lätt att gnälla och lyfta fram saker som gör böcker dåliga, men faktum är att de flesta böcker jag läser är bra (de andra blir inte utlästa) och det måste ju vara något som gör dem läsvärda. Enligt de kritiker som skrev om sju dödssynder i böcker så är alla böcker dåliga på samma vis, men bra på olika och just vad som gör en bok bra är självklart lika subjektivt, kanske mer än när det kommer till att beskriva dåliga böcker. Det händer t.ex. att jag läser böcker som jag objektivt förstår är bra, men som inte alls talar till mig eller får mig engagerad på något vis. Dags att försöka reda ut vad som gör böcker riktigt bra.

  1. En levande miljö som finns med som en del av boken, men som inte tar över. Hade jag varit en fan av fantasyböcker skulle miljön kanske varit viktigare än den är för mig, men visst finns det favoritplatser som jag gärna läser om. Konsten är att gestalta miljön och få mig som läsare att förstå hur den påverkar karaktärerna. Miljön är så mycket mer än det vi ser. Det finns lagar och regler, skrivna och oskrivna, som påverkar allt och alla. Extra tydligt blir det t.ex. i Elena Ferrantes Neapelkvartett som inte hade blivit likadan om platsen varit en annan.
  2. Komplexa karaktärer vill man självklart ha och det ska vara logiskt att de beter sig som de gör. Däremot vill jag inte gärna ha en massa förklaringar till agerandet och definitivt inte onödiga beskrivningar av utseende som inte fyller någon annan funktion än att sexualisera karaktären. Allt för vanligt när det gäller beskrivningar av kvinnor. Hur mycket komplexitet som behövs beror självklart på genre och karaktärens funktion. Extra imponerande är det att som Marie Aubert i Vuxna människor lyckas teckna riktigt komplexa karaktärer med väldigt få ord. Det är riktigt skickligt.
  3. En personlig ton är viktigt. Självklart ska ett språk vara korrekt, men det räcker inte. Själv har jag svårt för ett allt för omständligt språk, men gillar inte heller när det blir för konstaterande och mekaniskt. Allt för sparsmakat ska det inte vara, gärna klurigt med väl valda ord, men inte svulstigt. Just det där med språk är viktigt för huruvida jag tycket om en bok eller inte. Innehållet är viktigt, men språket är det som får mig att återvända till en författare. Bland mina favoriter finns Nina Bouraoui, Abdellah Taïa, Ali Smith och Jeanette Winterson.
  4. Trovärdighet är central och utan trovärdighet faller en bok platt. Det betyder inte att berättelsen behöver vara realistisk, men de beslut som karaktärerna tar ska gå att förstå. Sedan finns ju de där ologiska besluten som inte sällan krävs för att få ut en karaktär mitt i natten i ett joggingspår, eller ner i källaren trots den trasiga lampan vilket kan funka ibland, men långt ifrån alltid. Gränsen mellan en trovärdig och en ointressant deckare är till exempel hårfin. I Främlingen av Elly Griffiths går huvudpersonen in i alla möjliga skumma delar av skolan där hon arbetar och det är inte helt logiskt, men funkar ändå.
  5. Inga lösa trådar eller logiska luckor, vilket gör samman med trovärdigheten egentligen. Det handlar om att knyta ihop allt på ett sätt som känns logiskt och att inte lägga trådar än vad som går att hantera. Samtidigt är det otroligt imponerande när en författare lyckas få ihop hur många trådar som helst utan att det blir varken krystat eller ologiskt, men det är inte något alla klarar av. Samlade verk av Lydia Sandgren är till exempel ett virr-varr av mer eller mindre långa trådar som i alla fall knyts ihop hyfsat, även om jag gärna skulle läsa 700 sidor till om karaktärerna.
  6. Avslöja lagom mycket för om allt förklaras in i minsta detalj blir det otroligt tråkigt. Inte heller är det speciellt roligt att läsa en hel bok och sedan inte då svar på de frågor som är centrala. Epiloger tycker jag däremot nästan aldrig om. Det blir ofta för gulligt och smörigt. Någon som är riktigt bra på att skriva tydligt, utan att bli övertydlig är Tessa Hadley.
  7. Spara på klichéerna eller driv möjligen med dem. Låt inte ett kärlekspar komma på att de egentligen är syskon eller barn att inse att de är adopterade eller att en familjehemlighet förändrar hela deras liv,  men i övrigt går det nog att vrida och vända på det förutsägbara och faktiskt skriva något nytt. Frågan är bara varför vissa, som Mhairi McFarlane, lyckas skriva ganska förutsägbara berättelser och ändå få mig att känna att det är nytt och fräscht.

Sedan är det ju det där med smak, förväntningar och lästillfälle, som alla påverkar hur läsupplevelsen blir. För mig är det viktigt att jag “klickar” med huvudpersonen, trivs i miljön och bryr mig så mycket om handlingen att boken faktiskt finns i mina tankar även då jag inte aktivt läser. De allra bästa böckerna stannar också kvar länge i minnet. Att sätta ord på vad det är som gör att en bok fastnar lite extra är ändå helt omöjligt.

Vilka ingredienser gör en bok bra för dig?

 

Photo by Noémi Macavei-Katócz on Unsplash

Böcker att läsa i sommar

Av de tio böcker jag listade inför förra sommaren har jag läst sju. Av de böcker som jag vid nyår planerade att läsa i inledningen av det nya året har jag läst sex. Så brukar det bli. De böcker som vid ett tillfälle ligger högst upp i den mentala TBR-högen behöver inte längre göra det ett par månader senare. Trots detta är en lista bra att utgå ifrån när inspirationen tryter. Inte så brett geografiskt (det kommer en separat läslista med böcker som tar oss ut i världen), men med mer sakprosa än vanligt. Vi får se om det är så min lässommar kommer att se ut.

Listan med årets tio sommarböcker ser ut så här:

Ödesmark av Stina Jackson är en bok jag har riktigt höga förväntningar på och jag vill börja läsa den en dag då jag har en massa lästid till mitt förfogande.

Frankissstein av Jeanette Winterson har jag sparat till ett bättre tillfälle som ju semestern är.

Goda grannar av Mattias Edvardsson tillhör också de böcker jag sett fram emot länge och har höga förväntningar på.

Sverigevänner av Arash Sanari låter som en tänkvärd och bra bok.

Rodham av Curtis Sittenfeld är en bok som jag ser fram emot så otroligt mycket. Den ska jag börja läsa en perfekt sommardag då jag inte har några som helst andra planer än att läsa.

Kärlekens magiska regler av Alice Hoffman, en författare som jag tänkt läsa något av länge.

Vi är Orlando av Johan Hilton vill jag verkligen läsa, men har inte vågat mig på den ännu.

Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins vill jag verkligen läsa. Är riktigt pepp!

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm för att den kräver mer tid än jag kunnat ge den.

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson om en kvinna jag finner mycket fascinerande.

 

 

Photo by Perfecto Capucine on Unsplash

 

En kort lista med roliga kvinnor

Priset Comedy Women in Print Prize delas i år ut för andra gången och nu har årets korta lista presenterats där fjorton titlar blivit sju.

De nominerade är:

Queenie av Candice Carty-Williams som jag läste i maj och verkligen tyckte om. En perfekt mix av svärta och skratt.

Big Girl, Small Town av Michelle Gallen utspelar sig i Nordisland och låter nattsvart.

The Flatshare av Beth O’Leary var helt okej, men inte wow tyckte jag när jag läste förra sommaren.

Reasons to be Cheerful av Nina Stibbe handlar om tonåringen Lizzie som lämnar sitt hem för ett jobb i stan.

The Blessed Girl av Angela Makholwa är sydafrikansk chic-lit och jag är sugen på att läsa.

The Bookish Life of Nina Hill av Abbi Waxman låter som en typisk Linda-bok som jag planerar att läsa i sommar.

Frankissstein av Jeanette Winterson är en bok jag verkligen ser fram emot att läsa.

 

Vinnaren avslöjas 14 september. Eller egentligen vinnarna, för det finns en kategori för grafiska romaner och en för tidigare outgivna författare också. Läs mer om det här.

 

Böcker som hör ihop

Ibland är det roligt att stanna i en litterär värld lite längre och kanske läsa flera böcker som hakar i varandra på något sätt. Jag har därför satt ihop en lista med bokkombinationer, några som jag läst och andra som jag skulle vilja läsa.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf och Timmarna av Michael Cunningham

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway från 1925 utspelar sig under en dag i Clarissa Dalloways liv, en dag som ägnas åt att planera kvällens fest. Timmarna består av tre berättelser i tre tider. I den första får vi möta Virginia Woolf, i den andra en hemmafru som skulle kunna liknas vid Mrs Dalloway och i den tredje står blommor och en fest i centrum.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Gregorius av Bengt Ohlsson

Doktor Glas är en av mina favoritklassiker och där är det bara huvudpersonens perspektiv som vi får ta del av. Bengt Ohlsson låter istället den enligt doktor Glas så fruktansvärde pastor Gregorius stå i centrum och jag tyckte mycket om boken när jag läste den.

Till det här paret kunde fler titlar lagts, som Mordets praktik av Kerstin Ekman och Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén.

En fest för livet av Ernest Hemingway och Åren i Paris av Paula McLain

Paula McLain har skrivit en skönlitterär bok om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. Hon var åtta år äldre än honom och de träffades när han var 21 och hon 29. Romanen och Hemingways självbiografiska bok handlar om samma år i Paris i början av deras äktenskap, innan han lämnade henne och deras barn för en annan. Paula McLains bok är fantastisk, men trots flera försök har jag ännu inte kommit igenom Hemigways bok. Dags för ett nytt försök i sommar kanske.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia av Gun-Britt Sundström

Den allvarsamma leken är en av mina absoluta favoritböcker, men Sundströms berättelse med Lydia i fokus står fortfarande oläst i bokhyllan.

Jane Eyre av Charlotte Brontë och Saragassohavet av Jean Rhys

I Jane Eyre finns den galna kvinnan på vinden, men vi får inte veta så mycket om henne. Jean Rhys väljer istället att lyfta fram Bertha Masons öde och jag är ganska nyfiken på hennes berättelse.

Iliaden av Homeros, Flickornas tystnad av Pat Barker och A Thousand Ships av Natalie Haynes

Jag vet inte om jag kommer att ge mig på projektet att läsa hela Iliaden, men jag är definitivt nyfiken på Flickornas tystnad och A Thousand Ships som ger kvinnornas perspektiv på Trojanska kriget.

Odysséen av Homeros, Penelopiaden av Margaret Atwood och Kirke av Madeline Miller

När Odysseus reser hem mot Ithaka träffar han Kirke, den första häxan i litteraturen, som är huvudperson i Madeline Millers bok. Hemma väntar hans fru och i Penelopiaden får vi veta hur hon har det.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson och Mary Jones historia av Elin Boardy

Det här är två böcker som jag tycker om och det är självklart extra roligt när både originalet och parafrasen är välskrivna och bra. I Boardys bok är det den okända kökspigan Mary Jones som berättar om livet i Silvers hushåll.

En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

En klassiker och en modern version av den. Wintersons bok är något av det bästa jag läst och självklart är det en fördel att känna till Shakespeares ursprungshistoria. Wintersons tolkning av En vintersaga är en av flera nya versioner av Shakespeares verk som har släppts. Några till är också utlovade, men har ännu inte synts till. Läs mer här.

Stolthet och fördom av Jane Austen och Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Även Jane Austens verk har och ska moderniseras i The Austen Project. Fyra titlar har det blivit hittills och två till ska vara planerade. I Sanning och skvaller är Liz journalist på ett livsstilsmagasin och bor med sin yogande syster Jane i New York.

Ett dockhem av Henrik Ibsen och Nora av Merete Pryds Helle

Ibsens klassiska pjäs tillhör mina favoriter. Jag är därför nyfiken på att läsa Merete Pryds Helles bok där Nora får berätta mer. Det är en av tre nyskrivna böcker utifrån Ibsens verk.

Frankenstein av Mary Shelley och Frankissstein av Jeanette Winterson

Frankenstein är en fascinerande berättelse, men en rätt tråkig bok. Däremot är jag riktigt pepp på att läsa Jeanette Wintersons bok som både anknyter till makarna Shelleys vistelse vid Genèvesjön tillsammans med Lord Byron och en nutida berättelse om AI och robotar.

Främlingen av Albert Camus och Fallet Meursault av Kamel Daoud

I Daouds bok får vi följa Meursault offer, den som kallas “araben” men är en människa av kött och blod som heter Moussa. Det är hans bror Haroun som berättar. För mig som just reagerade på att offret inte fick någon plats alls känns Kamel Daouds bok given.

Kallocain av Karin Boye och Det grönare djupet av Johanna Nilsson

Johanna Nilsson fortsätter Karin Boyes fantastiska berättelse om Leo Kall och vi får följa hans fru Linda Kall som i sin dagbok skriver om livet i Ökenstaden, en extremliberal stad som hon flytt till. Det låter som en riktigt intressant bok.

 

 

Photo by Kate Hliznitsova on Unsplash

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: