enligt O

Tankar från en bokberoende

Sugen på påskekrim?

Påsken är deckarnas och kriminalromanernas tid om man får tro norrmännen och just i det här fallet kan vi väl göra det?

Här följer några tips på hyfsat nya böcker, men också en och annan gammal goding. Håll tillgodo!

Dvalan av Camilla Grebe är tredje boken i den löst sammansatta serien som också innehåller Älskaren från huvudkontoret och Husdjuret. Riktigt bra böcker som rekommenderas varmt.

Järtecken av Christoffer Carlsson är en välskriven roman om ett brott och hur det påverkar en familj och faktiskt en hel bygd. Mycket bra och känslosam läsning.

Gänget av Katarina Wennstam är hennes senaste bok om Shirin Sundin, som efter sin skilsmässa nu heter Shirin Nouri. De läses i fördel i ordning om man vill följa Shirins historia och det vill man. Första delen i serien heter Svikaren.

Ett bindande löfte av Erin Kelly är en fristående spänningsroman som handlar om en journalist i Brighton. Hemsk, men riktigt bra.

Silvervägen av Stina Jackson har med rätta hyllats av många. En välskriven spänningsroman som handlar mer om relationer än själva brottet. Miljön är som en karaktär i sig.

Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro utspelar sig bland det fina folket i ett gated-community utanför Buenos Aires. Tre män hittas döda i en pool och polisen misstänker att det är mord. En riktigt intressant inblick i en värld som var helt okänd för mig.

Fyra dagar i Kabul av Anna Tell handlar om Amanda Lind som är på uppdrag i Afghanistan. Riktigt intressant och bra. Det följs av Med ont fördrivas, som jag skrev om igår.

Jag absolut älskar Louise Boije af Gennäs spänningsserie som inleds med Blodlokan. I maj kommer tredje och avslutande (?) delen.

Annabelle och Francesca av Lina Bengtsdotter handlar om polisen Charlie och hennes hemby Gullspång. Riktigt bra böcker.

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst är något så ovanligt som en “feelgood-deckare” och formen funkar faktiskt oväntat bra. Dessutom en riktigt somrig och fin bok som passar att läsa nu när sommarlängtet sätter in.

Stenarna skola ropa av Ruth Rendall är en riktig klassiker som är väl värd att läsa.

 

 

Photo by Melissa Walker Horn on Unsplash

Med ont fördrivas

I uppföljaren till den spännande debuten Fyra dagar i Kabul tar Anna Tell med oss till Pristina, Kosovo och därefter genom Europa till Sverige. I Med ont fördrivas försvinner en svensk polis i Pristina och Nationella insatsstyrkan med Amanda Lind i spetsen kallas in. Vi känner igen många av karaktärerna, men det introduceras också några nya som jag kan tänka mig blir viktiga framöver. För visst kommer det väl fler böcker i serien?

Det har gått en tid sedan Amanda var i Kabul och hon har blivit mamma. Pappan till dem är inte med i bilden, eftersom han valde att stanna hos sin fru när hon blev sjuk, men hans finns med i periferin. Det är delarna om just Amanda som jag gillar bäst i Med ont fördrivas och jag tycker även om den före detta polisen Ellen Engwall som får i uppdrag att köra en bil från Pristina till Stockholm och sedan blir en del av utredningen. Tyvärr är intrigen lite rörig och jag har svårt att riktigt landa i den. En mellanbok, men trots allt en bra sådan och jag hoppas på fler böcker i serien. Jag gillar att följa Nationella insatsstyrkan, men gillade mer den sammanhållna berättelsen i Fyra dagar i Kabul. Klart är dock att Anna Tells egna erfarenheter har potential att bli en rad riktigt spännande böcker. Jag läser gärna mer om såväl Balkan som Afghanistan.

Årets svenska feelgoodroman

Jag kommer inte att besöka Feelgoodfestivalen i år heller, men rösta i tävlingen Feelgoodpriset kan jag absolut tänka mig att göra. Jag har läst långt ifrån alla, men slås ändå av hur mycket bra svensk feelgood som kommer ut nu för tiden. För några år sedan var det bara engelskt och amerikanskt som gällde om man ville ha kvalitet.

Totalt är 25 titlar nominerade och av dem har jag läst:

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson, Printz Publishing

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, Louise Bäckelin förlag

Julia och Jack av Anna Lönnqvist, Louise Bäckelin förlag

Söta röda sommardrömmar av Christoffer Holst, Lovereads Forum

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund, Norstedts förlag

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson, Bokförlaget Forum

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy, Norstedts

På läsplattan finns redan Fröken Liljekonvalj av Kristin Emilsson, Lind & co, som har recdatum 15 maj och jag kan dessutom tänka mig att läsa Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg, Bokförlaget Forum och Älskar, älskar inte av Eleonor Sager. Lind & co.

Fram till 1 juni går det att rösta på sina favoriter och därefter väljer en jury vinnaren bland de fyra titlar som fått flest röster.

Jag gillar alla de böcker jag läst, men om jag måste välja fyra blir det Frida Skybäck, Anna Lönnqvist, Christoffer Holst och Jenny Fagerlund. Kristin Emilsson är dock en favorit och jag ser fram emot att läsa hennes nya.

Vilka är dina favoriter?

52 bra saker: Påskkycklingar

Vid jul hade jag klarat mig fint utan pynt, men färgglada påskkycklingar kan jag absolut inte stå emot. Fjädrar och ris går bort, men kycklingar finns det många, många och jag är extra nöjd i år då jag hittat dem i regnbågens alla färger.

En grym utmaning

April är den grymmaste månaden hävdar vi på Kulturkollo den här veckan och så här lyder veckans utmaning:

Veckans utmaning blir en “välj snabbt”-variant med påsktema. Välj ett av svaren nedan och motivera gärna!

  • Påskhelgen – grymt avkopplande eller grymt stressigt? Nu blir årets påsk lugnare än den brukar, men helger som innebär sociala måsten stressar mig alltid. Jag försöker lära mig att slappna av men det går sådär. Påsken är ändå bättre än julen och det verkar dessutom som att det blir fint väder.
  • Påskmust grymt gott eller grymt överskattat? Gott, gott! Konstigt nog dricker jag sällan speciellt mycket påskmust jämfört med hur mycket julmust jag lyckas hälla i mig.
  • Påskekrim – grymt peppad eller grymt trist? Jag är inte alls peppad på deckare just nu tyvärr. Synd, då påskekrim är en fin tradition.
  • Påskäggsjakt – grymt kul eller grymt jobbigt att fixa? Grymt jobbigt även om jag inte behöver fixa. Lekar och tävlingar är inte min grej och det gäller även påskäggsjakt.
  • Påskkärringargrymt sött eller grymt fånigt? Jo med det är fint ändå, men visst är de ganska få nu för tiden? Fördrar i alla fall påskkärringar framför alla halloween-kostymer.

Foto: Kaboompics 

Tillbaka till den lilla ön i havet

Jenny Colgans förra bok om Flora och ön Mure var riktigt bra och därför var jag självklart tvungen att läsa fortsättningen som på svenska fått den något fantasilösa titeln Tillbaka till den lilla ön i havet. På engelska heter den istället The Endless beach, efter stranden på ön.

Flora och Joel är tillsammans, men han jobbar som en tok och är borta mycket. Hans chef Colton driver honom hårt och New York är inte bara hans andra hem, utan snarare hans första. Flora åker till Joel för att överraska honom och det är väl en ganska ogenomtänkt idé. Floras tvivel får stor plats i boken, men Colgan lyckas också få henne att tänka på sig själv och Joel att öppna sig något.

Floras väninna Lorna, öns lärare, suktar också efter kärleken i form av den syriske flyktingen tillika öns läkare Saif. Han längtar istället efter sin fru och sina söner, som han tappat bort under flykten.

Tredje förhållandet är det mellan Colton och Floras bror Fintan och de har fullt upp med bröllopsförberedelser. Självklart kommer att det bli otroligt och storslaget, allt annat vore under Coltons värdighet.

Jag är glad att Jenny Colgan försöker bredda sig och föra in ännu mer svärta i den här boken än tidigare. Det är också tydligt att hon låter vår samtid ta plats i handlingen i form av Saif och hans längtan efter sin familj. Tillbaka till den lilla ön i havet är riktigt bra och faktiskt också såväl drabbande som tänkvärd.

Tydligen finns det en tredje bok i serien också som utspelar sig under julen efter. Den heter passande nog An Island christmas  

(kommer på svenska i oktober med titeln Julafton på en lilla ön i havet) och jag vill definitivt läsa den till jul om inte förr. Jag gillar att läsa om invånarna på Mure och vill gärna veta hur det går för dem.

20 snabba om våren

Vår och snart påsk. För att få koll på vad ni tycker om årstiden, högtiden och självklart läsningen tänkte jag ta pulsen på er med 20 snabba om våren. Tänk snabbt och markera det svar som passar dig bäst.

Så här tänker jag:

sommartid eller vintertid? Jag är så vansinnigt glad att vi går mot ljusare tider.

ute eller inne? När det gäller läsning så älskar jag att vara ute, men det krävs fint väder.

soffan eller sängen? Även här tänker jag på läsning, men tänk du på vad du vill.

påskris eller påskägg? Blir så allergisk av påskris.

påskhare eller påskkärring? Visst är det charmigt med påskkärringar ändå.

chokladägg eller dragéägg? Choklad med mandel i, eller marsipan.

lax eller lamm? Gott med båda, men älskar lax.

gult eller grönt? Gillar grönt bättre i de flesta fall.

påskliljor eller pingstliljor? Finast helt enkelt.

vitsippor eller blåsippor? Blåsippor är vackra, men det är mäktigt när marken täcks av vitsippor!

påskekrim eller feelgood? Det var ett tag sedan jag läste deckare, så jag känner ett litet sug. Tyvärr hittar jag inga deckare jag vill läsa och de jag börjat på är trista.

Game of Thrones eller Avengers: Endgame? Jag har sett ett avsnitt av GoT. Det räckte.

Mästarnas mästare eller Lerins lärlingar? Brukar gilla Mästarnas mästare, men har missat mycket i år. Är nyfiken på att se nya säsongen av Lerins lärlingar också.

Allsvensk fotboll eller slutspelshockey? Leksand gick upp. Det räcker så.

en i taget eller slalomläsning? Svårt att hålla mig till en bok.

långfredagslugn eller påskaftonsfest? Jag väljer lugnet alla dagar.

morgonmänniska eller kvällsmänniska? Om jag fick välja skulle jag aldrig gå upp före tio.

påsköl eller påskmust? Blä för öl.

vitt eller rött? När det handlar om vin dricker jag faktiskt mer och mer vitt.

planera eller vara spontan? Jag gillar inte överraskningar, men vill inte heller ha för mycket planerat.

 

Vad väljer du? Svara i din blogg, i sociala medier eller i en kommentar här.

 

 

Photo by Sebastian Staines on Unsplash

Vad får oss att må så dåligt?

Någonting är så väldigt skevt i vårt samhälle. Fler och fler mår dåligt. Den psykiska ohälsan är utbredd. Ändå är vi så otroligt måna om att presentera en perfekt yta. Likt jaget i Werner Aspenströms dikt Regnar gör det alltid, försöker vi ruska av oss regndropparna i smyg så att ingen ska märka att vi gråtit.

Just nu befinner jag mig både på jobbet och i det privata bland unga människor som är eller varit på botten, men som faktiskt vågar må dåligt så att det syns. Det är ett bra och viktigt första steg. Många lever som fångar bakom fasaden och vågar aldrig dela med sig av sin ångest.

På Facebook delade någon ett bildcollage med rubriken “This is what depression looks like” och bilderna var av en rad leende, till synes välmående människor. En av dem var Tim Bergling, kanske mer känd som Avicii. I dagarna släpptes en ny singel av honom och snart kommer ett helt album. Alla intäkter som genereras från det SOS han skickar från andra sidan kommer att gå till en fond som Berglings familj upprättat i hans namn.

För ett par dagar sedan blev jag påmind om Therése Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra och tänkte på hur den drabbade mig när jag läste den. Lindgren vågar verkligen dela med sig av det mest förbjudna och det är så otroligt viktigt att någon vågar göra det.

Så här skrev jag om boken på Kulturkollo 20 februari 2017.

Therése Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra börjar på galan Guldtuben, då den kända youtubern (heter det ens så) nominerats till flera priser och också vinner. Hon berättar hur hon förberett sig i veckor och köpt de perfekta kläderna. Hur kameran på galan förflyttar sig mellan de nominerade, men hur den inte kan stanna vid henne. Hon är nämligen inte där. Klänningen hänger i garderoben och hon sitter hemma i soffan. Jag lyssnar på boken i bilen och när författaren som själv läst in boken ger förklaringen “för ibland mår jag inte så bra” drar jag efter andan. För precis så är det. Psykisk ohälsa begränsar och gör att man inte kan göra saker som egentligen är roliga. Man mår helt enkelt för dåligt. Therése Lindgren berättar om det med en ärlighet som är beundransvärd. Hon delar allt som de flesta gör sitt yttersta för att försöka dölja och det är så bra och så viktigt att hon gör det. För den som följer Therése Lindgren är det lätt att se henne som den perfekta tjejen. Framgångsrik, snygg och energifylld. Det är få som låter andra se bakom fasaden, men det är viktigt att vi vågar göra det. 

Ibland mår jag inte så bra är den bok som är mest populär bland mina elever just nu. Två klasser har själva fått välja en sakprosabok och minst tio läser just den här. Alla är tjejer, men i övrigt är de ganska olika. Inte konstigt egentligen att den är populär, då den psykiska ohälsan är utbredd, men få vågar tala om den. Fortfarande är den som lider av psykisk ohälsa sedd som en knäpp och svag person. Lindgren visar med all önskvärd tydlighet att det är precis tvärt om. Den som drabbas av utmattningssyndrom, som hon själv gjort, är de som jobbar extra hårt men som har svårt att sätta gränser.

Lindgren blandar ganska lättsamma anekdoter, med allvarligare berättelser. Hon delar med sig av de stunder då hon mått som sämst, bjuder in oss i behandlingsrummet där hon får hjälp och ger oss också enkla, konkreta tips på hur en riktigt jobbig situation kan bli lättare. Det går att andas sig ur en panikattack och du kommer inte att dö. Samtidigt är det viktigt att inte bara försöka fixa allt själv, utan att faktiskt be om hjälp. I slutet av boken finns just sådana tips. Det är bra.

En sak som jag fastnade för var de berättelser om saker som varit gigantiska för Lindgren, men som för andra var ganska oviktiga. Hon berättar till exempel om ett glasbord som hon gjorde sönder och hur arga hennes föräldrar blev. Det är något som hon fortfarande tänker på många år senare. När hon tar upp det med sina föräldrar visar de sig att de knappt minns det. Visst var de arga då, men det var ingen stor grej. Just förmågan att förstora saker känner jag igen mig i. Jag kan spela upp konversationer jag haft med personer för mer än 20 år sedan och må dåligt. Någonstans inser jag att den personen självklart inte kommer ihåg samtalet. Kanske kommer hen inte ens ihåg mig. Ändå ödslar jag energi på det. Visst är det märkligt? I samtal med de elever som läser boken har jag insett att det här att tänka för mycket och vara överdrivet rädd för vad andra ska tycka är väldigt vanligt.

Veckans tema är hälsa och välmående. Att erkänna psykisk ohälsa och försöka få hjälp att må bättre är ett viktigt steg mot just det. Det handlar inte om att gräva ner sig, tvärtom handlar det om att inte göra det. Att läsa om andra som mår dåligt är bra för att inte känna sig ensam. I fallet med Therése Lindgren är det också viktigt att någon som på ytan är perfekt, faktiskt inte är det. Det ger hopp. Psykisk ohälsa handlar inte om att vara knäpp eller dum i huvudet. Vi ska inte normalisera ett dåligt mående, men det är hög tid att vi slutar skuldbelägga de som faktiskt inte mår så bra. Att må psykiskt dåligt är ingenting att skämmas för, skriver Lindgren och så måste det få vara. För några år sedan såg jag för första gången uttrycket “psykiskt förkyld” i en krönika av Emmy Rasper. Tänk om det vore okej att ibland få sjukskriva sig för psykisk förkylning, för att på så sätt kunna undvika värre psykisk ohälsa. Det vore ett stort steg framåt för en bättre hälsa för väldigt många.

Snart dags för läslov

Påsklov är en riktig lyx som jag som lärare verkligen är tacksam över. Efter att ha stressat runt som en tok de senaste veckorna känner jag mig dock mer än värd det. Nu finns en hel del måsten kvar även en “ledig” vecka, men jag planerar ändå att få till tillräckligt många lässtunder för att kunna kalla lovet för läslov. När jag haft det extra stressigt är just egentid i sällskap av en bok min bästa återhämtning. Det finns sociala måsten, men jag behöver minimera dem för att må bra.

Vad ska jag läsa i påsk då?

Egentligen har jag inte större planer, mer än att jag vill läsa lite lyrik, som ju är min utmaning i april. Jag märker dock att en stressad hjärna går dåligt ihop med just lyrik, som kräver lugn och eftertänksamhet. På vänt ligger dock såväl Jag glömmer ingen: Valda dikter av Gunvor Hofmo som Skönheten: Dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg av Gabriela Mistral.

Tre andra böcker i min TBR-hög är:

Felsteg av Maria Adolfsson

Aniara av Harry Martinsson

Emil av Johan Heltne

 

 

Photo by Kari Shea on Unsplash

Flickan i den rosa skogen

Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren är utgiven av Nypon förlag, som specialiserat sig på lättlästa böcker och ja, det är en lättläst bok, men det betyder inte att den är lätt att läsa. Boken handlar nämligen om när en förälder dör.

Ibland dör människor nära oss och det förändrar våra liv. Ännu mer måste livet förändras om en riktigt närstående väljer att själv ta sitt liv. Att lämna allt. Frivilligt. Ellas pappa begår självmord och hennes saknad är oändlig. Hon slutar prata och känner att livet är helt tomt. Visst har hon en mamma och dessutom en tvillingsyster, men även om hon älskar dem kan de inte fylla det tomrum som hennes pappa lämnat efter sig.

Ibland kan lättlästa böcker ha ett lite övertydligt, nästan mästrande språk, men Helena Dahlgren bjuder istället på ett poetiskt, vackert och sparsmakat sådant. Lättläst kanske, men framför allt stilistiskt passande.

Det är fint att få lära känna Ella och det är lätt att förstå hur hon känner sig, vilket egentligen är konstigt då hon varit med om något ofattbart. Dahlgren är modig i sitt val av ämne och hon klarar bra att skriva om det utan att bli för känslosam eller för den delen konstaterande. Flickan i den rosa skogen är en djupt mänsklig bok om att försöka hantera en tragedi i livet. Det är en viktig bok och jag är glad att den är anpassad till de som inte läser så mycket.

 

Sida 1 av 515

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: