En smakbit ur Om det inte vore för dig

Bokaktiviteter / Av / 4 kommentarer / 5 april, 2020

Det är söndag och dags att bjuda på en smakbit ur boken jag läser. Idag är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna och där kan du hitta en rad smakbitar från olika bloggar.

Delphine de Vigan är en favoritförfattare och just nu läser jag hennes senaste bok Om det inte vore för dig utgiven av Sekwa som är ett favoritförlag. Det här är berättelsen om en äldre kvinna som heter Michka. Hon bor på ett äldreboende och har drabbats av afasi som försämras trots hjälp av logopeden Jérôme. En av de som hälsar på Michka är Marie, en yngre kvinna som bor i den trappuppgång där Michka tidigare bodde. Inledningsvis vet vi inte så mycket om deras relation, men det är tydligt att de är viktiga för varandra.

Jag har läst ungefär halva boken och tycker mycket om det stillsamma sättet som de Vigan berättar historien på. Relationen mellan den äldre damen och den yngre kvinnan är fint skildrad, liksom den mer professionella relationen med Jérôme. Att Michka blir sämre är tydligt. I början av boken är det bara något ord som hamnar fel och jag funderar på om översättaren gjort ett märkligt fel, men snart blir det tydligt att Michka helt enkelt gör fel och väljer ord som liknar det rätta.

Det här citatet är taget från första sidan när allt redan är över och Marie funderar över skillnaden över ett artigt tack och ett allvarligt menat sådana och om hon verkligen tackade ordentligt medan Michka levde:

Har det hänt att du funderat på hur många gånger i livet du har tackat på riktigt? Ett tack från hjärtat. Ett uttryck för din tacksamhet, din erkänsla, din skuld.
Till vem?
Till läraren som fick dig att börja läsa böcker? Till den unge man som ingrep när du en dag blev överfallen på gatan? Till läkaren som räddade ditt liv? Till livet själv?
Idag dog en gammal dam som jag älskade.
Jag sa ofta: “Jag kan aldrig återgälda det hon gjort för mig.” Eller: Kanske är det hennes förtjänst att jag är i livet.”
Jag sa: Hon är ovärderlig för mig.”
Återgälda och värdera, är det mått på tacksamhet?
Men har jag tackat henne ordentligt? Har jag visat min erkänsla tydligt nog? Har jag varit tillräckligt uppmärksam, närvarande, lojal?

The Poison Garden

Deckare / Av / Lämna en kommentar / 4 april, 2020

Jag har tyckt om de tidigare böcker som Alex Marwood skrivit. Debuten Onda flickor är nog den bok jag tycker minst om även om den är bra den också, men jag älskade Granne med döden och Den mörkaste hemligheten. Senaste boken The Poison Garden börjar likt de andra i en katastrof som vi vet väldigt lite om. Steg för steg inser vi till slut hur det hänger ihop.

Senaste boken inleds med att två poliser hittar en hel grupp döda människor på en gård där en domedagssekt bott under många år. Många barn och alla vuxna utom en har avlidit och vi får följa tre syskon som överlevt. Romy som levt hela sitt liv i sekten som leds av Lucien Blake är en av de som berättar. Hon kom till sekten med sin mamma som är en av de döda. Mamman har ett barn med Lucien Blake och de barnen är självklart speciella. Flickan heter Eden och hon har också en bror som heter Ilo. Medan Romy, som är vuxen och dessutom gravid, placeras på ett boende letar man efter en anhörig som kan ta hand om Eden och Ilo. Myndigheterna hittar Sarah, som är deras moster och vill placera barnen där.

Romy och Sarah är de som berättar större delen av historien och det är en märklig historia som rullas upp. Att vi inte riktigt kan lita på att det Romy berättar stämmer och det gör henne extra intressant som huvudperson. Möjligen gör det boken onödigt svårläst och ibland osammanhängande, men helhetsintrycket är ändå att det här är en båda intressant och välskriven spänningsroman. Trots avsaknaden av poliser och en polisutredning liknar berättelsen just en utredning där vi länge förs bakom ljuset, men till slut får veta hur det hänger ihop. Spännande och obehaglig läsning.

Verken som ger mig tröst och verklighetsflykt

Bokaktiviteter / Av / Lämna en kommentar / 2 april, 2020

I DN berättar 15 kulturskapare om kulturella verk som ger dem tröst i dessa tider och jag tänkte göra detsamma.

Tua Forsström lyfter fram Alfabet av Inger Christensen och det vill jag också göra. En av de finaste diktsamlingar som skrivits med ett suggestivt, mantraliknande språk. En annan diktsamling som jag tycker väldigt mycket om är Förtöjningar av Per Wästberg som jag läst så många gånger att jag nästan kan den utantill.

En bok som jag inte läst på länge, men läst väldigt många gånger är egentligen tre böcker, nämligen Barrytown-trilogin av Roddy Doyle. Den innehåller böckerna The Commitments, The Snapper och The Van. Uppföljaren The Guts som utspelar sig många år efter när Jimmy Rabbitte Jr hunnit bli 47 år gammal är också riktigt bra.

Trevliga filmer är bra i eländiga tider och en film jag sett en miljard gånger är Fyra bröllop och en begravning. En film med riktigt hög nostalgifaktor som jag är sugen på att se är Sound of Music.

Och tv-serier, de håller länge! Jag ser just nu den 16:e (!) säsongen av Grey’s Anatomy och är småsugen på att se om Suits i väntan på en ny säsong. Downton Abbey är en annan serie som är värd att se igen, liksom den brittiska klassikern The House of Eliott som jag har på dvd. Nya säsongen av La Casa de Papel lockar också.

Musik är bra också för att skingra tankarna. Jag lyssnar just nu på Håkan Hellströms nya låt som också fick mig att lyssna vidare på R.E.M. En ny favorit är Sufjan Stevens som också fått mig att återupptäcka José Gonzalez. Kents bästa platta Verkligen är också perfekt för att mota bort ångest.

Vilka kulturella verk vänder du dig till för att få tröst?

 

Tummen upp för Public Service

TV / Av / Lämna en kommentar / 1 april, 2020

Jag gillar alltid public service men just nu älskar jag vår svenska public service lite extra mycket. Det handlar inte bara för den fantastiska nyhetsbevakningen (där jag visserligen fått något av en överdos av rapportering kring Covid-19, men det är mitt eget fel och kan inte skyllas på SVT) utan om väldigt mycket mer. Just nu har SVT ändrat i tablån för att anpassa sig till de minst sagt annorlunda läget. Själv har jag följt Helgstudion med intresse, för även om fokuset är den pågående pandemin och jag borde begränsa det jag ser gällande den är just de här timmarna på lördagar och söndagar verkligen sevärda. Därmed inte sagt att jag inte hellre sett vintersport. Vi är nog många som fått nya idoler den senaste tiden som Anders Tegnell (som till och med fått en artikel i Svensk Damtidning, då är man folkkär) och Anders Wallensten, biträdande statsepidemiolog som går under namnet “den snygge”. Min favorit är ändå Johan Giesecke professor emeritus vid Karolinska Institutet som har en härligt knarrig GW-stil. Många gubbar blir det, men just i Helgstudion går det att se band andra Soo Aleman som är biträdande överläkare på KU och Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi. Ibland dyker även min idol Emma Frans upp.

Bland annat sänds Hemmahänget för de yngre tittarna som kanske är hemma sjuka och varje morgon sänds Hemmagympa för de äldre (min mamma, som med all säkerhet inte vill titulera sig äldre, hälsar att det är riktigt bra pass). Så fint på något sätt att tv:n kan vara det sällskap som så många behöver just nu när de tvingas hålla sig hemma och kanske är helt ensamma. Något som också låter lockande är Karantän-TV, ett underhållningsprogram med komikerna Niklas Andersson och Ina Lundström som sitter i karantän i en husvagn på SVT Göteborgs parkeringsplats. De sänder enligt devisen “delad tråkighet är hälften så tråkigt” och allt handlar om att ha tråkigt tillsammans. Nytt avsnitt varje dag kl 14.00.

Sedan tidigare har jag snöat in helt på P3 och när Babs körde Huliganväder härom morgonen i Morgonpasset skrattade jag så att jag höll på att köra av vägen. Barnsligt som bara den, men sjukt roligt och jag behöver sjukt roligt just nu. Jag ÄLSKAR Babs! Kodjo Akolor är en annan favorit sedan gammalt, liksom Hanna Hellquist, men jag har fått nya favoriter som Katherine Zimmerman.

För någon som har svårt för pladdriga poddar är det egentligen märkligt att pladder på P3 funkar utmärkt. Det är också P3:s poddar som jag väljer om jag lyssnar på sådana och P3 Historia är en favorit. Lite har jag tappat bort även de historiska porträtten så här i nyhetsknarkartider, men senaste avsnittet jag lyssnade på om Haile Selassi var riktigt bra. Alla avsnitt hittar du här.

Kostar det så smakar det brukar det heta, men när det kommer till public service måste jag säga att det just nu smakar mer än det kostar. Så mycket innehåll för så lite pengar.

Böcker att se fram emot i april

Boktankar / Av / Lämna en kommentar / 31 mars, 2020

Ny månad och nya böcker att drömma om att hinna läsa. Det är definitivt ett skämt hur få böcker jag hunnit läsa i mars, men inte ett att april verkar bli en höjdarmånad med många spännande boksläpp. Ocean Vuongs bok på bilden ovan är en av de titlar jag ser fram emot mest, men listan av nya böcker är lång.

Nästan i mål, Olivia Skoglund, Galago, 1 april

Änkan som vägrade dö, Shirshendu Mukhopadhyay, Piratförlaget, 1 april

Dammsuga i mörker, Jen Beagin, Wahlström & Widstrand, 2 april

En stund är vi vackra på jorden, Ocean Vuong, Natur & Kultur, 3 april

Jackie, Anne Swärd, Albert Bonniers förlag, 3 april

Paradiset ligger under mammas fötter, Gina Dirawi, Norstedts förlag, 6 april

Sista tåget till London, Meg Waite Clayton, Historiska Media, 6 april

Nästa!, Nina Lykke, Wahlström & Widstrand, 7 april

Singer, Petter Lindgren, Albert Bonniers förlag, 7 april

En enda gnista, Jodi Picoult, LB-förlag, 8 april

Olive, igen, Elizabeth Strout, Bokförlaget Forum, 8 april

Här är vi, Graham Swift, Albert Bonniers förlag, 14 april

En vuxen människas bekännelser, David Winberg, Piratförlaget, 15 april

Spela roll, Lisa Christensen, LB-förlag, 15 april

Vännen, Sigrid Nunez, Harper Collins Nordic, 15 april

Anonyma prestationister, Adam Svandell, Albert Bonniers förlag, 17 april

Ödesmark, Stina Jackson, Albert Bonniers förlag, 17 april

Jag är Istanbul, Malin Isaksson, Ordfront förlag, 18 april

Rolf, Malin Lindroth, Norstedts förlag, 20 april

Love, Kerstin Gezelius, Alexander Onofri, Bokförlaget Polaris, 21 april

Tistelhonung, Sara Paborn, Albert Bonniers förlag, 21 april

Äventyrlig evolution, Hanna Nyborg Støstad, Norra, 21 april

Nätterna på Winterfeldtplatz, Elin Boardy, Wahlström & Widstrand, 23 april

Bergtagen, Camilla Sten, Rabén & Sjögren, 24 april

Eros den bitterljuva, Anne Carson, Albert Bonniers förlag, 24 april

Sen for jag hem, Karin Smirnoff, Bokförlaget Polaris, 27 april

En stark nolla, Sara Lövestam, Gilla Böcker, 28 april

Där kräftorna sjunger, Delia Owens, Bokförlaget Forum, 29 april

Hundra skäl att leva, Richard Hoper, Bokförlaget Forum, 29 april

Solsken och parmesan, Christoffer Holst, Lovereads, 29 april

Bra saker med coronaepidemin

Aktuellt / Av / Lämna en kommentar / 31 mars, 2020

Det är mycket som är skit just nu. Många är sjuka, ännu fler isolerade och livet står helt klart på paus. Jag tvingar undervisa mina elever på distans och brottas med mer eller mindre hopplösa digitala verktyg. Dessutom är jag allergisk, eller är jag det? Kanske är det covid-19 som gör att jag har kli i halsen? Hur katten vet jag det?

För att inte bli helt hyperdeppad har jag ett behov av att lyfta det som faktiskt är bra med den här smittan.

I helgen delade en bekant ett otroligt roligt klipp av humorgruppen Foil, Arms & Hog om hur en distanslektion kan utvecklas till total katastrof. Jag skrattade så jag grät. Speciellt mycket åt föräldern som dyker upp för att diskutera sitt barns resultat och åt eleven som lyckats klippa in läraren bakom sig. Hilarious!


Det här gjorde också att jag upptäckte humorgruppens youtube-kanal och där finns helt fantastiskt roliga klipp. Ett favoritklipp är det om hur det kan gå när olika nationer spelar Risk. Fantastiskt!

Apropå komiker så pratade jag och ungarna idag om serien Master of None, som vi hoppas får en tredje säsong. På sajten Imdb är serien ännu inte avslutad och det verkar vara Aziz Ansari som står i vägen för nya avsnitt. Inte så mycket för att han anklagats och nekat till sexuella trakasserier utan snarare för att han vill göra annat. Om det nu är så att föreställningar och turnéer ställs in på grund av covid-19 kanske chansen för att han ska göra tv ökar. Det vore kul.

Jag tänker också på alla instängda, kreativa människor som nu kommer att skriva böcker, filmmanus, teaterpjäser, dikter och sånger, måla tavlor och skapa en massa intressant konst. Om några månader översköljs vi förhoppningsvis av fantastiska kulturella skapelser. Förhoppningsvis inte bara om en mystiskt virus som hotar utplåna mänskligheten och några hjältar som ska rädda världen.

Tänk snabbt! (vecka 14)

Bokaktiviteter / Av / 16 kommentarer / 28 mars, 2020

Lite tröttare än vanligt är jag helt klart, kanske beroende på tidsomställningen i lördags, men mest för att det är helt hysteriskt mycket att göra på jobbet just nu. Kanske blir det en av de sista gångerna vi ställer om tiden om EU får som EU vill. Föredrar du sommartid eller vintertid?

Mycket handlar om Covid-19 just nu och det går att följa nyhetsrapporteringen dygnet runt. Hur fungerar du är du en nyhetsfrossare eller inte?

Ett av de nyinsatta program som jag har följt är Helgstudion som ersatt Vinterstudion då det inte finns någon sport att rapportera om. Vilket av programmen föredrar du?

Hinner du med någon läsning? Är du i en lässvacka eller har du läsflyt?

Hur gör du när du läser en bok som du inte fastnar i, läser du ut eller ger du upp?

 

Veckan fem snabba lyder:

sommartid eller vintertid?

nyhetsfrossare eller inte?

Helgstudion eller Vinterstudion?

lässvacka eller läsflyt?

läsa ut eller ge upp?

 

Och här är mina svar:

sommartid eller vintertid? Jag är ingen morgonmänniska och kan inte riktigt förstå argumentet att det är bättre med ljus på vintermorgonen än senare på dagen. Ljusa kvällar ftw (även om det inte är ljust ens på eftermiddagen när det är som värst).

nyhetsfrossare eller inte? Jag ser alldeles för mycket på nyheterna just nu och måste försöka minska min kamp för att hålla koll.

Helgstudion eller Vinterstudion? Helgstudion är ett riktigt bra och informativt program, men jag saknar verkligen att kunna titta på vintersport.

lässvacka eller läsflyt? Och en rejäl sådan tyvärr. Tre böcker den här månaden, mot de vanliga 10-12.

läsa ut eller ge upp? Egentligen borde jag välja ett tredje alternativ som är “lägga undan och tänka att jag ska läsa senare” för det ska mycket till innan jag erkänner ens för mig själv att jag faktiskt gett upp boken i fråga. Normaltillståndet är ändå att böcker ska läsas ut.

 

Nu ser jag fram emot att läsa era svar. Vad väljer ni?

 

En söndagssmakbit ur Vuxna människor

Boktankar / Av / 26 kommentarer / 29 mars, 2020

Igår fick jag äntligen till lite lästid och lyckades läsa ut månadens tredje bok. Sjukt lite för att vara mig, som brukar läsa i alla fall det tredubbla och har satt upp en läsutmaning som är elva böcker per månad. Jag påbörjade också en ny bok nämligen Vuxna människor av Marie Aubert som efter en knapp tredjedel verkar riktigt bra. Boken handlar om en familj bestående av två vuxna systrar, en mamma och hennes nya man Stein. Den yngre systern Marthe har både sambo och bonusbarn, medan den äldre systern Ida är singel, barnlös och ganska bitter. Nu ska de fira moderns  födelsedag i stugan som varit familjens, men nu främst används av Marthe och hennes familj. Ida är den som berättar och hon funderar mycket över ålder:

När mamma fyllde fyrtio på nittiotalet fick hon ett kort där det stod “Life begins at forty!”. Jag kommer fortfarande ihåg det kortet, det var med en massa raketer och stjärnor. Mamma tyckte att det var piggt och roligt och tog vara på uttrycket, life begins at forty! sa hon hela det året och väninnorna skålade. Jag minns dem som vuxna damer, de hade torrt läppstift och barn som gick i skolan, och när de var tillsammans kallade de det för tjejkväll. När jag blev fyrtio var jag precis som innan, jag trodde verkligen inte att det var nu livet skulle börja. På födelsedagsmiddagen sa en väninna, som ett slags tröst, att jag såg bra ut, strax efter sa hon att det var fint att vara ensam för att man på det sättet lärde känna sig själv väldigt bra, och jag tänkte att det hade varit mer okej att lära känna någon annan.

 

Ida funderar mycket på sin ålder och inser att när hon nu passerat fyrtio att hon kanske inte får allt i livet som hon drömt om. Jag förstår det. När jag fyllde fyrtio hade jag barn och fick egentligen ingen större ålderskris. Den fick jag istället vid trettio när jag inte var säker på att jag faktiskt ville ha barn alls. Jag var inte redo att bli vuxen “på riktigt”.

Jag minns när mina föräldrar fyllde fyrtio. Då gick jag på högstadiet och tyckte självklart att de var ordentligt gamla. Jag känner helt igen mig i Idas tankar om att vi som fyller fyrtio nu omöjligen är lika gamla som våra föräldrar var i samma ålder. Om en månad fyller jag 46 och är då närmare femtio än fyrtio. Fortfarande känner jag mig inte gammal, men visst är jag vuxen med allt vad det innebär.

En smakebit på søndag anordnas den här veckan av bloggen Flukten fra virkeligheten. Kika in där för fler smakbitar.

Sveriges radios novellpris 2020

Noveller / Av / Lämna en kommentar / 28 mars, 2020

Just nu går det att lyssna på de nominerade till Sveriges radios novellpris 2020.

De nominerade är:

“Ola och verkligheten” av Nina Wähä, i uppläsning av Michel Riddez

“Var inte rädd förför ljuset” av Cecilia Hansson i uppläsning av Maria Salomaa

“En tygväska med med damaskustryck” av Khaled Alesmael i uppläsning av Fredrik Meyer

“Askan” av Kayo Mpoyi i uppläsning av Astrid Kakuli

“Jordgubbsmjölk” av Nanna Johansson i uppläsning av Petra Mede

Egentligen borde det här inte vara en tävling för mig, då jag varken gillar att lyssna på texter eller ens läsa noveller. Det är dock mitt privata jag. Som lärare älskar jag noveller, som är perfekta att använda i undervisningen. Mycket troligt är det också skälet till att jag på fritiden inte gärna läser just noveller. Hittills har jag bara hunnit lyssna på Khaled Alesmaels novell, som är en fin skildring av någon slags kärlek, men tyvärr med en något långsam uppläsare som inte passade mig.

Har du lyssnat på novellerna? Har du någon favorit?

Här kan du rösta på din favorit.

Som stjärnor i natten — filmen

Film / Av / 2 kommentarer / 26 mars, 2020

Filmen Som stjärnor i natten börjar på en bro, inte uppe i skolans klocktorn som boken. Theodore Finch är ute och joggar när han ser Violet Markey stå på kanten, redo att hoppa. Han går fram, hon ber honom gå, han klättrar upp och ställer sig bredvid henne på kanten.

Finch är något av ett freak i andras ögon. Han har blivit avstängd från skolan, tvingas gå till kuratorn en gång i veckan och försöker ljuga ihop att allt beror på att hans farmor dött. Fem gånger har han försökt med samma ursäkt. Om han klantar sig igen åker han ut och får ingen examen. Violet tillhör tvärtom de populära. Hon blir bjuden på de rätta festerna och har en cool pojkvän. Ändå är det inte konstigt att hon stod där på kanten av bron. Hon har nämligen mist sin syster och sedan dess har varken vänner eller pojkvän spelat någon roll.

När Finch och Violet får i uppdrag att göra ett projekt i geografi där de besöker och dokumenterar lokala sevärdheter i Indiana. Ett projekt som Violet verkligen inte vill göra då det innefattar att åka bil och hennes syster dog i en bilolycka på bron där Violet tänkte hoppa. Tur då att Finch är beredd att genomföra projektet utan inblandning av bilar.

Balansen mellan filmens Violet och Finch är en annan än den mellan bokens Violet och Finch. Att även Finch vill ta sitt liv är tydligt i boken, men inte i filmen. Där har han istället ett större övertag. Han är den som räddar Violet och tar henne till “all the bright places” som boken heter på originalspråk. Alla speciella platser i Indiana, men också känslomässiga sådana.

Jag tycker om filmatiseringen av Som stjärnor i natten. Justice Smith är riktigt bra som Finch, även om han egentligen inte alls är som jag tänkt mig, men Elle Fanning är verkligen helt fantastisk som Violet. Inte heller hon är som min inre Violet, hon är bättre. Mer mänsklig och mycket lättare att tycka om. Tillsammans skapar de något som tillfälligt håller svärtan borta, men jag måste också varna för fulgråt.

Läs vad jag tyckte om boken Som stjärnor i natten när jag läste den. Spoiler alert: Jag älskade den. Och missa för allt i världen inte den intervju som jag och Fanny gjorde med Jennifer Niven på Bokmässan 2017 då hon höll på att skriva manus till filmen jag just sett. Spoiler alert: Hon var supertrevlig. Det var ett helt fantastiskt möte som jag flera år efteråt tänker på ibland och som jag kommer att bära med mig länge, länge.

 

%d bloggare gillar detta: