52 bra saker: Att slippa laga mat

Aktuellt / Av / 1 kommentar / 17 juli, 2019

Jag tycker så väldigt illa om att laga mat. Faktiskt skulle jag sträcka mig så långt som att säga att jag avskyr det. Det är därför en av de bästa sakerna med att ha semester utomlands är att jag slipper laga mat. Lyxen med restauranger är värd varenda krona.

Jo, vi delar på matlagningen hemma, men det hjälper inte. Jag vill slippa laga mat alla dagar i veckan.

Uppdatering: Håller helt med de som kommenterat att ledighet ofta innebär matlagning hela tiden. Så är det. Två veckors lyx på resa blev det och imorgon är det dags för frukost, lunch och middagsfix igen. Det är kanske därför det oftast känns rätt okej när vardagen börjar igen.

Ett kulturminne: Håkan Hellström Ullevi 2014

Musik / Av / Lämna en kommentar / 16 juli, 2019

Trots att jag ganska sällan går på konsert finns det påfallande många konserter bland mina Kulturminnen. Konserten på Ullevi 2014 var inte första gången jag såg Håkan Hellström live. Jag har sett honom uppträda både med Broder Daniel och Honey is cool och med sitt kompband flera gånger, bland annat på Stora Teaterns tak.

Konserten på Ullevi var dock unik. Det var första gången han fyllde denna gigantiska arena och hans nästan barnsliga glädje var smittande. När konserten var över gick han längst fram på scenen och satte sig för att liksom supa in stämningen och pränta in den här kvällen i minnet för alltid.

Bra musik, härlig stämning och en fantastisk sommarkväll. Det är få saker som slår en konsert på Ullevi då. Faktiskt är den konsert vi såg också den konsert på arenan med flest besökare någonsin och det kändes. Redan som andra låt kom en av mina absoluta favoriter En vän med en bil, men bäst var nog faktiskt slutet av konserten när han spelade Valborg, Känn ingen sorg för mig Göteborg och Det kommer aldrig va över för mig i följd. Magiskt.

 

Foto: TT

Sommarplåga

Ungdomsböcker / Av / Lämna en kommentar / 29 juni, 2019

Visst är det spännande att läsa böcker som utspelar sig på exotiska platser, men det är något speciellt när en bok utspelar sig i Göteborg och riktigt speciellt när det handlar om just mina gamla kvarter i Majorna. I Sommarplåga av Hanna Jedvik skymtar till och med Jeagerdorffsplatsen, “min” hållplats i tio år, förbi. Större delen av boen utspelar sig dock i en sommarstuga på västkusten.

Det är skejtaren Alma som är bokens huvudperson. Hon som bor med sin pappa, som var någon slags stjärna i ett lokalt indieband på 90-talet (det lär finnas ett gäng sådana) och som verkar ha en rätt skön syn på livet. Hon som inte riktigt vet hur hon ska hantera sina känslor och som tror att hon kan vara kär i sin bästa sommarkompis.

Sommarkompisen heter Mira och är självklart helt perfekt. Ändå träffar Alma henne aldrig när skolåret pågår, utan bara på sommaren. Just den här sommaren planerar hon att berätta vad hon känner och just den här sommaren har Mira med sig en kille till stugan. Visst är det så att hon påstår att Hampus bara är en gammal kompis, men det stör ändå Alma rejält.

Hemma i Majorna finns Hedvig som definitivt är kär i Alma och som visar det genom att skicka kärleksbrev med vackra diktcitat i. Ibland är en tonårings liv helt klart svårt att leva.

Jag tycker så mycket om Sommarplåga. Visserligen finns inte svärtan från Kurt Cobain finns inte mer, men känslorna sitter även denna gång på utsidan. Jag imponeras av Jedviks sätt att koncentrera sitt språk och därmed även handlingen. Det är på samma gång sparsmakat och rejält överdådigt, vilket är minst sagt skickligt.

Vänskap, kärlek och konsten att vara sig själv är alla viktiga teman i böcker för tonåringar och Sommarplåga åker rätt in på min lista med bra ungdomsböcker.

 

Pojken i snön

Deckare / Av / Lämna en kommentar / 14 juli, 2019

Pojken i snön av Samuel Bjørk är den tredje delen i serien om kriminalkommissarie Holger Munch och hans team. När vi träffar dem igen har den specialgrupp de tillhör varit nedlagd, men nu sätts den samman igen. Meningen är att den Salander-lika Mia Krüger ska dra till Västindien, men hon väljer jobbet framför lugnet.

Som vanligt sprider Samuel Bjørk en rad trådar som vid första anblick inte hör ihop. Prologen handlar om en pojke med renhorn på huvudet, som springer ut i vägen naken trots att det är mitt i vintern. Därefter besöker vi åter samma område fjorton år senare, när en ung flicka iklädd full balettmundering, hittas mördad.

Jag absolut älskade de två första delarna i den här serien, kanske allra mest den första, ytterst obehagliga Det hänger en ängel ensam i skogen. Pojken i snön når inte riktigt lika långt, främst för att avslutningen kommer allt för snabbt och lämnar några halvlösa trådar, men det är ändå en riktigt bra deckare och jag hoppas verkligen att Samuel Bjørk kommer att fortsätta serien väldigt, väldigt snart.

Har du ännu inte stiftat bekantskap med Holger Munch, Mia Krüger och de andra är det hög tid. Samuel Bjørk tillhör nämligen eliten av nordiska deckarförfattare.

Ett kulturminne: Det andra könet

Boktankar / Av / 1 kommentar / 5 juli, 2019

Feminism var en icke-fråga för mig ganska länge. Solidaritet var en stor del i min uppfostran och jag peppades att kämpa hårt, tänka stort och ta plats. Det var först efter gymnasiet som jag insåg att jag definitivt var och är feminist. En symbol för denna insikt är Det andra könet av Simone de Beauvoir, som knockade mig redan i förordet. På ett sätt var läsningen ett brutalt uppvaknande, då det tog död på min kanske naiva tro att det räckte att jobba hårt för att nå sina mål, men den satte också ord på min frustration som ändå fanns där inte minst varje gång jag förminskades för att jag var ung och kvinna.

Under några år på universitetet fick jag tyvärr känna på det där förminskandet många gånger, både från lärare och kursare. Jag läste samtidigt allt jag kom över som gav mig teorier som beskrev verkligheten och argument om varför det är skit. Jag fann mig inte i att avfärdas som “lilla gumman” och har nog ofta tagit mer plats än vad andra tyckt varit okej. Det skiter jag i och konstaterar att en av de största fördelarna med att bli äldre faktiskt är friheten att oftare kunna vara sig själv.

Bortom solens strålar

Romaner / Av / 2 kommentarer / 27 juni, 2019

Eftersom jag fått i uppgift att göra en handledning till den bearbetade versionen av Bortom solens strålar, som ges ut av Vilja förlag i höst, var jag självklart tvungen att läsa originalversionen först. Det här är Arkan Asaads tredje roman och den ger oss berättelsen om huvudpersonen Amàrs liv i Sverige, innan händelserna i debutboken Stjärnlösa nätter.

Amàr och hans familj flyr från irakiska Kurdistan när fadern deserterar från armén. Amàr är tre år när de kommer till Sverige. Inledningsvis går det väldigt bra för familjen. De bor i ett villaområde i Eskilstuna, fadern äger två videobutiker och de integrerar sig i samhället. De lever helt enkelt ett bra liv och det verkar gå bra för alla i familjen, men åå julafton när Amàr är tolv år förändras allt.

Det är i Blod rödare än rött som vi får ta del av pappa Casims historia om hur han träffar Amàrs mamma och hur han deltar i kriget mellan Irak och Iran. Efter att han deserterar och flyr har han ingen kontakt med sin familj och vet inte heller vad som hänt dem. Det där telefonsamtalet på julafton ger honom svar, men också brutalt dåligt samvete för vad han utsatt sina nära och kära för. Själv fick han ett bra liv i Sverige, medan de haft det fruktansvärt. Här finns mycket av förklaringen till varför han gifter bort sin äldste son Amàr i boken Stjärnlösa nätter.

Jag tycker om Bortom solens strålar och uppskattar att få ta del av det liv i Sverige som Arkan Asaad gav oss en del av i sitt sommarprogram från 2015. Jag tycker också om att den här boken är mer balanserad och reflekterande än de två tidigare böckerna. Det märks att Asaad har mognat och kanske fått distans till det hemska han beskriver i sin debut. Det här är ett snyggt avslut på trilogin om Amàr och jag hoppas att det är ett avslut. Nu vill jag att Asaad skriver något helt annat utifrån sitt faktiskt unika perspektiv. Det kan bli hur spännande som helst.

Ett kulturminne: Depeche Mode Scandinavium 1990

Musik / Av / Lämna en kommentar / 11 juli, 2019

 

Det var den 5 oktober 1990 och jag fick äntligen se Depeche Mode live. Mina kanske största ungdomsidoler och konserten var magisk. Jag hade gärna sett dem två år tidigare när de körde sin turné med Music for the masses, men då var jag för ung och hade ändå ingen att gå med. Min två år äldre kusin var fortfarande lite för cool för att jag skulle våga fråga och jag var faktiskt bara 14 år.

1990 var det så ändå dags och det aktuella albumet var Violator, deras kanske bästa någonsin. Jag och klasskompisen som var där sjöng så högt vi kunde och skrek värre än 60-talets Beatlesfans. En av mina mest känslomässiga konsertupplevelser helt klart och bäst var kanske den akustiska versionen av World full of nothing, som passade min sinnesstämning perfekt och den otroligt vackra Waiting for the night to fall (klippet nedan från Barcelona 2009 är magiskt).

Jag har älskat Depeche Mode sedan 1984 när jag var tio år och för första gången hörde Some great reward. Fortfarande blir jag helt nostalgisk när jag hör den, men måste samtidigt erkänna att jag tappat bort mina idoler de senaste åren. Dags att bli nostalgisk och fylla kvoten med gamla favoriter.

Två konserter till har det blivit, 1993 och 2013, men den första är ändå den största.

52 bra saker: Balkongläsning

Boktankar / Av / 3 kommentarer / 6 juli, 2019

 

När solen inte är fullt lika varm längre är det perfekt att sitta på lägenhetens balkong och läsa. Gärna med ett glas vin till.

Balkongläsning är definitivt en bra sak! Nu börjar dessutom min trötta hjärna långsamt vakna till liv och jag kan börja läsa böcker som fått ligga på vänt ett tag.

En cirkel av sten

Deckare / Av / 1 kommentar / 25 juni, 2019

Jag har känt Ruth Galloway ganska länge nu och oftast älskar jag henne, men ibland gör hon mig både trött och arg. Nu har jag nyss läst den 11:e boken om henne tycker jag faktiskt mest om henne. Hon verkar ha landat lite den goda Ruth, även om det mycket väl kan vara tillfälligt.

I En cirkel av sten tar Elly Griffiths oss med till fallet som startade allt. Det som gjorde att Ruth träffade Nelson och började arbeta med honom. Mötet som ledde till en kärlekshistoria som bar frukt i form av ett barn. Nu ska Nelson snart få ett barn till. En son med sin fru Michelle. Hon som tror att barnet kanske inte är hans.

Det mesta är sig likt. En död person hittas och ett gammalt skelett dyker upp i samma veva. Någon slags koppling finns och både Ruth och Nelson har att göra. Just den här gången är jag glad över att få följa med på en välbekant, men ändå inte förutsägbar resa mot lösningen. Vi får sällskap av en död persons son och det mesta är lite småmagiskt och ganska spännande.

Faktiskt tycker jag att En cirkel av sten är Elly Griffiths bästa bok om Ruth Galloway på länge och jag är väldigt glad över att det äntligen har vänt. Nu hoppas jag på fler riktigt bra böcker i serien, för jag gillar ändå kombinationen av arkeologi och mordmysterier.

Dödligt arv är perfekt sommarläsning

Romaner / Av / 1 kommentar / 27 juni, 2019

Jag absolut älskade Rachel Rhys förra bok En farofylld överfart som utspelade sig på en båt på väg till Australien under andra världskriget och hade skyhöga förväntningar på nya boken Dödligt arv. De infriades.

Året är 1948 och vi får träffa Eve Forrester. En fortfarande ung kvinna som mist sin ungdomskärlek i kriget och nu är gift med Clifford Forrester, en synnerligen tråkig man som hon definitivt inte älskar. Faktiskt är hennes liv så långtråkigt att hon roar sig med att titta på vattendroppar på rutan och låter dem tävla mot varandra.

När Eve får ett brev och ombeds infinna sig på Advokatfirman Pearson & Wilkes för information och instruktioner händer det äntligen något spännande. Det visar sig att hon är en av arvtagarna till en mr Lester och att hon måste resa till den franska rivieran för att få arvet.

Clifford är tämligen säker på att det här är något riktigt skumt och Eves kontrollerande mamma håller med honom. Ändå reser Eve till Cannes och får där veta att hon ärvt en fjärdedel av ett hus. De andra delarna ägs av mr Lesters släktingar och de vill sälja det så snabbt det bara går. Eve vill istället stanna kvar. Hon tycker om huset, älskar att få känna sig fri och vill dessutom ta reda på varför den där Guy Lester har tagit upp henne i sitt testamente.

Precis som i En farofylld överfart är huvudpersonen en enkel ung kvinna som plötsligt befinner sig i en värld full av rika människor. Självklart vet hon inte riktigt hur hon ska smälta in när det är så uppenbart att hon inte har några pengar. Det är kanske den största anledningen till att sälja huset, men då går pengarna till hennes man och hon kommer att ha absolut noll glädje av dem.

Dödligt arv är en välskriven och spännande historia om en kvinnas frigörelse och om de rikas desperata jakt på någon slags lycka. Att livet är en konstruktion för såväl fattig som rik står klart och ingen verkar leva det liv de vill. Dessutom döljer det sig hemligheter bakom den mest oskyldiga fasad.

%d bloggare gillar detta: