Per Anders Fogelström

Fem böcker om vänskap och kärlek

Böckerna på min lista handlar alla om vänskap, men ibland finns också inslag av kärlek, vilket är anledningen till dagens rubrik. Jag tycker om böcker där olika sorters förhållanden beskrivs och där kärlek och vänskap påverkar varandra.

Ett litet liv av Hanya Yanagihara handlar om JB, Malcolm, Willem och Jude som träffas på universitetet och sedan följs åt i livet. En fruktansvärt sorglig bok, men den är också fylld av kärlek. Jag älskade den, men skulle aldrig orka läsa om den. Så många tårar.

Sent på dagen av Tessa Hadley handlar om två par som varit vänner väldigt länge. Lydia och Christine har varit vänner längre, liksom Zach och Alex. Nästan lika länge har de bildat två par, Lydia och Zach, Christine och Alex. När Zack dör påverkas de andra tre i kvartetten på olika sätt.

Samlade verk av Lydia Sandberg handlar om vänskapen mellan Gustav och Martin som blir vänner på Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg. När Martin träffar Cecilia blir hon en del av deras numera trio där vänskap och kärlek ibland frodas, men inte sällan är ganska komplicerad. En fantastiskt fin skildring av såväl vänskap som kärlek.

Kvartetten av Aja Gabel som handlar om Van Nesskvartetten bestående av Jana, som spelar första violin, Brit, som är andraviolinist, Henry, kvartettens mest begåvade musiker som spelar viola och så cellisten Daniel. Fyra vänner som spelar tillsammans och ibland är bra vänner, ibland älskande och andra stunder nästan ovänner. Bra, men inte helt lättforcerad.

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström handlar definitivt om både vänskap och kärlek. Jag tycker så mycket om skildringen av vänskapen mellan den blyge Henning och den mer frispråkige Tummen. Nästan mer än jag tycker om skildringen av kärleken mellan Henning och Lotten, Tummen och Matilda. De fyra flyttar ihop i ett hus och vänskapen är viktig, liksom kärleken.

 

 

Läsning av plikt och lust

Ungdomars läsning diskuteras ofta och den senaste tiden har det främst handlar om att läsning kanske inte bara ska vara lustfyllt, utan att ungdomar måste tvingas att läsa mer eftersom det är bra för dem. Som lärare i svenska håller jag med om att läsning är kanske det viktigaste att fokusera på i skolan och jag hade gärna sett att det gjorts lässatsningar genom hela grundskolan och även på gymnasiet. Dessutom i fler ämnen än just svenska.

Visst tvingar jag mina elever att läsa och läsningen är central i min undervisning, men jag tror inte på läsning som endast ska göras hemma, utan vill att den ska ingå i ett sammanhang som utgår ifrån klassrummet och undervisningen. Vi behöver också göra läsning till norm och därför fylla världen med boktipsare.

Idag inleds Bokmässan och seminarier går att se via Bokmässan Play. Ett av dem spelades in i Stockholm och leddes av Bengt Westerberg, före detta partiledare för Liberalerna när partiet hette Folkpartiet och var socialliberalt. Westerberg var också Läsrörelsens förste ordförande. Organisationen startades år 2000 och då gjordes ett samtal med de dåvarande partiledarna. Tjugo år senare är det dags igen.

Alla partiledare utom Stefan Löfven fanns med. Han ersattes av Mikael Damberg. Synd, då Löfven var en av de få partiledare som uttryckte ett “riktigt” litteraturintresse (och inte bara ett slentrianmässigt hyllande av Astrid Lindgren) när DN 2018 gjorde en serie om partiledarnas kulturvanor. De andra var Jonas Sjöstedt och Ulf Kristersson. Några av partiledarna har bytts ut sedan dess och jag var nyfiken på deras läsvanor.

Varje medverkande har fått i uppdrag att tipsa om en skönlitterär bok och en fackbok som de tycker att alla ska läsa.

De skönlitterära är först ut och två av partiledarna har valt klassiker.

Ebba Busch rekommenderar Kallocain av Karin Boye och vill att vi ska läsa den eftersom den fortfarande är relevant. Relationen kring andra människor och till staten är något hon lyfter fram. Som exempel på länder som går åt fel håll ger hon Belarus, men också Polen och Ungern.

Jimmie Åkessons val är Per Anders Fogelströms stadserie, som också är en av mina favoriter. Han visar ett oväntat socialt pathos som jag hade önskat syntes mer i hans politik. Drömmen om folkhemmet är väl kanske ändå central om än inte primärt ur ett arbetarperspektiv.

Jag blev också påmind om en bok som jag tänkt läsa länge, nämligen Amor Towles En gentleman i Moskva, som är Mikael Dambergs tips. Barack Obama lyfte fram den som en av sina favoriter, berättar Westerberg och valet som Damberg gör visar på en levande läsning. Inget ont om klassiker, absolut inte, men det är trevligt med aktivt läsande politiker. Däremot läste han inte alls som barn och lyfter att det aldrig är för sent att blir en läsare. Nu läser han för att slappna av. Damberg berättar om att han har en “rysk period” just nu och läser mycket om landets historia. Towles bok ger en “populärversion” av historien menar han och rekommenderar den trots ett sämre parti i mitten.

Nyamko Sabuni har egentligen inte valt någon skönlitterär bok, utan istället den självbiografiska Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Hon fascineras över att människor kan leva så isolerat i nutid. Westover är nämligen född 1986. Även denna en av Barack Obamas favoriter.

Per Bolund tipsar, inte så oväntat, om Binas historia av Maja Lunde då han fascineras av människans relation till naturen. Vad händer med ett samhälle när naturen inte längre levererar det som vi behöver för att få mat på tallriken. Westerberg frågar om de tre perspektiven och Bolund lyfter att de tre perspektiven ger olika berättelser om naturen och hur människan använder den och i förlängningen förstör den.

Jonas Sjöstedt rekommenderar Bränn alla mina brev av Alex Schulman, som ju är en bok som rör sig i gränslandet mellan sanning och fiktion. Skildringen av en dysfunktionell familj bli också en förklaring till hur han själv blivit som han är. Jag håller med om att det är en mycket läsvärd bok.

Annie Lööf är den enda som har valt en deckare och det är Caroline Engvalls Ärren vi bär, som handlar om verkliga rättsfall placerade i en skönlitterär bok. Jag kan hålla med Lööf om att det är ett bra sätt att sprida viktiga frågor. Jag har inte läst, men den låter onekligen spännande och visst är det viktigt att skönlitteratur lyfter relevanta ämnen som fler borde få kunskap om.

Ulf Kristersson har valt Gui Minhais diktsamling Jag ritar en dörr på väggen med fingret. Ännu ett spännande val. Egentligen läser Kristersson främst romaner, berättar han, men den här boken med dikter av den fängslade poeten som smugglats ut, berörde honom. Det är ett människoöde som fler borde engagera sig i, säger han. Jonas Sjöstedt flikar in att han också tycker mycket om boken och lyfter det faktum att litteraturen har makt och att Minhai som förläggare straffas på grund av detta.

Övergången mellan skönlitteratur och fakta går via Dambergs andra val som är Kirke av Madeline Miller, som Westerberg påpekar egentligen inte är en fackbok. Valet beror på att Damberg inte läser facklitteratur. Kirke är världshistoriens första häxa och Damberg lyfter berättelsens annorlunda perspektiv. Dessutom är det allmänbildande att lära sig mer om de grekiska gudasagorna.

Om man läser Svälten av Magnus Västerbro inser man att livet i Sverige inte var bättre förr, påpekar Westerberg och lämnar över till Bohlund som valt den här boken. Han talar om den ödmjukhet som väcks inför det faktum att vår välfärd inte kan eller ska tas för given. Samhället såg helt annorlunda ut på 1860-talet och det kommer att förändras i framtiden.

Annie Lööf har valt en av mina favoriter, nämligen Ett jävla solsken av Fatima Bremmer om Ester Blenda Nordström. Vi har varit så dåliga på att lyfta våra feminister, säger Lööf och visst håller jag med om det. När man läser om Nordström blir det tydligt att det inte handlar om att kvinnor inte gjorde spännande och viktiga saker. Trots att hon alltid varit bokläsare och dessutom en person som varit engagerad i jämställdhet visste hon väldigt lite om henne. Det har hon ändrat på nu.

Jonas Sjöstedt lyfter en annan Augustpristagare, nämligen Ålevangeliet av Patrik Svensson och visst är det en bok som borde läsas, men jag har verkligen inte lyckats ännu. En bildningsbok kallar Westerberg den. Även Damberg har läst och tycker mycket om både delarna om ålen och om relationen mellan far och son. Westerberg lyfter också det faktum att ålen levt väldigt mycket längre på jorden än vi människor, men nu är utrotningshotad mycket på grund av klimatförändringar.

Ulf Kristersson har valt en bok som ligger i tiden, nämligen Familjen av Johanna Bäckström Lerneby. En bok mitt i samtidsdebatten, men den är inte “bara” ett debattinlägg. Dessutom pratades det väldigt lite om boken precis när den kom, påpekar Kristersson, utanJag håller med om att det är en bra och balanserad bok och trots att jag inte var helt övertygad precis efter läsningen har jag tänkt på den väldigt mycket efter läsningen.

Även Jimmie Åkesson är inne lite på samma tema och har valt Gangstervåld: Den nya brottsligheten av Fredrik Kärrholm. Den släpptes i början av månaden. Är det för att han tycker som Sverigedemokraterna?, undrar Westerberg, men det menar Åkesson att han inte håller med om allt, främst för att Kärrholm enligt honom är för liberal. Kanske håller de med varandra i sak, funderar Åkesson, om än inte ideologiskt. Hur många ska vi sätta i fängelse är en fråga som diskuteras.

Nyamko Sabuni har valt Yuval Noah Hararis Home Deus och detta trots att han, som Westerberg påpekar, inte är speciellt liberal. För henne är läsandet av skönlitteratur plikt, medan hon läser sakprosa av ren lust. Någon hon lyfter fram är att vi behöver fokusera på det som är bra, men också hur vårt liv kommer att förändras när utvecklingen går framåt. Maskinerna tar över, vi lever längre och kanske kan vi slippa lidande och sjukdom. Farligt kan det däremot bli om vi tappar kontrollen över utvecklingen. Bolund har också läst och påpekar hur viktigt, men också spännande det är att se på världen mer tvärvetenskapligt. Att det inte bara handlar om naturvetenskap och teknik, utan också om humanism.

Ebba Busch inledde och fick också avsluta. Det gjorde hon med Hjärnstark av Anders Hansen, som hon tycker är duktig på att skriva lätt om komplicerade saker. Hon har själv behövt äta antidepressiva mediciner för att må bättre när “själen var som ett sår” och har märkt att motion gör henne mer stresstålig.

Samtal om läsning är viktigt, men tyvärr blir det här inte så mycket av ett samtal. Vid de få tillfällen då det faktiskt blir ett samtal händer det något, men annars blir det något av en mer eller mindre bra redovisning. Jag hade också gärna lyssnat mer till Bengt Westerberg som verkar riktigt beläst. Bara det att han avslutar med en del ur en dikt av Bodil Malmsten, som skrevs till Bokmässan 1987 och vikten av att läsa för att må bra. Om tjugo år lovar Westerberg att vara tillbaka med ett nytt samtal med de då aktuella partiledarna.

Genrer jag inte tycker om …

Inspirerad av Sincerely Johanna och hennes senaste video tänkte även jag skriva lite om genrer jag inte tycker om.

Johanna tar upp deckare och spänning som genrer hon inte läser, men det gör jag. Däremot börjar jag tröttna väldigt på allt för stereotypa poliser och många av de stora svenska deckarförfattarna går bort för att jag helt enkelt inte är intresserade av deras huvudpersoner. Det är också viktigt att det välskrivna böcker med en tydlig röd tråd och ett bra språk. Sedan är miljön viktig också och jag väljer bort i princip alla böcker som utspelar sig på ensliga små öar. Vad är det som är så himla bra med det?

Eftersom deckargenren verkligen exploderat och fortsätter att explodera om och om igen är det helt klart så att kvaliteten varierar och det gäller att leta fram guldkornen som definitivt finns.

Även när det gäller fantasy och sci-fi undviker jag det mesta. Speciellt high-fantasy med hundra miljoner karaktärer indelade i olika släkter (eller till och med olika sorters magiska varelser) och som har en massa kartor i inledningen. Här inser jag att jag kommer att få bistra kommentarer från flera bloggvänner som jag vet älskar just kartor. Men nej, det är ingenting för mig. Ska det vara släktträd och kartor så är det Per Anders Fogelströms Stadserie som gäller.

Jag gillar däremot dystopier mycket, speciellt politiska sådana som utspelar sig i en framtida värld där allt gått åt helvete. I speciellt ungdomsboksgenren finns det dock alldeles för många och för lika böcker som gjort att jag tappat intresset lite. Många försöker göra en ny Hungerspelen, men jag önskar mig helt nya och kreativa idéer.

Romance och feelgood som är för stereotyp och handlar om kvinnor som bara tänker på utseende, vikt och kläder går också bort. Väldigt många böcker i dessa genrer har en tendens att förminska kvinnor och göra dem till offer. Sådana böcker går fetbort. Däremot finns det en hel del böcker i genren också och helt klart feministiska sådana. Kalla mig gärna pryd, men jag klarar mig också utan allt för många sexscener. De ger mig helt ärligt absolut ingenting.

En genre som jag avskyr är en jag kallar “medelålders män skriver tegelstenar om sig själva och stirrar så djupt in i naveln att de knappt hittar ut”. Knausgård, Lundell och en hel rad andra författare klarar jag mig bra utan. Ännu värre med självbiografier av män som inte ens kan skriva själva, men trots spökskrivare hävdar att de ger ut en självbiografi tar jag inte heller i med tång.

Över huvud taget har jag svårt för pladdriga tegelstenar eller sådana böcker som (med ett finare uttryck) kallas “episka romaner” eller “The Great American Novel” (för tegelstenar skrivs inte sällan av amerikaner, plus size meny och allt det där).  Även här finns främst män representerade, men en och annan kvinna slinker igenom också. Jag orkar verkligen inte läsa megatjocka böcker om män som tror sig förändra världen.

Något som också är svårt är humor. Böcker som marknadsförs som roliga är sällan sådana som får mig att skratta. Jag får istället ångest av böcker som liknar Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men kan uppskatta Fredrik Backman, dock mer när han är allvarlig än när det blir för galet som i senaste boken Folk med ångest. Skrönor är också något jag avskyr och om en bok beskrivs som “mustig” drar jag öronen åt mig. Däremot skrattar jag gott åt böcker av Jonas Karlsson och Erlend Loe. Absurt är min grej.

Vilka sorters böcker har du svårt för?

 

 

Photo by Skitterphoto from Pexels

 

 

Vem vill du sitta i karantän med?

Igår delade Helena Dahlgren en bild på Facebook med olika grupper med avlidna författare och uppmaningen “Choose your dead author quarantine house”. Jag valde ganska spontant hus två (var tvungen att googla Dale Carnegie och han skev tydligen tidiga självhjälpsböcker) och är ganska nöjd med valet. Virginia Woolf må ha varit deprimerad i perioder, men jag har alltid tänkt mig henne som en både smart och rolig person. Fitzgerald verkar ha varit en skit, men fascinerar mig och jag hade gärna hängt med såväl Jane Austen och Susan Sontag. Om jag inte hade avskytt Brecht med passion (fråga inte, helt ologiskt) hade kanske hus 1 kunnat vara något också och jag hade kunnat tänka mig att träffa några andra döda författare också som Dorothy Parker, Ernest Hemingway, Gertrude Stein och Maya Angelou.

Jag hittade bilden med tillhörande tråd via Reddit och där fanns också tillägget “substitutions and swaps are allowed och det tänker jag göra.

Mina fem är:

Virginia Woolf får vara med även i mitt “hus” då hon är en författare som länge fascinerat mig. Helst av allt hade jag velat hänga med hela Bloomsburygruppen, men de får tyvärr inte plats.

Ernest Hemingway kanske ställer till det rejält, men han kan också få igång diskussionerna på ett positivt sätt. Möjligen är han trevligare på avstånd, men jag chansar. Det är ju faktiskt rätt ofarligt. 😉

Selma Lagerlöf för att hon dels skrev fantastiska böcker, men också för att hon verkar ha varit en riktigt intressant och cool person.

Toni Morrison hade kunnat tillföra ett intressant perspektiv till samtalet om livet och kompletterat de andra två väl. Faktiskt skriver hon och Lagerlöf inte helt olikt.

Per Anders Fogelström är en stor favoritförfattare och en intressant person med ett socialt patos. Han kan passa in i gruppen fint.

 

Nu utmanar jag er att skapa den perfekta karantänvistelsen med fem nu icke levande författare. De kan finnas på bilden ovan eller inte, så länge du håller dig till fem personer får du blanda som du vill.

Vilka författare väljer du och varför?

 

PS. Om sanningen ska fram hade denna rätt introverta person ALDRIG fixat att sitta i karantän med främmande människor en ett par dagar, men det är en helt annan historia. DS.

Lindas korta kanon för studenter

En kanon brukar vara en megalång lista med en massa mer eller mindre gamla klassiker och en sådan har jag gjort också. Idag tänkte jag istället presentera tio böcker som jag valt ut till mina kära elever som tar studenten imorgon. Det är böcker jag tycker att de borde läsa, då de berättar en hel del om livet. De flesta är ganska nya och vän av ordning skulle kanske säga att jag använder begreppet kanon slarvigt, det må så vara, men det här är i alla fall kanOnbra böcker. Har du någon student i din närhet är detta böcker jag tycker att du ska ge dem i studentgåva.

Lasermannen av Gellert Tamas

Det kan tyckas att 90-talet är en evighet sedan. Dagens studenter var till exempel inte ens födda då. Ändå är berättelsen om John Ausonius, som efter en rad fruktansvärda brott, blev känd som Lasermannen läskigt aktuell. Det här är en av de bästa och viktigaste biografier jag läst.

The hate u give av Angie Thomas

Det här är en ganska ny bok som vänder sig till ungdomar och som handlar om orättvisor i samhället, men också om det svåra i att passa in i de olika sammanhang man som tonåring rör sig i. Huvudpersonen Starr bor i en så kallad utsatt förort, men åker till en helt annan del av staden för att gå i en fin skola. Hennes mamma är läkare, medan hennes pappa äger den lokala mataffären.

På stranden, av Nevil Shute

Det här är en klassisk dystopi som utspelar sig efter katastrofen är ett faktum. När resten av världen gått under efter ett vätebombskrig, väntar invånarna i Melbourne på att dö. De är de sista levande människorna i världen och att följa dem är riktigt fascinerande. Läs också Slutet av Mats Strandberg, som är en modern bok på samma tema. Där väntar människor i Sverige på att jorden ska förstöras av kometen Foxworth, som närmar sig sakta men säkert.

Den hemliga historien av Donna Tartt

Denna moderna klassiker utspelar sig på ett universitet i USA. Huvudpersonen Richard Papin har egentligen inte råd att gå där, men lockas av en flashig broschyr. Väl där lyckas han tjata sin in på den mytomspunne professorn Julian Morrows kurs i grekiska. En liten grupp får tillträde och villkoret är att de släpper alla andra kurser.

Anteckningar från en orolig planet av Matt Haig

En helt ny bok där författaren skriver om sin ångest och depression kopplad till den värld han och vi lever i. En värld där den bild vi ger av oss själva i sociala medier blir allt viktigare och där stressen av att hinna med allt gör att vi mår sämre och sämre.

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

Det här är en reportagebok där Jenny Nordberg bland annat intervjuar Azita, en politiker i Afghanistan som bara fått döttrar och därför låter en av dem växa upp som pojke. Nordberg inser att det här är ganska vanligt i Afghanistan, där flickor inte är värda någonting och där kvinnor som bara får döttrar ser som värdelösa. Dessa flickpojkar kallas Bacha Posh och berättelsen om dem är både spännande och tragisk.

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Lite svensk historia är alltid bra och i Fogelströms Stad-serie berättas historien om vår huvudstad och dess invånare från andra hälften av 1800-talet till 1960-talet. Inte actionfylld, men fylld av kunskap. I första boken får vi följa Henning, en pojke som lämnar sitt hem på landet och tar sig till Stockholm där han försöker skapa sig ett bättre liv.

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Många ungar arbetar inom vården och Sara Beischers bok om 19-åriga Moa som egentligen ska bli skådespelare men arbetar tillfälligt inom äldrevården är en gripande berättelse om livet. Patienterna får namn efter de rum de bor i, A4, C3 och D5, men trots att Moa försöker se dem som just bokstäver och siffror är det svårt för henne att hålla distansen.

Vända hem av Yaa Gyasi

Min teori är som ni vet att litteratur kan lära oss att förstå världen. Yaa Gyasis fantastiska bok handlar om två systrar i 1700-talets Ghana och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn berättar historien om ett afrikanskt land, men också om den amerikanska södern.

Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

Det här är en av våra största poeter. Dessutom den ende som fått Nobelpriset. Att känna till honom tillhör allmänbildningen, men mest av allt är hans dikter fantastiska. De är vackra, tänkvärda, briljanta. Att Tranströmer kallas “metaforernas mästare” kommer att bli tydligt för er.

 

 

BIld av congerdesign från Pixabay

Vad jag tar med mig när jag går i ide

Det snurrar en bild i sociala medier med en fråga om huruvida du skulle kunna tänka dig att vara helt själv på en öde ö under en lång tid om du därefter fick en stor summa pengar. För mig är frågan mycket märklig. Jag hade nämligen gjort det med glädje om förutsättningarna var de rätta. Jag vill att det ska vara en öde ö där det är varmt och det går att få tag på mat och dryck utan större ansträngning och jag vill ha med mig ett obegränsat antal böcker. Om detta uppfylldes skulle jag kunna tänka mig att isolera mig gratis. Bokfabriken sprider en liknande bild där platsen är en stuga i ett snötäckt landskap och förutsättningarna är att du ska stanna där i tre månader med en bokhylla fylld av favoritböcker som sällskap, men ingen telefon och inget internet. För 250 ooo kronor hade jag definitivt gjort det, men jag föredrar värmen.

Veckans tema på Kulturkollo har fått den lite januaritrötta titeln “Låt oss gå i ide” och veckoutmaningen handlar om de tre kulturella saker som vi skulle ta med oss om vi fick fly världen en månad.

Jag skulle ta med mig min Kindle fylld av böcker. Kanske är det lite fusk, men jag fuskar så gärna. En laddningssladd också självklart, eller en solladdare om sådan finns. Om jag fick en månad på mig skulle jag passa på att läsa böcker jag inte riktigt orkar med när vardagen snurrar på. Kanske skulle jag ge mig på ett galet projekt som Shakespeares samlade verk, eller så skulle jag nöja mig med Tolstojs Krig och fred eller kanske Jerusalem av Selma Lagerlöf.

För att varva läsning med annan underhållning hade jag sett till att få med mig en riktigt lång och bra tv-serie. Jag hade valt en jag redan sett, som jag vet är bra, nämligen ER som sändes i 15 säsonger mellan 1994 och 2009.

Om nu de tekniska prylarna skulle svika mig hade jag packat med mig Stad-serien av Per Anders Fogelström, som jag läst en massa gånger, men aldrig tröttnar på.

Med den här packningen hade jag lätt klarat en månad för mig själv. Kanske till och med om väderförutsättningarna var som Göteborg i januari.

 

Photo by Eugen Dubrovin on Unsplash

Veckoutmaning om kärlek, lidelse och dyrkan

Det är fokus på kärlek på Kulturkollo den här veckan och utmaningen handlar om kulturella kärlekspar. Så här skriver Fanny:

Kulturen fylls av kärlekspar, oförglömliga, otroliga, förutbestämda, obegripliga och alldeles fantastiska.

Denna vecka vill vi att du listar just sådana par – de oförglömliga, de osannolika, de mest självklara kärleksparen du kan komma på. Tänk litteratur, tänk teater, film, serier eller varför inte ur konstens värld.

Dags att lista kärlekspar alltså.

När det gäller böcker vill jag lyfta fram två klassiska kärlekspar som inte har det så lätt. Jag tänker på Kristina och Karl-Oskar i Vilhelm Mobergs Utvandrarepos och Lotten och Henning i Per Anders Fogelströms Stadserie. Kärleken som är så stark, men som även om den är livslång inte får så många år.

Även mer moderna andra kärlekspar får för kort tid tillsammans av skäl de inte kan råda över. Jag tänker till exempel på Rasmus och Benjamin i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar

Sedan finns det de som trasslar till det själva. Inte sällan byggs böcker, filmer och tv-serier kring ett triangeldrama och även om jag egentligen är skeptisk till konceptet gillade jag verkligen serien Felicity som sändes i fyra säsonger 1998-2002. Tjugo år sedan första säsongen alltså, jisses! Felicity valde mellan Noel och Ben. Jag var alltid Team Ben. De här tio fina ögonblicken gjorde mig väldigt nostalgisk och lika rörd.

Här finns en fin artikel med skådespelarna tjugo år efter sista avsnittet, där de bland annat talar om att ta upp serien igen för att se vad som hänt med karaktärerna. Det är en serie jag mer än gärna skulle se!

Här finns ett inlägg med tio andra minnesvärda kärlekspar att älska.

En klassisk veckoutmaning

Den här veckan kör vi igång med höstens temaveckor och det med en klassikervecka. I veckoutmaningen uppmanas vi att berätta om klassiker vi älskar och hatar. Böcker, filmer, konst, musik. Flipp eller flopp?

De klassiker som betytt kanske mest för mig är Stadböckerna av Per Anders Fogelström, som jag läst en miljard gånger, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som jag absolut älskar och har läst både som ung och äldre (kommer säkert att läsa om den även när jag blir gammal) och en rad ungdomsklassiker (eller kanske snarare flickklassiker) som serierna om Anne och Emily av L M Montgomery, Laura Ingalls Wilders självbiografiska serie och böckerna om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Det de har gemensamt är att jag läst dem av egen fri vilja.

Däremot höll jag på att dö av tristess när jag tvingades läsa Röda rummet alldeles för ung och Mor Courage till en mastig dramatiktenta. Eller, den läste jag förresten inte ut. Inte kul när tentan visade sig fokusera en hel del på just den av alla möjliga pjäser jag plöjde. Om jag gillade någon av dem? Absolut! Jag älskade till exempel Ett drömspel (Strindbergs pjäser är så mycket bättre än hans romaner) och Lång dags färd mot natt, för att inte tala om En uppstoppad hund, men den uruppfördes 1986 och är nog ändå för ny för att kallas klassiker.

Frågan är hur gammal en klassiker ska vara egentligen. När mina elever väljer klassiker att läsa brukar jag sätta 1950 som någon slags gräns. Detta för att modernismen avslutas ungefär då och går över i en mycket flummig post-modernism.

Filmer då?

1995 hade Cinemateket på Draken i Göteborg ett program med de bästa filmerna genom tiderna med anledning av att det var 100 år sedan bröderna Lumière visade sin första film. Då såg jag bland annat Casablanca (1942), Citizen Kane (1941), Yojimbo livvakten (1961) och Persona (1966). Välgjorda klassiker som jag tyckte höll, även om Citizen Kane kanske inte var så banbrytande som utlovats.

Annars har jag sett väldigt lite klassisk film. Mitt filmintresse är inte jättestort och jag har fler favoriter på Fannys lista med samtida filmklassiker än bland de riktigt gamla klassikerna.

Photo by Kristina Tamašauskaitė on Unsplash

 

Topp 100 enligt O 2018

Jag gjorde en 100-i-topp 2010 och 2013 och nu tyckte jag att det var dags att uppdatera den. Alltid intressant, då vissa böcker jag vet att jag älskat nu finns så långt bak i minnet att jag knappt kommer ihåg mer än känslan av dem. Jag låter de gamla listorna vara kvar, men har utgått från listan från 2013 när jag gjort den nya topplistan. Vissa gamla favoriter har fått ge plats år nyare älsklingar, medan andra finns kvar. Målet är också att många olika genrer ska vara representerade, men max en bok per författare. Titlarna är på det språk jag läst boken på och de böcker jag skrivit om på bloggen är länkade till respektive inlägg.

  1. Blindheten, José Saramago
  2. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
  3. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid
  4. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
  5. Ghana must go, Taiye Selasi
  6. Att levaYu Hua
  7. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
  8. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides
  9. Medan mörkret faller, Anna Lihammer
  10. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
  11. Lång dags färd mot natt, Eugene O´Neill
  12. Förtöjningar, Per Wästberg
  13. Stål, Silvia Avallone
  14. The Barrytown Trilogy, Roddy Doyle
  15. Flickan och skulden , Katarina Wennstam
  16. We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler
  17. Den drunknadeTherese Bohman
  18.  American Wife, Curtis Sittenfeld
  19. Porträtt av ett äktenskap, Pearl S Buck
  20. Gyllene år, Laura Ingalls Wilder
  21. Emily gör sitt val, L M Montgomery
  22. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
  23. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
  24. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, E. Lockart
  25. Den vita staden, Karolina Ramqvist
  26. Lucca, Jens Christian Grøndahl
  27. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas
  28.  Mio min Mio, Astrid Lindgren
  29. Bara Alice, Maggie O´Farrell
  30. Hejdå ha det så bra, Kristina Lugn
  31. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  32.  Stendagböcker, Carol Shields
  33. Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson
  34. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
  35. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
  36. Man and boy, Tony Parsons
  37. Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire
  38. Memorys bok, Petina Gappah
  39. Vitsvit, Athena Farrokhzad
  40. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
  41. Onåd, J. M. Coetzee
  42. Kärlek het som chili, Laura Esquivel
  43. Låt tistlarna brinna, Yasar Kemal
  44. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru
  45. På stranden, Nevil Shute
  46. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
  47. Jag, En, David Levithan
  48. Mississippi, Hillary Jordan
  49. Blonde, Joyce Carol Oates
  50. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Bodil Malmsten
  51. All the bright places, Jennifer Niven
  52. Frälsningsarmén, Abdellah Taia
  53. Andarnas hus, Isabel Allende
  54. Vända hem, Yaa Gyasi
  55. Prins Charles känsla, Liv Strömquist
  56. Efter attentatet, Yasmina Khadra
  57. Paradisträdgården, Amy Waldman
  58. Busters öron, Maria Ernestam
  59. Jag älskade honom, Anna Gavalda
  60. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
  61. Den hemliga historien, Donna Tartt
  62. Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall
  63. Tidsklyftan, Jeanette Winterson
  64. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie
  65. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
  66. Musselstranden, Marie Hermanson
  67. The Awakening, Kate Chopin
  68. Vi, Kim Thùy
  69. Trollvinter, Tove Jansson
  70. Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs
  71. Wylding HallElizabeth Hand
  72. Buddha of suburbia, Hanif Kureishi
  73. Vita tänder, Zadie Smith
  74. Timmarna, Michael Cunningham
  75. Igelkottens elegans, Muriel Barbery
  76. The Slap, Christos Tsiolkas
  77. Norwegian wood, Haruki Murakami
  78. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui
  79. Alfabet, Inger Christensen
  80. Sharp Objects, Gillian Flynn
  81. Artighetsreglerna, Amor Towles
  82. Frukost på Tiffany’s, Truman Capote
  83. No och jag, Delphine de Vigan
  84. Fadren, August Strindberg
  85. I väntan på Godot, Samuel Beckett
  86. Ett litet liv, Hanya Yanagihara
  87. Allt går sönder, Chinua Achebe
  88. Sultanbrudens skugga, Assia Djebar
  89. Vi är en, Sarah Crossan
  90. Fortfarande Alice, Lisa Genova
  91. Allt som återstår, Elin Boardy
  92. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  93. Älskade, Toni Morrison
  94. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson
  95. The Hate U give, Angie Thomas
  96. Sorgegondolen, Tomas Tranströmer
  97. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
  98. 1947, Elisabeth Åsbrink
  99. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt
  100. Pojkarna, Jessica Schiefauer

Olikhetsutmaningen: stad och land

Att läsa är att resa, brukar det heta och jag håller verkligen med. Jag tycker både om att läsa böcker om platser jag känner till väl och sådana jag aldrig har besökt. I dagens olikhetsutmaning vill jag uppmärksamma kultur som utspelar sig på just olika platser, nämligen i städer och på landsbygden. Veckans ordpar är stad och land. Jag har just läst ut Krokas av Elin som utspelar sig i Krokom och håller på med Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson där huvudpersonen just nu befinner sig i Lund. Miljön har helt klart betydelse.

En bok där den lilla staden nästan är en karaktär är Björnstad av Fredrik Backman. Det lilla, fiktiva samhället långt upp i norr där alla känner alla och där vissa har mer status än andra. Det är något intensivt med beskrivningar av landsbygden, då det inte går att gömma sig i ett litet samhälle, på samma sätt som man kan i en stad.

Jag kommer också att tänka på två filmer som utspelar sig på landsbygden. Båda med några år på nacken, som det brukar vara när jag väljer filmer. Änglagård av Colin Nutley skildrar mötet mellan människorna i en by och de främmande och annorlunda stadsmänniskorna. De som är för frigjorda och för märkliga för att passa på landet. I What’s eating Gilbert Grape bor huvudpersonen och hans familj i ett litet samhälle där det sällan händer något och där nya människor sällan dyker upp. Just det öde landskapet gör filmen ännu sorgligare än den skulle ha varit om den utspelade sig i en stad.

London är verkligen närvarande i Hyresgästerna av Sarah Waters. Även om huvudpersonerna egentligen inte rör sig så mycket utanför huset är det ändå viktigt för stämningen att de befinner sig i en stad.

Sedan går det inte att skriva om stadsskildringar utan att (för tusende gången) nämna Per Anders Fogelström och hans stadserie som jag älskar mer än de flesta andra böcker. Av Göteborg har det gjorts få minnesvärda skildringar, men jag tycker om Annika Thors serie som inleds med En ö i havet och den mer moderna God natt, oktober av Valle Wigers.

Nu är det er tur att berätta om stad och land i olika kulturella verk. Svara i en kommentar eller i er blogg.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: