Bokbloggar

Följ stafetten om Bokmässan

Tack till er som var med och bidrog med inlägg i dagens Bokmässestafett och till er som läst. Vi började dagen hos Bokhyllan i pepparkakshuset som skrev om att vara nybörjare på mässan och hur blyghet kan ställa till det. Även Bokdivisionen tillhör de som just påbörjat sin relation med Bokmässan och bara varit där en gång. Det här med att skapa en tillhörighet på Bokmässan skulle jag säga går gradvis.

Mitt första år som bokbloggare 2009 vågade jag inte prata med någon, men redan året efter började träffar anordnas och jag började lära känna en massa trevliga människor. Anna på och dagarna går … träffade jag till exempel då. I sitt stafettinlägg skriver Anna om alla möten under åren och jag minns med glädje flera av dem. Kanske speciellt bokcirkeln med Kim Thúy som var helt fantastisk. Hanna på Feministbiblioteket skrev just om hur hon blev en del av ett bloggkollektiv och visar med bild hur vi såg ut första gången vi träffades. Helena på Fiktiviteter påminner mig om saker jag gjort på Bokmässan, trots att jag egentligen inte vågar det, som den intervju vi gjorde tillsammans av Xiaolu Guo. Läskigt på så många plan.

Ett eget läsrum omfamnar den digitala Bokmässan och skriver om hur den kan göras riktigt bra. Hon tipsar om bra seminarier, men konstaterar att det där med bokköp är lite svårare. Jag var faktiskt på Akademibokhandeln i torsdags och där var det lite extra mässrea, men det går inte riktigt att matcha utbudet på Bokmässan som rör sig utanför den kommersiella begränsningen. Bokbesatt skriver om det bästa med Bokmässan, men försöker också se fördelar med årets digitala variant och ja, de finns. Ann-Sofie på Breakfast Bookclub skriver till exempel om det faktum att programmet är riktigt bra och att det är lätt att se precis de seminarier man vill och att lämna mitt i om det inte känns bra.

“Att gå på Bokmässan är lite som att komma hem” skriver Lexie på Tusen sidor och så är det verkligen. Hon beskriver fint hur det känns som att dela en speciell gemenskap med alla som är där. Jag saknar också myllret, människorna, böckerna, mötena, seminarier och mycket annat. Det skriver jag om i mitt inlägg som du hittar här.

Agnes bokblogg bjuder på ett fint inlägg med minnen från fyra mässor och minnen kan ju ingen ta ifrån oss. Det är både sorgligt och fint att faktiskt tänka på åren som varit. Att nästa år ska bli den bästa är det många som skrivit om både i stafetten och på sociala medier under dagen. Det ÄR tråkigt utan en Bokmässa i Göteborg och jag hoppas att vi snart kan få återgå till det mer normala. Ulrica på Västmanländskans bokblogg skriver om hur hon saknar kramarna och det gör jag också. Inte bara på Bokmässan, utan alltid.  

Här finns en lista med länkar till alla inlägg

Bokhyllan i pepparkakshuset
och dagarna går …
Ett eget läsrum
Bokdivisionen
Tusen sidor
Västmanländskans bokblogg
Feministbiblioteket
Fiktiviteter
Bokbesatt
enligt O
Agnes bokblogg
Breakfast Bookclub

Välkommen till en Bokmässestafett

På Bokmässans lördag brukar golvet vara knökfullt, köerna till seminarierna långa och mötena många. I år är allt annorlunda, men vi försöker ändå skapa lite bokmässekänsla tillsammans. Under dagen kan ni följa en Bokmässestafett som skickas från blogg till blogg och inläggen kommer att på något sätt handla om i alla fall den här bokälskarens favorithelg.

Så här ser schemat ut. Välkomna att hoppa runt och inspireras!

9.30 Bokhyllan i pepparkakshuset

10.00 och dagarna går …

10.30 Ett eget läsrum

11.00 Bokdivisionen

11.30 Tusen sidor

12.00 Västmanländskans bokblogg

13.00 Feministbiblioteket

14.00 Fiktiviteter

15.00 Bokbesatt 

16.00 enligt O

17.00 Agnes Bokblogg  

18.00 Breakfast Book Club

 

Skulle du vilja hänga på och hylla Bokmässan med oss går det alldeles utmärkt att skriva ett eget inlägg i din blogg eller på sociala medier. Lämna gärna en kommentar i så fall eller använd hashtaggen #bokmässestafett2020

Nu kör vi!

 

 

Foto: Niklas Maupoix, från Bokmässan 2017

Slutet på en era

Idag säger vi farväl till Kulturkollo, ett gemensamt beslut vi tog för några veckor sedan. Vi valde att avsluta på vår sexårsdag och trots att det är väldigt sorgligt känns det också bra att avsluta på riktigt och att göra det tillsammans. Gemensamma och egna inlägg fyller dagen och mitt publicerades just.

Vad tänker jag då på när jag tänker på Kulturkollo? Jag tänker på gemenskap och det är ett avgörande skäl för att faktiskt sluta när vi är på topp, istället för att riskera att vi drar åt helt olika håll och kanske förlorar varandra på vägen. Jag tänker på utmaningar, som utmaningarna i att följa den modell vi valt med temaveckor som ibland utmanade mig rejält. Roligt, givande, men också krävande. Sedan tänker jag på Bokmässan där Kulturkollo under några år hade uppdraget att ordna mingel och annat roligt i bokbloggarrummet. När jag tänker på de möjligheter och upplevelser som min två bloggar gett mig blir jag faktiskt både rörd och stolt. Jag tänker på alla författare jag mött, alla förlag som gjort det möjligt, men också på alla vänner som jag träffat genom bloggandet. I sommar har vi hängt i digitala sammanhang och det har varit fint att ses, trots att det hade varit ännu trevligare att ses på till exempel Bokmässan.

Jag tror inte att bokbloggen är död och vet att den här inte är det, men tiden med Kulturkollo är slut och det känns verkligen som slutet på en era.

 

 

Photo by Alex on Unsplash

#boblmaf cirklar Goda grannar (varning för spoilers)

Jag är så sjukt trött på distansering och alla inställda evenemang och då är jag ändå en ganska asocial person som gärna är ensam. En bra grej så här i pandemitider har dock varit den digitala bokcirkel som delar av gamla Bokbloggarmaffian deltagit i. Jag har varit med tre av sex gånger och det har varit mycket trevligt. Igår diskuterade vi Goda grannar av Mattias Edvardsson och samtalet kom att handla om egna erfarenheter av villa- och radhusområden, irriterande och självutnämnda poliser i såväl villaområden som bostadsrättsföreningar, goda manliga förebilder, vikten av att ha starka föräldrar om du vill ha stöd i skolan, svårigheten att vara allt för snygg och hur jobbigt det måste vara att övningsköra med sina barn. Lite bok och lite annat alltså.

Åsikterna om boken gick lite isär, men vi var nog ändå ganska överens om att Goda grannar är en intressant bok om än ganska lik Edvardssons förra bok. Några hade lyssnat och gillade att det var tre olika inläsare, men saknade skånsk dialekt hos Fabian. Vi diskuterade också Bianca och hur intressant det hade varit att dels få hennes syn på allt som hände före olyckan, men faktiskt också efter. Det hade varit spännande att ha henne kvar. Nu var hon istället en av de karaktärer vi förstod minst och kanske också blev minst berörda av. Igenkänningen är dock stor gällande flera av grannarna, kanske främst Gun-Britt och Åke som desperat försöker upprätthålla fasaden av grannsämja genom gemensamma aktiviteter.

Själv tycker jag allra mest om En nästan sann historia av de böcker Mattias Edvardsson skrivit och tyckte också om tonen i Där framtidens fötter vandrar. Två böcker som håller Augustprisklass. Senaste böckerna är också bra, men är snarare passande för Årets bok. De når säkert många fler, men jag kan sakna det smalare och kluriga som fanns förut. Med det sagt är även Goda grannar en bok som väcker tankar och vi hade en hel del att samtala kring. Många kan säkert känna igen sig i den miljö som beskrivs och det är en bra bok att cirkla om.

Själv uppskattar jag de realistiska beskrivningarna av skolan och kanske är det där Edvardsson ska gräva framöver. Universitetsvärlden är min grej helt klart, men det finns en hel del som pågår även i andra skolformer.

Nästa bok vi ska samtala om är Rodham av Curtis Sittenfeld, så det är hög tid för mig att börja läsa. Jag måste bara bestämma mig för vilket språk jag ska läsa den på.

 

Bild @crnpttrssn

enligt O fyller 10 år

Egentligen är det bara den här bloggen som fyller 10 år just idag, men O som bloggare har funnits sedan januari 2009. Då hette jag Lilla O och skrev om allt möjligt. Sommaren 2010 startade jag här på egen domän och sedan dess har det främst varit böcker i fokus. Det var också när den här bloggen startade som jag började hitta min stil och mitt språk. Där Lilla O inte sällan var försiktig har O vågat ta ut svängarna mer.

För tio år sedan var bloggar någon fortfarande ganska hippt, även om bokbloggar aldrig fått något som ens liknar samma genomslag som modebloggar. Den här bokbloggen har dock gett mig otroligt mycket. Den gemenskap som jag hittat med andra bokbloggare är otroligt betydelsefull för mig och även om långt ifrån alla bloggar längre är den så kallade Bokbloggarmaffian aka #boblmaf en stor del av mitt liv. Det handlar självklart om ett gemensamt intresse, men också om vänskaper som verkligen är på riktigt. Nu blir det tyvärr ingen Bokmässa och därmed inget häng med bloggvänner i höst, men vi ses nästan varje dag i diverse sociala medier ändå. Diskuterar läsning, bokcirklar online eller bara snackar bort en stund.

Läsning och läsglädje är viktigt för mig och i diskussionen om huruvida bloggare egentligen är influencers längre är ganska ointressant. Mitt mål är att sprida läsglädje och boktips, något som jag tycker att jag lyckas med ganska ofta. Jag må inte ha flest följare på Instagram, men bloggen har faktiskt fler läsare nu än den haft något annat år. Jag kommer att knattra på här för att sätta ord på tankar om böcker, läsning och annat litteratur- och kulturrelaterat. Om inte annat för att själv minnas det jag läst, vill läsa och aldrig kommer att läsa.

Tack alla läsare, både ni som mest smyger omkring och ni som kommenterar. Tack till förlag och författare som gett mig med böcker och trevliga möten. Tack till alla som tipsar om böcker och får mig att vidga mina vyer. Tack till alla vänner och bekanta som förgyller min bokvardag.

Blir det tio år till? Det är frågan, men några i alla fall.

Hur jag ska fira? Genom att försöka förbättra min riktigt kassa lässtatistik för 2020.

52 bra saker: Läsare

Även om kommentarerna mer eller mindre flyttat från bloggar till andra sociala medier syns det på statistiken att läsarna hittar hit. År 2019 har varit ett rekordår och enligt O har redan haft fler läsare än något annat år och det är bara november. Det gör mig självklart väldigt glad, för även om jag egentligen inte bloggar för att få läsare är det roligt att ni hittar hit. Det är ändå något slags bevis på att det jag skriver når ut.

Nästa mål är att toppa januari 2013, som än så länge är den månad jag haft flest läsare, följt av oktober, september och maj 2019. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; ryktet om bokbloggens död är betydligt överdrivet.

Tack alla för att ni kikar in här!

 

 

Photo by “My Life Through A Lens” on Unsplash

52 bra saker: Åka tåg

Jag är en rastlös person som har svårt att sitta stilla och väldigt svårt att fokusera på en sak i taget. Kanske är det därför jag älskar att åka tåg, då det är som terapi att sitta på samma plats i flera timmar och faktiskt inte kunna göra något annat än att slappna av. Helst ska självklart tåget vara i tid och jag ska inte ha någon direkt tid att passa, så att jag riskerar att sitta och hoppa av stress. I normalfallet är dock tågresor något jag verkligen ser fram emot.

På fredag tar jag tåget upp till Stockholm för en helg med i alla fall några kulturkollare. Vi ska planera lite kommande teman för bloggen, men mest bara umgås och ha trevligt. Nu säger jag inte att det jag ser fram emot mest med helgen är de sex timmarna på tåget, men det är en trevlig del av den. Som vanligt är tyst avdelning bokad och även om jag och Anna skämtar lite om hur märkligt det kan tyckas att boka platser där när vi faktiskt reser tillsammans, är vi överens om att det är rofyllt och därmed bättre än att vara sociala.

Veckans bra sak är alltså tågresor och jag ser fram emot att få sitta ner och se världen passera utanför fönstret.

 

 

Photo by Kholodnitskiy Maksim on Unsplash

 

Det här med betyg på böcker

Vad tyckte du om boken? Sätt en stjärna eller två eller kanske fem. Efter varje läst bok på någon av ljud- och e-bokstjänsterna uppmanas jag att sätta ett betyg. Ett snabbt sätt att visa vad jag tycker. Helt frivilligt självklart, men ändå något jag och säkert många med mig ändå gör. Jag för också in mina lästa böcker på tjänsten Goodreads och då sätter jag också ett betyg. Enkelt och tydligt. Eller?

Men vad betyder en trea? Hur bra är en fyra? Är det ens någon idé att läsa en tvåa?

För mig har standardbetyget blivit en fyra. Det betyder att boken är läsvärd. Ett bra språk, vettiga karaktärer och ett intressant innehåll. Allt behöver inte vara perfekt, men jag ska beröras och boken ska vara bra inom sin genre. Får boken en trea är det fortfarande en bra bok, men kanske inte så speciell i sin genre. Den fjärde stjärnan handlar ofta om att på något sätt sticka ut.

Andra betyg sätter jag sällan. I år har det blivit några få femmor och då är det böcker som verkligen berör mig och som är speciella. Tvåor blir det sällan för att jag inte läser ut böcker jag inte tycker om och en bok som får en tvåa i betyg är inte speciellt läsvärd. Att bara sätta ett betyg säger därför inte jättemycket, då det inte förklarar vad det är som gör en bok bra eller mindre bra just för mig. Hur ska då den som ser betyget kunna veta om deras preferenser stämmer med mina?

I dagens samhälle ska det mesta gå snabbt och vara lätt att ta till sig. Ett kort omdöme är att föredra framför en längre text. En bild på instagram bättre än en lång text. Så känner jag inför dagens korta omdömen om boken, som mer och mer tar över de längre, reflekterande texterna. Jag tycker att det är lite sorgligt. Kanske är det därför jag endast taggar med betyg på mina inlägg om lästa böcker och inte ens har med ett betyg om jag delar på instagram. Ibland tänker jag att det är lite dumt, då det kanske hade lockat fler om jag bara hade kört ut ett betyg, gärna i e-mojiform och skrivit en rad eller två. Det är bara det att jag skriver lika mycket för mig själv som för andra. Kanske mer. Jag tycker om att försöka sätta ord på en läsupplevelse och kanske dra lite extra i en tråd som jag finner intressant. Extra roligt var det därför på Bokmässan då jag fick höra från flera personer som skriver böcker och arbetar på förlag att de uppskattade mina längre texter. Att det är roligt med något mer än några ord och ett betyg. Jag är också medveten om att andra kanske tycker att det mest är jobbigt att behöva läsa massor och trots det inte få något tydligt besked om vad jag tycker. Inget betyg att snabbt scanna av. Samtidigt går trenden mot att bloggar ersätts av Instagram även när böcker eller evenemang ska lyftas. Många tar fantastiska bilder på Instagram, men jag önskar att texten fick stå mer i fokus.

Frågan är om det ens är någon idé att skriva långa texter om det ändå går att få samma information i ett betyg. Som lärare vet jag att den elev som får ett betyg inte läser kommentarerna som motiverar betyget. Kanske är det samma med den som läser ett inlägg? Finns det ett betyg så räcker det att veta det. Nu behöver det inte vara någon nackdel. Faktiskt kanske till och med en fördel, då den som bara behöver registrera ett betyg hinner med att scrolla igenom ett flöde på kortare tid och därmed får tips om fler böcker. Kanske är kvantitet faktiskt viktigast. Kanske är jag en gammal surkärring som föredrar ord framför bild och stjärnor och önskar att vi sjungit långsamhetens lov lite oftare.

Imorgon startar sommarbokbingot

Från 1 juni till 15 september pågår årets Sommarbokbingo skapat av Ann-Sofie på Breakfast Bookclub. Brickan består av 17 brickor som ska gå att koppla till årets bokresa till Gent. Jag som tyvärr inte kunde åka med i år förstår inte de eventuella interna skämten, men bingobrickan verkar funka ändå.

Det svåra för mig är självklart inte att läsa 17 böcker under de månader som bingot pågår, utan att läsa rätt böcker och dessutom att placera in dem på rätt ruta. Det blir en lagom utmaning att ägna sig åt i sommar.

Vill du hänga på?

Gå då med i FB-gruppen Sommarbokbingo 2019 som finns här, eller skriv ut eller av brickan i inlägget och smyg med utan att synas. Jag råder dig att göra det förstnämnda, då gruppen brukar vara en utmärkt plats för passande boktips.

Nu kör vi!

 

52 bra saker: Bokbubblarna

Bokbubblarna är bokcirkeln som jag är med i, bestående av ganska många bokbloggare, några som tidigare bloggat och andra som aldrig gjort det. Idag träffas vi och pratar om Alex Schulmans senaste bok Bränn alla mina brev.

Första mötet jag var med på var i maj 2011 (tror att det var cirkelns andra träff) då vi läste Sorgesång av Siri Hustvedt, som tyvärr var en besvikelse för mig. Deltagarna i bokcirkeln var det däremot inte och vissa av oss har varit med sedan dess. Ett fint gäng med trevliga bokälskare som gillar att samtala länge om böckerna vi läst. Sedan pratar vi om annat också självklart, men det är också ganska skönt att böckerna får stå i centrum.

Tidigare turades vi om att välja bok och den ansvariga kom med fyra förslag som vi sedan röstade om. Nu har vi också lagt till ett tema varannan träff, då alla väljer valfri bok inom det. Jag missade julträffen då det bestämdes att pingviner och sci-fi skulle vara vårens teman. Behöver jag säga att det var en träff med bubbel?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: