I dina händer

En fjortonåring skjuts till döds på en lekplats. En av hans jämngamla vänner hämtas in till förhör. Billy var någons son och någons bror. Nu finns han inte mer. Dogge som var hans bästa vän, som nästan bodde hemma hos Billy, är den som polisen tror har hållit i mordvapnet. Dogge som växte upp i ett fint område i ett lyxigt hus, med en pappa som tjänade massor av pengar och körde snabba bilar och en mamma som gjorde allt för att behålla den fina ytan. Vi vet vad som har hänt, i alla fall vet vi att Billy är död. Vem som är den skyldige och vad som var motivet får vi veta först senare. Det vi vet från första sidan är att barn inte ska dö och de ska definitivt inte skjutas till döds. Absolut inte av ett annat barn.

I dina händer av Malin Persson Giolito är berättelsen om vännerna Billy och Dogge, men också av ett Sverige där dödsskjutningarna blir fler och där vissa områden i princip tagits över av de kriminella. I detta fall heter ledaren Mehdi och att det är han som ligger bakom mordet på Billy är en självklarhet, även om han kanske inte höll i pistolen själv. Vi får följa polisen Farid som känt både Billy och Dogge länge och som har svårt att inte engagera sig personligt i fallet. Han känner också Billys mamma Leila och delar hennes sorg. Själv har Farid lämnat området, men kanske behöver han byta jobb för att kunna göra det på riktigt. Det tycker i alla fall hans fru Nadja. Hon anser att arbetet äter upp honom och att han måste sätta gränser. I alla fall måste han någon gång prioritera sin familj.

Efter att ha läst uttalande om I dina händer som stereotyp måste jag säga att jag inte håller med. Inledningsvis, ja, då är historien något förenklad, precis som det brukar vara när media rapporterar om händelser eller brott. En kriminell förortsunge är mördad, en värstingkille som begått brott förut. Berättelsen om Billy och Dogge utvecklas dock till något mer komplext, vilket det här samtalet mellan Farid och Nadja får symbolisera. Egentligen är de ute för att äta en romantisk middag, men just den delen går sådär. Istället diskuterar de huruvida det går att skylla på en tuff uppväxt och hur de här barnen ska kunna räddas:

Nadja lutar sig över bordet och sänker rösten.

”Jag försöker inte rättfärdiga vad han gör, jag försöker bara förstå. Det är vår plikt att förstå barnen, så att vi kan hjälpa dem. Och du måste lugna ner dig.”

”De är obegripliga, Nadja. Tro mig. Jag har försökt förstå de här ungarna i tio år och det går inte. De ljuger om saker de inte behöver ljuga om och de talar sanning när man minst förväntar sig det. De kan mörda för att någon skrattat åt fel skämt eller lajkat fel foto på Instagram, supa ner en tjej, ligga med henne när hon är medvetslös och filma samtidigt. Sluta försöka förstå dem, det finns inget att förstå, de är odjur.”

”Vänta nu. Barn som gör fruktansvärda saker, vi kallar inte dem för odjur. De är barn.”

”Men när slutar de vara barn? […] När kan man börja ställa krav på att de tar något fucking ansvar för sina egna jävla handlingar? När de är tio? Tolv? När de kommer i målbrottet? Eller är det först på deras artonårsdag? Jag orkar inte dalta med dem längre. Jag vill …”

”Lugna ned dig, Farid, annars blir vi utkastade. Du får gärna ställa krav på dem. Ingen har påstått något annat. Men det är ingen vits att straffa dem för straffets skull. Och för att kunna ge dem rätt straff måste vi förstå dem och du behöver äta, Farid. Du behöver sova och du behöver vara tyst, och du behöver eventuellt ha lite semester, för du säger saker som du egentligen inte menar.”

”I dina händer” av Malin Persson Giolito, (2022), s.289

Det tar tid för Malin Persson Giolito att skriva en bok, men så blir det bra också. Skrivandet verkar dock ske med en rejäl dos ångest och smärta. Jag minns hur hon under ett seminarium på Crimetime 2017 menade att hon aldrig skulle skriva något efter Störst av allt och är glad över att hon ändrade sig. Det Persson Giolito gör så bra är att beskriva karaktärer och deras situation på ett sätt som är neutralt och korrekt, men ändå aldrig känslolöst. För mig är det dock lättare att förstå Dogges agerande än Billys, då den senare ändå har en hyfsat stabil miljö. Samtidigt finns få möjligheter för den som bor i förorten och Billy må ha haft ett val att sköta sig, men gemenskap och status trumfar mycket. Samhället som skildras i I dina händer är ett samhälle som glömt bort delar av sin befolkning. Det gäller inte bara invånare i förorten, utan också barn, unga och vuxna som behöver hjälp. Deras liv vilar i samhällets händer och när de inte får den hjälp de behöver tar de istället ansvaret i sina egna. I den bästa av världar kan individer förändra och förbättra sitt liv, men i fall där de tar lagen i egna händer slutar det sällan lyckligt.

Det finns många som Billy i vårt land och tyvärr väldigt många som hans mamma. Hon som försöker hjälpa sina barn, trots att deras pappa tar absolut noll ansvar. Billy, hans mamma och hans syster är några av många offer när klyftorna ökar och vissa invånare inte verkar vara värda att satsa på. Malin Persson Giolito beskriver en del av Sverige där en utsatt förort ligger bara en kort promenad från ett område med fina villor. Där de som bor i villorna får det bättre, även om just Dogge har det tufft. I förorten försämras istället förutsättningarna, inte minst för Sudden som driver den lokala mataffären. Det är där småungarna lär sig snatta som en första del i det som allt för ofta blir en kriminell karriär. De börjar som hantlangare till sådana som Mehdi, för de mäktiga killarna skulle aldrig smutsa ner sina egna händer.

Malin Persson Giolito har skrivit ännu en viktig bok om människor som inte har någon egen röst, men en historia som fler borde få ta del av. Fokuset på rättegången är inte lika stort som i Störst av allt, men upplägget känns ändå igen. Vi får veta direkt att något fruktansvärt har hänt och ganska snart häktas också en misstänkt. Därefter får vi pusselbit för pusselbit reda på hur allt hänger ihop. Alla lösa trådar knyts ihop och vägen dit är både spännande och gripande. Hon har gjort det igen. Genom att sätta fokus på delar av samhället som inte fungerar, men inte dölja att alla situationer är komplexa, att människor är både goda och onda, både bra och dåliga, får hon i alla fall mig att tänka. Vi behöver göra något. Våra politiker borde göra något. De borde helt ärligt göra massor, för som Nadja säger i citatet ovan löser straff långt ifrån allt.


Om boken

I dina händer av Malin Persson Giolito, Wahlström & Widstrand, (2022), 350 sidor

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: