enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Thrillers (Sida 1 av 2)

Skendöda är ingen mellanbok

Louise Boije af Gennäs genrebyte som författare har hittills varit otroligt bra. Berättelsen om Sara, som flyttar från Örebro till Stockholm efter sin pappas död, ska bli en trilogi med namnet Motståndstrilogin. Blodlokan, första delen i serien, var riktigt spännande och tempot var högt. Inledningsvis skapade Sara sig ett ganska bra liv i Stockholm, men när hon träffade Bella förändrades allt. Bella ordnade så att hon fick ett toppjobb och erbjöd henne att flytta in i hennes lägenhet. Det visade sig senare att Bella inte var den Sara trodde att hon var. Inte heller pojkvännen Micke var det, eller pappans vän Fabian. Snart vet Sara inte vem hon ska tro på och vågar inte lita på någon.

Nu jag har just läst Skendöda, som är andra delen i trilogin. Ofta är andra boken något av en transportsträcka mot upplösningen, men så är inte fallet när Boije af Gennäs skriver thrillers. Några av de trådar som blev hängande i slutet av första boken knyts ihop ganska snabbt och sedan börjar ett nytt kapitel i Saras liv när hon flyttar in i en ny lägenhet och får en tjänst på McKinley. Där arbetar hon med projektledaren Ola som styr firman tillsammans med Anastasia och så finns Johan, som fattar tycke för henne. Och så får vi inte glömma receptionisten Berit, som hör och ser allt.

Det är mycket skumt som händer i Saras liv. Hon hör röster i lägenheten, är säker på att någon tar sig in till henne och saker och personer hon är säker på att hon sett försvinner spårlöst. Även hennes mamma är säker på att Micke hänger runt i Örebro och spanar, men lyckas aldrig peka ut honom.

Frågan är vem Sara kan lita på. Är Sally verkligen hennes vän? Hur är det med journalisten Andreas, är han med henne eller mot henne? Och Johan, är han någon hon vågar leva med?

En sak som jag verkligen gillar är hur aktuell Skendöda är. Vi får läsa om turerna i Svenska Akademien och ibland känns det som att Boije af Gennäs har petat in rykande aktuella detaljer precis före tryckning för att verkligen skapa känslan av att det som händer Sara händer precis här och nu. Sedan finns också de gamla tidningsurklippen även i den här boken. Lite färre och det är bra, då jag kommer på mig själv med att skumma dem. Dumt egentligen, då de finns där av en anledning och vi vet ännu inte riktigt vilken den är. Motståndstrilogin heter serien, men vi vet inte heller ännu vilka det är som gör motstånd och mot vad. Det går att ana, men inte veta.

Skendöda är obehaglig på ett krypande sätt, men också riktigt brutal ibland. Hela boken är en förberedelse för finalen som måste komma i nästa bok. Allt är upplagt för en mycket spännande tredje del. Verkanseldsom den heter, kommer i vår och jag ser verkligen fram emot den.

Kvinnan i fönstret

Förra bokmässan hörde jag för första gången talas om A J Finns debutbok The Woman in the Window, när han deltog via länk på förlaget Harper Collins bloggmingel. Jag blev direkt sugen på att läsa, men fick inte tummen ur förrän nu i höst och då på svenska.

Boken handlar om Anna Fox som bor ensam i en lägenhet i New York och sedan en ganska lång period tillbaka helt isolerat sig. Att hon mår väldigt dåligt står klart väldigt snart och hon dricker kopiösa mängder av vin för att ens så ut med att leva det så kallade liv hon lever. För att fördriva tiden ser hon på Hitchkock-filmer och spionerar på grannarna. Det är speciellt den relativt nyinflyttade familjen Russel som tar hennes uppmärksamhet. Det är smärtsamt att läsa om Anna och ju mer jag lär känna henne, desto värre blir det.

Jag har dragit mig för att blogga om Kvinnan i fönstret för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Inledningsvis är den väldigt, väldigt bra, men ju längre det går blir handlingen bara väldigt märklig. Det är verkligen ingen dålig bok, men dels tycker jag att twisten är extremt förutsägbar medan en del annat är alldeles för osannolikt. Det finns något som tilltalar mig i A J Finns sätt att skriva och jag tycker att tempot, stämningen och språket lyfter läsningen. Det är när handlingen nästan spårar ur som jag blir skeptisk, samtidigt som jag inte kan sluta läsa. Jag är helt enkelt väldigt kluven.

 

 

Blodlokan tog mig med storm

Louise Boije av Gennäs är en gammal favoritförfattare som jag tappat bort. Efter tips från ena svågern läste jag dock Blodlokan och slukade den under några intensiva timmar. Så himla spännande och välskriven!

Boken handlar om Sara, vars pappa just dött i en eldsvåda. Hon lämnar sin mamma och syster i Örebro för att starta ett nytt liv i Stockholm. Trots att hon bor i ett sunkigt rum hos en hyresvärdinna som kan vara stans otrevligaste och trots att hon jobbar på ett café, känns det nya livet som ett äventyr. Det enda som stör är att hon är så ensam. I Örebro finns hennes så kallade vänner, men mobbingen hon utsatts för under skoltiden och den hemska händelsen i tunneln, gör att hon egentligen inte vill tillbaka.

Att jobba på café är kanske inte världens mest spännande sysselsättning, men Sara trivs ändå med de ganska bistra damerna som driver det. Ändå tvekar hon väldigt lite när en kund erbjuder henne ett jobb. Bella, som kunden heter, är glamourös som få och fångar direkt Saras intresse. Egentligen förstår hon inte varför hon ens skulle vara påtänkt för ett jobb som det hon erbjuds, men tänker att det är bäst att våga. En kort period leker livet. Sara älskar sitt nya jobb och när Bella erbjuder henne att bli inneboende i hennes lägenhet på Östermalm tackar hon ja. En intensiv och fin vänskap växer mellan de två unga kvinnorna och Sara känner att hon äntligen har landat.

Så börjar Sara rota i sin pappas gamla papper och hittar en mängd artiklar som blir en del av romanbygget. Hon inser att hennes pappa var något på spåret, men förstår inte riktigt vad. Samtidigt har det också börjat hända märkliga saker i Saras liv och hon tror sig vara offer för en konspiration. Till slut vet varken jag eller Sara vad som egentligen har hänt och vem hon kan lita på. Vissa avslöjanden kommer redan i denna första del, men mycket finns kvar att nysta i. I september kommer Skendöda, andra delen i den planerade trilogin som fått namnet Motståndstrilogin. Jag kommer utan tvekan att kasta mig över den. Lustigt egentligen, då det här verkligen inte är en bok som borde locka mig. Louise Boije af Gennäs lyckas dock hålla mitt intresse uppe från första till sista sidan och faktiskt blir jag också ganska skrämd av allt som händer Sara.

Ett bindande löfte

Av en slump återupptäckte jag Erin Kelly, som jag tidigare bara läst The Poison Tree av. Ett bindande löfte dök upp då jag sökte efter böcker som utspelar sig i Brighton och jag är väldigt glad att jag läste den.

Huvudpersonen Luke bor i Leeds och tror sig ha träffat kärleken när han möter Jem. De flyttar ihop och Jem försörjer Luke som hoppas kunna skriva en true-crime-bok som säljer massor. När Jem börjar bli för kontrollerande och mannen han tänkt skriva om söker sig till ett annat förlag, flyr Luke till Brighton. Han får hjälp av sin vän Charlene att hitta en lägenhet, en mycket annorlunda sådan och genom den får han kontakt med den lokale före detta gangstern Joss Grand. Grand är numera ägare till ett fastighetsimperium och har lämnat alla olagliga affärer bakom sig. I lägenheten Luke nu bor bodde tidigare en de viktigaste personerna i Grands liv. Det är en av anledningarna till att han ofta kommer dit på besök.

Vi vet redan från början att det gått illa för Luke. När vi träffar honom första gången sitter han bunden i någon slags källare. Vem som är ansvarig vet vi inte, men Luke har sina teorier. Kelly tar oss med till Leeds ett år tidigare och historien kan börja.

Jag gillar Ett bindande löfte. Det är en spännande och välskriven bok med driv. Kanske inte den mest originella, men stämningen är snygg och karaktärerna är intressanta att följa. Perfekt för hängmattan.

Och sen var hon borta

Lisa Jewell har bytt genre helt och blivit en renodlad spänningsförfattare. I senaste boken Och sen var hon borta ligger fokus vid ett försvinnande. Huvudpersonen Laurel förlorade tio år tidigare sin dotter Ellie, som försvann spårlöst precis före sin examen. Polisen arbetade efter teorin att Ellie försvann frivilligt, men det fanns egentligen inga skäl till varför hon skulle välja att försvinna. Hon verkade nöjd med livet, med skolan, med sin pojkvän, ja med det mesta.

Laurel har verkligen försökt gå vidare, men saknaden finns där hela tiden. Hon har separerat från sin man och kontakten med de två kvarvarande, nu vuxna, barnen är inte direkt bra. Någonstans inser Laurel ändå att det är dags att släppa Ellie och faktiskt börja leva. Hon träffar Floyd och tillsammans med honom och hans dotter hittar hon en ny gemenskap.

Någonting i Floyds historia väcker minnen av det som hände när Ellie försvann och en person som skulle kunna vara viktig i historien. Kopplingarna mellan nutid och dåtid är snygga och drivet finns där helt klart. Jewells styrka är skildringen av familjelivet. Gärningsmannen är i det här fallet däremot väldigt endimensionell och jag köper inte skildringen av brottet. Jag förstår verkligen Jewells längtan efter att utvecklas och hitta nya vägar, men hon lyckas bara delvis. Och sen var hon borta är helt klart en spännande bok, men det är långt ifrån Jewells bästa. Jag tyckte att hon var på rätt väg i förra boken Jag fann dig, som var en perfekt blandning mellan spänning och relationer, men den här gången blir det inte lika bra. Nu är Jewells lägstanivå hög märk väl, så Och sen var hon borta är långt ifrån dålig. Tvärtom läste jag den snabbt för att få veta hur allt hängde ihop. Det är bara det att jag saknar den Lisa Jewell som väljer relationer framför spänning, men det är kanske dags att släppa det och inse att Jewell valt en annan väg.

 

En äkta man är ett trevligt återseendel

Jag älskade Dennis Lehanes Patient 67och tyckte mycket om såväl Rött regnsom Svart nåd, sedan började jag läsa Gone, baby gone som småbarnsmamma och slutade tvärt. Sedan dess har jag faktiskt helt tappat bort en författare som jag egentligen gillar. När nu nya boken En äkta man dök upp kändes det som ett bra tillfälle att återse Lehane.

Berättelsen om Rachel inleds med att hon skjuter ihjäl sin man. Som dotter till en relationsexpert borde hon hittat en annan lösning, men å andra sidan gifte sig hennes mamma aldrig, så hon kanske inte var den expert hon utgav sig för att vara.

Efter mordet låter Lehane oss åka tillbaka i tiden till huvudpersonens barndom. Rachel växte upp med sin mamma och fick aldrig veta vem som var hennes pappa. Det enda hon vet är att han hette James och arbetade på något av de fem universiteten i närheten och hans identitet är ett mysterium som får en hel del utrymme i berättelsen om Rachel, då rotlösheten har format henne. Det är också jakten på fadern som leder henne till sin blivande man.

Jag tyckte om En äkta man. Lehane är skicklig på att hålla spänningen uppe och genom en hel del överraskningar ser han till att det aldrig blir tråkigt. Egentligen är det här en ganska stillsam historia, men drivet finns där och jag vill hela tiden läsa vidare. Kanske främst för att jag tycker så mycket om Rachel.

På andra sidan väggen

Anne och Marco är ganska nyblivna föräldrar till Cora. Kvällen vi träffar dem är de bjudna till grannarna på fest, men när barnvakten lämnar återbud blir det svårt att gå. Marco lyckas dock övertyga sin fru om att de ska lämna Cora i sin säng, ta med en babywatch och titta till henne med jämna mellanrum. Något som för mig känns helt otänkbart, men som Anne, mot sin vilja, går med på. Egentligen är det oklart varför hon gör det, för hon verkar inte ens gilla sina grannar speciellt mycket. Troligen gör hon det för sin mans skull, eller för att hålla koll på honom. Han verkar nämligen lite väl förtjust i grannfrun.

Kvällen blir inte riktigt som de tänkt sig och sista besöket hos Cora skjuts upp. När de äntligen kommer hem är barnkammaren tom. Någon verkar ha tagit henne. Att föräldrarna drabbas av panik är naturligt och polisen kopplas in. Under bokens gång avslöjas del efter del av kvällen och vändningarna är många.

På andra sidan väggen av Shari Lapena är lättläst och väldigt spännande. Jag läser snabbt och hetsigt för att få veta hur allt hänger ihop. Någon gång stannar jag upp och inser att språket egentligen är väldigt simpelt, nästan dåligt, men historien är så spännande att jag inte reflekterar speciellt mycket över det. Lite märkligt egentligen, då ett dåligt språk brukar irritera mig mycket. Nu blir det nästan effektfullt att språket är konstaterande, utan några som helst krusiduller. Det gör att det går att läsa precis så snabbt som innehållet kräver. En perfekt bok att få igång läslusten med.

Före dig – en bok som överraskar

fore_dig

Före dig av Lucie Whitehouse var en av sommarens stora överraskningar. Både för att jag inte hade några förväntningar, men också för att den innehåller flera rejäla twister. När det gäller förväntningarna så borde de kanske varit höga, då ETTA, som hör ihop med favoritförlaget Sekwa förlag, brukar stå för kvalitet. När det gäller twisterna så är de anledningen till att det här blir ett kort inlägg. Det betyder inte att jag inte rekommenderar boken. Tvärtom.

Det hela börjar med något så vardagligt som att en fru ska möta sin man vid flygplatsen. Hannah och Mark har ganska nyligen flyttat från New York till London, men Mark reser fortfarande en del. Hannah lämnade ändå New York för honom och försöker nu bygga upp ett nytt liv i London. Hon har bytt en lovande karriär mot arbetslöshet och är inte helt nöjd med situationen. Kärleken är stark och räcker långt, men mellan raderna verkar hon ganska ensam trots att hon har bra kontakt med sin bror som också bor i stan.

Hannah väntar på Mark på Heathrow, men han kommer inte. Först tror hon att planet är försenat, men snart inser hon att han helt enkelt inte varit med på det. Han har inte hört av sig och när hon ringer hans mobil får hon inget svar. Självklart blir hon riktigt orolig. Hon åker till slut hem till ett tomt hus och befarar det värsta.

När Mark äntligen hör av sig har han en naturlig förklaring. Hans mobil är försvunnen och han har blivit kvar i New York över helgen på grund av jobb. Hannah tror honom, men får sedan information som gör att hon misstänker att han ljuger. Det är upptakten till en riktigt spännande och välskriven relationsthriller, som jag sträckläste.

Före dig är Lucie Whitehouses tredje bok, men den första som översatts tills svenska. I oktober ger ETTA ut en ny bok av henne som heter Nära dig. Jag ser verkligen fram emot att läsa den och hoppas att den är lika bra som Före dig och att även The House at Midnight från 2008 och  The Bed I made från 2010 får svenska översättningar. Annars kan det hända att jag klickar hem dem på engelska.

 

Ett möte med terrorister

Saharasyndromet-321x520

Saharasyndromet är Christian Unges tredje bok om kirurgen Martin Roeykens, som arbetar för Läkare utan gränser. Den här gången befinner han sig på ett ebolacenter i Sierra Leone när han och fyra andra hjälparbetare blir kidnappare av en terrorgrupp, till största delen bestående av kvinnor. Vi får följa med på en galen bilfärd genom öknen till en skola i Algeriet, där terroristerna bestämmer sig för att stanna. Ledaren Abu Zai har blivit skjuten och riskerar att dö. Detsamma gäller Roeykens som verkar ha drabbats av ebola. Han isoleras och hans kollega Mette får i uppdrag att hålla terroristledaren levande.

Hemma i Stockholm finns Roeykens fru Nadine och hans två döttrar, Bella som är vuxen och Sasha som fortfarande är mycket liten. Trots att han fått en ny familj, kan han inte låta bli att ta fler uppdrag för Läkare utan gränser. Det gör att jag både beundrar och föraktar honom. Är det okej för en förälder att ta sådana risker som Martin Roeykens gör?

Mika och Bea, två av de kidnappade, har släktingar som kan tänka sig att hjälpa till och det bidrar till mer eller mindre trovärdiga sidospår. Handlingen kretsar en del kring terrorledaren Abu Zai och det som driver honom. Det är intressant skildrat och bidrar visserligen till en viss förståelse för hans dåd, men ursäktar det definitivt inte. Att det verkar finnas en koppling mellanAbu Zai och Roeykers fru är kittlande, men också lite krystat. Ibland blir historien lite väl osannolik och jag blir inte så lite irriterad på vissa saker Bella gör. Klart är dock att jag aldrig har tråkigt under läsningen av Saharasyndromet. Karaktärerna är intressanta, kanske främst Bella och Metta och tempot är skyhögt. Inte en död stund. Extra plus också för miljön och bokens aktualitet.

 

 

Mad Men med mord

highsmith_framlingar_pa_ett_tag_omslag_inb_0

Igår firade bokklubben Bokbubblarna femårsjubileum med att dricka bubbel, äta japanskt och prata om Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith. Faktiskt glömde vi att sätta betyg, men vi var helt klart oeniga. Det vi var överens om att det är en riktigt snygg och välskriven bok, men då karaktärerna är mycket distanserade tyckte vissa att de var svåra att ta till sig. Själv älskade jag sättet Highsmith håller oss på avstånd och fascinerades av de på många sätt obehagliga och opersonliga huvudpersonerna. Ingen går egentligen att tycka om fullt ut, inte ens går de alla att förstå. Jag älskar också miljön och tidsandan, det kontrollerade och ytan som alltid verkar vara viktigast. Mad Men med mord är en bra beskrivning.

I Främlingar på ett tåg möts två män under en resa som kommer att förändra deras liv. Arkitekten Guy Haines verkar inledningsvis vara en ganska vanligt man, medan den rike Charles Bruno framstår som mer misslyckad. Han må vara rik, men han bor fortfarande med sin mamma och verkar ha få vänner. De två börjar samtala, äter middag ihop och börjar prata om personer som de gärna skulle slippa ha i sitt liv. Guy har en fru han inte längre älskar, som skjuter upp skilsmässan och Charles Bruno vill bli av med sin far. Egentligen är det väl främst den senare som på allvar tycker att de ska “byta mord” med varandra, Guy tror nog inte han menar allvar och när Bruno verkligen tar livet av Guys fru börjar allt spåra ur. Guy, den “vanliga” killen vill gärna leva ett okomplicerat liv, men nu är ett sådant liv ett minne blott.

Främlingar på ett tåg släpptes 1950 och en vecka senare såldes filmrättigheterna till Alfred Hitchcock. Jag har inte sett filmen, men jag kan förstå att Hitchcock ville göra film av denna krypande läskiga thriller. Om den är skrämmande att läsa, måste den vara ännu hemskare som film. I förordet av Henrik Berggren kallas Highsmiths genre för existentiella thrillers och det är en bra beskrivning. Det är inget blod och få läskiga detaljer, men extremt mycket tankar och känslor kring det som sker. Budskapet är glasklart, den som begår ett brott blir aldrig fri. Det är också tämligen glasklart att nutida författare, som Gillian Flynn, inspirerats av Patricia Highsmith. Jag är helt klart sugen på att utforska hennes författarskap vidare.

bokbubblarna

 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: