enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Boktankar Sida 1 av 127

Jag sörjer Binyavanga Wainaina

Den kenyanske författare Binyavanga Wainaina var avslutningstalare på Stockholm Literature 2015. Jag såg honom och fångades direkt av hans enorma personlighet. Han tog över rummet med sin energi och fick alla att lyssna. Bland annat läste han en text om en semester i Ghana, Nairobi i juni, ett sjukhus i Nakuru, en familj, kärlek, död, skoskav och tennis. Samma meningar som användes på olika sätt och rörde sig som i cirklar. Först försökte jag hänga med, men till slut lutade jag mig bara tillbaka

Senare läste jag hans självbiografiska bok En dag ska jag skriva om den här platsen om livet som homosexuell med allt vad det innebär om man, som Binyavanga, är född i Nakuru, Kenya. Trots att homosexualitet är något som är straffbart i Kenya kom han ut för allmänheten i januari 2014 med texten I am a homosexual, mum på bloggen Africa is a country, en blogg som jag följt de senaste åren. Sedan dess har han varit en av Afrikas största och mest inflytelserika HBTQ-aktivister.

Binyavanga Wainaina fick också sin kritiska text How to write about Africa publicerad i Granta. En text som ironiserar över de texter som skrivs om Afrika.  Hur det måste finnas något av orden Africadarkness eller safari i titeln och att bilden på framsidan av en bok måste vara en bild på en svältande afrikan, eller en med ett stort vapen, självklart med bar överkropp. Om det inte är en nobelpristagare självklart, eller Nelson Mandela. Det är en intressant text, som får i alla fall mig att skämmas lite över vår totala förenkling av en kontinent som består av drygt 50 länder och 900 miljoner människor.

Binyavanga Wainaina var också en av grundarna av Kwani Trust, som drev kenyanska litterära magasinet Kwani? och tillhörande bokförlag med bas i Nairobi. Målet för dem var och är att skapa en kulturell plattform för framtida författare.

När jag idag nåddes av nyheten att Binyavanga Wainaina avlidit blev jag verkligen ledsen. Han var en man som skulle leva länge, skriva fler böcker och påverka oss ovetande och ignoranta européer i vår syn på den gigantiska kontinent som är så mycket mer än darkness och safari. Nu blir det inte så.

Binyavanga Wainaina blev 48 år. I december 2016 berättade han att han var hiv-positiv och han har dessutom drabbats av flera hjärtinfarkter de senaste åren. Det var också en hjärtinfarkt som tog hans liv.

 

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

52 bra saker: Vackra omslag

Självklart ska en inte döma boken efter omslaget, men vackra omslag lockar mig och en bra bok med ett fint omslag är helt klart en extra bra bok. En bok att äga. Det är också viktigt att omslaget passar med innehållet. På bilden ovan finns några omslag jag tycker extra mycket om.

Vilka är dina favoriter?

Vad får mig att läsa och att rata?

Det finns ju oändligt med böcker att läsa, fler än det finns en chans att läsa under en livstid även om jag hade ägnat livets alla vakna timmar åt att just läsa. Ett urval är alltså nödvändigt och jag har därför funderat över vad som gör att jag väljer att läsa just de böcker jag läser.

Några saker lockar alltid. Vardagsskildringar, gärna franska och brittiska, men för all del också svenska. Gripande människoöden, så länge det inte handlar om självbiografier eller biografier om diverse tv-, blogg- eller youtubekändisar. Sparsmakad är en fin beskrivning och vacker och poetisk kan få igång mig. Välskriven är en förutsättning. Jag gillar också kombinationen “värme och svärta”.

Andra saker avskräcker direkt. Som böcker som beskrivs som “episka romaner” “The Great American Novel” lockar inte heller och jag skulle aldrig komma på tanken att läsa någon tegelsten om amerikanska inbördeskriget eller beskrivningar av landets förflyttning västerut. Inte heller är jag speciellt sugen på nyare böcker av män som ägnar sig åt navelskådning och använder på tok för många ord för att beskriva väldigt lite. Böcker från länder i Afrika funkar konstigt nog bättre än de från asiatiska länder och när det kommer till Sydamerika tänker jag magisk realism och drar öronen åt mig. Detsamma gäller magisk realism från andra länder ska sägas. Verklighet framför magi alltid.

En märklig sak är att vissa miljöer, som ensliga och karga öar, inte alls är min grej om boken i fråga är en spänningsroman, men däremot kan funka om det är en mer lättsam bok eller i alla fall en vardagsskidring. Miljön och isoleringen skrämmer mig när någon riskerar att dö. Det krävs harmoni för att en ö ska kännas trevlig.

Heta och sexiga böcker går fetbort och märkligt nog också historiska romaner, även av det tunnare slaget brukar ratas. Detta trots att jag är historielärare och egentligen älskar historia. Jag är också lite lätt skeptisk till böcker av typen “nutid och dåtid knyts ihop via tre fantastiska kvinnoöden” även om välskrivna böcker med denna beskrivning kan vara riktigt bra. För att inte tala om “en hemlighet som avslöjas kommer att förändra allt”. Orkar inte.

Skrönor eller böcker som beskrivs som “hysteriskt roliga” går också bort direkt. Möjligen funkar det om huvudpersonerna är underdogs, eller om boken utspelar sig i de mörka delarna av Dublin eller London. Författare som har en torr och absurd humor, likt Erlend Loe, är också min kopp te.

Något som stör mig enormt är när förlagen drabbas av dålig fantasi och liknar alla nyutgivna böcker med samma gamla titlar. Ett tag jämfördes till exempel alla möjliga och omöjliga böcker med Gone girl och Kvinnan på tåget, trots att väldigt få av dem egentligen hade fler likheter med dessa böcker än att de råkade handla om kvinnor som mådde rätt kasst.

Sedan är det de böcker som tillfälligt går bort på grund av livet. Just nu orkar jag till exempel inte läsa böcker om depression, ångest, utmattning eller arbetsrelaterade konflikter. Jag skulle inte heller vilja läsa några som helst böcker som utspelar sig i skolmiljö. Ibland är det bra att spegla sitt mående i böcker, men min vanligaste strategi är istället den jag kör nu, att gå all in på feelgood och annat lättsmält. Deckare verkar dock inte funka något vidare just nu. Lite märkligt.

Det går inte heller att komma ifrån att jag påveras av de böcker jag ser ofta i bloggar eller på instagram. Mitt läsande styrs också av vilka böcker som släpps på de e-bokstjänster jag har och de böcker som jag får hemskickade. Jag lockas också av nomineringslistor till olika priser och vill gärna läsa de böcker som är “snackisar” och som jag därför vill bilda mig en egen uppfattning om.

Mitt läsande styrs också av de utmaningar jag ger mig själv, de teman som planeras framöver på Kulturkollo och de böcker som Bokbubblarna läser tillsammans. Biblioteksböcker som måste lämnas tillbaka prioriteras också, men jag får ändå betala en massa böter alldeles för ofta. Ibland slinker en oväntad titel in, men mitt läsande är ganska planerat trots allt. Nu följer jag inte alltid de läslistor jag gör, men i bakhuvudet har jag ändå någon slags plan över den närmaste tidens läsning.

Vissa böcker hamnar liksom aldrig överst i högen, även om jag egentligen tror att de är bra. Det kan handla om en hel massa saker, som att jag inte är sugen på genren just nu, eller att jag är för trött för att läsa en för krävande bok, eller att jag har en annan bok som faktiskt måste bli läst av en eller annan anledning. Böcker som jag uttryckligen efterfrågat går alltid för de böcker som dyker upp oväntat. Om inte just dessa böcker kommer från favoritförlag och/eller är en bok som jag tror kommer att passa mig perfekt.

Vilka böcker lockas du av och vilka hoppar du över? Vad är det som styr din läsning?

Foto: Kaboompics

De nominerade till Årets bok 2019

De tolv titlar som är nominerade till Årets bok 2019 presenterades idag. Listan innehöll en rad överraskning varav en riktigt rolig. Tre titlar hade jag med på min tipslista. 

Det är inte bara titlar på listan som överraskar, utan de som inte finns med. Jag var tämligen säker på att Alex Schulman och Fredrik Backman skulle nomineras, men faktiskt är det rätt skönt att det inte blev så. Visserligen finns fortfarande några författare med stor fanbase på listan, men lite spänning kan det nog blev. Tråkigare var det att Mattias Edvardsson nominerades, då hans En helt vanlig familj  är riktigt bra.

De nominerade är:

De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag)

Ett något oväntat val och ingen bok jag hade planerat att läsa. När en bok beskrivs som “episk” blir jag lätt skeptisk. Kanske får den en chans ändå.

Det som göms i snö, Carin Gerhardsen (Bookmark Förlag)

Första delen i en ny deckarserie av en författare jag gillar, men tappat bort. Det här är definitivt en bok jag kommer att läsa.

En katts resedagbok, Hiro Arikawa (Bokförlaget Nona)

Årets stora överraskning och ett roligt val. Beskrivningen av den får mig att tro att detta kan vara en helt fantastisk bok eller en alldeles för skruvad skröna med en för stor dos smörig livsvisdom. Jag får helt enkelt läsa och se.

Järtecken , Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Ett av mina tips som gick in och det är jag väldigt glad över. Christoffer Carlsson är en skicklig författare och dessutom en mycket sympatisk och ödmjuk sådan. Det här kan mycket väl bli årets vinnare.

Manhattan Beach, Jennifer Egan (Albert Bonniers förlag)

Ännu en bok som beskrivs som en episk roman, men jag har länge tänkt läsa något av författaren, så kanske blir den här boken läst ändå.

Mörkret, Ragnar Jónasson (Modernista)

Det var oväntat många spänningsromaner nominerade i år och den här tittade jag faktiskt på så sent som i helgen då jag läste om hans andra bok Ön som kommer ut i höst. Mord på öar är inte riktigt min grej dock, inte ens när det handlar om Island.

Pachinko, Min Jin Lee (Polaris)

Det här är en nominering jag borde ha förutsett och en bok som väntar i min TBR-hög. Eftersom Sydkorea är temaland på årets Bokmässa finns det dubbla anledningar att läsa den.

Påfågelsommar, Hannah Richell (Forum)

Jag har läst Skuggan av ett år, Richells förra bok som gavs ut på svenska. Det var en bra roman som liksom Påfågelsommar utspelar sig i två tider. Det här är en nominerad jag absolut vill läsa.

Silvervägen, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)

Ännu ett tips som gick in och en av de mest självklara nomineringarna. Frågan är hur länge den här boken lever och om populariteten räcker ända till Bokmässan.

Stormvarning, Maria Adolfsson (Wahlström & Widstrand)

Just nu läser jag Felsteg, som är första delen i serien som utspelar sig på/i den fiktiva ögruppen Doggerland. Det går ganska trögt tyvärr och blir det inte bättre är det frågan om jag läser vidare i serien. Många verkar dock älska, så jag hoppas fastna snart.

Till minnet av en villkorslös kärlek , Jonas Gardell (Norstedts)

Mitt tredje tips och det här är helt klart en författare med en stor skara fans, vilket gör att Till minnet av en villkorslös kärlek kommer att placera sig högt. Det är en bra bok också, det är det, men inte hans bästa. Kanske kan Gardell stå för årets bittra förlorartal?!

Vaggvisa, Leila Slimani (Natur&Kultur)

Så himla kul att Vaggvisa nominerades, då det var en av de absolut bästa böckerna jag läste förra året. Jag vågade inte ta med den bland mina tips, då det kom ut precis i månadsskiftet mars/april 2018 och jag var rädd att det var för tidigt. Fantastisk bok!

 

Nu har juryn gjort sitt och läsarna tar över. Du kan rösta på din favorit här.

En enkät på Världsbokdagen

Jag hittade en enkät som jag publicerade för fler år sedan och tycker fortfarande att den är intressant. Den sammanställdes efter en föreläsning med fantastiske Aidan Chambers. Det var bland annat han som talade om att höra en röst i huvudet när man läser och hur det kan hjälpa till att faktiskt förstå innehållet bättre.

Vissa frågor har tagits bort, andra lagts till, men grunden är fortfarande densamma. Det vore roligt att få veta hur ni är som läsare.

Hur är du som läsare?

Markera de alternativ som beskriver dig bäst.

 

snabb/långsam

läser alla ord/ skummar en del

gillar långa beskrivningar/ hoppar över det som inte för historien framåt

väljer bok efter författarens språk/tycker att innehållet är viktigare än språket

kommer ihåg detaljer/ kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker/ läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker/ tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor/ idealboken är på mer än 400 sidor

gillar att läsa bokserier/föredrar fristående böcker

tjuvkikar på slutet/ läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag/ skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter/ undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation/ vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra/ rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet/ hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker/ gillar inte ljudböcker

föredrar e-böcker/ föredrar fysiska böcker

vill äga mina böcker/ lånar ofta böcker

läser främst böcker i en genre/ gillar att variera min läsning

läser ofta om böcker/ läser sällan eller aldrig om böcker

gillar att läsa böcker av författare som fått priser/ bryr mig inte om litterära priser

läser alltid på svenska/ läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst/glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp de böcker jag läser/ skriver inte upp böcker jag läser

räknar hur många böcker jag läser per år/ bryr mig inte om antalet böcker jag läser

läser varje dag/ läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande/ tycker att läsning är ansträngande

 

Så, här har ni mig som läsare. En ganska rastlös sådan som läser snabbt, skummar en del och ibland hoppar över långa beskrivningar. Om de inte är skrivna av en författare som har ett synnerligen vackert språk, för sådana gillar jag. Jag väljer tunna böcker framför tegelstenar och tycker att idealboken är tunnare än 400 sidor. Bokserier läser jag gärna om de håller god kvalitet, men bäst är nog ändå fristående böcker med en riktig början och ett definitivt slut. Fördelen med serier är att de är enkla att läsa för en trött hjärna. Efter föreläsningen av Aidan Chambers har jag lärt mig att framkalla en röst i mitt huvud och har gett det som tips till många elever som inte är så goda läsare. Det hjälper en att förstå en text som är lite mer komplex. Däremot gillar jag inte ljudböcker.

Jag skulle aldrig tjuvkika på slutet och läser i princip aldrig baksidestexter pga risk för spoilers. Har köpt böcker på grund av snyggt omslag, men eftersom jag nu läser främst e-böcker har de fått en minskad betydelse. Boktjänster som Storytel och Nextory har gjort att jag köper färre böcker, men jag betalar ju ändå för dem. Vissa böcker vill jag äga och då köper jag dem.

Jag rekommenderar ofta böcker till andra och har vissa boktipsare som jag litar extra mycket på. Hela bokbloggarvärlden är ju ett enda virrvarr av boktipsande och det är nog därför jag älskar den. Det är också bloggandet som fått mig att ha bättre koll på böcker jag läser och dessutom räkna dem. Inte för att det är en tävling, men för att statistik är kul och för att jag behöver lite press.

Jag gillar att variera min läsning och läser böcker ur olika genrer. Ofta fastnar jag däremot i en genrer under en period innan jag går vidare. Böcker av pristagare läser jag om de lockar, men när det gäller t.ex. Nobelpriset har jag som mål att läsa något av alla pristagare. Det går dock sjukt långsamt. Läsning är för mig främst ett sätt att slappna av och jag läser i alla fall några sidor varje dag. Om jag inte kan, orkar, hinner läsa är det ett tecken på att jag är alldeles för stressad. Det brukar också märkas genom att jag får svårare att läsa krävande böcker och/eller böcker på engelska.

 

 

 

Bild från Kaboompics

Årets svenska feelgoodroman

Jag kommer inte att besöka Feelgoodfestivalen i år heller, men rösta i tävlingen Feelgoodpriset kan jag absolut tänka mig att göra. Jag har läst långt ifrån alla, men slås ändå av hur mycket bra svensk feelgood som kommer ut nu för tiden. För några år sedan var det bara engelskt och amerikanskt som gällde om man ville ha kvalitet.

Totalt är 25 titlar nominerade och av dem har jag läst:

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson, Printz Publishing

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, Louise Bäckelin förlag

Julia och Jack av Anna Lönnqvist, Louise Bäckelin förlag

Söta röda sommardrömmar av Christoffer Holst, Lovereads Forum

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund, Norstedts förlag

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson, Bokförlaget Forum

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy, Norstedts

På läsplattan finns redan Fröken Liljekonvalj av Kristin Emilsson, Lind & co, som har recdatum 15 maj och jag kan dessutom tänka mig att läsa Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg, Bokförlaget Forum och Älskar, älskar inte av Eleonor Sager. Lind & co.

Fram till 1 juni går det att rösta på sina favoriter och därefter väljer en jury vinnaren bland de fyra titlar som fått flest röster.

Jag gillar alla de böcker jag läst, men om jag måste välja fyra blir det Frida Skybäck, Anna Lönnqvist, Christoffer Holst och Jenny Fagerlund. Kristin Emilsson är dock en favorit och jag ser fram emot att läsa hennes nya.

Vilka är dina favoriter?

Vad får oss att må så dåligt?

Någonting är så väldigt skevt i vårt samhälle. Fler och fler mår dåligt. Den psykiska ohälsan är utbredd. Ändå är vi så otroligt måna om att presentera en perfekt yta. Likt jaget i Werner Aspenströms dikt Regnar gör det alltid, försöker vi ruska av oss regndropparna i smyg så att ingen ska märka att vi gråtit.

Just nu befinner jag mig både på jobbet och i det privata bland unga människor som är eller varit på botten, men som faktiskt vågar må dåligt så att det syns. Det är ett bra och viktigt första steg. Många lever som fångar bakom fasaden och vågar aldrig dela med sig av sin ångest.

På Facebook delade någon ett bildcollage med rubriken “This is what depression looks like” och bilderna var av en rad leende, till synes välmående människor. En av dem var Tim Bergling, kanske mer känd som Avicii. I dagarna släpptes en ny singel av honom och snart kommer ett helt album. Alla intäkter som genereras från det SOS han skickar från andra sidan kommer att gå till en fond som Berglings familj upprättat i hans namn.

För ett par dagar sedan blev jag påmind om Therése Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra och tänkte på hur den drabbade mig när jag läste den. Lindgren vågar verkligen dela med sig av det mest förbjudna och det är så otroligt viktigt att någon vågar göra det.

Så här skrev jag om boken på Kulturkollo 20 februari 2017.

Therése Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra börjar på galan Guldtuben, då den kända youtubern (heter det ens så) nominerats till flera priser och också vinner. Hon berättar hur hon förberett sig i veckor och köpt de perfekta kläderna. Hur kameran på galan förflyttar sig mellan de nominerade, men hur den inte kan stanna vid henne. Hon är nämligen inte där. Klänningen hänger i garderoben och hon sitter hemma i soffan. Jag lyssnar på boken i bilen och när författaren som själv läst in boken ger förklaringen “för ibland mår jag inte så bra” drar jag efter andan. För precis så är det. Psykisk ohälsa begränsar och gör att man inte kan göra saker som egentligen är roliga. Man mår helt enkelt för dåligt. Therése Lindgren berättar om det med en ärlighet som är beundransvärd. Hon delar allt som de flesta gör sitt yttersta för att försöka dölja och det är så bra och så viktigt att hon gör det. För den som följer Therése Lindgren är det lätt att se henne som den perfekta tjejen. Framgångsrik, snygg och energifylld. Det är få som låter andra se bakom fasaden, men det är viktigt att vi vågar göra det. 

Ibland mår jag inte så bra är den bok som är mest populär bland mina elever just nu. Två klasser har själva fått välja en sakprosabok och minst tio läser just den här. Alla är tjejer, men i övrigt är de ganska olika. Inte konstigt egentligen att den är populär, då den psykiska ohälsan är utbredd, men få vågar tala om den. Fortfarande är den som lider av psykisk ohälsa sedd som en knäpp och svag person. Lindgren visar med all önskvärd tydlighet att det är precis tvärt om. Den som drabbas av utmattningssyndrom, som hon själv gjort, är de som jobbar extra hårt men som har svårt att sätta gränser.

Lindgren blandar ganska lättsamma anekdoter, med allvarligare berättelser. Hon delar med sig av de stunder då hon mått som sämst, bjuder in oss i behandlingsrummet där hon får hjälp och ger oss också enkla, konkreta tips på hur en riktigt jobbig situation kan bli lättare. Det går att andas sig ur en panikattack och du kommer inte att dö. Samtidigt är det viktigt att inte bara försöka fixa allt själv, utan att faktiskt be om hjälp. I slutet av boken finns just sådana tips. Det är bra.

En sak som jag fastnade för var de berättelser om saker som varit gigantiska för Lindgren, men som för andra var ganska oviktiga. Hon berättar till exempel om ett glasbord som hon gjorde sönder och hur arga hennes föräldrar blev. Det är något som hon fortfarande tänker på många år senare. När hon tar upp det med sina föräldrar visar de sig att de knappt minns det. Visst var de arga då, men det var ingen stor grej. Just förmågan att förstora saker känner jag igen mig i. Jag kan spela upp konversationer jag haft med personer för mer än 20 år sedan och må dåligt. Någonstans inser jag att den personen självklart inte kommer ihåg samtalet. Kanske kommer hen inte ens ihåg mig. Ändå ödslar jag energi på det. Visst är det märkligt? I samtal med de elever som läser boken har jag insett att det här att tänka för mycket och vara överdrivet rädd för vad andra ska tycka är väldigt vanligt.

Veckans tema är hälsa och välmående. Att erkänna psykisk ohälsa och försöka få hjälp att må bättre är ett viktigt steg mot just det. Det handlar inte om att gräva ner sig, tvärtom handlar det om att inte göra det. Att läsa om andra som mår dåligt är bra för att inte känna sig ensam. I fallet med Therése Lindgren är det också viktigt att någon som på ytan är perfekt, faktiskt inte är det. Det ger hopp. Psykisk ohälsa handlar inte om att vara knäpp eller dum i huvudet. Vi ska inte normalisera ett dåligt mående, men det är hög tid att vi slutar skuldbelägga de som faktiskt inte mår så bra. Att må psykiskt dåligt är ingenting att skämmas för, skriver Lindgren och så måste det få vara. För några år sedan såg jag för första gången uttrycket “psykiskt förkyld” i en krönika av Emmy Rasper. Tänk om det vore okej att ibland få sjukskriva sig för psykisk förkylning, för att på så sätt kunna undvika värre psykisk ohälsa. Det vore ett stort steg framåt för en bättre hälsa för väldigt många.

Snart dags för läslov

Påsklov är en riktig lyx som jag som lärare verkligen är tacksam över. Efter att ha stressat runt som en tok de senaste veckorna känner jag mig dock mer än värd det. Nu finns en hel del måsten kvar även en “ledig” vecka, men jag planerar ändå att få till tillräckligt många lässtunder för att kunna kalla lovet för läslov. När jag haft det extra stressigt är just egentid i sällskap av en bok min bästa återhämtning. Det finns sociala måsten, men jag behöver minimera dem för att må bra.

Vad ska jag läsa i påsk då?

Egentligen har jag inte större planer, mer än att jag vill läsa lite lyrik, som ju är min utmaning i april. Jag märker dock att en stressad hjärna går dåligt ihop med just lyrik, som kräver lugn och eftertänksamhet. På vänt ligger dock såväl Jag glömmer ingen: Valda dikter av Gunvor Hofmo som Skönheten: Dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg av Gabriela Mistral.

Tre andra böcker i min TBR-hög är:

Felsteg av Maria Adolfsson

Aniara av Harry Martinsson

Emil av Johan Heltne

 

 

Photo by Kari Shea on Unsplash

Det som surrar, brusar och bökar

Igår kom jag till jobbet och var helt säker på att det var två jobbveckor kvar till påskledigheten, men snart blev jag varse att det endast är en. Ja, knappt en nu då. Reaktionen blev glädje blandad med akut stress. Det som inte hinns med till påsklovet hinns inte med alls, lyder det gamla lärartalesättet och jo, det brukar tyvärr stämma.

Av de fem kurser jag har just nu känner jag mig hyfsat lugn i två. De andra tre ger mig rejäla stresshysterier. Runt i skallen snurrar saker jag borde hinna gå igenom (mitt ansvar), uppgifter jag verkligen behöver ha in (elevernas ansvar) och virtuella högar med uppgifter jag behöver bedöma (mitt ansvar) samt ett gäng kompletteringar som behöver konstrueras (mitt ansvar) och genomföras (elevernas ansvar)

Veckans utmaningsfråga på Kulturkollo den här veckan lyder: vad surrar, brusar och bökar i ditt huvud just nu? och jag planerar att bjuda på ett inlägg som är ungefär lika osammanhängande som min hjärna är just nu.

Hur ska jag hinna med allt jag vill och måste göra under påsken och ändå få tid att varva ner? Det är kanske det jag funderar mest på just nu. Svaret är att det troligen inte blir mycket tid över när de nära och kära fått sitt, men i år hoppas vi kunna minimera de sociala aktiviteterna och försöka ta det lugnt med familjen så mycket det bara går.

Har det kommit några bra deckare att läsa under påsken? En genre som kan vara så himla bra och så väldigt tråkig. Jag är lite sugen på The Stone Circle den nya boken om Ruth Galloway av Elly Griffiths, men den kommer inte alls i april som jag trodde, utan i början av maj. Den får alltså vänta, men å andra sidan har jag en massa andra böcker att läsa.

I helgen gjorde jag förresten ett drastiskt val. Jag bytte BookBeat mot Nextory. Egentligen är det vansinne att ens ha två e-bokstjänster, men så får det vara i alla fall ett tag. Jag börjar med två gratisveckor på Nextory och sedan får jag utvärdera. Storytel har jag kvar, men jag gillade de förbättringar Nextory gjort sedan jag testade dem sist. BookBeat har däremot fått ett sämre utbud, eller så handlar det kanske framför allt om att de har en riktigt dålig översikt på sin sida, vilket gör att jag har svårt att hitta rätt. Dessutom saknar jag att kunna sätta bokmärken och skriva anteckningar digitalt när jag läser.

Fint väder betyder uteläsning och pollen i massor, medan dåligt väder betyder inneläsning, mindre pollen och även en del tv-tid. Vilket är egentligen bäst under påsken? Lite av varje hoppas jag på, men gärna så lite pollen som möjligt. Våren är en underbar årstid, men just kliande ögon och rinnande näsa hade jag klarat mig utan.

Något som verkligen surrar rejält är alla smådjur som vanar. Jag har fått sjukt många, riktigt stora myggbett som kliar galet mycket. Jag fattar inte hur myggen har lyckats hitta till både rygg, rumpa, lår, vad, mage och bröst. Rätt skickligt. Av de flygande varelserna har jag två favoriter, citronfjärilen och sädesärlan. Båda fina vårtecken, men än så länge är det bara citronfjärilen jag sett. Skönt att det var en gul fjäril jag såg först, för då ska ju sommaren bli fin.

Ungefär det här surrar i mitt huvud just nu. Och en massa annat som jag inte ens kan få tag på.

Aprilböcker att se fram emot

Jag behöver VERKLIGEN inte fler böcker på min “vill-läsa-lista”, men det kommer ju nya böcker hela tiden och nya böcker är trots allt något av det bästa jag vet. Följande titlar ser jag fram emot i april:

Anteckningar från en orolig planet, Matt Haig, Bokförlaget Polaris, april

Den som lever stilla, Leonora Christina Skov, Bokförlaget Polaris, april

En trött mammas dagbok, Gill Sims, Lind & co, april

Mitt hjärta borde slå någon annanstans, Mia Öström, Gilla Böcker, april

My bloody Valentine, Christine Détrez, [sekwa], april

Ett system så magnifikt att det bländar, Amanda Svensson, Norstedts förlag, 1 april

Fjädrar, Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, 1 april

Pixibox: Louise Winblad, Kartago, 1 april

Till Daniel, Olaug Nilssen, Albert Bonniers förlag, 2 april

Med varje andetag, Nicholas Sparks, Forum Bokförlag, 3 april

Regnmannen, Jonas Karlsson, Wahlström & Widstrand, 4 april

Där solen går upp i väster, Britta Röstlund, Norstedts förlag, 8 april

De sista tanterna, Fatima Bremmer, Magnus Wennman, Bokförlaget Forum, 10 april

Du är aldrig ensam, Chevy Stevens, Printz Publishing, 10 april

Crazy rich i Asien, Kevin Kwan, Bokförlaget Forum, 14 april

Djävulen i den vita staden, Eric Larsson, Bookmark förlag, 15 april

Gå förlorad, Agnes Lidbeck, Norstedts förlag, 15 april

Går genom vatten, går genom eld, Christian Unge, Norstedts förlag, 15 april

En underbar död, Emma Ångström, Piratförlaget 16 april

Vem dödade min far, Édouard Louis, Wahlström & Widstrand, 18 april

Och bergen ska rämna, Erika Olofsson Liljedahl, Historiska media, 23 april

Trädhjärta, Gabriella Frödén, Natur & Kultur, 27 april

Drömlistan, Julien Sandrell, Bokförlaget Forum, 29 april

Staden, Camilla Sten, Norstedts förlag, 29 april

Sida 1 av 127

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: