enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Boktankar (Sida 1 av 125)

Veckoutmaning om kärlek, lidelse och dyrkan

Det är fokus på kärlek på Kulturkollo den här veckan och utmaningen handlar om kulturella kärlekspar. Så här skriver Fanny:

Kulturen fylls av kärlekspar, oförglömliga, otroliga, förutbestämda, obegripliga och alldeles fantastiska.

Denna vecka vill vi att du listar just sådana par – de oförglömliga, de osannolika, de mest självklara kärleksparen du kan komma på. Tänk litteratur, tänk teater, film, serier eller varför inte ur konstens värld.

Dags att lista kärlekspar alltså.

När det gäller böcker vill jag lyfta fram två klassiska kärlekspar som inte har det så lätt. Jag tänker på Kristina och Karl-Oskar i Vilhelm Mobergs Utvandrarepos och Lotten och Henning i Per Anders Fogelströms Stadserie. Kärleken som är så stark, men som även om den är livslång inte får så många år.

Även mer moderna andra kärlekspar får för kort tid tillsammans av skäl de inte kan råda över. Jag tänker till exempel på Rasmus och Benjamin i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar

Sedan finns det de som trasslar till det själva. Inte sällan byggs böcker, filmer och tv-serier kring ett triangeldrama och även om jag egentligen är skeptisk till konceptet gillade jag verkligen serien Felicity som sändes i fyra säsonger 1998-2002. Tjugo år sedan första säsongen alltså, jisses! Felicity valde mellan Noel och Ben. Jag var alltid Team Ben. De här tio fina ögonblicken gjorde mig väldigt nostalgisk och lika rörd.

Här finns en fin artikel med skådespelarna tjugo år efter sista avsnittet, där de bland annat talar om att ta upp serien igen för att se vad som hänt med karaktärerna. Det är en serie jag mer än gärna skulle se!

Här finns ett inlägg med tio andra minnesvärda kärlekspar att älska.

Ensam och stark

Veckans tema på Kulturkollo har varit “ensam är stark” och vi har funderat kring det här med ensamhet, självvald sådan och den sortens ensamhet som mest handlar om att vara bortvald.

Själv tycker jag om att vara ensam, men jag bor inte ensam, har familj, vänner och ett jobb jag trivs med där jag i princip aldrig är ensam. Det är lätt för mig att önska ensamhet.

Mitt behov av tid för mig själv har alltid varit stort. Jag hade vänner under skoltiden, men efter skolan ville jag ofta vara ensam. Det gjorde att jag egentligen aldrig hade någon “bästis” och den gång jag faktiskt hade det och hon ville umgås dagligen orkade jag inte, utan “gjorde slut”.

Konstigt nog var jag väldigt osjälvständig när jag träffade min första pojkvän. Inte alls hälsosamt när jag tänker på det. Självständigheten har kommit mer och mer och speciellt de senaste åren har det varit väldigt viktigt för mig att ha ett eget liv. Min familj är fantastisk, men jag behöver vara mig själv också.

Att bo på hotell i enkelrum är något av det bästa jag vet, men jag har aldrig rest ensam på riktigt. Visst har jag gett mig iväg hemifrån utan sällskap, men alltid på litteraturrelaterade saker där det finns minst en bokbloggare att umgås med. Att resa med Breakfast Bookclub är t.ex. ett perfekt sätt att kombinera ensamresande med mycket sällskap. Senast var vi i Brighton och där gick det utmärkt att slå ihjäl tid utan sällskap, men Annette fanns bara en våning upp på hotellet och ofrivillig ensamhet uppstod inte.

Nästa steg är att resa ensam på riktigt. Utan att träffa någon annan helst. Inte till något isolerat ställe, det hade jag nog inte fixat, men till ett ställe där det funkar bra att vara själv. Utan schema, utan måsten, med ett gäng böcker och gärna havet som sällskap. Jag får klura på det.

Jag har försökt att komma på böcker, filmer eller tv-serier som handlar om en ensam, stark kvinna som ger sig ut i världen av egen fri vilja, utan att fly från något och utan att söka efter en man eller utan att söka i alla fall slutligen hitta sig själv genom en man. Faktiskt kommer jag inte på någon. Gör ni?

Photo by Sweet Ice Cream Photography on Unsplash

 

Nordiska rådet prisar Au∂ur Ava Ólafsdóttir

I tisdags mottog Au∂ur Ava Ólafsdóttir Nordiska rådets Litteraturpris för sin roman Ör (Ärr på svenska) som handlar om Jónas som planerar att ta livet av sig och reser iväg till ett land som varit i krig, så att hans dotter inte ska riskera att hitta hans kropp.

Jag lyssnade på  Au∂ur Ava Ólafsdóttir under förra årets upplaga av Stockholm Literature och det var en upplevelse. Hon samtalade med Daniel Sjölin och var precis en så stark samtalspartner som han behöver för att inte sväva ut. Lite påminner hon om Erlend Loe i sitt sätt att vara rolig, utan att verka medveten om det.

Nordiska rådet delar ut priser i flera kategorier (förutom i litteratur också i  film och musik) och priset för bästa barn- och ungdomsbok gick till bilderboken Træið (Trädet) av den färöiska författaren Bárður Oskarsson.

 

Foto: Saga Sig

Nervkittlande november

Jag hade först tänkt läsa nobelpristagare i november, men insåg att jag inte kommer att orka. Istället blir det spänning som tema under månaden, inte bara deckare, utan också andra böcker som kan anses väcka rädsla, obehag och/eller andra starka känslor.

Jag tänker bland annat på de nominerade till Årets bästa svenska och översatta kriminalroman, där jag bara läst en i varje kategori och andra olästa böcker i hyllan.

Det skulle kunna bli så att jag läser följande böcker:

Darktown, Thomas Mullen

Profetens vinter, Håkan Östlundh

Innanför murarna, Maria Ernestam

Skendöda, Louise Boije af Gennäs

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg

Den rätta tiden för en kula i hjärtat, Un-Su Kim

Jag släpper dig aldrig, Petra Holst

Den brinnande flickan, Claire Messud

Hantverkaren, Sharon Bolton

Familjen i huset bredvid, Sally Hepworth

En främling i mitt hus, Shari Lapena

100 bra böcker från 2000-talet enligt O

I torsdags publicerade jag en lista med böcker som en grupp amerikanska kritiker ansåg vara århundradets bästa hittills. Den enda nordiska titel som tog sig in på listan var Knausgårds Min kamp, som jag rent objektivt kan förstå är stor litteratur, men som jag aldrig haft någon önskan att läsa.

Självklart måste jag göra en egen lista, en som med all säkerhet blir ännu mer subjektiv än den som Vulture Magazine tog fram. Mitt läsande styr mitt urval och jag har valt att bara ta med böcker jag läst. Vissa skulle kunna ses som objektivt bra, om litteraturpriser och/eller popularitet gör en bok bra. Min lista har dessutom en rätt rutten könsbalans, till kvinnornas fördel och jag är inte så himla bättre på att undvika det etnocentriska än Vulture Magazines grupp. Det är helt enkelt en samling böcker som jag tycker om. Jag har inte placerat böckerna i ordning, det vore alldeles för svårt.

På Vultures lista samlas skönlitteratur i olika former med sakprosa. På min finns nästan bara skönlitteratur, men några självbiografier och biografier har fått slinka med. Några titlar har min lista gemensamt med originallistan. Jag börjar med dem. Andra finns med på min Topp 100 som reviderades i somras. Vissa finns inte med på någon lista, men är ändå väldigt bra. Vissa kanske var fantastiska när de kom, för att de var så annorlunda då, men har nu fallit lite i glömska. Andra kommer alltid att vara fantastiska.

Här finns i alla fall 100 bra böcker från 2000-talet enligt O:

  1. Never let me go, Kazuo Ishiguro, 2005
  2. Neapelkvartetten, Elena Ferrante, 2011-2015
  3. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth, 2004
  4. Billy Lynn’s long halftime walk, Ben Fountain, 2012
  5. Sju årPeter Stamm, 2010
  6. The hate u give, Angie Thomas, 2017
  7. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka, 2002
  8. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid, 2007
  9. Ghana must go, Taiye Selasi, 2014
  10. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides, 2001
  11. Stål, Silvia Avallone, 2010
  12. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz, 2004
  13. Flickan och skulden, Katarina Wennstam, 2002
  14. Vi är alla helt utom oss, Karen Joy Fowler, 2013
  15. Den drunknadeTherese Bohman, 2010
  16. Presidentens hustru, Curtis Sittenfeld, 2008
  17. Jag ger dig solen, Jandy Nelson, 2014
  18. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas, 2002
  19. Den vita staden, Karolina Ramqvist, 2015
  20. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson, 2014
  21. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg, 2014
  22. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, 2015
  23. Memorys bok, Petina Gappah, 2015
  24. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson, 2009
  25. Vitsvit, Athena Farrokhzad, 2013
  26. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru, 2003
  27. Jag, En, David Levithan, 2012
  28. Mississippi, Hillary Jordan, 2008
  29. Frälsningsarmén, Abdellah Taia, 2006
  30. Vända hem, Yaa Gyasi, 2016
  31. Prins Charles känsla, Liv Strömquist, 2010
  32. Efter attentatet, Yasmina Khadra, 2006
  33. Paradisträdgården, Amy Waldman, 2011
  34. Busters öron, Maria Ernestam, 2006
  35. Tillsammans är man mindre ensam, Anna Gavalda, 2004
  36. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro, 2001
  37. Varför vara lycklig när du kan vara normal?, Jeanette Winterson, 2013
  38. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie, 2006
  39. Vi, Kim Thùy, 2001
  40. Wylding HallElizabeth Hand, 2015
  41. Igelkottens elegans, Muriel Barbery, 2009
  42. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui, 2010
  43. Sharp Objects, Gillian Flynn, 2006
  44. No och jag, Delphine de Vigan, 2009
  45. Ett litet liv, Hanya Yanagihara, 2015
  46. Fortfarande Alice, Lisa Genova, 2007
  47. Allt som återstår, Elin Boardy, 2012
  48. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò, 2017
  49. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson, 2009
  50. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole, 2007
  51. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt, 2016
  52. Pojkarna, Jessica Schiefauer, 2011
  53. Svalornas lek, Zeina Abirached, 2010
  54. Morgon i Jenin, Susan Abulhawa, 2006
  55. Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist, 2004
  56. Svinalängorna, Susanna Alakoski, 2012
  57. En man som heter Ove, Fredrik Backman, 2012
  58. En bön för de stulna, Jennifer Clement, 2012
  59. Att föda ett barn, Kristina Sandberg, 2010
  60. Hausfrau, Jill Alexander Essbaum, 2015
  61. Torka aldrig tårar utan handskar, Jonas Gardell, 2012-2013,  (hela trilogin)
  62. Asfaltsänglar, Johanna Holmström, 2013
  63. Vad jag älskade, Siri Hustvedt, 2004
  64. En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, Diana Janse, 2010
  65. Hey Princess, Mats Jonsson, 2011
  66. Kärlekens historia, Nicole Krauss, 2005
  67. Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, Eli Levén, 2010
  68. Vi ses på Place de la Sorbonne, Justine Lévy, 2011
  69. Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm, 2012
  70. Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis, 2015
  71. How to be a woman, Caitlin Moran, 2011
  72. En gåtfull vänskap, Yoko Ogawa, 2003
  73. Väldigt sällan fin, Sami Said, 2012
  74. Persepolis, Marjane Satrapi, 2000
  75. Jag är allt du drömt, Ali Smith, 2006
  76. Niceville, Kathryn Stockett, 2009
  77. Berättelser från yttre förortenShaun Tan, 2012
  78. En dag ska jag skriva om den här platsen, Binyawanga Wainaina, 2015
  79. När gud var en kanin, Sarah Winman, 2011
  80. Och i Wienerwald står träden kvar, Elisabeth Åsbrink, 2011
  81. Tretton skäl varför, Jay Asher, 2007
  82. Människoätande människor i Märsta, Aase Berg, 2009
  83. Engelsforstrilogin, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, 2011-2013
  84. Hägring 38, Kjell Westö, 2013
  85. Mig äger ingen, Åsa Linderborg, 2007
  86. Berlinerpopplar, Anne B Ragde, 2004
  87. Mocka, Tatiana de Rosnay, 2017
  88. Tusen strålande solar, Khaled Hosseini, 2007
  89. Du försvinner, Christian Jungersen, 2014
  90. Det eviga folket är inte rädda, Shani Boianjiu, 2013
  91. Tigern i Galina, Téa Obreht, 2009
  92. En ny tid , Ida Jessen, 2015
  93. Stopptid, Juli Zeh, 2014
  94. Gryningsfeber, Péter Gárdos, 2010
  95. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian, Sherman Alexie, 2007
  96. Litet land, Gaël Faye, 2016
  97. Comedy Queen, Jenny Jägerfeld, 2018
  98. Brun flicka drömmer, Jacqueline Woodson, 2014
  99. Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell, 2017
  100. Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, 2014

 

Vilka böcker skulle återfinnas på din lista? Har vi några favoriter vi delar? Är det några böcker du älskar som saknas på listan?

 

Photo by Aaron Burden on Unsplash

Vikten av att bli en läsare

Varje år när jag tar emot nya ettor brukar jag fråga dem om läsning. Få läser regelbundet, men de som gör det läser massor. De flesta har någon bok de gillat och nästan alla brukar fixa den gemensamma läsningen i skolan. Jag försöker göra läsning till ett samtalsämne i vardagen och ger ofta tips på böcker jag just läst. Vägen från att läsa en och annan bok till att faktiskt bli en läsare är dock lång. Dessutom är det tydligt att de som är läsare “på riktigt” nästan uteslutande är tjejer. Det är utan tvekan en av anledningarna till att betygsglappet mellan killar och tjejer ökar.

Emma Lejsne twittrade om pojkars läsning och länkade till sin text i Sydsvenskan. En text som tyvärr är låst, men ämnet är viktigt. Läsande förebilder är viktiga, att föräldrar (inte bara mammor) läser för sina barn är viktigt.

Kanske är det så att vi underskattar pojkars läsning, som forskaren Stig-Börje Asplund påstår i den här intressanta artikeln, men klart är trots allt att det är viktigt att all läsning av skönlitteratur inte läses i skolan och därmed förknippas med tvång. Nu är det läslov och ett perfekt tillfälle att sticka till ungarna därhemma en bok eller två.

Föräldrar, och då främst pappor, kika gärna på min lista med boktips för ungdomar.

Böcker med killar i huvudrollen är till exempel:

Gul utanpå av Patrik Lundberg

Ta det som en man, Hampus Nessvold

Personer du kanske känner av Jay Asher & Carolyn Mackler

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn

Jack av Christina Lindström

Onanisterna av Patrik Lundberg

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad

Finns det björkar i Sarajevo?, Christina Lindström

Andra böcker som kan funka är:

En sekund i taget av Sofia Nordin (dystopisk serie bestående av 4 böcker)

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Slutet av Mats Strandberg

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

Björnstad av Fredrik Backman

Mina ungar plöjer fantasy och tycker om serierna 

Spejarens lärling av John Flanagan

Percy Jackson av Rick Riordan

Magnus Chase av Rick Riordan

 

 

Photo by Picsea on Unsplash

En droppe midnatt på scen

Igår såg jag och maken Jason Diakité med bandet Damn och fantastiska sångerskan Mira Palme på Draken i Göteborg. Föreställningen En droppe midnatt bygger på boken med samma namn och berättar historien om Diakités sökande efter sina rötter i South Carolina. Han berättar om mellanförskapet som skapats av att vara halvt svart och halvt vit, halvt amerikan och halvt svensk. Hur kampen för att höra till och bli som andra påverkat hans uppväxt och fortfarande gör det. Tills han landade i att han kan vara både svart och vit, både svensk och amerikan. Inte halv, utan dubbel.

De lågmälda och eftertänksamma berättande avsnitten varvas med musik som svänger rejält. Dessutom förstärker animationerna i bakgrunden både text och musik. Det ger en helhet som liksom Diakité är både och. Sorglig och upplyftande på samma gång. Dubbel. Nu påminns jag om att läsa vidare i boken jag påbörjade i somras och glömde bort. Eller så kanske jag ska börja om. Jag tror att det kanske är bäst.

 

Ignorance is bliss?

Okunnighet är salighet och var och en blir salig på sin tro. Gamla uttalanden, som väl representerar medieklimatet och den politiska debatten just nu. Författaren Helena Dahlgren delade citaten av Kanye West och Martin Luther King Jr ovan. Två uttalanden som symboliserar olika delar av samhället, där sanning och kunskap blivit något subjektivt.

Jag var tvungen att googla Kanye Wests citat, för att se om han verkligen kunde ha sagt något sådant och ja, det gjorde han 2015. Det ironiska i det hela, vilket också påpekas, är att han själv skrivit en bok som han självklart vill att andra ska läsa. En bok med “Kanye-isms”, hans personliga filosofi. Annat som kom upp när jag googlade West är hans uttalade stöd för president Trump. Say no more.

Samtidigt är den kommentar jag just skrev ganska dum. Även om det finns ett samband mellan låg utbildningsnivå och en benägenhet att rösta på populistiska partier och kandidater, tjänar samhället ingenting på att det påpekas. När vi har vetskapen måste vi däremot göra något med den. Det handlar både om att minska utanförskapet och att förstå världen bättre.

I veckan läste jag ett inlägg av en lärare som inte visste hur hen skulle hantera elever som hävdar att svt ägnar sig åt kommunistpropaganda, att media ljuger och att alla partier utom SD är västerextrema. Jag tror att hen är långt ifrån ensam utan tror att problemet finns i om inte alla, så väldigt många skolor. Det finns ingen gemensam sanning längre, ingenting som vi alla kan ställa upp på. Det är precis den farliga ignorans och dumhet som Martin Luther King Jr varnar för. Mer medveten hos de som sprider den, än de som tar mot den. De enkla lösningar går snabbt att få till sig i sociala medier. Någonstans har de som stöttar andra partier än SD blivit en elit som är lätt att håna. Jag tänker t.ex. på det upprop mot SD som Kjell Bergqvist startade i september och som samlade hundratals kändisar.

Vi kommer aldrig att bli ett land där det finns två tv-kanaler och det svåraste beslutet var om man skulle köpa Aftonbladet eller Expressen, men vi måste hitta någon slags konsensus om att det faktiskt finns saker som är sant och falskt och att vissa åsikter gör mer skada än nytta.

Och vad har läsning med det att göra? Mycket. Jag tror att läsning och utbildning är nyckeln. Det måste jag tro. Förra året skrev jag ett inlägg om vikten av läsande förebilder och det är verkligen något jag tror på. Kändisar som Kanye West får inte bli normen. Att inte läsa böcker ska vara något att skämmas för, inte skryta över. I somras hade DN en intervjuserie där alla partiledare berättade om kultur som betytt mycket för dem. Jag har sammanfattat här och här.

Vi måste göra läsning och bildning folklig igen. Det får inte bli så att böcker blir något för den hatade eliten, utan för alla. Den som hittar läsningen fortsätter förhoppningsvis att läsa och lär sig troligen något på vägen. Ibland är jag rädd för att allt är kört. Att vi kommer att gå under i en högerextrem sörja av klimatförnekare, men jag är inte redo att ge upp riktigt ännu. Ignorans kan kanske vara enkelt för stunden, men det måste vända. Det ska inte vara coolt att vara en “proud non-reader”.

 

Böcker att se fram emot i oktober

Ny månad och en ny intensiv boksläppsmånad, precis som det brukar vara på hösten. Jag hoppas på mycket lästid och ser bland annat fram emot att få stifta bekantskap med några av dessa böcker:

Ariane, Myriam Leroy, Sekwa, oktober

Den som ser, Joe Heap, Harper Collins Nordic, oktober

Det outsagda, Delphine de Vigan, Sekwa, oktober

Där fåglarna slutat sjunga, Jenny Quintana, ETTA, oktober

Jag ska egentligen inte prata om det här, Sara Beischer, Lind & co, oktober

Kumukanda, Kayo Chingonyi, Rámus, oktober

Smaker från Vietnam, Kim Thúy, Sekwa, oktober

Sympatisören, Viet Than Nguyen, Bokförlaget Tranan, oktober

Jag kommer att hålla ut alla mina händer fingrar sa jag och föll medan jag sa det, Marie Norin, Norstedts förlag, 1 oktober

Nattbäraren, Sabaa Tahir, B. Wahlströms, 1 oktober

Onåbara, Aleksander Motturi, Norstedts förlag, 1 oktober

Fågelfångarens son, Richard Hobert, Bokfabriken 2 oktober

Brännmärkta, Carolina Neurath, Piratförlaget, 3 oktober

Pachinko, Min Jin Lee, Polaris, 3 oktober

Tankar mellan sött och salt, Marta Söderberg, Gilla Böcker, 3 oktober

Höst, Ali Smith, Bokförlaget Atlas, 4 oktober

Kära fanatiker, Amos Oz, Wahlström & Widstrand, 4 oktober

Brutna ben och brustna hjärtan, Maria Ernestam, Louise Bäckelin, 5 oktober

Som pesten, Hanne-Vibeke Holst, Albert Bonniers förlag, 5 oktober

En sekund är jag evig, Maria Gustavsdotter, Historiska Media, 8 oktober

Nu och för alltidLara Jean, Jenny Han, Lavender Lit, 8 oktober

Den rätta tiden för en kula i hjärtat, Un-Su Kim, Southside Stories, 9 oktober

Doften av ett hem, Bonnie-Sue Hitchcock, Gilla Böcker, 10 oktober

En del av mitt hjärta, Agnès Martin-Lugand, Forum bokförlag, 10 oktober

Ensam kvar, Rhiannon Navin, Bookmark, 10 oktober

Jag släpper dig aldrig, Petra Holst, Forum bokförlag, 10 oktober

De hemlösa katterna i Homs, Eva Nour, Wahlström & Widstrand, 11 oktober

Den brinnande flickan, Claire Messud, Natur & Kultur, 11 oktober

Familjen i huset bredvid, Sally Hepworth, Printz Publishing, 11 oktober

Transit, Rachel Cusk, Albert Bonniers förlag, 12 oktober

Hantverkaren, Sharon Bolton, Modernista, 13 oktober

Nattfjärilen, Katja Kettu, Albert Bonniers förlag, 16 oktober

Landet utanför, Henrik Berggren, Norstedts förlag, 17 oktober

En vinter i Paris, Jenny Oliver, Printz Publishing, 18 oktober

Festens charmigaste tjej, My Palm, Galago, 18 oktober

Snöfall över Strandcaféet, Lucy Diamond, Printz Publishing, 18 oktober

Socker, salt och nya chanser, Claire Sandy, Printz Publishing, 18 oktober

Manhattan Beach, Jennifer Egan, Albert Bonniers förlag, 19 oktober

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris, 20 oktober

Suicide club, Rachel Heng, Modernista, 20 oktober

Hemligheten i Cornwall, Liz Fenwick, 22 oktober

Sex och lögner, Leïla Slimani, Natur & Kultur, 23 oktober

Du måste komma ensam, Souad Mekhennet, Norstedts förlag, 24 oktober

Evelyn Hugos sju äkta män, Taylor Jenkins Reid, Louise Bäckelin förlag, 24 oktober

La Cheffe, Marie NDiaye, Natur & Kultur, 25 oktober

Nord, Merethe Lindström, Weyler Förlag, 27 oktober

En kvinnas övertygelse, Meg Wolitzer, Bookmark, 30 oktober

En främling i mitt hus, Shari Lapena, Louise Bäckelin förlag, 31 oktober

Bokcirkel med Maggie O’Farrell

Ett hjärtslag får döden är Maggie O’Farrells senaste, självbiografiska bok om 17 gånger hon varit nära döden. Meningen var att hon själv skulle vara här idag, men vi fick nöja oss med henne på länk, då hon är hemma hos sin sjuka dotter. Vi som läst förstår att det här är en dotter att stanna hos när hon ber.

Boken är otroligt personlig, som självbiografier självklart alltid är, men mycket är så otroligt personligt, nästan privat. Var det inte svårt att skriva om saker som t.ex. missfall, undrar en av oss, men hon menar att det finns en kontroll i skrivsituationen. Att det skulle bli just en bok om döden var inte alls planerat. I en skönlitterär bok skulle hon aldrig låta en flicka vara nära att dö precis i inledningen, då läsaren måste känna en karaktär.

Är hon en person som tar risker? Kanske, säger hon, men det var saker hon inte gjorde som ung, som att dricka alkohol eller använda droger, men visst tog hon risker som många unga gör. Nu är hennes son 15 och straffet för hennes egen benägenhet att ta risker är att han nu gör detsamma. Samtidigt är det viktigt att våga ta risker, säger hon, men kanske inte göra så mycket dumt som hon gjort.

Många av händelserna i boken är sådana som inte ens hennes familj känt till. Hon lät de som var med i boken läsa de delarna och fascinerades över vilka små detaljer de hakade upp sig på. Som bråket hon och systern hade om vilken färg en klänning hade. Självklart fick de berörda ta bort det de inte ville skulle finnas med. Frågan om vem som äger historierna gjorde att det fanns gränser för vad som får skrivas. Kapitlet om dottern diskuterade hon och hennes man mycket. Dottern var sex är när boken skrevs och självklart ville hon vara med. Som förälder var det viktigt att hon skulle kunna läsa det även när hon blivit 26.

Skev hon boken före eller efter #metoo? Före, säger hon och trots att det i många fall blivit en bok om vad män gjort mot kvinnor var det inte planen. Hon kallar sig feminist och är glad att jämställdhet diskuteras, men hon är rädd för att ilskan mot alla män ska skada den feministiska kampen. En viktig del i hennes bok är vänlighet, då hon blivit räddad så många gånger, även av människor främmande för henne. Det är kanske budskapet i min bok, säger hon och säger att vi behöver hjälpa andra, speciellt om vi ser någon hamna i en farlig eller potentiellt farlig situation. Hon berättar om hur många som sagt sig känna igen sig i det första kapitlet med mannen som verkligen ger henne dåliga vibbar.

Döden har varit O’Farrells ledsagare i livet, då hon drabbades av en allvarlig sjukdom som barn. Allt på påverkas av den vetskapen och det påverkade henne speciellt som tonårig. Skillnaden är att då brydde hon sig inte så mycket om liv och död, men när hon fick barn blev det annorlunda. Att barnen lever och att hon finns kvar hos dem har förändrat hennes syn på både livet och döden.

Nu blir det en roman igen. Ett första utkast är nästan färdigt och hon säger att det är skönt att få hitta på igen. Själv är jag sugen på att läsa de två böcker jag har kvar att läsa av henne. De ska sparas till ett speciellt tillfälle, men är en ny på gång så vågar jag.

Sida 1 av 125

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: