Boktankar

Ett kulturminne: Det andra könet

Feminism var en icke-fråga för mig ganska länge. Solidaritet var en stor del i min uppfostran och jag peppades att kämpa hårt, tänka stort och ta plats. Det var först efter gymnasiet som jag insåg att jag definitivt var och är feminist. En symbol för denna insikt är Det andra könet av Simone de Beauvoir, som knockade mig redan i förordet. På ett sätt var läsningen ett brutalt uppvaknande, då det tog död på min kanske naiva tro att det räckte att jobba hårt för att nå sina mål, men den satte också ord på min frustration som ändå fanns där inte minst varje gång jag förminskades för att jag var ung och kvinna.

Under några år på universitetet fick jag tyvärr känna på det där förminskandet många gånger, både från lärare och kursare. Jag läste samtidigt allt jag kom över som gav mig teorier som beskrev verkligheten och argument om varför det är skit. Jag fann mig inte i att avfärdas som “lilla gumman” och har nog ofta tagit mer plats än vad andra tyckt varit okej. Det skiter jag i och konstaterar att en av de största fördelarna med att bli äldre faktiskt är friheten att oftare kunna vara sig själv.

52 bra saker: Balkongläsning

 

När solen inte är fullt lika varm längre är det perfekt att sitta på lägenhetens balkong och läsa. Gärna med ett glas vin till.

Balkongläsning är definitivt en bra sak! Nu börjar dessutom min trötta hjärna långsamt vakna till liv och jag kan börja läsa böcker som fått ligga på vänt ett tag.

Ett kulturminne: Momo eller kampen om tiden

Under sommaren och kanske även framöver, tänkte jag bjuda på några kulturminnen. Främst blir det böcker, men också filmer, tv-serier, konserter, teater- och operaföreställningar. Många av de kulturella verk jag kommer att skriva om var det länge sedan jag läste eller såg och minnet av dem är mer som en känsla än en egentligen vetskap om varken handling eller kvalitet. Det handlar helt om vad jag kände just då jag var mitt i upplevelsen och kanske ännu mer känslan som stannat kvar inom mig många år senare.

Först ut är Momo eller kampen om tiden av Michael Ende. Jag läste boken flera gånger som barn, men ett tillfälle minns jag särskilt väl. Det var när vi hyrde en lägenhet i Budapest tidigt 80-tal med övertäckta möbler som om ingen egentligen skulle bo där. En rofylld, men ändå ganska läskig miljö. Lite rädd var jag dock för de grå herrarna som stal allas tid.

Momo eller kampen om tiden publicerades för första gången 1973 och kom ut på svenska 1979. Om jag läste den 1983 eller 1985 låter jag vara osagt, då vi var i Budapest två gånger. Troligen 1983, då jag läste den innan jag såg teateruppsättningen på Angereds Teater i Göteborg. På teaterns hemsida står att den sattes upp 1984 och jag minns att jag tyckte mycket om den. Mest gillade jag sköldpaddan som spelades av en pappa till en av mina fiolkompisar. Vad han hette har jag dock helt förträngt.

 

Till månen och vidare

Förra veckans tema på Kulturkollo var om rymden i allmänhet och månen i synnerhet.  Det valde vi självklart med tanke på att det i sommar var 50 år sedan den första mannen gick på månen. Neil Armstrong var först och Buzz Aldrin får symbolisera den ständiga tvåan. Månlandningen sändes på TV och måste helt klart varit ett av det viktigaste tv-ögonblicken för dem som fick uppleva det live.

Under hela veckan har jag gått och nynnat på Savage Gardens The moon and back och funderat över uttrycket att älska något till månen och tillbaka. Jag har alltid tyckt att det är rätt märkligt. Visserligen visar det kanske på någon slags storlek på kärleken, men oändlig är den verkligen inte.

Andra månrelaterad kultur är Sarah Dessens fina bok The Moon and more, som påminner mig om att införskaffa sommarens Dessen. Det blir nämligen inte sommar på riktigt utan en somrig Dessen-bok.

Jag vill också påminna om  Man on the moon med R.E.M. (från fantastiska Automatic for the people) som handlar om att människan faktiskt gått på månen, men också skulle kunna handla om den mytomspunne gubben i månen. En sådan finns bokstavligen i filmen Truman show, där huvudpersonen växt upp i en fiktiv värld som egentligen är en gigantisk tv-studio. Mannen som regisserar allt har sitt kontor inuti den fiktiva månen.

 

Photo by Ganapathy Kumar on Unsplash

 

Inte din bror

Abbe kämpar för att höra till och de vänner han får är Rasmus och hans gäng. De är klassens coolaste och har åsikter som Abbe inte riktigt ställer upp på. Som att alla invandrare borde ut eftersom de tar svenskarnas jobb. Rasmus pappa har just fått sparken, så han vet hur det är.

Åsikterna i Abbes familj är helt annorlunda. Hans mamma arbetar på Solgården, ett boende för ensamkommande och en dag berättar hon och pappa att fjortonårige Hossein ska flytta in hos dem. Abbe ska få en ny bror och hans mamma är överoptimistisk. Abbe själv ser absolut inga fördelar. Hur ska Rasmus och de andra reagera om han berättar? Ska han bli helt utan vänner igen? Visserligen har han TerryMinator som han spelar med, men han vill ha någon mer.

Efter en fest hjälper han klassens snyggaste tjej Rebecka att få hem hennes väldigt fulla kompis Iza och efter det börjar han och Rebecka messa med varandra. Det visar sig ganska snart att de båda två är med i gänget, trots att de egentligen inte ställer upp på allt och helst vill ha andra vänner.

Hossain flyttar in och Abbe känner inte alls för att anstränga sig. Hela familjen åker på semester i Dalarna och eftersom de två killarna får dela rum går det inte att undvika varandra längre. Abbe försöker lära Hossain att simma och långsamt får de någon slags kontakt. Inte den himlastormande syskonrelation som Abbes mamma drömmer om, men en början på något.

Det hade kunnat vara en perfekt sommar då Abbe kunnat hänga med Rebecka, men det blir inte riktigt som han tänkt sig. Rebecka passar ofta sin lillasyster och det är svårt att helt ignorera Hossain. Det visar sig dock att Rebecka mer än gärna är hemma hos Abbe och snart blir hon och lillasystern regelbundna gäster. Sommaren blir ganska bra ändå. Det som ställer till det är Rasmus och de hot han riktar mot Abbe som vet för mycket om saker som han inte borde veta något. Situationen blir till slut ohållbar.

Malin Stehn skrev Inte din bror eftersom hon tyckte att det behövdes balans i debatten. Jag håller med. Eftersom jag själv jobbade med nyanlända under många år och upplevde flyktingkrisen 2015 tillsammans med ett stort antal ensamkommande ungdomar från flera länder, men främst Afghanistan, är jag glad över att Hossain blir en karaktär i en bok då han är så himla vanlig. När du läser i tidningar om ensamkommande från främst Afghanistan är det lätt att tro att de alla är knarkande ligister. Sådana finns också, även om jag har träffat väldigt få, men de flesta är just som Hossain tysta och ambitiösa med en dröm om ett bättre liv. En dröm de är beredda att jobba hårt för.

Stehn försöker verkligen att balansera sin bok och försöka att inte hamna i den svart-vita bild som utan tvekan finns. Jag tycker att hon lyckas ganska bra, även om hon kanske tassar lite runt problemen ibland. Tyvärr är slutet också väldigt abrupt och det gör att många lösa trådar återstår. Missförstå mig rätt, jag önskar inget gulligt Hollywood-slut, men jag kände mig inte färdig med karaktärerna när boken var slut. Fram tills dess tyckte jag dock väldigt mycket om Inte din bror och jag hoppas att den når många läsare.

 

 

Döden är inget skämt

Det kan tyckas att Josef Koroljov är en ung man som inte bryr sig om någon annan än sig själv. Verkligheten är dock att han bryr sig hur mycket som helst, men också att han har väldigt svårt att hantera sina känslor. I lägenheten som han delar med sina äldre syskon ligger hans syster i sin säng och visar sig sällan och hans storebrors rum är tomt.

Precis som Josef vill håller sig Döden är inget skämt av Karl Modig på ytan. Vi får följa Josef på fester och läsa om hur han hamnar i säng med olika tjejer, men vi får också vara med när han försöker få sin syster att gå upp ur sängen, äta något och kanske duscha. Vi förstår att någonting hemskt har hänt och att Josef är en del av en familj i sorg, men det är tydligt att det här inte är något som Josef vill diskutera. Lättare då att supa sig full och vackla hem med någon för att döva sorgen en stund.

Jag måste säga att jag överraskades av hur mycket jag tyckte om Döden är inget skämt. Det som inledningsvis känns som en ytlig bok om en ytlig grabb utvecklas till något så mycket mer. Det finns ingen svulstighet, inga överdrivna känslor, inga långa terapeutiska samtal. Istället finns där en ung man som försöker hantera allt som händer omkring honom, men inte riktigt vet hur han ska göra. Ex-flickvännen Claudia är en av de han närmar sig, men kanske är det den arga ungen han blir assistent till som får honom att känna mest.

Döden är inget skämt är en riktigt bra bok om livet när det är som svårast och om de skämt som en blivande ståuppare kan dra om det. Jag tycker väldigt mycket om den.

Tayari Jones är en vinnare

Idag avslöjades vinnaren av Womens Prize for Fiction och det var Tayari Jones som vann med boken An American Marriage. Det här är en av de nominerade böckerna som verkligen lockade mig och jag ser fram emot att göra det!

Lindas korta kanon för studenter

En kanon brukar vara en megalång lista med en massa mer eller mindre gamla klassiker och en sådan har jag gjort också. Idag tänkte jag istället presentera tio böcker som jag valt ut till mina kära elever som tar studenten imorgon. Det är böcker jag tycker att de borde läsa, då de berättar en hel del om livet. De flesta är ganska nya och vän av ordning skulle kanske säga att jag använder begreppet kanon slarvigt, det må så vara, men det här är i alla fall kanOnbra böcker. Har du någon student i din närhet är detta böcker jag tycker att du ska ge dem i studentgåva.

Lasermannen av Gellert Tamas

Det kan tyckas att 90-talet är en evighet sedan. Dagens studenter var till exempel inte ens födda då. Ändå är berättelsen om John Ausonius, som efter en rad fruktansvärda brott, blev känd som Lasermannen läskigt aktuell. Det här är en av de bästa och viktigaste biografier jag läst.

The hate u give av Angie Thomas

Det här är en ganska ny bok som vänder sig till ungdomar och som handlar om orättvisor i samhället, men också om det svåra i att passa in i de olika sammanhang man som tonåring rör sig i. Huvudpersonen Starr bor i en så kallad utsatt förort, men åker till en helt annan del av staden för att gå i en fin skola. Hennes mamma är läkare, medan hennes pappa äger den lokala mataffären.

På stranden, av Nevil Shute

Det här är en klassisk dystopi som utspelar sig efter katastrofen är ett faktum. När resten av världen gått under efter ett vätebombskrig, väntar invånarna i Melbourne på att dö. De är de sista levande människorna i världen och att följa dem är riktigt fascinerande. Läs också Slutet av Mats Strandberg, som är en modern bok på samma tema. Där väntar människor i Sverige på att jorden ska förstöras av kometen Foxworth, som närmar sig sakta men säkert.

Den hemliga historien av Donna Tartt

Denna moderna klassiker utspelar sig på ett universitet i USA. Huvudpersonen Richard Papin har egentligen inte råd att gå där, men lockas av en flashig broschyr. Väl där lyckas han tjata sin in på den mytomspunne professorn Julian Morrows kurs i grekiska. En liten grupp får tillträde och villkoret är att de släpper alla andra kurser.

Anteckningar från en orolig planet av Matt Haig

En helt ny bok där författaren skriver om sin ångest och depression kopplad till den värld han och vi lever i. En värld där den bild vi ger av oss själva i sociala medier blir allt viktigare och där stressen av att hinna med allt gör att vi mår sämre och sämre.

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

Det här är en reportagebok där Jenny Nordberg bland annat intervjuar Azita, en politiker i Afghanistan som bara fått döttrar och därför låter en av dem växa upp som pojke. Nordberg inser att det här är ganska vanligt i Afghanistan, där flickor inte är värda någonting och där kvinnor som bara får döttrar ser som värdelösa. Dessa flickpojkar kallas Bacha Posh och berättelsen om dem är både spännande och tragisk.

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Lite svensk historia är alltid bra och i Fogelströms Stad-serie berättas historien om vår huvudstad och dess invånare från andra hälften av 1800-talet till 1960-talet. Inte actionfylld, men fylld av kunskap. I första boken får vi följa Henning, en pojke som lämnar sitt hem på landet och tar sig till Stockholm där han försöker skapa sig ett bättre liv.

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Många ungar arbetar inom vården och Sara Beischers bok om 19-åriga Moa som egentligen ska bli skådespelare men arbetar tillfälligt inom äldrevården är en gripande berättelse om livet. Patienterna får namn efter de rum de bor i, A4, C3 och D5, men trots att Moa försöker se dem som just bokstäver och siffror är det svårt för henne att hålla distansen.

Vända hem av Yaa Gyasi

Min teori är som ni vet att litteratur kan lära oss att förstå världen. Yaa Gyasis fantastiska bok handlar om två systrar i 1700-talets Ghana och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn berättar historien om ett afrikanskt land, men också om den amerikanska södern.

Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

Det här är en av våra största poeter. Dessutom den ende som fått Nobelpriset. Att känna till honom tillhör allmänbildningen, men mest av allt är hans dikter fantastiska. De är vackra, tänkvärda, briljanta. Att Tranströmer kallas “metaforernas mästare” kommer att bli tydligt för er.

 

 

BIld av congerdesign från Pixabay

Jag ska egentligen inte jobba här

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer kom ut första gången 2012 och i en ny upplaga 2015. Förra året kom också uppföljaren Jag ska egentligen inte prata om det här. Jag har länge tänkt läsa berättelsen om Moa och är glad att jag äntligen fick tummen ur att göra det.

Moa är 19 år och har just flyttat till Stockholm. Drömmen är att bli skådespelare, men för att kunna försörja sig tar hon ett jobb inom äldrevården på boendet Liljebacken. Självklart är det inget jobb hon tänker ha för alltid, men hon behöver något att göra innan hon kommer in på scenskolan. Vem jobbar inom äldrevården för alltid liksom? Som så många andra ser hon vården som någon man besöker ett tag och sedan lämnar bakom sig.

Inledningsvis tänker Moa på de boende som D4 eller A2. De får heta som sina rum och hon arbetar med dem som om de vore saker och inte människor. Hon försöker överleva i en orgie av kroppsvätskor och fekalier och är ibland nära att ge upp. Att kollegan Eva kan bry sig så mycket om de gamla, att hon inte sällan missar bussen hem för att någon behöver hjälp, övergår hennes förstånd.

Men så går veckorna och D4 och A2 blir personer. Moa lär känna Gullan som blir speciell för henne och plötsligt kan hon inte låta bli att bry sig. Även Astrid, Urban och Elna blir någon annat än jobbiga, krävande och illaluktande högar och jobbet känns meningsfullt.

Stressen ligger som en underton i Jag ska egentligen inte jobba här, men blir inte så tydlig. Vi får veta att överlämningar inte hinns med och att boende får ligga själva på sina jobb allt för länge. Vi vet också att den stressade personalen glömmer ibland och att det kan få katastrofala följder. Moa är dock inte så stressad just över jobbet, utan mer över livet. Hon har inte riktigt någon liv och drömmen om scenskolan krossas gång på gång.

Jag ska egentligen inte jobba här är en på samma gång rolig och svart skildring av livet efter studenten när allt man alltid drömt om ska bli verklighet. Moa är fortfarande så där härligt naiv och det är smärtsamt att märka hur lätt oskyldigheten försvinner. Det är inte lätt att leva och perfekt blir det aldrig, men gemenskap och glädje går att finna på de mest oväntade platser.

Nya böcker i juni

Snart dags för sommarledighet och lästid. Ska bara överleva fram till midsommar först, för tills dess lär det inte bli mycket läst. Här finns några av de böcker som släpps i juni som jag ser fram emot att läsa.

Henrys hemlighet, Kristina Olsson, Piratförlaget, juni

Historien om en anständig familj, Rosa Ventrella, Piratförlaget, juni

Poste restante — ett brev till Locmaria, Lorraine Fouchet, [sekwa], juni

Drömhuset, Veronica Henry, Printz Publishing, 5 juni

Ett enklare liv, Anna Fredriksson, Bokförlaget Forum, 5 juni

Är det nu allt börjar?, Siri Spont, Rabén & Sjögren, 10 juni

Systerklockorna, Lars Mytting, Wahlström & Widstrand, 13 juni

Hej då, vi ses väl?, Linda Åkerström, Rabén & Sjögren, 14 juni

En cirkel av sten, Elly Griffiths, Bokförlaget Forum, 17 juni

Klockmakarens dotter, Kate Morton, Bokförlaget Forum, 17 juni

Krokodilväktaren, Katrine Engberg, Bokförlaget Forum, 17 juni

Pojken i snön, Samuel Bjørk, Wahlström & Widstrand, 20 juni

Sommarplåga, Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren, 24 juni

 

Favoritmailet från Goodreads med information om nya böcker från författare jag läst, avslöjar att följande böcker just släpps eller snart dyker upp bland hyllorna:

Birthday, Meredith Russo

Hope and other punchlines, Julie Buxbaum

The Rosie result, Graeme Simsion

Toffee, Sarah Crossan

Field notes on love, Jennifer E. Smith

The rest of the story, Sarah Dessen

I owe you one, Sophie Kinsella

The friends we keep, Jane Green

The Bookshop on the shore, Jenny Colgan

 

Vilka juniböcker ser du mest fram emot?

 

 

Photo by Aliis Sinisalu on Unsplash

%d bloggare gillar detta: