Boktankar

Ungdomsböcker att se fram emot i höst

Nya ungdomsböcker kräver lite extra uppmärksamhet och därför blir det ett separat inlägg med de av höstens ungdomsböcker som lockar mig. De flesta är för ungdomar över 12 år, men några mellanåldersböcker har fått slinka med. Listan känns ändå ovanligt kort tycker jag. Är det någon lysande titel jag missat?

På andra sidan bron, Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren, 14 augusti

Klättra uppåt, Katarina von Bredow, Rabén & Sjögren, 21 augusti

Fula tjejer, Sara Ohlsson, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, Gilla Böcker, 1 september

Slagsmål, Karl Modig, Vox by Opal, 1 september

Fail, Mitch Fredriksson, Rabén & Sjögren, 4 september

Nyårsvandraren, Charlotta Lannebo, Rabén & Sjögren, 9 september

Jag händer jämt, Emma Rävås, Rabén & Sjögren, 11 september

Skräcktimmen, Moa Schulman, Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 11 september

Bröder, Bart Moeyaert, Gilla Böcker, 15 september

Det svarta regnet, Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 15 september

Gudars like, Meg Rosoff, Gilla Böcker, 22 september

Spökhusets hemlighet, Kristina Ohlsson, Bonnier Carlsen, 25 september

Ospårat, Sanna Mac Donald, Opal, 29 september

Lowkey, Melody Farshin, Bonner Carlsen, 30 september

Poet X, Elizabeth Acevedo, Vox by Opal, 14 oktober

Boknostalgi: Bara Alice

Bara Alice kom ut på svenska 2000 och heter i original After you’d gone och är Maggie O’Farrells debutroman. Jag köpte den av en slump då jag föll för det vackra, röda omslaget och det är jag glad över då O’Farrell varit en favorit sedan dess.

Nu var det alltså 20 år sedan jag läste boken om Alice som ska hälsa på sin familj i Skottland, men istället återvänder till London, blir överkörd av en bil och hamnar i koma. Varför hon vände tillbaka och vad som egentligen hände är vad boken utreder och just hemligheter är något som O’Farrell brukar stanna vid. Jag minns egentligen inte så mycket av bokens handling, mer än att jag fastnade för Alice berättelse och dessutom för O’Farrells sätt att berätta om henne.

Sittenfeld skapar ett alternativt USA

En av mina största favoriter Curtis Sittenfeld är aktuell med Rodham, en kontrafaktisk roman med en fiktiv Hillary Clinton i huvudrollen. Precis som i verkligheten träffar den unga Hillary Rodham den snygge, karismatiske och väldigt långe Bill Clinton när hon studerar juridik på Yale. De blir ett par och den tredje gången han friar säger hon inte ja, som hon gjorde i verkligheten, utan nej. Därefter tar hennes liv utan Bill en på många sätt annan väg och det är nu Sittenfelds roman blir riktigt intressant.

I verkligheten blev Hillary med efternamnet Clinton USA:s första dam 20 januari 1993, tillträde som senator 2000, förlorade de demokratiska primärvalen 2008 och fick se Barack Obama som presidentkandidat, slutligen bli demokraternas kandidat 2016 och trots att hon fick fler röster, se sig besegrad av Donald Trump. I boken blir Hillary Rodhams karriär en annan och Sittenfeld förändrar presidentlängden rejält i sin alternativa berättelse om den amerikanska politiken sedan Bill Clinton först gick in i politiken i slutet av 70-talet. Lika intressant att följa hur livet blir för Hillary utan Bill är det att läsa om hur Bills liv blir utan Hillary.

Romanen Rodham må handla primärt om Hillary Rodham, men den handlar lika mycket om det amerikanska samhället i allmänhet och amerikansk politik i synnerhet. Sittenfeld beskriver en kvinnas kamp för att bli tagen på allvar och konstaterar att rasismen i USA är omfattande, men att sexismen genomsyrar allt. Skildringen av Hillarys liv och politiska karriär är vass och efter en lite knackig inledning är jag helt fast. Rodham är helt klart en av årets bästa läsupplevelser och jag ser fram emot att diskutera den med bokbloggarmaffians digitala bokcirkel på torsdag.

För att bättre veta vad som är sant och vad som är påhittat i Rodham gick jag direkt från läsningen till dokumentären Hillary som finns på svtplay en månad till. Där finns Hillarys studietid beskriven och den stämmer väl med Sittenfelds bok. Det är när verklighetens Hillary lämnar Arkansas som det blir annorlunda och sedan leker författaren med berättelsen på ett riktigt spännande sätt. Inga spoilers, men jag hoppas och tror att du blir lika imponerad av Sittenfelds kreativitet som jag blev. Tydligt är att de vänner som intervjuas i dokumentärserien troligen skulle ha föredragit hennes version. Att Hillary valde Bill är dock ingenting som känns märkligt efter att ha sett de fyra avsnitten. Faktum är också att hon lyckades förändra världen även som Hillary Rodham Clinton.

 

 

How I met your mother

Familjen O har fortsatt att titta på klassiska komediserier och efter Vänner, Modern Family och Big Bang Theory gav vi oss på How I met your mother som sändes i nio säsonger mellan 2005 och 2014. Många är de gånger serien skymtat förbi, men ingen av oss hade sett ett helt avsnitt innan vi började vårt maratontittande.

Ramberättelsen går ut på att en pappa berättar för sina två tonårsbarn hur han träffade deras mamma, men sidohistorierna är många och det dröjer länge innan han kommer till den “riktiga” historien. Ted, som pappan heter, inleder nämligen historien många år innan han slutligen träffar sina barns mamma och han hoppar ganska mycket i tiden tills han når slutet.

Ted är arkitekt och bor tillsammans med sina vänner från college Marshall och Lily, som varit ett par sedan studietiden. Lägenheten de delar spelar en viktig roll i serien, liksom restaurangen en trappa ner där vännerna hänger i varje avsnitt. Redan i första avsnittet träffar Ted journalisten Robin, som han förälskar sig i totalt. De inleder ett stormigt förhållande som är långt ifrån okomplicerat. Även om kärleken går lite fram och tillbaka fortsätter de dock att vara vänner. Femte hjulet är Barney Stinson, som har ett jobb som ingen riktigt förstår, tjänar massor med pengar och har som mål att förföra alla kvinnor i New York. Märkligt hur någon så osympatisk faktiskt kan väcka sympati. Tillsammans bildar de ett brokigt gäng som är roligt att följa.

Nio säsonger och 208 avsnitt är mycket, men faktum är att How I met your mother håller nästan hela vägen och även om sista säsongen känns som lite konstgjord andning är även den värd att se.

 

Sex and Vanity är en underhållande parafras

När jag började läsa Kevin Kwans nya bok Sex and Vanity visste jag inte att det är en parafras på E. M. Forsters klassiker Ett rum med utsikt. När jag insåg det förstod jag både placeringen i Italien och ett ganska märkligt tidshopp. Jag har inte själv läst Forsters bok, men väl sett filmen från 1985 med en ung Helena Bonham Carter i huvudrollen.

Kwans Lucy heter  Lucie Tang Churchill och reser inte till Florens, utan till Capri för att gästa ett gigantiskt bröllop med all tänkbar lyx och lite till. Hon har sin kusin Charlotte (även kallad “Madam Buzzkill”) med som sällskap och förkläde. Den som gifter sig är Isabel Chui, som satt barnvakt åt Lucie som tonåring och sedan dess haft kvar kontakten. Eftersom brudgummen Dolfi är en italiensk greve känns miljön för bröllopet självklar. Ett bröllopsfirande som inleds en tisdag och avslutas på söndagen med all tänkbar lyx och lite till.

Jag saknar Asien måste jag säga och den miljö som beskrivs i Kwans tidigare trilogi. Däremot finns en del av problematiken kvar. Lucie bor i New York och har en pappa som  är amerikan och en mamma som har kinesiskt ursprung, något som påverkat henne mycket. Att vara en Churchill innebär status, men också ett visst ansvar.

När Lucie och Charlotte anländer till Capri och kommer till hotellet blir Charlotte direkt missnöjd. Hon har bokat ett rum med havsutsikt och fått ett mot baksidan. En fruktansvärd tragedi som får henne att fullständigt explodera. När Rosemary Zao erbjuder sig att låta dem få hennes och sonen Georges rum blir hon definitivt inte glad och tacksam, utan ännu mer arg och dessutom förolämpad. Det viktiga är att ha status nog att få rummen från början, inte av någon nyrik dam från Hong Kong.

George heter i Kwans version inte Emerson, utan Zao och reser inte med sin pappa, utan med sin mamma. Han är rik, men ändå opassande och Lucie spyr på hans osmakliga vita speedos och hans provocerande självförtroende. När han dessutom verkar befinna sig precis där hon är hela tiden, blir hon lika delar irriterad och smickrad.

Det som gör Sex and Vanity till något mer än en bok om rika människor som är fixerade vid märkeskläder är Kwans humor. Han skriver om det fina folket på ett rätt elakt om än kärleksfullt sätt, driver med deras fixering vid att ha gått på rätt skolor (presentationen av varje ny karaktär inleds med att hens skolor från kindergarden till universitetet radas upp inom parentes) och kommenterar när de ljuger och/eller överdriver i de fantastiska fotnoterna. Även om jag tyckte mer om trilogin om de galet rika asiaterna är Sex and Vanity en underhållande bok som jag kan rekommendera. Trots att det primära är att underhålla lyckas Kwan ändå få med en del svåra frågor om t.ex. ursprung och släktskap som förutsättning eller sänke. Det är inte lätt att vara rätt utan passande rötter.

Underhållning med klassiskt förlaga alltså. Nu ska jag försöka få tag på James Ivorys film. Apropå film så är även filmrättigheterna till Sex and Vanity sålda och dessutom är det en uppföljare till Crazy Rich Asians på gång.

Säg inget om Lydia

Säg inget om Lydia är den andra boken av Celeste Ng som ges ut på svenska, men är trots detta hennes debut från 2014 med den engelska titeln Everything I never told you en titel som för övrigt passar bokens innehåll bättre. Bristen på kommunikation är nämligen central.

Året är 1977 och vi träffar familjen Lee när äldsta dottern Lydia just försvunnit. Hon är föräldrarnas ögonsten och den främst hennes mamma Marilyn önskar ska lyckas med allt hon själv fick ge upp för familjen. Egentligen börjar berättelsen om familjen Lee mycket tidigare än så, kanske 1957 när läkarstudenten Marilyn förför den unge doktoranden James på Harvard, eller kanske ännu tidigare när James, begåvad son till kinesiska invandrare, får chansen att studera på en fin skola tack vare att hans föräldrar får jobb där.

James Lee har aldrig passat in. Att växa upp som kinesisk invandrare i USA under mitten av 1900-talet betyder att leva utanför samhället och trots studieframgångar är det svårt att göra akademisk karriär. Lika svårt är det för Marilyn att behålla sina drömmar när hon blir mamma och att behöva ge upp sina läkarstudier leder till en bitterhet som gnager inom henne. Trots att hon önskat att hon fått bestämma mer över sitt eget liv har hon svårt att förstå hur dottern Lydia år när kraven ställs på henne att bli just läkare. Marilyn älskade biologi, fysik och matte, men hennes dotter kämpar utan resultat.

En stor del av boken kretsar kring Lydias försvinnande, men jag fastnar istället för andra viktiga teman i Ngs debut. Jag tycker om skildringen av rasism och utanförskap som drabbar inte bara James och hans föräldrar, utan också hans barn. Det finns få barn med asiatisk bakgrund i barnen Lees skola och att föräldrarnas äktenskap över rasgränserna väcker reaktioner. Lydia är den som är “vitast” och därmed det barn som i alla fall Marilyn vill satsa allt på. Storebror Nathan hamnar helt i skymundan och den ganska mycket yngre systern Hannah tillåts vara liten och därmed ganska betydelselös. Skildringen av en familj där ytan är viktig och kommunikationen i det närmaste obefintlig är smärtsam att läsa.

Säg inget om Lydia är en tänkvärd och välskriven bok. Jag har lite svårt för själva spänningsmomentet, men i stort tycker jag mycket om berättelsen om familjen Lee och allt de inte berättat för varandra. Celeste Ng skriver på ett sätt som gör att jag hela tiden vill läsa vidare och bit för bit får vi veta familjens hemligheter och vad som egentligen hänt med Lydia.

Böcker att se fram emot i augusti

Med augusti inleds hösten (jo, jag vet att det varit höst hela juli, men ändå) och jag listar böcker som släpps under månaden som jag ser fram emot att läsa:

Ett rent helvete, Anne Liljeroth, LB förlag, 12 augusti

Vägen till äppelriket, Anna Fredriksson, Bokförlaget Forum, 12 augusti

På andra sidan bron, Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren, 14 augusti

Tritonus, Kjell Westö, Albert Bonniers Förlag, 14 augusti

I slutet borde jag dö, Hannele Mikaela Taivassalo, Förlaget, 15 augusti

Allt ett under, Juha Itkonen, Förlaget, 17 augusti

Dockorna, Katarina Wennstam, Albert Bonniers Förlag, 18 september

Svartsvala, Josefin Roos, Albert Bonniers Förlag, 18 augusti

Bokskåpets hemlighet, Frida Skybäck, LB förlag, 19 augusti

Klättra uppåt, Katarina von Bredow, Rabén & Sjögren, 21 augusti

Ya Leila, Donia Saleh, Albert Bonniers Förlag, 21 augusti

Kärlek och främlingsskap, Theodor Kallifatides, Albert Bonniers Förlag, 25 augusti

Med mig leker livet, David Grossman, Albert Bonniers Förlag, 25 augusti

Minnestrådar, Carola Hansson, Albert Bonniers Förlag, 25 augusti

Petite, Edward Carey, [etta], 25 augusti

Tant Gredelins vintage, Anna Lena Stålnacke, Bokfabriken, 25 augusti

Övergivenheten, Elisabeth Åsbrink, Bokförlaget Polaris, 25 augusti

Den förlorade årgången, Ann Mah, Printz Publishing, 28 augusti

Jag borde sagt det först, Annika Wall, Wahlström & Widstrand, 27 augusti

Sista spiken, Eva Dozzi, Lind & co, 27 augusti

De försvunna, Lizette Romero Niknami, Albert Bonniers Förlag, 28 augusti

Gud 99, Hassan Blasim, Albert Bonniers Förlag, 28 augusti

Många gånger i regn, Jack Hildén, Norstedts förlag, 31 augusti

 

Vilka nya böcker ser du mest fram emot i augusti?

 

Solsken och parmesan

Solsken och parmesan, jo det är något att längta efter och det räcker att titta på omslaget av Emma Graves för att bli i alla fall lite gladare. Christoffer Holsts nya bok innehåller båda sakerna och dessutom en massa mat och vin, mer eller mindre trasiga relationer och en planerad resa till Italien. Huvudpersonen Rasmus är en före detta dansbandssångare som i satt livet på paus. Han har en alldeles för snäll syster som utan att protestera nämnvärt har låtit honom bo hos henne i flera år för att han ska komma över sitt ex. Snart är han en inventarie som växt ihop med soffan och det är hög tid att han tar tag i sitt liv. Visst är systern Carina av den vänligare sorten, men nu börjar även hon tycka att det är dags. Det är därför hon övertygar Rasmus att han ska följa med henne på en matlagningsresa till Toscana, trots att han inte alls är någon fena på matlagning. Hon behöver sällskap och han är skyldig henne minst en tjänst.

Hilda är kock på en förskola, men drömmer om att få använda sina kunskaper i matlagning på ett helt annat sätt. Resan till Toscana är en dröm som går i uppfyllelse och hon har sett fram emot det längre, länge. Kanske är det också hon som blir mest besviken när det på flygplatsen visar sig att resan inte kommer att bli av. Om Solsken och parmesan hade utspelat sig 2020 skulle det vara lätt att skylla på pandemin och hålla gästerna hemma. Nu är det istället ett nedbrunnet pensionat som gör att matresan till Toscana raskt förflyttas till det lite mindre exotiska Öregrund. Kursledaren Paula gör sitt bästa för att de få återstående deltagarna ska känna sig hemma och faktiskt är det ju så att maten ändå ska stå i centrum. Mycket mat blir det även i Öregrund.

Christoffer Holst tillhör de ganska få författare som verkligen kan skriva en trovärdig och dessutom väldigt rolig dialog. Jag småfnissar en hel del under läsningen och det är så himla skönt med en helt avslappnad och rapp dialog där det faktiskt känns som att karaktärerna pratar med varandra. Holsts styrka ligger just i karaktärerna och han låter dem visa både sina bra och dåliga sidor. Mest tycker jag om hur han får de ganska trasiga individerna att faktiskt hitta någon slags mening med livet, utan att det blir smörig självhjälpsbok av det hela. I dessa rätt deppiga pandemitider är det rätt skönt att både läsa om människor som lyckas hitta en gemenskap, men också att få ett bevis på att en inställd resa faktiskt kan leda till något ganska trevligt.

Solsken och parmesan är en perfekt bok att läsa när sommaren regnar bort och både solen och de varma kvällarna lyser med sin frånvaro. Det blir inte varmare ute, men väl i hjärtat och det räcker en lång väg. Jag tycker väldigt mycket om att läsa om kanske främst Rasmus och Hilda, men även de andra karaktärerna är trevliga bekantskaper. I slutet blir det lite för mycket extra allt, men det köper jag utan problem. När det är så här trevligt och charmigt kan det aldrig bli för mycket av det goda.

The Booker Dozen 2020

Man Booker Prizes långa lista presenterades igår och den består som alltid av 13 titlar utgivna i UK eller Irland mellan 1 oktober 2019 och 30 september 2020. Författarens ursprung har ingen betydelse, men boken ska vara skriven på engelska. Totalt har juryn valt mellan 162 titlar.

Följande titlar återfinns på listan:

The New Wilderness av Diane Cook (Oneworld Publications)

En bok om en mors kamp för att rädda sin dotter i en värld påverkad av miljöförstårelse. Det låter som en spännande bok, men författaren är helt okänd för mig, trots att hon är långt ifrån debutant.

This Mournable Body av Tsitsi Dangarembga (Faber & Faber)

This Mournable Boy utspelar sig i Harare och vi får följa huvudpersonen Tsitsi Dangarembga som bor på ett slitet vandrarhem och hoppas på ett bättre liv. Boken har blurbats av en rad kända författare och låter som en bok som kan passa mig.

Burnt Sugar av Avni Doshi (Hamish Hamilton, Penguin Random House)

Burnt Sugar är Avni Doshis debutbok där hon undersöker förhållandet mellan mor och dotter. Huvudpersonen Tara flydde ett olyckligt äktenskap som ung, men har nu blivit gammal och börjar bli virrig och glömsk. Beskrivningen av boken säger väldigt lite, men jag är trots det lite nyfiken.

Who They Was av Gabriel Krauze (4th Estate, HarperCollins)

Who they was är brittiska Gabriel Krauzes autofiktiva debut om sitt liv som gängmedlem. Det kan vara något för mig, men beskrivningarna är ganska korta och den släpps inte förrän i september.

The Mirror & The Light av Hilary Mantel (4th Estate, HarperCollins)

Tredje delen i Mantels historiska trilogi är också nominerad till Women’s Prize for Fiction och jag blir förvånad om den inte vinner minst ett av dessa två priser. Inte för att jag läst och kan ge något expertutlåtande, utan för att alla verkar tokälska Mantels böcker. Någon gång ska jag läsa, men inte just nu.

Apeirogon av Colum McCann (Bloomsbury Publishing)

Colum McCann är en hyllad författare som jag faktiskt inte läst något av. Senaste boken Apeirogon handlar om Bassam, som är palestinier och Rami som är israel och båda påverkas av konflikten där de bor. Kanske är det dags att upptäcka McCann.

The Shadow King av Maaza Mengiste (Canongate Books)

The Shadow King står på min läslista och skulle dessutom ge mig ett nytt litteraturland att bocka av. Boken utspelar sig i Etiopien 1935 under en tid som är historiskt mycket intressant. Jag vill verkligen läsa.

Such a Fun Age av Kiley Reid (Bloomsbury Circus, Bloomsbury Publishing)

Such a fun age handlar om den unga mamman Alix vars barnvakt Emira blir tagen av säkerhetsvakter när hon är ute med familjens son. En svart ung kvinna som rör sig på stan med en vit bebis är självklart misstänkt. Det här är en bok som låter riktigt bra och spännande.

Real Life av Brandon Taylor (Originals, Daunt Books Publishing)

Real life handlar om Wallace som studerar sitt fjärde år på universitetet. Han verkar vara en person som gör att för att undvika att lyssna på eller dela med sig av sina känslor.

Redhead by The Side of The Road av Anne Tyler (Chatto & Windus, Vintage)

Det var länge sedan jag läste något av Anne Tyler, men nu kanske det är dags. Senaste boken handlar om Micah Mortimer, en annorlunda person som hamnar i en oväntat känslosam situation.

Shuggie Bain av Douglas Stuart (Picador, Pan Macmillan)

Shuggie Bain utspelar sig i början av 80-talet i Glasgow där vi får följa Agnes Bain och hennes son Shuggie. En socialrealistisk berättelse som kan vara intressant att läsa.

Love and Other Thought Experiments av Sophie Ward (Corsair, Little, Brown)

Berättelsen om Rachel och Eliza som har ett stabilt förhållande och planerar för barn. En mycket märklig händelse förändrar allt. Eliza menar att en myra krupit in i hennes öga, men Rachel vägrar tro henne. Love and other thought experiments består av tio kapitel där olika personer berättar sin syn på historien.

How Much of These Hills is Gold av C Pam Zhang (Virago, Little, Brown)

How much of these hills is gold handlar om kinesiska migranter som söker lyckan under den amerikanska guldrushen. Syskonen Lucy och Sam är tolv respektive elva år gammal och försöker orientera sig i området efter sin fars död.

Den 15 september presenteras den korta listan som brukar bestå av sex titlar. Nu tror jag egentligen inte att sex kvinnor blir nominerade, men det här är de författare vars böcker lockar mest och som jag gärna ser på den korta listan:

Tsitsi Dangarembga
Hilary Mantel
Maaza Mengiste
Kiley Reid
Sophie Ward
C Pam Zhang

Vilka titlar är du nyfiken på? Vilka tror du tar plats på den korta listan?

Boknostalgi: Turning Thirty

Mike Gayle är en gammal favorit, men få av hans böcker finns översatta till svenska. Bäst tycker jag (nog) om Turning Thirty som kom ut år 2000 och är Gayles tredje bok. Vi får följa Matt Beckford som inledningsvis faktiskt ser fram emot att fylla trettio, eftersom han har fixat allt som bör fixas innan dess. Han har ett bra jobb, en perfekt flickvän och god ekonomi. Sedan gör flickvännen slut och allt krackelerar. Matt, snart 30 år gammal, tvingas flytta tillbaka till snart föräldrar och börjar hänga med sina gamla klasskamrater.

Tio år senare träffar vi Matt Beckford igen i boken Turning forty från 2013 och den läste jag 2014, vilket betyder att det finns en bloggtext. Två riktigt bra böcker av en författare som får på tok för lite uppmärksamhet.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: