Boktankar

Hjärtlinjer av Brit Bennett

Hjärtlinjer är berättelsen om tvillingarna Desiree och Stella som växer upp i den lilla staden Mallard i Louisiana där idealet som gäller är ljus hud. För varje generation blir befolkningen ljusare och det är tydligt att makten ligger i huden. Colorismen påverkar tvillingarna liv och de väljer också att helt egna vägar när de som tonåringar rymmer till New Orleans. I korta nedslag låter Bennet oss lära känna tvillingarna och deras familjer. De skils åt i New Orleans och när Desiree gifter sig med en svart man inser Stella att hon kan tas för vit. Hon väljer att helt bryta med sitt förflutna och skapar sig ett nytt liv där hon är någon helt annan än Stella från Mallard. Med en rik, man och välanpassade barn blir livet på många sätt lättare. När hennes dotter Kennedy träffar Desirees dotter Jude är ett avslöjande nära. Samtidigt är det här ingen spänningsroman, utan Bennett undersöker istället identitet ur olika perspektiv.

Synen på hudfärg och den komplexa skildringen av rasism är ändå det som kanske drabbar mig mest under läsningen av Hjärtlinjer. Det handlar inte bara om att vita skulle vara bättre än svarta, utan att det också finns grader av acceptans beroende på hur ljus eller mörk du är. Det är inte heller så enkelt att colorismen inte bara är de vitas förtryck av andra, utan det är mer komplext än så. När Desiree återvänder till Mallard med sin dotter June är det tydligt att dotterns hudfärg inte accepteras. Det är också där berättelsen börjar, när Desiree återvänder och än en gång får uppleva hur stor betydelse färgen på huden har. Hon lär sig också vikten av att faktiskt inte bara fly, utan att skapa ett liv värt att leva. I det vill hon att Stella ska vara en del och jakten på den försvunna systern inleds.

Hjärtlinjer är nominerad till Women’s Prize for Fiction och det är en nominering den är väl värd. Läraren i mig går igång på att det här är en lättläst och ändå högkvalitativ roman. I en gymnasieklass tror jag att den kan leda till väldigt många intressanta samtal. Att Jude träffar en transsexuell man ger ännu fler perspektiv på identitet och sexualitet. Ibland balanserar Bennett på gränsen till att bli övertydlig och undervisande, men jag tycker att hon håller det på en bra nivå. Tydligheten gör dock att jag tror att det här är en bok som kan passa yngre läsare.

O drar till Medelhavet i juni

Nej, rent fysiskt ska jag inte ut på några resor alls, men litterära sådana planerar jag för den närmaste månaden. I juni är mitt lästema Medelhavet och det betyder att jag kommer att fokusera på litteratur från  Frankrike, Spanien och Italien, men också Marocko och Algeriet. Primärt tänker jag att författarna ska vara födda i länderna kring Medelhavet, men jag kanske också läser böcker som utspelar sig där.Jag har en plan, men den kommer jag säkert inte följa.

Det här är en lista med 10 böcker som kan bli lästa:

Att återvända av Hisham Matar (Libyen)

Bastarden från Istanbul av Elif Shafak (Turkiet)

Den sovande nymfen av Ilaria Tuti (Italien)

Det långsamma livet av Abdellah Taïa (Marocko)

Gisslan av Nina Bouraoui (Algeriet)

Hon som vandrar av Samar Yazbek (Syrien)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Italien)

Mannen som dog två gånger av Almudena Grandes (Spanien)

Systrar av Adèle Bréau (Frankrike)

Uppe på höjden av Assaf Gavron (Israel)

 

Är du också sugen på en resa till Medelhavet? Häng på du också så läser vi oss runt havet!

 

Konsten att skriva om böcker

Med jämna mellanrum vaknar debatten som handlar om huruvida bokbloggare och bokstagrammare går att lita på, då det alltid skriver positivt om böcker de läser. Att kritiker på tidningar är bättre och bäst för att bestämma vilka böcker som ska köpas in till bibliotek och skolor är BTJ-häftet. Det här inlägget ska egentligen inte handla om kvaliteten på bloggare, för vi vet alla att den är varierande. Jag vill istället lyfta något jag reagerat på det senare, nämligen vikten av att recensera utifrån genre.

Jag tycker verkligen om att läsa tidningars kultursidor och inser att de som recenserar böcker där är kunniga gällande litteratur. Vid ett flertal tillfällen har jag dock den senaste tiden reagerat på att personen recenserar böcker och samtidigt sågar en hel genre. Ett exempel är när Johanna Schreibers nya bok Mellan raderna recenserades i GP av Lyra Koli, som bygger hela sin recension på kritik som visar att recensenten inte har koll på bokens genre. En bok i feelgoodgenren SKA inte fastna i eländesskildringar av en separation och huvudpersonen SKA förhållandevis snabbt gå vidare. Det är liksom en del av förutsättningarna. Om svärtan i separationen skulle stått i centrum hade det varit en helt annan bok. Det är som att jag skulle kritisera en deckarförfattare för att hen hade med poliser och bestialiska mord i sina böcker.

En bra bokbloggare hade inte gjort samma misstag som Lyra Koli. Istället är många av de bloggare som håller god kvalitet väl inlästa på sina respektive favoritgenrer och de skriver sina inlägg om böcker utifrån de premisser som gäller för genren. Du kan inte kritisera en skräckroman för att den innehåller splatter och inte heller en feelgoodroman för att den är rosaskimrande. Däremot kan du absolut kritisera mängden splatter eller rosaskimmer, men då utgår du ifrån smak och håller dig inom genren. Nu ska jag verkligen inte dissa alla kritiker på grund av en enda recension. Jag dissar inte ens recensenten i fråga. Det är nämligen helt okej att såga böcker, men inte på grund av att den följer de regler som finns för genren den tillhör.

Till syvende och sist handlar det om förväntningar och förväntningarna inför läsningen av en bok och inför recenserande av densamma måste vara rimliga. Om Johanna Schreiber hade låtit sin huvudkaraktär gräva ner sig totalt och bara beskrivit svärtan hade hon lurat sina läsare. Omslaget lovar feelgood och det är vad läsarna bör få. En recension ska därför utgå ifrån rätt premisser, vilket jag tycker att jag gjorde när jag skrev om boken. Faktiskt handlar det inte alltid om att bokbloggare skulle vara oseriösa för att de hyllar fler böcker än de sågar. Ibland kan det faktiskt handla om att den som läser mycket i en genre också är bättre på att hitta guldkornen.

Läsning utifrån tema vänskap

I år är andra året jag låter mina elever i Svenska 1 gruppläsa böcker utifrån tema vänskap och jag tänkte berätta lite om upplägg och texter. Båda åren har jag och vår skolbibliotekarie tagit fram ungefär tio titlar som vi presenterat för eleverna. Därefter har de fått välja bok i första och andra hand och jag har sedan konstruerat grupper utifrån deras val.

Det här är inte första läsprojektet klassen har och efter att ha läst både noveller och en roman i helklass har jag kunnat stötta dem rejält tidigare. Nu har de fortfarande stöd av sin läsgrupp, men jag ger dem inga bokspecifika frågor under läsningen. Istället handlar det om frågor som kan användas till alla böcker, vilket självklart sätter höga krav på eleverna. Två samtal under läsningen sker i grupperna utan att jag gör annat än att stötta dem med samtalspunkter och det tredje slutsamtalet spelas in så att jag kan lyssna. Inför det samtalet var jag väldigt tydlig med att den som inte läst ut boken måste säga till mig, då det påverkar de andra i samtalet. En elev hörde av sig och jag placerade hen i en större grupp så att hen kunde delta, men inte “förstörde” för någon annan. Efter att ha lyssnat på samtalen är det tydligt att de andra har läst.

De böcker eleverna valde i år och förra året:

Allt ska brinna av Sofia Nordin En stark bok om en ganska destruktiv vänskap. En av eleverna som läste den lyfte hur lätt den var att läsa för att hen hela tiden ville veta hur det skulle gå och flera i gruppen berättade om hur de grät i slutet. “Fulgrät”, som en uttryckte det. Två absolut älskade, medan en är lite mer skeptisk över hur svart den är. De talar om återfödelse och tragedi, men också om hur trovärdigt tonåringar skildras även om dialogerna är lite väl vuxna.

Så jävla kallt av Lova Lakso En berättelse om Karla som flyr söderut för att rädda sin hund och för att komma ifrån kylan hemma. Resan är både fysisk och mental konstaterar eleverna som läst. De har också reagerat på att huvudpersonens röriga tankar gör att boken blir lite rörig, men de förstår varför och påpekar att det reder ut sig när Karlas tankar gör det. Den karaktär som väcker flest känslor är Kaja, som de både irriterar sig på och vill ta hand om. Hunden Hemingways öde engagerar också.

Naiv. Super av Erlend Loe En bok som egentligen är skriven för vuxna och har några år på nacken. Den funkar ändå ganska bra och samtalen kring boken handlar mycket om att våga bli vuxen och att ta ansvar för sig själv. Bokens huvudperson har en 25-årskris och hanterar den dels genom att fly, men också genom att bli vän med ett barn.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn Vänskapen mellan Emanuel och Tore står i centrum. De har varit vänner länge, men nu tycker Emanuel att Tore är väl töntig och han vill ha andra, coolare vänner. Är det verkligen okej att svika en gammal vän så? Är det trovärdigt? Nej och ja, är svaren på frågorna. En lättläst och rolig bok som kanske passar ännu bättre på högstadiet, men som ändå funkar.

No och jag av Delphine de Vigan Huvudpersonen Lou är en lillgammal 13-åring som eleverna tar till sitt hjärta. Det är en bok som inte primärt vänder sig till unga, men som fungerar bra att läsa på gymnasiet. Vänskapsfokuset är tydligt. Dels blir Lou vän med grannen Lucs och senare med uteliggaren No. Ovanlig, lite märklig, men bra var elevernas betyg.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt Junes morbror och gudfar Finn dör och hon saknar honom massor. Att Finn var homosexuell och sambo med Toby vill ingen kännas vid. Det är 80-tal och homosexualitet är långt ifrån lika accepterat som nu. Toby tar kontakt med June och en annorlunda vänskap växer fram. Det här är en bok som vissa tycker väldigt mycket om och andra inte alls gillar. Jag tror att svårigheten ligger i förståelsen för hur annorlunda samhället var när boken utspelar sig. Tempot är också en utmaning.

Stål av Silvia Avallone Här möter vi ett Italien som är långt ifrån turiststråken. Huvudpersonerna Anna och Francesca bor i området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum. Ett samhälle där könsrollerna är fasta och stereotyperna många. Vänskapen mellan flickorna skildras samtidigt som deras väg mot vuxenlivet beskrivs. Det här är en bok som kräver sin läsare, men de elever som ger sig på den brukar oftast ha en god läsförmåga.

Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar Huvudpersonen Taguchi Hiro är en så kallad hikikomori, dvs en person som isolerat sig hemma i sitt rum under flera år. När han vågar sig ut i parken träffar han en äldre man som han kallar Slipsen. Slipsen har fått sparken, men vågar inte berätta det för sin fru. En annorlunda vänskap växer fram mellan de två ganska udda personerna. Eleverna tyckte att den var annorlunda och intressant och funderade mycket över vad i boken som handlade om det japanska samhället och vad som handlade om karaktärerna specifikt. De gillar cirkelkompositionen och huvudkaraktärens “återfödelse” är också något eleverna fokuserade på och de gillade beskrivningen av den.

Tschick av Wolfgang Herrndorf En bok om en annorlunda bilresa som två tonårskillar gör. Maik blir vän med den nya killen Tschick och vi får följa dem under en kort och intensiv period. Tänker alla 14-åriga killar så här, undrar en av tjejerna och ja, så är det bekräftar killarna, men lugnar de andra med att det går över. Språket, som ska vara ungdomligt har inte åldrats väl konstaterar de, men de gillar ändå. Kanske är de vuxna för stereotypt beskrivna, men ungdomarna är trovärdiga. Även här beskrivs resan både som en rent fysisk resa och en inre sådan.

 

Slutsamtalet handlade om hur vänskap skildras i boken, om arketypiska grundberättelser och karaktärer, teman och motiv. Jag uppmanar eleverna att välja citat att bygga sitt samtal kring för att verkligen stanna i texten. Genom att ge exempel på meningar och ord som har betydelse kan de både exemplifiera språk och innehåll. Egna erfarenheter kan också få plats i ett litteratursamtal, men jag vill att fokus ska vara just på det lästa. Löst tyckande hör inte hemma i ett litteratursamtal. När det gäller just trovärdigheten i hur ungdomar och vuxna porträtteras gör eleverna dock en hel del kopplingar till sig själva och då är det ju relevant. Extra roligt är det när de läst så mycket att de faktiskt diskuterar “på riktigt” och vågar argumentera för sin sak. Det hände i flera samtal i år och det är fint när texter engagerar.

 

Exempel på frågor som elever diskuterade i slutsamtalet:

 

Vilken arketypisk grundberättelse skulle ni säga att er bok passar bäst in på? Varför?

Hur porträtteras unga och vuxna? Är porträtten trovärdiga? Varför/varför inte?

Vilka karaktärer har mycket och lite makt? Vad ger hög respektive låg status i miljön som skildras?

Vad tycker ni om karaktärerna? Finns det någon ni identifierar er med? 

Vilka är era favoritscener? Presentera en var och diskutera?

Diskutera er bok utifrån temat vänskap. Vilka exempel på bra och dålig vänskap finns i boken?

Vilka andra centrala teman finns i boken?

Hur kan teman kopplas till motiv?

Hur är berättarperspektivet? Vilken effekt får det?

Hur är tidsperspektivet? Vilken effekt får det?

Ungdomsböcker är ofta så kallade “utvecklingsromaner” där huvudkaraktären genomgår en förändring/utveckling. Hur passar er bok in i den genren?

 

De frågor som de fastnade mest kring var nog trovärdigheten, status och scener som de fastnat för. Även vänskapsskildringar och effekter av bokens form ledde till intressanta samtal. Det tar tid att lyssna på litteratursamtal, men jag får goda kunskaper om elevernas läsning och förståelse av densamma. Frågan om hur läsningen gått har jag inte använt tidigare och eleverna kunde väl beskriva både det som var lätt och svårt. Det är en fråga jag kommer att använda igen.

 

Noveller som passar in i temat:

Förutom böcker läser eleverna noveller om vänskap, för att sedan kunna göra jämförelser av t.ex. olika sorters vänskap. Följande noveller har jag använt i Svenska 1:

“Den perfekte vännen” av Jonas Karlsson, ur Den perfekte vännen (2010)

“Honey” av Johanna Thydell, ur Färdlektyr från 2007

“Pälsen” av Hjalmar Söderberg (1898)

“Spöket Milton” av Jonas Hassen Khemiri, ur Invasion! (2008)

“Vänner” av Ester Roxberg, ur Korridorer (2020)

“Väskhållaren” av Ninni Holmqvist, publicerad i novellsamlingen Färdlektyr (2004)

 

Jag tar gärna emot tips på både böcker och noveller som passar in på temat och kan fungera för elever på gymnasiet.

 

 

Photo by Hannah Rodrigo on Unsplash

Böcker att se fram emot i maj

De mest intensiva vårutgivningsmånaderna är över, men det kommer en del spännande titlar även i maj. Sommarläsningsplanerna blir mer och mer omfattande. Säkerligen har jag missat några titlar, men här är ett gäng böcker som kommer ut i maj som jag ser fram emot att läsa.

 

Dina färger var blå, Marcus Jarl, Norstedts, 3 maj

Flicka A, Abigail Dean, Bokförlaget Forum, 3 maj

Ingen kommer att tro dig, Anna Kölén, Romanus & Selling, 3 maj

De sanningar som förenar oss, Kamala Harris, Bokförlaget Forum, 4 maj

Patient, Sofia Dahlén, Albert Bonniers förlag, 4 maj

Älskade barn, Ashley Audrain, Albert Bonniers förlag, 4 maj

Konferensen, Mats Strandberg, Norstedts, 10 maj

Mellan raderna, Johanna Schreiber, Norstedts förlag, 10 maj

Fråga mig igen, Mary Beath Keane, Albert Bonniers förlag, 11 maj

Galleriet vid vattnet, Hanna Blixt, Historiska media, 11 maj

Som gjorda för varann, Sophie Kinsella, Printz Publishing, 12 maj

Skuggdansaren, Sara Omar, Bokförlaget Polaris, 13 maj

Sorgen lyckan livet, Meg Mason, HarperCollins Nordic, 13 maj

Pengar på fickan, Asta Olivia Nordenhof, Norstedts förlag, 17 maj

Sommaren jag sa ja till allt, Lindsey Roth Culli, B Wahlströms, 17 maj

Syndaren ska vakna, Linda Ståhl, Norstedts förlag, 17 maj

Det är någonting som drar i mig, Elin Persson, Bonnier Carlsen, 18 maj

Ett byliv, Louise Glück, Rámus förlag, 18 maj

Sockerormen, Karin Smirnoff, Bokförlaget Polaris, 18 maj

Baby Blue, Bim Eriksson, Galago, 20 maj

Allt ska bli bra, Per Nilsson, Rabén & Sjögren, 21 maj

En evighet från dig, Jenny Colgan, Norstedts förlag, 24 maj

Patient 23, Sebastian Fitzek, Bokförlaget Forum, 24 maj

Allt vi inte sa, Sara Osman, Albert Bonniers förlag, 25 maj

Monstret, Ane Riel, Modernista, 25 maj

Vera Malms vidunderliga äventyr, Tomas Tivemark, Bokförlaget Forum, 26 maj

Midnattsblot, Camilla Sten, Rabén & Sjögren, 28 maj

 

Utvärdering av påskekrimapril

I april har jag fokuserat på spänningsromaner och har hunnit läsa i alla fall några om än inte så många som jag hade hoppats, men å andra sidan har jag läst annat också.

De här böckerna har jag läst och skrivit om:

Alla ljuger av Camilla Grebe

Död vid första ögonkastet av Peter James

Eldslandet av Pascal Engman

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Sekten på dimön av Mariette Lindstein

The Survivors av Jane Harper

 

Jag har dessutom skrivit om den spännande miniserien The Undoing med Nicole Kidman och Hugh Grant i huvudrollerna.

 

Två topp 5 har det också blivit:

Fem bra svenska deckare

Fem bra deckare från Europa

Och en kulturfråga om radarpar från deckarvärlden.

 

Women’s Prize for Fictions korta lista 2021

Ikväll presenterades årets korta lista till Women’s Prize for Fiction, där sexton böcker från den långa listan blivit sex. Följande titlar tävlar om att vinna priset som delas ut 7 juli:

The Vanishing Half av Brit Bennett

En av de böcker jag trodde skulle ta sig vidare. Hjärtlinjer är den svenska titeln och jag vill verkligen läsa den. Boken handlar om tvillingarna Desiree och Stella som rymmer till New Orleans. Stella inser snart att hennes ljusa hud gör att det är möjligt för henne att tas som vit, vilket förändrar hennes liv. HBO har köpt rättigheterna och boken kommer att bli tv-serie, så det gäller att läsa innan dess.

Piranesi av Susanna Clarke

Kanske den bok på den långa listan som jag minst av allt vill läsa. Susanna Clarke är kanske mest känd för romanen Jonathan Strange och Mr Norell, men det är en bok som inte riktigt lockat mig. Likadant känner jag gällande Piranesi som beskrivs som fantasifylld berättelse om Piranesi som bor i “the House” och träffar sin vän “the Other” på tisdagar och fredagar. Ibland besöker han “the Dead” med gåvor.

Unsettled Ground av Claire Fuller

Ännu en bok om tvillingar, som verkar vara något av ett centralt tema band årets nominerade. Den här gången heter de Jeanie and Julius som är 51 år gamla och fortfarande bor med sin mamma Dot under enkla förhållanden i ett litet samhälle. När modern dör tvingas de ta sig ut i den stora världen och får reda på mer om livet och om sin mammas hemligheter. Det här låter som en fascinerande bok som jag gärna vill läsa och som jag trodde skulle ta sig till den korta listan.

Transcendent Kingdom av Yaa Gyasi

Inte av denna värld är bokens svenska titel och jag har läst den utan att imponeras. Berättelsen om Gifty och hennes familj är välskriven, men kanske lite plattare än jag önskat. Även om teman som missbruk och depression och Giftys  önskan att genom sin forskning rädda andra, absolut engagerar är jag inte helt övertygad. Många tycker dock mycket om boken och juryn verkar helt klart se något jag inte sett.

How the One-Armed Sister Sweeps Her House av Cherie Jones

En bok med en titel som denna måste läsas och jag trodde att den skulle nå den korta listan. Cherie Jones kommer från Barbados och det är också där hennes debutroman utspelar sig. Fyra kvinnor och vad det verkar ganska utsatta sådana, står i centrum i denna roman som lockar till läsning.

No One is Talking About This av Patricia Lockwood

Patricia Lockwood är från början poet och det här är hennes första roman. Sociala medier spelar en stor roll och en kvinna vars ord blir virala står i centrum. No One is Talking About This verkar vara en annorlunda bok där fantasi och verklighet krockar. Här behöver jag nog ha en tillförlitlig tipsare som rekommenderar för att jag ska läsa.

 

En sak som är rolig med årets short list är att den består av sex författare som inte nått den korta listan tidigare. Jag gissade rätt på tre av titlarna och har egentligen inte så mycket att säga om de nominerade. Vinnarboken kommer jag troligen att läsa om inte Piranesi vinner, för den lockar mig verkligen inte det minsta.

Vilka nomineras till Årets Bok 2021?

Årets Bok är Bonnier Bokklubbars pris där en jury väljer 12 nominerade böcker som läsarna sedan kan rösta på. När vi fortfarande hade bokmässor och mingel i våra liv delades priset ut på Bokmässan i Göteborg under festliga omständigheter. Senast det hände var 2019, men kanske sker det igen 2022. Priset har delats ut sedan 2016 och förra årets vinnare var Där kräftorna sjunger av Delia Owens, som alla verkar älska utom jag. Den 27 april avslöjas årets nominerade och inför avslöjandet måste jag självklart gissa lite.

De nominerade böckerna till Årets Bok 2021 ska vara utgivna på svenska mellan 1 maj 2020 och 30 april 2021.

Andra kriterier är:

Hög språklig kvalitet
Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
Tilltala en bred läsekrets
Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

Det här är alltså inte de smala böckernas pris, utan ett pris som delas ut till en bok som många tyckt om. Det gör att mina gissningar självklart blir därefter. Tolv böcker kan tyckas många, men jag har utan tvekan fått ta bort några favoriter och dessutom har jag inte tagit med titlar som släpptes i månadsskiftet april/maj med utgivning före 1 maj och recensionsdatum efter, då jag inte vet riktigt hur de hanteras. Det gäller t.ex. Svärmodern av Moa Herngren som gavs ut 22 april 2020. Fantastisk bok som inte nominerades förra året trots att den verkligen uppfyller kriterierna. Jag är också osäker på vad som egentligen definieras som roman. Alex Schulman tilldelades t.ex. priset 2017 för den självbiografiska Glöm mig och kanske kan en författare som Frida Boisen nomineras i år för sin Berätta aldrig det här (Bookmark förlag) eller för den delen Patrik Lundberg för Fjärilsvägen(Albert Bonniers förlag).

De här titlarna tror jag nomineras:

Alla ljuger av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Amerikansk jord av Jeanine Cummins (Bazar)

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)

Bröllopsfesten av Lucy Foley (Printz Publishing)

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (Lavender Lit)

Ellens val 1 Det nya livet av Helena Dahlgren (Lovereads/Forum)

Giftmakerskan av Sarah Penner (Harper Collins Nordic)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Norstedts)

Je m’apelle Agneta av Emma Hamberg (Piratförlaget)

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand (Bokförlaget Forum)

Lektioner i kärlek av Lucy Dillon (Bokförlaget Forum)

Vargasommar av Hans Rosenfeldt (Norstedts)

 

Förhoppningsvis har jag gissat i alla fall lite rätt. Det ska erkännas att både hjärta och hjärna varit delaktig i tippandet.

 

Eldslandet av Pascal Engman

Eldslandet är den första bok jag läser av Pascal Engman och med det kan jag också bocka av min första författare i årets Boktolva. Engman är en författare jag tänkt läsa något av länge och jag är glad att jag äntligen gjort det. Eldslandet är hans andra bok, men den första i serien om polisen Vanessa Frank. En huvudperson som jag inledningsvis stör mig rätt mycket på, men som jag ganska snart lär mig att tycka om. Hon är kanske lite för mycket av en Salander för min smak, men blir redan i denna den första boken något mer tredimensionell. Frank är ganska nyskild och för tillfälligt avstängd från sin tjänst efter att ha kört rattfull.

Det är ett äventyr i högt tempo som Pascal Engman bjuder oss läsare på. Trådarna är också många, men det blir inte rörigt då allt hänger ihop på ett snyggt sätt. Vi har ett rån mot en exklusiv klockaffär, försvunna gatubarn, ett kriminellt gäng som tjänar pengar på minst sagt tveksamma saker, en illegal transplantationsklinik i Chile och en enklav kallad Colonia Rheins, som grundades av nazister efter andra världskriget. Jag som inte gillar actionthrillers egentligen, dras med i den intensiva och konstant spännande berättelsen. Det är våldsamt så att det räcker och blir över, men ändå välskrivet och bra.

Pascal Engmans pappa var en av de chilenska flyktingar som kom till Sverige efter militärkuppen 1973 och Engman säger i en intervju att han ser Chile som sitt andra hemland. Inte konstigt då kanske att det är just till Chile som svenska, utsatta barn förs. Dessutom har en av huvudpersonerna Nicolas Paredes rötter i samma land. Paredes är för övrig en märklig, men också intressant karaktär. Han är någon slags gangster, men med en bakgrund inom det militära. Kanske dyker även han upp i fler böcker. Det vore i så fall trevligt.

Det här blir definitivt inte den sista boken jag läser av Pascal Engman, för självklart måste jag ju veta hur det går för Vanessa Frank och lära känna henne bättre. Två böcker till finns än så länge i serien, Råttkungen om incels och våld mot kvinnor (2019) och Änkorna (2020) om eskortflickor och islamistiska fundamentalister. Jag gillar hur Pascal Engman införlivar aktuella samhällsproblem i sina böcker. Fjärde boken väntas i höst och kanske har den påverkats av pandemin?!

Det jag gärna talar om …

För några dagar sedan snurrade en bild på twitter där det stod ungefär så här, du har blivit kidnappad men blir släppt efter två timmar för att du inte kan sluta prata om …

Ja, vad är det jag inte kan sluta prata om. Böcker såklart. Det är ganska många gånger som jag i ett samtal bidrar med en replik som inleds “jag läste en bok om just det för ett tag sedan” och då biter jag mig ändå i tungan nio av tio gånger en sådan replik är på väg ut.

Något som också hänt de senaste dagarna är att Facebook påmint mig om olika resor jag gjort med de vänner och bekanta jag träffat genom mitt stora intresse för litteratur. Det har varit läsretreat i Syninge, bokresor till Helsingfors, Amsterdam och Brighton. Flera gånger varje år brukar jag träffa ett gäng människor som inte skruvar på sig när jag lyckas få in böcker och läsning i var och varannan mening, utan som tvärtom talar på precis samma sätt själva.

Vi hann precis med en läsretreat i Varberg i månadsskiftet januari-februari 2020, men sedan dess är det få av dessa för mig så viktiga människor som jag träffat “på riktigt”. Jag är fantastiskt glad över min bokcirkel Bokbubblarna som jag träffat några gånger live under året och lika glad över den digitala bokcirkel som startades i somras. Det är bara det att det är så mycket svårare att verkligen prioritera en digital träff när det finns så mycket vardag som pockar på uppmärksamhet.

Det må vara så att kidnappare hade släppt mig för att jag tjatat hål i huvudet på dem med mina litterära kopplingar och funderingar. Det är också så att jag, trots en många gånger läsande omgivning, behöver det där lilla extra som det där gänget med bokbloggare och före detta bokbloggare ger. Jag behöver en bokresa nu. Helst flera.  Och en Bokmässa eller ett författarsamtal som inte kräver zoom. Jag saknar er så himla mycket kära #boblmaf

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: