Boktankar

Fram för fler boktips i media

Att läsa borde vara något för alla. En norm. Om vi ska ha någon chans att nå ens i närheten av det måste böckerna få synas. Nu tror jag visserligen inte att alla generationers läsning påverkas om ryktet om att bokpanelen i Go’kväll ska plockas bort visar sig vara sant, men det är ändå en beklaglig utveckling. Daniel Sjölin skriver i en krönika i Expressen om att kultur plockas bort, medan humorn får ta mer plats. Som exempel tar han Ingalill Mosander, som tipsat om böcker i tjugo år i just Go’kväll, vars kulturpanel nu slopas. Motiveringen ska vara att SVT vill föryngra programmets publik och då ryker böckerna. Om det är sant är det verkligen både tråkigt och kortsynt. Att en panel förnyas eller till och med föryngras kan vara en sak, men varför byta boktips mot tv-serietips? Varför inte istället behålla Mosander och de andra i panelen, men även komplettera med några yngre förmågor? Varför inte försöka behålla bredden och prata såväl böcker, som filmer och tv-serier.

Nu vet jag inte säkert om boktipsen verkligen försvunnit från Go’kväll, men jag tycker ändå att frågan behöver diskuteras. Vi behöver inte färre boktips i tv, utan fler. Gärna i väldigt många olika program. Drömmen vore om alla gäster i alla program fick frågan om vilken bok de läser just nu, eller vilken favoritbok de har. Tänk vilket levande litteratursamtal vi kunde få. Nu tittar jag sällan på tv, men det hade utan tvekan funkat att gästerna i morgonprogrammen fick prata böcker och då inte bara böcker de skrivit. Lika enkelt hade det varit att få in ett boktips eller två i ett program som Efter fem. Mer vågat hade varit att låtit deltagarna i Idol eller varför inte stjärnorna i Mästarnas mästare diskutera bra böcker de läst. Krystat? Definitivt till en början, men efter ett tag kommer frågor om böcker och läsning vara naturliga och då kanske vi kommer någonstans gällande läsförmågan hos främst barn och unga.

Vi behöver inte heller nöja oss med tv. Ställ frågan om favoritböcker och böcker som läses just nu i varenda tidningsintervju oberoende av om det handlar om magasin för äldre damer eller sportsidorna i våra tidningar. Fyll media med boktips för alla. Det är vi värda. Jag vill ha fler boktips åt folket!

 

Photo by hannah grace on Unsplash

Böcker jag ser fram emot i september

I september säger det pang och TBR-högen växer exponentiellt. Dessutom är det en ansenlig mängd i denna hög som borde läsas innan det är dags för Bokmässan i slutet av månaden. Några böcker kanske jag sparar och köper på plats. Signerade böcker räknas ju inte.

Här är de böcker jag ser fram emot i september.

Förväntan, Anna Hope, ETTA, september

P.S. Från Paris, Marc Levy, Sekwa, september

Rosy & John, Pierre Lemaitre, Sekwa, september

Den sista vakten på Ellis Island, Gaëlle Josse, Elisabeth Grate Bokförlag, 2 september

Nio främlingar, Liane Moriarty, Albert Bonniers förlag, 3 september

Roxy, Alice Dadgostar, Albert Bonniers förlag, 3 september

Sönderslagen, Emma Johansson, Vox by Opal, 3 september

Våra tungor smakar våld, Saga Becker, Leopard förlag, 3 september

Bli kvar, Maja Hjertzell, Gilla Böcker, 4 september

Lilla fröken Grenadin, Vilda Rosenblad, Piratförlaget, 4 september

Vuxna människor, Caroline Hulse, Printz Publishing, 4 september

Resten av allt är vårt, Emma Hamberg, Piratförlaget, 5 september

Allt du gav mig var minnen, Adam Silvera, Lavender Lit, 6 september

Behandlingen, Yvonne Hirdman, Ordfront förlag, 6 september

Drömmarna, Karen Thompson Walker, Norstedts, 9 september

Bungalow, Åke Edwardson, Albert Bonniers förlag, 10 september

Ingen plats för mig, Katia Wagner, Natur & Kultur, 10 september

Kistbyggarna, Morgan Larsson, Piratförlaget, 10 september

Berättelsen från innerstaden, Shaun Tan, Lilla Piratförlaget, 11 september

Hästpojkarna, Johan Ehn, Gilla Böcker, 11 september

Var kommer du ifrån, egentligen?, TNKVRT, Gilla Böcker, 11 september

Min tur nu, Angie Thomas, Natur & Kultur, 14 september

Bete sig, Linda Jones, Vox by Opal, 15 september

Björnkvinnan, Karolina Ramqvist, Norstedts, 16 september

En dag, Jennifer, Risto Pakarinen, HarperCollins Nordic, 17 september

Hennes ord, Tove Folkesson, Albert Bonniers förlag, 17 september

Och eken står där än, Sofia Lundberg, Bokförlaget Forum, 18 september

Den som haver barnen kär, Viktoria Höglund, Southside Stories, 19 september

Sent på dagen, Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand, 19 september

Välj mig, Christina Lindström, B Wahlströms, 19 september

Hjärtats bokhandel, Veronica Henry, Printz Publishing, 20 september

Mitt storslagna liv, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren, 20 september

Mr Potter, Jamaica Kincaid, Bokförlaget Tranan, 21 september

Tomma hjärtan, Juli Zeh, Weyler förlag, 21 september

Ett litet steg på vägen, Jenny Fagerlund, Norstedts, 23 september

Kodnamn Flamingo, Kate Atkinson, Norstedts, 23 september

I rörelse, Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlag, 24 september

Bomullsängeln, Susanna Alakoski, Natur & Kultur, 26 september

Snöstorm, Augustin Erba, Albert Bonniers förlag, 27 september

Det svarta trädet, Tana French, Modernista, 28 september

Dom som stod kvar, Thord Eriksson, Natur & Kultur, 28 september

Hjärtat, Malin Kivelä, Thorén & Lindskog, 29 september

Sex författare jag tappat bort

Ibland blir jag påmind om en författare som jag verkligen gillade förr, men som jag inte läst något av på länge. Flera av dem kommer med nya böcker på svenska i höst, vilket gör det lättare att återupptäcka dem.

I slutet av augusti ger Brombergs förlag ut Maskiner som jag av Ian McEwan. Märkligt nog har jag inte läst något av honom på flera år, men försökte med Nötskal och gav upp. Antingen ger jag mig på den nya boken, eller Domaren.

Jag påmindes om Dorothy Koomson när jag var i Brighton förra året. Hennes senaste böcker utspelar sig nämligen där. Tyvärr verkar hon, som flera andra, gått från feelgood till deckare, men hennes When I was invisible verkar bra.

Det var länge sedan något av Marc Levy gavs ut på svenska, men nu kommer äntligen P.S. Från Paris som ges ut av Sekwa i september.

Det var också flera år sedan jag läste något av Juli Zeh. Jag har lånat hem Corpus Delicti, men kanske läser jag istället Tomma hjärtan, som ges ut i september av Weyler förlag.

Mike Gayle är en gammal favorit, men jag har inte läst något av honom sedan jag läste Turning Forty. Norstedts ger ut hans nya bok En halv värld borta i september, men det finns flera andra av hans böcker som jag inte läst. The Man I think I know verkar t.ex. riktigt bra.

Jag absolut älskade Morgon i Jenin av Susan Abulhawa, men har ändå inte läst något mer av henne. I september kommer Berättelsen om Nahr som låter lite lik Memorys bok.

 

 

Min bästa sommarläsning

Nej, sommaren är inte över ännu, men eftersom jag börjat jobba känns det ändå lite så. Jag har därför satt ihop en lista med de bästa böckerna jag läst i sommar och det är ganska många eftersom jag totalt läste 38 böcker sedan jag slutade jobba i juni fram tills jag började jobba i förra veckan. Jag har valt ut de femton bästa.

Pachinko av Min Jin Lee är en tegelsten, men en ganska lättläst sådan som gjord för att sluka. Vi får följa en koreansk släkt under flera generationer under 1900-talet. En stor del av tiden lever de i exil i Japan. Mycket bra, intressant och välskriven.

An American Marriage av Tayari Jones är berättelsen om Roy och Celestial som är relativt nygifta när Roy blir dömd för ett brott han hävdar att han inte begått. Genom brev försöker de behålla någon slags relation, men det är inte alldeles enkelt.  I höst kommer den ut på svenska med titeln Ett amerikanskt äktenskap, utgiven av Bokförlaget Forum. Läs den!

Kring denna kropp av Stina Wollter är en viktig bok om kroppsfixeringen i samhället och hur det påverkar oss på olika sätt. Den handlar också om folk som inte kan låta bli att bete sig som svin i sociala medier och kanske på andra platser också. Läsvärd!

The Lost man av Jane Harper är mer ett familjedrama än en deckare och miljön mitt ute i the Outback mitt i Australien är fascinerande. Familjefadern Cameron hittas död vid en grav av sina två bröder Bub och Nathan. Ingen vet vad som har hänt, men mycket är märkligt. På svenska heter den En förlorat man och ges ut i början av oktober av Bokförlaget Forum.

Pojken som följer sin skugga av Kadir Meral. Mycket bra bok om Memo som bor i Angered och möter en ny värld när han börjar studera till lärare på universitetet. En bok om identitet, kulturkrockar och att våga följa sin egen väg. En både bra och viktig bok som balanserar den svartvita debatten om kultur, integration och invandring.

Dödligt arv av Rachel Rhys. Underbar miljö och gamla hemligheter på franska rivieran. Året är 1948 och Eve Forrester, en ung och ganska olycklig kvinna, får ett oväntat arv av en person hon aldrig hört talas om. Trots protester från både sin man och sin mamma beger hon sig till Nice för att ta reda på mer.

Herravälde av Elin Olofsson är en fantastisk roman som utspelar sig 1921 när kvinnor just ska få rösta, men ändå inte har samma rättigheter som män. Huvudpersonen Alice får dock ta väldigt mycket mer ansvar när hennes man drabbas av ett slaganfall.

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour handlar om Sami och hans upplevelser i krigets Syrien. En brutal och ibland väl detaljerad berättelse, men å så viktig. Vi behöver få veta mycket mer än det lilla som når våra nyhetskanaler. En välskriven och läsvärd bok.

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella för att bra feelgood är ett måste på sommaren och faktiskt alla tider på året. Boken huvudperson kallas Fixie för att hon fixar allt och är en trevlig bekantskap. Tillsammans med sin familj driver hon butiken Farrs, som väl går sådär.

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov. En självbiografisk bok om en mamma och en uppväxt. Författaren skriver också personligt om att skriva en bok om sina föräldrar och om det verkligen är okej att göra det. Mycket bra och inte lik något annat jag läst, för trots att jag läst en hel rad beskrivningar av olyckliga uppväxter är det här så mycket mer.

When I hit you av Meena Kandasamy är en autofiktiv bok om en ung författare som gifter sig med en ansedd man som arbetar på ett universitet. När de gifter sig förändras allt och han gör sitt bästa för att krossa henne genom såväl psykisk som fysisk misshandel. Kanske den bästa bok jag läst om våld i nära relationer. Obehaglig och välskriven.

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig är ännu en självbiografisk bok och den handlar om att leva med depression och ångest. Jag kände igen sorgligt mycket och är glad över att någon annan kunnat sätta ord på det vi så sällan pratar om och när vi gör det inte riktigt vet hur vi ska beskriva.

Själarnas ö av Johanna Holmström är en bok om tre kvinnor på mentalsjukhuset på Själö. Dels patienterna Kristina och Ellie, men också sköterskan Sigrid. Deras öden är intressanta och speciellt berättelsen om Kristina känns i hjärtat. Hon hamnar på Själö 1891 efter att ha dränkt sina barn.

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand är en känslofylld och välskriven bok om Sophie som återvänder till sin hemort från sitt hektiska liv i Berlin för att begrava sin mor. Oväntat ärver hon Villa Havsbris, ett kurhotell som släkten drivit och som Sophie var säker på hade sålts. Hon annonserar efter hantverkare som kan renovera mot mat och boende och ett udda gäng skapas.

Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en bra och trevlig bok för unga vuxna om att våga välja sin egen väg i livet. Huvudpersonen Nora drömmer om att gå en konstutbildning, men vågar inte riktigt lämna tryggheten i Bergvik, trots att hon avskyr stället. Det är sommaren efter studenten och hon har fått jobb inom hemtjänsten. Inte drömjobbet, men hon lär sig mycket, inte bara rent yrkesmässigt.

 

Vilka är de bästa böckerna du läste i sommar?

 

Photo by Taylor Simpson on Unsplash

Toni Morrison 1931-2019

När Toni Morrison tilldelades Nobelpriset i litteratur 1993 löd motiveringen: “som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Hon var den första svarta kvinnan någonsin som tilldelades priset och gav därmed röst åt en grupp människor som så ofta varit utan röst och utan makt. Bra författare gör just det. Ger en röst åt dem som inte har någon. Bjuder in läsaren till en värld som är bekant för några, men obekant för andra. Poetisk pregnans, jo det stämmer gott. Språket var det som fascinerade mig med Toni Morrison. Hon var också den författare som faktiskt fick mig att uppskatta det som många andra misslyckats med nämligen magisk realism. Jag köpte det magiska i Morrisons böcker, då de trots allt var så verkliga.

Idag nåddes vi av nyheten att Toni Morrison avlidit 88 år gammal. Hennes sista bok blev Gud hjälpe barnet, som kom ut på svenska 2016. Jag har flera böcker kvar att uppleva, men de jag läst har fastnat i mitt minne. Så här skrev jag om Morrisons kanske mest kända bok Älskade, en bok uppbyggd av fragment, inte helt enkel att ta till sig.

Tänk dig en tavla. En mycket vacker tavla med ett motiv som fängslar dig. Du vet inte vad den föreställer, men du vet att du älskar den. Att den väcker känslor hos dig. Att du inte kan få nog av den. Om någon ber dig beskriva den inser du att det inte går. Du vet bara att du inte kan sluta titta på den.

Ur tavlan träder personer fram. De är hunsade, slagna, förstörda, ägda. De har levt ett liv i fångenskap och vet inte hur det ska bete sig som fria. De vet inte, eller vågar inte, älska sina familjer då familjerna aldrig består. Någon där, någon säljs och någon blir faktiskt fri. De är slavarna som till slut finner frihet, men inte det liv de drömt om.

och om hennes författarskap:

Toni Morrison skriver den afroamerikansk historien. Hon skriver samtidigt om den historia som de vita männen med makt skrivit. Den där USA är möjligheternas land, landet för fria människor där alla kan lyckas bara de kämpar tillräckligt mycket. En värld, strax före inbördeskriget, där de som varit slavar inte riktigt hittar sin plats i tillvaron. Det är ett första försök att börja om från början och leva på riktigt. Mycket har förändrats, men historien finns kvar. Om nuet ska kunna ändras måste även historien skrivas om. Då måste de utan röst få höras. Det är inte så att historien om normen är mest sann, bara mest utbredd. Frågan är hur vi skriver om den i efterhand?

 

Läs resten av inlägget här.

Foto: Michael Lionstar

Den som lever stilla

Många är de som skriver om sina föräldrar när de inte finns mer. Böcker som blir en slags uppgörelse med barndomen. Vissa lyckas väl, medan andra hamnar i fällan att måla allt i svart och vitt, men mest svart. Leonora Christina Skov lyckas däremot balansera sina skildringar av uppväxten och familjen i boken Den som lever stilla. Hennes mor är utan tvekan en komplicerad och komplex kvinna, som är väldigt svår att förstå. Skov lyckas dock teckna ett lyhört porträtt av henne, som både innehåller frustration, ilska, en viss dos av hat och besvikelse, men också kärlek och nyfikenhet. Att modern utan tvekan hade svårt att hantera känslor måste ha gjort författarens barndom fruktansvärd, men trots bitterheten låter Skov inte den ta över. Det är en känslomässigt krävande bok att läsa och jag behöver ta pauser ibland. Ändå är jag glad att jag läste om Christina som blev Leonora och äntligen vågade leva sitt liv fullt ut. Eller i alla fall nästan. Vem vågar egentligen allt.

När boken börjar är vi i slutet. Leonoras mamma ligger för döden på ett Hospice och hennes dotter vet inte riktigt hur hon ska hantera situationen. Visst sörjer hon på ett plan, vem sörjer inte sin mor, men just denna moder har begränsat sin dotter och ifrågasatt allt hon gör. Pappan är där också såklart, men i övrigt är det få som bryr sig om den äldre kvinnan i sjuksängen. Hon som är övertygad om att hon drabbats av cancer för att hennes dotter lever en syndigt liv som lesbisk, äcklig och pervers. När hon inte längre är medveten om vad som sker säger hennes maken och Leonoras far att hon kan ringa sin fru Annette. Nu när hennes mor inte är vid medvetande kan hon inte heller må dåligt av det faktum att hennes dotter har en fru istället för en man. Fadern har alltså egentligen inte haft så mycket emot det, men han har som alltid tagit sin frus parti framför sin dotters. Frun som styr familjen med sina tårar och behöver hans kärlek allra mest.

Den som lever stilla är en autofiktiv bok som handlar om författarens liv, men också hur skrivprocessen ser ut när hon skriver om detsamma. Det är en form jag verkligen tycker om. Visst finns det en viss kronologi i det hon berättar, men mest av allt är det en bok där de viktigaste händelserna binds ihop och bildar en helhet. Den är också full av reflektioner om vad som kan och får skrivas och vad som kanske varken passar sig eller tillför något. Jag tycker mycket om att läsa om den hårt hållna Christina som beger sig till Köpenhamn för att hitta sig själv. Sina föräldrar lämnar hon bakom sig, men mormodern finns alltid kvar. Skildringen av henne är ett av många fina kvinnoporträtt i boken och just dessa är kanske bokens styrka. Tillsammans med det helt fantastiska språket, som gör att jag mer än gärna läser något annat av Leonora Christina Skov.

Den som lever stilla är en av titlarna i Bokbloggarboktipsutmaningen 2019.  Hanna på Feministbiblioteket var den som tipsade och så här skrev hon om boken.

 

 

Augustiböcker jag ser fram emot

Nu börjar explosionen när höstens bokutgivning drar igång. Antalet nya titlar som jag vill läsa i augusti är galet många och jag skulle behöva vara ledig många veckor till för att ha en chans att hinna med ens en bråkdel. Det är på samma gång härligt och lite stressande med denna massiva lista:

 

Lanny, Max Porter, ETTA, augusti

My bloody Valentine, Christine Détrez, Sekwa, augusti

Män i min situation, Per Petterson, norra, augusti

Kirke, Madeline Miller, Wahlström & Widstrand, 1 augusti

Halvmördaren, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag, 9 augusti

Svärmodern, Sally Hepworth, Printz Publishing, 9 augusti

Planeten Frank, David Yoon, Bonnier Carlsen, 12 augusti

På djupet, Katie Davies, Norstedts, 12 augusti

Berör och förstör, Athena Farrokhzad & Kristofer Folkhammar (red.), Rabén & Sjögren, 13 augusti

Bror, David Chariandy, Albert Bonniers förlag, 13 augusti

Vargen, Katarina Wennstam, Albert Bonniers förlag, 13 augusti

Luftburen, Susanne Boll, Bokfabriken, 15 augusti

Föreställningar, Thom Lundberg, Albert Bonniers förlag, 16 augusti

Vi som flydde, Malala Yousafzai, B Wahlströms, 16 augusti

Det slutna sällskapet, Elisabeth Klehfoth, Modernista, 17 augusti

Så jävla trött, Gemma Hartley, Natur & Kultur, 17 augusti

Teonauter, Sam Ghazi, Norstedts, 19 augusti

Bokcirkeln vid världens ände, Frida Skybäck, Louise Bäckelin förlag, 20 augusti

Jag hade så mycket, Trude Marstein, Albert Bonniers förlag, 20 augusti

The Mars room, Rachel Kushner, Bookmark förlag, 20 augusti

Blå, blå höstvågor, Christoffer Holst, Lovereads, 22 augusti

Hon den roliga, Alba Mogensen, Wahlström & Widstrand, 22 augusti

Körsbär i snön, Sanna Tahvanainen, Schildts & Söderström, 22 augusti

Väderfenomen, Anna Fock, Natur & Kultur, 22 augusti

Köttets tid, Lina Wolff, Albert Bonniers förlag, 23 augusti

Den vita boken, Han Kang, Natur & Kultur, 24 augusti

Mellan oss, Sandra Beijer, Natur & Kultur, 24 augusti

Jag föreslår att vi vaknar, Beate Grimsrud, Albert Bonniers förlag, 27 augusti

I fikonträdets skugga, Camilla Davidsson, 28 augusti

Maskiner som jag, Ian McEwan, Brombergs bokförlag, Printz Publishing, 28 augusti

Den rödaste rosen slår ut, Liv Strömquist, Galago, 29 augusti

Släkte, Torbjörn Flygt, Natur & Kultur, 29 augusti

Man kommer aldrig ifrån Paris, Enrique Vila-Mata, Bokförlaget Tranan, 30 augusti

O, Judith Kiros, Albert Bonniers förlag, 30 augusti

Fröken Island, Auður Ava Ólafsdóttir, Weyler förlag, 31 augusti

Modersmål, Mona Monasar, Natur & Kultur, 31 augusti

 

The Booker Dozen 2019

Igår avslöjades den långa listan till Man Booker Prize, även kallad The Booker Dozen. I just detta sammanhang är ett dussin lika med tretton och så många titlar är också nominerade till årets pris. Sedan 1969 har Man Booker Prize delats ut till en bok som skrivits på engelska och getts ut Storbritannien eller Irland. Författarens nationalitet spelar ingen roll, utan det är originalspråket som avgör.

Årets Booker Dozen ser ut så här:

The Testaments av Margaret Atwood (Kanada), (Vintage, Chatto & Windus)

Uppföljaren till The Handmaids tale som utspelar sig 15 år senare. Jag har ju pinsamt nog inte läst den ännu, men blir sugen nu när uppföljaren är på gång. Tv-serien är dock så hemsk att jag inte klarar av att se mer än något avsnitt ibland, så frågan är hur jag fixar att läsa Offreds berättelse.

Night Boat to Tangier av Kevin Barry (Irland), (Canongate Books)

Kevin Berry är ett namn som brukar dyka upp i prissammanhang, men jag har aldrig läst något av honom. Night boat to Tangier beskrivs som ett tragikomiskt mästerverk och handlar om två irländska gangsters som tar en båt från Spanien till Tanger.

My Sister, The Serial Killer av Oyinkan Braithwaite (Storbritannien/Nigeria), (Atlantic Books)

Så dyker den upp på ännu en lista och påminner mig om att jag måste läsa. Berättelsen om Korede som städar upp efter sin syster Ayoola verkar annorlunda och läsvärd.

Ducks, Newburyport av Lucy Ellmann (USA/Storbritannien), (Galley Beggar Press)

En tegelsten utan styckeindelningar som ska bestå av åtta väldigt långa meningar om en hemmafru i Ohio som tänker tillbaka på sitt liv. Kan vara jättebra, eller bara jättepretentiöst.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo (Storbritannien),  (Hamish Hamilton)

En bok om tolv karaktärer som berättar om sitt liv. De flesta är kvinnor, brittiska och svarta. Boken beskrivs som unik och välskriven. Den lockar till läsning.

The Wall av John Lanchester (Storbritannien), (Faber & Faber)

I en fiktiv önation har man byggt en mur runt hela kustlinjen. Muren ska skydda mot de andra, som hotas när havsytan stiger och hotar att ta över. Det här verkar vara en annorlunda och spännande bok.

The Man Who Saw Everything av Deborah Levy (Storbritannien), (Hamish Hamilton)

Deborah Levys två tidigare böcker har nått den korta listan och jag har tänkt läsa dem båda, men inte gjort det. Nu blir det kanske tredje gången gillt både för henne och mig. The Man who saw everything handlar om Sauld Adler som 1988 blir påkörd när han går över Abbey Road. Allt verkar okej, men nästa gång han går över samma gata hamnar han i det kommunistiska Östberlin.

Lost Children Archive av Valeria Luiselli (Mexiko/Italien),  (4th Estate)

Samtidigt som en familj åker från USA mot Mexiko, flyr andra från söder till norr. Det här verkar vara en både angelägen och spännande berättelse om människor utan röst.

An Orchestra of Minorities av Chigozie Obioma (Nigeria),(Little Brown)

Minoritetsorkestern finns utgiven på svenska av Ordfront förlag. Det är en berättelse om Chinonso och Ndali och en omöjlig kärlek.

Lanny av Max Porter (Storbritannien), (Faber & Faber)

Lanny ges ut av Sekwa förlag i höst och beskrivs som en blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Om jag inte läst och älskat hans förra bok hade jag varit skeptisk. Nu är jag mest förväntansfull.

Quichotte av Salman Rushdie (Storbritannien/Indien),  (Jonathan Cape)

Quichotte är berättelsen om en tv-beroende äldre man som har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Beskrivningen av boken får den att låta väldigt märklig, men Rushdie är också ofta svårläst, men briljant.

10 Minutes 38 Seconds in This Strange World av Elif Shafak (Storbritannien/Turkiet), (Viking)

Elif Shafak har stått på min läslista länge och nu kanske det blir av att läsa. Huvudpersonen Tequila Leila har just dött och berättar efter döden om sitt liv.

Frankissstein av Jeanette Winterson (Storbritannien), (Jonathan Cape)

Wintersons nya bok utspelar sig i ett Storbritannien märkt av Brexit och handlar om hur kroppar kan bli nya människor, eller i alla fall något som liknar oss. Paralleller till Mary Shelley och Frankenstein finns självklart.

Ett kulturminne: Det andra könet

Feminism var en icke-fråga för mig ganska länge. Solidaritet var en stor del i min uppfostran och jag peppades att kämpa hårt, tänka stort och ta plats. Det var först efter gymnasiet som jag insåg att jag definitivt var och är feminist. En symbol för denna insikt är Det andra könet av Simone de Beauvoir, som knockade mig redan i förordet. På ett sätt var läsningen ett brutalt uppvaknande, då det tog död på min kanske naiva tro att det räckte att jobba hårt för att nå sina mål, men den satte också ord på min frustration som ändå fanns där inte minst varje gång jag förminskades för att jag var ung och kvinna.

Under några år på universitetet fick jag tyvärr känna på det där förminskandet många gånger, både från lärare och kursare. Jag läste samtidigt allt jag kom över som gav mig teorier som beskrev verkligheten och argument om varför det är skit. Jag fann mig inte i att avfärdas som “lilla gumman” och har nog ofta tagit mer plats än vad andra tyckt varit okej. Det skiter jag i och konstaterar att en av de största fördelarna med att bli äldre faktiskt är friheten att oftare kunna vara sig själv.

52 bra saker: Balkongläsning

 

När solen inte är fullt lika varm längre är det perfekt att sitta på lägenhetens balkong och läsa. Gärna med ett glas vin till.

Balkongläsning är definitivt en bra sak! Nu börjar dessutom min trötta hjärna långsamt vakna till liv och jag kan börja läsa böcker som fått ligga på vänt ett tag.

%d bloggare gillar detta: