Boktankar

De nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2021

Idag avslöjades vilka fyra författare som nominerats till Sveriges Radios Romanpris 2021.

Splendor av Stefan Lindberg, Albert Bonnier Förlag

Caesaria av Hanna Nordenhök, Norstedts Förlag

Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson, Norstedts Förlag

Tritonus av Kjell Westö, Albert Bonniers Förlag

Fyra nominerade från totalt två förlag alltså. Jag har inte läst (ut) någon av böckerna, men påbörjat (och gett upp) Splendor. Lite för märklig för min smak och det är tveksamt om den får någon mer chans. Däremot läser jag gärna Tritonus och kanske även Dagarna, dagarna, dagarna. Har du läst någon av de nominerade böckerna? Vad tyckte du?

Priset delas ut 23 april i slutet av Litteraturveckan i P1 och det är som vanligt en lyssnarjury som läser, diskuterar och utser vinnaren bland de nominerade. Andra priser som delas ut samma dag är Sveriges Radios Lyrikpris och Novellpris.

Böcker jag vill läsa på svenska

Efter förra veckans kulturfråga om böcker från “ovanliga” litteraturländer har jag funderat en hel del på översatta böcker och hur viktiga översättare är för att bredda litteraturutbudet. Jag kan t.ex. inte franska och är därför glad över att förlag som [sekwa] och Elisabeth Grate Bokförlag översätter och ger ut böcker översatta från språket. Ett annat bokförlag som hjälper mig att bredda min läsning är Tranan, men jag hade önskat än fler översättningar från olika språk från de större bokförlagen.

Mer översätts till engelska och dessutom är det ju så att engelskans ställning som kolonialspråk gör att vissa böcker inte ens behöver översättas. Jag hade dock önskat att böcker av följande författare hade funnits på svenska, dels för att jag önskar ett större urval av sydamerikanska författare, men även författarna från andra länder lockar.

Claudia Hernández är en författare från El Salvador som främst skriver noveller, men också romanen Slash and Burn. En novell har översatts och publicerats i Karavan, men inga böcker vad jag kan hitta.

Gabriela Cabezón Cámara från Argentina debuterade 2009 med La Virgen Cabeza (Slum Virgin översatt 2017) och för senaste boken The Adventures of China Iron nominerades hon till International Booker Prize 2020.

Maria José Ferrada kommer från Chile och hennes böcker har översatts till engelska, men inte till svenska. I februari kommer How to order the Universe.

Minae Mizumura från Japan har skrivit flera böcker och belönats med en rad priser. Vad jag kan se har ingen av dem översatts till svenska. I mars kommer An-I-Novel som utspelar sig under en dag på 80-talet.

Nasim Marashi från Iran är debutant, men debuterade redan 2017 och boken har översatts till en rad språk. På engelska heter den I’ll be strong for you och släpps i april. Marashi är journalist och har dessutom skrivit filmmanus.

Sara Mesa från Spanien har gett ut sex romaner och tre novellsamlingar. Senaste boken som översatts till engelska heter Four by four och i vår kommer Among the Hedges.

Semezdin Mehmedinovic från Bosnien är aktuell på engelska med My heart, en självbiografisk bok. Tidigare har han främst gett ut diktsamlingar.

 

 

PS. Har jag missat att någon av författarna översatts till svenska tar jag mer än gärna emot rättelser! DS.

Photo by Ravi Palwe on Unsplash

 

Hundra skäl att leva

Hundra skäl att leva är Richard Ropers debut och det är en trevlig och faktiskt tänkvärd sådan. Huvudpersonen Andrew arbetar på kommunens särskilda enhet för dödsbon och begravningar. Hans uppgift är att undersöka de hem där människor dött i ensamhet i jakt på närstående eller vänner som skulle kunna berätta något om den döde, kanske ärva något eller i alla fall komma på begravningen. Inte sällan har de avlidna legat död länge utan att någon saknat dem och väldigt ofta är Andrew den ende som kommer till begravningen. Ensamheten är utbredd och genom att se till att de i alla fall får sällskap när de läggs till sin sista vila gör Andrew i alla fall något för att förbättra världen.

Kanske är Andrew extra noga med att sköta sitt jobb väl, då han själv tillhör en av de riktigt ensamma. Visst har han kollegor och visst är det så att chefen gärna hade sett att de umgicks mer, men det är ingenting Andrew längtar efter. Problemet är nämligen att han ljugit ihop en familj och alla han jobbar med tror att han är en lycklig familjefar. Egentligen lever han ensam i en liten lägenhet och de enda vänner han har gömmer sig bakom användarnamn på ett internetforum för modelljärnvägsfantaster. De har skapat ett subforum och ses dagligen, men har aldrig träffats “på riktigt”. Här vågar Andrew vara ärligare än på andra platser.

Egentligen ser Andrew inga stora problem med att ljuga, men två saker händer som gör att han ångrar sitt val att inte berätta sanningen. Dels föreslår hans chef Cameron att den lilla gruppen ska turas om att bjuda hem varandra på middag, något som kan bli märkligt då Andrew varken bor där eller vem dem han säger sig bo. Det andra som händer är att Peggy börjar arbeta på avdelningen och blir Andrews partner, på jobbet alltså. Privat är han ju lyckligt gift och Peggy, hon är gift men att hon skulle vara lycklig är sannerligen en överdrift.

Hundra skäl att leva är en fin bok om den ensamhet som drabbar så många och de skäl som gör att vissa blir ensamma. Den lyfter också sätt att bli en del av en gemenskap och alla skäl som faktiskt finns för att fortsätta leva.

Blommor över helvetet

Blommor över helvetet av Ilaria Tuti är den bästa spänningsroman jag läst på länge. Vi tas med till en liten italiensk by i Alperna där en man hittas mördad. Huvudpersonen i Tutis debut, som är första delen i en planerad trilogi, är kommissarie Teresa Battaglia, en bestämd och ganska vresig kvinna som har svårt att samarbeta med andra. Det får den nyanställde Massimo Marini känna på direkt. Han jobbar på med fallet och försöker att bli accepterad av sin chef. Fler döda hittas och några blir överfallna men får behålla livet. De beskriver en man som ser ut som ett spöke med vitmålat ansikte och intensivt blåa ögon. Flera barn har sett honom och mördaren kommer närmare dem och deras familjer.

Samtidigt som Teresa Battaglia försöker hitta mördaren får hon fler och fler tecken på att allt inte står rätt till med henne. Hon märker hur hon glömmer mer och mer och misstänker att det handlar om alzheimers. Att läsa om hur medveten hon är om att hon glömmer är smärtsamt eftersom min pappa dog i alzheimers i våras. Jag undrar hur medveten han var om vad som hände med honom.

Det är mycket jag tycker om med Ilaria Tutis debut. Karaktärerna är intressanta, miljön spännande och själva fallet är ett av de mest obehagliga jag läst om. Andra boken heter Den sovande nymfen och har precis givits ut av Bazar förlag. Den vill jag absolut läsa.

10 böcker jag inte hunnit läsa 2020

Året går mot sitt slut och det är snart dags att summera läsningen. Mycket har hänt i mitt liv och tyvärr en hel del mindre trevliga saker. Detta har gjort att jag läst ovanligt lite, men kanske framför allt att jag inte har orkat läsa alla typer av böcker.

Varje år brukar jag göra en lista med böcker från året som gått som jag vill läsa, men inte hunnit med. I år får jag se den som en inspiration för ledigheten och förhoppningsvis hinner jag läsa i alla fall några av titlarna innan vårens böcker vräker in. När listan väl finns är det lättare att gå tillbaka till den och faktiskt minnas böcker jag vill läsa.

Här är de tio utvalda böckerna:

Vi är Orlando av Johan Hilton påbörjade jag faktiskt i somras, men sedan glömde jag bort den och hade inte energi att återvända. Det verkar vara en väldigt viktig bok, men jag har inte orkat ta mig an denna amerikanska tragedi.

Genom märg och ben av Jaqueline Woodson är den första av författarens vuxenböcker som översätts till svenska. Den vill jag verkligen läsa.

Rotvälta av Tove Alsterdal utsågs till årets bästa svenska deckare och den vill jag verkligen läsa.

Tritonus av Kjell Westö tillhör de böcker jag planerade att läsa precis när den kom ut. Så blev det inte, men jag vill fortfarande läsa den.

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson vill jag läsa för att Wägner fascinerar mig. Däremot ger jag mig sällan på faktaböcker, men ett jullovsprojekt kan det bli.

Det långsamma livet av Abdellah Taïa vill jag verkligen läsa, men en ny bok av en favoritförfattare kräver en alldeles speciell lässtund. Gärna en lång, ledig dag då boken kan få fullt fokus.

Gisslan av Nina Bouraoui är ännu en bok av en favoritförfattare och ännu en som kräver en speciell lässtund. Hoppas på mycket lästid under julledigheten.

Inte av denna världen av Yaa Gyasi är en uppföljare till en favoritbok och det betyder att jag har stora förväntningar. Den vill jag läsa snart.

Sverigevänner av Arash Sanari stod på min läslista redan i sommar, men har inte blivit läst ännu. Efter nomineringen till Augustpriset blev jag ännu mer nyfiken, så snart kanske den blir läst.

Jungfrustigen av Philip Teir kan göra att jag faktiskt klarar min utmaning Boktolvan. Hög prio på den alltså.

 

Sedan finns ett gäng påbörjade böcker som är värda en om- och genomläsning. Bland dem märks Hamnet av Maggie O’Farrell.

Photo by Alisa Anton on Unsplash

God Jul till er alla!

God Jul lära läsare! Jag önskar en fin dag och hoppas att ni får sällskap av någon i dessa tider. Vi har försökt hålla oss hemma så mycket det går för att kunna fira jul med min mamma och syster med familj. Inget stort firande, men första julen utan pappa känns det viktigt att få vara tillsammans.

Att julen är just gemenskap gör den med säkerhet extra svår för många i år. Det går inte att resa dit vi vill eller träffa alla vi vill träffa. Sådant är livet just nu och jag hoppas att vi snart får tillbaka det friare livet igen. Allt vill vi kanske inte ha tillbaka, men gemenskapen med släkt och vänner är i alla fall det jag saknar mest.

Ha en jättefin jul och om du behöver något att fylla tiden med finns tips på både böcker, filmer och tv-serier här. Botanisera och hitta något som passar dig.

God Jul önskar O!

 

En söndagssmakbit ur Natten

På söndagar turas de norska bokbloggarna Mari på Flukten fra virkeligheten och Astid Therese på Betraktninger

att presentera utmaningen En smakebit på søndag där bloggare uppmanas att dela ett citat ur den bok de läser just nu. Idag är det den förstnämnda som ansvarar för att samla ihop smakbitarna. Egentligen är det lite fusk det här, för jag läste faktiskt ut Natten av Elie Wiesel för några dagar sedan, men jag vill ändå bjuda på en smakbit ut denna viktiga bok. Elie Wiesel var elva år när andra världskriget bröt ut och bodde i Transylvanien. Inledningsvis fortsatte livet nästan som vanligt, men snart flyttades Elies familj till ett ghetto och därefter fördes de till Auschwitz. Vi får följa Elie och hans pappa i en bok om förintelsen som berörde mig mycket. Natten är första delen i en trilogi.

Jag har läst Natten tillsammans med mina elever och en uppgift har varit att välja ut citat ur texten och diskutera dem. Även jag har valt ut några citat och det är ett av dem jag vill dela med er idag. Det återfinns på s.54.

På eftermiddagen fick vi ställa oss i led. Tre äldre fångar bar fram ett bord och medicinska instrument. Var och en fick vika upp vänsterarmen och gå fram till bordet. Där tatuerades vi med ett nummer på armen av de tre veteranfångarna. Jag blev A-7713. Hädanefter hade jag inget namn.

Det är främst två saker jag reagerar på. Det att det är andra fångar som tvingas tatuera nyare fångar. Jag undrar hur de känner. Om de ens har någon energi kvar att känna. Det är tydligt vid flera tillfällen att fokus på att överleva gör att lojaliteten mellan fångarna försvinner när det egna livet hotas. Egentligen är det ganska naturligt.

En annan sak är hur fångarna blir ett nummer istället för ett namn och att det säkert är lättare att se dem som annat än människor om de istället blir nummer. Visst handlar det säkert om att det är lättare att ha kontroll med hjälp av nummer än namn, men kanske blir det också lättare att hålla distans. Vad tror ni?

 

 

De nominerade till Costa Book Awards 2020

Costa Book Awards är ett litteraturpris som brukar fladdra förbi, men som jag aldrig riktigt har satt mig in i. Idag tänker jag i alla fall göra ett försök. Priset är sponsrat av kaffeföretaget Costa, vilket hörs på namnet och mellan 1971 och 2006 hette priset istället Whitbread Book Awards. Priset delas ut i fem kategorier och beskrivs som en folkligare och mer populärlitterär variant av Bookerpriset. De böcker som nomineras ska vara skrivna av författare hemmahörande i Storbritannien eller Irland. Däremot finns inget krav på att författaren ska vara från just dessa länder, men de ska ha bott där permanent under minst sex månader de senaste tre åren.

De fem kategorierna är bästa debutroman, roman, biografi, lyrik och barnbok. En av de fem vinnarna tilldeles dessutom priset Costa Book of the Year. Sedan 2012 finns också en novelltävling där såväl publicerade som opublicerade författare kan delta. En jury väljer ut tre nominerade och därefter är det upp till läsarna att rösta på sin favorit.

De nominerade är:

Bästa debutroman

Big girl, small town av Michelle Gallen (Storbritannien)

The Family Tree av Sairish Hussain (Storbritannien)

Love After Love av Ingrid Persaud (Trinidad och Tobago)

All the Water in the World av Karen Raney (USA)

Bästa roman

Piranesi av Susanna Clarke (Storbritannien)

Peace talks av Tim Finch (Storbritannien)

The Less Dead av Denise Mina (Storbritannien)

The Mermaid of Black Conch av Monique Roffey (Trinidad och Tobago)

Bästa biografi

The Man in the Red Coat av Julian Barnes (Storbritannien)

Dear life: A Doctor’s Story of Love and Loss av Rachel Clarke (Storbritannien)

The Louder I will Sing av Lee Lawrence (Storbritannien)

Ghost Town: A Liverpool Shadow Play av Jeff Young (Storbritannien)

Bästa diktsamling

The Air Year av Caroline Bird (Storbritannien)

The Historians av Eavan Boland (Irland)

My Darling from the Lions av Rachel Long (Storbritannien)

Citadel av Martha Sprackland (Storbritannien)

Bästa barnbok

Wranglestone av Darren Charlton (Storbritannien)

Voyage of the Sparrowhawk av Natasha Farrant (Storbritannien)

The Super Miraculous Journey of Freddie Yates av Jenny Pearson (Storbritannien)

The Great Godden av Meg Rosoff (Storbritannien)

 

Flera spännande titlar bland de nominerade och roligt med lite mer ovanliga kategorier. Egentligen påminner priset om Augustpriset, som gärna hade fått ha fler kategorier. Lite extra nyfiken är jag på böckerna av Sairish Hussain, Ingrid Persaud, Denise Mina, Rachel Clarke, Caroline Bird, Rachel Long och Darren Charlton.

Vilka lockar dig mest?

Läs mer om de nominerade titlarna här. Vinnarna presenteras 4 januari.

Veckans kulturfråga v.50 2020

Jag kör vidare med jultemat och den här gången handlar det om annan julig kultur än just böcker. Två frågor varav en kan göras helt ojulig om så önskas.

Vilken är din favorit bland filmer och tv-serier som utspelar sig under jul? Vilken film eller tv-serie med eller jultema ser du mest fram emot att se i december?

 

Jag älskar Love Actually. Den är på många sätt rätt gräslig om man analyserar den noga, men det struntar jag i. Öppningsscenen på flygplatsen är en stor favorit och det är så många minnesvärda karaktärer jag tycker om att följa.

Bland årets nyheter är det nog Hjem til jul jag ser fram emot mest. Förra året sändes första säsongen av serien och nu får vi äntligen se vem som står bakom dörren när serien kommer tillbaka med sex nya avsnitt. Det ser jag fram emot.

Nu är det er tur! Jag ser fram emot era tips.

Läsprojekt om Vad gör man inte

För första gången valde jag att läsa Vad gör man inte av Maja Hjertzell med mina elever i år 1. Det fanns flera skäl till detta. Dels tycker jag mycket om boken själv, den finns  i klassuppsättning i vårt skolbibliotek och dessutom har jag just nu en etta där många läser mycket och därför hade flera läst de böcker jag använt de senaste åren. Eftersom det också finns flera elever i klassen som sällan eller aldrig läser ville jag välja en tunn bok som ändå utmanar kognitivt. Vad gör man inte är verkligen en sådan bok. I det här inlägget kommer jag att berätta om hur jag arbetat med Hjertsells bok i kursen Svenska 1 på gymnasiet och jag vill varna för att det kommer att förekomma en del spoilers, men också en hel del undervisningstips. 

Vad gör man inte utspelar sig under en varm augustidag. Tre syskon, en bror och två systrar, är på väg till sin mamma för att fira hennes födelsedag. En syster väljer att inte följa med och vi förstår att det inte handlar om att hon inte vill träffa mamman, utan om att en syster svikit. Med få ord berättar Maja Hjertzell om en familj som på många sätt fallit samman. Vi får veta att sonen och brodern Anders bor i en fosterfamilj, att en av systrarna egentligen bor hos sin farmor och farfar och att de äldre systrarna är gamla nog att leva något slags liv för sig själva. Tre av syskonen får egna kapitel i boken, men det fjärde befinner sig i bakgrunden. En mormor finns, om än i periferin och en mamma som befinner sig långt bort från sina barn. En gång fanns också en pappa, men hans är borta. Slutligen gick han för långt och straffades för det. 

Ett av mina med läsningen av boken var att känna en ny klass på pulsen genom att låta dem läsa samma bok. Jag förberedde frågor i en läslogg som fokuserade en del på innehållet. Det finns många “hål” i Maja Hjertzells text. Mycket som är skrivet mellan raderna. Vissa behöver stöttning för att hitta rätt i mellanrummen. Oavsett läsförmåga är det intressant att försöka få eleverna att fulla tomrummen. En bok som går att tolka inbjuder till mer intressanta tankar och inte minst samtal.

Under de tre första kapitlen presenteras tre av syskonen i ett eget kapitel utifrån deras perspektiv. Syftet med de frågor eleverna får skriva kring är att de dels ska sammanfatta vad de får veta om karaktärerna och resten av familjen. Därefter ska de fundera på de ledtrådar som Hjertzell placerar i sin text och fundera på vad som inte riktigt sägs, men kan anas. Slutligen är uppgiften att tolka det de läst och dessutom skriva ner saker de ännu inte kunnat reda ut och undrar över.

Tre gånger under läsningen diskuterade eleverna det de läst. Till varje samtal fick de några frågor av mig att fundera på och de fick också ta med ett citat och egna frågor för att kunna styra samtalet. Citat är alltid intressanta och gör att fokuset i samtalet hamnar där elevernas fokus ligger. Att de också väljer egna frågor gjorde samtalen än mer intressanta. Under första samtalet stod Anders, brodern, i centrum då det är han som är huvudperson i bokens första kapitel. Jag gick runt i grupperna och fick klart för mig att boken inte var en bok de hade valt själva, men att den var kul att diskutera. Det är ett bra betyg. 

Under de första samtalen gick jag runt lite bland grupperna, men det tredje och avslutande samtalet spelade eleverna in och jag lyssnade på dem i efterhand. En uppgift var att diskutera betydelsen av titeln och att gå tillbaka till de två inledande citaten, diskutera hur de kan kopplas till boken och varför Maja Hjertzell valt dem. Jag brukade aldrig lägga någon vikt vid inledande citat, men har börjat göra det sedan jag pratade med en författare (jag tror att det var Christoffer Carlsson, men är inte helt säker) som lade enormt mycket tankemöda på just dessa. I Vad gör man inte blev det intressanta samtal kring både titel och citat och samtalet kom att handla mycket om vad man gör för sina nära och kära och var gränsen går.

Eleverna hade mycket att säga om karaktärerna och om familjens situation. Några menade att personer som Anders inte finns i verkligheten, medan andra menade att han körde sin epa till skolan de och han gått på varje dag. Det intressanta med Hjertzells text är att hon lyckas skapa komplexa karaktärer med få ord. Anders är en kliché, men också väldigt mycket mer. Systrarna Sandra och Karolina representerar ytterligheterna. Sandra försöker att döva smärtan hon känner genom att ligga med varenda kille hon träffar. Karolina hänger istället kvar vid en kille som helt uppenbart inte är bra för henne. Tredje systern Leah finns bara i bakgrunden och frågan är om hon kommer tillbaka till familjen. Just Karolina engagerar många och de hoppades alla att hon skulle våga bryta sitt destruktiva förhållande. Någon undrade över hur hennes farmor och farfar är och varför hon väljer att bo hos Hampus istället för hos dem. 

Tre syskon åker för att fira sin mammas födelsedag. Vi förstår att hon befinner sig på någon slags anstalt. Kanske ett fängelse, kanske en klinik av något slag. Hennes mamma, barnens mormor, kör Anders till henne men följer inte med in. Anledningen är att dottern inte vill träffa henne. Just mormodern väcker stor sympati hos läsarna och när eleverna efter läsningen får i uppgift att skriva ett eget kapitel till boken om en händelse eller en person som de vill lägga till, är det flera som låter syskonens mormor stå i centrum.

Jag var osäker på skrivuppgiften ska sägas, men glad över resultatet. Det som är bra med att skriva kring en bok är att stöttningen finns där för de elever som har svårt att komma på vad de ska skriva. Någon som hävdade att hen aldrig skrivit en text lyckades få ihop ett kapitel om mormor där hen använde den information och de händelser som finns med i boken, men lät mormodern ge sin bild av det hela. Vad tänkte hon när Anders dök upp den där morgonen med en påse öl i handen? Varför bestämmer hon sig för att skjutsa honom, trots att hon inte kan följa med in till sin dotter? Hur känns det att dottern inte vill träffa henne? Kanske har mormor information om sådant som vi som läsare undrar. 

Leahs kapitel är det också flera som skrivit och då handlar det självklart mycket om sveket hon utsattes för och den nu trasiga relationen med systern Sandra. Under samtalen visade det sig att flera såg Sandras agerande som en sätt att försöka hjälpa sin syster. Det var opassande och klumpigt, men fick Leah att undvika ett äktenskap med någon som inte var bra för henne. Andra skrev prologer och epiloger och där fick läsaren bland annat veta mer om hur pappan var, hur det egentligen gick till när syskonens mamma försöker lösa situationen och dessutom får vi träffa syskonen en tid efter boken avslutats. Eleverna bjuder på både lyckliga slut om mammans födelsedag ett år framåt i tiden då alla syskon samlas och olyckliga slut om hur Karolina trots allt gifter sig med Hampus och inte vet hur hon ska kunna leva vidare. Ett kapitel handlar om mammans tidigare liv och alla som svikit. 

Jag rekommenderar verkligen gemensam läsning av Maja Hjertzells Vad gör man inte och då gärna i just år 1 på gymnasiet. Det är en tunn bok, men ingen enkel bok. Formatet gör att alla mina elever lyckades komma igenom den och sättet den är skriven gör att elever med olika läsförmåga kan få ut olika saker av den. Genom att som lärare erbjuda frågor där svaren går att hitta i texten som t.ex. “vad får ni reda på om Anders i kapitlet?” och frågor som kräver mer analys som handlar om att sammanställa de ledtrådar som ges till en helhet. En fråga som “vad hände egentligen den dagen pappan dog?” kan besvaras både genom att läsa texten, men kräver också analys och tolkning.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: