Boktankar

Läsning på gång!

Detta seminarium om läsfrämjande leds av Ingela Hofsten som samtalar med Maria Ehde Andersson, ansvarig för Språkstart Halland, Liselott Drejstam, skolbibliotekarie och Jenny Lindberg, universitetslektor på Högskolan i Borås.

I samarbete med bland annat BVC arbetar Språkstart Halland med små barns språkutveckling. De besöker familjerna och delar ut språkpaket som innehåller böcker, men också annat. De visar föräldrarna hur de kan läsa för sina barn och på andra sätt utveckla deras språk. Fler paket delas sedan ut och det unika med projektet är inte minst långsiktigheten. Ehde Andersson lyfter vikten av forskning som grund för arbetet, men att balansen mellan teori och praktik måste finnas.

Liselott Drejstam tipsar om boktips på toaletten. Något som når många och hon märker att elever söker upp henne och ber att få låna ”toalettböckerna”. Det skulle jag också vilja göra, så himla bra tips! Arenaskolan läser är ett annat projekt där alla lärare och elever läser antingen samma bok eller olika böcker i ett författarskap. Projektet har som syfte att samtal kring böcker ska öka och läsningen få stå mer i fokus. Dessa riktigt bra tips tar jag med mig. En av kollegorna föreslog ett gemensamt läsprojekt på vårt program och det borde vi verkligen starta upp.

Panelsen diskuterar val av texten och hur nivån ska anpassas. Som Drejstam påpekar är det viktigt att känna sin målgrupp både gällande textnivå och innehåll. Två sjuor kan inte automatiskt läsa samma bok. Det här är en av mina käpphästar gällande läsning, att böcker ska väljas med omsorg. Det är också därför jag har svårt att se hur en kanon för skolan ska kunna fungera.

I projektet Språkstart Halland väljer de också texter med omsorg. De möter föräldrarna när barnen är 6 månader och då erbjuder de böcker med och utan text. Ofta väljer föräldrarna för svåra böcker om de själva väljer och många tycker dessutom att det är svårt att med ett annat modersmål veta vad de ska välja.

Något som Drejstam lyfter och som också är något jag tycker är viktigt är hur böcker gör att vi kan identifiera oss med karaktärer som faktiskt inte är som vi. Vi pratar ofta om att alla måste kunna identifiera sig med karaktärer i en bok och menar då att de måste få läsa om karaktärer som liknar dem själva. Så måste det inte vara. Istället måste de möta en bredd av karaktärer. Genom textsamtal kan hon också märka att gemensam läsning faktiskt ger läsglädje, även om vissa högstadieelever gärna vill hävda att de inte gillar. Jenny Lindberg lyfter det faktum att läsning kan betyda mycket mer än förbättring av läsförmåga. Det handlar till exempel om identitetsskapande och inte bara för unga. Det handlar inte bara om att kunna ta till sig samhällsinformation utan om väldigt mycket mer. Det håller jag med om!

Första fem — pionjärerna som tog plats i riksdagen

Att vara feminist är självklart för mig, men jag var ganska sen i mitt feministiska uppvaknande. Visserligen har jag alltid blivit uppfostrad till att ta plats och speciellt pappa, som definitivt aldrig skulle ha kallat sig feminist, var noga med att jag och min syster skulle utbilda oss, säga ifrån och använda våra vassa armbågar. Ibland kändes det som att kraven var för stora, men i efterhand uppskattar jag dem.

Länge levde jag i en naiv värld där jag aldrig reflekterade över kön. På gymnasiet började jag någonstans inse att jämställdhet var mer av en utopi än en verklighet och på universitetet förstod jag på riktigt. Jag läste litteraturvetenskap och de enda kvinnor som nämndes var Sapfo, Selma Lagerlöf och Karin Boye. Alla andra författare på läslistorna var män och i den relativt nyutkomna litteraturhistorien Den svenska litteraturen förminskas Lagerlöf å det grövsta.

Jag gick vidare till studier i historia på Göteborgs Universitet, den kanske mest konservativa institutionen som fanns, men samtidigt var det i Göteborg som man inrättade den första professuren i kvinnohistoria, en position som Yvonne Hirdman hade 1989-1992. När jag började studera historia våren 1997 hade hon alltså lämnat, men några professorer med fokus på kvinnohistoria fanns kvar. Efter en A-kurs fylld av män valde jag när tillfälle gavs att läsa de kurser som fokuserade på kvinnohistoria och den C-uppsats jag skrev våren 1998 handlade om Kerstin Hesselgren, den första kvinnan som valdes in i Sveriges Riksdag 1921.

På den tiden (jo, jag hör hur gammal jag låter) diskuterades den första vågens feminister väldigt lite. Elin Wägner fanns inte representerad i litteraturhistorien och kvinnors rättigheter nämndes inte i historieundervisningen.  Det var faktiskt en slump att jag ens stötte på namnet Kerstin Hesselgren och bestämde mig för att undersöka hennes öde närmare.

Det är nu många år sedan jag studerade historia och 100 år sedan kvinnor fick rösträtt. I programmet Första fem — pionjärerna som tog plats i riksdagen porträtteras de fem kvinnor som valdes in detta första val där kvinnor fick rösta. Fyra i andra kammaren och så Kerstin Hesselgren i den första. Förutom Hesselgren har jag läst en del om Elisabeth Tamm, som drev godset Fogelstad och tillsammans med bland andra Kerstin Hesselgren startade en kvinnofolkhögskola där. Dessa båda representerade Frisinnade landsföreningen, som splittrades 1923 och båda valde då att titulera sig “frisinnad vilde”.

De övriga tre kvinnorna som kom in i riksdagen 1921 visste jag väldig lite om och efter att ha sett programmet vet jag nu mer om socialdemokraterna Agda Östlund och Nelly Thüring, samt Bertha Wellin, den första kvinnliga ledamoten för högern. Thüring var verksam som fotograf i Göteborg satt i stadens fullmäktige 1917-1920. Hon har fått en trappa uppkallad efter sig som leder från Södra vägen vid Korsvägen, upp till Humanisten, den humanistiska institutionen i Göteborg. Lite pinsamt är det hur lite jag visste om henne.

Den kvinna som jag inte ens hört namnet på, men som jag nu verkligen vill veta mer om är Bertha Wellin. En kortklippt kvinna, som höll på att inte få utbilda sig till sjuksköterska på grund av sin frisyr och som levde hela sitt liv med en annan kvinna. Konservativ som få, men samtidigt en sann förkämpe för kvinnors rättigheter.

Jag tycker nog att programmet Första fem — pionjärerna som tog plats i riksdagen var lite väl tråkigt. Experterna kan sin sak, men det blir så lågmält och de fem kvinnorna får inte riktigt liv. En bra början alltså, men vi behöver få veta ännu mer om de kvinnor som gick före, för än har vi lång väg kvar till jämställdhet och för att nå längre behöver vi fler förebilder.

Programmet kan ses på svtplay till 14 september 2023. Missa inte.

Om 9/11 och dess följder i litteraturen

Som många andra minns jag exakt vad jag gjorde när nyheten om attackerna mot World Trade Center och andra mål i USA nådde mig. Jag var på väg från jobbet på Hisingen, till Majorna där jag bodde och satt i en kollegas bil. Radion var på och vi lyssnade med ett halvt öra. Så kom nyhetssändningen och vi tystnade. Vad var det egentligen de sa? Var det nyheter eller var det en parodi? Chocken över vad som hänt och de ofattbara bilderna som vi senare fick se.

Vad skriver man om en händelse som påverkat världen i tjugo år och med säkerhet kommer att påverka den många år till? Som bokbloggare är det naturligt att undersöka böckernas värld. Dessutom tillhör jag inte de drabbade. Jag miste ingen i attackerna, jag stoppas inte i tullen, ingen ser på mig som en potentiell terrorist.

Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid handlar om den unge pakistaniern Changez från Lahore, som studerat vid Princeton, får ett toppjobb, men krackelerar efter 9/11. Boken är ett samtal mellan Changez och en amerikansk man och vi får veta hur Changez liv förändrades helt när världen började se honom som extremist. När någon från Pakistan automatiskt sågs som ett potentiellt hot. En mycket bra och mycket gripande bok.

Paradisträdgården av Amy Waldman handlar om en tävling där konstnärer bjuds in för att göra ett minnesmonument över hedra de som dog i attentatet 9/11. Konstnärer bjuds in och de skickar alla anonymt sina förslag. Juryn som ska ta beslutet består av en rad konstnärer, men också av en representant för de anhöriga, Claire, som miste sin man i attacken. Till slut står det mellan två bidrag. Claire älskar det ena bidraget, en vacker trädgård med murar kring, och lyckas få juryn med sig. När konstnären visar sig heta Mohammed Khan blir det problematisk, även om han är född och uppvuxen i USA.

En bit av mig fattas av David Levithan inleds på morgonen den 9 september 2001 i New York. Claire, Peter och Jasper känner inte varandra speciellt väl, men under det närmaste dygnet kommer de att uppleva saker tillsammans som gör att de kommer varandra nära. En bok om hur några människor drabbas av 9/11 och vad det gör med dem.

Vår älskade av Kamila Shamsie berättar också den om hur muslimer världen över påverkades av 9/11, trots att de befann sig långt borta från händelsernas centrum. Dels handlar den om hur svårt det blivit att som muslim komma in i USA och dels om hur radikaliseringen växer när man ses som terrorist.

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer handlar om Oskar Schnell, nio år på pappret, men väldigt lillgammal, som mister sin far i attacken och samma dag ringde han flera gånger hem och lämnade meddelanden. Oskar hörde det sista, men svarade inte. Två år senare hittar han ett kuvert med en nyckel i och ordet/namnet Black på och bestämmer sig för att söka upp alla som heter Black i New York.

 

Och så några böcker jag skulle vilja läsa:

Kejsarens barn av Claire Messud som handlar om livet i New York före och efter attacken.

Falling man av Don Delillo som utspelar sig i New York under 9/11 och därefter.

Döda dem alla av Salim Bachi en fiktiv berättelse om en av männen som fick uppdraget att köra planen rakt in i World Trade Center.

The Lake Shore Limited av Sue Miller om en kvinna som mister sin pojkvän i attacken, en pojkvän som hon tänkt göra slut med och inte längre älskar. Hur sörjer man då?

Böcker att se fram emot i september

Som vanligt önskar jag mig (minst) en månads semester för att hinna läsa alla höstnyheter som lockar. Listan med böcker jag ser fram emot i september är minst sagt lång.

 

Aktrisen, Anne Enright, Brombergs, 1 september

Att se stjärnor, Vio Szabo, Vox by Opal, 1 september

Den blixten tar, Therese Henriksson, Bokförlaget Opal, 1 september

En enkel till Amerika, Marie-Louise Marc, Printz Publishing, 1 september

Ensamhetsträning med Majken Johansson, Hanna Hallgren, Ellerströms, 1 september

Det lilla biblioteket på Söder, Camilla Dahlson, 2 september

Jobbiga tjejer, Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson, Gilla böcker, 2 september

Nya namn, Elin Willows, Natur & Kultur, 2 september

Kerstin, solen och kärleken, Helena Hellman, Natur & Kultur, 3 september

Bakom fönstret skälver natten, Forough Farrokhzad, Modernista, 4 september

En sak i taget, Lilly Emme, Historiska media, 6 september

Räkna hjärtslag, Katarina Widholm, Historiska media, 6 september

Djuret, Ulrika Lidbo, Alfabeta Bokförlag, 8 september

Londonflickan, Susanna Alakoski, Natur & Kultur, 9 september

Tio lektioner i svensk historia, Ola Larsmo, Kaunitz-Olsson, 9 september

Dungen, Rachel Mohlin, Bokförlaget Polaris, 10 september

Ingen kommer levande härifrån, Gustav Boman, Rabén & Sjögren, 10 september

Syster, Sofia Nordin, Rabén & Sjögren, 10 september

Kaptenen och Ann Barbara, Ida Jessen, Historiska media, 13 september

Till de döda, Emma Ångström, Piratförlaget, 13 september

Ensamvargar, Katarina Kieri, Gilla Böcker, 14 september

Inte död än, Johan Ehn, Romanus & Selling, 15 september

Så jävla operfekt, Charlotte Cederlund, Bokförlaget Opal, 15 september

Tidsfördriv, Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal,

Smuts, Elise Karlsson, Natur & Kultur, 16 september

Idiotanstalten, Thomas Kanger, Kaunitz-Olsson, 16 september

100% äkta fejk, Sannah Salameh, Rabén & Sjögren, 17 september

Hunter i Huskvarna, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag, 17 september

One, two, three, four – När Beatles förändrade världen, Craig Brown, Albert Bonniers förlag, 17 september

Ena halvan av månen, Yin Lichuan, Modernista, 18 september

Böcker som förändrade världen, Andrew Taylor, Ordalaget bokförlag, 19 september

Kokain, Pascal Engman, Bookmark förlag, 20 september

Change sings, Amanda Gorman, Bonnier Carlsen, 21 september

Andra stället, Rachel Cusk, Albert Bonniers förlag, 21 september

Bland hittegods och vilsna hjärtan, Helen Paris, 21 september

Mullbärsträdet i Aleppo, Kadir Meral, Hoi förlag, 21 september

När jag tänker på henne, Malin Wollin, Piratförlaget, 22 september

De rotlösa, Frida Skybäck, Louise Bäckelin förlag, 23 september

Nya människor i fel ordning, Jonas Karlsson, 23 september

Betongrosor, Angie Thomas, Natur & Kultur, 24 september

Vackra värld, var är du, Sally Rooney, Albert Bonniers förlag, 24 september

Profeterna, Robert Jones Jr, Modernista, 25 september

Bära och brista, Sara Lövestam, Piratförlaget, 27 september

Ett lyckligare år, Jonas Gardell, Norstedts förlag, 27 september

Inne i spegelsalen, Liv Strömquist, Norstedts förlag, 27 september

Jordoffer, Helén Wigh, Historiska media, 27 september

Boken som öppnas i framtiden, Mats & Susan Billmark, Bookmark förlag, 28 september

En bättre värld, Anthony Doerr, Bookmark förlag, 28 september

Gustave Eiffel och kärleken, Nicolas d’Estienne d’Orves, [sekwa], 28 september

Kärleken är att jag vill att du finns, Oskar Kroon, Brombergs, 28 september

Närheten, Katie Kitamura, [sekwa], 28 september

Spår av liv, Annika Torstensson, Bokfabriken, 28 september

Tolv hundar i juletid, Lizzie Shane, Lavender Lit, 28 september

Böcker att se fram emot i augusti

Augusti är den sista lite lugna månaden innan höstboksfloden är över oss på riktigt. Fortsatt en del feelgood om brukar höra sommaren till och ett flertal titlar som jag verkligen ser fram emot. Det här är inte alla böcker som släpps i augusti, men efter att ha klickat mig runt på en stor mängd förlagssidor (av varierande kvalitet, ibland är det nästan omöjligt att hitta kommande titlar och dess utgivnings- eller recensionsdatum) har jag satt ihop följande lista med böcker jag ser fram emot i augusti. Det datum som anges är i första hand recensionsdatum (så att jag inte riskerar att publicera recensioner för tidigt)och i andra hand utgivningsdatum. Det betyder att böcker som kom ut i slutet av juli, men har recensionsdatum i augusti finns med, men inte böcker som släpps i slutet av augusti och har recensionsdatum i september.

Många lögner små, Annika Estassy, Norstedts förlag, 2 augusti

Den fantastiska sanna historien om Nomi Ali, Uzma Aslam Khan, Ordfront förlag, 3 augusti

Katthotellet vid kusten, Jessika Devert, Printz Publishing, 4 augusti

Rose är borta, Kajsa Kettu, Albert Bonniers förlag, 6 augusti

De unga vi dödar, Eija Hetekivi Olsson, Norstedts förlag, 9 augusti

Flicka, kvinna, annan, Bernardine Evaristo, Albert Bonniers förlag, 10 augusti

Konspirationsfeber, Kent Werne, Ordfront förlag, 10 augusti

Tjatter, Ethan Cross, Natur & Kultur, 10 augusti

Ellens val 3: Lockelsen, Moa Eriksson Sandberg, Lovereads, 11 augusti

Ellens val 4: Friheten, Moa Eriksson Sandberg, Lovereads, 11 augusti

Kräldjursmemoarer, Silje Ulstein, Wahlström & Widstrand, 12 augusti

Kvinnor jag tänker på om natten, Mia Kankimäki, Wahlström & Widstrand, 12 augusti

En bro av poesi, dikter i urval av Ann Boglind och Anna Nordlund, En bok för alla, 16 augusti

Love, love, love, Hanna Landahl, Ordalaget Bokförlag, 16 augusti

Meningen med landet, David Jonstad, Galago, 16 augusti

Trion, Johanna Hedman, Norstedts förlag, 16 augusti

Vi vänder vågorna, Vendela Vida, [sekwa], 17 augusti

Tunnel 29, Helena Merriman, Bokförlaget Forum, 18 augusti

Benny, drevet, döden, Lotta Fristorp, Kaunitz-Olsson, 19 augusti

I ett annat universum än ditt, Per Sahlin, Ordalaget Bokförlag, 20 augusti

Losing big or losing everything, Niclas Christoffer, Bonnier Carlsen, 20 augusti

För barnets bästa, Anna Welin, Norstedts förlag, 23 augusti

Fiendevän, Sara H. Olsson, HarperCollins Nordic, 24 augusti

Grönare middagar, Johanna Andersson, Caroline Wibois, Norstedts förlag, 25 augusti

Sly, Sara Strömberg, Modernista, 25 augusti

Vård, skola och omsorg, Linn Spross, Wahlström & Widstrand, 26 augusti

Kvinnor som vi, Dolly Alderton, Norstedts förlag, 30 augusti

När vi var samer, Mats Jonsson, Galago, 30 augusti

Ur förtärande eld, Paula Hawkins, Bokförlaget Forum, 31 august

Vad jag pratar om när jag pratar om rasism, Seher Yilmaz, Natur & Kultur, 31 augusti

Återvändsgränder

Gabi Beltrán föddes i Palma de Mallorca 1966 och Återvändsgränder, med undertiteln Min uppväxt i Palma de Mallorca, är en grafisk självbiografi om ett liv långt bortom turiststråken. Beltrán varvar korta, tecknade kapitel med illustrationer av Bartolomé Seguí med korta texter som handlar om ett liv längre fram. Huvuddelen av boken utspelar sig dock på 1980-talet och när vi träffar Gabo för första gången är han fjorton år. Han och hans kompisar driver runt i stadens mindre bemedlade kvarter. De lyckas få tag på öl, köper cigaretter styckvis och de prostituerade ger en oväntad inkomst.

Det är en tuff barndom som Gabi haft. Att hans mamma förr var den vackraste kvinnan i kvarteret märks inte längre och hon tar ut frustrationen på sin son. Kärlek eller ens tillhörighet är något Gabi inte tror är för honom. Visst har han kompisar, vänner till och med och visst har han sällskap, men samtidigt gör han allt för att inte känna allt för mycket. Tonåren är alltid tuff, men för Gabi och hans vänner är det tuffare än för många andra.

Jag tycker mycket om Återvändsgränder, kanske mest för att den ger mig inblick i en värld som jag tidigare inte visste något om. Nu har jag visserligen inte ens varit på de finare delarna av Mallorca, men klart är att en charterresa inte kommer att ge samma bild av ön.

Hjärtlinjer av Brit Bennett

Hjärtlinjer är berättelsen om tvillingarna Desiree och Stella som växer upp i den lilla staden Mallard i Louisiana där idealet som gäller är ljus hud. För varje generation blir befolkningen ljusare och det är tydligt att makten ligger i huden. Colorismen påverkar tvillingarna liv och de väljer också att helt egna vägar när de som tonåringar rymmer till New Orleans. I korta nedslag låter Bennet oss lära känna tvillingarna och deras familjer. De skils åt i New Orleans och när Desiree gifter sig med en svart man inser Stella att hon kan tas för vit. Hon väljer att helt bryta med sitt förflutna och skapar sig ett nytt liv där hon är någon helt annan än Stella från Mallard. Med en rik, man och välanpassade barn blir livet på många sätt lättare. När hennes dotter Kennedy träffar Desirees dotter Jude är ett avslöjande nära. Samtidigt är det här ingen spänningsroman, utan Bennett undersöker istället identitet ur olika perspektiv.

Synen på hudfärg och den komplexa skildringen av rasism är ändå det som kanske drabbar mig mest under läsningen av Hjärtlinjer. Det handlar inte bara om att vita skulle vara bättre än svarta, utan att det också finns grader av acceptans beroende på hur ljus eller mörk du är. Det är inte heller så enkelt att colorismen inte bara är de vitas förtryck av andra, utan det är mer komplext än så. När Desiree återvänder till Mallard med sin dotter June är det tydligt att dotterns hudfärg inte accepteras. Det är också där berättelsen börjar, när Desiree återvänder och än en gång får uppleva hur stor betydelse färgen på huden har. Hon lär sig också vikten av att faktiskt inte bara fly, utan att skapa ett liv värt att leva. I det vill hon att Stella ska vara en del och jakten på den försvunna systern inleds.

Hjärtlinjer är nominerad till Women’s Prize for Fiction och det är en nominering den är väl värd. Läraren i mig går igång på att det här är en lättläst och ändå högkvalitativ roman. I en gymnasieklass tror jag att den kan leda till väldigt många intressanta samtal. Att Jude träffar en transsexuell man ger ännu fler perspektiv på identitet och sexualitet. Ibland balanserar Bennett på gränsen till att bli övertydlig och undervisande, men jag tycker att hon håller det på en bra nivå. Tydligheten gör dock att jag tror att det här är en bok som kan passa yngre läsare.

O drar till Medelhavet i juni

Nej, rent fysiskt ska jag inte ut på några resor alls, men litterära sådana planerar jag för den närmaste månaden. I juni är mitt lästema Medelhavet och det betyder att jag kommer att fokusera på litteratur från  Frankrike, Spanien och Italien, men också Marocko och Algeriet. Primärt tänker jag att författarna ska vara födda i länderna kring Medelhavet, men jag kanske också läser böcker som utspelar sig där.Jag har en plan, men den kommer jag säkert inte följa.

Det här är en lista med 10 böcker som kan bli lästa:

Att återvända av Hisham Matar (Libyen)

Bastarden från Istanbul av Elif Shafak (Turkiet)

Den sovande nymfen av Ilaria Tuti (Italien)

Det långsamma livet av Abdellah Taïa (Marocko)

Gisslan av Nina Bouraoui (Algeriet)

Hon som vandrar av Samar Yazbek (Syrien)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Italien)

Mannen som dog två gånger av Almudena Grandes (Spanien)

Systrar av Adèle Bréau (Frankrike)

Uppe på höjden av Assaf Gavron (Israel)

 

Är du också sugen på en resa till Medelhavet? Häng på du också så läser vi oss runt havet!

 

Konsten att skriva om böcker

Med jämna mellanrum vaknar debatten som handlar om huruvida bokbloggare och bokstagrammare går att lita på, då det alltid skriver positivt om böcker de läser. Att kritiker på tidningar är bättre och bäst för att bestämma vilka böcker som ska köpas in till bibliotek och skolor är BTJ-häftet. Det här inlägget ska egentligen inte handla om kvaliteten på bloggare, för vi vet alla att den är varierande. Jag vill istället lyfta något jag reagerat på det senare, nämligen vikten av att recensera utifrån genre.

Jag tycker verkligen om att läsa tidningars kultursidor och inser att de som recenserar böcker där är kunniga gällande litteratur. Vid ett flertal tillfällen har jag dock den senaste tiden reagerat på att personen recenserar böcker och samtidigt sågar en hel genre. Ett exempel är när Johanna Schreibers nya bok Mellan raderna recenserades i GP av Lyra Koli, som bygger hela sin recension på kritik som visar att recensenten inte har koll på bokens genre. En bok i feelgoodgenren SKA inte fastna i eländesskildringar av en separation och huvudpersonen SKA förhållandevis snabbt gå vidare. Det är liksom en del av förutsättningarna. Om svärtan i separationen skulle stått i centrum hade det varit en helt annan bok. Det är som att jag skulle kritisera en deckarförfattare för att hen hade med poliser och bestialiska mord i sina böcker.

En bra bokbloggare hade inte gjort samma misstag som Lyra Koli. Istället är många av de bloggare som håller god kvalitet väl inlästa på sina respektive favoritgenrer och de skriver sina inlägg om böcker utifrån de premisser som gäller för genren. Du kan inte kritisera en skräckroman för att den innehåller splatter och inte heller en feelgoodroman för att den är rosaskimrande. Däremot kan du absolut kritisera mängden splatter eller rosaskimmer, men då utgår du ifrån smak och håller dig inom genren. Nu ska jag verkligen inte dissa alla kritiker på grund av en enda recension. Jag dissar inte ens recensenten i fråga. Det är nämligen helt okej att såga böcker, men inte på grund av att den följer de regler som finns för genren den tillhör.

Till syvende och sist handlar det om förväntningar och förväntningarna inför läsningen av en bok och inför recenserande av densamma måste vara rimliga. Om Johanna Schreiber hade låtit sin huvudkaraktär gräva ner sig totalt och bara beskrivit svärtan hade hon lurat sina läsare. Omslaget lovar feelgood och det är vad läsarna bör få. En recension ska därför utgå ifrån rätt premisser, vilket jag tycker att jag gjorde när jag skrev om boken. Faktiskt handlar det inte alltid om att bokbloggare skulle vara oseriösa för att de hyllar fler böcker än de sågar. Ibland kan det faktiskt handla om att den som läser mycket i en genre också är bättre på att hitta guldkornen.

Läsning utifrån tema vänskap

I år är andra året jag låter mina elever i Svenska 1 gruppläsa böcker utifrån tema vänskap och jag tänkte berätta lite om upplägg och texter. Båda åren har jag och vår skolbibliotekarie tagit fram ungefär tio titlar som vi presenterat för eleverna. Därefter har de fått välja bok i första och andra hand och jag har sedan konstruerat grupper utifrån deras val.

Det här är inte första läsprojektet klassen har och efter att ha läst både noveller och en roman i helklass har jag kunnat stötta dem rejält tidigare. Nu har de fortfarande stöd av sin läsgrupp, men jag ger dem inga bokspecifika frågor under läsningen. Istället handlar det om frågor som kan användas till alla böcker, vilket självklart sätter höga krav på eleverna. Två samtal under läsningen sker i grupperna utan att jag gör annat än att stötta dem med samtalspunkter och det tredje slutsamtalet spelas in så att jag kan lyssna. Inför det samtalet var jag väldigt tydlig med att den som inte läst ut boken måste säga till mig, då det påverkar de andra i samtalet. En elev hörde av sig och jag placerade hen i en större grupp så att hen kunde delta, men inte “förstörde” för någon annan. Efter att ha lyssnat på samtalen är det tydligt att de andra har läst.

De böcker eleverna valde i år och förra året:

Allt ska brinna av Sofia Nordin En stark bok om en ganska destruktiv vänskap. En av eleverna som läste den lyfte hur lätt den var att läsa för att hen hela tiden ville veta hur det skulle gå och flera i gruppen berättade om hur de grät i slutet. “Fulgrät”, som en uttryckte det. Två absolut älskade, medan en är lite mer skeptisk över hur svart den är. De talar om återfödelse och tragedi, men också om hur trovärdigt tonåringar skildras även om dialogerna är lite väl vuxna.

Så jävla kallt av Lova Lakso En berättelse om Karla som flyr söderut för att rädda sin hund och för att komma ifrån kylan hemma. Resan är både fysisk och mental konstaterar eleverna som läst. De har också reagerat på att huvudpersonens röriga tankar gör att boken blir lite rörig, men de förstår varför och påpekar att det reder ut sig när Karlas tankar gör det. Den karaktär som väcker flest känslor är Kaja, som de både irriterar sig på och vill ta hand om. Hunden Hemingways öde engagerar också.

Naiv. Super av Erlend Loe En bok som egentligen är skriven för vuxna och har några år på nacken. Den funkar ändå ganska bra och samtalen kring boken handlar mycket om att våga bli vuxen och att ta ansvar för sig själv. Bokens huvudperson har en 25-årskris och hanterar den dels genom att fly, men också genom att bli vän med ett barn.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn Vänskapen mellan Emanuel och Tore står i centrum. De har varit vänner länge, men nu tycker Emanuel att Tore är väl töntig och han vill ha andra, coolare vänner. Är det verkligen okej att svika en gammal vän så? Är det trovärdigt? Nej och ja, är svaren på frågorna. En lättläst och rolig bok som kanske passar ännu bättre på högstadiet, men som ändå funkar.

No och jag av Delphine de Vigan Huvudpersonen Lou är en lillgammal 13-åring som eleverna tar till sitt hjärta. Det är en bok som inte primärt vänder sig till unga, men som fungerar bra att läsa på gymnasiet. Vänskapsfokuset är tydligt. Dels blir Lou vän med grannen Lucs och senare med uteliggaren No. Ovanlig, lite märklig, men bra var elevernas betyg.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt Junes morbror och gudfar Finn dör och hon saknar honom massor. Att Finn var homosexuell och sambo med Toby vill ingen kännas vid. Det är 80-tal och homosexualitet är långt ifrån lika accepterat som nu. Toby tar kontakt med June och en annorlunda vänskap växer fram. Det här är en bok som vissa tycker väldigt mycket om och andra inte alls gillar. Jag tror att svårigheten ligger i förståelsen för hur annorlunda samhället var när boken utspelar sig. Tempot är också en utmaning.

Stål av Silvia Avallone Här möter vi ett Italien som är långt ifrån turiststråken. Huvudpersonerna Anna och Francesca bor i området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum. Ett samhälle där könsrollerna är fasta och stereotyperna många. Vänskapen mellan flickorna skildras samtidigt som deras väg mot vuxenlivet beskrivs. Det här är en bok som kräver sin läsare, men de elever som ger sig på den brukar oftast ha en god läsförmåga.

Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar Huvudpersonen Taguchi Hiro är en så kallad hikikomori, dvs en person som isolerat sig hemma i sitt rum under flera år. När han vågar sig ut i parken träffar han en äldre man som han kallar Slipsen. Slipsen har fått sparken, men vågar inte berätta det för sin fru. En annorlunda vänskap växer fram mellan de två ganska udda personerna. Eleverna tyckte att den var annorlunda och intressant och funderade mycket över vad i boken som handlade om det japanska samhället och vad som handlade om karaktärerna specifikt. De gillar cirkelkompositionen och huvudkaraktärens “återfödelse” är också något eleverna fokuserade på och de gillade beskrivningen av den.

Tschick av Wolfgang Herrndorf En bok om en annorlunda bilresa som två tonårskillar gör. Maik blir vän med den nya killen Tschick och vi får följa dem under en kort och intensiv period. Tänker alla 14-åriga killar så här, undrar en av tjejerna och ja, så är det bekräftar killarna, men lugnar de andra med att det går över. Språket, som ska vara ungdomligt har inte åldrats väl konstaterar de, men de gillar ändå. Kanske är de vuxna för stereotypt beskrivna, men ungdomarna är trovärdiga. Även här beskrivs resan både som en rent fysisk resa och en inre sådan.

 

Slutsamtalet handlade om hur vänskap skildras i boken, om arketypiska grundberättelser och karaktärer, teman och motiv. Jag uppmanar eleverna att välja citat att bygga sitt samtal kring för att verkligen stanna i texten. Genom att ge exempel på meningar och ord som har betydelse kan de både exemplifiera språk och innehåll. Egna erfarenheter kan också få plats i ett litteratursamtal, men jag vill att fokus ska vara just på det lästa. Löst tyckande hör inte hemma i ett litteratursamtal. När det gäller just trovärdigheten i hur ungdomar och vuxna porträtteras gör eleverna dock en hel del kopplingar till sig själva och då är det ju relevant. Extra roligt är det när de läst så mycket att de faktiskt diskuterar “på riktigt” och vågar argumentera för sin sak. Det hände i flera samtal i år och det är fint när texter engagerar.

 

Exempel på frågor som elever diskuterade i slutsamtalet:

 

Vilken arketypisk grundberättelse skulle ni säga att er bok passar bäst in på? Varför?

Hur porträtteras unga och vuxna? Är porträtten trovärdiga? Varför/varför inte?

Vilka karaktärer har mycket och lite makt? Vad ger hög respektive låg status i miljön som skildras?

Vad tycker ni om karaktärerna? Finns det någon ni identifierar er med? 

Vilka är era favoritscener? Presentera en var och diskutera?

Diskutera er bok utifrån temat vänskap. Vilka exempel på bra och dålig vänskap finns i boken?

Vilka andra centrala teman finns i boken?

Hur kan teman kopplas till motiv?

Hur är berättarperspektivet? Vilken effekt får det?

Hur är tidsperspektivet? Vilken effekt får det?

Ungdomsböcker är ofta så kallade “utvecklingsromaner” där huvudkaraktären genomgår en förändring/utveckling. Hur passar er bok in i den genren?

 

De frågor som de fastnade mest kring var nog trovärdigheten, status och scener som de fastnat för. Även vänskapsskildringar och effekter av bokens form ledde till intressanta samtal. Det tar tid att lyssna på litteratursamtal, men jag får goda kunskaper om elevernas läsning och förståelse av densamma. Frågan om hur läsningen gått har jag inte använt tidigare och eleverna kunde väl beskriva både det som var lätt och svårt. Det är en fråga jag kommer att använda igen.

 

Noveller som passar in i temat:

Förutom böcker läser eleverna noveller om vänskap, för att sedan kunna göra jämförelser av t.ex. olika sorters vänskap. Följande noveller har jag använt i Svenska 1:

“Den perfekte vännen” av Jonas Karlsson, ur Den perfekte vännen (2010)

“Honey” av Johanna Thydell, ur Färdlektyr från 2007

“Pälsen” av Hjalmar Söderberg (1898)

“Spöket Milton” av Jonas Hassen Khemiri, ur Invasion! (2008)

“Vänner” av Ester Roxberg, ur Korridorer (2020)

“Väskhållaren” av Ninni Holmqvist, publicerad i novellsamlingen Färdlektyr (2004)

 

Jag tar gärna emot tips på både böcker och noveller som passar in på temat och kan fungera för elever på gymnasiet.

 

 

Photo by Hannah Rodrigo on Unsplash

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: