Augustpriset

Veckans kulturfråga v.47 2021

Onsdag igen och dags för veckans kulturfråga. Just nu går tiden otroligt snabbt och samtidigt väldigt långsamt. Förra veckan kändes hur lång som helst, men det är ändå märkligt vad snabbt hösten gått. Snart är vi igenom november och på söndag är det första advent.

I måndags delade Augustpriset ut i tre kategorier, men dagens fråga handlar om gamla vinnare.

Vilken av de böcker som tilldelats Augustpriset vill du lyfta fram?

Idag är det verkligen omöjligt att välja en titel, så jag har valt en i varje kategori.

Bland barn- och ungdomsböckerna har jag många favoriter, men vill lyfta Pojkarna av Jessica Schiefauer som var så otroligt nyskapande när den kom. Nu var det ett tag sedan jag läste den, men jag är faktiskt sugen på omläsning och kanske också att använda den i undervisningen. Det var ett tag sedan.

Jag läser få böcker i kategorin för fackböcker, men en som verkligen berörde är Ett jävla solsken av Fatima Bremmer, som tilldelades priset 2017.  Porträtten av Ester Blenda Nordström är komplext och intressant. En kvinna som jag är glad lyftes fram och återupptäcktes.

När det gäller den bästa skönlitterära boken var det ett näst intill omöjligt val, men jag valde till slut Sorgegondolen av Tomas Tranströmer, som utsågs till bästa skönlitterära bok 1996. Främsta anledningen är att det var ungefär då jag upptäckte Tranströmer och han har sedan dess gått vid min sida.

Osäker på vilka som vunnit? Listan hittar du här.

Årets Augustpris har delats ut

Idag avslöjades vinnarna av Augustpriset under Augustgalan på Södra Teatern i Stockholm. Jag har inte läst någon av de vinnande böckerna, men kan tänka mig att läsa i alla fall två. Gällande Lilla Augustpriset så planerar jag att låta mina ettor läsa ett eller flera av bidragen, när de ska skriva skönlitterärt om några veckor.

Följande författare och verk tilldelas årets Augustpris:

Årets svenska skönlitterära bok blev Eufori av Elin Cullhed, (Wahlström & Widstrand), med undertiteln En roman om Sylvia Plath handlar om Sylvia Plaths sista år i livet och beskrivs som en fantasi. Även om jag brukar tycka om faktion, är jag inte helt säker på att Cullheds bok är något för mig. Att läsa Glaskupan och Eufori som en enhet vore kanske ändå intressant. Jag ser det som ett framtida projekt trots allt, även om det kanske blir mer för att ”ha läst” än för att jag längtar efter det.

Årets svenska fackbok blev Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning av Nils Håkansson, (Nirstedt/ltteratur) och det är kanske ändå den i klassen som lockar mig mest, även om det inte är så sannolikt att jag läser den. Sakprosa är sällan min kopp te, men översättning är å andra sidan intressant. Jag uppskattade till exempel Dag ut och dag in med en dag i Dublin av Erik Andersson mycket.

Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Nattkorpen av Johan Rundberg, som är första delen i en historisk spänningstrilogi för mellanåldern. Den utspelar sig i 1800-talets Stockholm, på samhällets botten och huvudpersonerna är Måvind och Hoff.  Boken har tidigare tilldelats Crime Time Awards pris för bästa barndeckare och jag vill absolut läsa.

Lilla Augustpriset gick till Mirja Flodin från Nästansjö för texten ”Min ursäkt” som handlar om att slitas mellan traditioner, förväntningar och förhoppningar och en kväll då allt ställs på sin spets.

 

Vad har du för tankar om årets pristagare? Vann rätt böcker? Har du läst dem?

Min mamma är snabbare än din!

Jag läser mig igenom de nominerade till Augustpriset i kategorin för bästa barn- och ungdomsbok och nu har turen kommit till Min mamma är snabbare än din! av Emma Virke och Joanna Hellgren. Den handlar om två barn som väntar på att bli hämtade av sina mammor. De hävdar båda att just de har den snabbaste mamma och den klassiska tävlingen som brukar handla om starka pappor, blir nu istället en kamp mellan två mammor som råkar ut för en rad hinder och äventyr på väg till förskolan.

Precis som i Emma Virkes förra nominerade bok Kom dagen, kom natten, används bilderboksformatet på ett kreativt sätt. Sidor kan vikas ut och jag kan tänka mig att det gör läsningen roligare. Det som är bra med Min mamma är snabbare än din! är att det verkligen är en bok för barn. Det låter kanske självklart, men ibland verkar barnböcker snarare vara skrivna för de vuxna och inte sällan är det just sådana böcker som nomineras till priser. Nu har jag inga barn att testa på, men det här kan säkert bli en favorit att läsa om och om igen. Tyvärr känner jag mig som vuxen inte alls lika entusiastisk.

Vem kommer då först? Är det den mamma som går först från jobbet, eller den mamma som har cykel? Eller är det så att bussen är snabbare? Barnen hittar på kreativa hinder, som glas i gatan som ger den ena mamman punka och lite otippat även hajar. Det är nämligen ett riktigt äventyr för mammorna att ta sig till förskolan förbi vägbyggen, men taxi, moped och båt, springandes, simmandes efter båten och ett tag flyger de till och med med ett paraply. Någonstans på vägen slutar det vara en tävling och barnens lek övergår i att mammorna samarbetar för att hinna hämta sina älskade ungar så snabbt de bara kan.

Det finns mycket jag tycker om i Min mamma är snabbare än din! som vardagsäventyret och det positiva drivet. Fantasin flödar och hinder övervinns genom samarbete istället för att fokus ligger på konkurrens. Ett fint budskap som går fram utan att det blir moraliserande eller övertydligt. Däremot kan jag tycka att det är en ganska vanlig bilderbok som inte på något sätt sticker ut. Det behöver inte vara något negativt, tvärtom tror jag att barn kan uppskatta det. Däremot ser jag den inte som en vinnare av Augustpriset, för då krävs det något mer unikt. Med det sagt är Min mamma är snabbare än din! en fin julklapp till ett barn i din närhet. Boken rekommenderas från 3 år och det är nog då och något år därefter som den passar bäst. Kanske även något tidigare.

Furan av Lisen Adbåge

Det kan vara så att Furan kvalar in som en av de bästa bilderböckerna jag läst någonsin och att Lisen Adbåge nominerats till Augustpriset känns självklart. Lite synd är det allt att mina barn definitivt inte tillhör målgruppen längre. De hade gillat, tror jag, men det är en rätt läskig historia och alla barn kanske inte är redo för den. Furan beskrivs på förlaget hemsida som en rysare för barn och det är det verkligen. En riktigt skrämmande och obehaglig sådan, men ändå sagolik och barnvänlig. Det är dock en bok att läsa tillsammans och prata om. Då kan den fungera upp i skolåldern. Själv kommer jag aldrig att se på furor på samma sätt igen.

En familj hittar platsen där de ska bygga sitt drömhus. Först behöver de bara riva det gamla rucklet som står där och hugga ner de stora tallarna som skymmer ljuset. Endast en ståtlig fura får stå kvar, men när det nya huset står färdigt och den sista furan skuggar på ett tråkigt sätt, tar mamma fram motorsågen igen och även den sista furan ryker. Så börjar det hända märkliga saker. Trots att tomten nu är fri från träd hittar familjen barr inomhus. Lillebror börjar få eksem på kinderna som liknar bark och något som ser ut som rötter börjar växa på familjens fötter.

Människans makt över naturen ifrågasätts på ett ruskigt sätt när naturen, i detta fallet tallar, tar över människornas liv och förvandlar dem. När nästa familj hittar sitta drömhus finns familjen inte kvar, men det finns ståtliga furor på tomten. Som en påminnelse till oss läsare om att vi inte kan göra vad som helst mot naturen, då det kan påverka vårt liv. Det bästa med Furan är hur Lisen Adbåge med få ord och desto tydligare bilder berättar en saga som känns just sådan, men samtidigt kan föda samtal om vad vi gör med naturen omkring oss och inte minst brott och straff. Visst är det så att det inte är ett brott att hugga ner alla träd på sin tomt, men trädens hämnd visar oss att allt inte går att styra.

 

Veckans kulturfråga v.42 2021

Igår presenterades de nominerade till Augustpriset i tre kategorier. Totalt 18 titlar som getts ut det senaste året. Tre av dem vinner och nu vill jag höra vad du har för tankar kring de nominerade böckerna.

Vilka av de nominerade böckerna till Augustpriset är dina favoriter?

Vilka titlar saknar du bland de nominerade?

Det är bara att konstatera att jag dels är kass på att tippa nominerade, men också lockas av väldigt få bland de titlar som valts ut. Faktiskt var jag riktigt sur i gårdagens inlägg om de nominerade titlarna.

Men först de nomineringar som gjorde mig glad, nämligen När vi var samer av Mats Jonsson, utgiven av Galago, som är den första grafiska roman som nomineras i kategorin Årets bästa skönlitterära bok. Om samer handlar också den enda av de nominerade böckerna jag läst, nämligen Himlabrand av Moa Backe Åstot utgiven av Rabén & Sjögren. En helt fantastisk ungdomsbok, som dessutom är en debut.

Jag saknar kanske främst fler ungdomsböcker bland de nominerade och tycker att det är en smärre skandal att juryn gått förbi Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali, också den utgiven av Rabén & Sjögren. Nu finns det ju en gräns för hur många böcker från ett förlag som kan nomineras (inte regelmässigt, men ändå) men den här borde prioriterats. Bland böckerna för barn och unga fanns ändå en del böcker som lockar till läsning. Så ser det verkligen inte ut i de två andra kategorierna. Bland fackböckerna vill jag läsa en. Möjligen.

Nominerade till Augustpriset 2021

Det är bara att konstatera att jag inte är så bra på att tippa de nominerade till Augustpriset och återigen konstaterar jag också (tyvärr) att få av de nominerade böckerna lockar till läsning. När nomineringslistorna till pris som Bookerpriset eller Women’s Prize for Fiction brukar de flesta böcker locka, men inte gällande just Augustpriset, eller Årets bok för den delen. Mina gissningar byggde mer på att jag ville läsa böckerna, då jag läst så få ”typiska” prisvinnare i år. Vid varje bok blir kommentaren alltså endast huruvida jag läst boken, vill läsa den eller rekommenderar den.

Årets svenska skönlitterära bok

Eufori. En roman om Sylvia Plath, Elin Cullhed, Wahlström & Widstrand

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Nja, kanske.

Återliv: Med Skapelsen och Kvällens frihet, Kjell Espmark, Norstedts

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jo, men kanske ändå. Jag gillar Espmark.

Europa, Maxim Grigoriev, Albert Bonniers Förlag

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Inte ett dugg sugen faktiskt. Låter djup och svår, men inte speciellt bra.

När vi var samer, Mats Jonsson, Galago

Har jag läst? Nej, men påbörjat Vill jag läsa? Utan tvekan! Mycket glad över den här nomineringen.

Singulariteten, Balsam Karam, Norstedts

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ja, den står på läslistan och stod med på min nomineringslista till någon timme innan publicering.

Den svarta månens år, Ellen Mattson, Albert Bonniers Förlag

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ingen bok jag kommer att prioritera. Har försökt med flera av Ellen Matssons böcker, men faktiskt aldrig kommit igenom dem. Det är något med sättet att skriva som inte alls klickar.

Årets svenska fackbok

Judarnas historia i Sverige, Carl Henrik Carlsson, Natur & Kultur

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ett översiktsverk är ingenting jag skulle läsa från pärm till pärm, men gärna en bok jag skulle vilja ha i min hylla på jobbet.

Dante – den förste författaren, Anders Cullhed, Natur & Kultur

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Tveksamt. Hade mycket hellre sett någon annan författarbiografi som årets nominerade.

Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning, Nils Håkanson, Nirstedt/litteratur

Har jag läst? Nej  Vill jag läsa? Kan hända. Den här boken har väckt min nyfikenhet och var med på min nomineringslista länge. Sedan läser jag sällan sakprosa för nöjes skull, men den här skulle kunna falla in under kategorin fortbildning.

Knäböj, Sara Martinsson, Weyler förlag

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jag kan helt ärligt tänka mig tråkigare saker att läsa om än kvinnor och styrketräning. Det skulle vara män och styrketräning då.

Mönstersamhället, Anneli Rogeman, Natur & Kultur

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Möjligen. En berättelse om Boliden låter inte jättespännande, men folkhemshistoria är det.

Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII, Magnus Västerbro, Albert Bonniers Förlag

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jag vill läsa något av Magnus Västerbro, men är verkligen noll intresserad av just Karl XII och hans tid.

Årets svenska barn- och ungdomsbok

Furan, Lisen Adbåge, Rabén & Sjögren

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Ja! Lisen Adbåge är alltid bra och Furan fanns länge med på min nomineringslista.

Himlabrand, Moa Backe Åstot, Rabén & Sjögren

Har jag läst? Ja Rekommenderar jag? Utan tvekan. Det här är en av årets bästa ungdomsböcker.

Ett rum till Lisen, Elin Johansson, Ellen Svedjeland & Emma AdBåge, Rabén & Sjögren

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jo, det kan jag tänka mig. Det tar ändå inte så lång tid att läsa böcker för 6-9-åringar.

Om du möter en björn, Malin Kivelä, Martin Glaz Serup & Linda Bondestam, Förlaget

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Jo, det kan jag tänka mig. Gillar Bondestams illustrationer och är nyfiken på Kivelä.

Nattkorpen, Johan Rundberg, Natur & Kultur

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Hade avfärdat den, men får kanske omvärdera.

Min mamma är snabbare än din!, Emma Virke & Joanna Hellgren, Lilla Piratförlaget

Har jag läst? Nej Vill jag läsa? Gillade inte Virkes förra så mycket, men kanske ändå. Tänkte att den skulle nomineras då den likt Kom dagen, kom natten tänjer på gränserna för bilderboksformatet.

 

Som ni märker är jag överraskad, men kanske mest lite förbannad. Det gäller främst kategorin för barn och unga där jag verkligen inte kan förstå hur juryn kan ha bortsett från årets viktigaste bok Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali. Visserligen finns redan tre böcker av Rabén & Sjögren på listan, vilket i sig är anmärkningsvärt, men Alis bok är verkligen värd all uppmärksamhet och lite till. Synd också att Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen inte nominerades. Det är en bok om en oerhört viktig fråga som det kommer att talas om många år framöver och som är en skamfläck som borde få mer utrymme. Självklart är det också en väldigt välskriven bok.

När det gäller fackböcker är jag rätt ointresserad av alla de nominerade titlarna, men hade å andra sidan inte läst något av mina egna förslag heller. Jag saknar dock Tills alla dör av Diamant Salihu på listan med samma argument som Alis och Drewsens böcker. Viktig bok om viktig fråga. Det lutar år att jag prioriterar att läsa mina nomineringar snarare än juryns.

Många stora namn saknas bland de skönlitterära böckerna och så är det självklart alltid. Även om jag inte läser novellsamlingar så ofta, tycker jag att det är synd att de helt saknas bland årets nominerade.

Vad tycker du om de nominerade?

Vilka titlar nomineras till Augustpriset 2021

Snart avslöjas de nominerade till årets Augustpris i tre kategorier. Kravet för att nomineras är att böckerna ska vara skrivna på svenska, samt tidigast vara utgiven 19 oktober 2020 och senast den 17 oktober 2021.

Även om jag aldrig tippar rätt har jag roat mig med att gissa vilka titlar som jag tror kommer att finnas bland de nominerade. Vissa har jag läst, andra har jag bara läst om och/eller är skrivna av författare vars böcker prenumererar på platser på litterära prisers listor.

Extra svårt var det att få ner antalet skönlitterära böcker till endast sex och jag hade lätt kunnat vräka på med ett gäng ungdomsböcker till även om jag vet att det aldrig är mer än en, max två titlar som nomineras. Dessutom inser jag att jag har alldeles för många böcker med på listan som är utgivna i höst, men i princip inga från i våras och ingen från förra hösten. Några böcker som jag tänkte ta med kom dessutom ut precis före 19 oktober 2020 och dem har jag inte tagit med. Så här blev det till slut.

Årets svenska skönlitterära bok

Barndomsbrunnen av Göran Greider, utgiven i augusti 2021 av Ordfront förlag

Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg, utgiven i september 2021 av Albert Bonniers förlag

Lejonburen av Ulrika Kärnborg, utgiven i april 2021 av Natur & Kultur

Löpa varg av Kerstin Ekman, utgiven i augusti 2021 av Albert Bonniers förlag

Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson, utgiven i september 2021 av Wahlström & Widstrand

När vi var samer av Mats Jonsson, utgiven i augusti 2021 av Galago

Årets svenska fackbok

Cykelbudet av Anders Teglund, utgiven i september 2021 av Teg Publishing

En vacker dag av Tomas Bannerhed, utgiven i april 2021 av Weyler förlag

Förintelsens barn av Margit Siberstein, utgiven i december 2020 av Albert Bonniers förlag

Sammetsdiktaturen av Anna-Lena Laurén, utgiven i februari 2021 av Norstedts förlag

Tills alla dör av Diamant Salihu, utgiven i april 2021 av Mondial

Världen väntar mig av Paul Tenngart, utgiven i september 2021 av Natur & Kultur

Årets svenska barn- och ungdomsbok

Asynja: Kungens grav av Elisabeth Östnäs (text) och Lina Neidestam (text och bild), utgiven i september 2021 av Bonnier Carlsen

Himlabrand av Moa Backe Åstot, utgiven i januari 2021 av Rabén & Sjögren

Nalle Havsöga av Malte Persson (text) och Billy Bragg (bild), utgiven i september 2021 av Mirando Bok

Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen, utgiven i januari 2021 av Rabén & Sjögren

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali, utgiven i mars 2021 av Rabén & Sjögren

Vitvivan och Gullsippan av Pija Lindenbaum, utgiven i september 2021 av Lilla Piratförlaget

 

Jordgubbsbarnen

Första lektionen har vi matematik. Fröken kan allt, jag ska bli som hon. Jag lyssnar så att hjärnan darrar av all kunskap som springer in i mitt huvud. När klockan ringer och det blir rast låtsas jag att jag sätter en kork i hålet där all kunskap gått in så att den inte läcker ut igen.

 

Maria bor med sin bror Gabriel och sina föräldrar i en vanlig liten by i ett land som jag tänker är Rumänien även om det inte står någonstans. De lever ett enkelt liv och hästen Bobbi är den som tar dem fram, inte någon bil. Ibland räcker brödet bara till frukost och de får gå och lägga sig utan mat. Sylten tar också slut och vattenmelontuggummi (det längsta ordet Maria kan) är något som de sällan har råd att köpa. Men det finns ljusglimtar också. Fröken i skolan är snäll och kan allt, hundenBetty flyttar in och får valpar, Iulia lär Maria och Gabriel att simma i floden och Aurelia i affären ger dem några kycklingar som snart blir hönor som värper ägg. Som barn lever de i en värld ganska fri från elände, men de vet också att många barn i byn blir lämnade av sina föräldrar, som tvingas resa till Sverige för att plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna pengar att ta med hem. Maria vill verkligen inte bli ett jordgubbsbarn.

Så går det hål i taket och Gabriel hamnar på sjukhuset efter en olycka. Pappa reser iväg med Bobbi och när han kommer hem är farmor med, men Bobbi är borta. För pengarna som han fått för hästen köper han bussbiljetter till sig och mamma så att de kan åka till Sverige. Farmor bor kvar hos Maria och Gabriel och sommaren blir till höst, som blir till vinter. Ibland kommer det brev och paket från mamma och pappa och de berättar om alla jordgubbar de plockar och hur varmt och skönt det är i Sverige. Maria tror på berättelsen tills Sorin i skolan berättar för dem att de är snö och kallt i Sverige och att deras föräldrar inte alls plockar jordgubbar, utan är smutsiga tiggare. Hela Marias värld rämnar när hon förstår att hennes föräldrar har ljugit.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är en berättelse om fattigdom och ett porträtt av vår samtid, som trots eländet faktiskt håller sig ganska ljus och hoppfull. Det är dock uppfriskande att Olausson trots allt inte på något sätt skönmålar, men ändå lyckas balansera det hemska och det som faktiskt är ganska så bra trots allt. Hon berättar om en vardag som är långt ifrån de flesta svenska barns vardag och hon gör det bra. När jag var liten älskade jag att läsa om fattigdom och mina barn, speciellt äldste sonen, hade en liknande period då vi plöjde Rasmus på Luffen, Kulla-Gulla och Katitzi. Men Jordgubbsbarnen får de en chans att förstå hur barn i andra länder kan ha det. De vars mammor och pappor kanske sitter utanför mataffären och försöker få ihop pengar att skicka hem. De föräldrar som är människor som du och jag, men som tvingats lämna sina barn för att överleva, hur svårt det än är att överleva utan dem.

Innehållet i Jordgubbsbarnen berör, men det som imponerar mest är språket. Det är kreativt och lekfullt, med så många fyndiga formuleringar att jag är tvungen att le. Jag kan tänka mig att det är en fantastisk bok att läsa högt för sina barn om och om igen. På måndag delas Augustpriset ut och Jordgubbsbarnen är en av de nominerade titlarna. Utan att ha läst de andra nominerade i kategorin för årets bästa barn- och ungdomsbok måste jag säga att jag blir glad om den vinner. Sara Olausson har skrivit en fin bok om barn som vi ofta glömmer bort, trots att deras föräldrar finns här mitt ibland oss.


Det här inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 20 november 2019

Vänta på vind

Oskar Kroon tilldelades Augustpriset 2019 för sin bok Vänta på vind utgiven på Brombergs Bokförlag, som ha en liten, men högkvalitativ utgivning för barn och unga. Kroon har skapat en sommarberättelse som påminner om de oändliga sommarlov i barndomen, där naturen var nära och livet kanske inte enkelt, men mer lättöverskådligt än det blev senare. Huvudpersonen Vinga tillbringar sommaren hos morfar på ön. Kvar hemma finns mamma som är ledsen över att pappa tycks ha försvunnit för gott. Varje vecka går morfar och Vinga till grannen och ringer till mamma, men i övrigt befinner de sig i den lilla bubbla som ön erbjuder.

Vinga drömmer om att bli sjöman och ge sig ut på havet. När morfar ger henne en snipa är sysselsättningen för sommaren klar. Sällskap får hon också när Rut dyker upp och erbjuder Vinga en vänskap som inte liknar någon annan hon haft. Känslor väcks som aldrig funnits där förut och livet blir både enklare och väldigt mycket mer komplicerat.

Vänta på vind är en väldigt fin bok om hur barndom övergår i ungdom och vad det gör med förståelsen av världen runt omkring. Det är också en härlig sommarskildring och jag tycker mycket om att läsa om den relation morfar och Vinga har. Boken rekommenderas för åldersgruppen 9-12 år och jag kan tänka mig att den passar fint som högläsningsbok för nioåringen, medan tolvåringen kanske kan upptäcka den själv. Å andra sidan behöver även äldre barn högläsning.

De nominerade till Costa Book Awards 2020

Costa Book Awards är ett litteraturpris som brukar fladdra förbi, men som jag aldrig riktigt har satt mig in i. Idag tänker jag i alla fall göra ett försök. Priset är sponsrat av kaffeföretaget Costa, vilket hörs på namnet och mellan 1971 och 2006 hette priset istället Whitbread Book Awards. Priset delas ut i fem kategorier och beskrivs som en folkligare och mer populärlitterär variant av Bookerpriset. De böcker som nomineras ska vara skrivna av författare hemmahörande i Storbritannien eller Irland. Däremot finns inget krav på att författaren ska vara från just dessa länder, men de ska ha bott där permanent under minst sex månader de senaste tre åren.

De fem kategorierna är bästa debutroman, roman, biografi, lyrik och barnbok. En av de fem vinnarna tilldeles dessutom priset Costa Book of the Year. Sedan 2012 finns också en novelltävling där såväl publicerade som opublicerade författare kan delta. En jury väljer ut tre nominerade och därefter är det upp till läsarna att rösta på sin favorit.

De nominerade är:

Bästa debutroman

Big girl, small town av Michelle Gallen (Storbritannien)

The Family Tree av Sairish Hussain (Storbritannien)

Love After Love av Ingrid Persaud (Trinidad och Tobago)

All the Water in the World av Karen Raney (USA)

Bästa roman

Piranesi av Susanna Clarke (Storbritannien)

Peace talks av Tim Finch (Storbritannien)

The Less Dead av Denise Mina (Storbritannien)

The Mermaid of Black Conch av Monique Roffey (Trinidad och Tobago)

Bästa biografi

The Man in the Red Coat av Julian Barnes (Storbritannien)

Dear life: A Doctor’s Story of Love and Loss av Rachel Clarke (Storbritannien)

The Louder I will Sing av Lee Lawrence (Storbritannien)

Ghost Town: A Liverpool Shadow Play av Jeff Young (Storbritannien)

Bästa diktsamling

The Air Year av Caroline Bird (Storbritannien)

The Historians av Eavan Boland (Irland)

My Darling from the Lions av Rachel Long (Storbritannien)

Citadel av Martha Sprackland (Storbritannien)

Bästa barnbok

Wranglestone av Darren Charlton (Storbritannien)

Voyage of the Sparrowhawk av Natasha Farrant (Storbritannien)

The Super Miraculous Journey of Freddie Yates av Jenny Pearson (Storbritannien)

The Great Godden av Meg Rosoff (Storbritannien)

 

Flera spännande titlar bland de nominerade och roligt med lite mer ovanliga kategorier. Egentligen påminner priset om Augustpriset, som gärna hade fått ha fler kategorier. Lite extra nyfiken är jag på böckerna av Sairish Hussain, Ingrid Persaud, Denise Mina, Rachel Clarke, Caroline Bird, Rachel Long och Darren Charlton.

Vilka lockar dig mest?

Läs mer om de nominerade titlarna här. Vinnarna presenteras 4 januari.

Scroll to Top