Augustpriset

De nominerade till Costa Book Awards 2020

Costa Book Awards är ett litteraturpris som brukar fladdra förbi, men som jag aldrig riktigt har satt mig in i. Idag tänker jag i alla fall göra ett försök. Priset är sponsrat av kaffeföretaget Costa, vilket hörs på namnet och mellan 1971 och 2006 hette priset istället Whitbread Book Awards. Priset delas ut i fem kategorier och beskrivs som en folkligare och mer populärlitterär variant av Bookerpriset. De böcker som nomineras ska vara skrivna av författare hemmahörande i Storbritannien eller Irland. Däremot finns inget krav på att författaren ska vara från just dessa länder, men de ska ha bott där permanent under minst sex månader de senaste tre åren.

De fem kategorierna är bästa debutroman, roman, biografi, lyrik och barnbok. En av de fem vinnarna tilldeles dessutom priset Costa Book of the Year. Sedan 2012 finns också en novelltävling där såväl publicerade som opublicerade författare kan delta. En jury väljer ut tre nominerade och därefter är det upp till läsarna att rösta på sin favorit.

De nominerade är:

Bästa debutroman

Big girl, small town av Michelle Gallen (Storbritannien)

The Family Tree av Sairish Hussain (Storbritannien)

Love After Love av Ingrid Persaud (Trinidad och Tobago)

All the Water in the World av Karen Raney (USA)

Bästa roman

Piranesi av Susanna Clarke (Storbritannien)

Peace talks av Tim Finch (Storbritannien)

The Less Dead av Denise Mina (Storbritannien)

The Mermaid of Black Conch av Monique Roffey (Trinidad och Tobago)

Bästa biografi

The Man in the Red Coat av Julian Barnes (Storbritannien)

Dear life: A Doctor’s Story of Love and Loss av Rachel Clarke (Storbritannien)

The Louder I will Sing av Lee Lawrence (Storbritannien)

Ghost Town: A Liverpool Shadow Play av Jeff Young (Storbritannien)

Bästa diktsamling

The Air Year av Caroline Bird (Storbritannien)

The Historians av Eavan Boland (Irland)

My Darling from the Lions av Rachel Long (Storbritannien)

Citadel av Martha Sprackland (Storbritannien)

Bästa barnbok

Wranglestone av Darren Charlton (Storbritannien)

Voyage of the Sparrowhawk av Natasha Farrant (Storbritannien)

The Super Miraculous Journey of Freddie Yates av Jenny Pearson (Storbritannien)

The Great Godden av Meg Rosoff (Storbritannien)

 

Flera spännande titlar bland de nominerade och roligt med lite mer ovanliga kategorier. Egentligen påminner priset om Augustpriset, som gärna hade fått ha fler kategorier. Lite extra nyfiken är jag på böckerna av Sairish Hussain, Ingrid Persaud, Denise Mina, Rachel Clarke, Caroline Bird, Rachel Long och Darren Charlton.

Vilka lockar dig mest?

Läs mer om de nominerade titlarna här. Vinnarna presenteras 4 januari.

Veckans kulturfråga v.48 2020

I måndags delades Augustpriset ut, förra veckan The Booker Prize och i början av december är det dags för Nobelpriset. Detta är bakgrunden till veckans tvådelade fråga.

Brukar du följa utdelningen av litterära priser? Vilket pris fokuserar du i så fall mest på?

 

Jag är som ni kanske har märkt, en riktig prisnörd och följer noga såväl nomineringslistor som vinnare. Trots att Nobelpriset mist en del av sin forna glans är det ett pris som jag fokuserar mycket på när jag väljer vad jag ska läsa. Årets vinnare Louise Glück står på tur.

Herrarna satte oss hit

Kanske är Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba årets viktigaste bok. Berättelsen om vår mörka historia borde kunnas av var och en av oss, men så tror jag inte att det är. Jag vet att jag själv haft väldigt begränsade kunskaper om hur samerna behandlats och då ser jag mig ändå som hyfsat påläst. Riktigt hur statens förtryck av samer såg ut på 1920-talet och framåt hade jag däremot inte koll på och jag visste inte alls Norges roll i de tvångsförflyttningar som genomfördes.

Klart är att samerna var oönskade i det relativt nyss självständiga Norge. Landet skulle tillhöra norrmännen och samerna hade inget där att göra. Det var därför Sverige och Norge år 1919 tecknade ett avtal som begränsade antalet renar som fick vandra över gränsen, vilket självklart också begränsade rörelsefriheten för deras ägare. Labba berättar om hur samerna drevs bort från sina betesmarker och hur de fick lämna de kåtor de byggt upp. De jojkade till marken, bergen och växterna, men saknaden gick aldrig över. Genom ett antal berättelser och minnesskildringar berättar Labba om ett folk som inte får lov att leva där de vill och om de konflikter som skapas när de tvångsförflyttas till områden som tidigare inte varit deras och där de inte är välkomna. När människorna flyttas accepterar de till slut sin nya hemort, men renarna längtar efter sina gamla marker och många återvänder dit, vilket får både känslomässiga och ekonomiska följder för deras ägare.

Det är hög tid att vi får ta del av också de mörkaste delarna av vår historia. Hur vår urbefolkning, de som kom till vårt land långt före oss, har marginaliserats och förflyttats mot sin vilja. Hur de blivit nedvärderade, avklädda, mätta och undersökta. Hur de setts som mindre värda, hur de berövats sin kultur och sitt land. Elin Anna Labba berättar om viktiga människoöden som drabbar mig hårt. Om barn som lämnas eller dör, om renar som vänder tillbaka och om ett land som är för evigt förlorat. Hon tar mig i handen och leder mig via myndighetsbeslut och människoöden. Genom en del av vår historia som påverkat många, men inte människor som varit tillräckligt viktiga för att få höras. Mitt hjärta brister när jag får ta del av berättelser som vi alla borde ha fått höra om och om igen.

Igår tilldelades Elin Anna Labba Augustpriset för Årets svenska fackbok för Herrarna satte oss hit och det var verkligen välförtjänt.

De här är årets vinnare av Augustpriset

Jag blev väldigt glad över att fina Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och fantastiskt illustrerad Ester Eriksson tilldelades Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok. Berättelsen om Humlan Hansson är på samma gång vanlig och ovanlig i sin på ytan ganska enkla historia. Det är lätt att relatera till känslan av att komma tillbaka till skolan efter att ha varit sjuk och finna att ens bästa vän hittat andra att vara med. Humlan vill verkligen inte vara med hästtjejerna och förstår faktiskt inte hur Nour kan välja dem framför henne. Om jag hade arbetat som lärare i år 2-4 hade jag utan tvekan läst Humlan Hanssons hemligheter högt för mina elever. Även om delarna som handlar om Humlans faster som blir inlagd på sjukhus med psykiska problem är det ingen svår eller nattsvart berättelse, utan en djupt mänsklig. Nu ska sägas att jag inte testat boken på målgruppen, så den lärare som ska läsa den för elever bör självklart läsa den själv först.

I helgen läste jag Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba och det är verkligen en värdig vinnare i kategorin Årets svenska fackbok. Labba låter olika röster berätta om tvångsförflyttningarna av samerna på 1920-talet. Hur norrmännen stängde ute dem efter självständigheten och hur svenska myndigheter helt enkelt bestämde var de fick bosätta sig. Jag håller på att skriva ett längre inlägg med tankar om Labbas bok, men det får ni vänta på tills imorgon. Klart är att detta är en bok som berörde mig mycket och som jag hoppas nå många läsare för som Labba skriver i inledningen om samernas historia “[v]år berättelse är skylten som ingen satt upp, kapitlet som aldrig ryms i historieboken.” Det är hög tid att vi lär oss mer om vårt lands ursprungsbefolkning och jag har i alla fall lärt mig lite mer genom att läsa Elin Anna Labbas fina bok.

Årets svenska skönlitterära bok tilldelades i år debutanten Lydia Sandgren för romanen Samlade verk. Ett mastodontverk om skrivande, konst, manlig vänskap och den svåra kärleken. En roman på 700 sidor är väl lång och så också i detta fall, men Samlade verk är ändå en fantastisk roman på många sätt. Sandgren är en kreativ skribent och hennes karaktärer är intressanta. Extra kul är det att få läsa om min hemstad Göteborg och dessutom få följa med till favoritstaden Paris. Det tog ett tag att komma in i Samlade verk, men de sista 400 sidorna gick av bara farten. Fram till slutet som faktiskt lovar mer. Jag hade mer än gärna återsett Martin och Gustav, men kanske ännu hellre fått veta mer om Cecilia och Rakel. De har levt inom mig sedan jag lärde känna dem under påskhelgen och jag tänker ofta på dem. Faktiskt ofta mer än en gång i veckan. En värdig vinnare alltså och jag hoppas verklige att Lydia Sandgren har fler romaner i sig. Gärna som utspelar sig i Göteborg.

Efter att ha läst novellen Offret av Nanna Mikkelsen, som tilldelades Lilla Augustpriset, har jag nu läst alla de fyra vinnarbidragen. Något som aldrig har hänt förut. Nanna Mikkelsens novell handlar om hur något fruktansvärt drabbar mänskligheten. Över världen sänks ett vitt, klibbigt när spunnet av larver. Larver som äter människor inifrån för att slutligen falla ur offrets mun, samtidigt som denne kvävs. Noviserna Katarina och Damaris funderar över hur de ska kunna förhindra att larverna tar sig in i klostret där de bor och kommer fram till att det som krävs är ett offer till guden. Slutligen visar det sig att det guden vill ha är något helt annat än de tror. Mikkelsen nominerades även förra året med novellen Den bästa dagen, också den en dystopi om än med visst hopp. Något som inte heller saknas i Offret. Det här är mycket troligt en författare vi kommer att få se mer av i framtiden.

Idag delas Augustpriset ut

Idag är det dags för Augustgalan där Augustpriset delas ut i tre kategorier och vinnaren av Lilla Augustpriset avslöjas. Galan direktsänds kl 16.30 och jag hoppas hinna titta. Annars får jag ta del av den i efterhand. Enda fördelen med vår digitala och i övrigt rätt tråkiga tid.

Jag hade stora planer på att hinna läsa ett stort antal av de nominerade, men läslusten har inte varit på topp det senaste. Jag har dock hunnit läsa alla de nominerade i barn- och ungdomskategorin förutom Linda Bondestams Mitt bottenliv.

Mina favoriter bland de nominerade i kategorin är Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson, Alltid hejdå av Alma Thörn, samt Kråkorna av Anders Fager och Peter Bergting. Den förstnämnda handlar om hur snabbt det går att förlora en vän och hur det känns att vara ensam. Även Thörns debut handlar om ensamhet och det svåra i att behöva välja mellan sina föräldrar. Ensamhet är temat även i Kråkorna. Tre böcker som är väldigt olika, men ändå har gemensamma drag. Jag tror däremot att Kom dagen, kom natten av Åsa Lind och Emma Virke kan stå som vinnare i eftermiddag, då de verkligen tänjt på gränserna för bilderbokens form.

När det gäller Årets bästa skönlitterära bok så har jag bara läst en av de nominerade, nämligen Samlade verk av Lydia Sandgren. En fantastisk debut som jag inte älskade förbehållslöst när jag läste den, men som verkligen stannat i minnet. Jag har också påbörjat Jag ser allt du gör av Annika Norlin och Splendor av Stefan Lindberg, men inte hunnit läsa ut dem. Norlins noveller är fina och har en speciell stämning, vilket kan ge henne priset, medan Lindberg vinner på den väldigt ovanliga formen där han själv finns med som karaktär. Jag ska erkänna att jag mest förvirras av berättelsen om Stefan Lindberg och Splendor, men jag fascineras också av den. Vem vinner då? Ingen aning, men jag hade blivit gladast om Lydia Sandberg eller Annika Norlin prisades.

Årets bästa fackbok är sällan min kategori, men i år har jag faktiskt läst två av de nominerade. I somras läste jag Familjen av Johanna Bäckström Lerneby. Det är en bok med ett riktigt viktigt innehåll som reda vunnit en rad priser, så det skulle inte förvåna mig om den vinner även Augustpriset. Däremot var jag inte alls imponerad av språket och upplägget, vilket gör att jag inte riktigt ser Familjen som en vinnarbok. När litterära priser delas ut kan väl inte bara innehållet bedömas? Så är inte fallet med Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba som är såväl välskriven som relevant och viktig. Den får mer än gärna vinna. Utan att ha läst alls hoppas jag annars på Kristoffer Leandoer som vinnare, för då kanske jag får tummen ur att läsa hans bok.

Vilka vinnare hoppas och tror du på?

Kråkorna — en mörk och snygg historia

Kråkorna är skriven av skräckförfattaren Anders Fager och riktigt snyggt illustrerad av Peter Bergting. eras mörka och snygga grafiska roman för unga är nominerad till Augustpriset och imorgon vet vi om de vinner.

Huvudpersonen i Kråkorna är Kim, en tonåring som är minst sagt trasig och som nu reser tillbaka till huset där han bodde som barn. Huset som tillhört farmor och farfar som nu båda är döda och testamenterat huset till Kim. Huset är i princip fallfärdigt och inne i det finns meddelanden från farföräldrarna i form av post-it-lappar och väggmålningar. Runt huset rör sig kråkorna och de är varelser att akta sig för.

Vi förstår att Kim har flytt från något och att huset blir något av en fristad. Visst är det slitet, smutsigt och spartanskt, men det är en plats att gömma sig på. För länge sedan bodde farmor och farfar där med sina två söner. Den yngste blev sedan Kims pappa och en importerad fru hans mamma. En kvinna som aldrig accepterades av sina svärföräldrar. Nu är huset tomt och de flesta av de vuxna har försvunnit.

Många unga läsare skulle med säkerhet uppskatta Kråkorna och de mer läsovana kanske ännu mer än andra. Samtidigt är Kråkorna ingen enkel bok. Den må innehålla förhållandevis lite text, men texten är komplex och väldigt mycket finns skrivet mellan raderna. Å andra sidan finns Peter Bergtings fantastiska illustrationer och de både kompletterar texten och berättar en helt egen historia. Inget ont om Anders Fagers ord, men illustrationerna hade faktiskt kunnat stå helt för sig själva. På många av dem finns korta texter som ger ännu en dimension till bilderna. Kråkorna är en unik bok och jag skulle inte bli förvånad om den tilldelas årets Augustpris.

Kom dagen, kom natten

Kom dagen, kom natten är en bilderbok med text av Åsa Lind och illustrationer som tar oss med på äventyr under en dag och en natt. Boken är nominerad till Augustpriset för Årets bästa barn- och ungdomsbok och jag kan tänka mig att mycket handlar om den ovanliga formen. Bokens sidor kan nämligen vecklas ut och skapar då en lång remsa med dagens berättelse på ena sidan och nattens på den andra. Det är den sista sommardagen och vi får följa farfar och hans barnbarn som tar vara på värmen innan det är dags för höststormarna att ta över.

Vår huvudperson är yngst i en barnaskara som kan bestå av syskon eller av kusiner. Ingenting avslöjas egentligen. Klart är dock att hon den yngsta känner sig ensam och osynlig när alla andra passar på att ta ett bad och hon som inte kan simma, blir kvar på stranden. Naturen blir hennes sällskap när det långsamt mörknar och blir kväll. När natten kommer ligger vår huvudperson och sover när sländan från dagens strandbesök dyker upp i drömmen och tar med henne på äventyr. De flyger och svävar högt upp och dyker sedan långt ner i havet.

Kom dagen, kom natten är en bok med få ord, men med illustrationer som går att tala om. Det är en äventyrsroman i det lilla formatet och känns verkligen som en bok för barn, snarare än för deras föräldrar.

Billie, Korven och havet

Den här veckan firar jag Barnboksveckan och planen är att bjuda på några riktigt bra boktips för de yngre. Dagens inlägg handlar om Billie, Korven och havet av Julia Hansson, som är nominerad till Augustpriset för Årets bästa barn- och ungdomsbok. Det är Julia Hanssons debut och hon är ansvarig för både text och bild i berättelsen om Billie.

Billie, Korven och havet utspelar sig under en dag på stranden. Hunden Korven absolut älskar havet och stranden, medan Billie är ganska så skeptisk. Kanske är det mest mamma som vill göra något denna fina sommardag, men Billie har inget annat val än att följa med. Hon ligger i skuggan under strandparasollet medan mamma läser en bok bredvid, men bada det tänker hon inte göra. Det är för många andra på stranden och i vattnet finns barn som skriker och skvätter vatten. Om Billie får bestämma själv är hon helst för sig själv, eller möjligen med hunden Korven. När Korven badar efter att ha blivit smutsig och sandig, tycker mamma att Billie också ska göra det. Hon känner på det kalla vattnet, vågar sig i en bit och sedan bränner hon sig på en manet. Klart hon inte vill bada mer då.

Men så hittar Korven ett cyklop och kommer med det till Billie. Hon bestämmer sig för att göra som mamma säger och bada en gång till. Med cyklopet som skydd upplever hon en helt ny värld under vattenytan och med ens blir det riktigt roligt att vara på stranden. Skildringen av en rädsla som barnet kommer över är fin och jag kan tänka mig att små läsare som tycker att det är lite läskigt att bada, kan bli lugnade av Billies undervattensäventyr.

Det finns mycket jag tycker om i Billie, Korven och havet. Illustrationerna är till exempel fantastiska och jag uppskattar att det faktiskt finns alla möjliga sorters människor på stranden. Hunden Korven är också en stor favorit och uppslaget där hen leker runt på stranden är riktigt härligt. Däremot har jag svårt att se boken som något utöver det vanliga. Det är en fin bilderbok med en söt historia, men jag är inte överväldigad. Det händer för lite i såväl text som bild för att berättelsen ska hålla att läsa om och om igen. Nu har jag förvisso inte testläst Billie, Korven och havet med någon ur målgruppen, men mitt betyg blir ändå bra, men inte wow och wow ska det väl ändå vara när en bok blir nominerad till Augustpriset?

Alltid hejdå av Alma Thörn

Många är de böcker som fokuserar på föräldrarna i en skilsmässa, men barnen får sällan säga sitt. I sin självbiografiska grafiska roman Alltid hejdå berättar Alma Thörn om hur två flickor påverkas av föräldrarnas äktenskapskris och senare skilsmässa. Nu är hennes debutbok nominerad till Augustpriset i kategorin Årets bästa barn- och ungdomsbok.

Året är 2004 och Alma reser från sin mamma i Umeå till sin pappa på västkusten. Hon ska vara hos honom under fem sommarveckor och känner mer ångest än längtan. Det handlar inte om att hon inte älskar sin pappa, men hon vill samtidigt vara hos mamma och kanske ännu mer hos bästa vännen Lina. På flygplatsen i Umeå möter farmor dem och hon accepterar inte Almas tårar. Hur kan hon gråta när hon äntligen ska få träff sin pappa? Älskar hon inte honom? Tänker hon inte på hur ledsen hennes pappa blir om hon visar att hon inte vill vara hos honom? Självklart får Alma dåligt samvete, men samtidigt vill hon faktiskt inte behöva välja mellan sina föräldrar.

Många år tidigare växer Johanna upp i Malmberget. Hennes föräldrar bråkar mycket och snart bestämmer de sig för att skilja sig. Eftersom Johanna är tolv år är hon stor nog att få bestämma själv vem hon vill bo hos, men när hon till slut väljer att bo hos mamma blir visserligen mamma glad, men pappa blir jätteledsen och undrar varför Johanna väljer bort honom. Det dåliga samvetet är enormt och Johanna önskar att hon inte tvingats välja och riskera att göra någon av dem ledsen.  Trots detta sätter Johanna många år senare sin dotter i precis samma sits, för Johanna är nämligen Almas mamma. När Alma hittar sin mammas dagböcker från 1977 då hennes föräldrar skilde sig inser hon att hennes mamma helt glömt bort hur barn kan känna under en skilsmässa.

Alltid hejdå handlar om att hela tiden behöva ta avsked av en närstående och att aldrig riktigt känna sig hemma. Alma Thörn står helt på barnets sida och visar tydligt hur starka känslor en skilsmässa väcker hos barnen. Hon vågar skriva om så svåra saker som föräldrars egoism och hur deras ganska barnsliga känslor orsakar dåligt samvete hos barnen. Ett barn vill inte välja mellan sina föräldrar, men inte heller tvingas förändra sitt liv för mycket. De vill inte heller behöva förklara sina val om de behöver göra dem och riskera att föräldrarna tror att de inte älskar dem.

Jag tycker om Alltid hejdå och tror faktiskt att det här är en bok som verkligen passar målgruppen. Orden är ganska få och de svartvita illustrationerna får verkligen stå för sig själva, något som fungerar fint. De bästa grafiska romanerna är de där illustrationerna fyller en funktion, där ord och bild tillsammans blir så mycket mer än var för sig. Så är fallet i Alma Thörns debut.

Sammanställning av oktobers prisfokus

Mitt fokus under månaden som gått var litterära pris och det har blivit en rad inlägg i ämnet. Två av månadens kulturfrågor har tangerat ämnet en om favoriter bland nobelpristagare i litteratur och en om författare som sällan får priser, men som förtjänar mer uppmärksamhet.

Nobelpristagaren i litteratur 2020 avslöjades första torsdagen i oktober och även om Louise Glück var okänd för mig ser jag fram emot att stifta bekantskap med hennes texter. Några forna kulturkollare tippade vinnaren och ingen av oss gissade rätt. Jag skrev också ett eget inlägg med tankar kring priset.

Mer om Nobelpriset då jag publicerade en lista med 10 bra böcker som fått Nobelpriset och apropå Svenska Akademien så blir de i december fulltaliga efter att två nya ledamöter presenterats. Läs mer om dem här.

Årets bok delades ut 9 oktober och vinnaren var Där kräftorna sjunger. Årets prisutdelning var digital och jag saknade definitivt den trevliga tillställning som utdelningarna på Bokmässan brukar vara.

Den 19 oktober avslöjades de nominerade till årets Augustpris och jag hade inte många rätt när jag tippade dagen innan. Båda listor innehåller dock med säkerhet bra tips på läsning.

Den 25 oktober avslöjade Svenska Deckarakademin de nominerade till priset Årets bästa kriminalroman i tre kategorier, Årets bästa svenska kriminalroman, Årets bästa översatta kriminalroman och Årets bästa debutant.

Den 27 oktober var det dags för Nordiska Rådets litteraturpris 2020 och jag fokuserade på vinnaren i barn- och ungdomsklassen. Läs om vinnarboken Vi är lajon! här.

Recensioner av Humlan Hanssons hemliga liv, nominerad till Augustpriset och Lite död runt ögonen, nominerad till Årets bästa kriminalroman finns också att läsa.

Ett inlägg i serien boknostalgi har det också blivit och det handlar om en tidigare augustprisvinnare.

 

Photo by Sharon McCutcheon on Unsplash

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: