Månad: mars 2020

Bra saker med coronaepidemin

Det är mycket som är skit just nu. Många är sjuka, ännu fler isolerade och livet står helt klart på paus. Jag tvingar undervisa mina elever på distans och brottas med mer eller mindre hopplösa digitala verktyg. Dessutom är jag allergisk, eller är jag det? Kanske är det covid-19 som gör att jag har kli i halsen? Hur katten vet jag det?

För att inte bli helt hyperdeppad har jag ett behov av att lyfta det som faktiskt är bra med den här smittan.

I helgen delade en bekant ett otroligt roligt klipp av humorgruppen Foil, Arms & Hog om hur en distanslektion kan utvecklas till total katastrof. Jag skrattade så jag grät. Speciellt mycket åt föräldern som dyker upp för att diskutera sitt barns resultat och åt eleven som lyckats klippa in läraren bakom sig. Hilarious!


Det här gjorde också att jag upptäckte humorgruppens youtube-kanal och där finns helt fantastiskt roliga klipp. Ett favoritklipp är det om hur det kan gå när olika nationer spelar Risk. Fantastiskt!

Apropå komiker så pratade jag och ungarna idag om serien Master of None, som vi hoppas får en tredje säsong. På sajten Imdb är serien ännu inte avslutad och det verkar vara Aziz Ansari som står i vägen för nya avsnitt. Inte så mycket för att han anklagats och nekat till sexuella trakasserier utan snarare för att han vill göra annat. Om det nu är så att föreställningar och turnéer ställs in på grund av covid-19 kanske chansen för att han ska göra tv ökar. Det vore kul.

Jag tänker också på alla instängda, kreativa människor som nu kommer att skriva böcker, filmmanus, teaterpjäser, dikter och sånger, måla tavlor och skapa en massa intressant konst. Om några månader översköljs vi förhoppningsvis av fantastiska kulturella skapelser. Förhoppningsvis inte bara om en mystiskt virus som hotar utplåna mänskligheten och några hjältar som ska rädda världen.

Tänk snabbt! (vecka 14)

Lite tröttare än vanligt är jag helt klart, kanske beroende på tidsomställningen i lördags, men mest för att det är helt hysteriskt mycket att göra på jobbet just nu. Kanske blir det en av de sista gångerna vi ställer om tiden om EU får som EU vill. Föredrar du sommartid eller vintertid?

Mycket handlar om Covid-19 just nu och det går att följa nyhetsrapporteringen dygnet runt. Hur fungerar du är du en nyhetsfrossare eller inte?

Ett av de nyinsatta program som jag har följt är Helgstudion som ersatt Vinterstudion då det inte finns någon sport att rapportera om. Vilket av programmen föredrar du?

Hinner du med någon läsning? Är du i en lässvacka eller har du läsflyt?

Hur gör du när du läser en bok som du inte fastnar i, läser du ut eller ger du upp?

 

Veckan fem snabba lyder:

sommartid eller vintertid?

nyhetsfrossare eller inte?

Helgstudion eller Vinterstudion?

lässvacka eller läsflyt?

läsa ut eller ge upp?

 

Och här är mina svar:

sommartid eller vintertid? Jag är ingen morgonmänniska och kan inte riktigt förstå argumentet att det är bättre med ljus på vintermorgonen än senare på dagen. Ljusa kvällar ftw (även om det inte är ljust ens på eftermiddagen när det är som värst).

nyhetsfrossare eller inte? Jag ser alldeles för mycket på nyheterna just nu och måste försöka minska min kamp för att hålla koll.

Helgstudion eller Vinterstudion? Helgstudion är ett riktigt bra och informativt program, men jag saknar verkligen att kunna titta på vintersport.

lässvacka eller läsflyt? Och en rejäl sådan tyvärr. Tre böcker den här månaden, mot de vanliga 10-12.

läsa ut eller ge upp? Egentligen borde jag välja ett tredje alternativ som är “lägga undan och tänka att jag ska läsa senare” för det ska mycket till innan jag erkänner ens för mig själv att jag faktiskt gett upp boken i fråga. Normaltillståndet är ändå att böcker ska läsas ut.

 

Nu ser jag fram emot att läsa era svar. Vad väljer ni?

 

En söndagssmakbit ur Vuxna människor

Igår fick jag äntligen till lite lästid och lyckades läsa ut månadens tredje bok. Sjukt lite för att vara mig, som brukar läsa i alla fall det tredubbla och har satt upp en läsutmaning som är elva böcker per månad. Jag påbörjade också en ny bok nämligen Vuxna människor av Marie Aubert som efter en knapp tredjedel verkar riktigt bra. Boken handlar om en familj bestående av två vuxna systrar, en mamma och hennes nya man Stein. Den yngre systern Marthe har både sambo och bonusbarn, medan den äldre systern Ida är singel, barnlös och ganska bitter. Nu ska de fira moderns  födelsedag i stugan som varit familjens, men nu främst används av Marthe och hennes familj. Ida är den som berättar och hon funderar mycket över ålder:

När mamma fyllde fyrtio på nittiotalet fick hon ett kort där det stod “Life begins at forty!”. Jag kommer fortfarande ihåg det kortet, det var med en massa raketer och stjärnor. Mamma tyckte att det var piggt och roligt och tog vara på uttrycket, life begins at forty! sa hon hela det året och väninnorna skålade. Jag minns dem som vuxna damer, de hade torrt läppstift och barn som gick i skolan, och när de var tillsammans kallade de det för tjejkväll. När jag blev fyrtio var jag precis som innan, jag trodde verkligen inte att det var nu livet skulle börja. På födelsedagsmiddagen sa en väninna, som ett slags tröst, att jag såg bra ut, strax efter sa hon att det var fint att vara ensam för att man på det sättet lärde känna sig själv väldigt bra, och jag tänkte att det hade varit mer okej att lära känna någon annan.

 

Ida funderar mycket på sin ålder och inser att när hon nu passerat fyrtio att hon kanske inte får allt i livet som hon drömt om. Jag förstår det. När jag fyllde fyrtio hade jag barn och fick egentligen ingen större ålderskris. Den fick jag istället vid trettio när jag inte var säker på att jag faktiskt ville ha barn alls. Jag var inte redo att bli vuxen “på riktigt”.

Jag minns när mina föräldrar fyllde fyrtio. Då gick jag på högstadiet och tyckte självklart att de var ordentligt gamla. Jag känner helt igen mig i Idas tankar om att vi som fyller fyrtio nu omöjligen är lika gamla som våra föräldrar var i samma ålder. Om en månad fyller jag 46 och är då närmare femtio än fyrtio. Fortfarande känner jag mig inte gammal, men visst är jag vuxen med allt vad det innebär.

En smakebit på søndag anordnas den här veckan av bloggen Flukten fra virkeligheten. Kika in där för fler smakbitar.

Sveriges radios novellpris 2020

Just nu går det att lyssna på de nominerade till Sveriges radios novellpris 2020.

De nominerade är:

“Ola och verkligheten” av Nina Wähä, i uppläsning av Michel Riddez

“Var inte rädd förför ljuset” av Cecilia Hansson i uppläsning av Maria Salomaa

“En tygväska med med damaskustryck” av Khaled Alesmael i uppläsning av Fredrik Meyer

“Askan” av Kayo Mpoyi i uppläsning av Astrid Kakuli

“Jordgubbsmjölk” av Nanna Johansson i uppläsning av Petra Mede

Egentligen borde det här inte vara en tävling för mig, då jag varken gillar att lyssna på texter eller ens läsa noveller. Det är dock mitt privata jag. Som lärare älskar jag noveller, som är perfekta att använda i undervisningen. Mycket troligt är det också skälet till att jag på fritiden inte gärna läser just noveller. Hittills har jag bara hunnit lyssna på Khaled Alesmaels novell, som är en fin skildring av någon slags kärlek, men tyvärr med en något långsam uppläsare som inte passade mig.

Har du lyssnat på novellerna? Har du någon favorit?

Här kan du rösta på din favorit.

Som stjärnor i natten — filmen

Filmen Som stjärnor i natten börjar på en bro, inte uppe i skolans klocktorn som boken. Theodore Finch är ute och joggar när han ser Violet Markey stå på kanten, redo att hoppa. Han går fram, hon ber honom gå, han klättrar upp och ställer sig bredvid henne på kanten.

Finch är något av ett freak i andras ögon. Han har blivit avstängd från skolan, tvingas gå till kuratorn en gång i veckan och försöker ljuga ihop att allt beror på att hans farmor dött. Fem gånger har han försökt med samma ursäkt. Om han klantar sig igen åker han ut och får ingen examen. Violet tillhör tvärtom de populära. Hon blir bjuden på de rätta festerna och har en cool pojkvän. Ändå är det inte konstigt att hon stod där på kanten av bron. Hon har nämligen mist sin syster och sedan dess har varken vänner eller pojkvän spelat någon roll.

När Finch och Violet får i uppdrag att göra ett projekt i geografi där de besöker och dokumenterar lokala sevärdheter i Indiana. Ett projekt som Violet verkligen inte vill göra då det innefattar att åka bil och hennes syster dog i en bilolycka på bron där Violet tänkte hoppa. Tur då att Finch är beredd att genomföra projektet utan inblandning av bilar.

Balansen mellan filmens Violet och Finch är en annan än den mellan bokens Violet och Finch. Att även Finch vill ta sitt liv är tydligt i boken, men inte i filmen. Där har han istället ett större övertag. Han är den som räddar Violet och tar henne till “all the bright places” som boken heter på originalspråk. Alla speciella platser i Indiana, men också känslomässiga sådana.

Jag tycker om filmatiseringen av Som stjärnor i natten. Justice Smith är riktigt bra som Finch, även om han egentligen inte alls är som jag tänkt mig, men Elle Fanning är verkligen helt fantastisk som Violet. Inte heller hon är som min inre Violet, hon är bättre. Mer mänsklig och mycket lättare att tycka om. Tillsammans skapar de något som tillfälligt håller svärtan borta, men jag måste också varna för fulgråt.

Läs vad jag tyckte om boken Som stjärnor i natten när jag läste den. Spoiler alert: Jag älskade den. Och missa för allt i världen inte den intervju som jag och Fanny gjorde med Jennifer Niven på Bokmässan 2017 då hon höll på att skriva manus till filmen jag just sett. Spoiler alert: Hon var supertrevlig. Det var ett helt fantastiskt möte som jag flera år efteråt tänker på ibland och som jag kommer att bära med mig länge, länge.

 

Kulla-Gulla för en ny generation

I år är det 75 år sedan Martha Sandwall-Bergström vann första pris i en barnbokspristävling arrangerad av Bonniers och det uppmärksammar Bonnier Carlsen genom att ge ut de tre första böckerna i serien i nyutgåva. Det handlar alltså om titlarna Kulla-Gulla, Kulla-Gulla håller sitt löfte, Kulla-Gulla vinner en seger med omslagen från 60-talet gjorda av Elisabeth Kugelberg Christoffersson. Flickan som satt modell var illustratörens dotter Åsa. Boken Kulla-Gulla innehåller också ett efterord skrivet av Maria Nilson, lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet. Böckerna släpps 15 april.

Kulla-Gulla var en stor del av min barndom och den upplaga av serien jag har i min ägo tillhörde min mamma och första boken fick hon på julafton 1958, då hon var åtta år gammal. Omslagen är andra, men jag hittar ingen information om vem som gjort dem. Dessutom är det så att serien består av färre böcker än den nyare som kom på 60-talet, sju böcker totalt istället för elva. Senare kom också en prequel (så himla modernt) som hette Kulla-Gulla på Blomgården och berättade om Gullas tid innan hon kom till Kullatorpet.

Mycket fokus på undervisning just nu

För en vecka sedan fick jag som gymnasielärare helt lägga om min undervisning då vi meddelades att eleverna skulle undervisas på distans. Presskonferensen var på tisdagen, undervisningen på distans började på onsdagen. En kort genomgång av skolans IKT-ansvarige genomfördes för några från varje program och sedan fick vi i uppdrag att föra informationen och kunskapen vidare. Snabba ryck och snart var även våra bild- musik och teaterlärare uppkopplade. För mig som lärare i svenska och historia är det egentligen enklare, men omställningen har inte varit helt lätt. Läs gärna mina tankar om de senaste dagarna på min skolblogg Ordklyverier.

I alla mina svenskkurser blir det nu läsprojekt i mindre grupper. Ettorna ska läsa böcker som kan kopplas till tema vänskap och de får välja mellan Naiv. Super av Erlend Loe, Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn, No och jag av Delphine de Vigan, Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt  och Stål av Silvia Avallone.

I tvåan är det klassiker som gäller utifrån urvalet “böcker som är hyfsat tunna och som Linda tycker är okej att läsa/läsa om” nämligen Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Pengar av Victoria Benedictsson, Förvandlingen av Franz Kafka, Kallocain av Karin Boye och Djurfarmen av George Orwell.

I trean blir det läsning jorden runt där eleverna får välja mellan Vända hem av Yaa Gyasi, Memorys bok av Petina Gappah, Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid, Vi av Kim Thúy och När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Några av dessa böcker utspelar sig förvisso helt eller delvis i USA, men perspektivet är ett annat än det vi brukar få till oss genom kulturen. Mer om ett tidigare liknande projekt kan du läsa om här.

Är du intresserad av fler inlägg om läsning i skolan rekommenderar jag att du kikar på den här listan.

Vill du ha boktips är det istället här du ska klicka.

 

 

BIld av Mystic Art Design från Pixabay

Bok som tv-serie — här är några jag vill se

Mars har varit en intensiv månad och jag har varken hunnit läsa eller titta på tv-serier, mer än de serier vi ser tillsammans hela familjen O. Mycket handlar om att jag är alldeles för manisk gällande att hålla mig uppdaterad på coronafronten i ett desperat försök att få någon slags kontroll. Det här är självklart omöjligt och jag planerar nyhetsrestriktioner. Nu ska jag istället se några nya tv-serier och jag har valt ut några som är baserade på böcker

The Plot Against America (HBO)

En serie baserad på Philip Roths kontrafaktiska roman där nazisterna vann världskriget och USA får en nazistisk president. Serien är skapad av Ed Burns och David Simon, som är kända för bland annat The Wire. En av huvudrollerna spelas av Winona Ryder. Jag vill VERKLIGEN se!

My brilliant friend (HBO)

En serie som hittills har fått två säsonger och handlar om de första böckerna i Elena Ferrantes Napolikvartett. Jag har en bok kvar att läsa, men vill ändå se serien som fått bra kritik.

The Stranger (Netflix)

Även The Stranger är en serie som baseras på en bok och den här är skriven av Harlan Coben, som också varit med och skrivit manus. Serien handlar om Adam Price som har ett perfekt liv och en perfekt familj, men allt förändras när han träffar främlingen. Boken hittar du här.

Dare me (Netflix)

Boken Dare me var helt okej, men ingen superfavorit. Däremot är jag nyfiken på tv-serien som jag tror och hoppas kan vara riktigt bra. Skolmiljö, cheerleaders och rivalitet lockar helt klart.

 

 

Photo by Gaspar Uhas on Unsplash

Tänk snabbt! (vecka 13)

Måndag igen och för många ser den säkert annorlunda ut så här i coronatider. Själv jobbar jag, men utan elever. Hur är det med dig är du hemma eller på jobbet? Det kanske är så att du är föräldraledig eller pensionär och därför drabbas lite extra av läget.

Många kulturevenemang har fått ställa in, men kreativiteten flödar och du kan nu besöka en rad utställningar och föreställningar online. Moderna Museet i Stockholm kör t.ex. guidade soffvisningar och Kungliga Operan startar en egen streamingtjänst. Vad väljer du Moderna Museet eller Kungliga Operan?

På onsdag är det vårfrudagen och då äter vi våfflor. Föredrar du våfflor eller pannkakor?

När världen är eländig kan det ibland kännas bäst att läsa något riktigt roligt, eller så kan det vara skönt att veta att det faktiskt kan bli värre och läsa en riktigt hemsk dystopi. Vilken strategi kör du feelgood eller dystopi?

Kanske har du hunnit med en kopp kaffe på altanen eller balkongen under de soliga, men lite kyliga, vårdagar som varit. Vad föredrar du som sött tillbehör till kaffet? Småkakor, mjuka kakor eller bullar?

 

Veckans fem snabba lyder alltså så här:

hemma eller på jobbet?

Moderna Museet eller Kungliga Operan?

våfflor eller pannkakor?

feelgood eller dystopi?

småkakor, mjuka kakor eller bullar?

 

Och så mina val:

hemma eller på jobbet? I tisdags meddelades att gymnasieskolor skulle gå över till distansundervisning från och med onsdag. Onödigt snabba ryck kan jag tycka, men vi är igång och kör undervisning enligt schema från skolan, medan eleverna befinner sig hemma framför datorn. Jag har skrivit lite om det på min skolblogg Ordklyverier om någon är extra nyfiken.

Moderna Museet eller Kungliga Operan? Svårt val. Jag gillar egentligen opera väldigt mycket, men det känns lättare att titta på konst via dator utan att upplevelsen förstörs lika mycket som jag är rädd att den gör när det kommer till opera.

våfflor eller pannkakor? Mina barn är inte jätteförtjusta i våfflor och därför äter vi typ aldrig det. Jag däremot älskar våfflor och skulle gärna äta det ofta.

feelgood eller dystopi? Jag tänkte dystopi och har börjat läsa några eländesböcker, men det funkar inte riktigt. För närvarande läser jag visserligen ingenting, så det kan handla om energinivån och läslusten också.

småkakor, mjuka kakor eller bullar? Hårt och sött är min melodi. Bullar klarar jag mig utan, men en kardemummamuffin slinker ner ibland.

 

Vilka val gör du?

 

The Good Place säsong 2

Nu är det inte så att jag inte tror att ni kan läsa rubriker, men jag börjar ändå med en spoiler alert. Det här inlägget kommer att handla om säsong två av den fantastiska serien The Good Place. Har du inte sett första säsongen är det bäst att du istället klickar dig vidare till det inlägg jag skrivit om just den inledande säsongen. Klicka här.

I slutet av säsong ett kom Eleanor på att den värld hon och de andra levt i inte alls är The Good Place, utan The Bad Place, ett helvete skapat speciellt för dem, där alla andra är kollegor till Michael och finns där för att göra livet efter detta riktigt hemskt för Eleanor, Chidi, Tahani och Jason. Nu har Michael misslyckats och för att hans chef inte ska ta experimentet ifrån honom bestämmer han sig för att starta upp projektet. Allt nollställs och vi får följa med tillbaka till Eleanors första besök hos Michael. Hon anländer till en lite annorlunda värld än förra gången och hennes själsfrände är någon annan än Chidi. Målet är dock detsamma, att hon ska göra bort sig rejält på välkomstfesten och bli avskydd. Det visar sig dock att Michael och hans anställda har svårt att få de fyra att göra som de vill. Eleanor inser istället ganska snart det som tog henne ganska lång tid förra gången, att The Good Place egentligen är The Bad Place. Ny omstart påbörjas och en till och en till, till Michael inser att han måste hitta en ny strategi.

Vi väntar nu med spänning på tredje säsongen av The Good Place ska dyka upp på Netflix och visst borde den det snart då fjärde (och sista) säsongen redan sänts i USA. Det här är en riktigt rolig serie som hela familjen gillade skarpt.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: