Chinua Achebe

Veckans kulturfråga v.41 2021

Årets Nobelpris i litteratur gick till Abdulrazak Gurnah från Zanzibar. När han föddes 1948 var ön ett brittiskt protektorat som blev självständigt 1963 och tillsammans med Tanganyika bildade landet Tanzania 1964. För mig är litteratur ett bra sätt att resa utan att behöva lämna hemmet och just litteratur om och från Afrika står i centrum idag. Veckans kulturfråga lyder:

Vilken författare som skriver om Afrika är din favorit?

Jag håller just nu på att lyssna på Mia Kankimäkis bok Kvinnor jag tänker på om natten. Den handlar om resande kvinnor och flera av dem, som Karen Blixen och Mary Kingsley, som reste och levde i olika delar av den väldiga kontinenten.

Två av de böcker jag lärt mig mest av är Allt går sönder av Chinua Achebe och En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag fascinerades också av J M Coetzees Onåd, liksom av Born a crime av Trevor Noah.

Sammanställning av Kanonkalendern 2.0

Snart är det december igen och dags för en ny julkalender på bloggen. Innan jag avslöjar årets tema bjuder jag på en sammanställning av förra årets. Mest för att jag själv vill ha en för att få överblick, men kanske kan det glädja någon annan också.

1/12 1984 av George Orwell

2/12 Allt går sönder av Chinua Achebe

3/12 Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

4/12 Alfabet av Inger Christensen

5/12 Pappa Goriot av Honoré de Balzác

6/12 Andarnas hus av Isabelle Allende

7/12 Hägring 38 av Kjell Westö

8/12 Ett dockhem av Henrik Ibsen

9/12 Hur man botar en fanatiker av Amos Oz

10/12 Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

11/12 Att leva av Yu Hua

12/12 Frankenstein, Mary Shelley

13/12 Trollvinter av Tove Jansson

14/12 Anne Franks dagbok och 1947 av Elisabeth Åsbrink

15/12 Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

16/12 Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

17/12 Lasermannen av Gellert Tamas

18/12 Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson

19/12 Rötter av Alex Haley och Vända hem av Yaa Gyasi

20/12 The Awakening av Kate Chopin

21/12 Konspirationen mot Amerika av Philip Roth

22/12 Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist

23/12 En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

24/12 Juloratoriet av Göran Tunström

 

Topp 100 enligt O 2018

Jag gjorde en 100-i-topp 2010 och 2013 och nu tyckte jag att det var dags att uppdatera den. Alltid intressant, då vissa böcker jag vet att jag älskat nu finns så långt bak i minnet att jag knappt kommer ihåg mer än känslan av dem. Jag låter de gamla listorna vara kvar, men har utgått från listan från 2013 när jag gjort den nya topplistan. Vissa gamla favoriter har fått ge plats år nyare älsklingar, medan andra finns kvar. Målet är också att många olika genrer ska vara representerade, men max en bok per författare. Titlarna är på det språk jag läst boken på och de böcker jag skrivit om på bloggen är länkade till respektive inlägg.

  1. Blindheten, José Saramago
  2. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
  3. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid
  4. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
  5. Ghana must go, Taiye Selasi
  6. Att levaYu Hua
  7. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
  8. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides
  9. Medan mörkret faller, Anna Lihammer
  10. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
  11. Lång dags färd mot natt, Eugene O´Neill
  12. Förtöjningar, Per Wästberg
  13. Stål, Silvia Avallone
  14. The Barrytown Trilogy, Roddy Doyle
  15. Flickan och skulden , Katarina Wennstam
  16. We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler
  17. Den drunknadeTherese Bohman
  18.  American Wife, Curtis Sittenfeld
  19. Porträtt av ett äktenskap, Pearl S Buck
  20. Gyllene år, Laura Ingalls Wilder
  21. Emily gör sitt val, L M Montgomery
  22. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
  23. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
  24. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, E. Lockart
  25. Den vita staden, Karolina Ramqvist
  26. Lucca, Jens Christian Grøndahl
  27. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas
  28.  Mio min Mio, Astrid Lindgren
  29. Bara Alice, Maggie O´Farrell
  30. Hejdå ha det så bra, Kristina Lugn
  31. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  32.  Stendagböcker, Carol Shields
  33. Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson
  34. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
  35. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
  36. Man and boy, Tony Parsons
  37. Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire
  38. Memorys bok, Petina Gappah
  39. Vitsvit, Athena Farrokhzad
  40. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
  41. Onåd, J. M. Coetzee
  42. Kärlek het som chili, Laura Esquivel
  43. Låt tistlarna brinna, Yasar Kemal
  44. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru
  45. På stranden, Nevil Shute
  46. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
  47. Jag, En, David Levithan
  48. Mississippi, Hillary Jordan
  49. Blonde, Joyce Carol Oates
  50. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Bodil Malmsten
  51. All the bright places, Jennifer Niven
  52. Frälsningsarmén, Abdellah Taia
  53. Andarnas hus, Isabel Allende
  54. Vända hem, Yaa Gyasi
  55. Prins Charles känsla, Liv Strömquist
  56. Efter attentatet, Yasmina Khadra
  57. Paradisträdgården, Amy Waldman
  58. Busters öron, Maria Ernestam
  59. Jag älskade honom, Anna Gavalda
  60. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
  61. Den hemliga historien, Donna Tartt
  62. Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall
  63. Tidsklyftan, Jeanette Winterson
  64. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie
  65. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
  66. Musselstranden, Marie Hermanson
  67. The Awakening, Kate Chopin
  68. Vi, Kim Thùy
  69. Trollvinter, Tove Jansson
  70. Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs
  71. Wylding HallElizabeth Hand
  72. Buddha of suburbia, Hanif Kureishi
  73. Vita tänder, Zadie Smith
  74. Timmarna, Michael Cunningham
  75. Igelkottens elegans, Muriel Barbery
  76. The Slap, Christos Tsiolkas
  77. Norwegian wood, Haruki Murakami
  78. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui
  79. Alfabet, Inger Christensen
  80. Sharp Objects, Gillian Flynn
  81. Artighetsreglerna, Amor Towles
  82. Frukost på Tiffany’s, Truman Capote
  83. No och jag, Delphine de Vigan
  84. Fadren, August Strindberg
  85. I väntan på Godot, Samuel Beckett
  86. Ett litet liv, Hanya Yanagihara
  87. Allt går sönder, Chinua Achebe
  88. Sultanbrudens skugga, Assia Djebar
  89. Vi är en, Sarah Crossan
  90. Fortfarande Alice, Lisa Genova
  91. Allt som återstår, Elin Boardy
  92. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  93. Älskade, Toni Morrison
  94. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson
  95. The Hate U give, Angie Thomas
  96. Sorgegondolen, Tomas Tranströmer
  97. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
  98. 1947, Elisabeth Åsbrink
  99. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt
  100. Pojkarna, Jessica Schiefauer

Kanonkalendern 2.0 del 2

Från framtidsdystopi till en berättelse om ett historiskt samhälle som försvinner. Dagens bok är Allt går sönder av Chinua Achebe. I denna klassiker får vi möta Okonkwo som bor med sina fruar och barn i en mindre by i nuvarande Nigeria. Han har byggt upp en bra tillvaro trots sin enkla bakgrund. Han är framgångsrik och har hög status, men när samhället förändras mister han både sin position och sin säkerhet. Trots att han tror på de gamla traditionerna och sederna tvingas han göra saker mot sin vilja. Till slut går både han och hans liv sönder.

Chinua Achebes bok från 1958 räknas till en av de största nigerianska och till och med afrikanska romanerna. Den berättar om hur ett samhälle förändras i samband med kolonialisering och missionering. Hur gamla sanningar inte längre gäller och vad det innebär för den lilla människan. Igbofolkets kultur övergavs av många som istället bekände sig till kristendomen. Många av de första anhängarna var de som tidigare stod utanför samhället, vilket innebar ett maktskifte. Okonkwo manar till uppror mot kolonialmakten och dess nya domstol, men får inget gehör.

Achebes bok kan med fördel samläsas med en av de böcker jag hade med i kalendern förra året, nämligen En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, som även den handlar om igbofolket, men under Biafrakriget.

När världen är svartvit

”Tänk snabbt” kring svart och vitt, black and white, utmanar Carolina på Kulturkollo i veckans utmaning. Själv tänker hon på den klassiska maträtter black and white, med mycket, mycket sås. Gott.

Min första tanke var Ebony and ivory, en av världshistoriens smörigaste låtar med Paul McCartney och Stevie Wonder. Den var ny på den tiden då musikvideos var exklusiva saker som med fördel spelades in på vhs-kassett.

Ebony and ivory live together in perfect harmony
Side by side on my piano keyboard, oh Lord, why don’t we?
We all know that people are the same whereever you go
There is good and bad in ev’ryone
We learn to live, when we learn to give
Each other what we need to survive, together alive

På pianot må det svarta och det vita leva i harmoni, men annars?

Vi lever i ett samhälle som verkligen inte kan se förbi hudfärg. Vi kan påstå oss vara hur frisinnade som helst, eller färgblinda som vissa hävdar, men sanningen är att vi ser en persons yttre och sedan bildar oss en uppfattning utifrån det.

Lyssna gärna på låten och fundera över varför det känns som ett så osannolikt scenario att vi faktiskt lever i harmoni. Eller är det bara jag som är galet pessimistisk?

Och så vill jag passa på att tipsa om några böcker som på olika sätt behandlar mötet mellan vita och svarta, mellan de som tar makten och de som förlorar den:

Allt går sönder av Chinua Achebe

Memorys bok av Petina Gappah

Onåd av J. M. Coetzee

The Woman next door av Yewande Omotoso

Vända hem av Yaa Gyasi

 

 

 

Livet på landet

Vi skriver om landsbygd på Kulturkollo den här veckan och tisdagsutmaningen handlar om att berätta om en bra skildring av just landsbygden eller småstaden. Jag skrev själv om Carl Larsson och hans dalaakvareller i veckan, som för mig symboliserar landsbygden. Helena har skrivit om Fröding, en annan landsbygdsfavorit och Johanna om fantastiska Djupa ro och Onanisterna, som så väl illustrerar konflikten mellan storstad och småstad inom individer som lämnat. En annan favorit är filmen Fucking Åmål, som är en så precis skildring av det frustrerande i att bo långt ifrån händelsernas centrum.

Jag skulle dock vilja förflytta mig utanför Sveriges gränser och presentera två favoriter, en gammal och en ny. Chinua Achebe berättar i sin kanske mest kända bok Allt går sönder om hur det lilla samhället slås ut då kolonialisterna kommer. En mycket bra bok. Jag måste också lyfta fram Den lilla staden på prärien av Laura Ingalls Wilder, där familjen bosätter sig i en större stad än de bott i tidigare, men där landsbygd ändå är rätt etikett. För mer nutida småstadskänsla rekommenderar jag i princip vilken bok som helst av Sarah Dessen.

Achebe visade mig Biafra

När jag var liten talades det om Biafrabarn och då menade man svältande afrikanska barn med svullen mage. Konstigt egentligen då Biafra inte ens existerade längre som landdå jag föddes. Mina kunskaper om landet som utropade sig självständigt 1967 och åter införlivades i Nigeria 1970 är begränsade, men det jag vet kan jag tacka Chinua Achebe och Chimamanda Ngozi Adichie för. Han berättar igbofolkets historia.

Chinua Achebe tecknar i Allt går sönder  ett samhälles förändring efter koloniseringen och ett folks kamp för att få ett eget land. En mycket, mycket bra bok. Achebe kallades ”den afrikanska litteraturens fader” och nämndes ofta i nobelprissammanhang. Tyvärr fick Chinua Achebe aldrig det Nobelpris många önskade honom. Jag tror och hoppas dock att hans böcker lever länge, länge. Achebe själv gör det nämligen inte. Han avled igår i Boston 82 år gammal.

Själva Biafrakriget handlar Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol om och hon är en av de som försvarade Achebe då hans memoarer There was a country skapade rabalder då den kom ut 2012. Att etnicitet fortfarande spelar en stor roll i Nigeria framgår tydligt i hennes artikel här.

Nigeria är ett spännande land med en komplex historia. Jag läser gärna There was a country och mer än gärna Achebes yngre kollegas nya bok Americanah.

 

 

Toppenklassiker

När jag nu har sågat är det dags att hylla. Allt för att få lite balans här.

Ni vet alla att jag älskar Fogelström. Absolut älskar honom. Bäst är Stadserien, men jag gillar även Kamratserien är riktigt mycket. Nu blev jag aldrig tvingad att läsa Mina drömmars stad i skolan, men jag vet att många blivit det och därför inte vill ta i Fogelström med tång. Ajabaja alla svensklärare!

En annan favorit som min svensklärare lyckades förstöra för mig under många år är Selma Lagerlöf. Jag försökte läsa Herr Arnes penningar på gymnasiet och avskydde den. Så svart och så seg och så grymt tråkig.

På universitet ingick självklart Selma Lagerlöf. Skam vore det annars. Jag läste då både En herrgårdssägen och Gösta Berlings saga och blev helt såld. Vansinnigt bra.

Tegelstenar har aldrig varit min grej. Jag är för lat för det. Dostojevskij hann jag med andra ord tröttna på innan jag ens tagit ner en bok från hyllan. För ja, de står i min hylla med de där tegelstenarna. Jag läste dock Anteckningar från källarhålet som jag tycker är helt briljant. Med tanke på hur briljant jag tyckte att den var borde jag kanske ta tag i någon av värstingarna också. Idioten kanske?

Fler klassiker som jag älskar?

Det går inte att komma ifrån Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg som jag älskat sönder och därför inte vågar läsa om. Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen skildrar också en spännande kärlekssaga.

Om kärlek, men den mellan en far och hans döttrar handlar Pappa Goriot av Honoré de Balzac som också är en klassiker jag älskar. Så fin och så hemsk.

Frågan är då vad som räknas som en klassiker. En av de böcker som fungerade som en ögonöppnare för mig var The Awakening av Kate Chopin. En bok om att kunna bestämma över sitt liv. Mycket läsvärd.

Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald är också en höjdare. Nu kommer tydligen en ny filmversion. Har dock svårt att se hur Leonardo DiCaprio ska kunna axla Robert Redfords roll.

Allt går sönder av Chinua Achebe liknar på många sätt de svenska arbetarböckerna, annan världsdel och andra problem, men tankar om ett gammalt samhälle som försvinner och rädslan för det nya som växer fram.

Förra veckan stiftade jag så bekantskap med Norrtullsligan av Elin Wägner och se där hittade jag en klassiker som jag helt förbisett. Jag tyckte väldigt mycket om den och blev helt klart sugen på mer Wägner.

Och så poeterna. Ferlin, Boye, Fröding, Wordsworth, Lord Byron, T S Eliot, det finns galet många att hylla. Däremot har jag aldrig förstått mig på Dan Andersson.

Vet ni. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Slutsatsen är alltså att det finns fler bra klassiker än dåliga. Eller?

Nu har jag säkert glömt många favoriter, men fyll gärna på med dina eller fortsätt såga om du är på det humöret.

Själv tänker jag snickra lite mer på kanon enligt O och återkomma.

Tio gamla höjdare

Jag har listat mina favoriter bland de böcker som utkom 2010 och här kommer en tia med gamla godingar som råkade vara nya för mig just i år. Säkert har jag glömt någon, andra har jag tagit bort medvetet, men här är i alla fall tio av de bästa.

Året inleddes med underbara American wife av Curtis Sittenfeld. En näst intill fulländad skapelse av en författare jag hoppas skriver mycket mer. Gärna snart.

Allt går sönder av Chinua Achebe gav mig bakgrunden till Nigerias historia i allmänhet och igbofolkets i synnerhet.

Allt är bara bra, tack av Moa Herngren beskriver ett destruktivt förhållande på ett mycket bra och gripande sätt. En ny favoritförfattare.

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl var visserligen ny i pocket 2010, men kom ut 2009. En mycket bra fiktiv biografi om Ellen Key.

Allt som återstår av Elin Boardy har jag tjatat så mycket om att det börjar bli löjligt, men det är en hemskans bra bok.

Den hemliga historien av Donna Tartt är en modern klassiker som jag är glad att jag läst. Dags att läsa hennes andra bok och därefter vänta på en ny.

Hungerspelen av Suzanne Collins är jag väldigt glad att jag fick i ett bokbytarpaket och läste trots att jag inte trodde att jag skulle gilla den.

On the Beach av Nevil Shute blev enda dystopin i sommar, men en väldigt bra sådan.

One day av David Nicholls läste jag på engelska, men den svenska översättningen kom visserligen ut i år. En väldigt bra bok hur som helst.

Årets sista bok tillhör också de bästa. Äntligen läste jag min andra Murakami och Sputnikälskling var nästan lika bra som Norweigan Wood.

När samhället förändras

Allt går sönder berättar om Okonkwo som bor med sina fruar och barn i en mindre by i nuvarande Nigeria. Han har byggt upp en bra tillvaro trots sin enkla bakgrund. Han är framgångsrik och har hög status, men när samhället förändras mister han både sin position och sin säkerhet. Trots att han tror på de gamla traditionerna och sederna tvingas han göra saker mot sin vilja. Till slut går både han och hans liv sönder.

Chinua Achebes bok från 1958 räknas till en av de största nigerianska och till och med afrikanska romanerna. Den berättar om hur ett samhälle förändras i samband med kolonialisering och missionering. Hur gamla sanningar inte längre gäller och vad det innebär för den lilla människan. Igbofolkets kultur övergavs av många som istället bekände sig till kristendomen. Många av de första anhängarna var de som tidigare stod utanför samhället, vilket innebar ett maktskifte. Okonkwo manar till uppror mot kolonialmakten och dess nya domstol, men får inget gehör.

Allt går sönder är en läsvärd bok. Enkelt och direkt berättad, vilket gör att den känns väldigt ärlig. Det är visserligen lite snurrigt med alla namn i början då de flesta har namn som liknar varandra och många av dem börjar dessutom på O. Egentligen är det inte så viktigt vem som är vem utan hur samhället är organiserat. Individen ingår alltid i ett större sammanhang.Den minsta enheten är huset, umo men även ätten umunna var viktig. En umunna bestod av några hus nära varandra där människor som är släkt bor, flera ätter bildade en sluten by som kallades obodo. Igbofolket var alltså egentligen inte ett folk med ett centralt styre, utan många autonoma byar som dessutom talade olika språk. Även om det fanns likheter kan man egentligen inte tala om igbo som ett folk förrän efter kolonialiseringen.

Vill du ha full koll rekommenderar jag namnlistan som fanns längst bak i den utgåva jag läste. En utgåva som dessutom innehöll ett intressant förord av Per Wästberg och en avslutande essä om igbofolket skriven av Don C. Ohadike.

Efter att ha läst En halv gul sol och The thing around your neck av Chimamanda Ngozi Adichie var det intressant att få en historisk bakgrund om igbofolket som är ett av de största folkgrupperna i Afrika, med 15 miljoner inom Nigerias gränser och ungefär 1 miljon utanför landets gränser. Läs dem alla tre om du inte redan gjort det!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 14 januari 2010

Scroll to Top