David Levithan

Fem böcker för regnbågshyllan

Idag går Prideparaden genom Göteborg och jag listar fem böcker med normkritiskt innehåll. För fler tips kan du klicka dig vidare till Veckans kulturfråga.

Nikki av Malin Skogberg Nord är en fin bok om att försöka hitta sig själv och sedan våga vara den man är.

Är det barnen, baby? av Kristofer Folkhammar är den hittills enda bok jag läst av författare och jag gillade den skarpt.

I slutet av regnbågen av Bitte Andersson handlar om Marja som flyttar in på Plejaderna, ett boende för HBTQ-seniorer.

Om du lämnar mig här av David Levithan och Jennifer Niven är en mailroman där sexualitet är det enkla och naturliga, medan annat mycket mer komplicerat.

Himlabrand av Moa Backe Åstot är en välskriven och viktig debutbok om renskötare och förbjuden kärlek.

Ungdomsfokus i maj

pile of books

På sommaren läser jag få böcker för unga, för även om jag tycker mycket om genren känns det lite som att jobba eftersom jag ofta läser med eleverna i bakhuvudet. I maj har jag däremot läst desto fler:

100K av Melody Farshin, Bonnier Carlsen, (2022)

Andetag av Jennifer Niven, Gilla Böcker, (2021)

Berätta tre saker av Callum Bloodworth, Bonnier Carlsen, (2022)

Binti: Ensam av Nnedi Okorafor, Palaver Press, (2022)

En hemlig syster av Ida Ömalm Ronvall, B Wahlströms, (2022)

Felix ever after av Kacen Callender, Harper Teen, (2020)

Ingen normal flyttar hit av Pär Sahlin, Bokförlaget Hegas, (2020)

Om du lämnar mig här av David Levithan och Jennifer Niven, Gilla Böcker, (2022)

One av Sarah Crossan, Bloomsbury Publishing, (2015)

Säkerhetsklass tre av Kerstin Loenberg, Rabén & Sjögren, (2021)

The Memory Thief av Jodi Lynn Anderson, Aladdin, (2021)

Jag har också sett filmen Along for the ride baserad på en bok av Sarah Dessen och tv-serien Heartstopper baserad på Alice Osmans två första böckerna om Charlie och Nick.

Om du lämnar mig här

När två favoritförfattare skriver en bok tillsammans är det självklart att läsa den. David Levithan har skrivit en rad böcker för unga läsare och är kanske mest känd för sin Jag, En med en huvudperson som vandrar från kropp till kropp. Jennifer Niven har skrivit tre böcker tidigare och är kanske mest känd för Som stjärnor i natten som också blivit film. Tillsammans har de skrivit Om du lämnar mig här, en mailroman där syskonen Ezra och Bea berättar om sitt liv.

Det hela börjar med att Bea försvinner hemifrån. Sängen är bäddad och mobilen är kvar. Det är tydligt att hon inte vill ha kontakt. Hon lämnar Ezra kvar hos mamman som inte verkar bry sig och styvfadern Darren som är våldsam. Hemmiljön har varit kass länge, men det har eskalerat och båda syskonen känner sig svikna av sin mamma som inte tycks se eller förstå hur illa hennes stora kärlek behandlar de barn som är hennes men inte hans. Bea flyr snarare än lämnar, men visst känner sig Ezra sviken. Kvar finns också pojkvännen Joe som tar Ezra under sina vingar. Även Ezras pojkvän Terrence ställer upp och erbjuder kärlek och trygghet.

Via en anonym mailadress får Ezra kontakt med Bea. Hon har tagit sig till St. Louis och befinner sig i området The Hill. Hon är ingenstans att bo och väldigt lite pengar. Planen är att söka upp deras gemensamma far. En pappa som aldrig varit deras. Vem han är och vad som hände har syskonen aldrig fått veta. Inte heller om han saknat dem eller ens tänkt på dem. Mail läggs till mail och vi får veta mer om syskonens liv. Pusselbitarna kring det förflutna läggs och någon form av plan inför framtiden tar form. Jag som inte brukar tycka om brevromaner tycker att Niven och Levithan lyckas mycket bra med att både skapa komplexa karaktärer och låta dem skriva trovärdiga mail som ger oss läsare information utan att det blir krystat.

Om du lämnar mig här är en fin bok om syskonkärlek och att försöka komma på vem man är och vill vara. Bakgrunden spelar roll, ens familj spelar roll liksom ens vänner och kärlekar. Mest av allt går ändå livet ut på att försöka leva på ett sätt som gör att man kan växa, andas och utvecklas. Vägen dit är krokig både för Ezra och Bea, men vi får följa deras ibland stapplande steg, en bit på vägen. Trots en hel del svärta är det en hoppfull berättelse om två överlevare. Jag rekommenderar den varmt och hoppas att Om du lämnar mig här är den första av många gemensamma böcker signerade Levithan och Niven.


Om boken

Om du lämnar mig här av David Levithan och Jennifer Niven, Gilla Böcker, (2022), 15 +, 336 sidor

Originaltitel: Take me with you when you go Översättare: Ylva Stålmarck

Barn- och ungdomsböcker i maj

Någon gång om året, ibland fler, brukar jag göra ett ryck och läsa ett gäng nya böcker för barn och unga. Dels för att jag tycker om att läsa böcker för yngre läsare, det ges ut en massa bra för dem, men också för att jag som lärare (och bloggare) vill hänga med. Just den här gången kommer jag också försöka få läst några böcker för vuxna med yngre huvudpersoner som jag tror kan passa mina elever.

För den som vill få en massa tips på böcker för barn och unga vill jag också påminna om bloggen Boktips för unga. Den är ännu ett skäl till mitt månadsfokus för där behövs ett gäng färska inlägg. Jag har klickat mig runt på jakt efter bra böcker att läsa. Följande lista kommer att vara min inspiration under maj, men jag tar mer än gärna emot tips. Vad jag däremot kan lova är att alla böcker på min megalista inte kommer att läsas just den här månaden, men några och kanske även andra.

100K, Melody Farshin, Bonnier Carlsen, 3 maj

Andetag, Jennifer Niven, Gilla böcker

Antropocen — mitt betyg är fem stjärnor, John Green, Bonnier Carlsen

Bad girls, Jennifer Mathieu, Gilla Böcker

Berätta tre saker, Callum Bloodworth, Bonnier Carlsen

Det gula skrattet, Viveka Sjögren, Opal förlag

En hemlig syster, Ida Ömalm Ronvall, B Wahlströms

En hemlig vän, Katarina Genar, Bonnier Carlsen

Family of Liars, E. Lockhart, Random House Children’s Books

Felet med Eden, E.P. Uggla, Bonnier Carlsen

Glasfågelns grav, Katarina Genar, Bonnier Carlsen

H som i Harriet, Cecilia Lidbeck, Lilla Piratförlaget

Hajpen, Emma Askling, Rabén & Sjögren

Hajtänder, Anna Woltz, Lilla Piratförlaget

Här är mitt liv, Ali Yusefi, Kaunitz-Olsson

Jordängel, Pascale Vallin Johansson, Rabén & Sjögren

Järnhanden, David Renklint, B Wahlströms

Kanske är det längtan, Malin Fjellborg, Vox by Opal

Mammas vidriga kompis, Bengt Ohlsson, Bonnier Carlsen

Midnattsblot, Camilla Sten, Rabén & Sjögren

Mitt bisarra liv som död, Staffan Cederborg, Opal förlag

Mot paradiset, Hanya Yanagihara, Albert Bonniers förlag

Om du lämnar mig här, David Levithan & Jennifer Niven, Gilla Böcker

Rävpojken, Eva Hildén, B Wahlströms

Säkerhetsklass tre, Kerstin Loenberg, Rabén & Sjögren

They both die at the end, Adam Silvera, Simon Schuster Childrens Books

Tidsfördriv, Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal

Vi ska ju bara cykla förbi, Ellen Strömberg, Rabén & Sjögren

Photo by Sandy Ravaloniaina on Unsplash

Böcker att se fram emot i april

Jösses vad många bra böcker det kommer ut i april. Eftersom jag befinner mig mitt i en lässvacka ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot vårboksfloden. Hur ska jag hinna eller orka läsa en bråkdel av allt som lockar? Följande böcker ser jag fram emot att stifta bekantskap med i april, eller mer troligt senare:

Den unge Walters lidande, Augustin Erba, Albert Bonniers förlag, 1 april

En gång om året, Peppe Öhman, Norstedts förlag, 4 april

Kanske är det längtan, Malin Fjellborg, Vox by Opal, 4 april

La Familia Grande, Camille Kouchner, Elisabeth Grate Bokförlag, 4 april

Nattbitchen, Rachel Yoder, Norstedts förlag, 4 april

Teatern, Jenny Andreasson, Norstedts förlag 4 april

Bad girls, Jennifer Mathieu, Gilla Böcker, 5 april

Cat power, Ulrica Norberg, Carina Nunstedt, Bazar, 5 april

Sommarsorger, Nina De Geer, Ordfront förlag, 5 april

En eld, Megha Majumdar, Bokförlaget Tranan, 6 april

Kallbaderskan bland fjällen, Karin Härjegård, Printz Publishing, 6 april

Ett ärligt liv, Joakim Zander, Wahlström & Widstrand, 7 april

Wagner, Gustav Skördeman, Bokförlaget Polaris, 7 april

H som i Harriet, Cecilia Lidbeck, Lilla Piratförlaget, 12 april

Skriva & älska, Lily King, [sekwa], 12 april

Vi möts på Sheerwater, Kristin Higgins, Printz Publishing, 13 april

Den glömda kokboken, Christoffer Holst, Bokförlaget Forum, 14 april

Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn, Hanna Rajs, Albert Bonniers förlag, 14 april

Himlastormande, Karolina Bång, Galago, 14 april

Champagnekorkar och cateringkaos, Frida Gråsjö, Modernista, 15 april

Slutet blir vår början, Chris Whitaker, Natur & Kultur, 16 april

1959 Ingrid och Georg — en kärlekshistoria, Helena von Zweigbergk, Norstedts förlag, 18 april

Förläggarens hustru, Clare Chambers, [sekwa], 19 april

En enkel till Indien, Cassandra Brunstedt, Louise Bäckelin förlag, 20 april

Nu levande, Sara Lövestam, Piratförlaget, 20 april

Vivek Ojis död, Akwaeke Emezi, Bokförlaget Tranan, 20 april

Här är mitt liv, Ali Yusefi, Kaunitz-Olsson, 21 april

Välj mig, Sofia Rönnow Pessah, Wahlström & Widstrand, 21 april

Skarp, Helena Dahlgren, Bokförlaget Forum, 22 april

Systrarna, Anna Jörgensdotter, Albert Bonniers förlag, 22 april

BOB, Helle Helle, Norstedts förlag, 25 april

Paradishamn, Erika Olofsson-Liljedahl, Historiska Media, 25 april

Skilsmässan, Moa Herngren, Norstedts förlag, 25 april

Underskottet, Daniel Sjölin, Norstedts förlag, 25 april

Om du lämnar mig här, David Levithan & Jennifer Niven, Gilla Böcker, 26 april

Sakerna vi aldrig sa, Marc Levy, [sekwa], 26 april

Vård och omsorg, Olivia Bergdahl, Ordfront förlag, 26 april

Breven som länkar oss samman, Anne-Lie Högberg, Louise Bäckelin förlag, 27 april

Assembly, Natasha Brown, Wahlström & Widstrand, 28 april

Experimentet, Karin Grundberg Wolodarski, Natur & Kultur, 29 april

Unge Mungo, Douglas Stuart, Albert Bonniers förlag, 29 april

Vi ska ju bara cykla förbi, Ellen Strömberg, 29 april

Veckans kulturfråga v.5 2022

Under januari har jag fokuserat på att läsa böcker som gavs ut 2021, men som jag inte hann med under förra året. Snart är det dock dags att blicka framåt och det kommer verkligen många bra böcker under våren. Å andra sidan behöver inte all läsning fokusera på nyutkommen litteratur och så behöver det inte heller vara när du besvarar veckans kulturfråga som lyder:

Vilka böcker ser du mest fram emot att läsa i vår?

Jag väljer att tolka frågan som att den handlar om böcker som utkommer i vår, men det är alltså inget du behöver göra. Några favoritförfattare ger ut böcker och dessa kommer jag självklart prioritera. Samtidigt är det lite dubbelt att läsa böcker av favoritförfattare, då risken för att bli besviken är överhängande. Alternativet att inte läsa är dock inte bättre. Här kommer en trio böcker jag ser fram emot lite extra i vår.

Jag har tyckt om allt jag läst av Malin Persson Giolito och ser därför enormt mycket fram emot I dina händer som har recensionsdatum 3/3. Ganska säker är jag på att inte bli besviken, men nervöst är det oavsett. En bok om gängvåld och barns våld mot barn kan inte bli annat än bra i Persson Giolitos händer. Eller?

Nick Hornby är en gammal favorit som jag helt tappat bort. I slutet av mars kommer hans Precis som du på svenska och det är ett bra tillfälle att återupptäcka honom. När Hornby är bra är hans briljant och det önskar jag mig igen.

Jag brukar roa mig med att prioritera böcker som har recensionsdatum på min födelsedag och i år finns flera att välja mellan. Den jag ser fram emot mest är dock Om du lämnar mig här av David Levithan och Jennifer Niven. Två favoriter som skrivit en bok ihop betyder hopp om en fantastisk läsupplevelse, men också rejäl fallhöjd.

Favorittolvan 2022

Under många år har jag utmanat mig själv att läsa nya författare i utmaningen Boktolvan, men när jag förra året bara lyckades pricka in fyra stycken på listan, trots att jag läste böcker av 59 för mig nya författare, bestämde jag mig för att strunta i Boktolvan i år. Istället tänkte jag försöka återvända till författare jag bara läst en bok av. Jag kallar utmaningen för Favorittolvan, med fokus på att läsa mer av just författare jag gillat skarpt, men ändå bara läst en bok, men också på favoritförfattare jag inte läst något av på länge.

Målet är att läsa en bok av tolv av författarna på listan:

Karin Alfredsson
Isabel Allende
Roddy Doyle
Augustin Erba
Sebastian Faulks
John Green
Helle Helle
Vigdis Hjorth
Nick Hornby
Han Kang
Jamaica Kincaid
Doris Lessing
David Levithan
Val McDermid
Denise Mina
Haruki Murakami
Jennifer Niven
Olivier Norek
Sara Paborn
Kamila Shamsie
Anna Schulze
Donna Tartt
Philip Teir
Amor Towles
Kjell Westö
Hanya Yanagihara
Linda Åkerström

 

Alla mina läsmål för 2022 hittar du här.

Photo by Nick Fewings on Unsplash

Om 9/11 och dess följder i litteraturen

Som många andra minns jag exakt vad jag gjorde när nyheten om attackerna mot World Trade Center och andra mål i USA nådde mig. Jag var på väg från jobbet på Hisingen, till Majorna där jag bodde och satt i en kollegas bil. Radion var på och vi lyssnade med ett halvt öra. Så kom nyhetssändningen och vi tystnade. Vad var det egentligen de sa? Var det nyheter eller var det en parodi? Chocken över vad som hänt och de ofattbara bilderna som vi senare fick se.

Vad skriver man om en händelse som påverkat världen i tjugo år och med säkerhet kommer att påverka den många år till? Som bokbloggare är det naturligt att undersöka böckernas värld. Dessutom tillhör jag inte de drabbade. Jag miste ingen i attackerna, jag stoppas inte i tullen, ingen ser på mig som en potentiell terrorist.

Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid handlar om den unge pakistaniern Changez från Lahore, som studerat vid Princeton, får ett toppjobb, men krackelerar efter 9/11. Boken är ett samtal mellan Changez och en amerikansk man och vi får veta hur Changez liv förändrades helt när världen började se honom som extremist. När någon från Pakistan automatiskt sågs som ett potentiellt hot. En mycket bra och mycket gripande bok.

Paradisträdgården av Amy Waldman handlar om en tävling där konstnärer bjuds in för att göra ett minnesmonument över hedra de som dog i attentatet 9/11. Konstnärer bjuds in och de skickar alla anonymt sina förslag. Juryn som ska ta beslutet består av en rad konstnärer, men också av en representant för de anhöriga, Claire, som miste sin man i attacken. Till slut står det mellan två bidrag. Claire älskar det ena bidraget, en vacker trädgård med murar kring, och lyckas få juryn med sig. När konstnären visar sig heta Mohammed Khan blir det problematisk, även om han är född och uppvuxen i USA.

En bit av mig fattas av David Levithan inleds på morgonen den 9 september 2001 i New York. Claire, Peter och Jasper känner inte varandra speciellt väl, men under det närmaste dygnet kommer de att uppleva saker tillsammans som gör att de kommer varandra nära. En bok om hur några människor drabbas av 9/11 och vad det gör med dem.

Vår älskade av Kamila Shamsie berättar också den om hur muslimer världen över påverkades av 9/11, trots att de befann sig långt borta från händelsernas centrum. Dels handlar den om hur svårt det blivit att som muslim komma in i USA och dels om hur radikaliseringen växer när man ses som terrorist.

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer handlar om Oskar Schnell, nio år på pappret, men väldigt lillgammal, som mister sin far i attacken och samma dag ringde han flera gånger hem och lämnade meddelanden. Oskar hörde det sista, men svarade inte. Två år senare hittar han ett kuvert med en nyckel i och ordet/namnet Black på och bestämmer sig för att söka upp alla som heter Black i New York.

 

Och så några böcker jag skulle vilja läsa:

Kejsarens barn av Claire Messud som handlar om livet i New York före och efter attacken.

Falling man av Don Delillo som utspelar sig i New York under 9/11 och därefter.

Döda dem alla av Salim Bachi en fiktiv berättelse om en av männen som fick uppdraget att köra planen rakt in i World Trade Center.

The Lake Shore Limited av Sue Miller om en kvinna som mister sin pojkvän i attacken, en pojkvän som hon tänkt göra slut med och inte längre älskar. Hur sörjer man då?

The Twelve days of Dash and Lily

Inspirerad av tv-serien läste jag vidare i det som numera är en trilogi om Dash och Lily. I Twelve days of Dash and Lily har det nästan gått er år sedan vi träffade dem sist och julen närmar sig igen. Lilys morfar har varit sjuk, hennes föräldrar är tillbaka från Fiji, men vill att familjen flyttar igen och förhållandet mellan Dash och Lily går helt ärligt på tomgång. Ingen av dem vill egentligen något annat än att vara tillsammans, men de lyckas inte riktigt vara det där perfekta paret som de var när de träffades.

Nu när julen närmar sig har Lily dessutom helt tappat lusten att fixa någonting, trots att det här brukar vara hennes favorithögtid. Brodern Langston, som egentligen inte är superförtjust i Dash, inser att de båda måste hjälpas åt för att få Lily att må bättre. Med Boomers hjälp ordnar de en stor gran som Dash ger till Lily som en tidig julklapp. Allt för att visa att hans motvilja mot julen inte finns där längre.

Det blir julfest, konflikter mellan gästerna är ett faktum, julstämningen försvinner och kampen både för att hitta den och kärleken är det som driver Dash och Lily i den här boken. Det är helt okej, inte lika mysigt som det var att lära känna dem genom den röda anteckningsboken, men det funkar. Jag kommer definitivt inte att kasta mig över den tredje delen Mind the Gap Dash and Lily, men kanske blir det läst nästa jul.

O listar 2020

Vissa traditioner från tiden på Kulturkollo vill vi behålla och en av dem är en massiv listutvärdering av kulturåret som gått. Mitt mål är att göra genomgången så covid-fri som det bara går, även om det hemska viruset hade kunnat passa in på en rad punkter som ”årets mest obehagliga”, ”årets knock out” och ”årets läskigaste”. Men nej, vik hädan pandemi, du får inte vara med här. Inte så mycket i alla fall.

Årets mest oväntade: Måste vara att en bok med titeln Min syster, seriemördaren visade sig bli en av årets bästa böcker. Oyinkan Braithwaites berättelse om systrar, mord och lojalitet är helt fantastisk.

Årets klassiker: I våras läste jag för första gången Pengar av Victoria Benedictson och det var en fin läsupplevelse.

Årets parafras: Riktigt spännande och bra blev det när Jeanette Winterson låter Frankenstein och de andra leva i en robotfixerad framtid i årets bästa bok Frankissstein.

Årets knock out: På andra sidan bron av Hanna Jedvik var helt otroligt bra. Starkt innehåll som bjöd på en fin balans mellan svärta och glädje.

Årets kvinnokamp: Mrs America är miniserien som porträtteras många, viktiga amerikanska feminister och deras motståndare. Bra och välspelad.

Årets gråtfest: Jag har gråtit massor i år, men förutom sorgen över personer som inte finns hos oss längre var det sorgligaste nog när vi bestämde oss för att lägga ner Kulturkollo.

Årets gapflabb: Avlivningskliniken Tusenskönan av Martina Montelius var den första boken jag läste 2020 och den minns jag fortfarande för alla skratt, inklusive ett stort antal som fastnade i halsen.

Årets historiska: Jag läste Natten av Elie Wiesel tillsammans med mina elever och insåg återigen hur viktigt det är att vi minns vår historia.

Årets samtida: I filmen Greta blev jag också påmind om vad som behöver göras just nu och smärtsamt medveten om hur en flicka blivit frontfigur i något som hon helst hade velat att politiker tagit ansvar för. Stark film.

Årets obehagligaste: Den bok som var svårast att läsa i år var Dit mina tankar aldrig når av Yiyun Li. En mycket fin skildring av en mor vars son tagit livet av sig. Kom lite för nära.

Årets men-för-i-helvete: Philip Roths bok The Plot against America blev tv-serie och även om den inte var årets bästa var det den ett tydligt bevis på att människor är dumma i huvudet och luras av idiotiska och farliga ledare.

Årets dystopi: Livet. Nej men på allvar så har jag haft svårt att läsa dystopier när vi lever mitt i en. Jag tyckte dock väldigt mycket om Bärarna av Jessica Schiefauer som är både läskig, bra och relevant.

Årets grafiska: Jag tyckte mycket om Alma Thörns fina Alltid hejdå som handlar om två flickor som påverkas av en skilsmässa. Väl värd sig nominering till Augustpriset.

Årets nya bekantskap: Mitt första möte med Bruno K Öijer var omvälvande. Nu vill jag läsa mycket mer.

Årets återseende: Jag läste om Vad gör man inte av Maja Hjertzell och arbetade med den tillsammans med elever. Mycket lyckat.

Årets galnaste: Hit, men inte längre av Maria Maunsbach var verkligen en annorlunda läsupplevelse med extra allt.

Årets tegelsten: Här väljer jag utan tvekan Samlade verk av Lydia Sandgren. En mastodontdebut i göteborgsmiljö som porträtterar kulturmannen med alla sina brister. Hade också kunnat passa in på Årets debut och en rad andra punkter.

Årets ögonöppnare: Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling gav en mer balanserad och komplex bild av USA och det politiska landskapet.

Årets utmaning: Att hålla igång läsningen har varit årets utmaning och det har helt ärligt gått sådär. Det har varit ett tungt år på alla sätt, inte minst har distansundervisningen tagit knäcken både på mig och mina elever. Jag vet, pandemihelvetet skulle inte nämnas, men det får bli så ändå.

Årets aldrig mer: Jag vill aldrig mer ha en digital Bokmässa istället för en riktig. Aldrig mer.

Årets huvudperson: Jag tyckte väldigt mycket om att läsa om Texas som är huvudperson i Sara Lövestams En stark nolla.

Årets bifigur: Det finns många bra sådana, men en som stack ut var Bill Nightys tolkning av Mr Woodhouse i filmatiseringen av Emma.

Årets filmupplevelse: Jag har sett alldeles för lite film, men den jag gillade bäst var David Copperfields äventyr och iakttagelser.

Årets TV-serie: Svårt, jag har sett mycket bra, men en serie som vi sett ihop hela familjen och verkligen tyckt om är The Good Place, där vi hunnit med tre säsonger av fyra.

Årets författare: Tua Forsström är en poet jag upptäckt under året och läst flera böcker av. Mycket fina och välskrivna.

Årets kulturella höjdpunkt: Det fanns ju rätt få sådana tyvärr detta pandemiår, men en av de digitala satsningar som jag faktiskt tyckte funkade fint var samtalen med de nominerade till Women’s Prize for Fiction. Ingen höjdpunkt likt Mount Everest, men väl som Kebnekaise.

Årets möte: Snöstorm av Augustin Erba inleds med att huvudpersonen Thomas träffar sin ungdomskärlek på ett tåg.

Årets citat: Tvätta händerna, håll avstånd och stanna hemma om du har symptom, eller något liknande MÅSTE ju bli årets citat. Vi har hört det upprepas som ett mantra. Ett finare sådant finns dock i boken The Twelve days of Dash and Lily av Rachel Cohn och David Levithan. Så här säger Dash när han ska förklara varför han älskar böcker så mycket: ”You can go anywhere in a book. Books are adventure. Knowledge. Possibility. Magic.”

Årets skandal: Att Klubben av Matilda Gustavsson inte nominerades till Augustpriset. Den släpptes precis i början av den period som gällde för årets nominerade och förbisågs. Mycket märkligt.

Årets pristagare: Jag blev väldigt glad över att Maggie O’Farrell tilldelades Women’s Prize for Fiction för sin roman Hamnet. En bok som jag påbörjade i höstas, men sedan tappade jag bort min hjärna och planerar att slutföra läsningen så snart den är återfunnen.

Årets mest kreativa idé: Enkelt, men effektfullt blir det när Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall byter perspektiv helt i Inte som du och låter konståkningstjejerna få de bästa träningstiderna och den höga statusen, medan hockeykillarna får nöja sig med sunkiga omklädningsrum och kassa istider. Dessutom hånas deras utseende och sexualitet självklart i sociala medier.

Årets titel: Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter är en fin bok med en fin titel.

Årets låt: Faktiskt har jag lyssnat ovanligt mycket på musik i år, även nyare musik. Mycket tack vare ett av barnen (det andra har fastnat i 60-talet just nu) men kanske framför allt för att jag lyssnat mycket på P3. Svårt att välja därför, så jag tar den som snurrar i hjärnan just nu och det är Anxious angel med Maja Francis som också spelades i tv-serien Kärlek & Anarki.

Årets skämskudde: Jag tycket mycket om Rodham av Curtis Sittenfeld, men vissa scener med de fiktiva versionerna av Bill och Hilary krävde skämskudde.

Årets läskigaste: Huvudpersonen Åsa i Svärmodern av Moa Herngren vill så väl, men det blir så fel. Riktigt bra och obehaglig läsning.

Årets hämnd: Nu tror jag inte att Vanessa Springora skrev Samtycket för att hämnas, men att berätta om det hon varit med om var både modigt och viktigt.

Årets skilsmässa: Jag borde sagt det först av Annika Wall är något så ovanligt som en skilsmässoskildring som faktiskt fick mig att både skratta och gråta.

Årets överskattade: Utan tvekan Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Jag fattade inte alls grejen.

Årets underskattade: För mig var Edith och Julian av Naoise Dolan en av årets bästa läsupplevelser, men de flesta andra recensioner jag har läst har varit ljumma.

Årets debut: Elin Persson debuterade med De afghanska sönerna som är en av årets bästa böcker. Bilden av ensamkommande från Afghanistan behöver helt klart nyanseras.

Årets par: Måste vara Marianne och Connel i tv-serien Normal People.  Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal spelar inte Marianne och Connell. De ÄR Marianne och Connell.

Årets lyckopiller: Jag tyckte verkligen att filmatiseringen av Ester Roxbergs Min pappa Ann-Christine som fick titeln Min pappa Marianne.Valet att göra det till en trevlig och hoppfull film var lyckat.

 

Så, nu var min långa lista färdig. Kika gärna in hos Anna, Fanny, Helena och Ulrica för att ta del av deras årssummeringar. Sedan vore det kul att få ta del av din lista. Det går utmärkt att välja ut några punkter, ta bort några eller lägga till andra om det passar bättre.

Scroll to Top