enligt O

Tankar från en bokberoende

Månad: november 2018 Sida 1 av 4

Novellkalender enligt O

Mitt förhållande till noveller är komplicerat och det är en anledning till att jag utmanar mig själv genom att skapa en Novellkalender i december. Varje dag kommer jag att presentera en novell, gammal eller ny, som jag tycker om eller i alla fall har tyckt om. Ganska många av dem har jag använt i undervisningen med mina gymnasieelever, så det blir också en kalender med tips för lärare. Andra har jag bara läst själv och kanske passar de vuxna bättre än unga.

Imorgon inleds Novellkalender enligt O med en riktig klassiker.

Välkomna då och alla andra dagar fram till jul!

Sammanställning av Kanonkalendern 2.0

Snart är det december igen och dags för en ny julkalender på bloggen. Innan jag avslöjar årets tema bjuder jag på en sammanställning av förra årets. Mest för att jag själv vill ha en för att få överblick, men kanske kan det glädja någon annan också.

1/12 1984 av George Orwell

2/12 Allt går sönder av Chinua Achebe

3/12 Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

4/12 Alfabet av Inger Christensen

5/12 Pappa Goriot av Honoré de Balzác

6/12 Andarnas hus av Isabelle Allende

7/12 Hägring 38 av Kjell Westö

8/12 Ett dockhem av Henrik Ibsen

9/12 Hur man botar en fanatiker av Amos Oz

10/12 Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

11/12 Att leva av Yu Hua

12/12 Frankenstein, Mary Shelley

13/12 Trollvinter av Tove Jansson

14/12 Anne Franks dagbok och 1947 av Elisabeth Åsbrink

15/12 Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

16/12 Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

17/12 Lasermannen av Gellert Tamas

18/12 Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson

19/12 Rötter av Alex Haley och Vända hem av Yaa Gyasi

20/12 The Awakening av Kate Chopin

21/12 Konspirationen mot Amerika av Philip Roth

22/12 Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist

23/12 En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

24/12 Juloratoriet av Göran Tunström

 

En julig december

Jag är en julskeptiker. Visst är jag gärna ledig, men allt kalasande och allt ätande blir lite för mycket. För att inte tala om julpyntandet. Jag gillar definitivt inte julpynt. Eller onödiga julklappar som kostar miljö och plånbok mer än det smakar. De klarar jag mig bra utan.

I år tänkte jag dock försöka vara lite mindre lik Grinchen än vanligt och i alla fall läsa juliga böcker. Förhoppningsvis får det mig lite mer i julstämning, i alla fall om jag får lite glögg till. Det jag gillar med julen är nämligen glögg, pepparkakor och lussekatter. Alla tre passar bra till en lika god bok.

Så vad ska jag läsa då? Kanske någon av böckerna på den här listan:

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam

En julbok som utspelar sig vid havet, men inte på någon exotisk plats, utan i Frillesås. Huvudpersonen är en ung kvinna, men inte en med ett ovanligt jobb, utan en lärare. Det låter som en halvt hysterisk, men underhållande bok om några stressiga veckor inför jul.

En vinter i Paris, Jenny Oliver

Det är strax före jul och Rachel flyr vardagen och beger sig till Paris. Där ska hon delta i en baktävling, men självklart finns det tid för lite romantik också. Jag läser den för staden helt klart, men hoppas på en fin historia.

Snöfall över strandcaféet, Lucy Diamond

Jag tyckte väldigt mycket om den förra boken om Evie och strandcaféet. Nu är det dags för henne och Ed att fira sin första jul och det kan säkert bli hur trevligt som helst.

24 goda gärningar, Jenny Fagerlund

Emma är relativt nybliven änka och bestämmer sig för att fira jul genom att genomföra 24 goda gärningar. Det här låter som en bok som innehåller mer vinter, än jul, men också mycket värme.

The Christmas sisters, Sarah Morgan

Tre systrar träffas för att fira jul i Skottland. De befinner sig i olika skeden av livet och har alla problem att tampas med. Det här låter som en riktigt trevlig bok, med lagom mycket jul och riktigt mycket känslor.

A Christmas by the Sea, Melody Carlson

Ännu en bok om en ung kvinna som ärver en stuga nära havet. Den här gången handlar det om Wendy Harper, ensamstående mamma som ärvt familjens sommarhus i Seaside, Maine. Hon och sonen flyttar dit tillfälligt och julen närmar sig.

The Christmas Café at Seashell Cove, Karen Clarke

En bok som utlovar gapskratt och charm. Den handlar om Tilly, inredningsdesigner och inbiten singel, som beger sig till Seashell Cove för att ordna en julfest på caféet. Det uppstår en del hinder, en snygg man dyker upp och ja, det låter ganska trevligt och underhållande. Tydligen har Karen Clarke skrivit en hel serie om Seashell Cove, om caféet, ett bageri och sedan om alla möjliga affärer vid stranden.

It started with Christmas, Jenny Hale

En julfavorit som skriver bra om man bara köper smöret. Just den här boken av henne verkar innehålla alla juliga måsten (i julböcker that is), som snö, en liten avlägsen stuga, en snygg och mystisk man och musik.

 

Har ni fler tips på juliga böcker att läsa, som passar en julskeptiker?

 

Boktipsarkväll genomförd

Ett par gånger om året bjuder vår skolbibliotekarie och jag in till boktipsarkväll, där vi talar om bra och nyutgivna böcker. En gammal tradition som startades av den förrförra skolbibliotekarien långt innan jag började arbeta på skolan och definitivt en tradition att bevara.

Eftersom jag och min boktipsarkollega läser väldigt olika böcker (Nuckan och Slutet undantaget) får även jag ett gäng boktips och det är alltid trevligt.

De av Biblio-Sofias böcker som jag blev mest sugen på var:

Vargattacken av Lars Berge

Rakkniven av Eva Ström

Floden om natten av Erica Ferencik

Människan har alltid vandrat av Jeanette Varberg

Allting växer av Lyra Koli

Några av de böcker jag tipsade om var:

Syskonen av Tessa Hadley

Vaggvisa av Leïla Slimani

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson

En ny tid  och Doktor Bagges anagram av Ida Jessen

Under två timmar av Hanna Landahl

 

Fyra vinnare av Augustpriset

Ikväll delades Augustpriset ut i fyra kategorier. För mig är kanske barn- och ungdomskategorin viktigast, då priserna till dessa författare är få och uppmärksamheten alldeles för liten. För de flesta andra är det ett pris som möjligen nämns i en bisats, men oftast inte alls. Ett pris där det i år inte fanns plats för en enda bok för ungdomar, men tre bilderböcker, en bok som vänder sig till barn mellan 6 och 9 år, en för 9-12 och en grafisk allåldersbok. Helt klart en kategori som spänner över alldeles galet mycket, vilket gör att jag varje år höjer rösten för att den ska delas in i flera kategorier, antingen en skönlitterär- och en fackboksdel, eller en för barn och en för unga. Ett pris är helt klart för lite.

I år blev det en bilderbok som vann och en bra sådan, faktiskt min favorit av de tre nominerade bilderböckerna, nämligen Gropen av Emma AdBåge. En riktigt bra bok om en plats som är fantastisk för barn och hemsk för vuxna, som är en metafor för en kreativ plats att vara på. Det var en märkbart rörd och tagen författare som tog emot priset och visst var det dags efter flera nomineringar och minst lika många fantastiska böcker. Lotta Olsson håller med om att det är ett utmärkt val.

I kategorin årets svenska fackbok vann Magnus Västerbro för sin Svälten: Hungeråren som formade Sverige om åren 1867-69 då naturkatastrofer gav missväxt vilket ledde till svält, sociala oroligheter och massemigration till Amerika. Den låter lite tung, men samtidigt intressant. Kanske kan vara något att läsa i jul när vi frossar som bäst, för att få lite perspektiv. Eller så ägnar jag istället julen år Jens Liljestrands biografi om Vilhelm Moberg Mannen i skogen, som lockar mig mest och som Jan Eklund menar är den bok som borde vunnit.

Jag tippade rätt vinnare i den skönlitterära klassen där Linnea Axelsson tog hem priset med sitt prosalyriska verk Ædnan. Även om det kanske inte är den bok bland de nominerade som jag längtar mest efter att läsa, men visst är det viktiga berättelser som Axelsson sprider och en del av vårt kulturarv som förtjänar uppmärksamhet.

Lilla Augustpriset gick i år till 20-åriga Linn Spjuth från Nora som skrivit Vem beskyddar gudarna? med motiveringen”Rasande, rytmisk, filmisk och omöjlig att värja sig mot. Det är oerhört skickligt”. Här har vi kanske en framtida författare, så lägg namnet på minnet.

Förresten var det faktiskt fem priser som delades ut ikväll. Illustratören Ilon Wikland tilldelades nämligen det nyinstiftade Svenska Förläggareföreningens Hederspris för sitt livsverk. En mycket värdig pristagare.

 

Foto: TT

Vem får Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok?

Nu har jag läst alla de böcker som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok. Här är mina tankar om böckerna.

Comedy queen av Jenny Jägerfeld är min absoluta favorit. Det är en helt briljant bok för mellanåldern om Sasha som just mist sin mamma. Trots det svarta innehållet lyckas Jägerfeld locka till skratt. En suverän kombination av värme och allvar.

Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther kan mycket väl vinna priset. Det är en fin bok om en pojke och hans farfar, men ganska lik de böcker Stark brukar skriva. Bra och riktigt fin, men kanske inte så originell eller nyskapande.

Gropen av Emma AdBåge är min favorit bland de bilderböcker som är nominerade. Det är en spännande och rolig bok om barns lekar och de vuxnas regler som förstör. En berättelse med fina och innehållsrika illustrationer som verkligen inbjuder till samtal.

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är en skildring av några förintelseöverlevares upplevelser under och efter kriget. En otroligt stark bok som ger nya perspektiv på krigets fasansfulla händelser, något som behövs mer än någonsin i vår tid. Formatet gör också att den kan nå läsare som andra böcker kanske missar.

Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg är ännu en allvarlig bok som tar upp teman som klass och barnfattigdom. Huvudpersonen följer med sin mamma som städar hemma hos Harald Henriksson och hans familj, men förstår inte att Harald är något annat än en kompis. En viktig bok förvisso, men jag har svårt att se vem jag skulle kunna läsa den med.

Regn av Anders Holmer är den av de nominerade böckerna som jag tycker minst om. Den är stilren och snygg, men också lite för slätstruken och tråkig. Nu har jag inte läst den tillsammans med barn, men jag har svårt att se hur Regn skulle skapa några intressanta samtal.

 

Det är mycket svärta och mycket allvar i alla de böcker som nominerats i år. Gropen är kanske den bok som är mest lättsam och peppig, utan att bli banal. Såväl Jenny Jägerfeld som Ulf Stark lyckas dock kombinera det svarta med en stor dos humor, vilket faktiskt gör att de får fram sitt budskap tydligare. Även i Vi kommer snart hem igen förmedlas ett hopp. Även om jag helst vill att Jägerfeld vinner blir jag glad om någon av dessa fyra titlar tar hem priset.

När det gäller de två andra kategorierna har jag läst alldeles för lite för att kunna önska vinnare. Faktiskt var det ovanligt få av de nominerade som jag ens vill läsa. Jag blir gladast om Sami Said vinner priset för Bästa svenska skönlitterära bok, men tror att Linnea Axelsson tar hem det. När det gäller fackboksklassen håller jag en extra tumme för Alexandra Pascalidou och Jens Liljestrand.

Augustgalan, den 30:e i ordningen, börjar klockan 17.00 ikväll och kan ses här.

Rymlingarna

En pojkes farfar ligger på sjukhuset och alla, inklusive pojkens pappa verkar tycka att farfar Gottfrid är ganska så jobbig. Han svär och lever runt, men hans barnbarn vet att det finns en mjukare sida under den kaxiga och otrevliga ytan. Lill-Gottfrid hälsar på farfar Gottfrid mer än någon annan och vill så gärna rädda honom från den tråkiga vardag som verkar göra honom mer och mer arg. En helg lurar Lill-Gottfrid i sina föräldrar att han ska åka på träningsläger, men istället tar han hjälp av bagaren Adam (som egentligen heter något annat, men har ett stort adamsäpple och därför kallas just Adam) och med hans hjälp åker pojken och hans farfar till det skärgårdshus som den äldre mannen saknar.

Rymlingarna blev Ulf Starks sista bok och hans text tillsammans med Kitty Crowthers illustrationer skapar en fin helhet. Berättelsen och Lill-Gottfrid och hans farfar Gottfrid är varm och humoristisk. En välskriven berättelse om kärlek och vänskap över generationsgränserna som jag tycker väldigt mycket om. Lite påminner den om Ulf Starks moderna klassiker Kan du vissla Johanna från 1992. Pojken i huvudrollen är driftig och klurig, medan farfar svär som en borstbindare, men ändå har ett gott hjärta och dessutom hyser en varm kärlek till sitt barnbarn. Ikväll kan Rymlingarna tilldelas Augustpriset för bästa svenska barn- och ungdomsbok och det skulle inte förvåna mig om det blir så.

Två prisade deckarförfattare

Idag avslöjades vilka författare som Svenska Deckarakademien anser skrivit årets bästa kriminalromaner. I kategorin Bästa svenska kriminalroman vann debutanten Stina Jackson med sin Silvervägen. En riktigt bra bok som jag läste i somras.

Till bästa till svenska översatta kriminalroman utsågs Thomas Mullens Darkdown, som väntar på att bli läst.

Övriga nominerade hittar du här.

Svenska Deckarakademien valde också Jan Arnald, som skriver kriminalromaner under pseudonymen Arne Dahl, till ny ledamot.

En smakbit ur en klassisk reportagebok

Idag är det Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna för En smakebit på søndag och mitt bidrag kommer från en modern klassiker. Tysk höst av Stig Dagerman är en samling artiklar från hans reportageresa för Expressen i Tyskland 1946. Jag är ungefär halvvägs och har redan fått helt nya perspektiv på såväl kriget som den tyska efterkrigstiden. Eftersom segrarna skriver historia är det här en bok med röster som sällan fått höras. Mycket intressant, men inte helt lättläst. Dagerman är verkligen ett fan av slingriga meningar fyllda av kommateringar och det krävs koncentration.

Smakbiten återfinns på s. 18 och är en del av ett resonemang kring huruvida tyskarna förtjänar det lidande de nu drabbats av, eftersom deras lands armé utövat grymheter under kriget.

Om det förflutnas grymheter, utövade av tyskar i och utanför Tyskland, kan givetvis inte råda mer än en mening, eftersom det om grymheten överhuvudtaget, på vilket sätt och av vilka den än utövas, inte riktigt kan råda mer än en mening. En annan sak är om det nu är riktigt, ja om det inte i sin tur är grymt att betrakta de tyska lidanden, som bland annat redovisas i denna bok, som rättvisa därför att de utan tvivel är följder av ett misslyckat tyskt erövringskrig. Redan ur juridisk synpunkt är ett sådant betraktelsesätt i hög grad felaktigt, därför att den tyska nöden är kollektiv, medan de tyska grymheterna trots allt inte var det.

Hur straffar vi egentligen ett krigs förlorare på ett sätt som inte kollektivt drabbar befolkningen? Går det ens? Räcker det inte med en förlust med allt vad det innebär?

 

 

En högre rättvisa

Sebastian Bergman är ingen trevlig prick och definitivt inte en människa jag skulle vilja ha i min närhet, men han är en intressant karaktär att läsa om. Äntligen kom den sjätte boken om Bergman och de andra på Riksmordkommissionen och vi fick veta vad som hände efter sammanbrottet i förra boken. Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt är riktigt bra på cliffhangers och väntan på fortsättningen har varit lång.

När En högre rättvisa inleds är den forna gruppen splittrad. Vanja, som fått veta att Sebastian är hennes pappa, har börjat ett nytt jobb i Uppsala och vill inte ha kontakt med någon av sina tre föräldrar, som hon alla anser har svikit henne. Bergman sörjer det, men hoppas hitta ett sätt att komma henne nära igen. När en våldtäktsman härjar i Uppsala och ett tredje offer lyckas smita, vill Uppsalapolisen ha med honom i utredningen. Vanja är allt annat än lycklig.

Så slumpar det sig så att gruppen återförenas trots allt och vi får följa de karaktärer vi fått lära känna. Sämst mår kanske Billy, som varit otrogen och lyckats ta död på sin älskarinna. Nu fejkar han hennes död i en påstådd dykolycka, men trasslar in sig mer och mer i sina lögner.

Hjorth och Rosenfeldt är skickliga på att skapa en bra balans mellan karaktärernas privatliv och de fall de arbetar med. Den serievåldtäktsman som de jagar i En högre rättvisa söker det som titeln antyder och jakten på lösningen är intressant att följa. Ovanligt läsligt, utan att vara för våldsamt. Det är skönt att slippa läsa detaljerade beskrivningar av våldet, även om det finns där och utan tvekan är obehagligt. Serien om Sebastian Bergman och Riksmordkommissionen är en och förblir en favorit. Skönt när serier som inleds bra håller fortsatt hög kvalitet.

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: