Assia Djebar

Så framstår du som påläst om årets nobelpristagare i litteratur

Man vill ju gärna framstå som påläst vid fikabordet på jobbet, inte minst som litteraturintresserad med även för att imponera på sådana. Varför inte på valfri besserwissersvensklärare?! Jag har därför uppdaterat 2017 års guide till hur du diskuterar nobelpristagare i litteratur på ett kunnigt sätt så att den nu passar de pristagare som tar emot sina diplom ur konungens hand imorgon. Bra att skriva ut och gömma i fickan, alternativt ta en skärmdump av och ha i mobilen vid behov. Den riktigt ambitiöse kanske till och med memorerar valfria repliker. Håll till godo.

Om valen av pristagare:

“Svenska Akademien har ännu en gång valt två författare från Europa. Olga Tokarczuk är visserligen från Polen, men det är ändå två onödigt etnocentriska val. ”

“Det är dags för en (insert t.ex. afrikan, sydamerikan, asiat, karibisk författare, afroamerikan, feminist, gayaktivist) istället för den obligatoriska europeiska, heterosexuella mannen.”

“Det är tydligt att Svenska Akademien arbetar medvetet med att vidga gränsen för vad litteratur är. Båda årets pristagare har skrivit filmmanus och det känns extra spännande.”

“Peter Handke är mer känd för filmatiseringarna av hans böcker än för böckerna själva. Vad blir det nästa år? En serietecknare? Svenska Akademien har verkligen spårat ur.”

“Perfekta pristagare. Nu slipper jag läsa böcker och kan se filmer istället.”

“Olga Tokarczuk vann Man Booker International Prize 2018. Jag tycker verkligen att det är fantasilöst av Svenska Akademien att bara härma andra istället för att göra ett självständigt val.”

“Jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar välja två kontroversiella författare och därmed tydligt visa att det är litteraturen och inte personen bakom som ska prisas.”

“Jag förstår inte riktigt hur Svenska Akademien tänkte när de valde två så politiska författare. Borde de inte ha lagt fokus på litteraturen istället?”

“Svenska Akademien visar verkligen hur världsfrånvarande de är genom att välja en författare som Peter Handke.”

“Svenska Akademien visar verkligen hur högt de värderar litteraturen genom att välja en författare som Peter Handke.”

“Varför har det blivit så många starka reaktioner på valet av Peter Handke? Tänk hur vi framstår inför den polska regeringen med tanke på hur kontroversiell Olga Tokarczuk är i sitt hemland. Det är det ingen som diskuterar. Typiskt kulturvänstern.”

“Hur kan Peter Handke få priset med tanke på de extrema åsikter han uttryckt. Jag förstår inte Svenska Akademiens argument att litteratur skulle stå över politik.”

Om andra tänkbara val:

“Min favorit (insert t.ex. Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Adonis, Jamaica Kincaid, Maryse Condé, Cormac McCarthy, Don DeLillo) kommer säkert att hinna dö innan hen får priset. Jag är så besviken.”

“Min favorit (insert t.ex. Philip Roth, Assia Djebar, Amos Oz) hann dö innan hen fick Nobelpriset. Jag är så besviken.”

“Jag är glad över att Svenska Akademien valde en yngre författare i år. Ett mer spännande val hade dock varit (insert t.ex. Chimamanda Ngozi Adichie, Nina Bouraoui, Chigozie Obioma, Jonathan Safran Foer, Zadie Smith, Juan Gabriel Vásquez, Abdellah Taïa, Ocean Vuong)”

“Jag är besviken över att Svenska Akademien valt en så ung pristagare i år. Det hade varit bättre att välja någon som verkligen betytt mycket för litteraturvärlden under en lång tid, som till exempel (insert t.ex. Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Adonis, Jamaica Kincaid, Maryse Condé, Cormac McCarthy, Don DeLillo)

“Varför så politiskt? Jag hade önskat att någon mer ofarlig författare som (insert t.ex. Joyce Carol Oates, Anne Carson, Neil Gaiman, Joan Didion) så att texterna kan få stå i centrum.

“Typiskt att Olga Tokarczuk fick Nobelpriset. Nu kommer det dröja många år innan någon riktig poet som (insert t.ex. Anne Carson, Adonis, Bei Dao, Claudia Rankine, Ocean Vuong, Adam Zagajewski ) får priset.”

“Om Svenska Akademien nödvändigtvis vill ge priset till en polsk författare hade Adam Zagajewski varit ett mycket bättre val. Det är alldeles för få poeter som tilldelats Nobelpriset.”

“Om Svenska Akademin nödvändigtvis vill ge priset till en österrikisk man hade Robert Seethaler varit ett mycket bättre val.”

Lycka till nu! Namedropping är fina grejer.


Eller så får du bara ett befogat spel på Svenska Akademiens totalt verklighetsfrånvända och faktiskt korkade val av Peter Handke som Nobelpristagare 2019 och hyllar Peter Englund som tar avstånd och inte kommer att delta under Nobelveckan, liksom Kristoffer Leandoer och Gun-Britt Sundström som avsagt sitt ett till synes omöjligt uppdrag. Eller så beklagar du att Olga Tukarczuk behöver dela scen och uppmärksamhet med honom, även om det egentligen inte är synd om någon som vinner ett pris med en prissumma som består av miljoner. Å andra sidan håller jag med Björn Wiman (jag håller ALLTID med Björn Wiman) om att det inte är Peter Handke som ska skämmas. Valet är olämpligt och bortförklaringar är precis som Wiman skriver så dåliga att man vill utbrista “gör er inte dummare än vad ni är”.

Så här skriver Wiman:

Även den som anser att Handke är Guds litterära gåva till mänskligheten borde ha kunnat förutse att valet skulle leda till den typ av protester som är vad Svenska Akademien och Nobelpriset minst av allt behöver just nu. Det krävs heller inget större snille för att förstå att upphöjelsen av den omdebatterade Handke skulle uppfattas som en legitimering av de krafter som vill relativisera de serbiska krigsförbrytelserna under kriget på Balkan, bland annat folkmordet i Srebrenica 1995, där 8.000 pojkar och män mördades.

Jag önskar att de som var en del av den process som ledde till att två pristagare valdes för 2018 och 2019 hade kunnat vinna över de mest olämpliga ledamöter som fortfarande tror att de står för något intellektuellt överlägset och valt någon mer lämplig kandidat än just Peter Handke.  Jag har dock full förståelse över att vissa av de mindre lämpade ser sig själva just som bättre lämpade än alla andra och därför är omöjliga att påverka. Som Peter Englund så snällt svarade mig på Instagram räcker det med enkel majoritet. Alla ledamöter behöver alltså inte vara överens om en pristagare. Med tanke på att 2019 års pristagare definitivt inte är Peter Englunds pristagare har jag full respekt för hans protest.

För övrigt ska jag självklart läsa verk av båda pristagare, men vintertröttheten har gjort att läsningen inte går riktigt i den takt jag tänkt. Jag lyssnar just nu på Styr din plog över de dödas ben och läser Löparna av Tukarczuk och därefter väntar Berättelsen om ett liv av Peter Handke. När de är lästa är planen att blogga om litteraturen i sig, utan någon som helst åsikt om författarna, förutsatt att de inte märks i texterna.

 

Topp 100 enligt O 2018

Jag gjorde en 100-i-topp 2010 och 2013 och nu tyckte jag att det var dags att uppdatera den. Alltid intressant, då vissa böcker jag vet att jag älskat nu finns så långt bak i minnet att jag knappt kommer ihåg mer än känslan av dem. Jag låter de gamla listorna vara kvar, men har utgått från listan från 2013 när jag gjort den nya topplistan. Vissa gamla favoriter har fått ge plats år nyare älsklingar, medan andra finns kvar. Målet är också att många olika genrer ska vara representerade, men max en bok per författare. Titlarna är på det språk jag läst boken på och de böcker jag skrivit om på bloggen är länkade till respektive inlägg.

  1. Blindheten, José Saramago
  2. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
  3. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid
  4. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
  5. Ghana must go, Taiye Selasi
  6. Att levaYu Hua
  7. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
  8. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides
  9. Medan mörkret faller, Anna Lihammer
  10. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
  11. Lång dags färd mot natt, Eugene O´Neill
  12. Förtöjningar, Per Wästberg
  13. Stål, Silvia Avallone
  14. The Barrytown Trilogy, Roddy Doyle
  15. Flickan och skulden , Katarina Wennstam
  16. We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler
  17. Den drunknadeTherese Bohman
  18.  American Wife, Curtis Sittenfeld
  19. Porträtt av ett äktenskap, Pearl S Buck
  20. Gyllene år, Laura Ingalls Wilder
  21. Emily gör sitt val, L M Montgomery
  22. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
  23. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
  24. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, E. Lockart
  25. Den vita staden, Karolina Ramqvist
  26. Lucca, Jens Christian Grøndahl
  27. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas
  28.  Mio min Mio, Astrid Lindgren
  29. Bara Alice, Maggie O´Farrell
  30. Hejdå ha det så bra, Kristina Lugn
  31. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  32.  Stendagböcker, Carol Shields
  33. Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson
  34. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
  35. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
  36. Man and boy, Tony Parsons
  37. Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire
  38. Memorys bok, Petina Gappah
  39. Vitsvit, Athena Farrokhzad
  40. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
  41. Onåd, J. M. Coetzee
  42. Kärlek het som chili, Laura Esquivel
  43. Låt tistlarna brinna, Yasar Kemal
  44. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru
  45. På stranden, Nevil Shute
  46. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
  47. Jag, En, David Levithan
  48. Mississippi, Hillary Jordan
  49. Blonde, Joyce Carol Oates
  50. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Bodil Malmsten
  51. All the bright places, Jennifer Niven
  52. Frälsningsarmén, Abdellah Taia
  53. Andarnas hus, Isabel Allende
  54. Vända hem, Yaa Gyasi
  55. Prins Charles känsla, Liv Strömquist
  56. Efter attentatet, Yasmina Khadra
  57. Paradisträdgården, Amy Waldman
  58. Busters öron, Maria Ernestam
  59. Jag älskade honom, Anna Gavalda
  60. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
  61. Den hemliga historien, Donna Tartt
  62. Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall
  63. Tidsklyftan, Jeanette Winterson
  64. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie
  65. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
  66. Musselstranden, Marie Hermansson
  67. The Awakening, Kate Chopin
  68. Vi, Kim Thùy
  69. Trollvinter, Tove Jansson
  70. Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs
  71. Wylding HallElizabeth Hand
  72. Buddha of suburbia, Hanif Kureishi
  73. Vita tänder, Zadie Smith
  74. Timmarna, Michael Cunningham
  75. Igelkottens elegans, Muriel Barbery
  76. The Slap, Christos Tsiolkas
  77. Norwegian wood, Haruki Murakami
  78. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui
  79. Alfabet, Inger Christensen
  80. Sharp Objects, Gillian Flynn
  81. Artighetsreglerna, Amor Towles
  82. Frukost på Tiffany’s, Truman Capote
  83. No och jag, Delphine de Vigan
  84. Fadren, August Strindberg
  85. I väntan på Godot, Samuel Beckett
  86. Ett litet liv, Hanya Yanagihara
  87. Allt går sönder, Chinua Achebe
  88. Sultanbrudens skugga, Assia Djebar
  89. Vi är en, Sarah Crossan
  90. Fortfarande Alice, Lisa Genova
  91. Allt som återstår, Elin Boardy
  92. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  93. Älskade, Toni Morrison
  94. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson
  95. The Hate U give, Angie Thomas
  96. Sorgegondolen, Tomas Tranströmer
  97. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
  98. 1947, Elisabeth Åsbrink
  99. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt
  100. Pojkarna, Jessica Schiefauer

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

I måndags delades Augustpriset ut i tre kategorier och dessutom Lilla Augustpriset till en ung och lovande författare. Ganska ofta tänker jag på att det finns en speciell kategori böcker som brukar prisas, medan andra förbises. Lite beroende på prisets inriktning så klart. En man kan inte få Baileys Women’s Prize for Fiction och det är omöjligt för en översatt bok att få Man Booker Prize for Fiction. Veckans sista olikhetsutmaning för året handlar om ordparet prisad och förbisedd. Ditt svar kan handla om vad som helst inom den kulturella världen.

Raden av kända författare som aldrig tilldelats Nobelpriset är lång. Ibland handlar det om att författaren i fråga är mer populär nu än i sin samtid, eller att hen är eller var för kontroversiell. August Strindberg fick till exempel aldrig något Nobelpris, trots att svenska pristagare snarare var regel än undantag i prisets barndom.

Två andra författare som aldrig hann få priset var Inger Christensen och Assia Djebar. Detta trots att båda är skickliga skribenter och ofta fanns med i diskussionerna om tänkbara pristagare. Visst är det också många män som aldrig tilldelats priset, som Hjalmar Söderberg eller Graham Green, men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på hur få kvinnor det är som fått priset. Virginia Woolf är ett annat exempel på en författare som borde varit självskriven med facit i hand.

Någon som nästan prenumererar på Augustpriset eller i alla fall på nomineringar är Eva Lindström som nominerats 11 gånger, men faktiskt bara vunnit en gång. Däremot har Majgull Axelsson, som jag tycker är en fantastisk författare, bara nominerats en gång för Aprilhäxan och Marie Hermansson, som har skrivit flera fantastiska böcker har inte ens blivit nominerad.

Det här var bara några få exempel. Ni har säkert fler!

 

 

Mina svar på X

x

Dags för en av de svåraste bokstäverna, nämligen X. Här kommer mina svar:

Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på X.

Xiaolu Guo har skrivit bland annat Jag är Kina, som jag läste i höstas. En bra författare, trots att hon skrämde mig och Helena rejält då vi intervjuade henne.

Berätta om någon annan kulturpersonlighet på X som du gillar (eller en författare till om det är lättare).

Alltså, det här är ju hur svårt som helst. Det var svårt nog att klämma fram en person, i alla fall en kvinna. Xaviers kryllar det av. Jag fuskar lite och säger Ester Roxberg, som ändå har ett X i namnet. En fin författare som jag hoppas skriver nytt snart.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på X som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

Jag har googlat som bara den och hittat Fanny Alving aka Maja X, som var den pseudonym Barbro Alvings mamma använde då hon skrev för Strix. Jag vill veta mer om både henne och dottern.

X får också symbolisera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja på X.

Assia Djebar är faktiskt en pseudonym för Fatima-Zohra Imalayens. Djebar var en av de största, men tyvärr dog hon 2015 innan hon han få det Nobelpris hon förtjänade.

 

Phu! Det var en pärs. Nästa vecka blir det lite lättare tror jag. Är faktiskt mest rädd för bokstaven Ä just nu, men tills dess är det några veckor kvar.

 

En torsdag i oktober

medalj

Någon torsdag i oktober klockan 13.00 avslöjas vem Svenska Akademien har utsett till årets nobelpristagare i litteratur. I år är det för första gången Sara Danius är den som läser upp vinnarens namn och efter att ha läst Per Wästbergs artikel i Svenska Dagbladet låter det som att det är på torsdag det smäller.

Artikeln har titeln Priset som är kulturell dynamit och handlar om Wästbergs syn på det stora litteraturpriset då och nu och vad Akademien egentligen tar hänsyn till vid valet av pristagare. Det är inte, som Wästberg trodde innan han blev en av de aderton, att man har som syfte att medvetet sprida priset geografiskt.

Detta kan aldrig nog understrykas, ty vi i litteraturkommittén är mer misstänkta än övriga kommittéer för att medvetet hoppa mellan länder och världsdelar: bara individer får priset, bara enstaka livsverk. Nation, kön, religion betyder ingenting. Geografi är inte vårt ämne.

Ett sådant citat gör mig lite oroad, då det får mig att tro att texten i själva verket är en ursäkt i förväg för att ännu ett år dela ut priset till en man från väst. För visst är det så att nation, kön och religion visst betyder någonting, då historien visar att ju män har större chans att få priset. Inte konstigt då de som väljer ut pristagaren oftast är män. När det blir så att priset ges till en författare som någon akademiledamot har ett allt för nära band till, som i fallet med Mo Yan, blir det olyckligt. Att man också måste påpeka när priset ges till en kvinna, vilket var fallet då Peter Englund presenterade Alice Munro, visar också att normen är en man och allt annat är därmed undantag.

Att geografin i alla fall omedvetet har betydelse erkänner Wästberg utan omsvep. På samma sätt skulle jag önska att han närmade sig genusperspektivet.

Vårt västerländska perspektiv kan inte förträngas, vi är bundna till en läsande erfarenhet, till en bildningsgång, till vissa estetiska kategorier.

Att priset skulle vara politiskt slår Wästberg ifrån sig och menar att Svenska Akademien visserligen belönat politiska författare som stått både till vänster och höger, men att det politiska aldrig varit det centrala.

Vi skiljer mellan politisk avsikt och politisk verkan. Alltså: Kan en författare få priset trots sin politiska läggning? Självklart. Kan man få det tack vare denna läggning? Aldrig!

Den ungerske författaren Péter Nadás har länge varit en tippad vinnare och det skulle mycket väl kunna vara dags nu. Är Wästbergs citat ovan en förklaring till att vinnaren blir en ungrare, trots att landet just nu är mycket kontroversiellt? Jag tror att den chansen är stor. Det är individen som tilldelas priset, vilket Wästberg mycket tydligt påpekar. Inget ont om Nádas, men jag hade föredragit en vinnare från ett annat land just nu.

Wästberg är ordförande och en av fem i Nobelkommittén, som i maj tar fram fem tänkbara kandidater och distribuerar deras verk till de övriga i Akademien, tydligen med falska omslag. Dessa verk ska läsas under sommarlovet och i september enas de sedan om 1-2 namn, innan de slutligen låter majoriteten avgöra vem som ska stå som vinnare.

Vad säger då vadslagningsfirmorna? Det är idel bekanta namn på dem, namn som vi sällan hör talas om under resten av året, undantaget några få. I skrivandets stund toppar Svetlana Aleksijevitj listan, tätt följd av Haruki Murakami och Ngugi Wa Thiong’o. Av dessa tre tror jag mest på kenyanen, som varit i topp under flera år. Det hade dock varit roligt om Aleksijevitj vann, trots att jag inte har någon litterär koppling till henne ännu.

Andra på topp 10 är Philip Roth, som är en personlig favorit, Joyce Carol Oates, som anses vara för produktiv men ofta är läsvärd, John Banville, som inte brukar hamna så här långt upp och därför kanske är en trolig och oväntad vinnare, men kanske förstör pseudonymen Benjamin Black för honom. Jon Fosse är bred och finkulturell, men ännu ganska ung, Adonis finns alltid på listan, men blir det en poet hade jag hellre sett sydkoreanen Ko Un som vinnare. Han återfinns också bland de tio. Och så slutligen Ismail Kadare, som länge låg i topp förra året.

Två kvinnor och åtta män bland de tio första alltså. En av mina favoriter till priset, Assia Djebar, dog tyvärr under året och en annan kvinna som ofta legat i topp, Nawal El Saadawi har halkat långt ner. Jag hoppas att det är dags för El Saadawi, för trots att jag inte riktigt varit kompis med henne ganska krävande texter är hon en mycket värdig och viktig pristagare.

Jag hoppas alltså på Nawal El Saadawi eller Ko Un, men tror på en man från Europa, kanske Peter Nádas eller John Banville.

 

 

 

Mina svar på D

Skärmklipp 2015-09-03 07.32.53

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på D?

Nu blev det en konstig formulering, men tänkte ändra till “en favoritförfattare”, istället för “din favoritförfattare”, som om det bara skulle finnas en. Jag väljer att lyfta fram Delphine de Vigan, som skrivit bland annat den fina No och jag och självbiografiska Dagar utan hunger.

2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka!

Assia Djebar borde fått nobelpriset, men hann aldrig få det. Fler borde upptäcka henne och jag borde utforska hennes författarskap mer.

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

Jag vet egentligen inte om jag beundrar Michelle Dockery, men jag älskar hennes rollfigur Mary Crawley i Downton Abbey. Egentligen är det en rätt otrevlig karaktär, men jag älskar hennes komplexitet och mod. Hon kan vara gräsligt bortskämd, men inte sällan tänker hon efter och ändrar sin inställning.

4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på D har du ännu inte utforskat?

Jag har ännu inte läst något av Joan Didion, trots att jag tänkt göra det hur länge som helst.

Inte du Assia Djebar

Assia-Djebar_©Ulla-Montan-1

 

Neeej, jag skriker rakt ut när nyheten fladdrar förbi på Twitter. Inte Assia Djebar. Inte ännu. Hon som hade så mycket viktigt kvar att säga. Hon som skulle vinna Nobelpriset.

Nu blev det inte så. Assia Djebar avled igår 78 år gammal och världen är en stor författare fattigare.

Djebar var ordförande i Franska Akademien, men föddes som Fatma-Zohra Imalayène i Cherchell, Algeriet. Hon hann skriva romaner, essäer, dikter och även filemer och teaterpjäser. Nu om inte förr ska jag fördjupa mig ordentligt i ett författarskap som jag ännu bara har hunnit upptäcka. Djebar var en röst för de utsatta kvinnor som själva inte har någon och jag sörjer att den tystnat.

Foto: Ulla Montan

Det skulle kunna vara så …

… att Peter Englund presenterar årets nobelpristagare i litteratur på torsdag, men jag skulle tippa på att det dröjer någon vecka till och det gör även spelbolagen, då det går att satsa pengar på vem som får Nobelpriset i litteratur fram tills på söndag. Som vanligt är jag förväntansfull. Som vanligt har jag inte läst böcker av så många tänkbara kandidater som jag planerat. Som vanligt tänker jag att jag ska läsa pristagaren. Som vanligt kommer jag troligen att glömma det lika snabbt. Jag hoppas på Afrika i år och kanske allra mest på Assia Djebar, trea på Ladbrokes bettinglista just nu. En viktig författare, med en unik röst. Får hon det inte, så önskar jag att det blir Nawal El Saadawi. Inte för att jag läst mycket av henne, för jag har bara läst en halv bok, men för att hennes röst behövs. Ladbrokes säger Haruki Murakami, som de brukar vid den här tiden på året, men snart kommer det att börja röra sig. Ngũgĩ wa Thiong’o är god tvåa och han får gärna vinna. Unibet placeras samma herrar i topp, men har Ismail Kadaré som trea. Förra året blev det tydligt att det var Alice Munros år, då hennes odds rasade några dagar innan avslöjandet.

Tyvärr är det så att Englund må tala hur mycket som helst om att kön inte har betydelse, men jag ser det som osannolikt att en kvinna skulle få priset två år i rad. Därmed inte sagt att jag mer än gärna vill ha fel. Det handlar inte om kön för mig heller, men om att den som vinner nobelpriset ska berätta historier som fler behöver ta del av, som handlar om de människor som själva inte har möjlighet att skriva och berätta sin historia.

Vem önskar du får Nobelpriset i år?

nobel

En feministisk kanon

femlitt-1

Hanna på Feministbiblioteket planerar att sätta ihop en feministisk kanon och fram till 20/2 tar hon emot förslag på böcker som borde ingå. I kommentarerna nämns redan en hel del klassiker. Vilka skulle du vilja ha med?

För mig är feminism kvinnors rätt att vara sig själva och gå sin egen väg utan att styras av de begränsningar som könsroller innebär. Samma sak ska självklart även gälla män.

Jag har klurat och kommit fram till några böcker som jag kommer att förslå till Hanna:

The Awakening av Kate Chopin

Prins Charles känsla av Liv Strömqvist

Pojkflickan av Nina Bouraoui

I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson

How to be a woman av Caitlin Moran

På y-fronten intet nytt av Peter Eriksson

Rädd att flyga av Erica Jong

Bitterfittan av Maria Sveland

Flickan och skulden av Katarina Wennstam

Resa i Sharialand av Tina Thunander

80° från Varmvattnet av Karin Alfredsson och resten av serien om Ellen Elg

Sultanbrudens skugga av Assia Djebar

Tusen gånger starkare av Christina Herrström

Norrtullsligan av Elin Wägner

 

 

 

 

 

Spekulationer, spekulationer, spekulationer…

Blir det Haruki Murakami som tilldelas årets nobelpris? Jag tror inte det, trots att oddsen på honom som vinnare är riktigt låga. Visserligen tycker jag om de böcker av honom som jag läst, men jag är tveksam till huruvida han (ännu) hör hemma i nobelprissammanhang.

I SvD spekulerar en rad litteratur- och kulturpersoner kring vem som blir vinnaren 2012.  I ett bildspel lyfter de fram fyra favoriter, där Murakami är en och min favorit Assia Djebar en annan.

Ett namn som återkommer ofta är Philip Roth, en författare jag tycker om och definitivt kan se som vinnare. Det verkar som om många gärna ser en nordamerikansk vinnare, men så har å andra sidan många av de intervjuade från just den världsdelen. Trots att Philip Roth är bra, ser jag hellre Alice Munro som vinnare. Hennes noveller är verkligen något utöver det vanliga. William Trevor nämns som en alternativ novellist och hans namn ligger ovanligt högt på vadslagningslistorna i år. Jag har ingen litterär relation till honom, men vet att jag läst en bok i tonåren. Ett ganska ofarligt val känns det som. Högt på listan ligger också Péter Nádas, som jag inte heller vet mycket om. Om det fortfarande är Europa som gäller är han möjligen ett troligt val, tillsammans med Ismael Kadare eller  Cees Nooteboom. Säkert bra författare, men inte lockar de mig till läsning direkt.

Vill Akademien vara lite mer politisk kan de kanske välja Salman Rushdie, som verkar vara en populär kandidat bland de intervjuade. Eller Joyce Carol Oates. Två val jag absolut tycker är bra om än inte så spännande.

Oddsen tyder på en pristagare från Asien, något som Kulturnytt menar handlar om en strid mellan kinesiska och japanska intressen, snarare än om den tänkbara vinnaren. Många hoppas på en vinnare från Nordamerika och ska man tro Betsson blir det Oates som tar hem priset. Själv säger jag Afrika. Om inte Djebar, så kanske Ngugi wa Thiong’o, Chinua Achebe, som också återfinns på vadslagningslistorna. Eller varför inte Nuruddin Farah eller Nawal El Saadawi, som det varit märkligt tyst om i förhandssnacket i år.

Jag är kluven mellan att den som prisas är en författare jag läst och gillat och en jag inte läst men är nyfiken på. Tråkigast är väl om det blir någon jag inte läst och inte heller känner för att läsa. Så har det varit de senaste åren, undantaget Tranströmer. Något som kan göra mig lite orolig, då de som väljer är ungefär de samma.

Frågan är om min reaktion i morgon klockan 13.00 kommer bli ett äntligen, ett jahaja eller, hemska tanke, ett vem?

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: