Klassiker

Ett läsprojekt om Körkarlen

De senaste åren har mina elever läst kortromaner av Selma Lagerlöf i kursen Svenska 2. Det är deras första läsprojekt med klassiker i fokus och följs senare under kursen upp med läsning av både kortare texter kopplade till olika epoker och en klassiker som de läser i mindre läsgrupper. I inlägget “Att möta Selma Lagerlöf som tonåring” kan du läsa mer om hur jag jobbat de senaste åren. I år var en resa till Västanå teater och deras uppsättning av Körkarlen planerad redan innan terminen drog igång och jag lovade mina kollegor att förbereda eleverna genom att gemensamt läsa boken. Tidigare har några elever valt den, men de flesta har läst andra böcker.

Grundberättelsen i Körkarlen är ganska enkel och full av klassiska teman och motiv. Det är nyårsafton och slumsystern Edit ligger för döden. Hennes mamma och två kollegor vakar hos henne. När Edit uttrycker en önskan om att någon ska ta dig David Holm väcks känslor. Han är en alkoholiserad man som är våldsam mot sin fru och varför Edit skulle vilja träffa honom är en gåta.

Samtidigt befinner sig David Holm själv nära döden efter ett slagsmål och träffar då körkarlen George som haft uppdraget sedan förra nyår. Den man som dör sist på året får uppdraget att frakta döda själar till Döden själv och nu står David Holm på tur. Men innan hans själ är mogen att gå vidare kan George inte ta med honom. Här börjar David Holms vandring tillsammans med George, då de i sann Dickens-anda besöker människor som han har sårat. Att Lagerlöf inspirerats av Dickens är ingen hemlighet, utan uttrycks tydligt av författaren. Att slumsystern lider av tuberkulos är också medvetet, då Körkarlen var ett verk som efterfrågades av Svenska nationalföreningen mot tuberkulos. Här skrattade eleverna lite över Lagerlöfs egensinniga tolkning av uppdraget och konstaterade att det där med att följa instruktioner kanske inte var hennes grej. Geografiboken blev en äventyrsbok om en pojke som flyger runt Sverige och boken om tuberkulos en berättelse om en döende mans insikt om sin egen påverkan på andras liv.

Inför läsningen läste jag självklart om boken och insåg då att den var mycket svårare rent språkligt än de andra kortromaner av Selma Lagerlöf som jag tidigare använd. Alltså skulle mer stöttning krävas för att eleverna skulle komma in i läsningen och igenom boken med behållning. Jag förberedde frågor och ordlisor till varje kapitel och inledde med att läsa högt. Nästan direkt insåg jag att de ord jag trodde att eleverna skulle tycka var svåra verkligen var det, men de fastnade också vid många fler ord än de jag inkluderat i ordlistan. Ord som är självklara för mig, som paltor och åkdon, men helt okända för ungdomarna. En generationskrock helt klart.

Att läsa en gammal bok kräver en hel del både av elever och lärare, men vi kämpade på tillsammans och i princip alla lyckades komma igenom boken. De boksamtal som genomfördes under och efter läsningen hjälpte också till. Några, som var frånvarande mycket, hade svårare att hinna och fick inte heller den stöttning som behövs under läsningen. Vissa av dem läste ut boken efter att de sett pjäsen, då det därefter kändes lättare. Efter läsningen fick alla elever skriva en reflektion kring boken och föreställningen. Detta skedde under en lektion.

Slutuppgiften som eleverna fick handlade om att analysera Körkarlen, men också koppla boken till Selma Lagerlöfs liv och den tid den skrevs under. Detta är delar av det centrala innehållet i kursen Svenska 2. Inför skrivandet läste vi två texter tillsammans, den självbiografiska novellen “Julklappsboken” och kapitel två i Gösta Berlings saga om julnatten. Eleverna fick också tillgång till “Bortbytingen” och många valde att läsa även den. De fyra texterna representerar olika delar och stilar i Lagerlöfs författarskap.

Efter att ha läst elevernas texter konstaterar jag att det jobb de och jag lagt ner på att läsa Körkarlen och dessutom några andra texter av Lagerlöf bar frukt. Trots att jag upplevde att Körkarlen var svårare att komma in i än andra böcker av Lagerlöf, blev resultatet bra. Nu har jag turen att ha en klass som varit beredda att jobba hårt och det gjorde självklart arbetet lättare och resultatet bättre. Jag tror också att det faktum att de såg en uppsättning av Körkarlen gjorde den enklare att förstå.

Fördelarna med att läsa samma bok i år var många, men jag är osäker på om jag väljer att läsa just Körkarlen nästa gång. Visserligen funkade det bra för den absoluta majoriteten, men det krävs ambitiösa och drivna elever för att lyckas. Som alltid kräver också gemensam läsning mycket av läraren och det är något jag tycker är värt jobbet så länge eleverna är med på tåget. Min erfarenhet är att Selma Lagerlöf är ganska lätt att sälja in hos eleverna. Få om någon ifrågasätter hennes relevans och många uppskattar att få ta del av hennes verk. För de få elever som inte kom igenom Körkarlen gjorde jag en mindre uppgift som byggde på novellen “Bortbytingen” och teateruppsättningen av Körkarlen. Det funkade bra som alternativ.

Fahrenheit 451

Någon klassiker försöker jag hinna läsa varje sommar och i år blev det i sista minuten som jag läste Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Tanken är att i höst låta mina treor läsa dystopier och även om jag läst många klassiska sådana har jag inte läst just den här. Bradburys bok kom ut 1953 och utspelar sig i en framtid där böcker bränns och människor matas med passiv kultur på tv-skärmar i sitt hus. Huvudpersonen Guy Montag är brandman och i en tid då alla hus är brandsäkra går han och hans kollegors arbete inte ut på att släcka bränder, utan att starta dem. De bränner upp hus där böcker finns och ofta dör även husets invånare.

Som så ofta i dystopier börjar huvudpersonen ifrågasätta den värld hen lever i och det gäller även Guy Montag. Han är gift med Mildred och de lever separata liv. Hon ägnar all sin tid åt tv-skärmarna som pryder tre väggar i huset och drömmer om en fjärde vägg. Att läsa, diskutera eller vara ute i naturen är ingenting den moderna människan gör. Istället är det passiv konsumtion av lättsmält underhållning som står i centrum.

Den unga flickan Clarissa fungerar som en katalysator till Montags förändring. Hon bor i ett av grannhusen och verkar så lycklig, vilket får Montag att inse att han inte alls är det. Inte heller hans fru ska det visa sig, då hon tar en överdos av de sömntabletter som hon och många andra behöver för att kunna sova. Hon får vård och glömmer sedan allt som hänt. Istället fortsätter hon sitt passiva och enformiga liv som om ingenting har hänt. Men Montag vill ha mer. Han vill tänka, känna och uppleva. Något som inte förekommer i den värld där han lever.

Jag hade hoppats att Fahrenheit 451 skulle vara en dystopi för mina gymnasieelever, men jag är tveksam. Jag tycker om den och premissen är intressant, men jag tror att berättelsen är för vag för att tilltala unga läsare. Kanske får den vara med som en av de böcker de kan välja mellan. Jag får fundera.

Böcker som hör ihop

Ibland är det roligt att stanna i en litterär värld lite längre och kanske läsa flera böcker som hakar i varandra på något sätt. Jag har därför satt ihop en lista med bokkombinationer, några som jag läst och andra som jag skulle vilja läsa.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf och Timmarna av Michael Cunningham

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway från 1925 utspelar sig under en dag i Clarissa Dalloways liv, en dag som ägnas åt att planera kvällens fest. Timmarna består av tre berättelser i tre tider. I den första får vi möta Virginia Woolf, i den andra en hemmafru som skulle kunna liknas vid Mrs Dalloway och i den tredje står blommor och en fest i centrum.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Gregorius av Bengt Ohlsson

Doktor Glas är en av mina favoritklassiker och där är det bara huvudpersonens perspektiv som vi får ta del av. Bengt Ohlsson låter istället den enligt doktor Glas så fruktansvärde pastor Gregorius stå i centrum och jag tyckte mycket om boken när jag läste den.

Till det här paret kunde fler titlar lagts, som Mordets praktik av Kerstin Ekman och Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén.

En fest för livet av Ernest Hemingway och Åren i Paris av Paula McLain

Paula McLain har skrivit en skönlitterär bok om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. Hon var åtta år äldre än honom och de träffades när han var 21 och hon 29. Romanen och Hemingways självbiografiska bok handlar om samma år i Paris i början av deras äktenskap, innan han lämnade henne och deras barn för en annan. Paula McLains bok är fantastisk, men trots flera försök har jag ännu inte kommit igenom Hemigways bok. Dags för ett nytt försök i sommar kanske.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia av Gun-Britt Sundström

Den allvarsamma leken är en av mina absoluta favoritböcker, men Sundströms berättelse med Lydia i fokus står fortfarande oläst i bokhyllan.

Jane Eyre av Charlotte Brontë och Saragassohavet av Jean Rhys

I Jane Eyre finns den galna kvinnan på vinden, men vi får inte veta så mycket om henne. Jean Rhys väljer istället att lyfta fram Bertha Masons öde och jag är ganska nyfiken på hennes berättelse.

Iliaden av Homeros, Flickornas tystnad av Pat Barker och A Thousand Ships av Natalie Haynes

Jag vet inte om jag kommer att ge mig på projektet att läsa hela Iliaden, men jag är definitivt nyfiken på Flickornas tystnad och A Thousand Ships som ger kvinnornas perspektiv på Trojanska kriget.

Odysséen av Homeros, Penelopiaden av Margaret Atwood och Kirke av Madeline Miller

När Odysseus reser hem mot Ithaka träffar han Kirke, den första häxan i litteraturen, som är huvudperson i Madeline Millers bok. Hemma väntar hans fru och i Penelopiaden får vi veta hur hon har det.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson och Mary Jones historia av Elin Boardy

Det här är två böcker som jag tycker om och det är självklart extra roligt när både originalet och parafrasen är välskrivna och bra. I Boardys bok är det den okända kökspigan Mary Jones som berättar om livet i Silvers hushåll.

En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

En klassiker och en modern version av den. Wintersons bok är något av det bästa jag läst och självklart är det en fördel att känna till Shakespeares ursprungshistoria. Wintersons tolkning av En vintersaga är en av flera nya versioner av Shakespeares verk som har släppts. Några till är också utlovade, men har ännu inte synts till. Läs mer här.

Stolthet och fördom av Jane Austen och Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Även Jane Austens verk har och ska moderniseras i The Austen Project. Fyra titlar har det blivit hittills och två till ska vara planerade. I Sanning och skvaller är Liz journalist på ett livsstilsmagasin och bor med sin yogande syster Jane i New York.

Ett dockhem av Henrik Ibsen och Nora av Merete Pryds Helle

Ibsens klassiska pjäs tillhör mina favoriter. Jag är därför nyfiken på att läsa Merete Pryds Helles bok där Nora får berätta mer. Det är en av tre nyskrivna böcker utifrån Ibsens verk.

Frankenstein av Mary Shelley och Frankissstein av Jeanette Winterson

Frankenstein är en fascinerande berättelse, men en rätt tråkig bok. Däremot är jag riktigt pepp på att läsa Jeanette Wintersons bok som både anknyter till makarna Shelleys vistelse vid Genèvesjön tillsammans med Lord Byron och en nutida berättelse om AI och robotar.

Främlingen av Albert Camus och Fallet Meursault av Kamel Daoud

I Daouds bok får vi följa Meursault offer, den som kallas “araben” men är en människa av kött och blod som heter Moussa. Det är hans bror Haroun som berättar. För mig som just reagerade på att offret inte fick någon plats alls känns Kamel Daouds bok given.

Kallocain av Karin Boye och Det grönare djupet av Johanna Nilsson

Johanna Nilsson fortsätter Karin Boyes fantastiska berättelse om Leo Kall och vi får följa hans fru Linda Kall som i sin dagbok skriver om livet i Ökenstaden, en extremliberal stad som hon flytt till. Det låter som en riktigt intressant bok.

 

 

Photo by Kate Hliznitsova on Unsplash

 

 

Pengar är en läsvärd klassiker

Inför ett projekt med klassikerläsning i en av mina klasser läste jag Pengar av Victoria Benedictsson, en klassiker som knappt nämndes när jag läste litteraturhistoria på 90-talet och definitivt inte stod på någon läslista. Nu när några av mina elever valt att läsa boken, efter tips från skolbibliotekarien och jag i tider av distansundervisning gärna vill bidra med vettiga frågor att skriva och samtala kring var det dags för mig att läsa.

Pengar gavs ut 1885 och då under Benedictssons pseudonym Ernst Ahlgren och handlar mycket om kvinnors rättigheter inte minst inom äktenskap. Huvudpersonen Selma är 16 år då vi träffar henne första gången. Hon bor hos sin farbror, som är kyrkoherde och sin faster, medan hennes far befinner sig på annan ort. Hos honom bor också Selmas kusin Richard som studerar till läkare.

Vi får följa Selma från att hon är en pigg sextonåring med “pojkfasoner” tills hon är en gift 23-åring som tappat hoppet om det mesta.  Det är ett känslosamt porträtt av en människa som vill så mycket och får så lite på grund av samhällets strukturer och trånga könsroller. Selma borde vara en av de stora fiktiva karaktärerna inom litteraturhistorien och det är verkligen synd att hon fått leva ett liv utanför rampljuset. Något hon inte är ensam om då väldigt många verk av kvinnliga författare uppmärksammats allt för lite. Här har vi en sextonåring som vågar ta för sig i livet och som struntar i vad andra tycker är lämpligt för henne att göra. Trots att hon drömmer om att bli konstnär släpper hon det när hon gifter sig med den mycket äldre Pål. Hon älskar honom inte, är ärlig med att hon aldrig kommer att göra det, men hon inser ändå att det inte finns några alternativ till äktenskap för henne. En fri själ som tidigt tvingas anpassa sig till den bistra verkligheten alltså.

Eftersom Selma inte tror på kärleken är det inte så att hon tror sig offra möjligheten till att få leva med sitt livs kärlek, men det blir tydligt för henne att ett kärlekslöst äktenskap inte är något hon kan finna sig i. Vad som är alternativet är oklart, då en kvinna visserligen får gifta sig som sextonåring, men inte blir myndig förrän hon är 25 år förutsatt att hon inte var gift. Åldern sänktes 1884 till 21 år, men fortfarande krävdes att en kvinna var ogift för att kunna bli myndiga. Det var först 1921 som även gifta kvinnor blev myndiga. Samma år fick de också rösta för första gången.

Victoria Benedictssons bok är en viktig historia som tydligt beskriver den situation som kvinnor befann sig i under slutet av 1800-talet. Selma har trots allt ett ganska bra liv. Hon har hus, man och faktiskt också pengar. Inga egna, men rent materiellt saknar hon ingenting. Om du ännu inte läst Pengar tycker jag att du ska göra det. Det tar några kapitel innan språket flyter, men sedan är jag fast.

Bonjour tristesse — en intressant klassiker

Det blev inte den klassikersommar jag hade tänkt mig (det blir sällan så) men inför Kulturkollo läser läste jag Bonjour Tristesse av Françoise Sagan och det är jag glad över.

Sagan skrev sin sommardoftade roman som tonåring och var 18 år när den publicerades 1954. Berättelsen om den 17-åriga Cécile som spenderar en sommar på Rivieran med sin pappa Raymond är på samma gång vardaglig och surrealistisk. Cécile har gått på internatskolan, en katolsk sådan och kontakten med pappan verkar ha varit sporadisk. Modern är död och istället dyker en lång rad mer eller mindre permanenta älskarinnor upp. Till Rivieran är det Elsa som följer med. En ung kvinna som Cécile inser är mer ett tidsfördriv för fadern än något annat. Så länge han bara träffar kvinnor han inte bryr sig om är hon lugn. Det är när Anna dyker upp som det blir annorlunda. Anna var vän till Céciles mamma och Raymond verkar äntligen ha hittat någon att älska som riktigt. Det är ingenting som Cécile känner sig bekväm med.

Vi vet egentligen inte så mycket om relationen mellan far och dotter som ändå är det centrala i berättelsen, men det intressanta i Bonjour Tristesse finns att läsa mellan raderna. Boken är kort, endast Céciles historia får utrymme och även om den går att läsa endast som en berättelse som pågår på raderna, finns det massor av underliggande antydningar som gör det här till en bok som kan läsas av många på olika sätt. Det är det som gör att en bok blir en klassiker som fortsätter att vara relevant. Jag tror också att det kan vara en bra bok för gymnasieelever och jag skriver genast upp den på min lista över klassiker som passar att läsa på gymnasiet.

Klassiker jag läst och inte läst

Selmastories presenterar 17 böcker som de tror att många ljuger om att de har läst. Jag var tvungen att rannsaka mig själv lite.

Flugornas herre  (men mitt första och mest minnesfulla möte med Goldings klassiker var via filmen från 1990)

Alice i Underlandet 

Den store Gatsby √ (med tillhörande megalång föreläsning om all symbolik, som reklamskylten med glasögonen)

Möss och människor √ (läste om den senast i våras)

Dorian Grays porträtt (hm, här är jag lite osäker, men är till 99% säker på att jag läst hela och inte bara utdrag)

Dödssynden √ 

Mordet på Orientexpressen √ 

Hundra år av ensamhet √  (Så. Himla. Tråkig.)

Glaskupan (påbörjat flera gånger, senast i våras, men jag SKA läsa)

1984 √ 

Liftarens guide till galaxen (har absolut inget intresse av att läsa den)

Anne Franks dagbok (men inte den längre nyutgåvan)

Svindlande höjder 

Mästaren och Margarita (inte läst, lockar inte heller)

Jane Eyre 

Sagan om ringen (försökt flera gånger utan att lyckas)

Räddaren i nöden √ (inte min kopp te)

Resultatet är alltså att jag läst 12 (kanske 13) av 17 böcker och att jag vill läsa en av dem (två om man räknar Dorian Grays porträtt som jag borde läsa om). Når jag 14 av 17 är jag mer än nöjd.

På tal om listor så finns det ett gäng med 100 klassiker man bör/ska ha läst (Bearbooks har samlat ihop 12 sådana). Ofta är dessa listor väldigt västerländskt präglade och med väldigt fler böcker av män än kvinnor. Jag valde ändå att klicka i lästa böcker på den här listan från BBC, främst för att det var ett smidigt sätt att summera läsningen. Lurigt ändå när de har med The Complete Works of Shakespeare som en bok. Den kan väl knappt någon klicka i med gott samvete. Jag har läst 43 av de listade böckerna, påbörjar några fler och har några på läslistan. Jag har också 8 1/2 böcker kvar på den här listan till en läsutmaning som gick sådär.

Orkar du inte läsa så många som 100 böcker? Metro har gjort en lista på 15 böcker du måste (starkt ord) ha läst innan du dör.

Frågan är om någon på riktigt har läst hela Illiaden och Odysséen (som dessutom räknas som en bok på listan som alltså innehåller 16 böcker)? Jag har bara läst utdrag och är nöjd med det. Däremot har jag läst 9 av de andra böckerna på listan och ytterligare verk av 4 författare (kvar är Marguerite Duras). Bland favoriterna finns Pappa Goriot av Honoré de Balzac, som var med i min kanonkalender i december. En halv gul sol är fantastisk, men det känns ändå lite märkligt att den finns med på en i övrigt klassisk lista.

 

Photo by Eugenio Mazzone on Unsplash

 

En klassisk veckoutmaning

Den här veckan kör vi igång med höstens temaveckor och det med en klassikervecka. I veckoutmaningen uppmanas vi att berätta om klassiker vi älskar och hatar. Böcker, filmer, konst, musik. Flipp eller flopp?

De klassiker som betytt kanske mest för mig är Stadböckerna av Per Anders Fogelström, som jag läst en miljard gånger, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som jag absolut älskar och har läst både som ung och äldre (kommer säkert att läsa om den även när jag blir gammal) och en rad ungdomsklassiker (eller kanske snarare flickklassiker) som serierna om Anne och Emily av L M Montgomery, Laura Ingalls Wilders självbiografiska serie och böckerna om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Det de har gemensamt är att jag läst dem av egen fri vilja.

Däremot höll jag på att dö av tristess när jag tvingades läsa Röda rummet alldeles för ung och Mor Courage till en mastig dramatiktenta. Eller, den läste jag förresten inte ut. Inte kul när tentan visade sig fokusera en hel del på just den av alla möjliga pjäser jag plöjde. Om jag gillade någon av dem? Absolut! Jag älskade till exempel Ett drömspel (Strindbergs pjäser är så mycket bättre än hans romaner) och Lång dags färd mot natt, för att inte tala om En uppstoppad hund, men den uruppfördes 1986 och är nog ändå för ny för att kallas klassiker.

Frågan är hur gammal en klassiker ska vara egentligen. När mina elever väljer klassiker att läsa brukar jag sätta 1950 som någon slags gräns. Detta för att modernismen avslutas ungefär då och går över i en mycket flummig post-modernism.

Filmer då?

1995 hade Cinemateket på Draken i Göteborg ett program med de bästa filmerna genom tiderna med anledning av att det var 100 år sedan bröderna Lumière visade sin första film. Då såg jag bland annat Casablanca (1942), Citizen Kane (1941), Yojimbo livvakten (1961) och Persona (1966). Välgjorda klassiker som jag tyckte höll, även om Citizen Kane kanske inte var så banbrytande som utlovats.

Annars har jag sett väldigt lite klassisk film. Mitt filmintresse är inte jättestort och jag har fler favoriter på Fannys lista med samtida filmklassiker än bland de riktigt gamla klassikerna.

Photo by Kristina Tamašauskaitė on Unsplash

 

Att möta Selma Lagerlöf som tonåring

Efter Ebba Busch Thors fadäs på Aktuellt, då hon inte kunde namnge författarna till tre kända, svenska verk har klassiker diskuterats flitigt i sociala medier. Vissa menar att det är elitistiskt med klassikerläsning, medan andra tycker att elever i skolan borde ägna sig mer åt klassiker än andra böcker. Jag hamnar väl någonstans mittemellan. Läsningen är central i min undervisning och jag önskar att fokus på läsning skulle bli större i kursplanerna. Sedan 2011 är det tvärtom så att litteraturen fått mindre plats, medan det vetenskapliga skrivandet och kunskaper om språk och grammatik står mer i fokus. Ingenstans i kursplanerna står heller att eleverna ska läsa hela verk, vilket gör att diskussionen inte sällan handlar om huruvida det verkligen är nädvändigt att läsa böcker alls. Precis som Johanna Frändén läste jag i princip bara utdrag ur böcker på gymnasiet och de klassiker jag läst har jag läst på Universitetet eller av egen fri vilja.

För mig är det en självklarhet att eleverna ska läsa hela verk och i Svenska 2 och 3 vill jag även föra in klassiker. Det senare kräver dock en hel del av mig som lärare. Alla klassiker som dyker upp på diverse listor som “100 böcker du ska ha läst” har nämligen inte åldrats väl. Vissa kräver också en kunskap om tiden den skrevs under som få ungdomar har. Dessa klassiker mår bättre av att förbli olästa ett tag.

Förra året genomförde jag för första gången ett läsprojekt i Svenska 2 där eleverna läste romaner av Selma Lagerlöf i grupp. De fick välja mellan fyra ganska korta och förhållandevis lättillgängliga böcker, Herr Arnes Penningar, Körkarlen, En herrgårdsägen och Kejsarn av Portugallien.

Det finns många utmaningar för undervisande lärare när klassiker ska läsas i skolan. En är att internet är fullt av analyser av olika slag som eleverna skulle kunna kopiera. Då läsningen erbjuder en del motstånd gäller det att stötta eleverna speciellt inledningsvis och också hitta sätt som de kan hjälpa varandra.

Min stöttning bestod av att vi inför läsningen talade om Selma Lagerlöf som människa och författare, om tiden hon levde och verkade under, samt de idéer som drev henne. 90-talisterna tillhör de mest kända författarna i svensk litterturhistoria och skillnaden mellan 80-talisterna med Strindberg i spetsen och de mer nationalromantiska 90-talisterna är spännande. Många elever fastnade också för Lagerlöfs självständighet och hennes kamp för kvinnors rättigheter.

Jag berättade också kort vad de fyra böckerna handlar om och eleverna valde sedan bok. Utifrån bokval placerades de i en läsgrupp som träffades tre gånger under läsningens gång och diskuterade sin gemensamma bok. Samtalen handlade om bland annat karaktärer, miljö, teman, motiv och typiska 90-talsdrag i boken. En annan uppgift var att koppla boken de läste till Selma Lagerlöfs liv. Under läsningen skrev eleverna också loggbok för att stötta minnet, men också öka förståelsen. De valde till exempel ut citat och skrev tankar kring dem.

Efter läsningen genomfördes ett seminarium i tvärgrupper, där elevernas uppgift var att berätta om centrala drag i sina egna böcker och sedan tillsammans jämföra de fyra verken för att gemensamt ringa in Lagerlöfs stil. Vid dessa samtal satt jag med och antecknade, men eftersom eleverna hade frågor att utgå ifrån och också hade förberett dessa frågor, skötte de det mesta själva.

Sista uppgiften var att skriva en analys om boken som också innehöll kopplingar mellan text och epok, samt text och författare. Analysen avslutades med att eleverna argumenterade kring huruvida boken de läst skulle platsa i en litteraturkanon och huruvida de kunde förstå att Selma Lagerlöf räknas som en av våra största författare.

Så hur gick det då? I våras gick det bättre än när jag gjorde samma projekt nu i höst. Troligen för att uppgiften då låg i slutet av kursen, medan den nu inledde densamma. Samtidigt så insåg jag under höstens arbete att även eleverna i våras var lite förvirrade i början. Det är ett svårt språk att ta till sig och det betyder att läsningen var trög inledningsvis. Efter ett tag gick det lättare.

Läste alla boken? I princip alla. Det går ganska lätt att märka skillnaden på en elev som läst och en som inte läst om man lyssnar till samtal där de deltar. Den som läst kan vara mycket mer specifik, medan den som försöker låta som de läst ofta är ganska svepande i sina tankar.

Kunde alla göra en analys av boken som kopplades till epok och författare? I princip alla. Då fick de väldigt tydliga mallar med färdiga inledningsmeningar för att de som annars tycker att det är svårt lättare skulle komma igång. Även de som gillar att skriva och analysera hjälptes av en struktur, då deras texter fick en tydlig disposition och var lätta att läsa.

I utvärderingen lyfte eleverna fram att det kändes lättare att läsa när de blev förberedda och fick information om författaren och tidsandan. Många uttryckte också att böckerna trots ett svårt språk kändes oväntat aktuella. Speciellt de som läste En herrgårdssägen överraskades över att Lagerlöf skrev om psykisk ohälsa redan 1899. Även om just den boken krävde en hel del av läsaren inledningsvis var det många som tyckte mycket om den. Även Kejsarn av Portugallien berörde många, medan åsikterna gick isär om Körkarlen, som många menade var alldeles för lik Dickens En julsaga. Herr Arnes penningar var den klart mest populära boken i våras, medan höstens läsare var mer skeptiska.

Jag var imponerad av hur mycket eleverna stöttade varandra och hur öppna de var för olika tolkningar i samtalen. Att flera elever läser samma bok ger bättre resultat än när eleverna läser enskilt. Samtidigt får de i alla fall välja lite, vilket inte är fallet då hela klassen läser samma bok.

Till våren blir det mer klassiker och även om jag kommer att låta eleverna välja själva då, kommer jag att uppmuntra dem att ta hjälp av varandra. Vårt skolbibliotek har ganska många exemplar av vissa klassiker och det finns möjlighet att själv skapa en läsgrupp. Det finns klassiker som i princip alltid fungerar bra, till exempel de på den här listan. Jag och skolbibliotekarien brukar berätta om ett urval av de klassiker som vi tror kan passa eleverna, som sedan får välja fritt.

För den som vill ha tillgång till de uppgifter eleverna fick finns en delad mapp på Drive här.

 

Selma Lagerlöf på en timme

Mina elever i tvåan har just läst ut romaner av Selma Lagerlöf. De fick välja mellan Herr Arnes Penningar, Körkarlen, En herrgårdssägen och Kejsarn av Portugallien. Om alla har läst? Majoriteten. Hur vet jag det? Genom kontrollstationer under läsningens gång. I veckan gjorde de till exempel muntliga analyser i grupp som spelades in. I ett sådant samtal märks det väldigt tydligt vem som läst och vem som bara låtsas ha läst. Med tydliga instruktioner för ett strukturerat samtal finns det få möjligheter att bara svamla på. Även de som uppenbarligen inte läst ut sina böcker i tid fick med sig en del i samtalet med andra som läst samma bok och några läsryck efteråt har det allt blivit.

Nästa uppgift blir att skriva en egen analys, där boken de läst också ska kopplas till tiden och epoken den skrevs under och till Selma Lagerlöfs liv. Läsprojektet avslutas med ett seminarium där jag sitter med för att lyssna och anteckna. Eleverna möts då i grupper där de läst olika böcker och uppgiften blir att hitta gemensamma drag i böckerna och tillsammmans försöka formulera vad som är typiskt för Selma Lagerlöfs stil och innehåll. Jag har den svåraste uppgiften, att försöka att inte lägga mig i för mycket.

Igår körde jag en numera klassisk EPA (enskilt-par-alla) där eleverna fick fundera kring bland annat klassiker och huruvida en litterär kanon vore något att införa. Många ville läsa klassiker. Oväntat många faktiskt. De tyckte också att det var lättare att förstå en gammal bok när de läste tillsammans och när jag hjälpt dem genom att sätta in författaren i ett sammanhang. För många var det trögt inledningsvis, väldigt trögt. Men tröskeln blev inte lika omöjlig att ta sig över, när det fanns andra som läst boken och kunde stötta. Jag uppmanar alltid till att våga fråga, då frågor sällan visar på okunskap, utan snarare tvärt om på en medvetenhet om hur viktig förståelse är.

Lite för sent köpte jag Selma Lagerlöf på en timme av Katarina och Henrik Lange. En bok som bjuder på en grafisk presentation av författaren. Vi får läsa om hennes barndom, mötet med litteraturen, studierna och läraryrket. Vidare finns information av alla hennes böcker och viktiga händelser i författarkarriären.

Jag är helt för att förenkla det första mötet med en klassisk författare, precis som Katarina och Henrik Lange gör i Däremot måste jag säga att det är väldigt, väldigt tunt och ingenting att använda mitt i det läsprojekt om Lagerlöf som mina tvåor snart avslutar. Däremot kan jag tänka mig att använda delar av boken som introduktion om jag kör projektet nästa år igen. Att läsa några serierutor om en boks uppkomst, mottagande och innehåll som ett första möte kan funka. Det finns också en del roliga citat och anekdoter som kan roa den som ännu inte vet så mycket om författaren. För många kan det säkert skapa ett intresse att bygga vidare på.

 

En barndomshjältinna lite sent

Jag har läst väldigt många utdrag ur Alice i Underlandet av Lewis Carroll då jag studerat både engelska och svenska på universitetet. Säkert även tidigare än så. Det är dock först nu som jag faktiskt läst den från pärm till pärm. Typ. Efter ett tag kändes det som om jag fattat grejen och skummade ärligt talat rätt friskt.

Visst är det härligt skruvat och visst är det kul att läsa om kaninen med klockan, drottningens krocketspel och tekalaset, men nej jag blev inte frälst. Troligen hade jag gillat den mer som barn och då gärna i en illustrerad version.

Ärligt talat har jag svårt att skriva speciellt mycket mer om boken. Jag konstaterat bara att det inte är min kopp te. Jag vet att många är helt förälskade i Alice och det fantastiska Underlandet och jag kan förstå varför, men jag är nog tyvärr för gammal för den här hjältinnan.

Boken ingår i Klassikerserien Repris, i en box med Uppväxtklassiker och har i den här upplagan prytts med ett supersnyggt omslag. Jag läser vidare bland böckerna i boxen och hoppas hitta guldkorn. Alice i Underlandet är däremot snarare en bok jag är glad att jag läst.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: