enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Elena Ferrante (Sida 1 av 2)

100 bra böcker från 2000-talet enligt O

I torsdags publicerade jag en lista med böcker som en grupp amerikanska kritiker ansåg vara århundradets bästa hittills. Den enda nordiska titel som tog sig in på listan var Knausgårds Min kamp, som jag rent objektivt kan förstå är stor litteratur, men som jag aldrig haft någon önskan att läsa.

Självklart måste jag göra en egen lista, en som med all säkerhet blir ännu mer subjektiv än den som Vulture Magazine tog fram. Mitt läsande styr mitt urval och jag har valt att bara ta med böcker jag läst. Vissa skulle kunna ses som objektivt bra, om litteraturpriser och/eller popularitet gör en bok bra. Min lista har dessutom en rätt rutten könsbalans, till kvinnornas fördel och jag är inte så himla bättre på att undvika det etnocentriska än Vulture Magazines grupp. Det är helt enkelt en samling böcker som jag tycker om. Jag har inte placerat böckerna i ordning, det vore alldeles för svårt.

På Vultures lista samlas skönlitteratur i olika former med sakprosa. På min finns nästan bara skönlitteratur, men några självbiografier och biografier har fått slinka med. Några titlar har min lista gemensamt med originallistan. Jag börjar med dem. Andra finns med på min Topp 100 som reviderades i somras. Vissa finns inte med på någon lista, men är ändå väldigt bra. Vissa kanske var fantastiska när de kom, för att de var så annorlunda då, men har nu fallit lite i glömska. Andra kommer alltid att vara fantastiska.

Här finns i alla fall 100 bra böcker från 2000-talet enligt O:

  1. Never let me go, Kazuo Ishiguro, 2005
  2. Neapelkvartetten, Elena Ferrante, 2011-2015
  3. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth, 2004
  4. Billy Lynn’s long halftime walk, Ben Fountain, 2012
  5. Sju årPeter Stamm, 2010
  6. The hate u give, Angie Thomas, 2017
  7. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka, 2002
  8. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid, 2007
  9. Ghana must go, Taiye Selasi, 2014
  10. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides, 2001
  11. Stål, Silvia Avallone, 2010
  12. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz, 2004
  13. Flickan och skulden, Katarina Wennstam, 2002
  14. Vi är alla helt utom oss, Karen Joy Fowler, 2013
  15. Den drunknadeTherese Bohman, 2010
  16. Presidentens hustru, Curtis Sittenfeld, 2008
  17. Jag ger dig solen, Jandy Nelson, 2014
  18. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas, 2002
  19. Den vita staden, Karolina Ramqvist, 2015
  20. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson, 2014
  21. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg, 2014
  22. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, 2015
  23. Memorys bok, Petina Gappah, 2015
  24. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson, 2009
  25. Vitsvit, Athena Farrokhzad, 2013
  26. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru, 2003
  27. Jag, En, David Levithan, 2012
  28. Mississippi, Hillary Jordan, 2008
  29. Frälsningsarmén, Abdellah Taia, 2006
  30. Vända hem, Yaa Gyasi, 2016
  31. Prins Charles känsla, Liv Strömquist, 2010
  32. Efter attentatet, Yasmina Khadra, 2006
  33. Paradisträdgården, Amy Waldman, 2011
  34. Busters öron, Maria Ernestam, 2006
  35. Tillsammans är man mindre ensam, Anna Gavalda, 2004
  36. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro, 2001
  37. Varför vara lycklig när du kan vara normal?, Jeanette Winterson, 2013
  38. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie, 2006
  39. Vi, Kim Thùy, 2001
  40. Wylding HallElizabeth Hand, 2015
  41. Igelkottens elegans, Muriel Barbery, 2009
  42. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui, 2010
  43. Sharp Objects, Gillian Flynn, 2006
  44. No och jag, Delphine de Vigan, 2009
  45. Ett litet liv, Hanya Yanagihara, 2015
  46. Fortfarande Alice, Lisa Genova, 2007
  47. Allt som återstår, Elin Boardy, 2012
  48. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò, 2017
  49. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson, 2009
  50. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole, 2007
  51. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt, 2016
  52. Pojkarna, Jessica Schiefauer, 2011
  53. Svalornas lek, Zeina Abirached, 2010
  54. Morgon i Jenin, Susan Abulhawa, 2006
  55. Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist, 2004
  56. Svinalängorna, Susanna Alakoski, 2012
  57. En man som heter Ove, Fredrik Backman, 2012
  58. En bön för de stulna, Jennifer Clement, 2012
  59. Att föda ett barn, Kristina Sandberg, 2010
  60. Hausfrau, Jill Alexander Essbaum, 2015
  61. Torka aldrig tårar utan handskar, Jonas Gardell, 2012-2013,  (hela trilogin)
  62. Asfaltsänglar, Johanna Holmström, 2013
  63. Vad jag älskade, Siri Hustvedt, 2004
  64. En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, Diana Janse, 2010
  65. Hey Princess, Mats Jonsson, 2011
  66. Kärlekens historia, Nicole Krauss, 2005
  67. Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, Eli Levén, 2010
  68. Vi ses på Place de la Sorbonne, Justine Lévy, 2011
  69. Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm, 2012
  70. Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis, 2015
  71. How to be a woman, Caitlin Moran, 2011
  72. En gåtfull vänskap, Yoko Ogawa, 2003
  73. Väldigt sällan fin, Sami Said, 2012
  74. Persepolis, Marjane Satrapi, 2000
  75. Jag är allt du drömt, Ali Smith, 2006
  76. Niceville, Kathryn Stockett, 2009
  77. Berättelser från yttre förortenShaun Tan, 2012
  78. En dag ska jag skriva om den här platsen, Binyawanga Wainaina, 2015
  79. När gud var en kanin, Sarah Winman, 2011
  80. Och i Wienerwald står träden kvar, Elisabeth Åsbrink, 2011
  81. Tretton skäl varför, Jay Asher, 2007
  82. Människoätande människor i Märsta, Aase Berg, 2009
  83. Engelsforstrilogin, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, 2011-2013
  84. Hägring 38, Kjell Westö, 2013
  85. Mig äger ingen, Åsa Linderborg, 2007
  86. Berlinerpopplar, Anne B Ragde, 2004
  87. Mocka, Tatiana de Rosnay, 2017
  88. Tusen strålande solar, Khaled Hosseini, 2007
  89. Du försvinner, Christian Jungersen, 2014
  90. Det eviga folket är inte rädda, Shani Boianjiu, 2013
  91. Tigern i Galina, Téa Obreht, 2009
  92. En ny tid , Ida Jessen, 2015
  93. Stopptid, Juli Zeh, 2014
  94. Gryningsfeber, Péter Gárdos, 2010
  95. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian, Sherman Alexie, 2007
  96. Litet land, Gaël Faye, 2016
  97. Comedy Queen, Jenny Jägerfeld, 2018
  98. Brun flicka drömmer, Jacqueline Woodson, 2014
  99. Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell, 2017
  100. Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, 2014

 

Vilka böcker skulle återfinnas på din lista? Har vi några favoriter vi delar? Är det några böcker du älskar som saknas på listan?

 

Photo by Aaron Burden on Unsplash

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier och jag var inte jätteimponerad av urvalet. Nu tänkte jag ändå granska listan lite närmare och berätta vilka pristagare jag vill se och vilka jag tycker kanske inte är lika värdiga vinnare (vad det nu är).

Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn (på listan som publicerats på Den nya akademiens hemsida finns 45 namn, Ngugi wa Thiong’o och Jeanette Winterson saknas, men finns med som alternativ att rösta på) och jag har läst något av 37 av dem. Här är mina tankar:

  • Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria En helt klart viktig författarröst, men med få böcker under en begränsad tid. Jag blir glad om hon vinner, men tiden finns för henne att få ett pris som Nobelpriset.

  • Anyuru Johannes – Sverige Också en viktig författarröst, men från Sverige och ännu inte känd internationellt. Väl värd att prisas, men här ser jag hellre en vinnare som inte är från just Sverige.

  • Atwood Margaret – Kanada Jag säger ja tack till Atwood. En viktig och ständigt aktuell författare som skriver om ämnen som allt för ofta förbises när juryn består av män. Kanske fördomsfullt, men det är min övertygelse att det är så.

  • Auster Paul – USA En bra författare, men jag säger nja. Här handlar det om helt subjektiva känslor, inget litteraturvetenskapligt alls.

  • Avallone Silvia – Italien Har skrivit två böcker, vilket är minimikravet. Kommer snart med en tredje, men jag är tveksam till henne med tanke på konkurrensen här.

  • Bouraoui Nina – Frankrike En personlig favorit, jag till och med husgud. Skriver otroligt vackert och alltid både personlig och allmänt. En vinst skulle kunna betyda att fler upptäcker henne.

  • Carson Anne – Kanada En framgångsrik poet och författare som borde få mer uppmärksamhet. Jag har bara läst hennes poesi förvisso, så kan inte riktigt ge en helhetsbild av författarskapet.

  • Condé Maryse – Guadeloupe Nu går jag helt på känsla, då jag inte läst något av henne (ännu) men vinner hon lovar jag att göra det och vinna får hon gärna.

  • DeLillo Don – USA En av de stora i sin generation, en generation som förbisetts av den ursprungliga Svenska Akademien. Inte någon personlig favorit, men helt klart en värdig pristagare.

  • Edelfeldt Inger – Sverige Om en svensk författare ska vinna finns det helt klart väldigt många bättre alternativ på listan. Känns som ett typiskt val för bibliotekarier (förlåt, fördomar igen) men jag är skeptisk.

  • Ekman Kerstin – Sverige En värdig svensk kandidat och en rejäl diss till Svenska Akademien om hon skulle vinna.

  • Ferrante Elena – Italien Populär just nu och visst är hon en skicklig berättare, men jag tycker att det finns bättre kandidater på listan.

  • Gaiman Neil – Storbritannien Varför inte. Har inte läst mycket, men det jag läst har jag tyckt mycket om. Kul med en pristagare från en genre som sällan får uppmärksamhet inom “finkulturen”.

  • Ganman Jens – Sverige En ganska okänd, svensk pristagare vore inte varken bra eller kul. Jag är nyfiken på hans nya bok  Det lilla landet som kunde och han är en viktig röst, men inte i det här sammanhanget.

  • Hustvedt Siri – USA En modig och skicklig författare. Hellre frun än maken som pristagare …

  • Jägerfeld Jenny – Sverige Jag älskar Jägerfelds böcker och visst ska litteratur för barn- och unga lyftas fram, men jag är tveksam.

  • Khemiri Jonas Hassen – Sverige En av samtidens största, svenska författare. Ska någon svensk vinna är det han.

  • Kincaid Jamaica – USA En författare som ger en röst till de som sällan får höras från en plats som sällan uppmärksammas. Dessutom härligt frispråkig och cool.

  • Leviathan David – USA En fin författare som skriver om personer som behöver få ta plats. Jag hade hellre sett att priset delats i två kategorier, eller till och med tre som Augustpriset, men nu är det inte jag som satt reglerna.

  • Louis Édouard – Frankrike Har, liksom flera andra på listan, skrivit få böcker under en kort tid. Den jag läst är fantastisk, men att ge priset till en nykomling blir lite som när Helena Bergström fick priset som Århundradets bästa skådespelare framför giganter som Ingrid Bergman och Greta Garbo.

  • Lundell Ulf – Sverige Visst, om Svenska Akademien kan ge Nobelpriset till Bob Dylan kan väl Den Nya Akademien ge sitt pris till Ulf Lundell, men jag hoppas verkligen inte att det blir så.

  • Lövestam Sara – Sverige Ännu en fin författare som jag inte riktigt tror på som pristagare. Samtidigt har Lövestam gjort en massa för litteraturens spridning till en bred publik, inklusive de som behöver lättlästa böcker.

  • McCarthy Cormac – USA En typisk pristagargubbe tänker jag lite trött, men inser samtidigt att jag har alldeles för dålig koll på Cormac McCarthys författarskap för att ha en åsikt som inte bara bygger på känslor. Lika lite som jag vill se en svensk, oöversatt författar som pristagare vill jag se den vanliga, vita, västerländska gubben prisas.

  • McEwan Ian – Storbritannien Lite samma här, även om Ian McEwan är en trevligare gubbe rent författarmässigt än många andra.  En helt okej pristagare, men kanske lite förutsägbar. Lite som när Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset.

  • Murakami Haruki – Japan En kandidat som brukar hamna högt på listorna när nobelpristagare ska utses. En bra och annorlunda författare, men kanske inte min största favorit.

  • Oates Joyce Carol – USA Jag hade nog ropat “äntligen” om Joyce Carol Oates fick priset. Inte för att jag läst ens en bråkdel av hennes produktion, men för att det känns som en lagom känga åt Svenska Akademien.

  • Okorafor Nnedi – USA Ingen författare jag läst något av och absolut inte min genre. Har svårt att uttala mig känner jag.

  • Oksanen Sofi – Finland Jag är kluven. Oksanen är bra och kanske framför allt karismatisk och spännande. Ingen pristagare jag kommer att jubla åt, men inte heller bli speciellt upprörd över.

  • Olafsdottir Audur Ava – Island Det här är en kvinna som kan tala för sig själv och inte drar sig för att vara kontroversiell. Ännu ett skäl att läsa något av henne, men produktionen är begränsad.

  • Oz Amos – Israel Om någon gubbe ska vinna priset så vill jag att det ska vara Amos Oz.

  • Paborn Sara – Sverige Har ännu inte läst något av henne (påminner mig om att Blybröllop står och väntar i hyllan) och kan inte uttala mig om kvaliteten, men tycker att det finns många mer spännande alternativ på listan.

  • Pleijel Agneta – Sverige Nej. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ingen litteratur som lockar mig alls.

  • Pynchon Thomas – USA Ännu en känd amerikan, men en jag inte har någon som helst relation till.

  • Robinson Marilynne – USA Har försökt läsa, men inte fastnat. Lite för mycket “the Great American Novel” för min smak. Även hon en pristagare som varken engagerar eller upprör om hon skulle vinna.

  • Rosoff Meg – USA Cool kvinna, bra författare, men inte min favorit bland kandidaterna. Om någon som skriver ungdomsböcker ska vinna tycker jag ändå att hon är bästa alternativet.

  • Rowling J.K. – Storbritannien Jag älskar Harry Potter och Rowling har skapat läslust för många, men jag hoppas att hon inte vinner.

  • Roy Arundhati – Indien Borde läsa något av henne. Gör det om hon vinner!

  • Schiefauer Jessica – Sverige Fantastisk författare. En av de mest värdiga, svenska kandidaterna.

  • Smith Patti – USA Om nu en musiker ska prisas så varför inte Patti Smith. Hon kan i alla fall skriva.

  • Smith Zadie – Storbritannien En spännande författare som jag tappat bort. Nomineringen påminner mig om att göra något åt det.

  • Stamm Peter – Schweiz Har läst en av hans böcker som översatts till svenska, men på engelska finns fler. Varför inte.

  • Stefánsson Jón Kalman – Island En värdig vinnare bland de nominerade, nordiska författarna.

  • Stridsberg Sara – Sverige Tänk om hon vann. Vilket finger åt Svenska Akademien.

  • Tartt Donna – USA Mytomspunnen och älskad författare med få, men kända böcker i bagaget. Funkar som vinnare, men är ingen huvudkandidat för mig.

  • Thúy Kim – Kanada Jag älskar Kim Thúy och kan absolut se henne som vinnare, men hon är i början av sin karriär och kommer kunna ge oss mycket mer. Snarare ett argument för än emot att hon prisas kanske.

  • Tokarczuk Olga – Poland Okänd för mig i bemärkelsen att jag inte läst något av henne, men kan absolut tänka mig att läsa om hon vinner.

  • Wa Thiong’o Ngugi – Kenya Också en kandidat som brukar nämnas i samband med Nobelpriset i litteratur och helt klart en värdig sådan.
  • Winterson Jeanette – Storbritannien Fantastisk författare och en personlig favorit. Blir glad om hon vinner.

Mina kandidater som de två män och två kvinnor som ska nomineras av juryn är:

Amos Oz

Neil Gaiman

Margaret Atwood

Nina Bouraoui

 

Och då har jag verkligen fått döda några älsklingar …

Vilka fyra väljer du?

 

10 böcker om kampen för rättigheter

Första maj är arbetarnas dag, men jag breddar det lite med en lista om kamp för rättvisa och ett bättre liv i olika tider och i olika länder. Upp till kamp för allas rätt till frihet och ett bra liv.

Kata Dahlström: Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk. En bok om kampen för kvinnors demokratiska rättigheter.

Pennskaftet av Elin Wägner. Roman som behandlar samma tid.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Handlar bland annat om revolutionen i Iran och kampen för demokrati.

Tunisian girl av Lina Ben Mhenni berättar om inledningen på den arabiska våren och kampen för demokrati.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante. Tredje boken om väninnorna fokuserar en hel del på arbetares rättigheter.

Yarden av Kristian Lundberg beskriver livet för arbetare som inte altid orkar kämpa oss slåss själva.

The Hate U give av Angie Thomas. Rätten att faktiskt dömas rättvist och inte utifrån hudfärg är ett tema i denna fantastiska ungdomsbok.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina. En påminnelse om att homosexuellas rättigheter ännu inte existerar över hela världen.

Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg. Kampen för att få vara sig själv, även om det enligt andra betyder att en blir en annan.

Malala -Flickan som stod upp för rätten att gå i skolan och förändrade världen av Malala Yousafzai och Patricia McCormick. Kampen för jämlikhet börjar med utbildning.

 

 

 

 

Böcker att se fram emot i april

Det kommer en hel massa nya böcker hela tiden och jag hinner inte läsa en bråkdel. Här kommer trots detta en lista med böcker som släpps i april som jag gärna skulle vilja hinna läsa.

Dansa vid vulkanens rand, Grégoire Delacourt, Sekwa, april

Ofta är jag lycklig, Jens Christian Grøndahl, Atlantis, april

Vaggvisa, Leïla Slimani, Natur & Kultur, april

Pärlan som spräckte sitt skal, Nadia Hashimi, LB förlag, april

Det som tillhör dig, Gart Greenwell, Norstedts förlag, 3 april

Livet i en skokartong, Liv Marit Weberg, Vox by Opal, 3 april

Plågsam kärlek, Elena Ferrante, Norstedts förlag, 3 april

En av pojkarna, Daniel Magariel, Brombergs bokförlag, 4 april

Felsteg, Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand, 5 april

Släpp ingen jävel över bron, Alexander Cavalieratos, Albert Bonniers förlag, 6 april

Systrarna Beauvoir, Claudine Monteil, Atlantis, 6 april

Pojken under bron, Katarina Wennstam, Rabén & Sjögren, 7 april

Förlåten, Agnes Lidbeck, Norstedts förlag, 9 april

Gröna fingrar sökes, Annika Estassy, Norstedts förlag, 9 april

Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå, Jack Werner, Albert Bonniers förlag, 10 april

Tionde våningen, Christina Herrström, Bonnier Carlsen, 10 april

Band, Domenico Starnone, Bazar Förlag, 15 april

Kärlek, hat och andra filter, Samira Ahmed, Lavender Lit, 16 april

Macbeth, Jo Nesbø, Wahlström & Widstrand, 19 april

Britas resa, Sven Wollter, Ordfront förlag, 21 april

Comedy queen, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren, 21 april

Demokratins genombrott, Historiska media, 23 april

Erotiskt skrivande för ensamma änkor, Balli Kaur Jaswal, Massolit, 23 april

Kvinnan i fönstret, AJ Finn, Albert Bonniers förlag, 24 april

Hjärtats osynliga raseri, John Boyne, Wahlström & Widstrand, 26 april

Mellan himmel och hav, Anna Fredriksson, Forum bokförlag, 26 april

Olikhetsutmaningen: ung och gammal

Igår skrev jag om tredje delen i Elena Ferrantes serie om vännerna Lila och Elena, som vi följer från det de är unga till de blir gamla. Dagens ordpar blir därför just ung och gammal.

En bok som både har unga och gamla huvudpersoner är fina Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt där han skriver om fyra olika par, alla i olika stadier av sin kärlekssaga.

En berättelse om två gamla människor som hittar kärleken finns i Birgitta Bergins två böcker om Elsa och Thore, både 81 år gamla, som träffas på en bridgeklubb och blir förälskade. Den första heter Som ett brev på posten.

Jag tappade bort tv-serien Girls efter ett par säsonger, men tyckte att den inledningsvis var en riktigt bra skildring av att vara ung och tjej.

Vilka kulturella verk kopplar du ihop med ordparet ung och gammal?

Den som stannar, den som går

Kvartetten som började lite tvekande med barndomsskildringen Min fantastiska väninna och fortsatte med den väldigt mycket bättre Hennes nya namn växer ännu mer i bok tre. Den som stannar, den som går håller mig i ett fast grepp från första sidan och karaktärerna växer ytterligare. Det är svårt att säga vem av väninnorna jag tycker bäst om, men oftast är det Lila. Hennes kamp för en bättre tillvaro är central och spännande att följa. Elena växer dock en hel del under denna den tredje boken, men förminskas också en del av andra. Även hon har en helt del att kämpa mot och för, även om hennes liv på ytan kan tyckas ganska så okomplicerat. Det är komplext, precis som en bra historia ska vara.

Det är 70-tal och tiden handlar mycket om kamp. Kamp för arbetares rättigheter, för kvinnor och för att få leva det liv man vill, men också kampen mot fascismen som lever och frodas i Neapel. Lila arbetar kvar i Bruno Soccavos fabrik och bor med Enzo. Deras förhållande verkar vara platoniskt, men de tycks behöva varandra. Lilas son Gennaro bor med dem och det finns fortfarande en osäkerhet om vem som är hans pappa. Om det är Nino är Elena rädd att det ska knyta honom och Lila samman, något som både gör henne glad och förtvivlad. Nino finns med även i den här boken, men ofta som en skugga från det förflutna.

Elenas första bok har blivit någon slags succé, men hon har inte förmått att skriva något mer. Hennes fästman och sedermera make Pietro förväntar sig att hon ska ta en traditionell kvinnoroll och det är svårt att kombinera ett hemarbete med skrivande. Elenas frustration är stor boken igenom och trots att hon på väldigt många sätt har det mycket bättre än sin väninna finns den där gnagande avundsjukan där.

Den som stannar, den som går är riktigt, riktigt bra och nu förstår jag utan tvekan Elena Ferrantes storhet. Nu hoppas jag att jag snart hinner läsa den avslutande delen Det förlorad barnet. Samtidigt drar jag mig lite för det, då jag måste ta farväl av Elena och Lila när den är över. Detta ständiga dilemma.

En söndagssmakbit från Italien

Det var länge sedan jag hängde på En smakebit på en søndag, så länge sedan att jag inte märkt att bloggen Flukten fra virkeligheten har lämnat över stafettpinnen till bloggen Astrid Terese.

Tredje delen av Elena Ferrantes serie om Lila och Elena är mer politisk än de tidigare. Jag tyckte inte speciellt mycket om första delen Min fantastiska väninna, men älskade andra delen Hennes nya namn. Den som stannar, den som går är riktigt bra hittills och den skulle kunna vinna över de tidigare. Vi får se.

Fokus på facket, grymma arbetsgivare och fascister som har allt för mycket makt går som en röd tråd genom boken. Lila kämpar för att förhållandena på fabriken där hon arbetar ska bli bättre, men tycker att de studenter som kämpar med dem har alldeles för lite kunskap om verkligheten. De som styr allt, även om de borde försvunnit med Mussolini, är fascisterna. Några av dem är gamla bekanta.

Hon vaknade genomsvettig klockan fem och hade inte längre feber. Vid grinden till fabriken fick hon inte se studenter, utan fascister. Samma bilar och samma ansikten som dagen innan; de skrek slagord och delade ut flygblad. Lila kände på sig att de förberedda sig på mer våld, så hon gick rakt fram med böjt huvud och händerna i fickorna och hoppades hinna in på området innan det blev slagsmål. Men Gino ställde sig i vägen för henne.

“Kan du fortfarande läsa?” frågade han på napolitanska och räckte fram ett flygblad. Hon höll kvar händerna i fickorna och svarade: “Jag kan, men när har du lärt dig det?”

Sedan försökte hon fortsätta, men det gick inte. Gino hejdade henne och körde ner ett flygblad i hennes ena ficka så bryskt att han rev henne på handen. Lila knycklade lugnt ihop det.

“Det duger inte ens att torka sig i arslet med”, sade hon och kastade iväg det.

 

Hennes nya namn

Hennes nya namn är andra delen i Elena Ferrantes Neapelkvartett om vännerna Elena och Lila. Den tar vid där första delen slutar och den nygifta Lila står i centrum. Redan på bröllopet inser hon att hon gjort ett misstag och äktenskapet med Stefano Caracci blir inte lyckligt. Visserligen ger namnet Carraci henne fler möjligheter, men när hon vill använda dessa möjligheter kallas hon trotsig. Istället för att drömma om en skoaffär borde hon göra allt för att bli mamma. Det som är en kvinnas uppgift. Lila är 16 år, men hennes liv är redan förutbestämt.

Elena har en helt annan frihet och väljer att studera vidare. Visserligen har även hon en pojkvän från kvarteret och visst tänker i alla fall han att det vore vettigt att stadga sig, men Elena längtar bort. Hon lämnar sina barndoms kvarter bakom sig mer och mer, vilket hon visar med sitt språk. Elena talar nu en vårdad italienska och den napoletanska som hon tidigare talat har hon lämnat bakom sig. Ändå är det som att hon aldrig hör till den nya miljö hon hamnat i, hur mycket hon än anstränger sig.

Kanske kan kärleken till Nino bli vägen till ett annat liv. Han representerar allt som Elena vill ha, främst intellektuellt, men hon lockas också av hans familj och den akademiska status de besitter. När Lila blir gravid igen efter flera missfall får hon rådet av läkaren att resa till havet och hon erbjuder Elena betalt för att följa med. Elenas villkor är att de åker till Ischia där även Nino ska tillbringa sin sommar. Det blir en avgörande resa på väldigt många sätt.

Jag var inte helt förtjust i Min fantastiska väninna, första boken om Elena och Lila, kanske för att böcker som handlar om barn och barndom sällan är min kopp te. Jag tyckte dock om den tillräckligt mycket för att läsa vidare och jag är glad att jag gjorde det. Hennes nya namn är bättre på så många sätt. Lite pratig och kanske lite väl fylld av tonårsångest, men ärlig och gripande. Främst är jag nyfiken på hur det går för Lila, som är den som intresserar mig mest. Elena är ännu så länge inte alls lika intressant, men förhållandet mellan de två är det definitivt.

Ta mig till havet

Den här veckan handlar det om mörka och karga platser på Kulturkollo. Inte riktigt min grej om det inte handlar om Ruth Galloways lilla hus långt ute på saltträsken, vid gränsen till havet. Miljön med kombinationerna av hav och öppna vidder lockar mig, men visst skräms jag lite av det ödsliga och skulle aldrig vilja bo som Ruth gör.

Havet är annars min grej. Jag tänker på alla franska böcker och filmer som utspelar sig vid havet i ett sommarhus. Blåst mer än sol, men ändå med havet som fond. Två böcker som utspelar sig kring nationaldagen är Den sommaren av Véronique Olmi och Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. Havet finns också med i Stål av Silvia Avallone, som en naturlig plats för umgänge och även i Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, där en semester till havet förändrar Elena.

Havet kan också skrämma och dessutom fungera som ett transportmedel, som när kvinnorna i Julie Otsukas Vi kom över havet reser från Japan för att träffa sin blivande män i USA och hur människorna i Ru flyr i båtar från Vietman för att söka friheten. Mest tycker jag ändå om det mysiga havet, som det som finns i Sarah Dessens fiktiva stad Colby.

 

 

 

Oköpta böcker

Buss till stan betyder besök på Pocketshop. Idag utan något köp, men den här hade jag gärna köpt! Bland annat. 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: