Kazuo Ishiguro

Bookerprisets långa lista 2021

Idag presenterade The Booker Prize 2021 sin långa listan “The Booker Dozen” som alltid består av 13 titlar. Kravet för att nomineras till The Booker Prize är att boken som nomineras är skriven på engelska och utgiven i Storbritannien (UK) eller Irland under det senaste året. För böcker som översatts till engelska finns istället The International Booker Prize, som senast delades ut till Daniel Diop i juni.

2021 består den långa listan av följande titlar:

A Passage NorthAnuk Arudpragasam, (Granta Books, Granta Publications)

Anuk Arudpragasam är tamil från Sri Lanka, men bor i USA. A Passage North är hans andra bok och den handlar om Krishnan som reser från Colombo till de krigshärjade norra delarna av landet för att vara med på sin mormor/farmors begravning. Det är också en bok som skildrar det långvariga inbördeskriget och dess konsekvenser. Det låter som en bra bok, men kanske lockar Arudpragasams debut The Story of a Brief Marriage ännu mer. Oavsett en författare jag vill upptäcka.

Second place, Rachel Cusk, (Faber)

Jag har tänkt läsa något av Rachel Cusk länge, men det har ännu inte blivit av. Någonting med det autofiktiva gör mig skeptisk, men hon finns med i min Boktolva så snart är det dags. Kanske blir det då Second Place jag läser. Boken handlar om en kvinna som bjuder en känd konstnär att bo i hennes gäststuga. Boken tar upp teman som könsroller, makt och självklart konst.

The PromiseDamon Galgut, (Chatto & Windus, Vintage, PRH)

Damon Galgut har skrivit en lång rad böcker som översatts till 16 språk. Han ses som en av de stora författarna i Sydafrika idag. Senaste boken The Promise beskriver en familjs sammanbrott. Familjen äger en farm utanför Pretoria och samlas för en begravning. De yngre familjemedlemmarna avskyr allt som de äldre står för och konflikten som följer verkar handla både om familjen i sig och Sydafrikas fortsatta ojämlikhet. Låter intressant.

The Sweetness of Water, Nathan Harris (Tinder Press, Headline, Hachette Book Group)

The Sweetness of Water är ännu en bok om det amerikanska inbördeskriget, men i sin debut låter Nathan Harris oss följa två nyss frigivna bröder som återvänder till samma arbetsgivare för att arbeta som fria män. Även om böcker om just den här platsen och tiden inte brukar få mig att jubla låter det här riktigt intressant.

Klara and the SunKazuo Ishiguro (Faber)

Någonting har gjort att jag undvikit Ishiguros senaste böcker. Kanske för att han rört sig inom genrer som fantasy och sci/fi, som i princip aldrig är min kopp te. Berättelsen om den artificiella människan Klara har inte lockat mig, men kanske ska jag ge den en chans. Boken har givits ut på svenska av Wahlström & Widstrand och heter då självklart Klara och solen.

An IslandKaren Jennings (Holland House Books)

Karen Jennings är en sydafrikansk författare och An Island är hennes debutroman. Den handlar om Samuel som bor ensam på en ö och trivs med det. En dag spolas en ung flykting upp på stranden och bådas liv förändras. Även om jag inte hittar så mycket information om den här boken låter de teman som tas upp intressanta. Just den öde ön och mötet mellan två människor lockar till läsning.

A Town Called SolaceMary Lawson (Chatto & Windus, Vintage, PRH)

A Town Called Solace utspelar sig i norra Ontario 1972 och handlar om tre vad det verkar mycket olika karaktärer. En 8-årig flicka, en nyskild, arbetslös och nyinflyttad man och en äldre kvinna som snart ska dö och inte kan sluta tänka på ett 30 år gammalt brott. Mary Lawson kommer från Kanada och bor i just Ontario, vars landsbygd ofta står för miljön i hennes böcker. Är det här välskrivet, vilket det torde vara om boken nomineras till The Booker Prize, kan det här vara en riktigt intressant historia.

No One is Talking About ThisPatricia Lockwood (Bloomsbury Circus, Bloomsbury Publishing)

Den här boken dyker upp överallt och är även nominerad till Women’s Prize for Fiction. Jag vill läsa. Tror jag. Boken handlar om en kvinna som blivit känd via sociala medier och författaren funderar över hur mobiltelefoner och sociala medier påverkar vårt liv. Många är de som lyft fram den höga kvaliteten i Lockwoods språk och sätt att skriva och jag blir nyfiken.

The Fortune MenNadifa Mohamed (Viking, Penguin General, PRH)

Ännu en författare som stått länge på min läslista och som jag nu påminns om. Senaste boken utspelar sig i början av 50-talet och handlar om Mahmood Mattan, en affärsman som balanserar på laglighetens gräns och inte sällan går över den. Vad jag förstår finns det en verklig historia som ligger till grund för romanen om en man som oskyldig döms och avrättas för mord.

BewildermentRichard Powers (Hutchinson Heinemann, PRH)

Richard Powers har skrivit tolv romaner innan den här och både vunnit och nominerats till stora litteraturpriser. Jag har aldrig haft någon längtan efter att läsa något av honom, men kanske bör omvärdera. Senaste boken Bewilderment låter som ett intressant och annorlunda porträtt av en man och hans son.

China RoomSunjeev Sahota (Harvill Secker, Vintage, PRH)

Sunjeev Sahota tar oss med till Punjab år 1929 där en ung brud försöker få reda på sin blivande makes identitet. Tre kvinnor ska samtidigt gifta sig med tre bröder och än så länge tillbringar kvinnorna sin tid i familjens “china room” som är ett undanskymt rum på farmen. Jag försöker läsa mig till mer om vad boken egentligen handlar om, men det är lite vagt. Miljön och tiden lockar dock.

Great CircleMaggie Shipstead (Doubleday, Transworld Publishers, PRH)

Maggie Shipsteads tredje roman handlar om en vild, föräldralös flicka i 20-talets USA, som blir pilot som vuxen och sedan försvinner spårlöst. Många år senare ska en kvinna spela rollen som den försvunna poeten och börjar då undersöka vad som egentligen hände. Det är låter som en spännande bok som kan passa mig.

Light PerpetualFrancis Spufford (Faber)

Böcker om krig tar sig ofta in på de stora litteraturprisernas listor, men Francis Spuffords Light Perpetual verkar vara en väldigt annorlunda sådan. Han berättar om en tysk raketbomb som 1944 landar i London och förändrar livet för fem unga människor, men också om ett alternativt händelseförlopp där bomben aldrig når marken. Spufford utgår ifrån en verklig händelse och förändrar den sedan. Det låter som en annorlunda och spännande bok.

 

14 september presenteras den korta listan, som brukar bestå av 6 titlar.

Jag lockas mest av böckerna av Anuk Arudpragasam, Damon Galgut, Nathan Harris, Richard Powers, Maggie Shipstead och Francis Spufford.

Har du läst några av de nominerade böckerna? Vilka tycker du bäst om? Är det någon jag måste läsa?

 

Läsmål i juli — läsa mycket och ofta

Ingen läsutmaning i juli, mer än att jag ska läsa mycket. Så himla skönt med en helt ledig månad utan speciellt mycket måsten. Jag har ett uppdrag från Liber, men det handlar också om att läsa, så det känns inte det minsta betungande.

Självklart har jag några planer och har gjort en lista på böcker jag skulle vilja hinna med att läsa.

Jag följer ju förvisso aldrig listor, men här kommer ändå en lista som jag hoppas och tror innehåller en del av min sommarläsning. Även om jag inte brukar läsa det jag planerar är det skönt att ha något att utgå ifrån vid behov. Här följer 20 böcker jag kanske läser i juli. En blandning av nytt, gammal, tungt och lite mer lättsamt.

Berätta aldrig det här, Frida Boisen. Självbiografisk bok om uppväxten i precis det samhälle där jag bor. Finns i pocket.

Dagar utan slut, Sebastian Berry. Irländsk författare man “ska” ha läst skriver om indiankrigen och inbördeskriget. Finns i pocket.

Den stora utställningen, Marie Hermanson. Hög tid för Einstein i Göteborg. Finns i pocket.

Den underjordiska järnvägen, Colson Whitehead. Bookerprisvinnare som jag tänkt läsa länge. Finns i pocket.

Eufori, Elin Cullhed. Roman om Sylvia Plath. Finns som inbunden/e-bok.

Glaskupan, Sylvia Plath. Klassiker jag pinsamt nog inte läst. Finns i pocket.

Klara och solen, Kazuo Ishiguro. En bok om en butik som säljer artificiella vänner. Finns som inbunden/e-bok.

Kod 93, Olivier Norek. Ny deckare av fransk favorit. Finns som inbunden/e-bok

Lämna världen bakom dig, Rumaan Alam. Om två familjer och en katastrof. Finns som inbunden/e-bok.

Malibu Rising, Taylor Jenkins Reid. Om fyra syskon och en fest. Utgiven som inbunden/häftad på engelska.

När bergen sjunger, Nguyễn Phan Quế Mai. Om ett barn, en morförälder och ett land i krig. Finns som inbunden/e-bok.

Obehaget om kvällarna, Marieke Lucas Rijneveld. Bookerprisvinnare från Nederländerna. Finns som inbunden/e-bok.

Shuggie Bain, Douglas Stuart. Vinnaren av Bookerpriset och nominerad till Årets bok. Finns som inbunden/e-bok.

Ljudet av fötter, Sara Lövestam. Första delen i serie om barnlängtan. Finns som inbunden/e-bok.

Snöblind, Ragnar Jónasson. Första delen i isländsk deckarserie. Finns i pocket.

Sommarmöten, Emily Henry. Om Poppy, Alex och en kanske förstörd vänskap. Inbunden/e-bok.

Systrar, Adèle Bréau. Om tre systrar i Provence. Finns i pocket.

Vår bästa tid,  Kiley Reid. Om en barnvakt som anklagas för ett brott. Inbunden/e-bok.

Återvändsgränder, Gabi Beltrán. Grafisk självbiografi om livet på Mallorca på 80-talet. Finns som kartonage.

Älskade barn, Ashley Audrain. Nominerad till Årets bok. Finns som inbunden/e-bok.

 

Vill du ha fler tips på sommarläsning har jag gjort en lista med 20 bra böcker jag läst och rekommenderar varmt.

Photo by Liana Mikah on Unsplash

 

 

 

Fler bra noveller för undervisningen

Mitt tidigare inlägg 10 bra noveller för undervisningen (som lite ologiskt innehåller fler novelltips än så) är ett av mina absolut mest lästa inlägg någonsin. Idag på Världsbokdagen tar jag tillfället i akt att tipsa om ytterligare noveller som lämpar sig bra i litteraturundervisningen.

Att läsa noveller för nöjes skull är lite svårt, då jag så ofta använder noveller i just undervisningssammanhang och läsning av noveller gränsar därför till jobb. Läser noveller gör jag alltså, men sällan novellsamlingar från pärm till pärm. Istället läser jag de kortaste först och hoppas att de är riktigt bra och dessutom passar mina elever. I det här inlägget tänkte jag tipsa om några riktigt bra noveller som passar på gymnasiet.

“Apollo” av Chimamanda Ngozi Adichie, Novellix, (2019)

Berättelsen om en pojke som nu blivit man och påminns om Rafael, en av all kökspojkar som familjen haft. Just Rafael var speciell och minnet av honom väcker känslor. En gripande historia om klass, vänskap och svek.

“Att titta ut genom fönstret” av Orhan Pamuk, Novellix (2016)

En novell som utspelar sig i Istanbul i slutet av 50-talet. Vi får följa två syskon, Ali och Cevat, som ägnar mycket av sin tid åt att samla på och spela om idolbilder som de köper i Alaaddins diversebutik. Mitt i beskrivningen av vardagen packar deras pappa en väska och försvinner till Paris. En novell jag ännu inte använt, men definitivt kommer att använda i Svenska 3.

“Det gröna odjuret” av Haruki Murakami ur Elefanten som gick upp i rök, Norstedts, (2013)

Magisk realism eller i alla fall både magisk och realistisk är novellen där en kvinna hittar ett hemskt monster i trädgården. Ett monster som dessutom försöker förföra henne och som hon istället vill förgöra. Mina elever brukar ha massor att prata om när de läser den här texten.

“En familjemiddag” av Kazuo Ishiguro, Novellix (2018)

Novell om en familj med öppet slut och mycket mellan raderna. Vad är det egentligen som hänt deras mamma och vad händer med de övriga? Jag har använt novellen i Svenska 3, men den kan säkert fungera även i år 1 och 2. Det som kan göra den lite svår är att så mycket är implicit.

“Handkraft” av Torgny Lindgren ur Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade, Norstedts, (1972)

En novell i skolmiljö som handlar om Tomas vars liv förändras till det bättre när han blir av med ena handen i en olycka. Från att ha varit i det närmaste osynlig i klassen blir han istället dess centrum. När hans kraft börjar försvinna gör han något drastiskt för att få den tillbaka.

“Min son blir inte snickare” av Karin Boye ur Bebådelse, Albert Bonniers Förlag, (1941)

Berättelsen om Karl-Gunnar som efter ett besök på ett snickeri där Åström arbetar när en dröm om att få bli snickare. Något hans pappa definitivt inte accepterad. Om klass, förutfattade meningar och synen på yrken.

“Omstart” av Boel Bermann ur Maskinblod 3, Affront, (2014)

En kort och ganska vacker novell som utspelar sig efter katastrofen när aska faller som snöflingor över människorna. Här finns ett hopp om en bättre värld uttalat av en ängel. Jag har använt novellen i Svenska 2 och 3, men den skulle troligen fungera även med yngre elever. Då krävs nog en närläsning då mycket står skrivet mellan raderna.

“Slut på läsåret” av Mariana Enriquez ur Det vi förlorade i elden, Norstedts, (2017)

Det här är något av det mest obehagliga jag har läst, men samtidigt är det “bara” en berättelse om en elev på gymnasiet, men Marcela är en person som utan tvekan är en aning ur balans. Jag hade nog tvekat att använda den på högstadiet, men på gymnasiet passar den.

“Vänner” av Ester Roxberg, ur Korridorer (2020)

En novell om två vänner som semestrar ihop med den enas familj och deras förhållande förändras när en av dem får veta mycket mer om den andra. Roxberg bjuder på en fin och viktig novell om saker som vi brukar dölja. Klass är också ett viktigt tema. Den vänder sig till högstadiet, men som även fungerar i Svenska 1.

“Väskhållaren” av Ninni Holmqvist, publicerad i novellsamlingen Färdlektyr (2004)

En enkel och riktigt bra novell som utspelar sig under en utekväll då huvudpersonen som vanligt blir lämnad att vakta sina kompisars väskor. När hon träffar en annan tjej i samma situation förändras allt. Den här novellen har jag använt i Svenska 1, men skulle funka även i år 8-9.

 

Ett tidigare inlägg med tio favoritnoveller som jag brukar använda i undervisningen och tips om andra bra noveller från poddarna Malin och Cissi kan du läsa här.

 

Böcker jag ser fram emot i mars

Vårutgivningen fullkomligt exploderar i mars och det är därför jag tänker ägna månaden åt att läsa vårnyheter. Det finns en lång rad böcker som jag ser fram emot att läsa:

Klara och solen, Kazuo Ishiguro, Wahlström & Widstrand, 2 mars

Catfight Nidbilder av kvinnor i grupp, Johanna Wester, Romanus & Selling, 3 mars

I hjärtat av Ådala, Åsa Liabäck, Printz Publishing, 3 mars

Var inte rädd för mörkret, Kristina Agnér, Albert Bonniers Förlag, 3 mars

När allt står på spel, Philip O’Connor, Haidar Hadari, Bonnier Carlsen, 4 mars

Utan offer, ingen seger, Philip O’Connor, Haidar Hadari, Bonnier Carlsen, 4 mars

Främlingsfigurer, Mara Lee, Albert Bonniers Förlag, 5 mars

Evigheters evighet, Ásta Fanney Sigurðardóttir, Rámus förlag, 5 mars

Norrskensnatten, Anna Kuru, Modernista, 5 mars

Shuggie Bain, Douglas Stuart, Albert Bonniers Förlag, 9 mars

Hon kallades hemmasittare, Nadja Yllner, Bokförlaget Forum, 10 mars

Eufori En roman om Sylvia Plath, Elin Cullhed, 11 mars

Em, Kim Thúy, [sekwa], 13 mars

De bortglömda namnens bok, Kristin Harmel, Lavender Lit, 15 mars

När bergen sjunger, Nguyễn Phan Quế Mai, Historiska Media, 15 mars

Pengarna, Bengt Ohlsson, Bonnier Carlsen, 15 mars

Brinn mig en sol, Christoffer Carlsson, Albert Bonniers Förlag, 16 mars

En sång för dig, Marc Levy, [sekwa], 16 mars

En plats för oss, Fatima Farheen Mirza, Bokförlaget Forum, 17 mars

En uppblåst liten fittas memoarer, Aase Berg, Albert Bonniers Förlag, 19 mars

Codex 1962, Sjón, Rámus förlag, 21 mars

Ett färgat liv, Ulrika Nandra, Bokförlaget Forum, 24 mars

Je m’apelle Agneta, Emma Hamberg, Piratförlaget, 24 mars

Alla ljuger, Camilla Grebe, Wahlström & Widstrand, 25 mars

Är mor död, Vigdis Hjorth, Natur & Kultur, 25 mars

Min storslagna död, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren, 26 mars

Vem har sagt något om kärlek?, Elif Ali, Rabén & Sjögren, 26 mars

Vi röstar om vi saknar mamma, Nina Pascoal, Albert Bonniers förlag, 26 mars

Försvinnande värld, Julia Phillips, Norstedts, 29 mars

Hemligheter i Havanna, Rachel Rhys, Etta, 30 mars

Mina tankar kring Nobelpriset i litteratur

När fyra forna kulturkollare tippade vinnaren av årets Nobelpris i litteratur konstaterade vi att vårt tålamod med Svenska Akademien börjar ta slut. Mycket handlar om skandalerna kring Jean-Claude Arnault och det faktum att så många ursäktat och skyddat honom, men också om det olämpliga i att året efter en sådan skandal prisa en författare som Peter Handke. Ledamöterna kan tala sig blåa om att Nobelpriset är opolitiskt och att de prisar litteratur, inte författarens åsikter, men det går inte att komma ifrån att valet av en så kontroversiell författare sänkte Nobelprisets status ytterligare.

För mig började det redan när Bob Dylan fick priset 2016. Visst kan jag köpa några av de argument Sara Danius för fram i boken Om Bob Dylan, men för mig försvann en del av skimret redan då. Kanske är jag en litteratursnobb, men jag uppskattar ett pris som lyfter smalare författarskap än de flesta andra priser. Det är också skälet till att jag inte blev speciellt imponerad när Kazuo Ishiguro fick priset året efter. Visserligen med ett japanskt ursprung, men otvivelaktigt en brittisk författare som dessutom redan når en bred publik.

Precis som Ann Lingebrandt skriver i sin text med rubriken Den här gången har Svenska Akademien inte råd att ställa till med en skandal (Sydsvenskan, 2020-10-01) är 2020 något av ett ödesår för Nobelpriset igen.  Vi behöver en värdig pristagare och precis som Lingebrandt påpekar handlar värdighet inte bara om litterära kvaliteter. Priset är inte opolitiskt, vilket situationen för t.ex. Svetlana Aleksijevitj tydligt visar. Jag håller med om att vi behöver fler pristagare som står för något mer än bara en bra bok eller två. Nobelpriset har inte råd med fler Dylans som inte är intresserade av priset eller Handkes som har åsikter som inte bara provocerar, utan faktiskt förnekar folkmord. Att ge priset till en författare som är så tydligt politiskt är en politisk handling och att då ursäkta sig med att litteraturen ska stå i centrum är bara dumt. Svenska Akademien behöver ta ett kliv ut i verkligheten och faktiskt tänka över vilket roll de vill ha i den litterära världen.

Valet av pristagare 2020 är ett ödesval. Som Lingebrandt lyfter måste Nobelpriset bli ett pris för hela världen och det krävs dessutom förnyelse i Nobelkommittén. Att två av fem utomstående ledamöter hoppade av efter endast ett års arbete ser verkligen inte bra ut. Nej, det är inget “världsförbättrarpris”, vilket Lingebrandt också påpekar, men det får inte heller bara vara ett pris för avdankade västerländska författare som akademiledamöterna läst i sin ungdom. Inte ens det här århundradet har priset delats ut till lika många män som kvinnor och den geografiska spridningen är långt ifrån imponerande. Visst finns det författare som bott och verkat i andra världsdelar än Europa och Nordamerika, men de är få. Språken som de skriver på är också ofta språk som kan kopplas till forna kolonialmakter.

Jag tippade i dagens tidigare inlägg och tänkte försöka mig på att bredda listan något (de första fyra på listan hittas också i morgonens inlägg). Ingen ska självklart prisas bara för att de råkar vara kvinnor eller från en annan del av världen än den engelskspråkiga, men med tanke på hur många gånger priset gått till en författare bara för att han råkat vara man från Europa är någon slags kvotering ändå på sin plats. Någon gång måste blicken lyftas. Att de som prisas ska vara “värdiga vinnare”, vilket bland annat betyder stora författare, är självklart, men det behövs en bredd på pristagarna som saknats från början. Då kunde vi skylla på hur världen såg ut, men det funkar inte riktigt längre. Nu tyder ett allt för ensidigt prisande snarare på en rejäl dos inskränkthet.

Ngũgĩ wa Thiong’o kommer från Kenya och numera skriver på sitt modersmål kikuyu, något som bidrog till att han fängslades. En författare som verkligen kämpar för att sprida litteraturen till andra än de som läser på de forna kolonialspråken och det är riktigt viktigt. Jag hade gärna sett honom få Nobelpriset.

Ann Carson är visserligen från Kanada, men är kvinna och poet, vilka båda är underrepresenterade bland forna vinnare. Det som kan tala emot henne är att Rebecka Kärde, en av de tre externa medlemmarna i Nobelkommittén, översatt delar av hennes produktion till svenska. Jag håller ändå en tumme för Carson, som jag visserligen läst för lite av, men ändå tycker är briljant.

Bei Dao är också han poet och kommer från Kina. Det som ligger honom i fatet är att han inte längre är speciellt produktiv, men det har ju inte hindrat Svenska Akademien förr. Att Göran Malmqvist översatt torde inte spela någon roll länge. Det här med översättare är dock lite märkligt kan jag tycka, för en merit som kan ge en plats i Svenska Akademien är just förmågan att översätta litteratur från för oss smalare litteraturländer och då är det inte konstigt om översättaren sitter på en av de 18 stolarna.

Hiromi Itō är en spännande poet från Japan och även om bara en bok översatts till svenska har hon varit stor i sitt hemland sedan 70-talet. Jag lyssnade på henne i samtal med Martina Montelius på Stockholm Literature 2016 och det var ett helt absurt och samtidigt väldigt intressant samtal. Helt klart kommer Svenska Akademien höja sitt anseende hos mig om de väljer att ge priset till en kvinna som skriver dikter om bland annat kvinnors sexualitet.

Jamaica Kincaid från Antigua är en frispråkig och spännande dam som skriver böcker från en miljö som sällan skildras i litteraturen. I alla fall inte i den litteratur som når oss. Kincaid är rolig och vass, något som behövs. Läs gärna den här intervjun från Vi Läser 2:2018.

Han Kang från Sydkorea är i början av sin karriär och egentligen är det nog för tidigt för henne, men även Olga Tokarczuk måste anses vara det. Ska det bli några yngre pristagare måste författare med färre verk väljas. Kang är helt klart speciell och en författare som få inte kan beröras av.

Etgar Keret från Israel är kanske för ung och oerfaren även han, men har skrivit såväl novellsamlingar som självbiografiska böcker och filmmanus. Dessutom har han skrivit flera böcker som vänder sig till yngre läsare och det vore en spännande breddning av pristagarlistan.

Maryse Condé från Guadeloupe vann det alternativa Nobelpriset 2018 och det gör att jag tror att hon diskvalificerade sig för ett äkta pris. Att Svenska Akademien skulle “härma” den grupp som utmanade dem när de själva inte kunde dela ut priset känns otänkbart. Jag blir dock gärna överraskad. Även henne har Vi Läser träffat. Haruki Murakami tackade för övrigt nej till det alternativa priset efter att ha avslöjats som en av de tre nominerade och det kändes som ett strategiskt beslut. Eftersom Murakami kritiserats för sin ibland taskiga syn på kvinnor vore det dock inte något smart val av ge honom Nobelpriset i år.

För övrigt anser jag att Ko Un från Sydkorea är en fantastisk poet, men att välja honom i år vore riktigt smaklöst med tanke på att han under #metoo anklagades för sexuella trakasserier av den yngre poeten Choi Young-mi. Riktigt så världsfrånvända kan väl Svenska Akademien ändå inte vara.

 

Vad krävs för att nomineras och sedan vinna?

Jag hittade ett gammalt inlägg på Kulturkollo om vad som krävs för att bli en pristagare av kulturella priser. Något att spinna vidare på helt klart. Som någon som alltid brukar räkna på könsfördelning och annan representation måste jag också lyfta de nominerade till Årets bok innan jag går vidare.

Kriterierna för priset är:

  • Hög språklig kvalitet
  • Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
  • Tilltala en bred läsekrets
  • Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

I år ska böckerna dessutom ha getts ut på svenska mellan 1 maj 2019 och 30 april 2020.

De nominerade väljs ut av redaktörer på Bonniers Bokklubb och ambitionen är enligt hemsidan att “tillsammans med svenska folket hylla boken”. När de 12 nominerade titlarna är presenterade är det nämligen läsarna som röstar och vinnaren brukar därför bli en (svensk) författare med en stor medial plattform och en stor läsarskara som också är aktiva på sociala medier och är vana vid att rösta digitalt.

Årets bok har delats ut fyra gånger till två män och två kvinnor, alla svenska. Visst låter det ändå hyfsat jämlikt? När årets nominerade avslöjades i år var väl mångfalden minst sagt sådär. Av de tolv nominerade böckerna var 11 av 12 skrivna av vita kvinnor. Jag inser att en stor del av den litteratur som skulle kunna vara aktuell för priset är skriven av just kvinnor, men det är ändå lite enögt. Som om böcker värda att hylla alltid är skrivna av vita kvinnor. Ett steg framåt från de vita männen kanske. Eller så är det precis lika illa. Det hade ju varit lätt att slänga in En halv värld bort av Mike Gayle för att slå två frågor i en smäll, men den är ju utgiven av Norstedts och det är inte Bonniers Bokklubbs favoritförlag.

När det gäller de stora bokpriserna finns det annars några tydliga “regler”. Du ska vara man, från Europa, på rätt sida 50 (och med rätt menar jag att du ska ha passerat 50 med råge) och självklart ska du också vara vit. Invandrade författare räknas inte i finkulturella sammanhang om du inte är finkulturell författare som lever i exil i land i Europa, som Gao Xingjian eller så är du i princip född i Europa och skriver böcker som utspelar sig där som Kazuo Ishiguro.

Något annat som är påtagligt är att det är högstatus att skriva böcker som på något sätt anknyter till andra världskriget. Varje gång jag läser en nomineringslista letar jag efter boken som är skriven av en vit man, gärna över femtio, som handlar om andra världskriget. Där brukar jag ha hittat vinnaren. Faktum är dock att jag anar nya trender.

En trend som är tydlig är nominerade böcker som är historiska och gärna omskrivningar av klassiska verk. Vi har t.ex. Kamila Shamsie som tilldelades Women’s Prize for Fiction 2018 för sin Home Fire och The Silence of the girls av Pat Baker som nådde den korta listan för samma pris 2019 och så i år när såväl A Thousand Ships av Natalie Haynes som The Mirror and the Light av Hilary Mantel och Hamnet av Maggie O’ Farrell. Den nya tidens snobblitteratur kanske är böcker skrivna av kvinnor som handlar om en svunnen tid och kräver en rejäl dos kunskaper om såväl litteratur som historia.

Kanske är det så att Årets bok faktiskt bryter normer istället för upprätthåller dem. Möjligen har de varit ovanligt kassa på just snoppkvotering, men det kanske inte spelar så himla stor roll? Eller är det tvärtom så att alla som sitter i juryn för ett pris verkligen behöver tänka några varv till innan de redovisar sin lista med nominerade? Det var tröttsamt att höra att det är kvalitet, inte kön eller ursprung, som har betydelse när alla stora priser gick till vita män från väst och det är ärligt talat lika tröttsamt även om det nu handlar om kvinnor. Vi behöver bredden och jag kan tycka att det är mer renhårigt att som Women’s Prize for Fiction eller Comedy Women in Print Prize eller för den delen Svenska Deckarakademins pris för bästa deckare tydligt göra klart vad målgruppen är än att låtsas att vem som helst kan bli nominerad.

Samtidigt kan jag inte hjälpa att det skaver lite när priser inte alls ser till mångfalden bland sina nominerade. Jag återkommer ofta till Chimamanda Ngozi Adichies TED-talk med titeln The Danger of a single story, där hon talar om vikten av att vi får ta del av olika sorters berättelser från olika platser och situationer. Det behöver inte handla om att alla priser måste ha nominerade från jordens alla hörn, men någon form av bredd gällande de författare och de böcker som nomineras behöver det ändå vara. Det håller inte att hävda att det helt enkelt handlar om att de bästa blivit nominerade, för vi vet alla att ett urval inte sker i ett vakuum och att det går att tänka några varv till innan en lista utan någon som helst mångfald presenteras.

 

 

Photo by Kaboompics .com from Pexels

 

O spanar på bokrean 2020

Jag är inte jätteimpad av bokrean som den sett ut de senaste åren, men jag vet ju att jag kommer att köpa ett gäng böcker och självklart har jag klickat runt på diverse sajter och bläddrat i kataloger. Däremot har jag inte så mycket koll att jag kan garantera att mina länkar leder dig till det bästa priset, men jag tror det.

Det finns några titlar jag verkligen tycker att du ska köpa!

Jag absolut älskade Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid, men jag har insett att vissa verkligen avskyr den. En bok som väcker starka känslor är det utan tvekan och jag rekommenderar den varmt.

En annan favorit är Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet. Om du inte läst den tycker jag definitivt att du ska investera i den. Fantastisk miljö och en gripande berättelse om att leva vidare utan sitt livs kärlek.

Dikter och prosa 1952-2004 av Tomas Tranströmer är en bok att äga. Om du inte gör det så tycker jag att du borde ändra på det. Det är nästan en order.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en berättelse om andra världskriget i Grekland och en lärarinna som ser till att hennes elever är säkra och återberättar Illiaden för att tiden ska gå. Läsvärd och välskriven.

En av de bästa böcker jag läste 2019 var Pachinko av Min Jin Lee. En helt fantastisk släktkrönika om en sydkoreansk familj som med tiden flyttar till Japan. En tegelsten, men en intressant, allmänbildande och faktiskt lättläst sådan.

Vill du läsa välskrivna och underhållande berättelser med en allvarlig touch? Då rekommenderar jag Överraska mig av Sophie Kinsella och En annan Alice av Liane Moriarty.

Har du någon i din närhet som snart blir tonåring eller kanske just blivit det? Då rekommenderar jag Note to self: Rutiga byxor funkar inte här av systrarna Marie Hammar och Abbe Wahlqvist. Det är berättelsen om Ottilia, kallad Otto, som flyttar från Linköping till Lidingö och desperat försöker passa in.

För de lite äldre tonåringarna och alla vuxna är Slutet av Mats Strandberg ett måste i bokhyllan. Om du inte läst den tycker jag verkligen att du ska göra det.

Nu är det ju så att jag absolut inte ska köpa något, men om jag ångrar mig, vilket jag självklart inte kommer att göra, skulle jag kunna tänka mig att köpa följande böcker.

På Akademibokhandeln finns Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm på rean, men det krävs att du blir medlem i Akademibokhandelns vänner, vilket du kan bli utan kostnad. Jag vet egentligen inte om jag tycker att 149 kronor är sådär superbilligt, men det här är en bok jag vill läsa och äga.

Jag har ju, pinsamt nog, varken läst Tjänarinnans berättelse eller Gileads döttrar av Margaret Atwood och de finns både till ganska vettiga reapriser.

Bleknande berg av Kazuo Ishiguro lockar också. Som historielärare vill jag självklart lära mig mer om andra världskriget och som svensklärare är det alltid kul att läsa böcker av författare som fått Nobelpriset.

Cilla Naumann är en av mina absoluta favoritförfattare, men märkligt nog har jag tappat bort henne lite och faktiskt inte läst senaste boken Den oändliga familjen. Måste erkänna att jag blir lite köpsugen.

 

Vilka böcker lockar dig på årets bokrea?

Sammanställning av Århundradets kalender

I december har jag delat några kulturella höjdpunkter från de två decennier som gått av detta det 21:a århundradet. Många böcker, men också filmer, tv-serier och låtar som ligger mig varmt om hjärtat. Självklart har mycket bra fått väljas bort, men jag är ändå nöjd med mitt urval och önskar er trevlig läsning så här på juldagen.

1 december Ett litet liv av Hanya Yanagihara

2 december Gilmore Girls

3 december Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

4 december Black Swan

5 december Busters öron av Maria Ernestam

6 december Chasing Pavement med Adele

7 december Fortfarande Alice av Lisa Genova

8 december The Good Wife

9 december Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

10 december Never let me go av Kazuo Ishiguro

11 december Be Mine! med Robyn

12 december Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid

13 december Ett rum i våra hjärtan

14 december Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

15 december Six feet under

16 december Fuck you med Lily Allen

17 december Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell

18 december En oväntad vänskap

19 december Grey’s Anatomy

20 december Memorys bok av Petina Gappah

21 december Amélie från Montmartre

22 december Vitsvit av Athena Farrokhzad

23 december Paradisträdgården av Amy Waldman

24 december Håll ut med Bo Kaspers Orkester

 

Saknar du någon bok kan det vara så att jag skrivit om just den under tidigare julkalendrar. Du hittar dem här. Annan kultur kan ha tagits upp bland de kulturella minnen jag skrev om i somras. Dem hittar du här.

Ett läsprojekt om Nobelpriset och några litteraturpristagare

Ibland återanvänder jag arbetsområden som jag är nöjd med om som jag tror fungerar även med nuvarande klasser, men andra gånger vill jag jobba med något nytt som jag inte redan prövat. I år har jag läst Jack i helklass i Svenska 1 för första gången och i Svenska 3 har jag just genomfört ett läsprojekt med kortare texter skrivna av nobelpristagare i litteratur. Vi kommer att läsa hela romaner senare i kursen också (faktiskt har vi börjat med Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler) men just det här projektet handlade mer om allmänbildning än läsning egentligen. Målet var att eleverna skulle få veta mer om Nobelpriset i litteratur och dessutom få smaka lite på några av författarnas texter.

Som förberedelse läste jag kortare texter av flera pristagare, varav några nya för mig och valde ut några som jag trodde skulle passa mina elever. Eftersom mitt mål är att läsa texter av alla pristagare har förberedelserna för det här arbetsområdet verkligen varit ett exempel på hur jag som svensklärare faktiskt kan förena nytta med nöje.

Första texten vi läste tillsammans var en klassisk novell, nämligen “Berg som vita elefanter” av Ernest Hemingway som fick priset 1954. Jag läste novellen högt och eleverna fick sedan i par fundera kring frågeorden var, när, vilka och vad? Just vad som egentligen hände var det som stod i fokus. Vi pratade isbergsteknik och de fick beskriva vad som fanns över och under ytan. Det här är en novell som på ytan är enkel, men som var en utmaning för flera elever. Det finns en sannolik tolkning som de flesta också hittade och höll med om, men några hade svårt att läsa mellan raderna, eller hitta den dolda delen av isberget.

Novell nummer två var “Fadren” av Bjørnstjerne Bjørnson som fick priset 1903. Jag inledde med att berätta att jag själv tyckte om novellen när jag läste den, men att jag fortfarande funderade över vad som egentligen hände och vad slutet betyder. Elevernas uppgift var att först läsa novellen enskilt och fundera kring detta själva. Därefter fick de göra en Chambersanalys i grupper om 2-3 och dessutom fundera kring slutet, novellens teman och dess budskap. Jag var lite orolig att de skulle ge upp, då det verkligen finns väldigt många sätt att tolka novellen på, men det blev riktigt bra samtal i de mindre grupperna där de flesta verkligen närläste och försökte tolka det som stod. Frågor som kom upp var t.ex. Var är barnets mor?, varför vill fadern att sonen ska döpas ensam?, vad menade prästen när han sa att sonen var en välsignelse?, finns sonen på riktigt, eller är det en metafor för en mans förändring?, är han så ensam att han hittar på en son? Några fastnade i det religiösa temat och andra jämförde med Selma Lagerlöf och Kejsarn av Portugallien som också porträtterar en far som lever för sitt barn. Det blev en oväntat bra lektion.

Vi fortsatte med dikten “Vimmelkantig” av Wizlawa Szymborska från diktsamlingen Nära ögat från 1996. Den handlar om slumpen som gjorts oss till just den vi är och att vi hade kunnat tilldelas eller valt en annan dräkt i “naturens garderob”. En dikt fylld av bildspråk och metaforer, men ändå en ganska lättläst dikt om livet och hur det blev som det blev. Jag rekommenderar den och tycker att den leder till många fina samtal.

En lektion ägnades åt de svenska nobelpristagarna i litteratur, men fokus på Tomas Tranströmer. Det jag inte hade koll på var hur många av pristagarna som också satt i Svenska Akademien när de fick priset. Lite märkligt.

Vi lyssnade på, läste och analyserade två dikter av Tomas Tranströmer gemensamt. Först den klassiska “Romanska bågar” och därefter “C-dur”. Analysen gjordes utifrån Joakim Stenshälls (Riksteaterns) modell för scenkonst som kallas “En väv av tecken“. Första steget är att beskriva det man ser, eller i det här fallet det man hört och läst. Jag gick varvet runt och alla elever fick bidra med något de iakttagit. Det kunde handla om form, ordval, karaktärer eller diktjaget. Någon räknade helt enkelt raderna, andra såg upprepningar och/eller metaforer. De som ville fick säga pass, men de flesta valde att säga något. Dikten projekterades på white-boarden och jag kunde stryka under, ringa in och anteckna nyckelord utifrån deras kommentarer.

Steg två handlar om att tolka. Det kan handla om stämningen, känslor som väcks, betydelsen av ordvalen, hur situationen kan tolkas, vilka teman som texten innehåller, vilken betydelse dikten har och vad författarens budskap är. Här lät jag eleverna säga det de tänkte på rakt ut och det funkade fint. Ovanligt många bidrog, kanske för att de redan var inne i dikten efter den mer beskrivande delen.

Tredje och sista steget handlar om reflektion. Då går samtalet lite utanför texten och eleverna får associera, koppla och blanda in egna tankar, känslor och åsikter. De två sista stegen gick ihop lite, men samtalet flöt ändå på ganska bra. Ibland flikade jag in en följdfråga för att få analysen att gå djupare.

Speciellt samtalet kring “Romanska bågar” blev väldigt intressant. Vi fastnade i funderingar kring att vara färdig och om det är detsamma som att vara nöjd eller inte. Är det alltid en fördel att ständigt försöka utvecklas, eller skapar det stress?

Två noveller av Herta Müller “Kungen sover” och “Äppelträdet” blev underlaget till en lektion, tillsammans med Harold Pinters korta text “Spegeln”. Alla tre ur boken Fler Nobeller. Eleverna fick sitta i grupper om fyra och turas om att läsa texterna högt. Uppgiften de fick till Müllers texter var att dels fundera över symboliken som är väldigt tydlig speciellt i “Äppelträdet”, men också analysera hennes språk. Vi gjorde sedan en grammatisk analys av “Kungen sover” och det blev tydligt att den i princip bara innehöll huvudsatser och att nominalfraserna var väldigt enkla. Ändå upplevde eleverna att de fick tydliga beskrivningar och en bra bild av vad som hände. Att använda grammatisk analys för att sätta ord på hur en författare använder språket är något jag gör allt för sällan, men tänker att jag borde göra. Istället för den mycket oprecisa beskrivningen “språket känns hackigt” kunde vi tillsammans hitta ett mycket tydligare sätt att beskriva Müllers språk.

Herta Müller var nog den författare hittills som splittrade gruppen mest. Några absolut älskade hennes sätt att skriva och hur hon använde språket. En elev påpekade t.ex. att hon använde ordet “inte” på ett oväntat sätt och en annan tyckte om de många bibliska kopplingar i “Äppelträdet”.

Pinters text “Spegeln” är väldigt kort och eleverna enades till slut om att den nog ska ses som en monolog. Någon novell tyckte de i alla fall inte att det var och de uppfattade den inte heller som en dikt. Texten handlar om en man som ser sig själv i spegeln och inte känner igen sig själv. Han menar att han “bytt ansikte”, vilket ledde till intressanta samtal kring förändring.

Skolbiblioteket har köpt in ett antal av de noveller av Nobelpristagare som Novellix gett ut och dessa fick eleverna använda när de valde varsin författare att fördjupa sig i. Mest populära valet var Kazuo Ishiguro, följd av Tomas Tranströmer, Bob Dylan, Toni Morrison och John Steinbeck. Uppgiften var att läsa om “sin” författare och sedan presentera hen och någon/några av hens texter i liten grupp. Valet av en ganska enkel uppgift kom sig av att många av klassens elever varit borta då de deltagit i skolan cabaret. Det här var något de kunde fixa själva ganska enkelt och rent krasst var det inte heller någon katastrof att vissa inte hann. Jag är egentligen stenhård med att uppgifter ska göras och det i tid, men här fick jag helt enkelt välja bort strid.

Huvudexaminationen var istället en lyrikanalys. Lektionen innan analyserade eleverna dikter i par och själva provet skrevs i DigiExam. De dikter jag hade valt ut till övningslektionen var “Det är vackrast när det skymmer” av Pär Lägerkvist och “Slutet och början” av Wizlawa Szymborska och på provet fick de välja mellan att analysera  “Nocturne” av Tomas Tranströmer eller “Somliga gillar poesi” av Wizlawa Szymborska, två dikter som de (med 99% säkerhet) såg för första gången.

Alla läsprojekt behöver utvärderas och när jag ser tillbaka på det här är jag ändå ganska nöjd. Kanske hade jag kunnat välja ut några författare och djupdyka lite mer i deras texter och då fått djup, men å andra sidan förlorat bredden. Jag vet inte heller om jag kommer att behålla elevernas författarpresentationer om jag kör projektet igen, då det var mer av en praktisk lösning utifrån de förutsättningar jag hade just i år. Det som gjort mig glad är att de flesta av texterna faktiskt gått hem hos eleverna och vi har haft många intressanta samtal kring text. Nu återstår bara att läsa och bedöma lyrikanalyserna.

 

 

Århundradets kalender del 10

Idag är det Nobeldagen och självklart ville jag därför skriva ett inlägg som anknyter till detta. Det var däremot inte jätteenkelt att hitta böcker av litteraturpristagare från de senaste tjugo åren och ännu svårare att hitta sådana som jag läst, men inte haft med i tidigare julkalendrar. Valet föll till slut på Never let me go av Kazuo Ishiguro, som inte tillhör mina absoluta favoritböcker, men ändå är bra nog att uppmärksamma. Det är dessutom en bok som jag fortfarande tänker på ibland, trots att det var många år sedan jag läste den.

I Never let me go får vi lära känna Kathy, Ruth och Tommy som är elever på Hailsham, en internatskola på den engelska landsbygden. Vi förstår snart att allt inte står riktigt rätt till på skolan, men exakt vad det är som händer klargörs ganska sent. Något som jag tycker är extra spännande är att boken tycks utspela sig både för länge sedan, i nutid eller till och med i framtiden. Det är en dystopisk värld Ishiguro målar upp, men samtidigt något som mitt cyniska jag kan se som sannolikt. Boken blev film 2010 med bland andra Carey Mulligan och Keira Knightley i huvudrollerna. Jag minns den som långsam, men bra.

Vilken nobelpristagarbok från det här århundradet vill du lyfta fram?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: