Tove Jansson

Tankar om bokrean och böcker jag absolut inte ska köpa

Släng dig iväg direkt, för mellan 7 och 10idag är det 4 för 3 på bokrean på Akademibokhandeln. Själv ska jag definitivt inte köpa något på rean i år heller (vem försöker jag lura?), men det skadar inte att undersöka utbudet.

Böcker jag redan läst och därför inte kommer att köpa

Silvervägen av Stina Jackson är riktigt bra och läsvärd.

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan var en av de bästa böcker jag läste förra året.

Höstdåd av Anders de la Motte är en välskriven spänningsroman.

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan är lättläst och charmig.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru är en knivskarp och mycket aktuell dystopi.

Vända hem av Yaa Gyasi är en lärorik, men också mycket välskriven bok.

Sara Lövestams fantastiska grammatikböcker Grejen med verb, Grejen med substantiv och pronomen, samt nya Grejen med ordföljd är böcker som måste ägas.

Till alla killar jag har gillat av Jenny Han är supercharmig.

Flera av de här titlarna finns i pocket redan, men går att köpa inbundna på rean för i princip samma pris.

 

Böcker jag inte läst, men absolut inte ska köpa ändå

Våldets historia av Édouard Louis är en bok jag är nyfiken på.

Behrang Behdjou är till vardags journalist på DN och på rean finns hans debutbok Gå med mig till ett hyfsat pris.

Jag har länge tänkt läsa något av Kjell Johansson och hans Familjen som finns på rean låter riktigt intressant.

Romaner av Tove Jansson innehåller kortromanerna Solstaden, Den ärliga bedragaren, Stenåkern och Rent spel.

 

Photo by Eugenio Mazzone on Unsplash

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Novellkalender enligt O del 8

“Berättelsen om det osynliga barnet” är en av novellerna från boken Det osynliga barnet och andra noveller av Tove Jansson, som utkom första gången 1962 och är den sjunde boken om Mumintrollen.

I “Det osynliga barnet” kommer flickan Ninni till familjen och hon har så dåligt självförtroende att hon blivit osynlig. Att behandla barn med sarkasm och elakhet är inget de mår bra av, men Muminmammans kärlek och omtanke gör henne gradvis mer synlig. En så fin metafor för vad trygghet kan åstadkomma.

Här kan du höra Tove Jansson läsa ur Det osynliga barnet och andra berättelser.

Vad jag inte borde sett och varför

Att vara självuppfylld innebär i regel att vara tom.

Så lyder ett citat av Atos Wirtanen, finlandssvensk ålänning, journalist, författare och nära vän med (och ett tag pojkvän till) Tove Jansson. Tydligen ska han ha inspirerat henne när hon skapade karaktären Susmumriken.

Men det här inlägget ska inte handla om varken Tove Jansson, Atos Wirtanen eller Snusmumriken, utan om män i Svenska Akademien som verkar ha förblindats av makt och tappat såväl vett som sans. De är självuppfyllda och tomma, mer som Morran eller kanske Stinky än någon annan invånare i Mumindalen.

Jag borde inte ha sett dokumentären Det slutna sällskapet. Det borde jag verkligen inte gjort, speciellt inte med tanke på att jag blev galet förbannad redan efter det korta klipp som visades på nyheterna. Nyfikenheten vann dock över förnuftet och jag fick helt klart skylla mig själv.

Redan i inledningen, när akademiledamöterna går in till högtidssammankomsten för två år sedan inför publik, med kungaparet i spetsen, inser jag hur märkligt det egentligen är att en institution tillåts vara så mossig i dagens samhälle. Ja, det är bra att en kvinna för första gången för in en kvinnlig ständig sekreterare, men det hela känns lite som en fars i alla fall med facit i hand. Speciellt när kameran zoomar in en man närmast dörren till höger. Jean-Claude Arnault, den 19:e ledamöten, den perfekte gentlemannen och Horace Engdahls vän och förebild.

Redan 1974 när Svenska Akademien delade ut Nobelpriset till Harry Martinsson och Eyvind Johnson, två av deras ledamöter, talades det om “kamratkorruption” och Sven Delblanc skrev att det “luktade nära nog försnillning”. Det var inte felaktigt enligt Svenska Akademiens stadgar. Arnault och hans fru Katarina Frostensson drev klubben Forum, som var en mötesplats för de intellektuella och stöddes av Svenska Akademien. Just nu undersöks om det skulle kunna kallas försnillning, eller om det “bara” handlar om “kamratkorruption” och jäv. Osmakligt är det oavsett och även om Engdahl försökt stoppa priser och utmärkelser till akademiledamöter, finns det annat att ge bort som lägenheter med hyressubvention och en pensionsförsäkring till ständige sekreteraren. Helt normalt förfarande menar Engdahl. Att ge stipendier och priser till nära vänner eller ge miljonbidrag till deras exklusiva klubbar är inte heller något annat än helt normalt. Stig Larsson tycker självklart att han förtjänar pengarna och borde fått mer. Engdahl håller med och menar att Stig Larssons författarskap är så exceptionellt att det är helt naturligt att prisa honom. Arnault är så himla snäll att han köper en lägenhet till Svenska Akademin i Paris och därefter får betalt för att förvalta den. Helt normalt för Horace och hans polare. De förtjänar ju allt de får. Osmakligt för de flesta andra som inte är självuppfyllda och tomma.

Osmakligt är också hur många som skyddat Arnault genom åren, trots att “alla” vetat vad han gjort. Många var de som visste om hur Arnault agerat mot kvinnor. Sture Allén har till och med fått ett brev av Anna-Karin Bylund redan 1996. Ett brev han avfärdade som nonsens. Det var inte det enda brev Allén fick om Arnaults opassande beteende. Jag undrar vilka mer som visste om brevet, eller förlåt, breven. Engdahl visste i alla fall om anklagelserna, men trodde inte på dem då, liksom han inte tror på dem nu.

Men varför ska Stig Larsson få så mycket plats? Kanske för att han, tillsammans med Jean-Claude Arnault, är Horace Engdahls enda vänner (om man får tro Engdahls före detta fru). Visst spelar han en viktig roll i trojkan, men någon storslagen författare är han sannerligen inte. Stig, Horace och Jean-Claude. Sicka jeppar. Allt handlar självklart om att de beundrar varandra och delar den perfekta smaken. Kodsystemet som Larsson redogör för är verkligen helt vidrigt. Ännu mer osmakligt är det att de inte verkar fatta hur deras beteende ser ut för utomstående. Självuppfyllda och tomma.

En av de sorgligaste saker i sammanhanget är att Sara Danius tvingades från sin post, men faktiskt är det också sorgligt att en stor poet har tappat fotfästet och anseendet under det senaste året. Katarina Frostenson har inte varit något stor personlig favorit, men det går inte att säga annat än att hon är skicklig. Ännu mer beklagligt är det kanske att Kristina Lugn, som varit en favorit, verkar ha blivit en av de självuppfyllda och tomma. För Lugn verkar det vara en ekonomisk fråga, men vissa uttalanden har fått mig att fundera. Att Horace Engdahl betett sig som ett svin kan jag ta. Faktiskt tror jag att han själv tycker att det är en inte helt osmickrande roll han fått det senaste året. Det självuppfyllda geniet som slåss för rätten till vivörliv och inte inser att han framstår tommare för varje ord som lämnar hans mun.

Det är nu ett drygt år sedan DN publicerade avslöjandet om hur den man, som då kallades Kulturprofilen, utnyttjat (minst) 18 kvinnor. Sara Danius meddelade snart att Svenska Akademien tar avstånd för Arnault och erkände hans opassande agerande. Horace Engdahl har å andra sidan inte lärt sig någonting och det finns fler akademiledamöter som sällar sig till honom. De självuppfyllda och tomma.

För Horace Engdahl handlar det till syvene och sist om att män är bättre lämpade än kvinnor. De kan få vara kuttersmycken till gentlemän, men helst inte ha åsikter som strider mot dessas eller på något sätt begränsar dem. De passar inte i Svenska Akademien. Själv är han invald på livstid och kommer sitta till sin död.

Jag funderar mer på att faktiskt skaffa en knytblus även om alla knytblusar i världen kan ge mig mitt hopp om manligheten åter.

 

Sammanställning av Kanonkalendern 2.0

Snart är det december igen och dags för en ny julkalender på bloggen. Innan jag avslöjar årets tema bjuder jag på en sammanställning av förra årets. Mest för att jag själv vill ha en för att få överblick, men kanske kan det glädja någon annan också.

1/12 1984 av George Orwell

2/12 Allt går sönder av Chinua Achebe

3/12 Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

4/12 Alfabet av Inger Christensen

5/12 Pappa Goriot av Honoré de Balzác

6/12 Andarnas hus av Isabelle Allende

7/12 Hägring 38 av Kjell Westö

8/12 Ett dockhem av Henrik Ibsen

9/12 Hur man botar en fanatiker av Amos Oz

10/12 Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

11/12 Att leva av Yu Hua

12/12 Frankenstein, Mary Shelley

13/12 Trollvinter av Tove Jansson

14/12 Anne Franks dagbok och 1947 av Elisabeth Åsbrink

15/12 Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

16/12 Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

17/12 Lasermannen av Gellert Tamas

18/12 Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson

19/12 Rötter av Alex Haley och Vända hem av Yaa Gyasi

20/12 The Awakening av Kate Chopin

21/12 Konspirationen mot Amerika av Philip Roth

22/12 Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist

23/12 En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

24/12 Juloratoriet av Göran Tunström

 

Topp 100 enligt O 2018

Jag gjorde en 100-i-topp 2010 och 2013 och nu tyckte jag att det var dags att uppdatera den. Alltid intressant, då vissa böcker jag vet att jag älskat nu finns så långt bak i minnet att jag knappt kommer ihåg mer än känslan av dem. Jag låter de gamla listorna vara kvar, men har utgått från listan från 2013 när jag gjort den nya topplistan. Vissa gamla favoriter har fått ge plats år nyare älsklingar, medan andra finns kvar. Målet är också att många olika genrer ska vara representerade, men max en bok per författare. Titlarna är på det språk jag läst boken på och de böcker jag skrivit om på bloggen är länkade till respektive inlägg.

  1. Blindheten, José Saramago
  2. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
  3. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid
  4. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
  5. Ghana must go, Taiye Selasi
  6. Att levaYu Hua
  7. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
  8. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides
  9. Medan mörkret faller, Anna Lihammer
  10. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
  11. Lång dags färd mot natt, Eugene O´Neill
  12. Förtöjningar, Per Wästberg
  13. Stål, Silvia Avallone
  14. The Barrytown Trilogy, Roddy Doyle
  15. Flickan och skulden , Katarina Wennstam
  16. We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler
  17. Den drunknadeTherese Bohman
  18.  American Wife, Curtis Sittenfeld
  19. Porträtt av ett äktenskap, Pearl S Buck
  20. Gyllene år, Laura Ingalls Wilder
  21. Emily gör sitt val, L M Montgomery
  22. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
  23. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
  24. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, E. Lockart
  25. Den vita staden, Karolina Ramqvist
  26. Lucca, Jens Christian Grøndahl
  27. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas
  28.  Mio min Mio, Astrid Lindgren
  29. Bara Alice, Maggie O´Farrell
  30. Hejdå ha det så bra, Kristina Lugn
  31. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  32.  Stendagböcker, Carol Shields
  33. Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson
  34. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
  35. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
  36. Man and boy, Tony Parsons
  37. Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire
  38. Memorys bok, Petina Gappah
  39. Vitsvit, Athena Farrokhzad
  40. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
  41. Onåd, J. M. Coetzee
  42. Kärlek het som chili, Laura Esquivel
  43. Låt tistlarna brinna, Yasar Kemal
  44. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru
  45. På stranden, Nevil Shute
  46. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
  47. Jag, En, David Levithan
  48. Mississippi, Hillary Jordan
  49. Blonde, Joyce Carol Oates
  50. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Bodil Malmsten
  51. All the bright places, Jennifer Niven
  52. Frälsningsarmén, Abdellah Taia
  53. Andarnas hus, Isabel Allende
  54. Vända hem, Yaa Gyasi
  55. Prins Charles känsla, Liv Strömquist
  56. Efter attentatet, Yasmina Khadra
  57. Paradisträdgården, Amy Waldman
  58. Busters öron, Maria Ernestam
  59. Jag älskade honom, Anna Gavalda
  60. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
  61. Den hemliga historien, Donna Tartt
  62. Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall
  63. Tidsklyftan, Jeanette Winterson
  64. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie
  65. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
  66. Musselstranden, Marie Hermansson
  67. The Awakening, Kate Chopin
  68. Vi, Kim Thùy
  69. Trollvinter, Tove Jansson
  70. Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs
  71. Wylding HallElizabeth Hand
  72. Buddha of suburbia, Hanif Kureishi
  73. Vita tänder, Zadie Smith
  74. Timmarna, Michael Cunningham
  75. Igelkottens elegans, Muriel Barbery
  76. The Slap, Christos Tsiolkas
  77. Norwegian wood, Haruki Murakami
  78. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui
  79. Alfabet, Inger Christensen
  80. Sharp Objects, Gillian Flynn
  81. Artighetsreglerna, Amor Towles
  82. Frukost på Tiffany’s, Truman Capote
  83. No och jag, Delphine de Vigan
  84. Fadren, August Strindberg
  85. I väntan på Godot, Samuel Beckett
  86. Ett litet liv, Hanya Yanagihara
  87. Allt går sönder, Chinua Achebe
  88. Sultanbrudens skugga, Assia Djebar
  89. Vi är en, Sarah Crossan
  90. Fortfarande Alice, Lisa Genova
  91. Allt som återstår, Elin Boardy
  92. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  93. Älskade, Toni Morrison
  94. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson
  95. The Hate U give, Angie Thomas
  96. Sorgegondolen, Tomas Tranströmer
  97. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
  98. 1947, Elisabeth Åsbrink
  99. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt
  100. Pojkarna, Jessica Schiefauer

Kanonkalendern 2.0 del 13

Idag är det Lucia och jag ska snart få njuta av mina estetelevers skönsång, följt av årets Cabarét där de flesta deltagarna kommer från samma program. I dagens bok finns inga lucior, men väl ett mumintroll och en rad andra figurer. Trollvinter är min favorit av Tove Janssons berättelser om mumintrollen, tätt följd av Det osynliga barnet.

Trollvinter är den sjätte boken om mumintrollen och den utkom första gången 1957. Den utspelar sig i januari, när mumintrollen brukar ligga i dvala och huvudpersonen är själva Mumintrollet, som oväntat vaknar och får uppleva en ny värld. Han får för första gången se snö och hittar Too-ticki och Lilla My på väg ner för backen sittandes på en av Muminmammans brickor.

Just det här att uppleva något nytt även om man faktiskt befinner sig på samma plats som vanligt är ett intressant perspektiv. Vi tror att vi vet allt om vår närmiljö och inbillar oss att ingenting förändras. Om det ändå gör det blir många osäkra och rädda för det nya.

Vill du lyssna till Tove Jansson när hon läser Trollvinter kan du klicka här. Det får bli mitt mystips denna decemberdag.

 

Jag önskar jag vore en lugn muminmamma

snifflilla-my2

Vem är du i Mumindalen, frågar Lyran och just idag (och ganska många andra dagar) önskar jag att jag vore den lugna och blida Muminmamman i sitt husliga förkläde. Det är jag inte.  Humöret har jag istället efter Lilla My, men trots att jag identifierar mig en del med henne, tycker jag att hon är lite väl elak. Jag kan visserligen också vara väldigt frispråkig och kanske väl vass ibland, så kanske ändå.

Jag gjorde samma test som Lyran och det visade att jag är Sniff. En social saksamlare som gärna umgås med vänner. Nära till känslor och snabbt rastlös. Det ligger lite i det, men jag har också ett stort behov av att vara ensam och skulle gärna sova hela vintern som muminfamiljen gör. Lite coolt hade det också varit att vakna ensam på vintern, som Mumintrollet gör, men Muminpappans båtäventyr klarar jag mig utan. Jag är lite som Sniff, som backar om det blir för mycket spänning. Jag är både för feg och för bekväm för de riktiga äventyren. En blanding av Sniff och Lilla My får det bli. Lilla Sniff kanske?

Jag får väl köpa mig en mugg med Sniff för de dagar jag inte är så arg på världen att min mugg med Lilla My får stå kvar i skåpet.

Dagens dam i december del 29

Skärmklipp 2015-12-28 19.57.54

Klart Tove Jansson måste få vara med. Mumin finns liksom överallt och har alltid funnit, i barnböcker, på tv (jag gillade serien med “riktiga” skådisar mer än den tecknade) och nu på muggar, skålar och allt möjligt annat. Någonstans har Mumin mer blivit ett varumärke än en litterär figur och det kan jag tycka är lite synd.

Tove Janssons första bok om de små vita figurerna och alla deras vänner i Mumindalen hette Småtrollen och den stora översvämningen kom ut 1945. Sedan följde Kometen kommer och Trollkarlens hatt och succén var ett faktum. Mina favoriter är Trollvinter, där Mumintrollet för första gången ser snö och Det osynliga barnet, där ett barn blir synligt med hjälp av kärlek. Här kan du höra Tove Jansson läsa Trollvinter. Det är många charmiga figurer som befolkar Mumindalen, min favorit är den arga My, som jag identifierar mig med. Enligt det här testet är jag dock mest lik Sniff.

Tove Jansson har också illustrerat och en rad böcker, bland annat Bilbo — En Hobbitts äventyr (1962) och Alice i Underlandet (1966). Faktiskt var det som illustratör hon inledde sin yrkesbana och hon utbildade sig vid Konstfack i Stockholm. Jansson har också skrivit en rad böcker utan ett enda Mumintroll, både för barn och vuxna. Dessutom en del dikter och sångtexter. Jag absolut älskade Höstvisa med musik av Erna Tauro.

Här med Marit Bergman:

 

 

Vilken är din favorit av hennes böcker?

JANSSON2ISO[1]

 

Tematrio − Vinterväder

temais

Jag är inte mycket för vintern måste jag erkänna. Några dagars snö kan vara okej, gärna kring jul, men mer än så behöver det inte bli. Idag handlar Lyrans tematrio om vintervädersböcker och här kommer mina tre:

 

1. Egentligen brukar mumintrollen sova bort hela vintern. I Trollvinter av Tove Jansson vaknar dock Mumintrollet mitt i sin vintersömn och får för första gången uppleva vinterväder. En riktigt fin bok.

2. Den långa vintern av Laura Ingalls Wilder handlar om just det. En lång, kall, vinter då maten tar slut i den lilla staden på prärien och familjen Ingalls svälter. Lauras blivande make Almanzo blir hjälte då han rider ut efter säd åt de hungriga, mitt under värsta snöstormen.

3. I Flickan med snö i håret av Ninni Schulman hittas en flicka död precis efter nyår. Det är en kall och snöig vinter i Hagfors och journalisten Magdalena Hansson, som just flyttat tillbaka till barndomsstaden, kan inte låta bli att lägga näsan i blöt. Måste ta och läsa vidare i den här serien!

 

%d bloggare gillar detta: