Chick-lit & feelgood

500 miles from you

På svenska är Jenny Colgan aktuell med Den lilla bokhandeln i hamnen (The Bookshop on the shore) men på engelska har även en tredje bok om livet i den lilla byn Kirrinfief i Skottland. Den heter 500 miles from you och utspelar sig både i Kirrinfief och i London. I Skottland finns sjuksköterskan Cormack och i London finns Lissa. Två personer med samma yrke, men helt olika arbetssituation. När de får möjligheten att byta jobb och därmed liv med varandra flyttar Cormack in i sjuksköterskehuset i centrala London, medan Lissa istället tar plats i hans lilla stuga i Kirrinfief. För Cormack är det mest en rolig grej att tillbringa tre månader i huvudstaden, medan Lissa har blivit rekommenderad att byta miljö efter att ha varit med om en minst sagt obehaglig händelse där en tonårspojke dödades. Kul idé och faktiskt ett riktigt bra utförande av Colgan.

Det är inledningsvis Lissa som står i centrum. Vi får följa henne i London och lära känna henne lite innan hon är med om det fruktansvärda och tre månader i Skottland ses som en del av hennes rehabilitering. Det och besök hos en online-psykolog som är minst sagt annorlunda. Jobbet i Kirrinfief är helt annorlunda än det hon är van vid och det är inte helt friktionsfritt när byborna ska möte en ny sjuksköterska. De är vana vid Cormack och Lissa är inte Cormack. Med två unga kvinnor som redan flyttat från England till Kirrinfief tycker de dessutom att det räcker. För jo, Nina och Zoe finns med på ett hörn.

Cormack får också en smärre chock när han anländer till London. Lissa bor i ett litet, opersonligt rum i ett hus för sjuksköterskor och att göra hembesök hos patienter i London är något helt annat än att göra det i Kirrinfief. Inte blir det heller direkt enklare när Lissa visar sig vara rätt ovillig ha ha någon som helst kontakt. Hon mjuknar dock och snart börja de höra av sig till varandra regelbundet och det är inte bara patienterna de diskuterar.

Det är kul att Colgan låter både en stadsbo dra till landet och en något osäker skotte hantera storstaden. Hon skriver om Cormacks och Lissas nya liv på ett underhållande sätt och det märks att hon både älskar och hatar de båda miljöerna, i alla fall lyckas hon levandegöra dem. Charmigt, underhållande och inte utan varken svärta eller djup är 500 miles from you ett rejält uppsving från den lite för mesiga The Bookshop on the shore.  Jag får helt enkelt det jag är ute efter, bra och välskriven feelgood.

Brevvännerna är en söt historia

Malin lever i ett stabilt äktenskap och har det på ytan ganska bra. Visst sörjer hon att gården inte längre har några djur, men maken har växlat över till skogsbruk och själv håller hon ställningarna hemma. Att fly in i böckernas värld lockar och därför är Bokbussens besök veckans höjdpunkt. Det är också genom den hon får en hemlig brevvän och snart skriver de till varandra regelbundet, först genom brev gömda på bussen och sedan via undersidan på en av de minst besökta hyllorna på det lokala biblioteket. Den Malin skriver till är anonym, men vi vet att han heter Erik och ganska nyss har flyttat från Stockholm till Norrtälje. De är två ganska ensamma själar och finner en speciell gemenskap trots att de aldrig träffats.

Brevvännerna är mitt första möte med Eli Åhman Owetz och den största anledningen till att jag läste den är nomineringen till Årets Bok. Det är en söt historia hon bjuder på och läsningen är trevlig. Jag gillar blinkningarna åt You’ve got mail och den trevliga miljön. Lite irriterad blir jag allt på Malin och hur svårt hon har för att kommunicera med sin familj, medan det går så lätt att skriva brev. Kanske är det symptomatiskt för ett äktenskap där det inte varit någon idé att prata. Underhållande och lättsamt blir betyget.

Nu har jag läst fyra av de nominerade böckerna och Camilla Grebes Skuggjägaren är min favorit så här långt. Ett par till kommer jag att läsa, men resten lockar inte jättemycket. Jag och juryn har inte riktigt samma smak i år känns det som.

Juni, juli, halva augusti

Det är snart sommar och Hanna har planerat en semester med två vänner, men när hennes mormor skada sig och behöver hjälp tvingas hon ställa in. Hennes föräldrar är upptagna pensionärer som behöver titta till huset i Marbella några veckor, systern Sara har ett viktigt jobb och en familj att tänka på, men Hanna hon är ju ensamstående och dessutom lärare med sommarlov. Klart hon ska åka till mormor den lilla byn Storsjöhöjden i Jämtland och vara där tills höstterminen börjar. När vi träffar Hanna första gången är hon alltså inte på väg till södra Frankrike, utan åker istället tåg mot Östersund. Som barn var Hanna alltid i Storsjöhöjden, men efter en sommar i tonåren som innehöll både en förälskelse och en hemsk händelse har hon inte varit där på 25 år.

Mormor Margit är en pigg 85-åring med både hund, hönor och hamster. Hamstern Piggelin har hon främst för att grannflickan Felicia gärna vill hälsa på den. Denna nioåring har charmat den gamla damen totalt och snart faller även Hanna för henne. Hennes pappa heter Mattias och bor på granngården där han sköter getter och tillverkar ost. Hennes mamma har flyttat till Berlin. Inte överraskande är Mattias Hannas ungdomsförälskelse, men även om mycket blir precis som man kan tro, är det här ingen helt förutsägbar bok.

Juni, juli, halva augusti är mitt första möte med Marie-Louise Marc och jag tycker att det är en riktigt trevlig bekantskap. Kanske har lite väl mycket tryckts in i samma bok, men mycket är bra och det är en bok att läsa i ett svep. Svensk sommar, landsbygd, trevliga karaktärer och ett gäng getter bjuder på några händelserika timmar. Det här är en väldigt bra bok i sin genre som jag hoppas når många läsare.

Tolv veckor med dig

Johanna Schreibers nya bok Tolv veckor med dig handlar om en man och en kvinna som träffas på ett bröllop och klickar direkt trots att de egentligen är väldigt olika. Johan är affärsjurist och en riktig karriärist, medan Linnea jobbar med välgörenhet. Han bär kostym, hon älskar tatueringar. En passionerad kväll i en bastu ger resultat, men kanske inte ett de räknat med. Jag måste erkänna att jag inledningsvis stör mig lite på att Johan och Linnea känns lite väl mallade och stereotypa. Visst är de olika, men jag blev lite trött på hur många gånger Linneas tatueringar nämndes. Det blev lite övertydligt och faktiskt kändes det som att Linnea förminskades.

Som tur är faller Johanna Schreiber inte i karikatyrfällan, utan låter sina karaktärer mötas på riktigt och dessutom visa fler sidor av sig själva. När Johan och Linnea bestämmer sig för att försöka vara tillsammans får jag som läsare lära känna dem mer och självklart finns det mer att upptäcka hos dem än den yta som av olika anledningar skrämmer bort andra.

Istället hamnar fokus på ganska vanliga problem eller utmaningar som ett förhållande för med sig. Det gäller att ens familjer och vänner klickar, eller i alla fall står ut med varandra och en ännu större utmaning för Johan och Linnea är att kastas in i en vardag innan de ens är säkra på att de är förälskade.

Vi får följa Johan och Linnea under några intensiva veckor och bjuds på en intensiv och underhållande berättelse om ett par som från början faller handlöst för varandra, men sedan börjar ifrågasätta hur rätt de egentligen är för varandra. Det är en välskriven och rapp historia som jag tryckte i mig under en dag. Så himla skönt med böcker som väcker läslusten i en tid då i alla fall min hjärna går på halvfart och inte lyckas tänka en sammanhängande tanke. Jag rekommenderar verkligen Tolv veckor med dig som sommarläsning. Det är en lättläst och välskriven historia som både underhåller och väcker tankar. Dessutom tar den dig med på resor som just nu inte går att göra i verkligheten och det är härligt att få lämna soffan ett tag.

 

If I never met you

Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör att jag tycker om Mhairi McFarlanes böcker, trots att de egentligen alltid är rejält förutsägbara. Jag tror att det handlar om hennes sätt att skriva med mycket humor och en stor dos popreferenser, men också att hon alltid skapar karaktärer som jag vill att det ska gå bra för.

I nya boken If I never met you heter huvudpersonen Laurie och hon har varit tillsammans med sin pojkvän Dan i evigheter. Han var hennes första riktiga pojkvän och nu när de är närmare 40 än 30 börjar hon längta efter barn och giftermål. Dan är istället nöjd med allt precis som det är och är inte redo att bli varken make eller pappa.

När Laurie kommer hem efter en utekväll med kompisen Emily väntar Dan på henne och han har något oväntat och hemskt att berätta. Han har kommit fram till att han aldrig vill ha barn och dessutom har han insett att ha inte vill vara tillsammans med Laurie mer. Det handlar inte om henne bedyrar han, utan om att han vill leva ett annat liv. En dålig ursäkt ska det visa sig, då det inte dröjer länge innan en ny flickvän avslöjas, en jurist på en konkurrerande byrå. Självklart blir Laurie förkrossad och inte blir det bättre av det faktum att hon och Dan arbetar på samma firma och därför kommer att behöva se honom varje dag. Helst av allt vill hon bara fly, men det är inte Laurie grej att fega ur och hon bestämmer sig för att köra på och visa att hon inte är knäckt.

En kväll förändras hennes liv ytterligare då hon fastnar i en hiss på jobbet tillsammans med firmans svarta får Jamie. Han som ses som en casanova som inte går att lita på och därför har svårt att nå den position han drömmer om. Laurie har själv sett honom på krogen med en yngre släkting till chefen som han fått order om att hålla sig undan och hennes tankar om honom är definitivt inte höga. Trots det säger hon inte nej när Jamie utmanar henne att fejka ett förhållande med honom. Det skulle göra Dan svartsjuk och dessutom göra att Jamie ses som en bättre man och därmed kan vara aktuell för att bli partner.

Trots att Laurie verkligen inte tycker om Jamie har de rätt kul medan de låtsas vara tillsammans. De planerar utekvällar och ser till att perfekta bilder läggs ut på sociala medier, allt för att göra sitt förhållande så trovärdigt som möjligt. Inledningsvis verkar Dan helt oberörd, men snart märker Laurie att han hamnat ur balans. Samtidigt är hon inte helt säker på att hon faktiskt vill ha honom tillbaka.

Mhairi McFarlane är en fantastisk och underhållande författare. Det är lättsamt, men inte allt för lättsmält utan istället riktigt bra i genren. Som läsare får du precis det vill ha och lite till och jag blir helt klart inte besviken. I maj kommer boken ut på svenska med titeln Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts och jag gillar verkligen att översättaren även denna gång valt en svensk popreferens snarare än en direktöversatt titel.

En avlägsen kust

Jag tycker om Jenny Colgans serie om den lilla ön Mure och dess invånare och nu har jag läst kortromanen En avlägsen kust. Kul att återse karaktärerna, men samtidigt är det en historia som egentligen inte berättar något nytt.

I centrum står läraren Lorna, som är en av Floras bästa vänner och Saif, den syriska flyktingen som blir öns läkare. Vi får lite bakgrund om främst hans tidigare liv, men så värst mycket får vi egentligen inte veta. Därför finns det inte heller så mycket att säga om boken i fråga. Om du läst resten av serien ska du självklart läsa En avlägsen kust också. Den är snabbläst och rätt trevlig. Det är dock svårt att komma ifrån känslan av att det här handlar mer om att sälja böcker än något annat.

Med det sagt hoppas jag att Jenny Colgan skriver fler böcker om Flora, Joel, Lorna, Saif och de andra på Mure, men då en riktig bok och ingen kort berättelse som mest känns som utfyllnad.

I väntan på Jacques

I väntan på Jacques av Elin Säfström handlar om Lollo som lever ett rätt tråkigt liv. Tråkigt singelliv, tråkigt jobb med tråkiga och jobbiga kunder och dessutom en galet elak chef. Visserligen har hon en trevlig vän och arbetskamrat i Asad, men i övrigt är det rätt kasst med det mesta. Förutom dagdrömmarna om den exotiska, supersnygga Jacques då.

När Lollos granne Jack försvinner springer hennes fantasi iväg och den verkliga Jack (som hon inte träffat) och förföraren Jacques (som inte finns) smälter samman i en riktig drömman. Eftersom Lollo inte riktigt är som alla andra går hon med all sin energi in för att hitta Jack. Till sin hjälp har hon Jacks bästa vän Kurre, men hon leker ofta privatdetektiv själv genom att söka upp Jacks flickväns och hennes läskiga bröder. Teorierna om hur Jack försvunnit spårar minst sagt ur när Lollo går all in.

När jag träffar Elin Säfström på nästa mingel på säg Bokmässan kommer jag att med gott samvete kunna skåla i bubbel utan att behöva tänka på det faktum att jag inte var överförtjust i hennes ungdomsbok En väktares bekännelse, för jag tycker verkligen om hennes senaste, både hysteriska och galna bok I väntan på Jacques. Nu vill jag göra två tydliggöranden innan jag går vidare:

  1. Det var inte jag som berättade för författaren att hennes bok inte passade mig, det var hon som (väldigt spontant) utbrast “oj, du gillade VERKLIGEN inte min bok” på ett bubbelmingel.
  2. Det är absolut inget fel på En väktares bekännelse, det är bara jag som är dålig på är att läsa urban fantasy.

Jag föreslår en bubbelskål för Jack, Lollo och Kurre nästa gång vi ses Elin som tack för den här galna historien. Det finns absolut inget som är lagom med I väntan på Jacques, men det är inte alltid så att lagom är bäst.

Evvie Drake börjar om

I Evvie Drake börjar om av Linda Holmes får vi följa den nyblivna änkan Evvie Drake som försöker bygga upp sitt liv igen. Hennes man var omtyckt läkare i det lilla samhället i Maine där hon bor, men att vara gift med honom var långt ifrån enkelt. I det stora huset finns minnena kvar och Evvie har otroligt dåligt samvete för att hon faktiskt inte sörjer sin man speciellt mycket. Vännen Andie är ett stöd, men inte ens för honom kan hon berätta allt. När han sedan träffar kärleken med stort K känner sig Evvie mer övergiven än någonsin.

Det är dock Andie som ser till att det händer något i hennes liv. Hon behöver nämligen en inneboende för att ha råd att behålla huset och Dean, kompis till Andie, flyttar in. Dean är en före detta basebollstjärna som fått problem med sin kastarm och helt plötsligt misslyckas helt. Ingen vet egentligen vad som är fel, men fel är det. Inte helt oväntat uppstår tycke mellan Evvie och Dean, men jag dras inte riktigt med i deras förhållande. De är två ganska distanserade personer och det gör mig frustrerad. Ge mig himlastormande kärlek istället för ältande karaktärer.

Jag skulle så väldigt gärna vilja tycka om Evvie Drake börjar om och vissa saker är verkligen fina. Det känns dock som att jag läst den här boken tusen gånger och det finns egentligen ingenting nyskapande alls i berättelsen om Evvie, Dean, Andie och de andra. Det handlar inte om att den är för förutsägbar, för det tillhör genren och det kan jag köpa. Däremot hade jag önskat mig något mer och det kan hända att det handlar mer om mig än om boken. Jag tror nämligen att jag förläst mig på liknande böcker för tillfället. Med det sagt är Linda Holmes debut trots allt välskriven och jag tror att den kan passa många. Karaktärerna är trevliga, miljön fin och berättelsen funkar. Många andra bloggare har dessutom hyllat unisont.

Skumtomten

Godis är gott och det är snart jul, vilket är två skäl till att jag läste Skumtomten av Mia Ahl. Två andra skäl är att den utspelar sig i Göteborg, samt att den fanns som e-bok på de tjänster jag använder. Jag hade inga jättehöga förväntningar innan läsning ska villigt erkännas, men jag fick en trevlig överraskning. Berättelsen om Jessika, som lämnats av sin man och nu bor i en lägenhet i ett tvåfamiljshus i Krokslätt, är riktigt underhållande. Visst är det så att karaktärerna spetsats till. Ex-maken är sjukt hopplös och de närmaste väninnorna såväl oförstående som otrevliga, men ändå engagerar jag mig i Jessikas liv.

Jag följer hennes kamp för att fixa ekonomin och skapa en vettig vardag för sina barn, när maken mest verkar upptagen av att leva lyxliv med sin nya och mycket yngre kärlek. När Jessika försöker få hans stöd agerar han som om han inte alls förstår problemet, utan räknar kallt med att han ska få barnen när det passar honom och att hon ska ta dem alla andra stunder. Maken till självupptagen man får man leta efter. Faktiskt finns det ganska få trevliga människor i Jessikas närhet. Det skulle möjligen vara chefen Claes eller grannen Agneta då.

Serien om Jessika fortsätter i böckerna Chokladägget och Gubbröran och jag kommer definitivt att läsa vidare. Lättläst och lättsmält, men trots det tillräckligt välskrivet för att räknas som habil underhållning, vilket är precis vad jag behöver den här tiden på året.

Julafton på den lilla ön i havet

Julböcker är en stadig trend och många av dem ingår i en redan påbörjad serie. Så är fallet även med Jenny Colgans Julafton på den lilla ön i havet, där vi för tredje gången får besöka den lilla skotska ön  Mure. Om du inte läst de två tidigare böckerna i serien tycker jag definitivt att du ska göra det innan du firar jul med dess invånare. Tänk att jag läser en bokserie som utspelar sig på en avlägsen och enslig ö utan att få allt för mycket ångest. Det är skickligt av Colgan att skapa en trevlig ö-känsla för ö-skeptikern.

När det lackar mot jul förstår Flora att hon mycket troligt är gravid. Visst är det så att hon och Joel är ett par, men hon är inte riktigt säker på huruvida han verkligen är redo att bilda familj. De bor inte ens ihop. Gifta är däremot Floras bror Fintan och öns rikaste man Colton, som också är orsaken till att Joel befinner sig på ön och att Flora har återvänt dit. Nu är det knappast någon lycklig kärlekssaga Colgan bjuder på, för Colton är döende i cancer och Fintan självklart otröstlig. Tredje förhållandet som i alla fall jag hoppats på går om möjligt ännu knackigare. Floras vän och öns lärarinna Lorna har nämligen kärt ner sig i öns doktor, som är flykting från Syrien och ensam med sina två pojkar. De tar ett steg fram och därefter några kilometer tillbaka och så fortsätter de tills de båda är rätt olyckliga.

Jag har tyckt väldigt mycket om de två första böckerna om Flora och livet på Mure, men jag tycker nog att det här är något av en mellanbok. Mysig är den absolut, men det händer egentligen inte så mycket. Dessutom ångrar jag att jag läste boken på svenska, då översättningen är rätt medioker på sina ställen. Jag hittar alldeles för många störande språkfel och ett gäng anglicismer som stör läsningen lite. Hur svårt kan det egentligen vara att använda sin, sitt, sina, hans och hennes rätt?

Trots språkligt gnäll, som faktiskt också till viss del kan skyllas på Colgan, kommer jag utan tvekan att läsa vidare i serien när nästa bok kommer, för det utgår jag ifrån att det gör. Trots att jag gillar kombinationen svärta och feelgood tycker jag ändå att det är dags för författaren att bli i alla fall lite snällare mot sina karaktärer. En ny vår är vad de behöver!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: