Chick-lit & feelgood

Paus i karriären

Paus i karriären av Maria Parkhede blev årets sista bok 2020 och det var en trevlig ny författarbekantskap. Parkhede bjuder på en lättläst, men inte enkel, berättelse om att börja om. Sådana berättelser finns det en mängd redan och formen kan vara svår att förnya. Jag tycker dock att Paus i karriären tillför en del. Kanske för att det både är en mamma och en dotter som skapar sig ett nytt liv. Men ja, den där lantisen i granngården finns även här och därtill en annan beundrare.

Huvudpersonen Philippa har ett bra jobb och karriären är viktig för henne. Däremot har hon en chef som är ett riktigt svin och det är en anledning till att jobbet inte känns så bra trots allt. Dottern Bianca är 15 år och kämpar för att höra till i skolan där hon går. Visserligen saknar hon inte kompisar, men hon är ingens förstaval och det tar kraft och energi att försöka passa in. Hon saknar också sin pappa som har en ny fru och även om hon är där ibland känns det inte som hemma. När hon lyckas dricka alldeles för mycket på en fest har pappan dessutom åsikter om hur hennes mamma sköter sitt föräldraansvar och en konflikt mellan föräldrar är aldrig kul.

Så bestämmer sig Philippa att ta med sig Bianca till sin farmors gamla hus i Järvsö. Tanken är att hon ska ta en paus från sin stressiga vardag och de blir kvar. Bianca börjar skolan och trivs, men att fly är kanske inte en långsiktig lösning. Visst trivs de båda med sitt nya liv och visst är det trevligt att hänga med grannen Sven, men Philippa är inte den som planerar att starta bageri eller pensionat. Hon behöver ett jobb och hon behöver ett liv där både hon och Biancas pappa får vara en del av hennes liv.

Paus i karriären är charmig och underhållande. En perfekt bok att slappna av med och den håller hög klass i sin genre. Rekommenderas!

 

 

Glasveranda med sjöutsikt

Att någon tröttnar på storstaden och finner lyckan på landet eller i en mindre stad är verkligen ett tema som blivit riktigt vanligt i främst feelgoodgenren. Glasveranda med sjöutsikt av Hanna Blixt handlar om Nora som lämnar ett dåligt förhållande i Stockholm och reser till Leksand, där hon tillbringat sina barndomssomrar. Hennes mamma, som omkom i en olycka, växte upp i Leksand och där bodde också Noras mormor och morfar. Hennes morfar lever, men det var länge sedan de träffades. Efter moderns olycka hamnade Noras pappa i konflikt med morföräldrarna och de bröt kontakten. I Leksand finns dock kompisen Vega kvar och hon tar emot Nora med öppna armar.

Efter några veckor flyttar Nora istället till en liten stuga utanför stan och får ett halvtidsjobb på ICA i Insjön. Dit cyklar hon trots att det är mitt i vintern. Bredvid den lilla stugan ligger ett vräkigt hus med glasveranda. Där bor en före detta hockeyspelare med både hund och katt. Självklart blir Nora och grannen vänner, trots att de inte gillar varandra speciellt mycket inledningsvis.

En annan som befinner sig i Leksand är författaren Claes, vars senaste bok måste ses som en rejäl flopp. Av en slump träffar han en äldre man på ett café och de börjar prata. Claes fascineras av den berättelse om sitt liv som mannen delger honom och fortsätter att bjuda honom på fika för att få lyssna vidare. Kanske kan berättelsen och Torsten och Alva som träffas på 40-talet, bli grunden till hans nya bok.

På pappret är Glasveranda med sjöutsikt en ganska vanlig berättelse om att fly ett gammalt liv och hitta ett nytt, annorlunda sådant. Det som gör det till en läsvärd bok är dels hur de två huvudberättelserna vävs ihop, hur karaktärerna utvecklas och inte minst att den utspelar sig i samma trakter som jag, liksom Nora, förknippar med min barndom. Det är en läsvärd, välskriven och trevlig bok.

Sommar vid Sommen

Jag läste Sommar vid Sommen av Camilla Dahlson tidigare i höst och planerade sedan att läsa vidare i serien och uppleva även vinter och höst vid just Sommen. Så blir det inte. Det räckte med en bok just nu. Sommar vis Sommen var förvisso småtrevlig, men allt gick så enkelt och flöt på så lätt att det inte alls blev trovärdigt. Även feelgood behöver lite svärta.

Huvudpersonen Disa lämnar Stockholm och använder pengarna hon får för sin lägenhet till att köpa en gård vid sjön Sommen. Där ska hon starta ett Bed & Breakfast och det gör hon kvickt och lätt. Hon erbjuder en akvarellkurs och trots att hon inte kan måla alls fixar hon det också. Det är till och med så att hon lyckas fixa älgsafari år ett gäng tyskar, av ren tur självklart. Trevligt, gulligt, men lite väl sockersött för min smak. Däremot tror jag att det kan vara en bra bok att läsa på sommaren om det bara är underhållning som önskas.

 

Tolv hjärtan till jul

Tolv hjärtan till jul är Jenny Bayliss debut och det är en ganska trevlig sådan. Jo, det finns några märkliga formuleringar i boken om modömshinnor som växer ihop och översättningen är lite skakig ibland, men som lättsmält julpralin funkar det ändå. Mycket tack vare en charmig huvudperson.

Vi får träffa Kate som arbetar med att designa tyger för Liberty (bara en sån sak) och som sedan några år har lämnat London för sin hemby Blexford. Där har hon sin pappa och bästa vännen Laura. Dessutom jobbar hon extra med att baka till barndomsvännen Matts café. Ett trivsamt liv som hon är ganska nöjd med. Det enda som saknas är kärlek och av någon outgrundlig anledning tror hon att ett projekt med tolv dejter inför jul ska vara rätt sätt att hitta den. Vi får följa med Kate på tolv dejter som varierar mellan helt misslyckade och ganska dåliga.

Något guldkorn hittar hon, men mest visar sig även de mest prinslika snarare vara grodor. Underhållande är det ibland, ofta riktigt pinsamt, men tråkigt blir det i alla fall inte så ofta. Jenny Bayliss lyckas i alla fall skapa julstämning med massor av snö, stickade tröjor, varm choklad och goda bakverk. Det är miljön som är behållningen och även om idén är kul hade jag lätt kunnat vara utan de flesta dejterna. Som julroman tycker jag ändå att Tolv hjärtan till jul klarar sig fint. Jag hade dock önskat ännu mer fokus på Kates familj och vänner än på alla män hon tvingas dejta. Då hade det blivit bra mycket mysigare.

Julböcker från tidigare år

Självklart hoppas jag hinna läsa och skriva om fler julböcker innan det är dags att fira jul, men jag vill ändå passa på att tipsa om några böcker jag läst de senaste åren.

Först tre noveller om jul av Malin Persson Giolito, Camilla Sten och Fredrik Backman

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund handlar om Emma som gör en kalender full av goda gärningar.

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam är en helskruvad berättelse om Lisbeth i Frillesås.

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem är en superfin julbok för de yngre läsarna.

En sång för Hedda av Annika Estassy är en riktigt fin historia om en mamma som börjar bli gammal.

En vinter i Paris av Jenny Oliver är lite väl smörig, men att den utspelar sig i Paris räcker långt.

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri innehåller en låtsasdejt som självklart blir något annat.

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan innehåller allt en klassisk julberättelse ska innehålla.

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak handlar om en familj som tvingas i karantän under julhelgen

Skumtomten av Mia Ahl är en charmig berättelse som utspelar sig i Göteborg.

Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan är en julroman med extra allt och lite till, men jag tyckte ändå om den.

 

Julen enligt Julia

Jag måste erkänna att jag var lite orolig innan jag började läsa Julen enligt Julia av Kristin Emilsson, då en av sakerna som stod på baksidan var att huvudpersonen heter Julia Grahn, men ändå hatar julen och att hon planerar att fira den med Mr Merlot och Monsieur Chardonnay som enda sällskap. Det lät lite väl hurtigt och krystat och jag hatar hurtigt och krystat. Jag borde ha insett att Kristin Emilsson är mycket bättre än så.

Julia hatar verkligen julen och vill verkligen inte fira jul med sin familj. När hon får chansen att vara kattvakt på Gotland tar hon den och ser fram emot en stillsam och härlig julhelg. Det är bara det att paret som behöver kattvakt har haft lite dålig kommunikation och samtidigt som en av dem gett uppdraget till Julia har den andre gett det till Petter. Han är nyskild, men vill ändå fira jul med sin dotter. Eftersom hans ex-fru tar med henne till sin familj på Gotland vill han självklart åka dit. Att få låna ett hus är perfekt, trots att det ingår en katt.

Två stockholmare dyker alltså upp vid samma hus ungefär samtidigt och det är en underdrift att säga att de inte är nöjda med arrangemanget. Huset har bara ett sovrum och en av dem tvingas sova i en minst sagt obekväm bäddsoffa. Helst skulle de velat fly båda två, men det är full storm utanför och alla flyg och båtar är inställda. Petter försöker i alla fall vara trevlig, men Josefin som förlorat matchen i sten-sax-påse och blivit hänvisad till bäddsoffan, är så sur att hon vägrar prata.

Det är ju inte jättesvårt att räkna ut att dessa två inte kommer att avsky varandra boken igenom, men Kristin Emilsson lyckas skapa viss stämning och framför allt bjuder hon på en riktigt charmig historia om julfirandets fördelar, men också dess baksidor. Vi får lära känna Petters ex och hennes familj, Cilla som driver ett café och har tvingats anställa sin mycket yngre halvbror, grannen Evelyn som driver salong med fiskspa och så tomten såklart. Jag läser med ett leende på läpparna och det är ett bra betyg. Rappt och charmigt blir betyget och det här är en bok som skulle ha gjort sig utmärkt som miniserie. Kanske något för Josephine Bornebusch att sätta tänderna i och självklart spela huvudrollen som Julia.

Missa inte denna trevliga julroman som låter oss följa huvudpersonerna en bit efter den dramatiska julhelgen.

En oönskad julklapp

En oönskad julklapp är Sara Molins andra roman och eftersom jag gillade förra boken skarpt hade jag höga förväntningar på den. Vi får träffa sjuksköterskan Diana som under många år arbetat i Tanzania och Kenya, men nu ska vara hemma i Stockholm under ett par månader för att jobba ihop pengar och fira jul med sin mamma. Relationen till mamman är lite skakig efter att det kommit fram att pappan som Diana aldrig träffat inte alls är död, utan i högsta grad levande och dessutom pappa till ännu en dotter. Jobbet, jakten på den okända systern och den något stela relationen till mamman står i centrum och bjuder på en bra blandning av vänskap och familjeliv.

Molin bjuder på en berättelse som innehåller en rad trevliga karaktärer. Jag tycker om att följa Dianas försök att hitta sig själv, men bäst av alla är ändå Gunnel och Blaze, som hon arbetar tillsammans med. Självklart finns det också en snygg läkare på jobbet och självklart gillar Diana honom mer än han vill erkänna. Problemet är att hon ska tillbaka till Afrika, denna gången ett jobb i Mombasa, Kenya. Någonstans längtar hon trots sin kärlek till de länder hon bott och arbetat i, efter ett mer stabilt liv och kanske till och med ett liv i hemlandet. Lite trött blir jag på att Kenya och Tanzania gång på gång hänvisas till som “Afrika” och hur många gånger det upprepas. Ja, folk är rätt ignoranta och frågar säkert om Afrika snarare än specifika länder, men att Diana gör detsamma känns både otroligt och onödigt.

Det är dock en väldigt liten invändning mot en bok jag verkligen gillar. Sara Molin kan konsten att blanda mys och allvar, dessutom får hon inte lite julstämning, men kanske framför allt fina skildringar av vänskap och spirande kärlek. Lagom mycket smör och lagom mycket jul för mig.

Strandläsning av Emily Henry

Sommaren får väl tyvärr sägas vara över, trots att solen lyser lite försiktigt här även nu. Vill du uppleva en gnutta sommar, sommarhus och inte minst stora känslor rekommenderar jag dig att läsa Strandläsning av Emily Henry. Jag hade väntat mig en trevlig och lättsam bok och det fick jag förvisso, men jag fick också väldigt mycket mer. Henry har skapat karaktärer att engagera sig i och jag läste boken i ett svep.

January Andrews har ärvt ett hus av sin pappa. Ett hus hon inte visste att han haft, där han bott med en kvinna hon inte känt till. Nu åker hon dit för att försöka förstå vad som egentligen hänt, kanske hitta ett sätt att förlåta sin pappa, men mest av allt för att skriva färdigt den där boken som verkligen inte skriver sig själv. Eländet med pappans svek är inte heller det enda hon behöver komma över. Hon har dessutom blivit singel och livet känns minst sagt eländigt.

Att skriva romantisk feelgood när livet känns hopplöst är verkligen inte enkelt. Förlaget ligger på och January hävdar hela tiden att skrivandet flyter på fint, men hon lyckas inte riktigt lura dem längre. Problemet är att hon inte har någon som helst idé om vad hon ska skriva om.

I huset bredvid bor en märklig och rätt otrevlig man. När January träffar honom inser hon att han är den hyllade romanförfattaren Augustus Everett, som skriver riktigt fina, creddiga böcker som genererar fina litteraturpriser. Det visar sig dock att inte heller han har någon som helst inspiration att skriva sin nästa bok och i en diskussion kring fin och ful litteratur (January skriver ful och Everett fin såklart) bestämmer de sig för en gemensam utmaning. De ska byta genre och det är Januarys tur att skriva något svårt och djupt, medan Everett ska skapa romance.

Underhållning med mycket svärta är vad Strandläsning bjuder på och jag tycker verkligen om Emily Henrys bok. Diskussionerna kring litteratur tillför charm och den “vanliga” jakten på den rätte blir något mer än det brukar bli i en den här typen av böcker. Romance och feelgood är inte bara yta, vilket January envist hävdar. I just det här fallet har hon rätt.

 

500 miles from you

På svenska är Jenny Colgan aktuell med Den lilla bokhandeln i hamnen (The Bookshop on the shore) men på engelska har även en tredje bok om livet i den lilla byn Kirrinfief i Skottland. Den heter 500 miles from you och utspelar sig både i Kirrinfief och i London. I Skottland finns sjuksköterskan Cormack och i London finns Lissa. Två personer med samma yrke, men helt olika arbetssituation. När de får möjligheten att byta jobb och därmed liv med varandra flyttar Cormack in i sjuksköterskehuset i centrala London, medan Lissa istället tar plats i hans lilla stuga i Kirrinfief. För Cormack är det mest en rolig grej att tillbringa tre månader i huvudstaden, medan Lissa har blivit rekommenderad att byta miljö efter att ha varit med om en minst sagt obehaglig händelse där en tonårspojke dödades. Kul idé och faktiskt ett riktigt bra utförande av Colgan.

Det är inledningsvis Lissa som står i centrum. Vi får följa henne i London och lära känna henne lite innan hon är med om det fruktansvärda och tre månader i Skottland ses som en del av hennes rehabilitering. Det och besök hos en online-psykolog som är minst sagt annorlunda. Jobbet i Kirrinfief är helt annorlunda än det hon är van vid och det är inte helt friktionsfritt när byborna ska möte en ny sjuksköterska. De är vana vid Cormack och Lissa är inte Cormack. Med två unga kvinnor som redan flyttat från England till Kirrinfief tycker de dessutom att det räcker. För jo, Nina och Zoe finns med på ett hörn.

Cormack får också en smärre chock när han anländer till London. Lissa bor i ett litet, opersonligt rum i ett hus för sjuksköterskor och att göra hembesök hos patienter i London är något helt annat än att göra det i Kirrinfief. Inte blir det heller direkt enklare när Lissa visar sig vara rätt ovillig ha ha någon som helst kontakt. Hon mjuknar dock och snart börja de höra av sig till varandra regelbundet och det är inte bara patienterna de diskuterar.

Det är kul att Colgan låter både en stadsbo dra till landet och en något osäker skotte hantera storstaden. Hon skriver om Cormacks och Lissas nya liv på ett underhållande sätt och det märks att hon både älskar och hatar de båda miljöerna, i alla fall lyckas hon levandegöra dem. Charmigt, underhållande och inte utan varken svärta eller djup är 500 miles from you ett rejält uppsving från den lite för mesiga The Bookshop on the shore.  Jag får helt enkelt det jag är ute efter, bra och välskriven feelgood.

Brevvännerna är en söt historia

Malin lever i ett stabilt äktenskap och har det på ytan ganska bra. Visst sörjer hon att gården inte längre har några djur, men maken har växlat över till skogsbruk och själv håller hon ställningarna hemma. Att fly in i böckernas värld lockar och därför är Bokbussens besök veckans höjdpunkt. Det är också genom den hon får en hemlig brevvän och snart skriver de till varandra regelbundet, först genom brev gömda på bussen och sedan via undersidan på en av de minst besökta hyllorna på det lokala biblioteket. Den Malin skriver till är anonym, men vi vet att han heter Erik och ganska nyss har flyttat från Stockholm till Norrtälje. De är två ganska ensamma själar och finner en speciell gemenskap trots att de aldrig träffats.

Brevvännerna är mitt första möte med Eli Åhman Owetz och den största anledningen till att jag läste den är nomineringen till Årets Bok. Det är en söt historia hon bjuder på och läsningen är trevlig. Jag gillar blinkningarna åt You’ve got mail och den trevliga miljön. Lite irriterad blir jag allt på Malin och hur svårt hon har för att kommunicera med sin familj, medan det går så lätt att skriva brev. Kanske är det symptomatiskt för ett äktenskap där det inte varit någon idé att prata. Underhållande och lättsamt blir betyget.

Nu har jag läst fyra av de nominerade böckerna och Camilla Grebes Skuggjägaren är min favorit så här långt. Ett par till kommer jag att läsa, men resten lockar inte jättemycket. Jag och juryn har inte riktigt samma smak i år känns det som.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: