enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Chick-lit & feelgood Sida 1 av 7

Ally Hughes har sex ibland

När jag läste Ally Hughes har sex ibland av Jules Moulin var den precis vad jag behövde. Lättläst och lättsmält tidsfördriv när jag fick några timmars oväntad lästid. Ingen speciellt bra bok, men inte dålig heller. Den fyllde helt enkelt sin funktion. Gott så.

Vi får lära känna Ally Hughes i två tid. En då hon som ensamstående professor och mamma och professor tillbringar en romantisk helg med en elev, som tekniskt sett just blivit en före detta elev. Nästa tidsperspektiv är många år senare när hennes dotter tar med en man hem på middag och det självklart är samme före detta elev. Rätt charmigt och oförargligt om än väldigt förutsägbart.

Jag skulle rekommendera Ally Hughes har sex ibland till den som, precis som jag, behöver en lättsam bok under en dag med tillgång till lästid, men ingen utvilad hjärna. Vid ett sådant tillfälle är den perfekt.

Det kommer aldrig vara över för mig

Jag har just avslutat läsningen av Mhairi McFarlanes nya bok Det kommer aldrig vara över för mig och något oväntat fulgrät jag de sista sidorna. Ett bra betyg helt klart, då det här verkligen är en bok med karaktärer att engagera sig i. Inte den mest överraskande, men inte heller helt förutsägbar. McFarlane är riktigt skicklig på att blanda det lättsamma med allvar och den här gången faktiskt en hel del svärta.

Georgina är vår hjältinna, men en på många sätt misslyckad sådan. Hon är 30 år, har ett kasst jobb som servitris på Sheffields kanske sämsta restaurang, en självupptagen skithög till pojkvän och en ganska otrevlig sambo. Det hon också har är goda vänner och en familj, som inte är perfekt, men som ändå vill henne väl. Det är när svågern Mark frågar om hon kan tänka sig att jobba en kväll på en av hans klienters nyöppnade bar, som livet vänder lite. För första gången på länge trivs hon och när ägaren Dev erbjuder henne ett fortsatt jobb vill hon verkligen tacka ja. Det är bara det att Devs bror och partner har dykt upp och han är oroväckande lik killen Georgina var ihop med i skolan, men inte sett sedan en mycket misslyckad avslutningsdans.

Mhairi McFarlane är så himla rolig och jag fnissar mig igenom större delen av Det kommer aldrig vara över för mig. Fram till fulgråtandet då, som jag var nästan helt oförberedd på. Georgina är så himla lätt att tycka om och berättelsen om hur hon försöker skapa sig ett bättre liv är lätt att engagera sig i. Sedan imponeras jag faktiskt av Helena Johanssons översättning och tycker att hennes hantering av de rappa dialogerna med en rad ordskämt funkar fint. Det här är bra, välskriven underhållning med djup och sådana böcker hittar jag inte så ofta som jag önskar. Det enda tråkiga är att den tar slut alldeles för snabbt och nu börjar ännu en lång väntan på en ny bok av Mhairi McFarlane.

Sommar på den lilla ön i havet

Även om jag tyckte om Jenny Colgans Det lilla bokhandeln runt hörnet har jag varit skeptisk till hennes andra böcker. Det finns så himla många böcker som handlar om unga kvinnor som finner lyckan genom att börja baka eller laga mat och jag tycker egentligen att det är ett rätt unket koncept. Inte att starta eget, absolut inte, men att det ska ske i någon slags  köksidyll känns lite skevt. Trots detta började jag läsa Sommar på den lilla ön i havet och jag gillade huvudkaraktären Flora så mycket att jag svepte den. Det som gör läsningen njutbar är beskrivningen av Flora och hennes familj på den lilla ön Mure. Inledningsvis är det enormt stereotypt och jag blir lite trött, men Colgan skruvar till det i alla fall lite. Det som gör att hon kommer undan med mer stereotyper än hon kanske borde är hennes humor. Jag gillar också hur hon låter berättaren ta steget in i historien och kommentera den. Det är en grepp so verkligen passar här.

Flora hade inte tänkt att resa tillbaka till Mure efter sin mammas död. Visst bor hennes pappa och hennes bröder kvar, men hon vet att om hon kommer dit förvandlas hon till ett hembiträde och det vill hon inte ställa upp på. Så slumpar det sig så att Colton Rogers, en klient på juristbyrån där hon jobbar, vill protestera mot att vindkraftverk ska placeras mitt utanför hans stora husprojekt på ön och han behöver hjälp att få planerna ändrade. Flora skickas till Mure och hennes chef Joel följer med. Självklart är Flora kär i honom och självklart väntar kärlek med vissa förhinder.

Och maten då? Jo, Flora börjar laga rätter från sin mammas receptsamling till sina bröder och självklart är hon helt fantastisk på det, ungefär lika fantastisk som hon är på att baka. Fortfarande stör jag mig lite på att kvinnans plats blir vid spisen, men miljön på Mure och människorna kring Flora gör att jag ändå köper boken som helhet. Colgan underhåller, men vågar också stanna vid de svartare känslorna. Berättelsen om familjen som försöker hantera sorgen efter en älskad mor och fru är väl värd att läsa. Dessutom är det en passande bok att skriva om på alla hjärtans dag.

Kärlekens lagar

Kärlekens lagar är tredje boken i Sarah Titles serie med fristående böcker som har bibliotekarier i huvudrollen. Jag har tidigare läst 30 dejter på 30 dagar, som trots titeln var riktigt charmig.

I Kärlekens lagar ligger biblioteket i ett advokatkontor och bibliotekarien heter Becky. Hon är förutom bibliotekarie hobbyfotograf och jobbar dessutom extra på ett hem för övergivna hundar som hennes kompis Dakota driver.

Det är när Becky och Dakota går ut en kväll som de träffar ett killgäng och Becky går hem med Foster, som nyss kommit tillbaka till Denver. Egentligen suktar Becky efter en stadig, lite tråkig man, som absolut inte är jurist och som väldigt snart vill skaffa både barn och hus. Foster är inte den mannen, men ett perfekt one-night-stand.

När Becky lämnar Foster och smyger hem är hon säker på att de aldrig ska ses igen, men självklart är det så att han trots allt är jurist och stället han ska jobba på är byrån där Beckys bibliotek ligger. Förutsägbart kanske, men som underhållning (välskriven sådan) är Kärlekens lagar helt perfekt. Jag gillar Sarah Titles humoristiska sätt att skriva och tycker även denna gång väldigt mycket om karaktärerna. Minsta bifigur har en tydlig funktion och jag gillar verkligen sättet Title gestaltar dem.

En varm och fluffig kärlekshistoria med vissa förhinder och en stor dos humor. Perfekt läsning för den som vill fly den bistra januariverkligheten för några timmar. Jag läser gärna mer av Sarah Title.

På egen hand

Det var evigheter sedan jag läste något av Marian Keyes, men nu har jag återupptäckt henne och årets första utlästa bok blev På egen hand. Tyvärr läste jag den på svenska och störde mig lite på översättningen, inte för att den egentligen var dålig, men vissa uttryck kändes konstlade och hade troligen passat bättre i original.

På egen hand handlar om Amy och Hugh, som varit gifta länge och inte har ett dåligt äktenskap, men inte heller något toppendito. Fokus ligger på jobb och vardagen är visserligen helt okej, men båda verkar sakna något. De är snart närmare 50 än 40 och hamnar i någon slags ålderskris.

Hughs kris är den tydliga och den mest vansinniga. Han bestämmer sig för att lämna familjen och dra på långresa till Sydostasien i ett halvår, vilket självklart gör Amy både arg och ledsen. Länge tror hon att han ska ändra sig, men det gör han inte. När Hugh drar och lämnar Amy med deras tre tonårsbarn rasar hennes liv.

Amy må vara knäckt, men hon försöker köra på. Jobbet tar mycket tid och en man hon fantiserat om länge tar åter plats i hennes liv. Hugh hör hon ingenting ifrån, precis som de, eller rättare sagt han, har bestämt.

På egen hand är en trevlig bok om vad man har och hur lätt det är att glömma bort kärleken när vardagen bara knallar på. Jag tror inte att Amy och Hugh är unika på något sätt, för även om få drar till Asien är det nog många som går omkring och önskar sig en annan vardag.

 

The Café at Seashell Cove

Det finns verkligen hur många böcker som helst som utspelar sig på ett café eller ett bageri eller något liknande. Alltid är huvudpersonen en kvinna mitt i livet som behöver en nystart. Karen Clarkes The Café at Seashell Cove står sig ganska bra i genren.

Tanken var att jag skulle läsa The Christmas Café at Seashell Cove, men det visade sig vara tredje delen i en serie och eftersom jag är i det närmaste fixerad vid att läsa böcker i rätt ordning fick jag helt enkelt börja med bok ett i serien.

The Café at Seashell Cove handlar om Cassie som blir av med sitt fina jobb i London och reser till sina föräldrar för att samla energi. Självklart utan att berätta för dem vilken den riktiga orsaken till hennes “semester” är. Hennes föräldrar äger ett café och är helt nöjda med sin verksamhet. När Cassie anländer börjar hon dock försöka hjälpa sina föräldrar genom att skapa en massa speciella events, men det blir inte alltid som hon tänkt sig.

Det här är en trevlig berättelse om att våga vara sig själv med budskapet att en karriär i storstaden kanske inte är det viktigaste om det inte gör en lycklig. Cassie träffar sina gamla vänner och börjar måla igen efter många år. Visst är det så att ett förlorat jobb är ett misslyckande, men det perfekta livet kan se ut på olika sätt. De två andra böckerna i serien om caféet vid stranden handlar om Cassies vänner Meg och Tilly och jag tror faktiskt att jag kommer att läsa vidare om än inte just nu.

 

11 nätter före jul

Det börjar på förskolan när barnen sjunger “Lusse lelle”. Det är 11 nätter före jul och Erika är sjukt trött på sin man David. När hon lyssnar aktivt på sången och dessutom försöker vara social med de andra föräldrarna, sitter han och fipplar med sin telefon. Jobbet tar all tid och han är aldrig riktigt närvarande. Samtidigt vill han ha en traditionell jul, men Erika vet vem som kommer att få fixa allt. Som vanligt.

David är frilansande journalist och jobbar på ett projekt om skilsmässodagen, som infaller den 8 januari. Det är då par som inte klarat av den intensiva jul- och nyårsledigheten och därför ansöker om skilsmässa. Den andra toppen är i augusti efter sommarsemestern.

Erika har nästan bestämt sig för att skilsmässa är enda vägen att gå, men hon har ännu inte vågat ta upp det med David. Han verkar inte riktigt inse vilka problem de har i sitt äktenskap, utan ser det bara som en tillfällig svacka under småbarnsåren.

Så skriver Erika ett inlägg på en relationssajt om sitt hopplösa äktenskap och den irritation hon känner både över sin make och hans familj som alltid vill fira jul på samma sätt, med samma nedlåtande kommentarer och samma kassa anekdoter. David läser inlägget och inser att det är Erika som har skrivit det. Han bestämmer sig att svara, men inte som sig själv, utan under sitt alias Rudolf. Rudolf och Erika får en alldeles speciell kontakt, men i vardagen kör de fortfarande i hiskelig fart rakt ner i skilsmässoträsket.

Anna Fredriksson har verkligen satt ord på den stress och frustration som småbarnsåren kan orsaka. Toppat med julstress blir det inte sällan ohållbart och jag kan verkligen identifiera mig med Erika. Samtidigt vill jag skaka om både henne och David, för hjälp vad kassa de är på att kommunicera.

Jag tycker verkligen om 11 nätter före jul och är glad över att äntligen ha hittat en julroman nästan helt fri från glättighet. Det behövdes för balansen.

24 goda gärningar

Det är snart två år sedan Emma förlorade sin man på självaste julafton och hon kämpar fortfarande med att återfå livsglädjen. Hennes syster tjatar på henne att skaffa sig en hobby, eller i alla fall satsa på jobbet ordentligt. Emma driver en presentaffär och orkar inte riktigt engagera sig i den fullt ut. Efter att ha gjort en god gärning för en medmänniska bestämmer hon sig för att ägna december åt att göra 24 goda gärningar.

Det är mycket jag tycker om med 24 goda gärningarEmma tar kontakt med människor hon annars aldrig lärt känna och som en följd får hon flera nya vänner. Bäst tycker jag kanske om Hasse, som blivit av med jobbet och inte vågar erkänna det för sin fru. Grannen Lilian är också fin.

Det är en trevlig historia Jenny Fagerlund bjuder på, men det blir lite väl mycket extra allt till slut. Jag köper det mesta ska erkännas, men trådarna är många. Å andra sidan blir jag glad över hur många Emma lyckas hjälpa och hur livet trots allt förändras en hel del för flera av dem. Som julsaga betraktad är 24 goda gärningar därför alldeles perfekt.

En vinter i Paris

Det är många lärare i julböckerna i år, så också Rachel i En vinter i Paris av Jenny Oliver. Under en månad ska hon dock försöka sig på ett helt annat yrke, nämligen det som bagare. Hon är en av deltagarna i en baktävling som hennes kollegor anmält henne till. Den leds av den rätt så skräckinjagande kändisbagaren Henri Salernes och hålls i Paris.

Rachel lämnar alltså sitt jobb och sin lägenhet och beger sig till den franska huvudstaden, där hon inkvarteras i en tråkig och minimal bostad som hyrs ut av en ganska så butter dam. Rachel blir dock vän med hushållerskan, mycket tack vare alla bakverk hon bjuder på.

Tävlingen är en klassisk baktävling och deltagarna skulle lätt ha kunnat platsa i vilken tävling som helst på tv. De umgås och några blir vänner, medan andra mest ägnar sig åt sabotage. Jag tycker mycket om att läsa om bakandet och tycker att Oliver skriver med en rejäl dos humor och charm.

Själva kärlekshistorien, för en sådan måste självklart finnas, blir däremot lite för fluffig för min smak. Jag fixar de fluffiga suffléerna, men inte överdosen romantik. Sedan stör jag mig också lite på att Rachel är så himla genomgod. En vinter i Paris är ändå trevlig läsning och jag tycker mycket om miljöerna och fokuset på vinter snarare än jul. God underhållning och en mysig lässtund som gör sig bra i december.

Jag kommer hem till jul

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri är en av de mest underhållande julböcker jag läst i år. Mycket tack vare miljön, men också den rejäla dos humor vi bjuds på. Huvudpersonen Emily är 38 år och arbetar som lärare. Hon delar en lägenhet i London med kollegan Alice och modellen Toby.

Det är snart dags för det traditionella megajulfirandet hos Rachels föräldrar i Skottland och i år har hon äntligen en pojkvän att visa upp. Robert är rik och Rachel är säker på att han kommer att imponera på hennes familj, förutsatt att han överlever firandet. Helt ärligt är hon lite orolig, då de kan vara rätt så brutala.

Så tar det slut mellan Robert och Rachel precis före jul och istället för att behöva förklara det för sin familj, betalar hon sin granne Evan för att följa med. Han är yngre och riktigt påfrestande, men att åka med honom är bättre än att åka ensam. De hyr en fin bil och drar till Skottland.

Visst är Jag kommer hem till jul en klassisk feelgood, men den är ovanligt välskriven och underhållande. Joanna Bolouri skriver riktigt roligt och beskrivningarna av Rachels galna och ganska så hopplösa familj är gjorda med svärta och kärlek. Självklart blir Rachel och Evan kära på riktigt och självklart blir det en hel del förväxlingar, men det är snyggt gjort och jag gillar det jag läser.

Jag kommer hem till jul skulle kunna bli en riktigt underhållande film i stil med Love Actually. Minsta lilla biroll är genomtänkt och det är riktigt roligt att läsa om ett julfirande som jag själv definitivt inte skulle ha överlevt. Helt klart den bästa av de julböcker jag läst i år.

Sida 1 av 7

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: