Chick-lit & feelgood

Mitt hemliga liv

När Moas farmor Elsa dör ärver hon hennes lägenhet på Södermalm i Stockholm och dessutom kungspudeln Iris. Tanken är att lägenheten ska säljas och Iris lämnas till Moas pappa och hans nya fru. Moas pojkvän Ruben är väldigt taggad på att köpa en nybyggd, gemensam lägenhet och vill därför skynda på försäljningen. Moa tänker bara att hon ska rensa och renovera lite först, men ju längre hon bor i lägenheten, desto mer tveksam blir hon till att sälja. Hennes farmor tycker detsamma och det meddelar hon i ofrankerade brev som hon skrivit till Moa att läsa efter hennes död.

Det är tydligt att Moa alltid gjort det andra tycker är bra. Hon bor hemma hos Ruben i en lägenhet som han inrett helt själv och nu vill han ha en ny ljus och fräsch lägenhet som andas status. Moa trivs istället med de gamla möblerna som hennes farmor lämnat kvar och känner sig mer och mer hemma. Med ett jobb på en auktionsfirma blir intresset för möbler ännu större. Ett jobb som hon faktiskt börjar tycka väldigt mycket om, även om Ruben verkligen tycker att hon borde söka sig tillbaka till reklambranschen.

Eftersom Ruben jobbar mycket och dessutom är allergisk mot hundar, blir det så att Moa bosätter sig i lägenheten tillfälligt. På dagarna passar grannarna Vendela och Gunnar hunden mot att Moa tar deras hund på promenad när hon kommit hem. Hon gör också utflykter med sin arbetskamrat Artur, en äldre man vars fru alltid verkar vara upptagen. Just skildringarna av vänskapen mellan generationsgränserna är riktigt fina. Vendela är kanske charmigast i sin kamp att få Moa att stanna.

Mitt hemliga liv är den fjärde (och avslutande?!) delen i Jenny Fagerlunds årstidssvit. Böckerna är fristående och det är egentligen bara på Storytel som de marknadsförs som en serie. Jag har i alla fall läst tre av dem och läser gärna även Med hälsning från Båstad. Av de tre böcker jag läst tycker jag nog minst om Mitt hemliga liv, men det handlar inte om att det skulle vara en dålig bok, utan bara om att de andra är bättre.

Jag tycker väldigt mycket om flera av karaktärerna i Mitt hemliga liv. Mest av allt gillar jag Vendela, men även Artur är fin och Moas bästa vän Sofia är också trevlig. Att Moa är tillsammans med Ruben är däremot väldigt svårt att förstå och Fagerlund låter honom inte få ens en positiv egenskap. Det som stör mig lite är att det är så otroligt många trådar i boken att ingen av dem riktigt får den plats den förtjänar. Lägenhetsrenoveringen får en hel del plats, liksom Moas kärleksproblem och jobbfunderingar, men sedan finns också Elsas brev och minnen, Elsas relation till sin pappa och hans sambo, Sofias problem och så Artur, som jag gärna hade läst mer om. Lite synd kan jag tycka att knö in så mycket bra i samma bok, istället för att lägga fokus ordentligt på några trådar.

Dina färger var blå

Dina färger var blå av Marcus Jarl handlar om Lina som arbetar som sjuksköterska på en neonatalavdelning. Varje dag möter hon barn som fötts för tidigt och deras föräldrar. Ibland dör barnen och sorgen är ständigt närvarande. Lina trivs med sitt arbete och är bra på det. Kanske har hon svårt att dra gränser, men samtidigt är det svårt att inte engageras i ett arbete som betyder så mycket.

Några egna barn har inte Lina och hennes man Samuel har alltid varit tydlig med att han inte vill ha några. Bokens första del handlar om Lina och Samuel och ett äktenskap som inte är helt friktionsfritt. Det handlar inte just om barn, men det finns en osäkerhet inte minst hos Samuel om huruvida de två verkligen är rätt för varandra. Linas minnen av sin ungdomskärlek Ted, som hon sparat i en skokartong i garderoben, stör Samuel och han kan inte låta bli att titta i den när Lina inte är hemma.

I bokens andra del får vi så veta hur det gick till när Ted och Lina träffas och hur de hade det tillsammans. Bilden av den perfekta kärleken växer fram, men även här finns vissa varningssignaler. Såväl Linas pappa som hennes äldre arbetskamrat Astrid tycker att Lina låter Ted styra för mycket. Det kan jag som läsare tycka också, men det är ändå tydligt att Lina trivs med sitt liv med Ted. Han lär henne att ta dagen som den kommer och det må vara ansvarslöst, men också ganska nyttigt. De bor en sommar ute på en ö och dit längtar Lina ständigt tillbaka. Hennes och Teds kärlek varar nämligen inte för alltid, utan han försvinner och lämnar henne ensam kvar.

Så dyker han upp igen många år senare och det är nu boken på många sätt börjar på riktigt. Det är också nu jag börjar bli riktigt irriterad på hur orimlig Ted på många sätt är och jag stör mig både på honom och på Lina. Som ni märker är jag inte helt förtjust i Dina färger var blå och mest av allt handlar det om hur huvudpersonen Lina förminskar sig själv för att istället låta sina män bestämma. Det gäller både i förhållandet med Ted och med Samuel. Visst, det här skulle kunna ses som världens mest romantiska berättelse, men jag blir istället illa berörd. Dessutom har jag svårt för det väldigt poetiska och nästan svulstiga språk som Marcus Jarl använder.

Många verkar älska Dina färger var blå och jag kan förstå varför. Jag köper dock inte orimligheten i karaktärernas agerande. Det gäller Lina, men det gäller också Ted och Samuel. Ingen favorit med andra ord, men med det sagt så började boken bra. Jag tyckte väldigt mycket om första delen som till stor del utspelar sig på Linas arbetsplats och hade gärna stannat där resten av boken. Samuels problem med svartsjuka och Linas längtan efter barn hade räckt fint. Ted hade gärna fått förbli ett minne och stannat i en gömd skokartong i garderoben.

Bokförlaget Gyllendufva

När jag gick igenom mina läslistor insåg jag att jag helt missat att skriva om Bokförlaget Gyllendufva av Lilly Emme och Sara H. Olsson som jag läste i juni. En underhållande bok som jag slukade snabbt och det känns kul att det är första delen i en serie. Nu hoppas jag att det är just personerna på bokförlaget vi får återse och inte bara några andra i kvarteret Kronan. Oavsett kommer jag att läsa.

Bokförlaget Gyllendufva handlar om Gunilla von Schmeeren som just blivit änka och ärvt det anrika förlaget från sin make. Ett förlag som har hög status, men riktigt dålig ekonomi. Exakt hur dålig tar det ett tag innan Gunilla förstår och hon inser att hon behöver anställa någon för att hjälpa henne. Valet faller på Petra, som inte heller får veta hur dåligt förlaget går innan hon skriver på anställningskontraktet. De två kvinnorna har ett stort arbete framför sig och med tanke på hur lite Gunilla vet om förlagsbranschen är det främst Petra som får jobba.

Jag gillade verkligen Bokförlaget Gyllendufva! Det är en underhållande och lättläst bok som driver en hel del med förlagsbranschen. Ibland blir det kanske lite väl dråpligt, men charmen finns där och jag accepterar det därför.  Två för mig nya författare har upptäckts och jag kommer med säkerhet att läsa mer av dem.

Fröken Liljekonvalj

Hägg och syren står i centrum i veckan, men boken som recenseras idag fokuserar på en annan, fantastisk vårblomma, nämligen liljekonvalj. Fröken Liljekonvalj av Kristin Emilsson är alldeles färsk, faktiskt är det inte recensionsdag förrän i nästa veckan, men jag har läst och fått lov att recensera lite tidigare.

Boken handlar om Liv Sandell, framgångsrik bloggare och stor på Instagram, som ganska nyss skilt sig. Det är en civiliserad separation och fortfarande kan hon sprida en bild av sitt lyckliga liv i sociala medier. I verkligheten är hon oroad över framtiden. Barnen är hos sin pappa under några sommarveckor och själv ska hon installera sig i sitt gamla barndomshem i villaförorten Flädersta. Hennes föräldrar har flyttat till Marbella och Liv har fått köpa huset. Nu har hon en chans att börja om och samtidigt ge sina barn en trygg barndom.

Att flytta tillbaka till sin barndoms förort är inte helt enkelt. Själv hade jag aldrig ens kommit på tanken. Där finns Livs ungdomskärlek Frans, granntösen Amelia, som nu också är vuxen och helt fokuserad på sin träning och så det nya grannparet som gör allt för att Liv ska känna sig hemma. Det verkar dock som att någon inte alls är glad över att Liv är tillbaka. Kanske inbillar hon sig, men visst händer det märkliga saker runt huset. I brevlådan hittar hon en lapp med texten “Subba! Stick! Du är inte välkommen i Flädersta.” Självklart måste Liv försöka ta reda på vem som vill henne illa och ledtrådarna leder till Fröken Liljekonvalj.

Fröken Liljekonvalj av Kristin Emilsson är främst en relationsroman, men det finns också spänningsstråk i berättelsen. Grannen Amelia bor ensam kvar i sina nu döda föräldrars hus, men kanske är det saknaden efter systern Ida som är störst. Ida var några år yngre än Liv och de umgicks aldrig, men Liv har ändå ett svagt minne av att hon dog i en tragisk olycka under en avslutningsfest. Någon lägger fortfarande en bukett liljekonvaljer på platsen varje år.

Död och gamla hemligheter i all ära, men det jag fastnar för mest i Fröken Liljekonvalj är Livs kluvna känslor för att börja om, utan sin man. Chansen till ett nytt och självständigt liv, blandat med en sorg över det misslyckade äktenskapet och inte minst en stor saknad efter att ha sina barn hos sig. Jag tycker också om diskussionerna kring sociala medier och vårt behov av att visa en perfekt yta. Här hade jag önskat att Emilsson lagt mer fokus. Visserligen är det så att det gamla dödsfallet ger en del spänning och jag tycker att trådarna knyts ihop. Det är snyggt och välskrivet, men det är när Livs ärliga och inre tankar får ta plats som det bränner till på riktigt. Jag tycker också väldigt mycket om hennes väninna Viktoria, som är precis en sådan vän som alla önskar sig. Som helhet är Fröken Liljekonvalj trevlig läsning och en perfekt bok att läsa i sommar. Kristin Emilsson är duktig på att skapa karaktärer att engagera sig i och Liv är inget undantag.


Det här inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 12 maj 2019

En kväll i juni

Det är sommar och det är sol i Anna Lönnqvists nya bok En kväll i juni och självklart är det dessutom känslor som frodas. Den första junikvällen vi får uppleva är 2007 och vi tar oss till Gröna Lund. Ella är där med sin kusin och hennes nya pojkvän. En gammal tradition som de inte vill bryta, men pojkvänner brukar inte vara med och Ellas syster brukar inte saknas. Ella smiter i väg och på vägen ut från nöjesparken träffar hon Ben. Han ska snart ta tåget hem till Kiruna, men har några timmar att slå ihjäl och Ella tackar ja till att hålla honom sällskap. När de slutligen skils åt lovar de varandra att hålla kontakten, men Ben hör aldrig av sig.

Tolv år senare tänker Ella fortfarande på de här magiska timmarna ibland, mest av allt när hon tvivlar på sitt nuvarande förhållande. Egentligen är hon och Leon det perfekta paret. De har varit vänner sedan de var sju och vet allt om varandra. Det är bara det att passion, om den någonsin funnits, har försvunnit och Ben verkar aldrig så glad som när han pratar om sin nya kollega. För rättvisans skull är det Ben som verkar tro mest på sig och Ella. Ingen skugga ska falla över honom alltså.

Det är sommaren 2019 och på en förlagsfest ser Ella Ben igen för första gången på många år. Hon är frilansare och får i uppdrag av Berghs förlag att skriva Fredrika Berghs memoarer. Ben är chef för sin papps företag och Fredrika, som är en av Sveriges mest framgångsrika näringslivskvinnor, är hans mentor. Ellas arbete med boken, Fredrikas berättelser om sin stora kärlek och alla funderingar kring vem som egentligen är den rätte samsas i denna mycket trevliga feelgoodhistoria.

Trots att En kväll i juni följer många av de typiska genredragen är det här en väldigt bra på inom feelgoodgenren. Karaktärerna är trevliga att följa, författaren räds inte svåra frågor och det är inte minst försommartrevlig och romantiskt så att det räcker och blir över. En perfekt semesterbok med andra ord. När man, som jag, dessutom hamnat i något av en lässvacka är det riktigt skönt med en bok som är svår att släppa.

Tell me a secret

Jane Fallon skriver underhållningslitteratur som ofta innehåller hämnd och inte sällan är lika spännande som deckare. Tell me a secret är inget undantag. Vi får möta Holly som arbetar som manusskrivare och som just fått ett nytt jobb. Hon ska bli ansvarig för sin avdelning och det är ett stort kliv uppåt. Den som peppar henne mest är vännen och kollegan Roz, men klart är att det finns någon som motarbetar henne. Märkliga saker händer nämligen och Holly hamnar i en rad pinsamma situationer. Mail skickas från hennes dator, manus ändras på ett inte så trevligt sätt och Holly börjar få panik.

Privatlivet är helt ärligt också sådär. Visserligen ska Holly snart bli mormor, men hon har det ganska knapert och trots en höjd lön behöver hon hyra ut ett rum i sin lägenhet. Hon får hjälp av sin bästa vän Dee och hennes make Gavin och det står snart klart att de kommer att finnas där för Holly i vått och torrt. I jakten på den som ställer till det för Holly gör de verkligen allt och lite till.

Jag gillar verkligen de karaktärer som Fallon skapat och tycker att det är skönt med en ganska vanlig, medelålders, ensamstående kvinna får vara huvudperson och dessutom utan att fundera över över utseende eller att hitta en man. Jakten på svikaren på jobbet är underhållande att följa och jag skrattade högt flera gånger under läsningen. Lite väl mycket extra allt blir det till slut, men jag måste ändå rekommendera Tell me a secret varmt. Humoristisk underhållningslitteratur som är perfekt sommarläsning!

Sweet Home Dalarna

Min farmor Märta växte upp i det lilla samhället Moje som är en del av Gagnef i Dalarna. Där bodde hon med sina föräldrar och sina fyra syskon, tre systrar och en bror. Hon och en av systrarna flyttade senare till Göteborg och hon gifte sig med min farfar som var från Vårgårda. Efter att föräldrarna gick bort ärvde syskonen hus och mark i byn och för farmors del betydde det en “sportstuga” som främst användes vid jakt. Den låg fint på höjden med utsikt över Mojesjön och där, i ett rum och kök, tillbringade jag många sommarveckor tillsammans med mina kusiner. Vi var nio personer i den lilla stugan och ändå hände det ofta att vi ungar fick sova i rummet för att köket var fyllt av gästande släktingar.

När jag var lite drygt tio byggdes huset ut och det gamla huset blev två sovrum, medan vi också fick ett stort gemensamt kök och vardagsrum och farmor ett litet eget rum. Nu blev kalasen ännu större och sommarveckorna ersattes ofta av ett rejält påskfirande. Sedan barnen kom har vi varit där väldigt lite, men senast det begav sig fick jag erfara hur viktigt det är med tillhörighet i ett litet samhälle. Jag lyckades köra av vägen, hamnade ute på hea (vägen svängde, men inte bilen) och fastnade i snön. Jag tog mig till ICA för att be om hjälp och fick tala med några gubbar som satt på lagret. Jag förklarade min situation och första frågan var, vem är du i betydelsen”vem är du släkt med”. Jag redogjorde för det och då min farmors bror var en central figur i bygden då han levde fick jag snabb hjälp. Det är möjligt att jag fått det ändå, men släktskapet kändes viktigt.

När vi bestämde oss för att ha ett tema där vi läser oss runt Sverige var Sweet Home Dalarna av Karin Janson som ni förstår ett självklart val för mig. Var i Dalarna den lilla byn ligger är oklart, men det är inte Byvalla som författaren tidigare skrivit om. Kanske har samhället fått låna drag av författarens hemby Stora Skedvi i Säter kommun? Lite synd kan jag tycka att det inte finns något namn på byn, eller ens några geografiska referenser mer än titeln. Visserligen är poängen inte att beskriva miljön i det lilla samhället där huvudpersonen Madde bor, men jag hade gärna fått veta lite mer. Viktigast är förvisso kontrasten mellan Dalarna och Stockholm, eller snarare mellan land och stad.

Oavsett var Madde egentligen bor så är det ett ganska typiskt, svensk samhälle vi förflyttas till där livet lunkar på och den lokala pizzerian är där man hänger. I alla fall så hänger Madde och hennes kompis Klara där och blandar hembränt i sin läsk för att liva upp stämningen. Någon gång går de vidare till Statt. Oftast hänger Madde dock hemma i stugan hon hyr med en påse chips endast i sällskap av sin tv. Ibland kommer grannen Jonte, som också är hennes ex, förbi och det händer att de hamnar i säng. Mer uppskattar hon dock när Jontes son Ville dyker upp.

Jobbet är kanske det Madde tycker bäst om. Hon utbildar sig till hovslagare och är lärling hos Kent, en butter hovslagare med hjärtat på rätt ställe. Han är utan tvekan en karaktär som jag hade velat veta mer om, speciellt med tanke på hans beslut senare i boken. Det jag gillar mest med honom är att han tror på Madde och att han, även om han sällan säger det, verkar bry sig både om henne som person och yrkesman. Som totalt ointresserad av hästar med noll kunskaper om hovslageri blir jag förvånansvärt engagerad i de delar som beskriver Maddes yrke.

Så dyker det upp en främmande man på pizzerian och det är ganska tydligt att han är från Stockholm. Janson driver en hel del med honom i alla fall inledningsvis och det är befogad. Främlingen heter Niklas och vikarierar som brevbärare under sommaren. Han har anknytning till bygden, men är trots allt stockholmare ut i fingerspetsarna. När han får punktering är det Madde som får fixa däckbytet och det händer mer än en gång att han rynkar på näsan åt lokala traditioner.

Trots olikheterna blir Madde och Niklas självklart ett par och det funkar riktigt hyfsat till en början. Så bra att Madde bestämmer sig för att flytta med honom till Stockholm och in i den tvårumslägenhet på Östermalm som han bor i. Om hon i alla fall befann lite i överläge så länge de var i Dalarna så blir läget totalt tvärtom i Stockholm. Madde har inga vänner, inget jobb, inga kontakter och hon passar verkligen inte in. Mer än en gång ifrågasätter hon sitt beslut, men inser samtidigt att hon inte har mycket mer än jobbet som håller henne kvar i Dalarna.

Sweet Home Dalarna är en underhållande berättelse om ett par som inte direkt känns som gjorda för varandra. Jag tycker väldigt mycket om Madde, som är en svensk, lantlig Bridget Jones, men har faktiskt lite svårt att förstå vad hon ser i Niklas. De kulturkrockar som uppstår när en total lantis flyttar till Stockholm är underhållande, men också ganska fördomsfull både mot Madde och mot stockholmare. Jag förstår idén att vända på det ganska vanliga perspektivet där en ung kvinna från stan börjar om på landet, men jag är inte helt förtjust. Med det sagt finns det ändå tillräckligt mycket bra i Sweet Home Dalarna för att jag ska läsa och dessutom fnissa en hel del. Niklas mamma Jill och hennes partner Joppe är till exempel ett helt fantastiskt par. Svärta finns det också och här hade berättelsen gott kunnat stanna till ett tag. Det är inte fel med svärta i feelgood, snarare tvärt om. Sweet Home Dalarna hade kunnat bli en riktigt bra film eller ännu hellre tv-serie där karaktärerna kunnat få utvecklas ännu mer. Då kunde vi dessutom få njuta av Dalarnas vackra natur, oavsett var det nu är Madde bor.


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 28 juni 2020. Eftersom Sweet Home Dalarna nu nominerats till Årets Feelgood repriserar jag det här idag.

Den lilla blomsterhandeln vid havet

I Den lilla blomsterhandeln vid havet av Ali McNamara möter vi Poppy som ärver en blomsterhandel av sin mormor. Tidigare har hon gjort sitt yttersta för att undvika att bli en del av familjeföretaget, men det är svårt att säga nej till ett arv. Hon beger sig därför till den lilla kuststaden St Felix där hon inte varit sedan barndomens somrar. Många minnen väcks till liv och långt ifrån alla är trevliga.

Frågan är hur någon som verkligen inte kan något alls om blommor, ska kunna driva en blomsterhandel. Inledningsvis är Poppy helt inne på att sälja butiken, men hon får god hjälp av kvinnoföreningen och inte minst av Amber som vanligtvis arbetar i Poppys mammas blomsterbutik i New York, men nu ska arbeta i St Felix. Sedan finns också Jake, en ung änkling som är den som levererat blommor till butiken och planerar att fortsätta med det.

Jag vill så gärna tycka om Den lilla blomsterhandeln vid havet, men det som på pappret lät som en söt och trevlig historia, visade sig tyvärr vara en ganska rörig historia. Berättelsen är onödigt rörig, personer dyker upp utan att ha någon större funktion, komplicerade saker löser sig löjligt enkelt, men värst är kanske att språket är stolpigt och det stör läsningen. Saken blir inte bättre av att jag inte alls tycker om huvudpersonen Poppy och tycker att de magiska blomsterbuketterna är rätt löjliga. Tyvärr är det här långt ifrån någon favorit. Synd, då jag gillar St Felix och gärna hade hängt där lite till. Det finns några karaktärer som jag fastnade för, men det räcker inte riktigt. Som mysig tv-serie tror jag däremot att den hade funkat perfekt.

Sammanställning av min feelgoodmaj

Det kändes som att jag inte läste något alls i maj, men sanningen är att jag läste tolv böcker och det tack vare att jag struntade helt i att jobba på helgerna. Det medförde förvisso hysteriska veckor då jag knappt hann läsa ett ord, men jag tror ändå att det fick mig att överleva en av de mest intensiva jobbmånaderna någonsin. Nu var det inte bara feelgood som blev läst, men lite finns i alla fall att sammanställa.

Last nightMhairi McFarlane

Mellan raderna, Johanna Schreiber

Renoveringsobjetet, Eli Åhman Owetz

En bättre människaEli Åhman Owetz

Galleriet vid vattnet, Hanna Blixt

Topp 5 med fem fina feelgoodpärlor och boknostalgi om en riktig klassiker i genren bjöd jag också på, liksom en kulturfråga om böcker att läsa när det känns trögt och du behöver något lättläst och lättsmält.

Tv-serien Udda veckor som skulle kunna vara en feelgoodroman tipsade jag också om. Riktigt sevärd! Jag skrev också om Ginny & Georgia där jag tyckte mer om de delar som skulle kunna vara en ungdomsroman än de som handlade om de vuxna.

 

Photo by Kamala Saraswathi on Unsplash

 

 

Galleriet vid vattnet

Galleriet vid vattnet är Hanna Blixts uppföljare till Glasveranda med sjöutsikt som jag läste tidigare i år. Vi år återigen träffa Nora som nu är gift med Victor och tillsammans planerar de att starta ett galleri med café. Sommaren närmar sig och Nora har bestämt sig för att galleriet ska öppna till midsommar. Med tanke på allt som behöver göras är det väldigt optimistiskt. Inte blir det bättre av att Victors sista bygguppdrag strular och drar ut på tiden. Nora känner sig övergiven, men kämpar på för sig själv och snart får hon hjälp från ett oväntat håll. Parallellt med nutidshistorien tas vi med till sommaren 1963 då Nils, ganska nyinflyttad i Insjön, träffar en flicka som han förälskar sig i. Flickans namn får vi inte veta, men vi vet att hon tycker om att dansa, bär en leksandsdräkt och att Nils blir kär första gången han ser henne.

Det är inget fel på Galleriet vid vattnet, men jag hade önskat att karaktärerna hade fått lov att fördjupas lite mer. Nu får vi egentligen veta väldigt lite om Nora och Victor, väninnan Vega flimrar förbi i bakgrunden och de tre pensionärerna som hjälper Nora med galleriet är gulliga, men vi får ingen chans att lära känna dem. Berättelsen som utspelar sig 1963 och kopplingen till tavlan Nora köpt och älskar är också den fin, men det hinner inte bli mer än en ytlig historia. Jag är dock tillräckligt engagerad för att önska mig en tredje bok om Nora, Victor och de andra. En bok som koncentrerar sig på de karaktärer som redan presenterats. Dem vill jag nämligen gärna veta mer om.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: