Chick-lit & feelgood

En storm i juletid

En storm i juletid av Camilla Davidsson är en bok om en författare som skriver bok som heter just En storm i juletid. Väldigt meta och faktiskt en rätt kul idé som funkar riktigt bra! Huvudpersonen Alice har blivit uppsagd från sitt jobb på ett stort bokförlag och har isolerat sig från omvärlden. Inte så konstigt kanske med tanke på att covidtider innebär hemarbete. men för Alice handlar det snarare om att hon mår riktigt dåligt. Den som sett till att hon blir uppsagd är nämligen samma person som är Alice sambos nya flickvän. Inte konstigt att vår huvudperson mår dåligt.

Det har snart gått ett år sedan det stora sveket och första advent närmar sig. Alice mamma vill börja planera julen, men henens dotter har inte ens vågat berätta att hon blivit av med både sambo, lägenhet och jobb. Istället skyller hon på att det är mycket på jobbet och undviker alla försök till planer. Egentligen sitter hon ensam i en andrahandslägenhet som tillhör en väninnas äldre släkting och har absolut inget jobb alls. Tills samma väninna ger henne i uppdrag att jobba som redaktör för ett manus till en julbok. Det är deckarförfattaren Samuel Engman som planerar ett genrebyte och han behöver någon att bolla med. Inte bara jobbmässigt, utan även privat vänder det något när Alice börjar umgås med en äldre granndam Marguerite och  Poppy, som hon brukar sitta barnvakt åt. Dessutom finns katten Confucius som ger tröst när det behövs. Ett lagom kravlöst umgänge som Alice kommer att uppskatta mycket.

Parallellt med berättelsen om Alice får vi läsa Samuels manus om Julia vars pojkvän Adam inte alls är intresserad av julfirande på traditionellt sätt, utan istället har bokat en skidresa till Åre. De åker dit separat och när Julia ska boka tågbiljetter finns inga kvar, såklart. Istället tar hon bilen, fastnar i en snöstorm och blir räddad av en kollega och ännu en mystisk man. Julias upplevelser kopplas ibland samman med Alice liv och det görs på ett snyggt sätt. Lite irriterande kanske att det beskrivs som så himla viktigt att vara tillsammans med någon och dessutom vara smal för att må bra, men det är mycket annat som är bra i Davidssons julbok. Främst kanske beskrivningarna kring hur en bok växer fram, även om jag har svårt att tro att alla redaktörer och författare umgås på samma sätt som Alice och Samuel gör.

En storm i juletid är en bra julbok, bland de bättre jag läst de senaste åren. Möjligen är det lite för lite julstämning, men tiden fram till jul är också viktig att beskriva. Jag gillade Alice skarpt och tycker om Davidssons ofta humoristiska sätt att skriva. Faktiskt tror jag att det här är den bästa bok jag läst av henne.

Jul i strandhuset

Årets Boktolva har gått minst sagt sådär, men nu har jag i alla fall bockat av författare nummer fyra genom att läsa Veronica Henrys Jul i strandhuset. I den får vi träffa Lizzy som genomgår något av en kris. Hon har just blivit övertalig från sitt jobb och kämpar med att hitta ett nytt. Inte så lätt för en medelålders tonårsmorsa. Utåt gör hon allt för att hålla ihop, men inuti är det kaos. Det närmar sig jul och Lizzie har fullt upp med att skapa ännu en perfekt högtid. Det är bara det att varken hennes man eller tonårsbarn är direkt delaktiga i förberedelserna. När ingen av dem ens bemödar sig att komma hem och klä granen tillsammans med henne sätter hon sig helt sonika i bilen och flyr. Hon åker till sin väninnas Carolines strandhus i Everdene. Ett hus hon alltid är välkommen att låna. Vill hennes familj inte umgås med henne får de klara sig själva.

När Lizzie dyker upp vid huset finns nyckeln inte på det vanliga stället och hon blir lite orolig. Det visar sig att någon annan också tagit husets ägare på orden och lånat huset. Han heter Harley och hade gärna firat jul med sin bror och mamma, men mammans nya sambo vill han helst slippa och helt ärligt är det ömsesidigt. För att inte riskera julen för dem han älskar mest har han bestämt sig för att fly. Huset ägare Caroline, som numera bor i Dubai, har visat honom var nyckeln finns så att han ska kunna sköta om huset och ställa iordning det de få gånger om året som hon och hennes familj kommer dit. “Använd gärna huset” skriver Caroline i ett mail och Harley gör just det. Så kommer det sig att Lizzie faktiskt planerar att fira jul med en tonåring som inte är hennes egen och dessutom ansluter en granne, den nyblivna änklingen Jack och hans son Nat. Tre ensamma själar och en liten pojke som drömmer om en riktig jul.

Veronica Henry var en trevlig bekantskap som jag definitivt kan tänka mig att läsa något mer av. Jul i strandhuset är en varm och fin berättelse om att ta hand om det som är viktigast i ens liv, att vårda relationer som kanske glömts bort något eller i alla fall tagits för givet. Mina tankar går till Rosamunde Pilcher när hon var som bäst och det är inget dåligt betyg.

Kanske blir nästa bok Sommar i strandhuset, där vi får återse orten om än i en fristående fortsättning. Engelsk småstad och hav låter helt klart lockande.

Allt jag önskar mig till jul

Joanna Bolouris förra julbok Jag kommer hem till jul var en charmig och välskriven historia, vilket gjorde att förväntningarna på senaste boken Allt jag önskar mig till jul var tämligen höga. Jag blev inte besviken. Vi bjuds på mycket julstämning och inte mer än tre olika julfiranden.

Huvudpersonen Nick känner sig totalt misslyckad. Han har blivit uppsagd från sitt jobb på en prestigefylld advokatbyrå och har inget nytt jobb i sikte. Pengarna måste in och i ett svagt ögonblick tackar han ja till ett tillfälligt jobb som varuhustomte. Det blir ganska självklart så att han avskyr jobbet och de bortskämda ungar han möter. Flickvännen, som inte är speciellt sugen på att vara ihop med någon utan karriär och ännu värre blir det när han inser att i princip alla hans arbetskamrater var just det och definitivt inga vänner. Matt, som han delar lägenhet, finns kvar, men Nick börjar ändå känna sig både ensam och värdelös.

Så en dag kommer fyraårige Alfie till tomten med en alldeles speciell önskan. Han önskar att hans mamma Sarah, som arbetar ett café i köpcentrat, ska bli gladare under det nya året. Alfies pappa, hennes man, har ganska nyss dött och Nick känner omedelbart att han vill hjälpa den charmiga lilla killen. Kärlek ger lycka tänker han och ber om Sarahs telefonnummer. Det ger han sedan till Matt, som har ett stabilt jobb och behöver hjälp att komma över sin före detta flickvän.

Så kommer det sig att Sarah och Matt börjar dejta. Nick nöjer sig inledningsvis med att sitta barnvakt till Alfie, som utan tvekan stulit hans hjärta. Ju mer han umgås med Sarah och Alfie inser han dock att de två är precis vad han vill ha. Nu får vänskapen stå i centrum. Både den till Matt, hans äldsta och bästa vän och den till Sarah. Nick fortsätter att vara den perfekta vännen och barnvakten, men har allt svårare att se Matts och Sarahs lycka.

Allt jag önskar till jul är lika charmig som en film av Richard Curtis och det hade varit fint att se den filmatiserad. Nu är den riktigt charmig även att läsa med karaktärer som är lätta att ta till sig och som faktiskt tillåts växa. Inte så förutsägbar som man först kan tro, men tillräckligt för att göra mig nöjd. Jag rekommenderar den varmt!

Jul på det lilla hotellet vid havet

Jenny Colgan tar oss återigen med till den lilla ön Mure, där Fintan sörjer sin mans död och inte riktigt orkar driva hotellet som snart ska öppna. Hans syster Flora, som egentligen är mammaledig, stöttar upp och njuter av att få se en ny verksamhet växa fram. Det närmar sig jul och köket måste fyllas med personal. Flora flyttar med sig Isla från sin andra verksamhet och med samma båt anländer en blivande kökspojke med tillhörande gigantisk hund och en galen, fransk kock. Bäddat för trubbel, men självklart också för kärlek.

Jul på det lilla hotellet vid havet är, precis som Colgans andra böcker en trevlig historia, tyvärr lämnar språket en del att önska och det kan bero på översättningen, eller på författaren, men riktigt så här stolpigt brukar det inte vara. När jag väl kommit in i boken flyter det dock på bättre och karaktärerna fångar mig. Blandningen av gamla vänner och nya bekantskaper är väl avvägd och Floras brorsdotter utvecklas till en favorit. Maken till frispråkig och kaxig unge får man leta efter.

Julstämningen är total trots vissa missöden i hotellköket och det är mysigt att läsa om all mat och alla trevliga tillställningar. Jag gillar serien om Mure och tycker om de nya karaktärerna som introduceras. Det mesta är förutsägbar, men det är charmigt, trevligt och juligt, vilket räcker långt.

Början på något nytt

Jenny Fagerlund tillhör mina favoritförfattare när det kommer till feelgood med svärta. Visst följer hennes böcker många av de ibland stereotypa “krav” som finns för genren, men det görs med finess och karaktärerna är alltid välgestaltade. I senaste boken Början på något nytt får vi lära känna tre väldigt olika kvinnor, som trots det hittar någon slags gemenskap. Platsen är Båstad och den som hamnar där på det kanske mest klassiska sättet (om man får tro romaner i den här genren) är influencern Alex, som kommer på sin sambo när han har sex med en av hennes konkurrenter. Den tråden lämnas därhän ganska mycket och det är skönt, men händelsen blir det som gör att Alex tar sitt pick och pack och flyttar till sin ärvda stuga.

Där blir hon granne med Johanna som hamnat i Båstad på grund av sin man som är uppväxt där. Ett i den vanliga världen helt normalt sätt att byta stad, men det står snart klart att Johanna inte har det lätt. Hennes man Jack trivs som fisken i vattnet och älskar att hänga med sina gamla vänner, men Johanna känner sig inte alls välkommen. Inte heller njuter hon av att äntligen få tid att skriva den där romanen. Sanningen är att det nya livet blivit en besvikelse. Och så har vi Mona, en nyss pensionerad flygvärdinna som levde för sitt jobb. Sorgen över att inte längre känna sig behövd är stor och hennes nya liv känns knappt värt att leva. Hennes man njuter av pensionen, men hon avskyr all tid som hon inte orkar fylla.

En tävling sammanför de tre kvinnorna och det är ett grepp som funkar oväntat bra. Mest tycker jag kanske om Johanna, men mest intressant att följa är nog Mona. Alex är bra hon med, men lite fladdrigare. Kombinationen av de tre är dock lyckad. De tar fram såväl varandra dåliga och bra sidor. En styck trevlig bok igen av Jenny Fagerlund och hon förblir därmed en favorit. Början på något nytt var precis vad jag behövde i mörkaste november.

Den lilla skolan vid havet

Nu finns inte Jenny Colgans Class: Welcome to the Little School by the Sea översatt till svenska, men jag misstänker att titeln på svenska skulle bli just Den lilla skolan vid havet. Boken gavs ut för mer än tio år sedan och under pseudonymen Jane Beaton, men gavs ut igen 2016 och då under namnet Jenny Colgan. Även en uppföljare, med titeln  Rules:Things are changing at the Little School by the Sea gavs ut på nytt 2016. Året därpå skrev Colgan kontrakt på två böcker till i serien och den första, Lessons: Fresh starts at the Little School by the Sea kommer senare i höst.

Huvudpersonen i Class är läraren Maggie Adair, som lämnar pojkvännen Stan och flyttar till Cornwall för att jobba på Downey House, en internatskola för flickor. Boken sträcker sig över ett skolår, från de första, osäkra dagar som ny lärare, till skolavslutningen. Det blir ett händelserikt år, såväl yrkesmässigt, som personligt. Det är en omställning att byta från en ganska stökig skola, till en som på pappret ska vara välfungerande. Riktigt så ser det inte ut, vilket Maggie inser ganska snabbt. Grannskolan, som är en internatskola för pojkar, spelar också en viktig roll i Class. Dels för att en av lärarna David, som brukar promenera med hunden Stephen Daedalus, är väldigt trevlig, men också för att dess elever blir delaktiga i den föreställning som Maggie är med och planerar. David är för övrigt helt baserad på David Tennant, som spelade Doctor Who, något som Jenny Colgan kände sig lite generad över när böckerna publicerades på nytt.

Boken följer också några av eleverna, vilket på ett sätt är ganska trevligt, men det bidrar samtidigt till att Class känns lite splittrad. Den av eleverna som är lättast att sympatisera med är Simone, som har fått möjligheten att gå på Downey House tack vare ett stipendium. Hon älskar att gå i skolan, men har aldrig riktigt passat in. Nu hoppas hon få lära sig mer och dessutom få vänner. Fliss är en av hennes rumskamrater och hon är definitivt inte glad över att börja på Downey House. Istället känner hon sig totalt oälskad och är riktigt förbannad på sina föräldrar som skickat iväg henne.

Det är mycket jag tycker om med Class. Internatskolor är alltid internatskolor och miljön är härlig. Däremot har jag svårt att få grepp om de många karaktärerna och därför blev boken liggande ett tag, innan jag faktiskt läste ut den. Jag kommer att läsa vidare, det är jag tämligen säker på och det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad nu när det gått några år och Colgan utvecklats som författare. Fördelen med Class är att den inte är så tillrättalagt, vilket kan bli ett problem om samma koncept ska användas om än i olika miljöer.

Som lärare kan jag leva mig in i Maggies inledande pirrighet för att möta de helt nya eleverna och den inte sällan intensiva frustrationen över att elever inte alltid gör som man säger. Jag fnissar också åt den smått absurda situation när hon tappar humöret fullständigt inför skolinspektörerna som är på besök. Det är lätt att relatera. Själv har jag ett par arbetsdagar kvar innan eleverna dyker upp. Två klasser känner jag redan, men en är helt ny. Det är alltid spännande och se vad det är för individer som dyker upp.


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 19 augusti 2019

Någon annans tidsfördriv

I boken Någon annans tidsfördriv låter Ann Edliden oss kliva in i en värld som för mig är ganska obekant. En medievärld där dokusåpor skapas och därmed nya kändisskap. Huvudpersonen Doris arbetar med skandalsåpan Château Amore, men är inte delaktig i själva inspelningen. Istället är det hon som får ta hand om alla mediala skandaler i efterhand. Hon trivs trots allt med jobbet och arbetskamraterna Christoffer och Jossan är viktiga i hennes liv. Jossan, som får representera den unga, hungriga influensern som lever för att få fler följare på Instagram. En stark närvaro i sociala medier är viktigare än någonting annat.

Sociala medier har ganska naturligt en stor roll i boken och dessutom får vi följa med Doris på äventyr i dejtingapparnas underbara värld. Där finns Petter, som skulle kunna vara hennes perfekta, nya pojkvän. De skriver en hel del till varandra, men han lyckas förhala den första, riktiga dejten. Hennes rumskompis Linnea finns där alltid som stöd och uppmanar Doris att vara försiktig.

Det märks att Edliden är hemma i Doris miljö och jag tycker mycket om hennes skildring av en värld där yta är av största betydelse och konflikter skapas om de inte uppstår av sig själva. När Petter inte är den han utger sig för att vara behandlas också frågan om ärlighet på sociala medier. Hur mycket ljuger folk egentligen för att få det de vill? Mycket, är svaret på den frågan och det skapar ett rejält driv i romanen.

Någon annans tidsfördriv är riktigt bra och innehåller både humor och svärta. Jag gillar Doris skarpt och även om hon ställer till det för sig själv ibland är hon ärlig även när hon inte tjänar på det. Ann Edlidens debut är en fin sådan och jag såg på Debutantbloggen att hon nu skriver på den svåra tvåan. Heja dig, Ann, det kommer att bli utmärkt! Du är för bra för att förbli en enboksförfattare.

Katthotellet vid kusten

Katthotellet vid kusten av Jessika Devert handlar om Jonna som är på en ganska svår plats i livet och just blivit vräkt från sin drömlägenhet lägenhet i Majorna. Den hon trodde var hennes livs kärlek lurade henne på pengar och lämnade henne sedan, utblottad och nu också hemlös. Som om det inte vore nog blir hon av med sitt jobb och nu återstår inget annat än att flytta in hos sin mamma. Eller förresten, det är inte ens en möjlighet. Mamman har en pyttelägenhet och Jonna har fyra katter. Syskonen är inte ens någon idé att fråga. Istället bestämmer hon sig för att kontakta sin farfar, som är den enda övriga släkting som finns i livet. De känner inte varandra, men nöden har ingen lag.

Så kommer det sig att Jonna flyttar in i sin farfars lilla gäststuga på Räkholmen. Sin katthatande farfar och därför ha Jonna fullt upp med att försöka dölja hur många katter hon har. Relationen mellan den äldre och den yngre är från början i princip obefintlig, men de hittar en slags gemenskap och börjar äta middag tillsammans i det stora huset. Det visar sig snart att Jonna är väldigt lik sin döda farmor Tuli både till utseende och sätt, vilket gör att hon tillför mer än hon inser till sin farfars nu ganska tomma liv. Just förhållandet mellan Jonna och hennes farfar Lars-Erik är kanske det jag tycker mest om med boken. Och katterna. Jag gillar katterna. Det gör Jonna också och hon drömmer om att starta ett Katthotell på sin farfars tomt. Det är bara den lilla detaljen att han tycker att katter är bland det värsta som finns.

Jonna gör sig hemmastad på den lilla ön och blir vän med frisören Patricia (vars salong lite ologiskt heter Lilians lockar) och Esmin, som hjälper Lars-Erik med verandan. I gänget finns också Maja som jobbar på ICA och tillsammans bildar de en gemenskap som Jonna trivs med. Kanske är det inte så illa att lämna Majorna ändå och kanske finns det hopp om ett nytt, ganska bra liv trots allt.

Jag tycker mycket om Katthotellet vid kusten och är glad att jag läste den, trots att jag var lite svalt inställd till Deverts förra bok Dagboken jag aldrig skrev. Den svåra tvåan blev alltså bra mycket bättre än debuten och jag hoppas på fler böcker, gärna sådana som utspelar sig i Göteborg. Räkholmen funkar också förresten. Jag gillar Jonna och de andra som bor där.

Last Tang Standing

Last Tang Standing av Lauren Ho utspelar sig i Singapore, men huvudpersonen Andrea Tang är från Malaysia och hennes familj har kinesiska rötter. Oviktigt kan tyckas, men för Andreas familj och för väldigt många andra familjer i området, verkar ursprung vara otroligt viktigt. I alla fall när det kommer till att gifta sig. Eftersom Andrea passerat 30 är det väldigt viktigt för hennes mamma att hon gifter sig och då med en fin kinesisk-malaysisk man, men för Andrea själv är jobbet viktigare. Hon är jurist och arbetar hårt för att bli partner på firman. Kärlek får inte riktigt plats i hennes liv, även om hon ibland självklart längtar efter att bli älskad.

Last Tang Standing marknadsförs som en kombination av Crazy Rich Asians och Bridget Jones dagbok. Mer Bridget Jones skulle jag säga, även om miljön är Singapore och folk är rätt rika. Samtidigt är Last Tang Standing en bok som står på egna ben. På ett sätt en klassisk feelgoodbok med allt vad det innebär, men också en bok om att som kvinna försöka gör karriär i en värld som domineras av män. Extra svårt blir det när traditionerna går ut på att det viktigaste är att hitta en lämplig man att gifta sig med.

Lauren Ho har skrivit en bra och underhållande bok som låter oss träda in i en värld som är på samma gång välbekant och helt annorlunda. Klart är att vissa problem är universella, medan andra är kulturella. Att egentligen inte kunna bestämma själv vem man vill gifta sig med, även om man är en högutbildad och självständig kvinna är något som inte är ovanligt i världen och Ho problematiserar kraven från familjen och samhället på ett bra sätt. Sedan är Last Tang Standing också en bra bok om kärlek, både möjlig och omöjlig, precis som en bra feelgoodroman ska vara. En välskriven och underhållande debut helt klart.

I hjärtat av Ådala

Vill du läsa en riktigt mysig feelgoodroman med fina karaktärer är I hjärtat av Ådala av Åsa Liabäck ett perfekt val. Hon tar oss med till koloniområdet Ådala vid Stångån i Linköping där Anna söker lugn och trygghet efter att ha brutit upp från ett förhållande. Sanningen är egentligen att hon blivit lämnad och att hennes före detta spurtar på i sitt nya förhållande. Hon är 35 år och oroar sig över hur livet ska bli.

I Ådala finner hon en gemenskap med grannarna Margareta och Ragnar. Speciellt Ragnar är en riktigt härlig karaktär, som älskar att retas med den självutnämnda kolonipolisen Rigmor, men som verkar ha ett stort hjärta för människor som behöver tillhörighet. Han tar Anna under sina vingar, bjuder sitt barnbarn att bo hos honom under sommaren och när Stephanie, en ung tjej som verkligen inte passar in i området, dyker upp är han mer accepterande än de flesta. Faktiskt känns det som att Ragnar är hjärtat i Ådala.

På många sätt följer I hjärtat av Ådala mallen för hur en feelgoodroman ska vara upplagd, men den har också något mer och då inte minst karaktärer som engagerar. Det är upplagt för en fortsättning och en sådan hoppas jag verkligen på. Planen verkar i alla fall vara sådan. Berättelsen om människorna bland kolonistugorna hade också kunnat bli en riktigt härlig tv-serie.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: