Selma Lagerlöf

Första nobelläsmålet är klarat

Min (livslånga) läsutmaning att läsa något av alla nobelpristagare i litteratur har nått ett första delmål. Jag har nämligen läst texter av de kvinnor som hittills tilldelats Nobelpriset. Inte hela verk av dem alla, men de flesta.

Selma Lagerlöf (1909) Har jag självklart läst. Lika självklart har jag en hel del kvar att upptäcka.

Grazia Deledda (1926) Har läst en (bra) kortare text som finns i samlingen Nobeller.

Sigrid Undset (1928) För tusen år sedan läste jag Kristin Lavransdotter. Skulle gärna återupptäcka Undset, men får aldrig tummen ur.

Pearl Buck (1938) En av de pristagare jag läst mest av. Länge sedan nu dock.

Gabriela Mistral (1945) Jag har läst en del av hennes dikter, men vill gärna läsa mer.

Nelly Sachs (1966) Också läst för väldigt länge sedan. Kanske dags att återupptäcka.

Nadine Gordimer (1991) Jag har läst och tyckt om ett par av hennes böcker.

Toni Morrison (1993) En riktigt bra författare som jag gärna läser mer av.

Wislawa Szymborska (1996) Fantastisk poet. En av mina stora favoriter.

Elfriede Jelinek (2004) Absolut älskade hennes Älskarinnorna.

Doris Lessing (2007) Läst ett par böcker, men inte de mest kända.

Herta Müller (2009) Har läst några noveller av henne, men ännu ingen roman.

Alice Munro (2013) Har jag läst och älskat.

Svetlana Aleksijevitj (2015) Har läst kortare texter samt delar av Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Olga Tokarczuk (2018) Tyckte mycket om Styr din plog över de dödas ben. 

Louise Glück (2020) Har läst dikter av henne, men ännu ingen hel samling.

Nästa delmål är att läsa mig bakåt årtionde för årtionde. Det betyder att Abdulrazak Gurnah, Peter Handke och Mo Yan ligger i pipeline. Gurnah läser jag gärna en roman av, men de andra två känner jag spontant att det räcker med att läsa någon kortare text.

Veckans kulturfråga v.48 2021

Idag är det första december och igår fick vi (för andra gången) vår första kvinna på statsministerposten. Andra blev ministrar för första gången och bland dem finns Lina Axelsson Kihlbom som uppmärksammandes för att hon är den första transpersonen som blir minister. Det är självklart stort, men än viktigare för mig är att hon är den första rektorn (vad jag vet) som blir skolminister.

Ni anar temat för veckans kulturfråga antar jag. Det handlar om någon som var först eller kanske gick först. Det kan vara en debutant om du vill hålla dig till litteratur, eller så hittar du någon helt annan person du vill lyfta. Självklart går det lika bra att lyfta en händelse, eller varför inte både och. Koppla till kultur om du vill eller till något helt annat. Frågor är till för att tänjas.

Vilken person eller vilken händelse som var först vill du lyfta fram?

En som gick först på många sätt var Selma Lagerlöf, som var första kvinnan i Svenska Akademien och dessutom den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur. Jag skulle också vilja sätta henne som nummer ett när det kommer till svenska, klassiska författare, men då handlar det om en åsikt och inte fakta.

Den första mottagaren av Nobelpriset som jag läste en bok av var däremot en annan kvinna, nämligen Pearl Buck. Pion och Kejserlig kvinna stod i mormors bokhylla och jag älskade dem båda. Att hon fått Nobelpriset var däremot inget jag visste.

Jag tar mig också utanför litteraturens värld och vill lyfta fram Kerstin Hesselgren, även kallad Kerstin I, som var den första kvinnan som tog plats i Riksdagens första kammare. Om henne skrev jag min första C-uppsats och ämnet var självklart historia. Det finns ju böcker om henne såklart, bland annat Kerstin Hesselgren Den gränsöverskridande politikern av Renée Frangeur, utgiven av Carlsson Bokförlag 2012. En bok jag inte läst, men som jag tänkt läsa sedan den var ny. Just biografier är inte riktigt min kopp te oberoende av hur intressant personen den skildrar är.

Ett läsprojekt om Körkarlen

De senaste åren har mina elever läst kortromaner av Selma Lagerlöf i kursen Svenska 2. Det är deras första läsprojekt med klassiker i fokus och följs senare under kursen upp med läsning av både kortare texter kopplade till olika epoker och en klassiker som de läser i mindre läsgrupper. I inlägget “Att möta Selma Lagerlöf som tonåring” kan du läsa mer om hur jag jobbat de senaste åren. I år var en resa till Västanå teater och deras uppsättning av Körkarlen planerad redan innan terminen drog igång och jag lovade mina kollegor att förbereda eleverna genom att gemensamt läsa boken. Tidigare har några elever valt den, men de flesta har läst andra böcker.

Grundberättelsen i Körkarlen är ganska enkel och full av klassiska teman och motiv. Det är nyårsafton och slumsystern Edit ligger för döden. Hennes mamma och två kollegor vakar hos henne. När Edit uttrycker en önskan om att någon ska ta dig David Holm väcks känslor. Han är en alkoholiserad man som är våldsam mot sin fru och varför Edit skulle vilja träffa honom är en gåta.

Samtidigt befinner sig David Holm själv nära döden efter ett slagsmål och träffar då körkarlen George som haft uppdraget sedan förra nyår. Den man som dör sist på året får uppdraget att frakta döda själar till Döden själv och nu står David Holm på tur. Men innan hans själ är mogen att gå vidare kan George inte ta med honom. Här börjar David Holms vandring tillsammans med George, då de i sann Dickens-anda besöker människor som han har sårat. Att Lagerlöf inspirerats av Dickens är ingen hemlighet, utan uttrycks tydligt av författaren. Att slumsystern lider av tuberkulos är också medvetet, då Körkarlen var ett verk som efterfrågades av Svenska nationalföreningen mot tuberkulos. Här skrattade eleverna lite över Lagerlöfs egensinniga tolkning av uppdraget och konstaterade att det där med att följa instruktioner kanske inte var hennes grej. Geografiboken blev en äventyrsbok om en pojke som flyger runt Sverige och boken om tuberkulos en berättelse om en döende mans insikt om sin egen påverkan på andras liv.

Inför läsningen läste jag självklart om boken och insåg då att den var mycket svårare rent språkligt än de andra kortromaner av Selma Lagerlöf som jag tidigare använd. Alltså skulle mer stöttning krävas för att eleverna skulle komma in i läsningen och igenom boken med behållning. Jag förberedde frågor och ordlisor till varje kapitel och inledde med att läsa högt. Nästan direkt insåg jag att de ord jag trodde att eleverna skulle tycka var svåra verkligen var det, men de fastnade också vid många fler ord än de jag inkluderat i ordlistan. Ord som är självklara för mig, som paltor och åkdon, men helt okända för ungdomarna. En generationskrock helt klart.

Att läsa en gammal bok kräver en hel del både av elever och lärare, men vi kämpade på tillsammans och i princip alla lyckades komma igenom boken. De boksamtal som genomfördes under och efter läsningen hjälpte också till. Några, som var frånvarande mycket, hade svårare att hinna och fick inte heller den stöttning som behövs under läsningen. Vissa av dem läste ut boken efter att de sett pjäsen, då det därefter kändes lättare. Efter läsningen fick alla elever skriva en reflektion kring boken och föreställningen. Detta skedde under en lektion.

Slutuppgiften som eleverna fick handlade om att analysera Körkarlen, men också koppla boken till Selma Lagerlöfs liv och den tid den skrevs under. Detta är delar av det centrala innehållet i kursen Svenska 2. Inför skrivandet läste vi två texter tillsammans, den självbiografiska novellen “Julklappsboken” och kapitel två i Gösta Berlings saga om julnatten. Eleverna fick också tillgång till “Bortbytingen” och många valde att läsa även den. De fyra texterna representerar olika delar och stilar i Lagerlöfs författarskap.

Efter att ha läst elevernas texter konstaterar jag att det jobb de och jag lagt ner på att läsa Körkarlen och dessutom några andra texter av Lagerlöf bar frukt. Trots att jag upplevde att Körkarlen var svårare att komma in i än andra böcker av Lagerlöf, blev resultatet bra. Nu har jag turen att ha en klass som varit beredda att jobba hårt och det gjorde självklart arbetet lättare och resultatet bättre. Jag tror också att det faktum att de såg en uppsättning av Körkarlen gjorde den enklare att förstå.

Fördelarna med att läsa samma bok i år var många, men jag är osäker på om jag väljer att läsa just Körkarlen nästa gång. Visserligen funkade det bra för den absoluta majoriteten, men det krävs ambitiösa och drivna elever för att lyckas. Som alltid kräver också gemensam läsning mycket av läraren och det är något jag tycker är värt jobbet så länge eleverna är med på tåget. Min erfarenhet är att Selma Lagerlöf är ganska lätt att sälja in hos eleverna. Få om någon ifrågasätter hennes relevans och många uppskattar att få ta del av hennes verk. För de få elever som inte kom igenom Körkarlen gjorde jag en mindre uppgift som byggde på novellen “Bortbytingen” och teateruppsättningen av Körkarlen. Det funkade bra som alternativ.

Kejsarn av Portugallien på Göteborgs stadsteater

Att få gå på teater igen var riktigt härligt och uppsättningen av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien var en fin upplevelse. Lite reagerade jag på alla som hostade och snörvlade i publiken. Det där att hålla sig hemma när man är sjuk har tydligen glömts bort. Däremot uppträdde skolklassen, till största del bestående av kepskillar, bättre än damen bakom mig som somnade och snarkade och de damer vid sidan om som inte kunde hålla sig ifrån sina mobiler.

Kejsarn av Portugallien är en av de finaste av Lagerlöfs böcker. Berättelsen om Jan i Skrolycka, vars liv förändras i grunden när hans dotter föds, skildrar en kärlek utöver det vanliga. Pontus Stenshälls uppsättning fokuserar på kärleken mellan far och dotter, men låter också kärleken mellan Jan och frun Kattarina bli mer central än i boken. Deras liv i den lilla stugan, som finns centralt placerad på scenen under större delen av tiden, var kanske vackrare och enklare under dotterns barndom, men de två är starkt sammanbundna både innan och efter henne.

Naturen har också en stor betydelse i boken och kanske ännu mer i pjäsen. Jan döper sin dotter efter solen och runt stugan projiceras naturbilder på stora dukar. Solen som går upp, björkarna som står där ståtligt medan årstiderna förändrar dem. Scenografin är helt fantastisk och förhöjer verkligen upplevelsen rejält. Enkelt och genomtänkt, med lite fysiska objekt och en mängd bilder. När Jan tappar sitt förstånd försvinner också skärpan i naturen och till slut vänds allt upp och ned. Symboliskt och effektfullt.

Även musiken får ta stor plats och det är Daniel Lemma som står för den. Han har rollen som speleman och ciceron, vilket får mig att tänka på tuppen i Robin Hood. Lite smålustigt ibland, men mest bra. Två andra, fantastiska musiker på scen är Anna Malmström och Boel Mogensen. Även skådespelarna bidrar med sång och den som verkligen sticker ut är Eline Høyer som spelar Klara Fina. Hon fungerar som skådespelare också, men det är som sångerska hon briljerar. Mest tycker jag kanske om Fredrik Evers stillsamma och innerliga tolkning av Jan. Den enda invändning jag har är att den ibland ligger lite väl nära Jan Hirdwalls Jan från Lars Molins tv-serie, men å andra sidan är det kanske så Lagerlöf skrivit fram honom.

Det här är den andra uppsättning av Pontus Stenshälls jag ser. Den förra var Kung Lear och det finns en del likheter mellan uppsättningarna, trots att de på ytan är väldigt olika. En stor del av replikerna håller sig ganska nära originaltexten, men bryts av med delar som är fria. I Kung Lear stod Lasse Beischer för det i sin roll som narr, men också där fanns en trubadur i form av Edmund, oäkta son till Gloucester. Daniel Lemmas speleman är mycket mer seriös och tankarna går snarare till skillingtryck och visa. Andra saker som bryter mot originaltexten, men som också tillför mycket, är hur skådespelarna tillsammans med Lemma för handlingen framåt genom att agera berättare och dessutom får Evers några fina och kreativa monologer att förvalta. Jag tycker om kombinationen av det traditionella och det mer fria. Skönt också att pjäsen inte moderniserats, utan faktiskt får stanna i den lilla stugan. Stenshäll står för såväl regi, scenografi och har även skrivit sångerna som Lemma framför.

Första akten har tempo och det går snabbt till paus. Därefter följer en mörkare andra akt, tyvärr med en rejäl svacka i mitten. När Klara Fina återvänder höjs tempot igen. Tre timmar är dock på gränsen för långt när det kommer till en så lågmäld och långsam föreställning som Kejsarn av Portugallien är. Med det sagt är det här trots allt en mycket sevärd föreställning och jag blev riktigt sugen på att läsa om Selma Lagerlöfs bok igen. Jag gör det med några års mellanrum.

 

Foto: Ola Kjelbye

Från vänster Daniel Lemma, Emil Ljungestig, Marie Delleskog, Eline Høyer, Johan Hafezi, Victoria Olmarker, Fredrik Evers, Johan Friberg, Boel Mogensen, Anna Malmström

10 bra böcker av författare som fått Nobelpriset

Idag bjuder jag på en lista med bra böcker av nobelpristagare i litteratur som tidigare publicerats på Kulturkollo. Listan hade kunnat bli mycket längre, men jag tvingade mig själv att koka den till tio absoluta pärlor. Håller du med, eller hade du velat se andra böcker på listan?


Trots de senaste årens kalabalik i och kring Svenska Akademien går det inte att komma ifrån att Nobelpriset i litteratur är något speciellt. Många av de absolut bästa böcker jag läst är skrivna av nobelpristagare och här är tio favoriter (som krävde att väldigt många fler valdes bort). Årtalen inom parentes är det år författaren tilldelades priset.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Sverige, (1909)

En myllrande berättelse med den före detta prästen Gösta Berling i centrum. En fantastisk bok med så många detaljer att den kan läsas om och om igen.

Lång dags färd mot natt av Eugene O’Neill, USA, (1936)

En fantastisk pjäs som jag både läst och sett. Vi får följa familjen Tyrone under en lång dag och ta del av en mängd konflikter och hemligheter.

Pion av Pearl S. Buck, USA, (1938)

En bok som utspelar sig på 1800-talet i Kina där den unga kvinnan Pion säljs till en judisk familj där hon fungerar som hushållerska. När hon efter några år blir förälskad i sonen David och kärleken visar sig vara besvarad uppstår problem.

I väntan på Godot av Samuel Beckett, Irland, (1969)

Ännu en pjäs som jag absolut älskar. Jag har både läst och sett den flera gånger och är väldigt sugen på att se föreställningen som går på Dramaten just nu där Jonas Karlsson och Johan Ulvesson spelar Estragon och Vladimir.

En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn, Sovjetunionen, (1970)

En självbiografisk och kontroversiell bok om livet i ett sovjetiskt arbetsläger under 1950-talet som är både välskriven och viktig.

Sena dikter av Wisława Szymborska, Polen, (1996)

En samlingsvolym bestående av Szymborskas tre sista diktsamlingar Ett kolonHär och Nog nu. En fin samling som förstärker min kärlek och beundran till denna fantastiska poet.

Blindheten av José Saramago, Portugal, (1998)

I en stad drabbas större delen av befolkningen av en plötslig blindhet. När de tror att ingen ser dem förändras invånarna till det sämre och gör de mest gräsliga saker för att klara sig själva på bekostnad av andra.

Onåd av J. M. Coetzee, Sydafrika, (2003)

I ett Sydafrika där apartheidsystemet är ett minne blott finns fortfarande en spänning mellan svarta och vita. När universitetsläraren David blir uppsagt från sitt jobb flyttar han till sin dotter Lucy som driver en gård. På landet är konflikten ännu mer tydlig.

Älskarinnorna av Elfriede Jelinek, Österrike, (2004)

En fascinerande berättelser om två kvinnor och deras drömmar om ett lyckligt liv och framför allt ett lyckligt äktenskap. Jelineks språk är helt klart något utöver det vanliga.

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, Kanada, (2013)

En fantastisk novellsamling om vanliga kvinnors ovanliga öden. Till mina favoriter hör novellerna “Tröst” och “Flytande bro”.

 

Vilka är dina favoritverk av de författare som fått nobelpriset?


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 26 november 2019

Böcker att läsa i sommar

Av de tio böcker jag listade inför förra sommaren har jag läst sju. Av de böcker som jag vid nyår planerade att läsa i inledningen av det nya året har jag läst sex. Så brukar det bli. De böcker som vid ett tillfälle ligger högst upp i den mentala TBR-högen behöver inte längre göra det ett par månader senare. Trots detta är en lista bra att utgå ifrån när inspirationen tryter. Inte så brett geografiskt (det kommer en separat läslista med böcker som tar oss ut i världen), men med mer sakprosa än vanligt. Vi får se om det är så min lässommar kommer att se ut.

Listan med årets tio sommarböcker ser ut så här:

Ödesmark av Stina Jackson är en bok jag har riktigt höga förväntningar på och jag vill börja läsa den en dag då jag har en massa lästid till mitt förfogande.

Frankissstein av Jeanette Winterson har jag sparat till ett bättre tillfälle som ju semestern är.

Goda grannar av Mattias Edvardsson tillhör också de böcker jag sett fram emot länge och har höga förväntningar på.

Sverigevänner av Arash Sanari låter som en tänkvärd och bra bok.

Rodham av Curtis Sittenfeld är en bok som jag ser fram emot så otroligt mycket. Den ska jag börja läsa en perfekt sommardag då jag inte har några som helst andra planer än att läsa.

Kärlekens magiska regler av Alice Hoffman, en författare som jag tänkt läsa något av länge.

Vi är Orlando av Johan Hilton vill jag verkligen läsa, men har inte vågat mig på den ännu.

Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins vill jag verkligen läsa. Är riktigt pepp!

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm för att den kräver mer tid än jag kunnat ge den.

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson om en kvinna jag finner mycket fascinerande.

 

 

Photo by Perfecto Capucine on Unsplash

 

Vem vill du sitta i karantän med?

Igår delade Helena Dahlgren en bild på Facebook med olika grupper med avlidna författare och uppmaningen “Choose your dead author quarantine house”. Jag valde ganska spontant hus två (var tvungen att googla Dale Carnegie och han skev tydligen tidiga självhjälpsböcker) och är ganska nöjd med valet. Virginia Woolf må ha varit deprimerad i perioder, men jag har alltid tänkt mig henne som en både smart och rolig person. Fitzgerald verkar ha varit en skit, men fascinerar mig och jag hade gärna hängt med såväl Jane Austen och Susan Sontag. Om jag inte hade avskytt Brecht med passion (fråga inte, helt ologiskt) hade kanske hus 1 kunnat vara något också och jag hade kunnat tänka mig att träffa några andra döda författare också som Dorothy Parker, Ernest Hemingway, Gertrude Stein och Maya Angelou.

Jag hittade bilden med tillhörande tråd via Reddit och där fanns också tillägget “substitutions and swaps are allowed och det tänker jag göra.

Mina fem är:

Virginia Woolf får vara med även i mitt “hus” då hon är en författare som länge fascinerat mig. Helst av allt hade jag velat hänga med hela Bloomsburygruppen, men de får tyvärr inte plats.

Ernest Hemingway kanske ställer till det rejält, men han kan också få igång diskussionerna på ett positivt sätt. Möjligen är han trevligare på avstånd, men jag chansar. Det är ju faktiskt rätt ofarligt. 😉

Selma Lagerlöf för att hon dels skrev fantastiska böcker, men också för att hon verkar ha varit en riktigt intressant och cool person.

Toni Morrison hade kunnat tillföra ett intressant perspektiv till samtalet om livet och kompletterat de andra två väl. Faktiskt skriver hon och Lagerlöf inte helt olikt.

Per Anders Fogelström är en stor favoritförfattare och en intressant person med ett socialt patos. Han kan passa in i gruppen fint.

 

Nu utmanar jag er att skapa den perfekta karantänvistelsen med fem nu icke levande författare. De kan finnas på bilden ovan eller inte, så länge du håller dig till fem personer får du blanda som du vill.

Vilka författare väljer du och varför?

 

PS. Om sanningen ska fram hade denna rätt introverta person ALDRIG fixat att sitta i karantän med främmande människor en ett par dagar, men det är en helt annan historia. DS.

Min kanon för undervisningen

I torsdags var jag på föreläsning och seminarium i den kurs jag läser just nu på Göteborgs Universitet. Kursen är på 5 hp och heter Litteratursamtal och litteratururval i undervisningen och vänder sig till lärare och de flesta av oss deltagare undervisar på gymnasienivå. Det gör att den passar mig perfekt, men kursens enda högstadielärare muttrade lite sist.

Föreläsningen senast hölls av Martin Sandberg som samarbetat med Carl-Johan Markstedt i Känn på litteraturen 3 och 4. Fokus låg på litteratursamtal, men också urval. Boken vi läst var Fiktionens mångfald av Caroline Graese som till exempel handlar om hur olika läromedel för yrkes- och högskoleförberedande program ser ut, vilket mycket troligt även speglar undervisningen. Uppgifter till elever som går på yrkesprogram och anses läsovana handlar mycket om att använda en subjektiv läsart och koppla frågor och uppgifter till erfarenheter snarare än till texten i sig. Ett sådant sätt att arbeta provocerar mig. Visst ska elevernas erfarenheter spela roll i de samtal vi har kring litteratur, men i första hand måste det vara innehållet vi arbetar med. Det är vettigare att ställa en fråga lik “Vad har du för tankar och åsikter om hur karaktären x agerar i situation y?” än att fråga “Vad hade du gjort i situation y?”.

Något vi också talade om är de böcker som vi brukar använda i undervisningen och vikten av att bygga upp ett bibliotek av böcker som vi tycker om, ger vettig undervisning och brukar funka med elever. Att som lärare faktiskt ha en relation till de böcker som eleverna ska läsa är viktigt, det håller jag verkligen med Martin Sandberg om, liksom att boken med största sannolikhet kan funka i just den grupp som ska läsa den. Det är därför det inte räcker med några titlar per årskurs, utan urvalet måste vara större än så.

Även om jag listat ett stort antal böcker som jag tycker passar att läsa med elever är det långt ifrån lika många som jag använt aktivt i min undervisning. Jag tänkte därför presentera de böcker jag brukar använda i undervisningen på gymnasiet. Vissa har jag läst i helklass, andra har eleverna läst i mindre grupper och jag har istället fyllt på med noveller för att skapa en gemensam texterfarenhet utifrån det tema eller den genre som böckerna de läser tillhör. Jag har också lagt till några titlar som jag tror skulle kunna funka, men som jag ännu inte testat i helklass eller i grupp. Vissa av dem planerar jag att läsa med elever under våren eller nästa år.

Böcker jag använt i helklass

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer (2015) (Svenska 1)

Har funkat fint i Svenska 1, men nackdelen är att många läst den redan innan. Det är dock en bra bok med mycket att diskutera kring agerande, relationer och makt.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Svenska 1)

Leder till många intressanta diskussioner kring familj och traditioner, samt hur man ska leva sitt liv.

Jack av Christina Lindström (2016) (Svenska 1)

En riktigt bra bok om Jack, som tror sig ha funnit kärleken när det förflutna hinner ikapp honom. Mycket att diskutera kring identitet och grupptryck.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler (2015) (Svenska 3)

En ganska komplicerat uppbyggd bok men det finns otroligt mycket att diskutera utifrån den. Mina elever i Svenska 3 har just läst.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014) (Svenska 3)

Det tog lite tid för eleverna att komma in i den här boken, men många tyckte om den och den berättar helt klart en viktig historia.

Böcker som eleverna läst i mindre grupper

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

En bok som handlar om relationen mellan en tonårsflicka och hennes morbror, men också mellan henne och morbroderns för henne okända partner. Boken utspelar sig under 80-talet och en av huvudpersonerna drabbas av Aids.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (2014) (Svenska 1)

En rolig bok med allvarlig botten som berör teman som vänskap, identitet och kärlek. Sådana böcker behövs verkligen.

Onanisterna av Patrik Lundberg (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

Vad händer när du går från att vara en cool kille till att bli en ganska misslyckad figur? Hur gör du när du förälskar dig i någon som är helt annorlunda än de du brukar träffa? Det här är en fin bok om att hitta sig själv utan att dissa allt som man förut var.

Pojkarna av Jessica Schiefauer (2011) (Svenska 1 och Svenska 2)

En idéroman som verkligen utmanar elevernas sätt att tänka. Leder till många intressanta samtal kring kön och identitet.

Jag, En av David Levithan (2012) (Svenska 1)

Ännu en idéroman som leder till intressanta samtal kring identitet, genus, kärlek och vänskap. Inte helt ny längre och många har läst.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1891) (Svenska 2)

En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf (1899) (Svenska 2)

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf (1904) (Svenska 2)

Körkarlen av Selma Lagerlöf (1912) (Svenska 2)

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf (1914) (Svenska 2)

Se inlägg om läsning av Selma Lagerlöfs böcker här.

1984 av George Orwell (1948) (Svenska 2)

En kusligt aktuell klassiker som många elever gillar, men som jag tror är för svår att använda i helklass.

Kallocain av Karin Boye (1940) (Svenska 2)

Dystopi som andas 40-tal men också nutid. Brukar uppskattas av elever.

Fler klassiker som mina elever uppskattat hittar du här.

Memorys bok av Petina Gappah (2017) (Svenska 3)

Som jag tror blir helklassläsning nästa år i Svenska 3. En riktigt bra bok om Memory som sitter fängslad i Zimbabwe anklagad för att ha mördat en vit man.

Vi av Kim Thúy (2016) (Svenska 3)

En bok om flykt och att återse sitt gamla hemland som vuxen. En riktigt bra bok som har funkat bra i undervisningen.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015) (Svenska 3)

En kollektivroman om en grupp japanska kvinnor som reser med båt till USA för att gifta sig med japanska män de aldrig sett. Intressant både till form och innehåll.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (2014) (Svenska 3)

En bok som utspelar sig under andra världskriget när japaner i USA sätts i läger. Intressant rent historiskt och jag är sugen på att läsa den i helklass nästa år och koppla den till min undervisning i Historia 1b.

 

Böcker jag vill använda i undervisningen

Bli kvar av Maja Hjertzell (2019)

En kortroman om två ungdomar från en mindre ort som har helt olika syn på hur de ska leva sina liv, men samtidigt inte vill mista varandra. Väldigt fin bok.

Inte som du, Johanna Schreiber, Ida Ömalm Ronvall (2020)

Kanske lite övertydlig, men ändå väldigt underhållande och bra om ett samhälle med helt andra könsroller än vi. Tror den leder till många spännande samtal.

Pojken som följer sin skugga av Kedir Meral (2019)

Ett mer balanserat alternativ till Stjärnlösa nätter och dessutom utspelar den sig i Göteborg vilket troligen ger eleverna en extra dimension.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag är sugen på att utveckla mitt Nobelpristagartema och eftersom jag nästa år kommer att ha en exceptionell trea hade det varit intressant att testa att läsa denna mycket udda bok av Olga Tokarczuk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (1905)

Enstaka elever har läst Doktor Glas när de själva fått välja en klassiker, men jag har aldrig arbetat med den i helklass. Det vill jag gärna göra någon gång.

Förvandlingen av Franz Kafka (1915)

Ännu en klassiker som jag skulle vilja testa i helklass. Kan tänka mig att den kan fungera fint, då de elever som läst den gillat den skarpt.

 

 

Min slutsats blir att jag vill läsa fler böcker i helklass. Jag tycker visserligen att det funkar ganska bra att välja ett tema eller en författare och låta eleverna välja bland några titlar, men jag vill nog ändå testa en klassiker gemensamt i Svenska 2 nästa år.

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

Torsdagsplaner på Bokmässan

Planering, planering, jag gillar verkligen planering. Att följa den är inte lika viktigt, men jag behöver en struktur att utgå ifrån. Därför kommer jag att publicera fyra inlägg med min planering för de lika många mässdagarna. Idag är det torsdag som gäller och jag har försökt att göra ett val där flera seminarier krockar.

Dagens börjar med frukostmingel 9.00 och innan dess ska jag hinna hämta ut mitt guldpass. Det betyder att jag kanske inte hinner till de seminarier som börjar kl 10.00, men om jag gör det vill jag gå på Mansrollen i bilderböcker med bland annat Per Gustavsson.

11.00 Varför är minoriteter så hotfulla för majoriteten? med bland annat Saga Becker.

12.00 Amanda Lind möter unga kulturutövare

13.00 Bonnie-Sue Hitchcock – Årets Peter Pan-pristagare

14.00 Här finns en jättekrock och jag väljer mellan Lagerlöf och Wägner och Nicole Krauss.

15.00 finns också flera seminarier som lockar, men jag väljer Den bästa sommaren i mitt liv, typ.

16.00 blir det kanske mer ungdomsböcker på seminariet Den här gången ska allt bli annorlunda. Mycket troligt tar jag matpaus 15.00 eller 16.00 och väljer ett av dessa seminarium. Då kan jag också hinna lyssna till Tessa Hadley 16.30.

Sju seminarier låter väl mastigt, men som sagt, planera kan man alltid. Vad/vilka missar du inte på Bokmässans första dag?

Torsdagen brukar också innebär en hel del mingel och sedan kör vi ett mer eller mindre sansat redaktionsmöte med Kulturkollo, där vi ska fundera över hur hösten ska se ut. Det kan bli hur bra och/eller galet som helst.

 

 

 

 

Mina svar om boktips och boktipsare

Tidigare idag ställde jag några frågor till er läsare. Det här är mina svar!

I vilket program skulle du vilja att det fanns en boktipsarpanel?

Jag hade önskat mig en sådan panel på Bolibompa (det kanske finns, jag har växt förbi programmet, eller rättare sagt så har mina barn gjort det) även i Lilla Aktuellt och i vanliga nyhetssändningar kunde boktipsen få ta plats. Sedan vore det grymt om politiker kunde visa ett intresse för litteratur i alla fall någon gång ibland och då inte bara Astrid Lindgren eller Camilla Läckberg. Inget ont om dessa författare, men bredden saknas i princip alltid.

Vilka ingår i din perfekta boktipsarpanel?

För mig personligen hade det varit roligt att se Yukiko Duke, alltid påläst och dessutom delar vi ofta boksmak, Johanna Lindbäck, författare som jag också ofta delar boksmak med och som kan få in ett ungdomsboksperspektiv,  fler ungdomsboksförfattare, men andra genrer och andra läsargrupper representerar Mats Strandberg som jag också gärna vill ha med i min panel, Jason Diakité, som jag tror skulle kunna ha en del intressant att tillföra, Jonas Karlsson, som är en favoritförfattare och dessutom skådespelare och slutligen Clara Henry, som är en skarp dam. Sex stycken fina boktipsare som kan turas om att synas i rutan.

Vilken klassiker skulle du tipsa om om du själv fick chansen att vara med i tv?

Jag älskar ju Hjalmar Söderberg och hade tipsat om Den allvarsamma leken, som kan läsas på väldigt många olika sätt. Senaste gången jag läste om den lade jag märke till helt andra saker än när jag läste den som yngre. En klassiker som känns ovanligt aktuell är En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf.

Vilka aktuella böcker skulle du lyfta fram?

Jag skulle tipsa om nya poesiantologin för unga Berör och förstör med dikter i urval av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar, fina Herravälde av Elin Olofsson, Vargen, senaste boken i Shirin-serien av Katarina Wennstam och Så jävla trött av Gemma Hartley, som satte ord på en stor del av min vardagsfrustration.

Vilken oväntade boktipsare vill du se i tv?

Min mer oväntade boktipsarpanel skulle bestå av  Nikki Amini, Håkan Hellström, Kosovare Asllani och Felix Sandman. Jag slänger också in Peter Stormare för att bredda åldersspannet och Molly Sandén för att hon är en bra förebild och förhoppningsvis kan ge vettiga boktips.

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: