Betyg 4

Sommarplåga

Visst är det spännande att läsa böcker som utspelar sig på exotiska platser, men det är något speciellt när en bok utspelar sig i Göteborg och riktigt speciellt när det handlar om just mina gamla kvarter i Majorna. I Sommarplåga av Hanna Jedvik skymtar till och med Jeagerdorffsplatsen, “min” hållplats i tio år, förbi. Större delen av boen utspelar sig dock i en sommarstuga på västkusten.

Det är skejtaren Alma som är bokens huvudperson. Hon som bor med sin pappa, som var någon slags stjärna i ett lokalt indieband på 90-talet (det lär finnas ett gäng sådana) och som verkar ha en rätt skön syn på livet. Hon som inte riktigt vet hur hon ska hantera sina känslor och som tror att hon kan vara kär i sin bästa sommarkompis.

Sommarkompisen heter Mira och är självklart helt perfekt. Ändå träffar Alma henne aldrig när skolåret pågår, utan bara på sommaren. Just den här sommaren planerar hon att berätta vad hon känner och just den här sommaren har Mira med sig en kille till stugan. Visst är det så att hon påstår att Hampus bara är en gammal kompis, men det stör ändå Alma rejält.

Hemma i Majorna finns Hedvig som definitivt är kär i Alma och som visar det genom att skicka kärleksbrev med vackra diktcitat i. Ibland är en tonårings liv helt klart svårt att leva.

Jag tycker så mycket om Sommarplåga. Visserligen finns inte svärtan från Kurt Cobain finns inte mer, men känslorna sitter även denna gång på utsidan. Jag imponeras av Jedviks sätt att koncentrera sitt språk och därmed även handlingen. Det är på samma gång sparsmakat och rejält överdådigt, vilket är minst sagt skickligt.

Vänskap, kärlek och konsten att vara sig själv är alla viktiga teman i böcker för tonåringar och Sommarplåga åker rätt in på min lista med bra ungdomsböcker.

 

Pojken i snön

Pojken i snön av Samuel Bjørk är den tredje delen i serien om kriminalkommissarie Holger Munch och hans team. När vi träffar dem igen har den specialgrupp de tillhör varit nedlagd, men nu sätts den samman igen. Meningen är att den Salander-lika Mia Krüger ska dra till Västindien, men hon väljer jobbet framför lugnet.

Som vanligt sprider Samuel Bjørk en rad trådar som vid första anblick inte hör ihop. Prologen handlar om en pojke med renhorn på huvudet, som springer ut i vägen naken trots att det är mitt i vintern. Därefter besöker vi åter samma område fjorton år senare, när en ung flicka iklädd full balettmundering, hittas mördad.

Jag absolut älskade de två första delarna i den här serien, kanske allra mest den första, ytterst obehagliga Det hänger en ängel ensam i skogen. Pojken i snön når inte riktigt lika långt, främst för att avslutningen kommer allt för snabbt och lämnar några halvlösa trådar, men det är ändå en riktigt bra deckare och jag hoppas verkligen att Samuel Bjørk kommer att fortsätta serien väldigt, väldigt snart.

Har du ännu inte stiftat bekantskap med Holger Munch, Mia Krüger och de andra är det hög tid. Samuel Bjørk tillhör nämligen eliten av nordiska deckarförfattare.

En cirkel av sten

Jag har känt Ruth Galloway ganska länge nu och oftast älskar jag henne, men ibland gör hon mig både trött och arg. Nu har jag nyss läst den 11:e boken om henne tycker jag faktiskt mest om henne. Hon verkar ha landat lite den goda Ruth, även om det mycket väl kan vara tillfälligt.

I En cirkel av sten tar Elly Griffiths oss med till fallet som startade allt. Det som gjorde att Ruth träffade Nelson och började arbeta med honom. Mötet som ledde till en kärlekshistoria som bar frukt i form av ett barn. Nu ska Nelson snart få ett barn till. En son med sin fru Michelle. Hon som tror att barnet kanske inte är hans.

Det mesta är sig likt. En död person hittas och ett gammalt skelett dyker upp i samma veva. Någon slags koppling finns och både Ruth och Nelson har att göra. Just den här gången är jag glad över att få följa med på en välbekant, men ändå inte förutsägbar resa mot lösningen. Vi får sällskap av en död persons son och det mesta är lite småmagiskt och ganska spännande.

Faktiskt tycker jag att En cirkel av sten är Elly Griffiths bästa bok om Ruth Galloway på länge och jag är väldigt glad över att det äntligen har vänt. Nu hoppas jag på fler riktigt bra böcker i serien, för jag gillar ändå kombinationen av arkeologi och mordmysterier.

Dödligt arv är perfekt sommarläsning

Jag absolut älskade Rachel Rhys förra bok En farofylld överfart som utspelade sig på en båt på väg till Australien under andra världskriget och hade skyhöga förväntningar på nya boken Dödligt arv. De infriades.

Året är 1948 och vi får träffa Eve Forrester. En fortfarande ung kvinna som mist sin ungdomskärlek i kriget och nu är gift med Clifford Forrester, en synnerligen tråkig man som hon definitivt inte älskar. Faktiskt är hennes liv så långtråkigt att hon roar sig med att titta på vattendroppar på rutan och låter dem tävla mot varandra.

När Eve får ett brev och ombeds infinna sig på Advokatfirman Pearson & Wilkes för information och instruktioner händer det äntligen något spännande. Det visar sig att hon är en av arvtagarna till en mr Lester och att hon måste resa till den franska rivieran för att få arvet.

Clifford är tämligen säker på att det här är något riktigt skumt och Eves kontrollerande mamma håller med honom. Ändå reser Eve till Cannes och får där veta att hon ärvt en fjärdedel av ett hus. De andra delarna ägs av mr Lesters släktingar och de vill sälja det så snabbt det bara går. Eve vill istället stanna kvar. Hon tycker om huset, älskar att få känna sig fri och vill dessutom ta reda på varför den där Guy Lester har tagit upp henne i sitt testamente.

Precis som i En farofylld överfart är huvudpersonen en enkel ung kvinna som plötsligt befinner sig i en värld full av rika människor. Självklart vet hon inte riktigt hur hon ska smälta in när det är så uppenbart att hon inte har några pengar. Det är kanske den största anledningen till att sälja huset, men då går pengarna till hennes man och hon kommer att ha absolut noll glädje av dem.

Dödligt arv är en välskriven och spännande historia om en kvinnas frigörelse och om de rikas desperata jakt på någon slags lycka. Att livet är en konstruktion för såväl fattig som rik står klart och ingen verkar leva det liv de vill. Dessutom döljer det sig hemligheter bakom den mest oskyldiga fasad.

Surprise me

Självklart ska målet vara att äktenskapet ska vara “tills döden skiljer oss åt”, men det kan verkligen vara skitlänge. I Surprise me av Sophie Kinsella får vi följa Sylvie och Dan som har ett bra äktenskap, ett fint hus, söta barn och ett liv som de verkligen trivs med. När en läkare påpekar att de kan leva tills de är hundra får Sylvie panik. Det är 68 år till. Ska de verkligen leva tillsammans så länge? Hur ska de lyckas hålla sitt förhållande nytt och fräscht?

Det är nu hon kläcker den briljanta idén att hon och Dan ska börja ordna överraskningar för varandra för att göra sitt äktenskap mer spännande. Resultat är varierat, men sällan så bra som Sylvie hoppas. Att hitta bra överraskningar visar sig vara svårt och det visar sig dessutom att hennes man har fler hemligheter än hon anat.

Surprise me är en charmig och underhållande bok. Faktiskt tycker jag att Sophie Kinsellas senaste böcker tillhör hennes bästa och det är roligt med författare som utvecklas på ett positivt sätt. Kinsella håller sig inom samma genre, men har förfinat sitt sätt att skriva. Humorn finns fortfarande, men också mer svärta, vilket jag tycker mycket om. Jag tycker också om hur hon tar Sylvies oro på allvar och låter henne oroa sig lite för mycket för att fastna i ett tråkigt äktenskap, trots att hon absolut inte har ett sådant. Rädslan är inte logisk, lösningen är inte direkt sansad, men oron är lätt att relatera till.

På svenska heter boken Överraska mig och är en perfekt bok att läsa i solstolen.

Surprise me

Självklart ska målet vara att äktenskapet ska vara “tills döden skiljer oss åt”, men det kan verkligen vara skitlänge. I Surprise me av Sophie Kinsella får vi följa Sylvie och Dan som har ett bra äktenskap, ett fint hus, söta barn och ett liv som de verkligen trivs med. När en läkare påpekar att de kan leva tills de är hundra får Sylvie panik. Det är mer än 60 år till. Ska de verkligen leva tillsammans så länge? Hur ska de lyckas hålla sitt förhållande nytt och fräscht?

Det är nu hon kläcker den briljanta idén att hon och Dan ska börja ordna överraskningar för varandra för att göra sitt äktenskap mer spännande. Resultat är varierat, men sällan så bra som Sylvie hoppas. Att hitta bra överraskningar visar sig vara svårt och det visar sig dessutom att hennes man har fler hemligheter än hon anat.

Surprise me är en charmig och underhållande bok. Faktiskt tycker jag att Sophie Kinsellas senaste böcker tillhör hennes bästa och det är roligt med författare som utvecklas på ett positivt sätt. Kinsella håller sig inom samma genre, men har förfinat sitt sätt att skriva. Humorn finns fortfarande, men också mer svärta, vilket jag tycker mycket om. Jag tycker också om hur hon tar Sylvies oro på allvar och låter henne oroa sig lite för mycket för att fastna i ett tråkigt äktenskap, trots att hon absolut inte har ett sådant. Rädslan är inte logisk, lösningen är inte direkt sansad, men oron är lätt att relatera till.

På svenska heter boken Överraska mig och är en perfekt bok att läsa i solstolen.

Sommaren med Ava

Ava har lämnat ett ganska misslyckat förhållande och rest hem ifrån Kina. Egentligen vill hon mest vara hemma för sig själv och slicka sina sår, men hennes mamma envisas med att hon måste ta sig till den nyss avlidna mormodern i det lilla samhället Sunnanby utanför Umeå.

Det har varit en vackenläcka i huset och ett lokalt byggföretag ska försöka fixa den. Alex, som snickaren heter, hinner kika in innan sin semester och det verkar vara mer omfattande än vad Avas mamma trott. Dyrare blir det också då hemförsäkringen inte har blivit betald. Ava ser inget annat alternativ än att stanna i huset. Det blir visserligen lagom omysigt med alla fläktar som måste ställas dit för att torka upp eländet.

Avas mormor drev ett omtyckt café i Sunnanby, som nu fått nya ägare som misskött det rejält. När Ava får en chans att jobba där och till och med rusta upp det tar hon självklart chansen. Det är bara det att den nya ägaren är okänd och dessutom vill någon annan åt lokalen.

Sommaren med Ava är en bra bok och Lönnqvist utan tvekan en författare att räkna med i genren. Om det är något hon är riktigt skicklig på så är det att skapa trovärdiga karaktärer att engagera sig i och jag tycker verkligen om Ava, Alex och de andra i Sunnanby. Ibland trasslar de till det lite väl mycket och hade varit hjälpta av att faktiskt prata istället för att dra allt för snabba slutsatser, men så gör vi nog alla lite för ofta. Kanske tycker jag ännu lite mer om förra boken Julia och Jack, men den somriga miljön gör Sommaren med Ava till perfekt semesterläsning.

Moxie girls gör uppror

Jag slog upp ordet Moxie i Urban dictionary och möttes av den här förklaringen: “A Moxie is a person full of energy, pep, courage or determination”. Det går också att använda som ett adjektiv som t.ex. “This girl has moxie”. Moxie är också titeln på en bok av Jennifer Mathieu är en bok om hur Vivien startar ett upprop mot könsmaktsordningen på sin skola. Hon är trött på att killar alltid värderas högre och dessutom får bete sig lite hur de vill utan att någon reagerar. Det är en bok full av pepp och jäklar anamma som till och med gör den här 45-åringen inspirerad. Fler tjejer behöver säga ifrån i skolans värld där många dagligen blir kränkta. Det går att se Moxie som en naturlig del av #metoo men jag ser den kanske ännu mer som en signal till alla tonårstjejer att de kan och ska protestera när de känner sig orättvist behandlad.

Vivien tröttnar rejält på den skeva maktbalans som råder på hennes konservativa skola i den säkerligen lika konservativa småstaden East Rockport. Här är skolans fotbollslag allt och bygden sluter upp kring dessa unga grabbar vid varje match. Inte konstigt då att de tillåts bete sig som svin.

Inspirerad av sin mamma som på High scool var en Riot Grrrl skapar hon sin fanzine Moxie. Första numret trycker hon på ett lokalt tryckeri och distribuerar till skolans alla tjejtoaletter. Där uppmanar hon alla att stå upp för tjejers rättigheter och visa det genom att måla hjärtan och stjärnor på händerna. Det blir ett första steg mot en ganska sansad, men ändå effektiv revolution.

Jennifer Mathieu kommer från Texas och det är lätt att se Moxie som en beskrivning av den egna skolgången och någon slags försök till upprättelse i efterhand. Hon dedikerar sin bok till (bland andra) den lärare som kallade henne “feminazi”inför hela klassen och därmed på riktigt väckte hennes intresse för feminism. Förhoppningvis kan hennes bok ge andra tonårstjejer och killar för den delen, modet att stå upp mot de unkna könsroller som fortfarande präglar vår vardag.

 

 

 

 

Pojken som följer sin skugga

I vårt allt mer svart-vita samhälle saknar jag ofta de personer som faktiskt beskriver de många gråskalor som ändå existerar. Kanske är det därför jag blev så glad när jag läste Kadir Merals bok Pojken som följer sin skugga, som på ett respektfullt och bra sätt försöker beskriva de kulturkrockar som kan uppstå om man som invandrare går utanför sin sfär.

Huvudpersonen Memo bor i Angered i Göteborg med sin familj. Familjen flydde från Kurdistan när Memo var tonåring och nu, sex år senare tar han studenten. Därefter väntar förhoppningsvis universitetsstudier. Memos föräldrar håller hårt på de kurdiska traditionerna och accepterar hans studier, men deras största dröm är ändå att han ska gifta sig med en bra, kurdisk flicka och föra sitt arv vidare.

Memo funderar mycket kring vad det är som gjort hans föräldrar så traditionella och en förklaring tror han är att det faktiskt inte finns något Kurdistan i egentlig mening och att de flydde från Turkiet för att de inte fick leva enligt sin kultur där. När de i Sverige är fria att leva som de vill väljer de att leva på kurdiskt vis. Kadir Meral försvarar inte segregation, men konstaterar att den finns och försöker förmedla en nyanserad bild av varför ens kultur kan bli så väldigt viktig i ett främmande land. För Memos föräldrar är Sverige fortfarande främmande, kanske för att de inte riktigt hör till. De har inte studerat annat än SFI, modern är hemmafru och fadern har småjobb på Partihallarna. Det är lätt att tro att livet inte blev som de tänkt sig och det är egentligen inte så konstigt att de klamrar sig fast vid sin kultur och sina landsmän. Det som gör dem trygga och som gör dem till en del av en gemenskap.

Vi får följa Memo från studentdagen då han och kompisarna Yusuf och Xalil tar studenten. Yusuf får stipendie och Memo klarar sig ganska bra. Han hoppas i alla fall att betygen ska räcka för att komma in på lärarutbildningen. Xalil har egentligen inget riktigt mål i livet och det är inte helt otippat att det är han som efter studenten dras till extremismen. Pojken som följer sin skugga handlar om att försöka passa in. Dels som invandrare på universitetet, men också som försvenskad son till traditionella föräldrar. Det blir inte direkt bättre när sonen testar alkohol och blir förälskad i en svensk tjej.

Pojken som följer sin skugga är en bok jag hoppas når många. Kanske hade det varit lättare att nå ut om boken getts ut av ett större förlag och jag tycker verkligen att många förlag borde vara intresserad av författare som Kadir Meral och det han har att berätta. Vi behöver få höra så många olika röster som det bara går och gärna sådana som vågar vrida och vända på saker, istället för att ge ett enkelt svar. Sådana finns självklart inte, men vi har blivit lurade att tro att allt är enkelt. Välj bort din kultur, bli svensk, tala bara svenska. Så låter allt fler förslag till lösning på problem med segregation och integration. Vi måste lyfta blicken och inse att alla människor har rätt att vara den de är, men också hjälpa fler att kombinera olika kulturer för att faktiskt bli just den person de vill vara.

Bara för att det finns EN annan bok om en kurdisk kille som blir bortgift mot sin vilja av en traditionell far betyder det inte att det inte behövs en till. Bara för att det finns EN annan bok om en kurdisk kille som blir bortgift mot sin vilja av en traditionell far betyder det inte heller att dessa två böcker ska jämföras. Jag måste ändå göra det. Jag tycker om Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad, men Pojken som följer sin skugga är på många sätt bättre. Dels är det tydligt att Kadir Meral verkligen försöker förstå sina föräldrar och hans huvudperson vill också göra rätt. Eftersom vi får följa huvudpersonen Memo mer i det liv han lever i Sverige, men också för att han bodde längre i Kurdistan innan han kom hit, förmedlar han en bild av dessa båda kulturer på ett bra sätt. Boken är kanske inte lika dramatisk som Stjärnlösa nätter, men det beror mest på att Memo försöker fånga gråskalan och dessutom är mer säker på vem han är och vill vara.

Pojken som följer sin skugga vänder sig främst till unga vuxna, men passar för alla åldrar. Jag har dock tagit fasta på målgruppen och väljer att lägga till den på mina tipslistor för bra böcker att läsa med ungdomar i skolan.  Möjligen är språket lite överlastat, men jag gillar ändå Merals användande av bildspråk. Alla metaforer och liknelser gör att vi verkligen förstår hur Memo känner sig och han är en huvudperson som är lätt att engagera sig i. På gymnasiet tror jag att den skulle passa perfekt.

 

Regnvakt — om ett översvämmat Paris

Regnvakt av Tatiana de Rosnay handlar om en familj som träffas i Paris för att fira fadern Pauls 70-årsdag och föräldrarnas bröllopsdag. Paul är en man som egentligen trivs bäst bland sina träd och kanske är det därför han verkar lite lågmäld. Sonen Linden är den som berättar historien om vad som händer under några väldigt regniga dagar i den franska huvudstaden. Översvämningen hotar staden precis som den gjorde 1910 och det går snart inte att ta sig någonstans. På hotellet mår pappan sämre och sämre och även hans fru känner sig dålig. Deras vuxna barn försöker att finnas där för dem, men de har sina egna bekymmer att hantera. Linden längtar efter sin sambo och önskar att han var hos honom. Systern Tilia är istället rätt nöjd med att befinna sig långt bort ifrån sin man och reser tillsammans med sin dotter.

Regnvakt är en lågmäld, välskriven och gripande berättelse om en stad och en familj som långsamt drunknar. Tatiana de Rosnay bjuder på ett familjedrama som består av undertryckta känslor och där mycket står att läsa mellan raderna. Medan regnet vräker ner och Seines vatten stiger avslöjas familjehemligheter och relationer sätts på prov. Vi får också följa Linden ut på fototurer i staden och se förödelsen genom såväl hans ögon som hans kameralins. Jag tycker mycket om att få följa främst honom, men också hans familj. Det här är kanske de Rosnays vackraste bok och Paris glänser i huvudrollen. Jag kommer att bära med mig den länge.

Läs gärna Annas intervju med författaren på Kulturkollo.

%d bloggare gillar detta: