Betyg 4

En stark nolla

Hur ska en ganska oansenlig kille få kontakt med sin hemliga kärlek? Genom att fejka en profil på Instagram. Inte så genomtänkt kanske då Texas, huvudpersonen i Sara Lövestams senaste bok En stark nolla, väljer att byta kön och dessutom sno sin profilbild från en tjej som heter Hilma. Som Amy kan Texas få kontakt med sin drömkille André, men trots att han nu har bättre kontakt med den han är kär i skulle han aldrig våga närma sig honom i verkliga livet. Att komma ut på högstadiet och avslöja sin kärlek för en av skolans mest populära är definitivt ingenting som Texas vågar. Inte så konstigt.

Jag har läst flera av Sara Lövestams ungdomsböcker och tyckt om den, men berättelsen om Texas är nog ändå den finaste hittills. Lövestam lyckas få in en massa viktiga frågor som funderingar kring sexualitet, fejkade konton på sociala medier som får läskiga kommentarer från alldeles för gamla gubbar och inte minst det svåra i att vara sig själv i en värld där normer för hur man ska vara är galet begränsade. Ändå finns det inget undervisande och definitivt inget dömande i boken. Det är en berättelse om hur det kan bli fel, men ändå på något sätt rätt. Texas tar nämligen kontakt med Hilma för att få hjälp att närma sig André och där tar berättelsen en fantastisk och oväntad vändning.

En stark nolla är en riktigt bra bok för unga som tar upp det som är svårt och utan att bagatellisera eller moralisera utan faktiskt erbjuda någon slags väg ut. Jag tycker så väldigt mycket om Texas och hans kamp för att hitta kärleken. Trots en rejäl dos svärta bjuder Lövestam också på en hel del skratt och kombinationen är fantastisk. Jag önskar att många tonåringar får lära känna Texas och att många som har tonåringar i sin närhet också läser om honom. Den åker rätt in på min tipslista med böcker att läsa med ungdomar i skolan.

Goda grannar håller måttet

Egentligen var jag inte speciellt orolig för att mina förväntningar skulle ställa till det när jag läste Mattis Edvardssons nya bok Goda grannar, men visst är det alltid lite läskigt när en succébok ska följas upp. Det kan jag tänka mig att även författaren tyckte. Nu har jag följt Mattias Edvardsson sedan debuten med Dit drömmar färdas för att dö 2012 och han läst och tyckt om allt jag läst av honom. Så jag var aldrig riktigt orolig, bara nästan.

Goda grannar handlar om Bianca och Micke som lämnar Stockholm för en flytt söderut till skånska Köpinge. Huset ligger i ett område där gatunamnet är inspirerade av Astrid Lindgrens värld och flyttar i på Bråkmakargatan där fyra hus delar en gemensam gård. Närmaste grannarna är det äldre paret Gun-Britt och Åke som varje år bjuder in till grannfest, den ensamstående tonårsmamman Jacqueline och den ganska nyss lämnade och numera också ensamstående Ola. Planen är att hålla grannarna lagom nära, men riktigt så blir det inte.

Boken börjar med en olycka och det är Bianca som blivit påkörd. Den som kört på henne är grannen Jacqueline. Därefter turas Mikael, Jacqueline och hennes son Fabian berätta om hur livet varit på Bråkmakargatan sedan Bianca och Mikael flyttade in, men också innan. Dessutom får vi följa dem efter olyckan och får pusselbit efter pusselbit tills händelseförloppet står klart. Faktiskt är det spännande fram till sista sidan, för även om det går att ana hur allt hänger är det inte förrän då som vi verkligen vet.

Ganska snart förstår vi däremot att flytten till Köpinge var något av en flykt. Micke, som arbetar som idrottslärare, hamnade i en olycklig situation på jobbet och behöver börja om. I Köpinge flyter det på lite mer och en av de elever han har mest kontakt med är Fabian, Jacquelines son som minst sagt har det svårt i skolan. För Bianca blir flytten ett nedköp när det kommer till just jobbsituationen. Hon har arbetat som mäklare, men känner inte alls marknaden i Skåne och får ett riktigt skitjobb. Som tur är har grannen Ola kontakter och hjälper henne att få in foten på en större och bättre firma.

Grannar ja, det går liksom inte att komma ifrån dem när man bor så nära som invånarna i de fyra husen gör. Under läsningens gång tror jag mig flera gånger förstå vem det går att lita på och vem som ljuger, men förutsättningarna förändras ständigt och det är en av de saker som gör Goda grannar så bra. Egentligen är det inte främst en spänningsroman, utan främst en relationsroman och den är helt klart fylld med en del minst sagt destruktiva relationer. Mest fastnar jag kanske för Micke, som är rätt hopplös, men kanske på grund av yrkesvalet, intressant att följa. En i grunden snäll kille som ibland är för snäll och dum för att göra vettiga val.

Nu måste Mattias Edvardsson ändå räknas som en riktigt etablerad författare som kan sägas ha en egen stil med sina relationsromaner som innehåller brott om än ej i fokus och pusselbit för pusselbit låter läsaren få veta vad som egentligen hänt. Det är inte poliserna som löser några fall, även om sådana finns med i Goda grannar, utan berättelsen om karaktärerna står i centrum. Läsvärt är det helt klart och mina förväntningar infriades. Edvardsson har skrivit ännu en välskriven och spännande bok med komplexa karaktärer som inte är enkla att varken gilla helhjärtat eller för den delen avfärda.

500 miles from you

På svenska är Jenny Colgan aktuell med Den lilla bokhandeln i hamnen (The Bookshop on the shore) men på engelska har även en tredje bok om livet i den lilla byn Kirrinfief i Skottland. Den heter 500 miles from you och utspelar sig både i Kirrinfief och i London. I Skottland finns sjuksköterskan Cormack och i London finns Lissa. Två personer med samma yrke, men helt olika arbetssituation. När de får möjligheten att byta jobb och därmed liv med varandra flyttar Cormack in i sjuksköterskehuset i centrala London, medan Lissa istället tar plats i hans lilla stuga i Kirrinfief. För Cormack är det mest en rolig grej att tillbringa tre månader i huvudstaden, medan Lissa har blivit rekommenderad att byta miljö efter att ha varit med om en minst sagt obehaglig händelse där en tonårspojke dödades. Kul idé och faktiskt ett riktigt bra utförande av Colgan.

Det är inledningsvis Lissa som står i centrum. Vi får följa henne i London och lära känna henne lite innan hon är med om det fruktansvärda och tre månader i Skottland ses som en del av hennes rehabilitering. Det och besök hos en online-psykolog som är minst sagt annorlunda. Jobbet i Kirrinfief är helt annorlunda än det hon är van vid och det är inte helt friktionsfritt när byborna ska möte en ny sjuksköterska. De är vana vid Cormack och Lissa är inte Cormack. Med två unga kvinnor som redan flyttat från England till Kirrinfief tycker de dessutom att det räcker. För jo, Nina och Zoe finns med på ett hörn.

Cormack får också en smärre chock när han anländer till London. Lissa bor i ett litet, opersonligt rum i ett hus för sjuksköterskor och att göra hembesök hos patienter i London är något helt annat än att göra det i Kirrinfief. Inte blir det heller direkt enklare när Lissa visar sig vara rätt ovillig ha ha någon som helst kontakt. Hon mjuknar dock och snart börja de höra av sig till varandra regelbundet och det är inte bara patienterna de diskuterar.

Det är kul att Colgan låter både en stadsbo dra till landet och en något osäker skotte hantera storstaden. Hon skriver om Cormacks och Lissas nya liv på ett underhållande sätt och det märks att hon både älskar och hatar de båda miljöerna, i alla fall lyckas hon levandegöra dem. Charmigt, underhållande och inte utan varken svärta eller djup är 500 miles from you ett rejält uppsving från den lite för mesiga The Bookshop on the shore.  Jag får helt enkelt det jag är ute efter, bra och välskriven feelgood.

Here comes the sun

Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn är en ganska svart roman som utspelar sig på Jamaica, mitt i och strax utanför turiststråken. Vi får följa Margot som gör allt och lite till för sin syster Thandi. Hon hoppas att lillasystern ska slippa allt elände som hon själv stått ut med. Deras mamma livnär sig på att sälja krimskrams till turister, men vi förstår snart att hon inte direkt har skyddat sin äldre dotter utan istället sett henne som en inkomstkälla.

När Margot nu är vuxen använder hon sin kropp för att nå framgång. Hon säljer sig till män på det hotell där hon arbetar och hoppas dessutom på att ett förhållande med chefen ska ge henne ett bättre jobb. På kvällarna besöker hon den som hon verkligen älskar, grannen Verdene som är tillbaka i sin mammas hus efter att ha levt i USA med en annan kvinna. Att vara öppet homosexuell är inget alternativ på ön och i boken finns flera scener där kvinnor som vågar vara öppna med sin sexualitet behandlas illa eller till och med lynchas.

Den som bor på Jamaica kan inte leva utan att förhålla sig till turismen och kampen för överlevnad handlar både om att som Margot och hennes mamma tjäna pengar på dem, men också att se hur platser där människor bor förändras och förstörs för att de som räknas mer ska få fler hotell att äga och besöka. Rasismen är tydlig och den som har ljus hy räknas helt klart mer. Thandi drömmer om att få ljusare hy och betalar en lokal kvacksalvare för dyra behandlingar, medan Margot snarare hoppas att det är utbildning som ska ta hennes syster bort ifrån slumkvarteren. Av olika anledningar längtar de båda bort och de kämpar på olika sätt för ett bättre liv.

Here comes the sun är tung på många sätt, men en mycket läsvärd och viktig bok. Det tar ett tag att komma in i de jamaicanska dialogerna, men det är värt mödan. Margot och Thandi har följt mig under den ganska långa tid som läsningen tagit och precis som alltid när en bok är bra har jag funderat mycket över den värld den beskriver och de människor som bor där. Turism kan ge en inkomst till många, men vad händer om alla turister stannar på de gigantiska hotellkomplexen? Hur påverkar det de små företagare som trots allt finns, men som inte kan konkurrera med de rika hotellägarna? Författaren låter Margot fundera kring det fascinerande att Jamaica är ett paradis för turister, men något helt annat för så många av dess invånare.

Någon som du av Marc Levy

För den som känner sig lite nere och tycker att världen är lite för hemsk att leva i rekommenderar jag Någon som du av Marc Levy som borde kunna få vem som helst att le. Berättelsen om Deepak som sköter hissen i en byggnad på Fifth Avenue nummer 12 är så söt som en bok kan bli utan att ge en bitter eftersmak. Faktum är att det här kan vara den ultimata underhållningsromanen som fungerar som en mjuk, varm filt runt en stressad kropp med en lika stressad hjärna. Egentligen gillar jag inte fluff, men det är någonting i Marc Levys beskrivning av människorna i huset som får mig att kapitulera.

Deepak och hans fru Lali flydde från Indien när hennes familj tyckte att hon borde förälskat sig i och definitivt gift sig med någon annan. Hennes familj äger hotell i Bombay och pengar saknas inte, men hon får ingen del av arvet. Samma öde har drabbat hennes brorson Sanji som nu kommer till New York för att söka investerare till sin Han tänker sig några dagar på lyxhotell, men hans faster vill självklart att han bor hos henne och hennes man i östra Harlem. Ingen säger nej till Lali och Sanji bokar självklart av sitt hotellrum.

I huset med den gamla hissen som Deepak sköter bor många spännande figurer, men viktigast för honom är kanske Claire, skådespelerskan som efter en olycka sitter i rullstol och försörjer sig genom att läsa in ljudböcker. När Sanji börjar tillbringa mer tid i huset träffas de och någon slags tycke uppstår. Inte så oförutsägbart, men välskrivet och charmigt. Det räcker väldigt långt och jag läser Någon som du med stor behållning och ett leende på läpparna. Läs den du också.

Små eldar överallt

Små eldar överallt av Celeste Ng är en bok som alla har läst och eftersom hypen varit så stor har jag väntat med att läsa. Nu när boken blivit tv-serie med Kerry Washington och Reese Witherspoon i huvudrollerna ville jag läsa innan jag tittar. Det är jag glad att jag gjorde.

Vi vet redan från början att allt kommer att gå väldigt, väldigt fel. Någon har tänt eld på familjen Richardsons hus och den första familjemedlemmarna misstänker är yngsta dottern Izzie som också är försvunnen. Runt om i huset, i alla sängar finns brännbar vätska utspridd och någon har tänt små eldar överallt.

Sedan backar historien och vi får följa med när den ensamstående mamman och fotografen Mia Warren flyttar in i en av lägenheterna i Elena Richardsons extrahus i det fina området Shaker Heights i Cleveland, Ohio. Tidigare har Mia och dottern Pearl flyttat ofta, men här planerar de att stanna och de skapar sig ett mer stabilt liv än de haft på länge. Pearl hänger en hel del hemma hos familjen Richardson och blir vän med två av barnen Moody och Lexie. Sonen Trip befinner sig mer i bakgrunden och yngsta dottern Izzie väljer att tillbringa en stor del av sin tid hos Mia. Mia arbetar med sina fotografier, men konsten ger inte tillräckligt med inkomst och hon jobbar extra på en restaurang. Det är där hon träffar den unga kvinnan Bebe som sörjer det barn hon lämnat bort. Ett barn som nu är på väg att adopteras av ett välbärgat par som också är vänner till familjen Richardson. Berättelsen om May Ling Chow, den lilla kinesiska flickan som nu blivit Mirabelle McCullough och som hennes biologiska mamma självklart vill ha tilllbaka och de tilltänkta adoptivföräldrarna inte i vill släppa hade kunnat bli en separat bok. Nu vidgas temat om föräldraskap istället till att rymma fler berättelser och det är inte dumt det heller.

Jag måste säga att jag blev oväntat förtjust i Små eldar överallt. Det är en intressant bok där relationerna mellan karaktärerna står i centrum och där hemligheterna är många. Viktiga teman är ras, klass och den perfekta ytan är central i såväl Elena Richardsons som Mia Warrens liv, men av olika anledningar. Karaktärerna är så intressanta att jag hela tiden vill veta mer och även om jag inte alltid förstår dem eller deras beslut är de alla mänskliga och lätta att relatera till. Jag tycker kanske mest om skildringarna av tonåringarnas liv och Mias dotter Pearl är min favorit. Även om trådarna är många, kanske onödigt många, är det en välskriven historia som jag har svårt att släppa.

Nu ska jag låta det gå några veckor så att boken blir lite, lite suddig i minnet och sedan ska jag sluka tv-serien. Det ser jag fram emot.

 

Nätterna på Winterfeldtplatz

Elin Boardys senaste bok har fått titeln Nätterna på Winterfeldtplatz där Heinz och Florian bor och bjuder in till fantastiska fester i sin lika fantastiska lägenhet. Varje kapitel får sin egen adress och jag kan tänka mig att det blir ännu coolare för de som känner till Berlin bättre än jag. För mig betyder staden lite och senast jag var där tyckte jag inte ens speciellt mycket om den. Att det var en spännande plats i slutet av 20-talet har jag lätt att förstå och när huvudpersonen Hedvig reser dit har hon möjlighet att skapa sig ett nytt och friare liv. 

Nu blir det kanske inte riktigt så fritt som Hedvig drömt om, då hon bor inneboende hos sin faster som styr henne rätt hårt. Hedvig blir dock ganska bra på att ljuga och lyckas få till fler sena kvällar ute än vad som först verkar möjligt. Det är nämligen på kvällar och nätter som hon lever livet, inte på dagarna då hon arbetar som kontorist. Inget ont om kontorsjobbet för det är genom det hon träffar Mina som är den som introducerar Hedvig i en krets människor som bryter normer och därmed vågar vara sig själva.

Mina favoriter är Florian och Heinz och dem hade jag gärna läst mer om. Mina finns mer med som katalysator i Hedvigs nya liv, men hon är ingen favorit. Hedvig däremot är en spännande huvudperson som den ordentliga svenska flickan som under sin tid i Berlin utvecklas till kvinna. Bland karaktärerna finns också en verklig person om än i bakgrunden och det är Magnus Hirschfeld, läkare och sexolog, grundare av ett sexualvetenskapligt forskningsinstitut och tongivande gayaktivist. Honom hade jag också velat veta mer om.

Det enda som stör mig lite i Nätterna på Winterfeldtplatz är att dialogen känns lite anakronistisk speciellt när Mina talar. Boken består mycket av dialog och även om det gör att tempot höjs så hade jag önskat mig mer inre monolog eller beskrivningar av karaktärerna och deras bakgrund. Jag vill veta mer om dem, snarare än att lyssna till dem. I övrigt tycker jag att det är en fin skildring av en subkultur där det är lättare att faktiskt leva som man vill snarare än man borde. Hedvigs nya liv är fint att följa.

Vill du veta mer om hur boken kom till så rekommenderar jag den här innehållsrika intervjun med Elin Boardy av Jessica Schiefauer. Där berättar hon om att boken varit mycket tjockare och jag hade inte haft något emot att vissa karaktärer hade kunnat få mer plats, helst Florian då. Jag önskar mig en bok om honom och Heinz. Går det att beställa tro? Alternativt en tv-serie med lägenheten på Winterfeldtplatz i centrum, där alla karaktärer får breda ut sig ännu mer.

Svärmodern av Moa Herngren

Vilken obehaglig bok Svärmodern av Moa Herngren är. En berättelse som börjar i alla fall hyfsat bra, men sedan blir så obehaglig att jag nästan inte kan läsa vidare. Lågmält obehaglig och riktigt bra ska tilläggas. Herngren kan konsten att beskriva komplicerade relationer och hon bygger skickligt upp en stämning så hemsk att ingen kan förbli oberörd.

Svärmodern och huvudpersonen heter Åsa. En nu medelålders kvinna med en son som hon uppfostrat ensam sedan hans pappa Janne lämnat dem för en ny kvinna. Inte konstigt kanske att Åsa nu håller sonen Andreas nära trots att han blivit vuxen. Utan honom är hon helt ensam. Hela sitt liv har hon gjort allt för att han ska ha det bra och försökt kompensera för att hans pappa lämnat honom.

Eftersom Åsa är en omtänksam mamma låter hon Andreas och hans flickvän Josefin bo hos henne medan deras lägenhet genomgår ett stambyte. Det hon märker då är att hon inte är viktigast i sonens liv längre. Istället är det (självklart kan tyckas) Josefin som är nummer ett. Josefin som är dotter till en av Åsas närmaste väninnor, som hon känt i många år och alltid sett som en bortskämd unge. Andreas förra flickvän däremot, hon var trevlig och social. Så mycket bättre än Josefin. Det är inte det att Åsa vill vara elak, men hon tycker lite synd om Andreas och misstänker att Josefin bestämmer allt. Hon vill inte heller lägga sig i eller snoka, utan bara råkar gå in i deras rum och upptäcker en hemlighet. Sedan blir det bara så att hon avslöjar den. Absolut inte med mening. Det bara blir så.

Åsa får betala dyrt för de övertramp hon gör sig skyldig till och när Andreas bryter med henne är det som att livet tar slut. Det är inte bara det att hon mister sin son, hon förlorar även sin bästa vän som självklart står på sin dotters sida. Det är verkligen smärtsamt både för Åsa och för mig som läsare när hennes liv blir mindre och mindre meningsfullt. Utan sin familj är hon ingen och ett liv utan sonen känns så otroligt tom.

Moa Herngren beskriver själv Åsa och andra svärmödrar som missförstådd och menar att de flesta vill väl. Jag tror verkligen att det också gäller Åsa, men det blir ju så himla fel och hon kan verkligen inte låta bli att lägga sig i. Kanske är det så att det är lättare att klara av gränslöshet hos sin egen mamma än hos en svärmor. Det går inte att komma ifrån att relationen mellan ett barn och en mamma är speciell och jag kan verkligen förstå att svärdottern Josefin är mer bekväm med sin mamma än sin svärmor. Samtidigt blir Åsa verkligen orättvist behandlad och mycket handlar det om att Andreas är oförmögen att balansera deras relation. Det är allt eller inget som gäller för honom, något som slår tillbaka.

 

Juni, juli, halva augusti

Det är snart sommar och Hanna har planerat en semester med två vänner, men när hennes mormor skada sig och behöver hjälp tvingas hon ställa in. Hennes föräldrar är upptagna pensionärer som behöver titta till huset i Marbella några veckor, systern Sara har ett viktigt jobb och en familj att tänka på, men Hanna hon är ju ensamstående och dessutom lärare med sommarlov. Klart hon ska åka till mormor den lilla byn Storsjöhöjden i Jämtland och vara där tills höstterminen börjar. När vi träffar Hanna första gången är hon alltså inte på väg till södra Frankrike, utan åker istället tåg mot Östersund. Som barn var Hanna alltid i Storsjöhöjden, men efter en sommar i tonåren som innehöll både en förälskelse och en hemsk händelse har hon inte varit där på 25 år.

Mormor Margit är en pigg 85-åring med både hund, hönor och hamster. Hamstern Piggelin har hon främst för att grannflickan Felicia gärna vill hälsa på den. Denna nioåring har charmat den gamla damen totalt och snart faller även Hanna för henne. Hennes pappa heter Mattias och bor på granngården där han sköter getter och tillverkar ost. Hennes mamma har flyttat till Berlin. Inte överraskande är Mattias Hannas ungdomsförälskelse, men även om mycket blir precis som man kan tro, är det här ingen helt förutsägbar bok.

Juni, juli, halva augusti är mitt första möte med Marie-Louise Marc och jag tycker att det är en riktigt trevlig bekantskap. Kanske har lite väl mycket tryckts in i samma bok, men mycket är bra och det är en bok att läsa i ett svep. Svensk sommar, landsbygd, trevliga karaktärer och ett gäng getter bjuder på några händelserika timmar. Det här är en väldigt bra bok i sin genre som jag hoppas når många läsare.

Toalettpapperskungen — en underhållande skröna

Räds inte rubriken. Jag avskyr böcker som beskrivs som skrönor, men faktum är att Toalettpapperskungen av Maria Ernestam är en skröna och en underhållande sådan med precis så mycket svärta som behövs för att berättelsen sa gå hem hos mig. Ernestams tajming är fantastisk när hon låter sin anti-hjälte bli en man som kommer över en imponerande mängd toalettpapper och på grund av, eller tack vare, blir kändis på kuppen. En ofrivillig och extremt lyckad bunkrare av toalettpapper som räcker i åratal.

Ejnar Svensson är ansvarig för en del av kommunens upphandling. Ett jobb han skötte från ett litet rum längst in i en korridor i kommunhuset i den lilla orten Vallerås. När andra människor kom och gick i kommunhuset stannade han kvar på samma position och i samma lilla rum. Inte trodde han att ett inköp av ett grått och enlagrigt toalettpapper skulle göra honom känd, men misstaget att beställa inte fyra förpackningar, som han trodde, utan fyra enheter som betydde fyra lastbilar fulla av toalettpapper som fick förvaras i ett lada då kommunhusets lagerrum självklart inte räckte till.

Historien om toalettpapperskungen berättas av Vallerås starke man och det är också han som ordnar förvaringen i sin grannes lada. Han är kommunfullmäktiges ordförande som självklart utnyttjar situationen för att lyfta fram Vallerås och inte har något som helst dåligt samvete för att det betyder att Ejnar Svensson får icke-önskvärd uppmärksamhet och blir något av en idol för många. Tänk att Ejnar Svensson beställde ett återvunnet toalettpapper redan innan sådana miljövänliga alternativ ens existerade för de flesta och därmed satte Vallerås på kartan som en miljökommun innan ordet ens var uppfunnet.

Toalettpapperskungen är en riktigt rolig bok som berättas på det där ironiska och absurda sätt som jag uppskattar och som får mig att tänka på Jonas Karlsson och Erlend Loe. Det är en stillsam historia om en helt vanlig man som hamnar mitt i ett oönskat kändisskap som han inte alls trivs med. Maria Ernestam är som alltid en skicklig stilist och det gör den här boken läsvärd. För den som uppskattar ljudböcker är Morgan Allings inläsning med säkerhet fantastisk. Jag som tillhör ljudboksskeptikerna lyssnade med behållning på ungefär 2/3, men sedan var min bilfärd slut och jag ville inte vänta på nästa tur utan läste ut boken samma kväll. Berättelsen om Ejnar Svensson är rolig, men faktiskt också tänkvärd. Den visar hur en till synes oskyldig och faktiskt ogenomtänkt handling kan leda till något väldigt mycket mer. En kort historia som jag hoppas når många läsare. Helt ärligt hade jag nog inte läst den om den inte varit skriven av Maria Ernestam som är en stor favorit. Hur kul kan det vara att läsa om toalettpapper liksom. Svaret är otippat roligt.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: