Abdellah Taïa

Fem fina författarframträdanden

Nästa helg är det dags för Bokmässan i Göteborg och jag ser fram emot att få lägga fler författarframträdanden till min redan långa lista. I dagens topp 5 lyfter jag fem av de bästa.

Chimamanda Ngozi Adichie, Göteborg, (2014)

I samband med Göteborg Film Festival 2014 framträdde Chimamanda Ngozi Adichie på Folkets Hus för att tala om sina böcker och filmatiseringen av Half of a yellow sun, som visades på festivalen. Ett minnesvärd samtal och andra gången jag såg henne live.

Abdellah Taïa, Göteborg, (2016)

På Bokmässan 2016 samtalade Abdellah Taïa med Johan Hilton om sin då nya bok Ett land att dö i, som är en av hans bästa. Jag lyssnade på Taïa även under West Pride 2018, men det första mötet var större. Det är sällan jag blir helt mållös av att se en författare i verkligheten, men Taïa är en stor idol.

Ngũgĩ wa Thiong’o och Sjón, Stockholm, (2016)

Dessa två författare möttes i ett samtal om vikten av litteratur på sitt modersmål på Stockholm Literature 2016. SOM jag saknar Stockholm Literature. Sällan får samtal ta sådan tid som i detta då två författare hyllar översättare och talar om hur litteratur kan förändra världen.

Johanna Adorján och Kjell Westö, Stockholm, (2017)

Temat för samtalet var tystnad och hemligheter där de båda författarna i ett samtal med Kristoffer Leandoer berättar om det som familjer inte talar om. I Adorjáns fall är det hur hennes farmor och farfar aldrig talar om kriget de överlevt och hur familjen aldrig talar om deras självmord. För Westö handlar det om det finska såret som inbördeskriget skapade och som många helst vill sätta ett plåster över och glömma.

Nawal El Saadawi, Göteborg, (2018)

Hösten 2018 gästade Nawal El Saadawi Bokmässan i Göteborg och samtalade bland annat om den arabiska våren med Johar Bendjelloul. Ett intressant samtal om kampen för demokrati och kvinnors rättigheter. El Saadawi har verkligen kämpat och till och med suttit i fängelse vid flera tillfällen. En riktig förebild.

Sammanställning av läsresan kring Medelhavet

Jag fortsatte min resa även in i juli för att hinna besöka fler länder, men nu är det hög tid att sammanfatta.

Följande böcker har blivit lästa:

Allt som väntar dig, Lorraine Fouchet (Frankrike)

Att återvända, Hisham Matar (Libyen)

Den sovande nymfen, Ilaria Tuti (Italien)

Det långsamma livet, Abdellah Taïa (Marocko)

Framtidens arab 2, Riad Sattouf (Syrien)

Återvändsgränder, Gabi Beltrán (Spanien)

 

Jag har också påbörjat, men ännu inte avslutat Nina Nouraouis Gisslan. Den kräver total koncentration och det har jag inte hunnit ge den just nu.

Den av böckerna ovan jag tyckte bäst om är Hisham Matars självbiografiska Att återända. Jag fascinerades också av Abdellah Taïas senaste bok, som verkligen är skriven på ett annorlunda sätt, där det till slut är svårt att skilja på fantasi och verklighet. Kul också att återse framtidens arab.

 

Det långsamma livet

I Det långsamma livet tar Abdellah Taïa med oss till Paris efter terrorattentaten 2015, som förändrade allt. I alla fall känns det så för huvudpersonen Mounir, en 40-årig marockansk man, som nu tappat den plats han trodde sig ha i den franska huvudstaden. Berättelsen om honom är som en feberdröm, fragmentarisk, känslofylld och inte sällan väldigt obehaglig. Det är ingen idé att försöka hitta en början och ett slut. Istället skriver Taïa fram ett kaos som verkligen berör.

Det vi vet om Mounir är att han ibland arbetar som lärare, att han varit djupt förälskad i polisen Antoine, att han just flyttat in i en lägenhet i centrala Paris och att han störs av grannen ovanför. Så mycket att det blir bråk och polisen kommer. De hittar massor av misstänksamma saker i Mounirs liv. Hans alldeles för billiga lägenhet, hans humör och självklart det faktum att han är muslim från Marocko. Kanske håller han på att förbereda ett nytt terrorattentat?

Att beskriva Abdellah Taïas sätt att skriva är nästan omöjligt. Jag vet bara att hans språk går rakt in i hjärtat. Att berättelsen om Mounir blir något jag tar till mig och faktiskt inte måste förstå. Livet är inte en rak linje från A till B och när Mounir i all sin panik försöker beskriva sitt liv är det självklart så att det blir ett virrvarr av tankar. Till slut vet läsaren inte vad som är sant och vad som pågår i Mounirs huvud. Är det så att polisen Antoine som kommer till hans hus är samma Antoine som han haft ett hemligt förhållande med? Är han en vanlig, skötsam lärare, eller finns det något sätt han har kanaliserat sin ilska på? Taïa ger oss inga onödiga förklaringar och erbjuder till och med två slut på historiens om Mounir.

Det långsamma livet är ingenting för den som vill ha en rak och enkel berättelse som ger svar. Istället skapas fler frågor ju längre jag läser och jag bestämmer mig för att inte tänka så mycket, utan bara dras med. Språket är som sagt helt otroligt. Alla de trådar som bjuds på får mig att tänka vidare och ibland hamnar jag på samma plats som Mounir, men ganska ofta på en helt annan plats. Det här är ett imponerande romanbygge, där starka känslor tar över det logiska, precis som jag tänker mig att det gör för någon som hamnat i en väldigt obehaglig situation.

O drar till Medelhavet i juni

Nej, rent fysiskt ska jag inte ut på några resor alls, men litterära sådana planerar jag för den närmaste månaden. I juni är mitt lästema Medelhavet och det betyder att jag kommer att fokusera på litteratur från  Frankrike, Spanien och Italien, men också Marocko och Algeriet. Primärt tänker jag att författarna ska vara födda i länderna kring Medelhavet, men jag kanske också läser böcker som utspelar sig där.Jag har en plan, men den kommer jag säkert inte följa.

Det här är en lista med 10 böcker som kan bli lästa:

Att återvända av Hisham Matar (Libyen)

Bastarden från Istanbul av Elif Shafak (Turkiet)

Den sovande nymfen av Ilaria Tuti (Italien)

Det långsamma livet av Abdellah Taïa (Marocko)

Gisslan av Nina Bouraoui (Algeriet)

Hon som vandrar av Samar Yazbek (Syrien)

Hoppets tåg av Viola Ardone (Italien)

Mannen som dog två gånger av Almudena Grandes (Spanien)

Systrar av Adèle Bréau (Frankrike)

Uppe på höjden av Assaf Gavron (Israel)

 

Är du också sugen på en resa till Medelhavet? Häng på du också så läser vi oss runt havet!

 

Veckans kulturfråga v.2 2021

Nu är året utvärderat och ett mål som jag hade förra året och har även i år är att läsa böcker av författare från många olika länder. Jag läser helt klart mest från Sverige, Storbritannien och USA, men idag vill jag fokusera på mer ovanliga litteraturländer.

Vilket mer ovanligt litteraturland läser du gärna böcker från?

Vilken författare från detta land vill du tipsa om?

 

Fjärde landet i min sammanställning brukar alltid vara Frankrike och trots att jag inte kan ett ord franska har jag en förkärlek för fransk litteratur och även film. När det gäller franskspråkig litteratur är det förlagen [sekwa] och Elisabeth Grate bokförlag jag vänder mig till i första hand. Jag har just införskaffat senaste böckerna av Abdellah Taïa och Nina Bouraoui, som visserligen skriver på franska, men kommer från Marocko och Algeriet. De får bli mina tips idag.

Januari ägnas åt det jag inte hann

Innan vårens böcker vräker in vill jag försöka beta av några bra böcker från 2020 som jag inte hann med. Egentligen är det inte så noga om de kom ut just förra året, men jag ska i alla fall ha tänkt läsa dem då. För några dagar sedan listade jag tio böcker som jag hade velat läsa 2020 och ännu längre blev den mentala läslistan när jag läste mina kulturkollokollegors listor över 2020 och andra bloggares listor över det bästa de läst 2020.

Jag har tänkt att några av dessa böcker ska bli lästa i januari:

Bakvatten av Maria Broberg

Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins

Borde hålla käft: En bok om Märta Tikkanen av Johanna Holmström

Dalenglitter av Wanda Bendjelloul

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson

Det långsamma livet av Abdellah Taïa

Dina händer var fulla av liv av Suad Ali

Ett halvt andetag av Anna Agrell

Genom märg och ben av Jaqueline Woodson

Gisslan av Nina Bouraoui

Girl, woman, other av Bernardine Evaristo

Hamnet av Maggie O’Farrell

Hjärtlinjer av Brit Bennett

Inte av denna världen av Yaa Gyasi

Jag ser allt du gör av Annika Norlin

Jungfrustigen av Philip Teir

Lycka är för losers av Wibke Brueggemann

Lärarinnans sång av Vidgis Hjorth

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

Männen i mitt liv av Sofia Rönnow Pessah

Nattavaara av Thomas Engström och Marit Richert

Rotvälta av Tove Alsterdal

Such a fun age av Kiley Reid

Sverigevänner av Arash Sanari

Sötvatten av Akwaeke Emezi

Tritonus av Kjell Westö

Vattendansaren av Ta-Nehisi Coates

Vi är Orlando av Johan Hilton

Världar under vatten av Elin Nilsson

Året med 13 månader av Åsa Linderborg

 

Jo men, 30 böcker hinner jag säkert med i januari. Största problemet kommer definitivt inte vara att hitta passande böcker att läsa …

Vilka andra favoriter från 2020 får jag inte missa?

 

 

Photo by David Kaloczi on Unsplash

 

 

 

10 böcker jag inte hunnit läsa 2020

Året går mot sitt slut och det är snart dags att summera läsningen. Mycket har hänt i mitt liv och tyvärr en hel del mindre trevliga saker. Detta har gjort att jag läst ovanligt lite, men kanske framför allt att jag inte har orkat läsa alla typer av böcker.

Varje år brukar jag göra en lista med böcker från året som gått som jag vill läsa, men inte hunnit med. I år får jag se den som en inspiration för ledigheten och förhoppningsvis hinner jag läsa i alla fall några av titlarna innan vårens böcker vräker in. När listan väl finns är det lättare att gå tillbaka till den och faktiskt minnas böcker jag vill läsa.

Här är de tio utvalda böckerna:

Vi är Orlando av Johan Hilton påbörjade jag faktiskt i somras, men sedan glömde jag bort den och hade inte energi att återvända. Det verkar vara en väldigt viktig bok, men jag har inte orkat ta mig an denna amerikanska tragedi.

Genom märg och ben av Jaqueline Woodson är den första av författarens vuxenböcker som översätts till svenska. Den vill jag verkligen läsa.

Rotvälta av Tove Alsterdal utsågs till årets bästa svenska deckare och den vill jag verkligen läsa.

Tritonus av Kjell Westö tillhör de böcker jag planerade att läsa precis när den kom ut. Så blev det inte, men jag vill fortfarande läsa den.

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson vill jag läsa för att Wägner fascinerar mig. Däremot ger jag mig sällan på faktaböcker, men ett jullovsprojekt kan det bli.

Det långsamma livet av Abdellah Taïa vill jag verkligen läsa, men en ny bok av en favoritförfattare kräver en alldeles speciell lässtund. Gärna en lång, ledig dag då boken kan få fullt fokus.

Gisslan av Nina Bouraoui är ännu en bok av en favoritförfattare och ännu en som kräver en speciell lässtund. Hoppas på mycket lästid under julledigheten.

Inte av denna världen av Yaa Gyasi är en uppföljare till en favoritbok och det betyder att jag har stora förväntningar. Den vill jag läsa snart.

Sverigevänner av Arash Sanari stod på min läslista redan i sommar, men har inte blivit läst ännu. Efter nomineringen till Augustpriset blev jag ännu mer nyfiken, så snart kanske den blir läst.

Jungfrustigen av Philip Teir kan göra att jag faktiskt klarar min utmaning Boktolvan. Hög prio på den alltså.

 

Sedan finns ett gäng påbörjade böcker som är värda en om- och genomläsning. Bland dem märks Hamnet av Maggie O’Farrell.

Photo by Alisa Anton on Unsplash

Veckans kulturfråga v. 39 2020

I helgen är det dags för årets Bokmässa, som tyvärr är i digital form. Det får mig ändå att tänka på alla fantastiska författare jag lyssnat till och de jag fått äran att träffa. Som vanligt kan jag inte hålla mig till en fråga, utan det blir tre.

Vilken författarsamtal är det bästa du lyssnat på?

Vilken författare är du mest glad över att ha träffat?

Vilken författare drömmer du om att lyssna till och/eller träffa?

 

Tema författarmöten alltså!

Det är väldigt svårt att välja mellan de författarframträdanden jag lyssnat till och jag måste välja två. Dels Chimamanda Ngozi Adichies inledningstal på Stockholm Literature som var helt fantastiskt och Abdellah Taïas seminarium på Bokmässan 2016. Jag har sedan lyssnat på de båda författarna en gång till vardera, men första gången var något speciellt.

Möten då. Att ha fått träffa Kim Thúy och tillsammans med henne bokcirklat hennes fantastiska bok Vi är en så otrolig upplevelse att jag nästan inte tror att den är sann.

En författare jag drömmer om att lyssna till är Nina Bouraoui. Jag hade en biljett till ett framträdande i Stockholm för några år sedan, men lyckades inte få ledigt och kunde därför inte åka dit. Det var bittert, men förhoppningsvis kommer det en ny chans någongång.

Nu ser jag fram emot att få veta vilka författarmöten du varit med om och drömmer om.

 

Böcker att se fram emot i september

Bokutgivningen verkligen exploderar under september och det finns ingen möjlighet att hinna med att läsa ens en bråkdel av de nya böcker jag vill läsa. Mycket att se fram emot helt klart!

Det enda planet på himlet, Garrett M. Graff, Natur & Kultur, 1 september

Fula tjejer, Sara Ohlsson, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, Gilla Böcker, 1 september

Materialtrötthet, Marek Šindelka, Rámus., 1 september

Slagsmål, Karl Modig, Opal, 1 september

Floden hem, Hannah Richell, Bokförlaget Forum, 2 september

Topekaskolan, Ben Lerner, Natur & Kultur, 3 september

Fail, Mitch Fredriksson, Rabén & Sjögren, 4 september

Mamma i soffa, Jerker Virdborg, Albert Bonniers Förlag, 4 september

Under tiden, Anna Hallberg, Albert Bonniers Förlag, 4 september

Ett halvt andetag, Anna Agrell, Historiska Media, 7 september

Lisa och Lilly, Mian Lodalen, Romanus & Selling, 7 september

Bikupan, Sarah Crossan, [etta], 8 september

Lovisas val, Ruth Kvarnström-Jones, Printz Publishing, 9 september

Nyårsvandraren, Charlotta Lannebo, Rabén & Sjögren, 9 september

Skam och högmod i Sävedalen, Petra Mede, Norstedts förlag, 9 september

Det sista solot, Jennie Dielemans, Natur & Kultur, 10 september

Höst vid Sommen, Camilla Dahlson, Lind & co, 10 september

Om man älskar frihet, Nina Björk, Wahlström & Widstrand, 10 september

Fjärilsvägen, Patrik Lundberg, Albert Bonniers Förlag, 11 september

Jag händer jämt, Emma Rävås, Rabén & Sjögren, 11 september

Skräcktimmen, Moa Schulman, Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 11 september

Glasveranda med sjöutsikt, Hanna Blixt, Historiska Media, 14 september

Allt vi har gemensamt, Sanna Torén Björling, Natur & Kultur, 15 september

Bröder, Bart Moeyaert, Gilla Böcker, 15 september

Det svarta regnet, Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 15 september

Dröm natten till idag, Anna Järvinen, Förlaget, 15 september

Kollektiv minnesförlust, Koleka Patuma, Rámus., 15 september

Allt som en gång var, Sanna Mac Donald, LB Förlag, 16 september

Gertrud, Moa Gammel Ginsburg, Piratförlaget, 16 september

Handbok för språkpoliser, Sara Lövestam, Piratförlaget, 16 september

Övervintra, Therese Widenfjord, Bläcklilja Textproduktion, 17 september

Meningarna, Johanna Ekström, Albert Bonniers Förlag, 18 september

Mörkt album, Coco Moodysson, Galago, 18 september

Överlevarna, Alex Schulman, Albert Bonniers Förlag, 18 september

Berätta aldrig det här, Frida Boisen, Bookmark Förlag, 21 september

Deadline, Rebecka Edgren Aldén, Norstedts förlag, 21 september

Handens rörelser, Felicia Stenroth, Norstedts förlag, 21 september

Helvetet och andra platser, Madeleine Albright, Historiska Media, 21 september

Mitt hemliga liv, Jenny Fagerlund, Norstedts förlag, 21 september

Sommaren på Park Avenue, Renée Rosen, Historiska Media. 21 september

Vattendansaren, Ta-Nehisi Coates, Norstedts förlag, 21 september

Gudars like, Meg Rosoff, Gilla Böcker, 22 september

Jag måste sluta tänka på Patrik Lundberg, Josefin Sonck, Schildts & Söderström, 22 september

Hamnet, Maggie O’Farrell, [etta], 23 september

Svårmodets döttrar, Anna Laestadius Larsson, Piratförlaget, 23 september

En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, Tua Forsström, Schildts & Söderström, 24 september

Det långsamma livet, Abdellah Taïa, Elisabeth Grate Bokförlag, 25 september

Kungariket, Jo Nesbø, Albert Bonniers Förlag, 25 september

Kärlek och främlingsskap, Theodor Kallifatides, Albert Bonniers Förlag, 25 augusti

Spökhusets hemlighet, Kristina Ohlsson, Bonnier Carlsson, 25 september

Hur jag skulle vilja försvinna, Eli Levén, Norstedts förlag, 28 september

Mannen som dog två gånger, Almudena Grandes, Norstedts förlag, 28 september

Sofias jävla verklighet, Mia Gahne, Historiska Media, 28 september

Marvatten, Ann Rosman, Albert Bonniers Förlag, 29 september

Ospårat, Sanna Mac Donald, Opal, 29 september

Systrar, Adèle Bréau, [sekwa], 29 september

Julen enligt Julia, Kristin Emilsson, Printz Publishing, 30 september

Lowkey, Melody Farshin, Bonner Carlsen, 30 september

 

Vilka septemberböcker ser du mest fram emot?

Vad gör en bok riktigt bra?

Det är lätt att gnälla och lyfta fram saker som gör böcker dåliga, men faktum är att de flesta böcker jag läser är bra (de andra blir inte utlästa) och det måste ju vara något som gör dem läsvärda. Enligt de kritiker som skrev om sju dödssynder i böcker så är alla böcker dåliga på samma vis, men bra på olika och just vad som gör en bok bra är självklart lika subjektivt, kanske mer än när det kommer till att beskriva dåliga böcker. Det händer t.ex. att jag läser böcker som jag objektivt förstår är bra, men som inte alls talar till mig eller får mig engagerad på något vis. Dags att försöka reda ut vad som gör böcker riktigt bra.

  1. En levande miljö som finns med som en del av boken, men som inte tar över. Hade jag varit en fan av fantasyböcker skulle miljön kanske varit viktigare än den är för mig, men visst finns det favoritplatser som jag gärna läser om. Konsten är att gestalta miljön och få mig som läsare att förstå hur den påverkar karaktärerna. Miljön är så mycket mer än det vi ser. Det finns lagar och regler, skrivna och oskrivna, som påverkar allt och alla. Extra tydligt blir det t.ex. i Elena Ferrantes Neapelkvartett som inte hade blivit likadan om platsen varit en annan.
  2. Komplexa karaktärer vill man självklart ha och det ska vara logiskt att de beter sig som de gör. Däremot vill jag inte gärna ha en massa förklaringar till agerandet och definitivt inte onödiga beskrivningar av utseende som inte fyller någon annan funktion än att sexualisera karaktären. Allt för vanligt när det gäller beskrivningar av kvinnor. Hur mycket komplexitet som behövs beror självklart på genre och karaktärens funktion. Extra imponerande är det att som Marie Aubert i Vuxna människor lyckas teckna riktigt komplexa karaktärer med väldigt få ord. Det är riktigt skickligt.
  3. En personlig ton är viktigt. Självklart ska ett språk vara korrekt, men det räcker inte. Själv har jag svårt för ett allt för omständligt språk, men gillar inte heller när det blir för konstaterande och mekaniskt. Allt för sparsmakat ska det inte vara, gärna klurigt med väl valda ord, men inte svulstigt. Just det där med språk är viktigt för huruvida jag tycket om en bok eller inte. Innehållet är viktigt, men språket är det som får mig att återvända till en författare. Bland mina favoriter finns Nina Bouraoui, Abdellah Taïa, Ali Smith och Jeanette Winterson.
  4. Trovärdighet är central och utan trovärdighet faller en bok platt. Det betyder inte att berättelsen behöver vara realistisk, men de beslut som karaktärerna tar ska gå att förstå. Sedan finns ju de där ologiska besluten som inte sällan krävs för att få ut en karaktär mitt i natten i ett joggingspår, eller ner i källaren trots den trasiga lampan vilket kan funka ibland, men långt ifrån alltid. Gränsen mellan en trovärdig och en ointressant deckare är till exempel hårfin. I Främlingen av Elly Griffiths går huvudpersonen in i alla möjliga skumma delar av skolan där hon arbetar och det är inte helt logiskt, men funkar ändå.
  5. Inga lösa trådar eller logiska luckor, vilket gör samman med trovärdigheten egentligen. Det handlar om att knyta ihop allt på ett sätt som känns logiskt och att inte lägga trådar än vad som går att hantera. Samtidigt är det otroligt imponerande när en författare lyckas få ihop hur många trådar som helst utan att det blir varken krystat eller ologiskt, men det är inte något alla klarar av. Samlade verk av Lydia Sandgren är till exempel ett virr-varr av mer eller mindre långa trådar som i alla fall knyts ihop hyfsat, även om jag gärna skulle läsa 700 sidor till om karaktärerna.
  6. Avslöja lagom mycket för om allt förklaras in i minsta detalj blir det otroligt tråkigt. Inte heller är det speciellt roligt att läsa en hel bok och sedan inte då svar på de frågor som är centrala. Epiloger tycker jag däremot nästan aldrig om. Det blir ofta för gulligt och smörigt. Någon som är riktigt bra på att skriva tydligt, utan att bli övertydlig är Tessa Hadley.
  7. Spara på klichéerna eller driv möjligen med dem. Låt inte ett kärlekspar komma på att de egentligen är syskon eller barn att inse att de är adopterade eller att en familjehemlighet förändrar hela deras liv,  men i övrigt går det nog att vrida och vända på det förutsägbara och faktiskt skriva något nytt. Frågan är bara varför vissa, som Mhairi McFarlane, lyckas skriva ganska förutsägbara berättelser och ändå få mig att känna att det är nytt och fräscht.

Sedan är det ju det där med smak, förväntningar och lästillfälle, som alla påverkar hur läsupplevelsen blir. För mig är det viktigt att jag “klickar” med huvudpersonen, trivs i miljön och bryr mig så mycket om handlingen att boken faktiskt finns i mina tankar även då jag inte aktivt läser. De allra bästa böckerna stannar också kvar länge i minnet. Att sätta ord på vad det är som gör att en bok fastnar lite extra är ändå helt omöjligt.

Vilka ingredienser gör en bok bra för dig?

 

Photo by Noémi Macavei-Katócz on Unsplash

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: