Under bokmässan lyssnade jag på Jenny Jägerfeld både när hon talade om sina egna böcker och när hon intervjuade andra författare. Jag gillade henne skarpt från första stund, frispråkig och spontan med en rejäl dos jävlaranamma, det gillar jag. Nu har jag så äntligen läst hennes bok Här ligger jag och blöder som belönades med Augustpriset 2010. Egentligen var det flera veckor sedan jag läste den, men av någon anledning har jag haft svårt …
Marika Cobbold Hjörne skriver bra och trevliga böcker. Bäst hittills tycker jag att Guppy till kvällsmat är, men jag har läst hennes andra böcker med glädje också. Hennes senaste bok Afrodites klinik för motvilliga älskande kom ut i pocket igår och jag fick ett exemplar av Månpocket. Om jag läst på baksidan hade jag troligen aldrig läst den, men jag är riktigt glad att jag gjorde det. Det är en osannolik, rolig, varm och absurd …
Jens Lapidus och Peter Bergting ligger bakom serieromanen Gängkrig 145 som handlar om ett krig som orsakas av en våldtäkt och livnärs av hedern. Våldsamt och hårdkokt, men lite väl ytligt för min smak. Ligger det kanske i formatets natur? Den är dock snyggt tecknad, mörk och kal miljö och kantiga karaktärer. Tyvärr är de också rätt så platta och jag engageras inte av dem. Polisen Martin som jagar gangsters med sin son i baksätet …
Jag har läst den grafiska romanen Persepolis av Marjane Sartrape. Formatet är ganska nytt för mig som aldrig varit en serieälskare. Det börjar väldigt bra med den första delen som handlar om den iranska revolutionen 1979 sett ur flickan Marjanes ögon. Flickan som vill bli profet och som inte förstår varför man blir mer religiös om man tar på sig en sjal. På ett rättfram och ärligt sätt får vi ta del av en spännande …
Janusstenen är en annorlunda deckare. Den är inte blodig. Det finns inga beskrivningar av skändade kroppar. Inga orgier i förmultnande lik. Inga seriemördare. Istället har Elly Griffiths skrivit ännu en välskriven, personlig och intressant spänningsroman om arkeologen Ruth Galloway som jag tycker väldigt mycket om. Redan i första boken Flickan under jorden fann hon en plats i mitt hjärta. Ruth Galloway är ingen omedelbar hjältinna, snarare lite lik Barbara Havers, obekväm och ganska arg. …
I Till sista andetaget av Anne Swärd får vi följa Lo genom livet. När historien början är hon en mycket liten flicka och när den slutar har hon på något sätt vuxit upp. Redan från början är hon en brådmogen liten varelse och egentligen blir hon aldrig mer vuxen än då. Den vuxna Lo är rädd för kärleken och det är en rädsla hon lärt av sin mor. Los mamma står i centrum från …
Mons Kallentofts fjärde bok om Malin Fors heter Vårlik och inleds på ett synnerligen brutalt sätt med ett bombattentat mitt i Linköping. Med obehaglig precision beskrivs två sexåringar som springer mot en bankomat, hamnar mitt i en explosion och sprids i delar över torget. Obehagligt, osmakligt och alldeles vansinnigt hemskt. Strax därefter befinner sig deras mamma och hon skadas svårt. Det visar sig att hon inte är flickornas biologiska mamma och bombattentatet verkar ha …
Jag har läst både Skumtimmen och Nattfåk tidigare och såg därför fram emot Blodläge som är den tredje boken i Johan Theorins serie om Öland där den gamle mannen Gerlof är en mycket viktig bifigur. Eller bifigur förresten, både i Skumtimmen och nu också i Blodläge spelar han på många sätt huvudrollen. Det är nämligen bland hans grannar som de mesta händer. Det har nu blivit vår, påsk närmare bestämt. Gerlof flyr vårdhemmet och …
Nicole Krauss andra roman Kärlekens historia är verkligen en originell bok. En bok som är svår att beskriva med ord, vilket är anledningen till att detta inlägg tagit några dagar att färdigställa. Hur ska jag kunna beskriva handlingen utan att snurra till det totalt? Jag vet inte, men gör ett försök. Kärlekens historia är en bok om en bok med samma namn och personerna i och kring den. Boken är ett litet pussel där …
Unni Lindell kan konsten att berätta en historia utan att krångla till det i onödan.Vad befriande att läsa en enkel och välskriven deckare. Att slippa kapitel som utspelar sig i en annan tid, monologer från mördaren eller till och med offret, skönt att slippa allt kursivt. Skönt dessutom att poliserna är just poliser och inte står för huvuddelen av handlingen. Missförstå mig rätt nu. Mörkermannen är på intet sätt en simpel eller förenklad historia. …
