Läser just nu

Att följa ett läslustsrecept

I mitt senaste nyhetsbrev med fokus på sommarboktips, presenterade jag ett recept för att hitta läslust. Jag har försökt att hitta läslusten sedan jag slutade jobba, men först nu känner jag att flytet är på väg. Det lättsamma börjar blandas med lite tyngre läsning och eftersom läshastigheten och koncentrationen ökar hela tiden har jag vågat mig på även tjockare böcker.

Hittills har jag läst om One av Sarah Dessen och har du inte läst den uppmanar jag dig att göra det. Jag har läst vidare i ett par påbörjade serier och extra kul var det att återse Elisabeth, Signe och Iris i Er tredje man. Just nu läser jag Natten av Sara Gordan som passar in på punkten ”1 tunn bok av en (för dig) ny författare som verkar passa dig” och den är riktigt bra om än väldigt otäck. Däremot har jag (självklart) inte läst speciellt många av de böcker som ingick i mitt förslag på ingredienser till läslustsreceptet. Tre av nio böcker har jag läst, men bockat av ytterligare två punkter och dessutom dubblat ett par ingredienser. Oklart vad det gör med resultatet, men jag verkar i alla fall ha lyckats få igång läsandet något. Fortfarande ligger jag dock fem böcker efter enligt läsutmaningen på Goodreads. Målet är att vara ikapp och förbi när höstterminen startar.

Enda sättet att komma igång med läsning är att läsa mycket och dessutom tycker jag att det brukar vara bra att läsa flera böcker samtidigt för att kunna varva mellan en bok som kräver mer och en annan som kräver mindre. Ofta har jag också en sakprosabok på gång för att ibland läsa en helt annan sak och just nu läser jag Främja närvaro av Malin Gren Landell. Jag har precis börjat, men den verkar strukturerad och bra. Det mer lättsamma valet är You be mother av Meg Mason, men faktum är att den inte alls är speciellt lättsam om än väldigt bra. Jag tar därför väldigt gärna emot på bra och lättsam litteratur, då jag har ett gäng halvlästa som jag gett upp. Det är förresten också något som är viktigt för att få igång läsningen, att ge upp böcker som faktiskt inte lockar till läsning.

Vad är ditt recept för att få igång läsningen?

Photo by Deva Williamson on Unsplash

En söndagssmakbit ur Frågar åt en vän

En smakebit på søndag är en bloggaktivitet som anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Att bjuda på en sådan är en lagom lättsam sak denna långa, trötta söndag. När hjärnan är trött är det feelgood som gäller för mig, men det ska vara bra sådan. En favoritförfattare är Sara Molin vars tredje bok Frågar åt en vän är en av dem jag läser nu. Boken handlar om Lydia som arbetar som chef på en anstalt. Hon älskar sitt jobb, men fästmannen Douglas vill gärna att hon jobbar mindre och istället lägger tid på att planera deras stundande bröllop. Möjligen är Douglas den värsta Bridezilla som skådats i litteraturen. Nu har Lydia fullt upp med att tillsammans med sina syskon planera sin mormors begravning, men kanske är det inte det enda skälet till att hon inte prioriterar bröllopet. Tvivel gnager i henne och hon börjar bli osäker på om den perfekte Douglas verkligen är perfekt för henne. Hon lämnar honom tillfälligt, blir hämtad av sin bror Stefan till sina föräldrar där resten av familjen väntar. Kanske inte vad Lydia är mest sugen på. Hennes familj är något kaotisk, men de bryr sig verkligen om varandra. Följande smakbit tycker jag tydligt visar detta.

Det är tomt i hallen och vardagsrummet, men ute på altanen är det fullt. Alla är redan här. Pappa, mamma, Annie, Robert, Emil, Katja. På gräsmattan jagar Edda efter en boll och Frej efter grannens katt. Stefan och jag slår oss ner på varsin ledig stol under kompakt tystnad. Precis när mamma verkar vara på väg att säga något, öppnas altandörren och en främmande ung kille kommer ut. Han vinkar lite på måfå och sätter sig sedan bredvid Katja, som genast lägger handen på hans låt. Allvarligt, har de till och med ringt hit Katjas kille, som jag aldrig träffat, när mitt uppbrott ska avhandlas? Det här kanske inte alls handlar om mig och Douglas. Det kanske är en helt ordinär begravningsplanering. Men så tar mamma till orda och rätar därmed ut åtminstone det frågetecknet.

”Lydia. Vill du höra tröstande ord, att vi låtsas som om ingenting hänt, eller att vi sågar Douglas och lyfter fram hans brister i ljuset?

Så typiskt mamma. Såhär hanterar hon alla problem. Några svarsalternativ att se över och bocka i, sedan är det bara att kalkylera vidare därifrån. […]

”Ni har väl aldrig haft något ont ord att säga om Douglas”, säger jag.

”Det är visserligen sant”, medger mamma. ”Men det betyder väl inte att vi inte skulle kunna klämma fram något om det skulle få dig att må bättre.”

De halva böckernas månad

Mars blev en trög läsmånad och många är de böcker jag påbörjat men ännu inte läst ut. Målet var att återse några gamla favoriter som finns med i utmaningen Favorittolvan 2022 och det har väl gått sådär. Eller egentligen har det gått rätt hyfsat, då jag letat upp och påbörjat en handfull böcker, men bara en blev utläst. Det var å andra sidan den helt fantastiska Blybröllop av Sara Paborn.

Under april kommer jag därför att fortsätta min favoritläsning och möjligen smyga in lite påskekrim. De böcker som ligger i pipeline (och i vissa fall är påbörjade) är:

En söndagssmakbit från Halland

Igår började jag läsa Christoffer Carlssons senaste bok Brinn mig en sol och redan efter några få sidor kände jag att det här är en bok som passar mig. Språket flyter fint, stämningen är varm och ändå finns spänningen där. I inledningen kommer en man tillbaka till sin barndomsby efter en skilsmässa. Han håller sig mest för sig själv, men blir vän med en Evy, en pensionerad polis. Egentligen är han författare och snart får han en idé till en bok.

Många år tidigare våldtas och mördas en kvinna i samma by. Det är samma natt som Olof Palme mördas och det lokala brottet hamnar i skymundan. Polisen Sven Jörgensson leder utredningen och mördaren som kallas Tierpsmannen tar kontakt med honom för att berätta att han planerar att slå till igen.

Smakbiten kommer från det tredje kapitlet och handlar om hur författaren tänker på Sven och hans son Vidar:

Att jag nu, såhär långt efteråt, har kommit att skriva om Sven och Vidar framstår nästan som overkligt. Ibland hade vi rört oss mycket nära varandra, då och då alldeles intill, jag föreställer mig livslinjer som för en sekund korsas och är på väg att flätas ihop men i sista stund avviker av ett eller annat skäl.

Det hade kunnat gå annorlunda. Jag har tänkt mycket på dem, dessa två män och tidens tand, allting som kunde pågå utan att det märktes.

 

Vad författaren menar vet vi inte och får inte veta, för strax därefter förflyttas vi från 2019 till 1986. Jag har läst ungefär halva boken och är fortfarande fast.


En smakebit på søndag är en utmaning som arrangeras av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Den här veckan finns inlägget hos Flukten fra virkeligheten och där finns många fler smakbitar att ta del av.

En just-nu-enkät för att bringa ordning

Som alltid när läsningen spårar ur och består av allt för många påbörjade och oavslutade böcker är det dags för en just-nu-enkät.

Vid sängen: Det är minst sagt rörigt vid min säng, men längst upp i högen ligger två diktsamlingar, Ur av Agnes Lidbeck och Anteckningar av Tua Forsström.

På soffbordet: Här finns en hög Novellix som jag ska läsa inför uppsatsskrivande som borde ha påbörjats. 

I handväskan: Här ligger just nu min Storytel Reader och näst på tur på den är Svärmodern av Moa Herngren.

I öronen: Just nu lyssnar jag på musik. Mycket av den är gammal musik. Favoriter som jag lyssnat på i barndomen.

På läsplattan: Jag har ju flera läsplattor och på min Kindle är det Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn som gäller.

På jobbet:  Nu är ju jobbet mest hemma, men det jag läser för jobbet är Framgångsrik undervisning i literacy av John Hattie, Douglas Fischer och Nancy Frey.

På is: Egentligen är Red, white and royal blue av Casey McQuiston en bok som borde tilltala mig, men jag har fastnat och väntar på att den ska komma ut på svenska för att se om det funkar bättre.

Bokklubbsböcker: Bokbubblarna ses nästa gång 8/6 och tills dess ska vi ha läst Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy. Samma dag inleder vi nästa Kulturkollo läser där vi den här gången diskuterar Rolf av Malin Lindroth.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser verkligen fram emot Maggie O’Farrells Hamnet och Curtis Sittenfelds Rodham som är två av vårens mest efterlängtade böcker för min del.

3 andra böcker i min TBR-hög: Bergtagen av Camilla Sten, Goda grannar av Mattias Edvardsson och Där kräftorna sjunger av Delia Owens.

 

Hur ser din läsning ut just nu? Spretig eller samlad? Planerad eller spontan?

 

Photo by Alice Pasqual on Unsplash

 

 

Photo by Alice Pasqual on Unsplash

En söndagssmakbit ur Samlade verk

Just nu läser jag Samlade verk som är Lydia Sandgrens debut i tegelstensformat. Jag läser den av tre skäl: den är vår nästa bokcirkelsbok, den utspelar sig i Göteborg och den är en av vårens snackisar. Nu har jag läst ungefär en fjärdedel och tycker om berättelsen, men har lite svårt för det omständliga och mångordiga sättet att skriva. Karaktärerna är dock intressanta och det är alltid mysigt att läsa en bok som utspelar sig i min hemstad. Smakbiten jag valt är hämtad ganska tidigt i boken då huvudpersonen Martin just lärt känna Gustav på Hvitfeldska gymnasiet. En anledning till att de finner varandra är kanske att de är bra på så olika saker. I alla fall verkar Martin tycka att det är skönt. Gustav är konstnären av de två och vi vet redan från början att han kommer att bli stor.

 

Det var tur att Gustav var begåvad inom ett område där Martin var så diskussionslöst urusel. Om han haft samma fallenhet för musik hade det genast blandat sig i Martins tragglande med gitarren. Eller om Gustav utmärkt sig som uppsatsskrivare och deras svensklärarinna alltid vänt sig till honom när det förväntades ett svar på frågan ”är det någon som känner till något om Strindberg?” Martin hade bättre betyg i samtliga ämnen förutom bild, och då var det ingen stor sak att lämna över briljerandet när det kom till teckning.

 

Läsningen av Samlade verk får mig att fundera kring vänskap, men också kring konst och kultur. Martin är som vuxen förläggare på ett litet förlag i Göteborg som han driver tillsammans med en gammal vän. Vad som hänt med Gustav vet vi inte riktigt och inte heller varför Martins fru Cecilia har försvunnit. Trots en viss tröghet i läsningen är jag tillräckligt nyfiken för att vilja läsa ut den.

Idag finns länkarna till alla som deltar i En smakebit på søndag hos Flukten fra virkeligheten. Kika in där för fler smakbitar ur böcker.

När har jag egentligen gett upp?

I förra veckans Tänk snabbt! var en av de fem frågorna ”läsa ut eller ge upp?” Jag tänker fortfarande att jag är en person som läser ut böcker, men har funderat lite till och insett att så inte är fallet. Det handlar bara om att jag sällan erkänner att jag slutat läsa en bok. Jag låter dem ligga halvlästa, inte sällan finns de kvar bland mina Currently Reading på Goodreads, men trots att jag fortfarande tänker att jag ska fortsätta läsa dem någon gång är sanningen att jag gett upp.

Inte alltid ska sägas. Ibland gör jag ett ryck och plockar upp en halvläst bok för att läsa om och läsa ut. Oftast är det dock så att en bok som jag lagt ifrån mig halvvägs inte blir utläst alls. När det inte går att se det på något annat sätt än att jag faktiskt gett upp flyttar jag boken i fråga (något motvilligt) från Currently Reading till Want to read, för någonstans vill jag ändå inte erkänna att jag gett upp. Istället tänker jag att den inte passa mig just nu, men någon annan gå i framtiden, då …

Hur gör du? Läser du alltid ut en bok eller ger du upp de böcker som inte faller dig i smaken? Står du för att du avbrutit läsningen, eller försöker du mörka som jag gör?

 

 

Photo by Dom J from Pexels

 

 

En söndagssmakbit ur Alex Marwoods senaste

Det är söndag och jag har inte lust att göra någonting mer än att slappa, titta på tv-serier och kanske läsa lite. Det går lite trögt med läsningen den här månaden och jag har bara läst ut två böcker hittills i mars. Igår påbörjade jag dock Alex Marwoods senaste bok The Poison Garden, som just kommit i pocket och den verkar väldigt lovande. Jag tycker om Mrwoods spänningsroman som visserligen alltid handlar om brott, men är så mycket mer än en polisdeckare. Det finns poliser i The Poison Garden och det är dem vi träffar inledningsvis, därefter har Nita Bevan och hennes minst sagt påfrestande partner Martin Coles varit osynliga, men det är å andra sidan en bra bit kvar av boken. De får i uppdrag att åka till en gård där en domedagssekt bott i många år. Nu kommer en obehaglig stank ifrån gården och deras djur verkar inte blivit omskötta på länge.

Så här beskriver Nita Bevan sektens hus precis i början av boken:

The gateway is elegant, topped with pineapple finials. But someone has beaten out a message in metal letters and attached them in an arch over the top. She has to squint to read the words against the bright, grey sky. Everybody is a nobody, reads the outer layer; Everyone is someone, slightly smaller, inside. Not a good place, she thinks. It might have been once, but this is not a good place.

And then she sees the foot. Right there, in the gateway: bare, pointing upwards and black on the heel, the body to which it is attached is hidden by the wall. It is only eight inches long.

’Oh, God,’ she says. ’Are there children?’

None of us will be the same, by tomorrow, she thinks.

 

Det visar sig att många barn och alla vuxna utom en är döda och vi får följa den överlevande Romy som levt hela sitt liv i sekten som leds av Lucien Blake. Tidningarna är fulla av bilder på de döda och Romy får veta att hennes mamma och alla de andra i sekten egentligen heter något annat än de sagt och att de dessutom varit försvunna från sina tidigare liv under lång tid. En som känner igen Romys mamma är Sarah Byrne, som sedan hon var tio har trott att hennes syster Alison varit försvunnen för alltid, troligen död. Nu dyker bilder på henne upp överallt som en av medlemmarna i sekten. Dessutom tycker socialtjänsten att det är lämpligt att Sarah tar hand om systerns två yngre barn Eden och Ilo, båda födda i fångenskap och de uppmanar henne också att ta kontakt med  Romy som placerats på ett Halfway House. Vad som händer när de möts vet jag inte och inte heller vad som egentligen har hänt med de döda sektmedlemmarna. Det här kan bli en spännande läsning!

En smakebit på søndag arrangeras av norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Den här veckan är det Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Kika gärna in för fler boktips.

En söndagssmakbit ur Skuggjägaren

Dags för en söndagssmakbit och idag är det hos Flukten fra virkeligheten som du finner fler länkar till böcker olika bloggare läser just nu.

Camilla Grebe är en av mina svenska favoritförfattare när det kommer till spänningslitteratur och självklart kastade jag mig över hennes senaste bok Skuggjägaren när den kom från förlaget. Jag har nu läst drygt 150 sidor och hunnit träffa tre kvinnliga poliser under tre olika tider och jag gillar verkligen hur Grebe tar oss med på den resa som kvinnor inom polismyndigheten gjort. Mest intressant har det hittills varit att följa Britt-Marie, som under 70-talet väljer bort det förväntade livet som mamma och hemmafru och istället arbetar som polis. Hon får en tjänst som kriminalassistent på våldsroteln, men behandlas definitivt inte med samma respekt som kriminalassistent Rybäck, lika ny och oerfaren som hon, men man och se det gör hela skillnaden. Han bjuds in till chefen Fagerberg och får vara delaktig i utredningar, medan hon får sitta utanför och sköta dokumentation. Självklart längtar hon efter att också tas upp i gemenskapen.

Britt-Marie sneglar på de små lamporna på väggen intill dörren — rött för ”upptaget”, gult för ”vänta” och grönt för ”ledigt”. Den gröna lampan lyser.

I nästa ögonblick upptäcker Fagerberg henne. Hans stenansikte är uttryckslöst när han reser sig upp, går fram till fönstret och möter Britt-Maries blick. Sedan höjer han handen och för en sekund tror hon att han ska vinka åt henne. Hon lyfter sin egen hand till en hälsning, men i nästa ögonblick drar han ner persiennen framför ögonen på henne.

 

 

En söndagssmakbit av Nina Bouraoui

En smakebit på søndag är en norsk bokbloggarutmaning som delas mellan bloggarna Betraktninger och Flukten fra virkeligheten. Idag är det den senare som ansvarar och du hittar inlägget här.

Idag bjuder jag på en smakbit från den allra första sidan i Nina Bouraouis senaste bok Alla människor har av naturen ett begär att få veta, en titel som i sig är ett citat av Aristoteles. Jag absolut älskar Nina Nouraoui och mest av allt tycker jag om hennes självbiografiska böcker där hon funderar mycket kring identitet och ursprung. I inledningen av den här boken konstaterar hon att hon bott en längre tid i sitt nya hemland Frankrike, än i Algeriet, livet där hon växte upp men lämnade som fjortonåring. Berättelsen i just den här boken kretsar hur hon blir kvinna och hur kärleken tyvärr lärde henne inte bara om åtrå, utan också om våldsamhet och underkastelse.

Citatet jag valt handlar dock om vad vi vet om andra människor:

Jag undrar vem i folkmassan som just blivit förälskad, vem som just har blivit lämnad, vem som har gått utan ett ord, vem som är lycklig, olycklig, vem som är rädd eller tar sig fram tillitsfull, vem som väntar på en ljusare framtid. Jag går över Seine, jag vandrar med de anonyma männen och kvinnorna och likafullt är de mina speglar. Vi bildar ett enda hjärta, en enda cell. Vi är levande.

Scroll to Top