enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Betyg 3 Sida 1 av 23

Sommar på den lilla ön i havet

Även om jag tyckte om Jenny Colgans Det lilla bokhandeln runt hörnet har jag varit skeptisk till hennes andra böcker. Det finns så himla många böcker som handlar om unga kvinnor som finner lyckan genom att börja baka eller laga mat och jag tycker egentligen att det är ett rätt unket koncept. Inte att starta eget, absolut inte, men att det ska ske i någon slags  köksidyll känns lite skevt. Trots detta började jag läsa Sommar på den lilla ön i havet och jag gillade huvudkaraktären Flora så mycket att jag svepte den. Det som gör läsningen njutbar är beskrivningen av Flora och hennes familj på den lilla ön Mure. Inledningsvis är det enormt stereotypt och jag blir lite trött, men Colgan skruvar till det i alla fall lite. Det som gör att hon kommer undan med mer stereotyper än hon kanske borde är hennes humor. Jag gillar också hur hon låter berättaren ta steget in i historien och kommentera den. Det är en grepp so verkligen passar här.

Flora hade inte tänkt att resa tillbaka till Mure efter sin mammas död. Visst bor hennes pappa och hennes bröder kvar, men hon vet att om hon kommer dit förvandlas hon till ett hembiträde och det vill hon inte ställa upp på. Så slumpar det sig så att Colton Rogers, en klient på juristbyrån där hon jobbar, vill protestera mot att vindkraftverk ska placeras mitt utanför hans stora husprojekt på ön och han behöver hjälp att få planerna ändrade. Flora skickas till Mure och hennes chef Joel följer med. Självklart är Flora kär i honom och självklart väntar kärlek med vissa förhinder.

Och maten då? Jo, Flora börjar laga rätter från sin mammas receptsamling till sina bröder och självklart är hon helt fantastisk på det, ungefär lika fantastisk som hon är på att baka. Fortfarande stör jag mig lite på att kvinnans plats blir vid spisen, men miljön på Mure och människorna kring Flora gör att jag ändå köper boken som helhet. Colgan underhåller, men vågar också stanna vid de svartare känslorna. Berättelsen om familjen som försöker hantera sorgen efter en älskad mor och fru är väl värd att läsa. Dessutom är det en passande bok att skriva om på alla hjärtans dag.

Kärlekens lagar

Kärlekens lagar är tredje boken i Sarah Titles serie med fristående böcker som har bibliotekarier i huvudrollen. Jag har tidigare läst 30 dejter på 30 dagar, som trots titeln var riktigt charmig.

I Kärlekens lagar ligger biblioteket i ett advokatkontor och bibliotekarien heter Becky. Hon är förutom bibliotekarie hobbyfotograf och jobbar dessutom extra på ett hem för övergivna hundar som hennes kompis Dakota driver.

Det är när Becky och Dakota går ut en kväll som de träffar ett killgäng och Becky går hem med Foster, som nyss kommit tillbaka till Denver. Egentligen suktar Becky efter en stadig, lite tråkig man, som absolut inte är jurist och som väldigt snart vill skaffa både barn och hus. Foster är inte den mannen, men ett perfekt one-night-stand.

När Becky lämnar Foster och smyger hem är hon säker på att de aldrig ska ses igen, men självklart är det så att han trots allt är jurist och stället han ska jobba på är byrån där Beckys bibliotek ligger. Förutsägbart kanske, men som underhållning (välskriven sådan) är Kärlekens lagar helt perfekt. Jag gillar Sarah Titles humoristiska sätt att skriva och tycker även denna gång väldigt mycket om karaktärerna. Minsta bifigur har en tydlig funktion och jag gillar verkligen sättet Title gestaltar dem.

En varm och fluffig kärlekshistoria med vissa förhinder och en stor dos humor. Perfekt läsning för den som vill fly den bistra januariverkligheten för några timmar. Jag läser gärna mer av Sarah Title.

Slaget om Troja

Platsen är Grekland, ett land som drabbats hårt av andra världskriget. Många är de fäder som likt berättarjagets försvunnit för att aldrig komma hem igen. Pojken som berättar historien bor i den lilla byn där Slaget om Troja utspelar sig och ibland kommer kriget väldigt, väldigt nära. Då tar byns lärare med sig sina elever till en grotta för att skydda dem från de engelska bomberna i den av tyskar belägrade byn. Där berättar hon om ett helt annat krig på en annan plats, nämligen det trojanska kriget orsakat av den sköna Helenas svek och skildrat i Homeros Illiaden. Tankarna går till Tusen och en natt där lärarinnan fungerar som den som håller hoppet uppe och kanske räddas både sitt och andras liv genom att berätta historier.

I grottan finns sju elever och bland dem berättarjaget som är hopplöst förälskad i sin fröken. Där finns också den jämnåriga Dimitra som är hans vän, men också någon som är förälskad i honom. På torget i byn avrättar tyskarna partisaner, men i grottan är det andra som får mista livet. Ett fjärran krig hjälper dem att hantera det hemska som omger dem. Samtidigt förskönar fröken inte det brutala krig som Homeros skrev om.

Jag hade önskat mig mer av Grekland och mindre av Troja, men tycker ändå mycket om Slaget om Troja. Det är en vackert skriven bok som möjliggör för fler att ta till sig Homeros kanske tunga (både bokstavligen och bildligt) epos om ett krig som känns minst lika meningslöst som alla andra krig. Theodor Kallifatides språk är som vanligt fantastiskt och jag tycker om hur han återger Illiaden på ett mer lättillgängligt sätt, utan att förenkla för mycket. I hans skildring blir de som var inblandade i slaget om Troja mer eller mindre maktlystna figurer som inte räds våld, men också är väldigt känsliga för något som helst motstånd eller ens kritik. Det är snyggt och välskrivet, men ibland kanske lite väl distanserat.

På egen hand

Det var evigheter sedan jag läste något av Marian Keyes, men nu har jag återupptäckt henne och årets första utlästa bok blev På egen hand. Tyvärr läste jag den på svenska och störde mig lite på översättningen, inte för att den egentligen var dålig, men vissa uttryck kändes konstlade och hade troligen passat bättre i original.

På egen hand handlar om Amy och Hugh, som varit gifta länge och inte har ett dåligt äktenskap, men inte heller något toppendito. Fokus ligger på jobb och vardagen är visserligen helt okej, men båda verkar sakna något. De är snart närmare 50 än 40 och hamnar i någon slags ålderskris.

Hughs kris är den tydliga och den mest vansinniga. Han bestämmer sig för att lämna familjen och dra på långresa till Sydostasien i ett halvår, vilket självklart gör Amy både arg och ledsen. Länge tror hon att han ska ändra sig, men det gör han inte. När Hugh drar och lämnar Amy med deras tre tonårsbarn rasar hennes liv.

Amy må vara knäckt, men hon försöker köra på. Jobbet tar mycket tid och en man hon fantiserat om länge tar åter plats i hennes liv. Hugh hör hon ingenting ifrån, precis som de, eller rättare sagt han, har bestämt.

På egen hand är en trevlig bok om vad man har och hur lätt det är att glömma bort kärleken när vardagen bara knallar på. Jag tror inte att Amy och Hugh är unika på något sätt, för även om få drar till Asien är det nog många som går omkring och önskar sig en annan vardag.

 

Jag släpper dig aldrig

Jag släpper dig aldrig av Petra Holst handlar om vänskap och saker som kan äventyra den. Isabel, Anna och Ellen är gamla vänner, men lever nu ganska olika liv. Isabel är nyskild och har sin dotter Vilma varannan vecka, Anna drömmer om barn, är sambo med David och sjukskriven för depression medan Ellen lever familjelivet fullt ut med sin man Peter. När David, som arbetar som mäklare, visar en lägenhet för Isabel händer något mellan dem. Isabel vill inte gå vidare, men David får henne att tveka. Han menar att Annas svartsjuka har förstört deras förhållande och att han inte kan vara utan Isabel.

Jag släpper dig aldrig kallas för en relationsrysare och det är ett passande epitet. Under några sommarmånader får vi följa Anna, Isabel och David, som turas om att berätta vad som händer. Det är snyggt och rappt skrivet, men blir mer underhållning för stunden än något djupare som stannar kvar. Sådana böcker behövs också och jag är glad att jag läste den.

En vinter i Paris

Det är många lärare i julböckerna i år, så också Rachel i En vinter i Paris av Jenny Oliver. Under en månad ska hon dock försöka sig på ett helt annat yrke, nämligen det som bagare. Hon är en av deltagarna i en baktävling som hennes kollegor anmält henne till. Den leds av den rätt så skräckinjagande kändisbagaren Henri Salernes och hålls i Paris.

Rachel lämnar alltså sitt jobb och sin lägenhet och beger sig till den franska huvudstaden, där hon inkvarteras i en tråkig och minimal bostad som hyrs ut av en ganska så butter dam. Rachel blir dock vän med hushållerskan, mycket tack vare alla bakverk hon bjuder på.

Tävlingen är en klassisk baktävling och deltagarna skulle lätt ha kunnat platsa i vilken tävling som helst på tv. De umgås och några blir vänner, medan andra mest ägnar sig åt sabotage. Jag tycker mycket om att läsa om bakandet och tycker att Oliver skriver med en rejäl dos humor och charm.

Själva kärlekshistorien, för en sådan måste självklart finnas, blir däremot lite för fluffig för min smak. Jag fixar de fluffiga suffléerna, men inte överdosen romantik. Sedan stör jag mig också lite på att Rachel är så himla genomgod. En vinter i Paris är ändå trevlig läsning och jag tycker mycket om miljöerna och fokuset på vinter snarare än jul. God underhållning och en mysig lässtund som gör sig bra i december.

Snöfall över Strandcaféet

Snöfall över Strandcaféet är egentligen tre berättelser om Evie och Ed som blir tillsammans i boken som kort och gott heter Strandcaféet. På engelska är de utgivna som Christmas at the Beach Café, som handlar om hur Evie och Ed firar sin första jul och Eds bror dyker upp, Christmas gifts at the Beach Café där det istället är Evies på ytan perfekta syster som hälsar på och så slutligen A Baby at the Beach Café, som inte alls har med jul att göra, utan just vad titeln antyder, något helt annat. Det är roligt att återse Strandcaféet, men jag är inte helt såld på idén att göra tre kortromaner till en roman. Å andra sidan läser jag hellre dem ihop än som tre separata berättelser. Helst av allt skulle jag dock vilja läsa en riktig roman, men när det inte står till buds föredrar jag ändå den lösning Printz Publishing valt.

De två berättelserna om två ganska dramatiska julfiranden sätter familjen i centrum med allt vad det innebär. Den där fröjdefulla julen är helt klart inte för alla.

 

Brutna ben och brustna hjärtan och en alldeles omöjlig jul

Tydligen är Frillesås Maria Ernestams sommarparadis och det är där hon valt att låta sitt juläventyr Brutna ben och brustna hjärtan och en alldeles omöjlig jul utspela sig. Huvudpersonen Lisbeth har ganska nyss flyttat dig och bor i en liten stuga vid havet. Till vardags arbetar hon som idrottslärare på skolan och nu har rektorn beslutat att låta Jonas Bonde, en ny, yngre lärare, ta över hennes tjänst. Han har dessutom fått i uppdrag att starta en skidprofil på skolan och ska därför åka med rektor Margareta på en tjusig utbildning i Alperna.

När Lisbeth råkar ljuga om hur hon varit med i juniorlandslaget och därför borde få följa med på utbildningen. Nu måste hon lösa det, för att slippa hamna i ett hyfsat jobbigt läge. Lisbeth lyckas få doktor Girard att gipsa hennes friska ben och reser därför på skidresa utan att kunna åka skidor. Ett genialt sätt att slippa konfronteras med lögnen om ungdomens skidframgångar.

Nu är jobbet inte det enda problemet Lisbeth har. Hemma har hon lyckats få en vattenläcka och i hennes familj är det som vanligt mer eller mindre kaos. Om några veckor är det jul och om Lisbeth hade fått bestämma, skulle hon sluppit firandet helt. Som tur är erbjuder sig grannen att fixa köket och även om storasysterns äktenskapsproblem spiller över på Lisbeth verkar allt gå att hantera. Det blir jul även om det kanske inte verkar så från början.

Brutna ben och brustna hjärtan och en alldeles omöjlig jul är en charmig berättelse om livet när det är lite snurrigare än det borde vara. Jag läser den med ett leende på läpparna och är glad över att få känna Lisbeth. Det är inte ofta lärare från Frillesås får ta plats i litteraturen.

Familjen i huset bredvid

Pleasant Court är en idyllisk gata för välanpassade barnfamiljer och i mitt huvud ser den lite ut som Wisteria Lane där de desperata hemmafruarna bor. Pleasant Court befolkas inte av människor som är på långa vägar lika galna, men visst finns det hemligheter som stannar innanför hemmets fyra väggar och definitivt en ständig kamp för en välpolerad fasad.

Till Pleasant Court flyttar så den ensamstående och barnlösa Isabelle, som inte riktigt passar in och därför får mycket uppmärksamhet av sina nyfikna grannar. Den som blir mest nyfiken är Essie, vars känslor för Isabelle nästan liknar en förälskelse. Essie är den karaktär som drabbar mig mest. Hon har två barn, är gift med träningsnarkomanen Ben och har sin mamma Barbara boende i grannhuset bort. I inledningen av boken får vi veta att Essie mådde riktigt dåligt när dottern Mia föddes och vid ett tillfälle lämnade dottern i sin vagn i parken och gick hem. Denna händelse har självklart påverkat Essie väldigt mycket och när historien börjar på riktigt har det gått tre år, men osäkerheten och det dåliga samvetet finns kvar. Nu är hon hemma med den yngre dottern Polly och ser det som en andra chans att visa att hon faktiskt är en bra mamma.

Grannen Ange är på ytan totalt perfekt och även om Essie hade hoppats att få vänner på gatan kommer hon sällan förbi det ytliga och glättiga umgänge som är det som erbjuds. Inte heller med grannen Fran, som har barn i samma ålder som Essie. Nu erbjuder Ange någon slags vänskap när hon bjuder in Essie och Fran för att skvallra om den nya grannen.

Ange och Fran är i Essies ögon helt perfekta och även om hon vill bli deras vän känner hon sig alltid underlägsen. Ang driver en framgångsrik mäklarfirma och Fran är föräldraledig från jobbet på en advokatbyrå. Vi läsare får kika in bakom fasaderna och inser snart att det perfekta familjelivet inte existerar. I alla fall inte på Pleasant Court.

Familjen i huset bredvid är första boken jag läst av författaren Sally Hepworth och jag tycker definitivt att förlagets jämförelse med Liane Moriarty är befogad. Inte bara för att båda bor i Australien, utan för att Hepworth liksom Moriarty är duktig på att skapa trovärdiga karaktärer som bär på hemligheter, karaktärer som är mänskliga och som engagerar. Familjen i huset bredvid är en lättläst och välskriven bok som tydligt visar att allt inte är som vi ror vid första anblick. Jag läser gärna mr av Sally Hepworth.

Kvinnan i fönstret

Förra bokmässan hörde jag för första gången talas om A J Finns debutbok The Woman in the Window, när han deltog via länk på förlaget Harper Collins bloggmingel. Jag blev direkt sugen på att läsa, men fick inte tummen ur förrän nu i höst och då på svenska.

Boken handlar om Anna Fox som bor ensam i en lägenhet i New York och sedan en ganska lång period tillbaka helt isolerat sig. Att hon mår väldigt dåligt står klart väldigt snart och hon dricker kopiösa mängder av vin för att ens så ut med att leva det så kallade liv hon lever. För att fördriva tiden ser hon på Hitchkock-filmer och spionerar på grannarna. Det är speciellt den relativt nyinflyttade familjen Russel som tar hennes uppmärksamhet. Det är smärtsamt att läsa om Anna och ju mer jag lär känna henne, desto värre blir det.

Jag har dragit mig för att blogga om Kvinnan i fönstret för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Inledningsvis är den väldigt, väldigt bra, men ju längre det går blir handlingen bara väldigt märklig. Det är verkligen ingen dålig bok, men dels tycker jag att twisten är extremt förutsägbar medan en del annat är alldeles för osannolikt. Det finns något som tilltalar mig i A J Finns sätt att skriva och jag tycker att tempot, stämningen och språket lyfter läsningen. Det är när handlingen nästan spårar ur som jag blir skeptisk, samtidigt som jag inte kan sluta läsa. Jag är helt enkelt väldigt kluven.

 

 

Sida 1 av 23

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: