Betyg 3

Ingen normal flyttar hit

Ingen normal flyttar hit är första delen i Pär Sahlins serie om ungdomar i det lilla samhället Sävaträsk. Här bor Joar som delar sin kärlek mellan epan och Minna som jobbar i Hasses Gatukök. Den här sommaren får han dessutom en ny vän i Lukas från Stockholm som bor hos sin farfar kallad Trä-Olle. Det är för att imponera på honom som Joar råkar säga att Minna är hans flickvän, när sanningen är att hon knappt vet vem han är. Upplagt för pinsamheter alltså, men det löser sig bättre än Joar hade kunnat drömma om.

Ingen normal flyttar hit är en lättläst och rapp historia med en tydlig målgrupp. Joar är en något stereotyp karaktär, killen med epan som hänger vid gatuköket, men hinner utvecklas redan i denna den första boken. Visst är han en klassisk kepskille med snus under läppen, men han funderar också en hel del över livet. Lukas får representera kontrasten och honom vill jag gärna veta mer om. Vi anar också att Joars hemmiljö inte är superstabil, men har inte fått veta så mycket mer. Jag hoppas att Sahlin vågar ta ut svängarna lite mer i de följande böckerna.

Visst behövs böcker som Ingen normal flyttar hit och jag hoppas att den kan locka killar som kan identifiera sig med Joar att läsa. På högstadiet kan den funka fint för just den målgruppen. Jag kommer definitivt att läsa vidare och återkommer med inlägg så snart det är gjort.


Om boken

Ingen normal flyttar hit av Pär Sahlin, Bokförlaget Hegas, (2020), 13 +, 79 sidor

Första delen i serien Sävaträsk

100K av Melody Farshin

I tredje (och sista?) boken om den förort där tvillingarna Aicha och Ali bor har de blivit bifigurer och huvudpersonen någon som finns i deras närhet. Han som drömmer om 100K, men som egentligen inte ser sig själv som kriminell. En dataspelande och tillbakadragen person som bara råkar få ett uppdrag som förändrar livet för flera.

Huvudpersonen känner Ali och han vet hur dåligt han mår. Trots att Ali är nygift och borde vara lycklig är han mer förankrad i mizeria än någonsin. Han vägrar att dela rum med sin fru och det är nästan som att han slutat leva. Inte heller Aicha mår speciellt bra och det är verkligen inte på någon bra plats som Melody Farshin lämnar sina karaktärer på. 100K ska vara sista boken i trilogin som inleddes med Mizeria. Det är synd om det blir så, för jag önskar mig mer. Kanske handlar det om att jag skulle vilja få den där lilla skärvan av hopp. Istället bjuds läsaren på något väldigt realistiskt och svart, för i förorten finns inget rosa skimmer. Där går det inte ens att styra över sitt eget liv. Däremot har de två tidigare delarna i alla fall innehållit en dos humor. Den saknar jag.

Melody Farshins trilogi liknar ingenting annat i svensk ungdomslitteratur. Hon ger ett inifrån perspektiv och med få ord målar hon en bild av förorten som ett ställe där invånarna inte ges en chans att lyckas. Jag är inte målgruppen, men jag imponeras av tonen och av språket. Det hade varit intressant att läsa böckerna med ungdomar som själva befinner sig i samma situation som Aicha, Ali och de andra. De kan bättre än jag avgöra om skildringen är så sannolik som den verkar för en utomstående. Nu när alla delar finns publicerade rekommenderar jag att läsa dem i rask takt. Jag tror nämligen att de gör sig bäst som en helhet.


Om boken

100K av Melody Farshin, Bonnier Carlsen, (2022), Unga vuxna, 160 sidor

De tidigare delarna i serien heter Mizeria (2018) och Lowkey (2021)

Andetag av Jennifer Niven

Det är sommaren innan college och Claude har planer för det som kanske blir den sista sommaren som barn. Så händer något som förändrar allt. Hennes föräldrar berättar att de ska skiljas och Claudes mamma tar med henne till en ö långt bort där hennes vän Abby har ett hus. Även om hon fyllt 17 pendlar Claude mellan att känna sig som ett mycket litet barn och samtidigt önska att hon var vuxen. En del av henne vill skrika och gråta över sina föräldrars agerande, men samtidigt vill hon frigöra sig från dem. Oftast klarar hon att leva i nuet, men ibland kommer sorgen och bitterheten över att det liv hon tidigare levt kommer att förändras för alltid.

På ön finns ingen mobiltäckning mer än i affären som långt ifrån alltid är öppen. Det gör att hon har svårt att hålla kontakten med sin bästa vän Saz. Att kontakten med pappan är minst lika svårt att upprätthålla gör henne inte lika mycket. Claude är besviken på sina föräldrar, men främst på sin pappa. Han försöker blidka henne genom att skicka paket med hennes favoritsaker, men Claude är inte beredd att förlåta honom. Det blir inte den sommar Claude hade planerat, men det blir en bra sommar trots allt. Visst är hennes mamma ledsen, men hon begraver sig i gamla dokument om människor som levt på ön och verkar hantera ensamheten hyfsat. Claude hittar nya vänner som hon umgås med och så träffar hon Jeremiah Crew, kallad Miah, och faller pladask. Planen var att träffa en kille, hänga lite, ha lite kul och bli av med oskulden. I verkligheten har hon svårt att hantera sina känslor, men hänger gör hon, kul har hon och oskulden är ett minne blott. På samma gång lär hon sig att kärlek är mycket mer än så. Det krävs mod för att våga älska och Claude känner sig minst av allt modig. Ändå väljer hon att blunda och hoppa.

Andetag är Jennifer Nivens tredje bok som översatts till svenska och den skiljer sig från hennes tidigare. Tankarna går till Sarah Dessen och de sommarböcker hon skriver, som alla brukar inledas med att något dramatiskt händer och livet förändras för den kvinnliga huvudpersonen. Inledningsvis är jag ganska besviken, men jag fortsätter att läsa kanske främst för att jag gillar Claude. Niven beskriver den första kärleken på ett ärligt och vackert sätt, vilket gör Andetag värd att läsa. Det gäller att minnas att det här är en bok för unga och egentligen inte för mig. Hade jag läst den på högstadiet eller början av gymnasiet skulle jag ha absolut älskat den, men nu känns det lite väl vanlig. Å andra sidan behövs feelgood med svärta även för unga läsare. Kanske hade jag önskat att Miah skildrats mer komplext och inte bara som en snygg och snäll kille med ett mörkt förflutet. Som läsare förstår vi att det finns mycket i hans liv som påverkat honom, men vi får veta väldigt lite. Samtidigt är det här Claudes bok och det är hennes sommarupplevelser som står i centrum. Något jag verkligen gillar med Andetag är berättelserna om Claudes döda släktingar som tidigare bodde på ön, som hennes namne Claudine. Här finns en hel del trådar att utveckla till något mycket mer. Tyvärr stannar berättelsen även här på ytan och det är något av bokens problem. Som en hyllning till den första kärleken är den däremot smått fantastisk.


Om boken

Andetag av Jennifer Niven, Gilla Böcker, (2021), Unga vuxna, 400 sidor

Originaltitel: Breathless Översättare: Ylva Stålmarck

Hajpen av Emma Askling

Snabbläs och bra är Emma Asklings Hajpen som är första boken i serien Skolbloggen. En hel del fokus läggs på den skoltidning som huvudpersonen Lea och hennes kompis Affe planerar att skriva. En tidning som de planerar att trycka upp och distribuera anonymt på skolan, men som av bland annat miljömässiga skäl istället blir en skolblogg. Det största syftet med skrivandet ska vara att ta upp orättvisor och även kritisera saker, beteenden och personer de tycker illa om. Lea och Affe är absolut inte elaka och de vill inte sätta dit någon, men de anser att det finns saker som behöver sägas.

Lea skulle till exempel vilja skriva om vänner som sviker, som hennes bästis Ayla har gjort. Från att ha hängt med varandra varje dag har Lea blivit helt övergiven, då Ayla hittat andra att vara med. Nu hoppas Ayla till och med av den stora innebandyturneringen där deras klass ska möta andra klasser. Kravet är att minst två tjejer och två killar ska vara på planen samtidigt och eftersom målvakten inte räknas betyder Aylas svek att laget riskerar att diskas. På så sätt sviker Ayla inte bara Lea, utan också resten av klassen och det bara för att hon hellre vill sitta uppklädd och sminkad på läktaren med sina nya vänner och spana på killar.

Visst är det så att historien känns igen, både bloggidén och temat med vänner som sviker, men jag tycker ändå att Emma Aslings bok är både läsvärd och relevant. Beskrivningen av vänskap och svek är målande och berör. Det är lätt att förstå att Lea känner sig sviken. Jag tycker också om hur vänskapen mellan Lea och Affe skildras och tror att många känner igen den där vännen som alltid funnits och som man gör vissa saker med, men absolut inte andra. Det är också roligt att följa planerna med skoltidningen som blir skolblogg och hur vännerna lyckas skapa en rejäl hajp kring det hela. Hajpen är en fin bok som kanske passar allra bäst för de som går i år 3 och 4. Eftersom huvudkaraktärerna går i femman funkar den säkerligen där också, men tveksamt om den går hem hos de äldre läsarna.


Om boken

Hajpen av Emma Askling, Rabén & Sjögren, (2021), 9-12 år, 150 sidor

Första delen i serien Skolbloggen.

Parmiddagen

Det är nyårsafton och Lisa och Martin har på uppmaning av sin dotter Ebba bjudit in hennes pojkvän Marlon med föräldrar på middag. Vi vet redan från början att något fruktansvärt kommer att hända, då prologen berättar om ett par som ligger döda i en pool. Vilka det är och vad som har hänt tar ett tag innan vi får veta och vägen dit är definitivt spännande. Boken är indelad i kapitel från “inbjudan” till “avec” och är ett drama som börjar trevande, men snart kör igång i hög fart. När gästerna dyker upp visar det sig nämligen att Marlons föräldrar är gamla bekanta till Lisa och Martin som de inte träffat på många år. Gamla hemligheter är ett vanligt tema och här finns definitivt både gamla och nya sådana att avslöja. Parmiddagen utspelar sig under några få timmar, men vissa trådar bakåt finns för att ge förklaringar. Mest befinner vi oss vid middagsbordet och det begränsade rummet ökar spänningen.

Allt är inte hemskt under middagen. Som det brukar vara när gamla vänner ses är det lika delar nostalgi och obehag. Det finns en hel del att prata om, men annat som helst ska glömmas. De fyra vuxna ses för sina barns skull och de håller sig civiliserade för att de anar att de unga tu aldrig kommer att släppa varandra. Ungdomarna är uppfyllda av en tonårskärlek som de själva är säkra på ska hålla för evigt. På gränsen mellan barndom och vuxenliv finns alla möjligheter framför dem, även om de just nu kanske är mest upptagna med att klura ut hur de ska kunna smyga ifrån föräldrarnas parmiddag till en fest som verkar bra mycket roligare.

Mycket är bra i Parmiddagen. Tempot är högt, karaktärerna precis lagom osympatiska och jag slukade boken på några timmar. Tyvärr är den lite väl förutsägbart och slutet väl hysteriskt för att det ska bli trovärdigt. Egentligen spelar det ingen roll då boken gjorde vad den skulle, underhöll mig för stunden. Ingen fantastisk läsupplevelse alltså, för många märkliga vändningar och ologiska avslöjanden, men underhållande var den absolut.


Om boken

Parmiddagen av Martin Österdahl, Bookmark förlag, (2022), 350 sidor

Månas kristallbod

Jag tyckte väldigt mycket om Bokförlaget Gyllendufva, som är första delen i serien om Kvarteret Kronan av Lilly Emme och Sara H Olsson. Självklart läste jag därför uppföljaren Månas kristallbod, där författaren Solveig Brygge får spela huvudrollen. Hon är lite skruvad och blir ännu mer så i en minst sagt skruvad miljö. Tanken med serien är att böckerna ska utspela sig på olika platser i Kvarteret Kronan och turen har alltså kommit till den kristallbod som drivs av den excentriska Måna, där Solveig är trogen kund.

I Månas kristallbod går det självklart att köpa kristaller, men också andra prylar som yogafontäner. Med hjälp av ett specialdesignat horoskop som inkluderar tips på saker att köpa för att må bättre, kan Måna styra försäljningen. Hennes medarbetare Dennis är inte imponerad. Han drömmer om att ta över butiken och förändra den till det bättre. När Måna bestämmer sig för att flytta utomlands är han helt säker på att han ska få ta över ansvaret. Så blir det inte. Måna har nämligen andra planer och lämnar butiken till Solveig.

Så slumpar det sig så att Dennis, en arg och ganska ensam hårdrockare som bär sin katt till jobbet i en ryggsäck och Solveig, färgglad, sprudlande och ganska egensinnig författare ska samarbeta. Inledningsvis går det minst sagt sådär, men Solveig kör på med sin strategi att fika alltid förändrar och sammanför människor.

Månas kristallbod är en trevlig bagatell. Inte lika bra som första delen i serien, kanske för att Solveig är en aning för mycket. Jag trivs heller inte lika bra i kristallboden som jag trivdes på förlaget. Med det sagt är det här en underhållande historia som får mig att fnissa gott och det räcker långt. Blir det fler böcker i serien kommer jag absolut att läsa.


Om boken

Månas kristallbod av Lilly Emme och Sara H. Olsson, Historiska Media, (2022), 252 sidor

Kvarteret Kronan del 2

Allt för dig

Josefin Schygge som tidigare skrivit lättläst för unga har nu gett ut sin första roman för vuxna på Bokförlaget Forum. Den heter Allt för dig och handlar om flera utsatta kvinnor och deras tragiska öden. Vi får omväxlande följa Malin, känd livsstilsbloggare som bor med sin familj på Visingsö och Layla som flyr från sin våldsamme man. Layla blir Fatima och hon gömmer sig tillsammans med två av sina tre barn. Äldste sonen Ali är för nära sin pappa för att Layla ska våga ta med honom av rädsla för att bli avslöjad. Hos Malin dyker en annan utsatt kvinna upp när en nära vän övertalar henne om att låta Elma bo i gårdshuset.

På ytan är Malins liv perfekt. Hon har ett vackert hus, en fantastisk och omtänksam man, två fina barn och driver dessutom den framgångsrika bloggen Malin på ön. Malin vet att hon borde vara tacksam, speciellt med tanke på saker som hänt i hennes tidigare liv. Ändå är det som att hon alltid känner sig jagad och prestationsångesten är ibland så massiv att hon inte förmår göra någonting. Det är som att hon lever för att upprätthålla den perfekta fasaden när hon egentligen bara vill ge upp och gömma sig för världen. Inte blir det bättre av att hon börjar få otrevliga kommentarer från en anonym läsare.

Allt för dig är en bok med driv som berör ett mycket viktigt ämne. Att män kontrollerar kvinnor och utsätter dem för våld är något vi talar alldeles för lite om. Ofta stannar debatten vid ett “inte alla män” som om det vore nog, eller som om en diskussion om mäns våld mot kvinnor skulle betyda att alla män skulle behöva känna en kollektiv skuld. Så tystnar samtalet och kvar finns de kvinnor som är fast i ett destruktivt förhållande. Schygge knyter ihop alla trådar till slut och lyckas väl med att förmedla en viktig historia. Det enda jag tycker är lite ologiskt är Malins val av yrke. Nu vill jag inte spoila och inte heller vill jag påstå att vissa yrken inte är passande, men när historien utvecklas känns det ändå som ett ganska märklig val av Malin givet den situation hon befinner sig i. Ännu mer än att följa Malin tycker jag dock om att följa Layla och jag hade önskat att hon fått ta ännu mer plats. Det är dock viktigt att påpeka att båda perspektiv behövs och fyller viktiga funktioner för bokens helhet.


Om boken

Allt för dig av Josefin Schygge, Bokförlaget Forum, (2022), 433 sidor

Vi röstar om vi saknar mamma

En mamma tar med sina tre döttrar på semester och det som börjar som något hyfsat harmoniskt urartar snabbt. Platsen hon tagit barnen till är nämligen samma som hennes älskare Sören befinner sig på och snart står inte döttrarna i fokus länge. Det är mellandottern Kornelia som berättar om resan och även om hon ser allt, så får hon inte alltid ihop vad det är som verkligen händer. Sveken är för många och för smärtsamma. Frustrationen för stor. Samtidigt öppnar mammans frånvaro för äventyr Kornelia inte trodde var möjliga. Hon följer med storasyster Sabina ut i natten och är inte längre tolv, utan en ung kvinna som drömmer om kärlek. Sabina gör mer än att drömma och försvinner bort med en bartender. Kornelia blir ensam med lillasyster Isabella.

Vi röstar om vi saknar mamma är Nina Pascoals debut och det är en ganska bra sådan. Jag tycker om språket och berättelsen har ett driv som gör den lätt att läsa. Barnperspektivet är också ovanligt trovärdigt, men nackdelen med det är att de saker Kornelia inte riktigt förstår inte heller får någon förklaring. Det finns väldigt mycket som behöver tolkas av läsaren och ibland blir tomrummet lite för stort. Jag tycker ändå om berättelsen om en trasig familj som försöker leka lycklig familj på semestern. Det går onekligen sådär och vad mamman egentligen gör när hon försvinner förblir oklart. Sören är hon i alla fall inte med, då hon trott att han ska ta hand om barnen. En märklig sak att kräva av någon som inte har något ansvar alls för dem.

Nina Pascoals bok är en ganska typisk debut. Den personliga stilen finns där, men är ännu något vag och berättelsen är lite för spretig. Däremot tror jag att det här kan bli en författare att räkna med i framtiden och jag hoppas att hon skriver mer. Skildringen av tolvåringens syn på världen och hur hon på samma gång är nästan vuxen och väldigt liten är skickligt gjord.


Om boken

Vi röstar om vi saknar mamma av Nina Pascoal, Albert Bonniers Förlag, (2021), 276 sidor

Morris Mohlin på iskallt uppdrag

Många är de läsare som gillar humoristiska böcker och därför blev jag extra glad av att läsa Morris Mohlin på iskallt uppdrag, som är första delen i en serie skriven av Maria Frensborg, med fantastiska illustrationer av Kalle Landegren. Här blandas humor och allvar på ett bra sätt och vi slipper de stereotypa och ibland lite sunkiga könsrollerna som tyvärr är allt för vanliga i genren. Tempot är högt och vår huvudperson är en expert på att hamna i minst sagt märkliga situationer. Precis som det ska vara i genren.

Första boken om Morris Mohlin innehåller en presentation av vår huvudperson. Han är 13 år gammal och bor med sina föräldrar och två systrar. Vi får inte veta jättemycket om de andra i familjen, utan fokus ligger till största delen på Morris, hans kompis Johar och tre tjejer. Saga som Morris är förälskad i på avstånd, Tara som han jobbar med på Leos lekland och Mirre som anställer honom som fejkpojkvän. I ett rasande tempo får vi följa med Morris i det kaos som är hans liv. En krossad mobil gör att han behöver söka extrajobb och via dem lär han känna Tara och Mirre. En död katt och väldigt mycket tandkräm spelar också en ganska stor roll för handlingen. Det är roligt och många gånger helt galet, men inte helt utan svärta. Landegrens illustrationer får mig att tänka på Ole Lund Kirkegaards böcker och lockar till många skratt.

Morris Mohlin på iskallt uppdrag är den första boken av hittills fyra och jag kommer definitivt att läsa vidare. Om jag hade jobbat i år 4-7 hade jag utan tvekan rekommenderat mina elever att läsa om Morris. Perfekta snabblästa böcker som jag kan tänka mig passar både killar och tjejer,. Det här bra mycket mer balanserat och vettigt än t.ex. böckerna om Sune och Bert som borde vara döda och begravda för länge sedan. Det enda jag tycker är lite jobbigt att läsa om är den överkörda katten, men det löser ju sig ganska fint till slut.

Inne i spegelsalen

Liv Strömquists senaste bok Inne i spegelsalen handlar om vår tids besatthet av fysisk skönhet. En värld där utseendet kan göra kvinnor rika, men också sänka dem totalt. Frågan är om kvinnor som Kylie Jenner är offer för en osund kroppsfixering eller smarta entreprenörer. Kanske lite av båda, men det går inte att komma ifrån att de följs av massor av människor som inte sällan ser dem som ett ideal. Ett ouppnåeligt sådant. Nu är fixeringen vid kvinnans utseende inget nytt och inte heller idealet att vara smal. Strömquist tar oss med på en historisk exposé där hon bland annat introducerar läsaren för drottning Elisabeth av Österrike, kallad Sisi, som var den som levde i titelns spegelstad. Sisi var en av många kvinnor genom historien som fick sin status för att hon ansågs vacker och kampen för att förbli ung och vacker upptog en stor del av hennes tid.

Förutom historia använder sig Strömstedt av filosofi och sociologi för att förklara varför utseendet, och då främst kvinnors utseende, varit och är så otroligt viktigt. Det är intressant och underhållande, men också ganska sorgligt. I en tid då allt kan köpas för pengar har skönhetsindustrin exploderat och kapitalismen lever och frodas så länge vi tror oss kunna konsumera oss inte bara lyckligare, utan också vackrare. Mycket av det Strömquist tar upp är viktigt, men jag saknar den riktigt vassa kritiken som brukar vara hennes signum. Nu blir det ganska konstaterande, men den svarta humor som jag brukar älska finns inte riktigt där på samma sätt som i tidigare böcker. Det gör att budskapet inte heller går fram på samma sätt. Inne i spegelsalen är bra, men inte lika fantastisk som jag hade förväntat mig. Troligen gör det att fler läser, men jag saknar det vassa och det politiska.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: