På sommaren läser jag få böcker för unga, för även om jag tycker mycket om genren känns det lite som att jobba eftersom jag ofta läser med eleverna i bakhuvudet. I maj har jag däremot läst desto fler:
Jag har haft en skrivhelg och tagit tag i ett projekt som fått vänta allt för länge. Det är anledningen till att jag läste om fantastiska One av Sarah Crossan från 2015. En prosalyrisk bok om Tippi och Grace som är 16 år och siamesiska tvillingar. Vi får följa dem från augusti till mars året därpå. Boken inleds med att deras mamma berättar att de inte längre har råd med privatundervisning. Tvillingarnas pappa är arbetslös och deras vård kostar en massa. Nu har kommunen gått med på att betala en plats på en privatskola för dem, men något bidrag för hemundervisning vill de inte ge. Den spontana reaktionen är panik. Visst rör sig Tippi och Grace utanför huset ibland, men då får de alltid reaktioner från människor de möter. Att behöva möta tonåringar på en skola är verkligen ingenting de ser fram emot.
Jag hade inte glömt att jag älskade One första gången jag läste den, men jag hade faktiskt glömt riktigt hur vacker och välskriven den här boken är. Sarah Crossan har skrivit dikter som är fantastiska som de är, men som tillsammans bildar något som liknar få andra böcker jag läst. Att följa Tippi och Grace är något väldigt speciellt. Egentligen är det Grace vi får veta mest om då det är hon som berättar. Tippi är mer framåt och frispråkig, medan Grace är något av en grubblare. Hon tänker mycket och det är fint att få ta del av hennes tankar. Här kan du läsa mina tankar om boken när jag läste den 2017. Översättningen är fantastisk, men frågan är om originalet inte är ännu bättre.
Nu blir jag sugen på att läsa mer prosalyrik. Det var alldeles för länge sedan. Senast var nog då jag läste Here is the beehive som är Sarah Crossans första bok som vänder sig primärt till vuxna läsare. Den rekommenderas också.
Om boken
One av Sarah Crossan, Bloomsbury Publishing, (2015)
Boken finns på svenska med titeln Vi är en, översatt av Lina Erkelius, utgiven av B Wahlströms, (2016)
September, höst och dags för ett just-nu-inlägg. Det är nu ett drygt år sedan Kulturkollo, men vi håller kvar vid traditionen att kolla det kulturella läget första lördagen i månaden. Helena, Ulrica och Anna har också svarat, så kika in hos dem också!
För ett år sedan var jag ungefär lika trött som nu, det slår aldrig fel i terminsstart, och jag läste fantastiska Here is the beehiveav Sarah Crossan och tittade på The Letdown, en tv-serie som gärna kunde ha fått fler säsongen. Så himla charmig.
I år ser det ut så här:
Just nu läserjag vidare i serien Ellens val och har hunnit till bok fyra som heter Friheten och är skriven av Moa Eriksson Sandberg. Jag tycker att hon tar över stafettpinnen fint efter Helena Dahlgren som skrev de två första delarna i serien. Jag har också (äntligen) påbörjat Ali Smiths årstidssvit och läser Höst just nu. Mycket bra.
Just nu tittar jag på femte säsongen av The Good Fight(ännu mer skruvad än de andra, men ruskigt bra), liksom femte säsongen av La Casa de Papel, som jag hoppas ska vara bättre än den fjärde, första säsongen av Deg (hur jobbigt är det inte att vänta på avsnitt) och så Alla mot alla med maken.
Just nu lyssnar jag på Vampire Weekend, som jag upptäckte via tv-serien The Chair. Oxford comma är extra bra, gammal låt, men ny för mig. Sedan har jag fastnat i Abba-nostalgi efter att de nya låtarna släppts. Kanske blir det nu jag äntligen ser Mamma Mia? Kan vara den enda som inte gjort det ännu.
Just nu längtar jag efter Bokmässan, där jag har studiobiljett på lördagen, men hotellrum bokade hela helgen och trevliga vänner jag ser fram emot att träffa. Det ska bli fantastiskt. Sedan ser jag väldigt, väldigt mycket fram emot nya böcker av Sally Rooney och Jonas Karlsson.
Nu är det er tur! Hur ser det ut för er när det gäller det kulturella läget just nu?
Dags att sammanfatta läsåret 2020 och idag är det dags för en lista med de bästa böckerna jag läst. Som alltid är det svårt att välja, men här kommer mina favoriter i den ordning jag läste dem. Tjugo böcker landade listan på, men kortare kan den inte bli. Barn- och ungdomsböckerna har redan fått ett eget inlägg.
The Stranger Diaries av Elly Griffiths är en av de snyggaste spänningsroman jag läst. Extra plus för litterära anknytningar och skolmiljö.
Snöstorm av Augustin Erba är en riktigt fin bok om minnen, kärlek och vänskap.
Svartstilla av Susanne Skogstad handlar om att mista den man älskat ett helt långt liv och hur meningslöst allt kan kännas.
de av Helle Helle tog mig med storm trots sitt stillsamma innehåll.
Vuxna människor av Marie Aubert är en riktigt fin skildring av syskonskap och hur svårt det kan vara.
Daisy Jones & the Six av Taylor Jenkins Reid tillhör kategorin ”böcker som fått för lite uppmärksamhet”. En helt fantastisk skildring av ett bands uppgång och fall.
Samlade verk av Lydia Sandgren måste ändå ses som årets bok och har välförtjänt tilldelats en rad priser.
Queenie av Candice Carty-Williams bjuder på en hel del svärta, men också hopp.
Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite är en välskriven och helt bisarr historia om två systrar.
Frankissstein av Jeanette Winterson kan vara årets bästa bok. En fantastisk parafras på Mary Shelleys roman.
Sent på dagen av Tessa Hadley handlar om två par som varit vänner länge och hur allt förändras när en av männen dör.
Rodham av Curtis Sittenfeld berättar en kontrafaktisk historia om vad som hänt om Hilary inte hade gift sig med Bill.
Jag borde sagt det först av Annika Wall skildrar en skilsmässa på en både mänskligt, känslosamt och faktiskt roligt sätt.
Here is the beehive av Sarah Crossan handlar om det svåra i att sörja någon som man officiellt inte har någon nära relation till.
Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling bjuder på en balanserad och mångfacetterad bild av Trumps USA.
Anteckningar av Tua Forsström handlar om att mista ett barnbarn och är otroligt vackert skriven.
Samtycket av Vanessa Springora berättar om ett osannolikt förhållande som någon borde ha stoppat.
Edith och Julian av Naoise Dolan beskriver en vilsen persons jakt efter trygghet och tillhörighet.
Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar om en del av vår historia som fler borde känna till.
Prosalyrik är något jag tycker mycket om. Lyriska romaner uppbyggda av en rad dikter. Just den här månaden har jag läst Here is the beehive av Sarah Crossan, som tidigare skrivit fantastisk prosalyrik för unga.
Det är inte varje dag man får gå på release och den senaste tiden har det verkligen varit få möten med andra över huvud taget. Jag fick i alla fall möjligheten att vara med när Therese Widenfjord släppte sin debutsamling Övervintra på Majornas Böcker och Kaffe. Jag har läst, men ännu inte lyckats formulera mina tankar, så lyriktemat får spilla över i oktober.
Boknostalgi med lyriktema blev det också. I min hylla finns ganska mycket lyrik, men jag skulle verkligen behöva sortera och gå igenom för att få ordning.
Sarah Crossan är en favorit sedan jag läst tre av hennes ungdomsböcker, varav två skrivna på prosalyrik. När hon nu är aktuell med sin första bok för vuxna är det just den lyriska prosan som gör läsningen till något utöver det vanliga.
I Here is the Beehivefår vi lära känna Ana Kelly som är jurist och lever tillsammans med sin man och deras två barn. På ytan ett ganska vanligt liv alltså, men Ana har en hemlighet. Sedan tre år tillbaka har hon ett förhållande med Connor, som också han är gift. Hon är beredd att lämna sin familj, men han är det inte. Alltså stannar de båda kvar.
Boken börjar med att Ana sitter och funderar över om hon ska skicka ett sms till Connor och be om ursäkt. De har grälat. Hon hinner dock inte hon får ett meddelande om att en Mrs Taylor vill tala med henne. Rebecca Taylor, vars man Connor Mooney har dött. Nu vill hon få information om hans testamente.
Sorgen slår till brutalt och Ana har svårt att hantera den. Hur sörjer man en människa som på pappret är en klient, men i verklighetens ens stora kärlek?
Första dikten är fantastisk:
The only way
out
now
is to stay busy
so I have borrowed
Anna Karenina
from my mother and will not
allow myself to cry
until I have read it.
Twice.
Samtidigt som vi får följa Ana efter Connors död och hur hon försöker att hitta tillbaka till livet, sitt liv utan honom, får vi också veta hur de träffades och hur deras förhållande var. Crossan räds inte det komplicerade och i diktform avslöjar hon karaktärerna mörkaste sidor. Snabbt och flyktigt ibland, så att jag som läsare funderar över om det verkligen blev sagt. Porträttet av Ana är komplext och hon är helt klart inte någon person som det är enkelt att tycka om utan förbehåll. Ibland går hon utan tvekan över gränsen, men samtidigt är det lätt att sätta sig in i den riktigt hemska situation hon befinner sig i. Sorg är alltid svårt att hantera, men när sorgen i fråga är en hemlighet blir det än mer komplicerat.
Bokens titel anspelar på en barnsång med samma titel som Anas barn sjunger vid ett tillfälle när familjen Kellys egna bikupa är på väg att implodera. Ana lever ett liv parallellt med resten av familjen och verkar helt ärligt inte bry sig speciellt mycket om sina barn. Att hon helt tappat intresset för sin man Paul är tveklöst. Trots att han inte vet vad som hänt märker han självklart är det är något som inte är som det ska. Även han är ganska ointresserad av sin fru ska sägas och kanske framför allt bitter över det ganska tråkiga liv som är deras.
Here is the Beehive är en annorlunda bok på många sätt. Dels är det en roman om otrohet som inte liknar någon annan jag har läst och dessutom skriven på ett sätt som överraskar. Små textfragment får symbolisera pusselbitar som byggs samman till något som inte var tydligt från början. Vändningar är små, men många och det är verkligen inte lätt att veta vem av karaktärerna som förtjänar min sympati. Snart kommer Crossans bok på svenska och heter då Bikupan. Jag rekommenderar dig verkligen att läsa den. Det är inte en lika omedelbar bok som hennes ungdomsböcker, men den är välskriven och väldigt intressant.
Bloggen Kulturkollo finns inte mer, men vi fortsätter att första lördagen varje månad berätta om vad vi läser, tittar på, lyssnar till och längtar efter. Häng gärna på du också!
Just nu läser jag Here is the beehiveav Sarah Crossan, en roman skriven på prosalyrik om att förlora någon man inte har rätt att sörja. Än så länge är den mycket, mycket bra. Senare i september ges den ut på svenska av [etta] och heter då Bikupan.
Just nu tittar jag på charmiga The Letdown på Netflix. Det är en australisk serie om en föräldragrupp och glorifierar verkligen inte småbarnstiden, men skildrar en inte onödigt nattsvart heller. Jag absolut älskar huvudrollsinnehavaren Audrey, spelad av Alison Bell.
Just nu lyssnar jag på musik som jag växte upp med. Det blir Van Morrison, The Beatles, Elton John, Kim Larsen och mycket mer.
Just nu längtarjag efter efter att de första, intensiva veckorna på terminen ska ersättas av någon slags flyt som gör att jag faktiskt orkar läsa lite innan jag slocknar på kvällarna.
Nu är det dags för dig att avslöja sitt just-nu-läge. Gör det i en kommentar, i din blogg eller på sociala medier. Kika också gärna in till Carolina, Anna, Helena och Ulrica för fler inlägg.
Bokutgivningen verkligen exploderar under september och det finns ingen möjlighet att hinna med att läsa ens en bråkdel av de nya böcker jag vill läsa. Mycket att se fram emot helt klart!
I gårdagens GP listade Victoria Greve de böcker hon ser fram emot mest i höst. Jag har också valt mina 20 favoriter varav några är gemensamma med Greve, men de flesta inte. Kanske för att författare som Lars Norén och Klas Östergren absolut är stora, men inte tilltalar mig nämnvärt. Hundparken av Sofi Oksanen hade kunnat platsa på listan om utgivningsdatumet inte flyttats till februari.
En ny bok av Kjell Westö är en stor händelse. Jag upptäckte honom ganska sent, när jag lyssnade på hans sommarprogram 2014 och därefter läste den fantastiska Hägring 38 från 2013. Mötet med honom på förlaget Schildts & Söderström våren 2015 tillsammans med stora delar av bokbloggarmaffian var en höjdpunkt i livet.
Nya boken handlar om stjärndirigenten Thomas Brander och beskrivs som ” en modern och oemotståndlig skärgårdsberättelse – om musik och gemenskap, framgång och ensamhet – tecknad med lika delar värme och allvar”.
Elisabeth Åsbrink skriver en roman och jag ser fram emot att läsa. En roman som kan definieras som autofiktion, då den handlar om hennes familjs historia. Vi får följa kvinnorna Rita, Sally och Katherine och ta del av hemligheter och lögner som förs vidare från en generation till en annan, som så ofta i familjer.
Jag absolut älskar Crossans prosalyriska ungdomsböcker och ser väldigt mycket fram emot att läsa denna bok som vänder sig till vuxna. En bok om otrohet, kärlek och sorg där vi får följa Ana som haft en hemligt förhållande med Connor under flera år när hon av en slump får veta att han dött.
Ännu en författare som tidigare främst skrivit för ungdomar och vars böcker jag tyckt mycket om. Fjärilsvägen är berättelsen om hans mamma Birgitta och det tuffa liv hon levde. Ett liv som Lundberg först skrev om i krönikan Historien om mammas lidande bär många namn, där han diskuterar Édourd Louis bok Vem dödade min far och ställer frågan vem dödade min mor?
Fjärilsvägen ser på pappret ut som en av höstens viktigaste böcker.
Jag absolut älskar Sara Lövestams grammatikböcker och ser verkligen fram emot hennes nya Handbok för språkpoliser. Att jag som svensklärare också är något av en språkpolis är kanske inte så oväntat. Inte så trevligt heller om jag ska vara ärlig, då språkpoliser helt ärligt är rätt irriterande besserwissrar. Med detta sagt är jag peppad på att få svaret på den viktiga frågan ”hur hårt ska man bestraffa en särskrivare?”
Maggie O’Farrell tillhör mina absoluta favoritförfattare och hennes nya bok Hamnet har redan hyllats av kritikerna. Berättelsen om Hamnet och de händelser som inspirerade William Shakespeare att skriva Hamlet låter både annorlunda och bra. Det här kan helt klart bli en av höstens stora läsupplevelser.
Abdellah Taïa tillhör också mina absoluta favoriter och varje ny bok gör mig mer imponerad av honom. Det långsamma livet handlar om Mounir, en 40-årig homosexuell marockan som bor i Paris och vars liv förändras efter terrorattentaten i Frankrike 2015. Taïa skriver som vanligt om utanförskap och de människor som vi noterar, kanske blir rädda för, men egentligen inte ser som betydelsefulla eller ens mänskliga.
Kallifatides nya bok handlar om Christo som lämnar Athen för Sverige under 60-talet och möter ett mycket annorlunda land där han inte med självklarhet passar in. Det låter självbiografiskt, men Kallifatides brukar ofta lyckas skapa texter som är både relevanta och allmänmänskliga.
Jag absolut älskade Eli Levéns debut med den fantastiska titeln Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. För den belönades han med Katapultpriset för bästa skönlitterära debuten 2010. Nu är han äntligen tillbaka med berättelsen om Robin som förlorar Felix och reser till New York för att försöka hitta sig själv.
Det var länge sedan jag läste något av Salman Rushdie som nu hakar på trenden att parafrasera och modernisera klassiska verk. I detta fallet Cervantes Don Quijote som i Rushdies version handlar om den förvirrade läkemedelsförsäljaren Quichotte som tillsammans med sin imaginära son Sancho upptäcker ett Trumpifierat USA.
Abi Daré debuterar med berättelsen om fjortonåriga Adunni som drömmer om utbildning, men istället blir bortgift med en mycket äldre man. Hennes liv är kanske inte ovanligt i hemlandet Nigeria, men hon hade hoppats på något helt annat. Boken belönades med the Bath Novel Award 2018 och verkar både intressant och viktig.
Yaa Gyasis debut Vända hem är en fantastisk bok och förväntningarna på uppföljaren är därför skyhöga. Inte av denna värld handlar om Gifty som studerar neurovetenskap vid Stanforduniversitetet och drömmer om att hitta ett medicinsk behandling för depression och beroende. Skälet är personligt, då hennes bror som tidigare var en lovande idrottsman, nu blivit tablettberoende och dessutom begränsas hennes mammas liv av en kraftig depression.
Bärarna är Schiefauers första bok för vuxna och kan ses som en replik till radioföljetongen Smittan som hon skrev manus till. Vi tas med till en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Trots detta vill Nikki och Simone skaffa barn, något de inte kan lösa utan hjälp.
I sin första bok för vuxna låter Jacqueline Woodson oss följa en medelklassfamiljs resa från 1920-talets Södern till dagens New York. De olika familjemedlemmarnas berättelser vävs samman och jag hoppas att Woodson lyckas skapa ännu en poetisk, vacker och relevant bok.
Jag har ännu bara läst Haigs självbiografiska böcker, men ser mycket fram emot att läsa Midnattsbiblioteket. Boken handlar om Nina som med hjälp av böckerna på midnattsbiblioteket får en chans att leva om sitt liv och radera alla händelser som hon ångrar.
Paricio Prons roman om en separation tilldelades Premio Alfaguara för bästa roman 2019. Vi får följa ett par, hon arkitekt och han essäist, som levt tillsammans i Madrid i fem år, men nu går skilda vägar. Pron verkar få in en hel del kritik om vårt samhälles syn på kärlek och låter som en författare jag vill bekanta mig med.
Ännu en personlig favorit som kommer med ny bok i höst. Majgull Axelsson berättar om gymnasieläraren Lykke som tar hand om Fatima som blivit övergiven av sina adoptivföräldrar och som egentligen inte alls föddes som Fatima. Kort beskrivning på förlagets hemsida, men Axelsson brukar alltid vara bra.
Jag skrev just ett nostalgiinlägg om Changs moderna klassiker Vilda svanar och visste inte då att hon är aktuell i höst med en ny bok. De osannolika systrarna Soong är en biografi om tre systrar från Shanghai som kom att spela avgörande roller i Kinas moderna historia. Ai-Ling gifte sig med en av Kinas rikaste män, bankmannen H. H. Kung, Ching-Ling gifte sig med Sun Yat-sen, Republiken Kinas första president och var en av landets vice-presidenterna 1959-1972, Mei-Ling var en viktig politiker som gifte sig med Chiang Kai-shek, ledare för Koumintang och senare också president.
Naosie Dolans debutroman handlar om irländska Ava som bor i Hong Kong där hon arbetar som engelsklärare. Hon umgås med den förmögne bankmannen Julian, som verkar älska henne men som hon ser som en vän hon tycker mycket om. När hon senare lär känna juristen Edith väcks andra känslor.
Yoko Tawada är en författare jag är väldigt nyfiken på, men ännu inte läst något av.Sändebudet utspelar sig i ett postapokalyptiskt framtida Japan där en landet har isolerat sig efter en stor katastrof. Det låter nattsvart, men boken beskrivs som oväntat rolig och ljus.
Ges ut av Bokförlaget Tranan, 18 november
Vilka böcker i höstens utgivning ser du mest fram emot att läsa?
Här finns listan med alla böcker jag ser fram emot i höst och ungdomsböckerna får ett eget inlägg senare.
Ganska ofta lyfts killars läsning och läsförmåga som mer bristfällig och mer bekymmersam än tjejernas. Då brukar det också påpekas att ungdomsböcker skrivs av kvinnor för tjejer och även om det är ett vanligt scenario tycker jag att det är en förenkling. Däremot tror jag att många av de böcker som lockar killar inte är sådana böcker som lärare väljer att läsa i skolan. Det kan handla om att genren är ”fel” eller att böckerna anses hålla låg kvalitet. Också det stämmer i vissa fall, men jag skulle säga att det också är en förenkling.
Dagens lista består av ungdomsböcker som har personer som definierar sig som killar i (i alla fall en av) huvudrollerna. De är i olika genrer och för olika åldrar. Däremot påverkas listan självklart av de böcker jag väljer att läsa, men jag har också tagit hjälp av mina söner som snart slutar sexan och sjuan. Fokus ligger trots allt på böcker som passar högstadiet och gymnasiet. Jag har försökt ordna dem så att de böcker som kommer först passar de yngsta och de senare de lite äldre. Totalt finns fler än 30 böcker på listan.
Berättelsen om elvaårige Måns är på samma gång väldigt vanlig och väldigt ovanlig. Den handlar om en kille gillar att åka skateboard och som tillbringar en sommar i Malmö. Det är bara det att Måns är född med snippa och det har i alla fall hans pappa svårt att acceptera.
En bok som jag tror passar bäst för år 6-7 eller ännu tidigare som högläsningsbok. Den handlar om mobbning och om en mycket annorlunda pojke. Lite amerikanskt och rosenrött ibland, men jag tror att den kan väcka många intressanta tankar.
Jan Svensson är en ganska vanlig tonårskille, men med ett liv som många skulle se som ovanligt. Han bor nämligen med sin pappa och hans nya man. Som nyinflyttad i Luleå behöver han skaffa nya vänner och försöka passa in i en ny klass.
Det är skolavslutning och tre killar genomför ett rån. De krockar med flyktbilen och en av dem skadas svårt. När de snor en ny bil inser de försent att det sitter en liten flicka i baksätet. En bok som är lättläst utan att vara banal.
Huvudpersonen Benjamin är lillebror som efter att fadern försvunnit måste ta hand om sin storebror. Storebror är stor och stark, vilket har gett honom smeknamnet Monstet, men han klarar sig definitivt inte själv.
Böcker av Rick Riordan
Percy Jackson är halvgud och huvudperson i Rick Riordans serie som inleds med Född till hjälte. Här står de grekiska gudarna i centrum. I serien Olympens hjältarär det istället de romerska gudarna som porträtteras och i serien om Magnus Chase de nordiska.
Huvudpersonen Kevin bor i östra Göteborg med sin familj och får ofta ta ett stort ansvar för sin bror Charlie. När föräldrarna åker bort ska Kevin passa sin bror, men ett besök på Liseberg med sina nya gymnasiekompisar lockar väldigt mycket.
Huvudpersonen John har just börjat nian och hans liv har förändrats mycket. Bästa vännen Lukas har blivit kär i barndomsvänner Saga och dessutom har hans pappa flyttat ut.
Första boken i en trilogi om Day och hans liv. I samhället han lever i får alla tioåringar göra ett prov som bestämmer hur deras fortsatta liv ska se ut.
En riktigt bok om Nathan som på ytan är en ganska vanlig grabb, men egentligen är häxa. Han är dessutom till hälften vit häxa och till hälften svart häxa, vilket gör att många är ute efter honom.
Abbe är en ganska vanlig kille, men han är ensam och de kompisar han får är egentligen inte sådana han vill umgås med. De är till exempel ganska rasistiska och det blir märkligt när Abbes familj tar hand om Hossain från Afghanistan.
Mitt emot Joel finns det så kallade Ödehuset, där tonåringen Jonathan bodde för många år sedan, innan han tog livet av sig. Det visar sig att huset inte alls är tomt och Joel börjar besöka den som bor där.
Den här boken handlar om Josh och Emma som hittar Facebook många år innan det finns och inser att de både kan se in i och påverka framtiden. Lättläst, men med mycket att diskutera.
Första delen i en triologi om Emanuel Kent som inledningsvis går i nian och i senare böcker går på gymnasiet. En rolig men också välskriven bok om att våga vara sig själv, trots att det inte alltid är så lätt.
En mysrysig spökhistoria om Lukas och Sam som varit ihop ett tag och nu äntligen ska göra ett avbrott i sitt distansförhållande och bo ihop en hyrd stuga under sommar. En stuga där det börjar hända märkliga saker.
Rasmus och Julia turas om att berätta om en stugsemester på en ö under ett sommarlov som är precis som vanligt, men ändå helt annorlunda. En bra bok som bland annat tar upp hur det känns att inte kunna göra allt som kompisar gör för att familjens ekonomin inte tillåter.
En berättelse om Harry som äntligen fått det eftertraktade uppdraget som chefredaktör för skoltidningen. Den nya och väldigt udda tjejen Grace blir också en del av redaktionen och hon är inte direkt lätt att samarbeta med. Någonting med Grace, kanske hennes vresiga personlighet eller käppen hon behöver för att gå, gör ändå att Harry blir nyfiken.
En bok som ni alla säkert känner till, men jag vill ändå ha med den på listan eftersom Isak är en väldigt intressant person att läsa om. Det finns en anledning till att boken tilldelades Augustpriset.
En bok om Jack som försöker bli en bättre människa, men inte kan fly ifrån sitt förflutna. Här finns mycket att diskutera kring identitet och hur svårt det kan vara att leva det liv man vill.
En berättelse om två udda personer som träffas på skolbussen. De två huvudpersonerna turas om att berätta om sitt liv och hur viktiga de till slut blir för varandra.
Det här är berättelsen om Jack, som tillhör de coolaste av de coola och Libby som definitivt inte gör det. Jack gör allt för att dölja att han lider av sjukdomen prosopagnosi (ansiktsblindhet) medan Libby är mer än nöjd om ingen ser henne alls.
Aristoteles och Dante träffas en sommar vid poolen och blir vänner. Två ganska udda killar, men tillräckligt lika för att finna varandra. När Dante vill mer än att vara vänner blir det komplicerat, men de lyckas ändå förbli vänner.
Huvudpersonen Charlie är en lite udda kille vars bästa vän just har dött. Nu är han väldigt, väldigt ensam. Boken består av brev skrivna till en hemlig vän där Charlie berättar om sitt liv.
En fantastisk bok skriver på prosalyrik om Joe vars äldre bror Ed väntar på att bli avrättad. Mycket känslor och mycket tankar om identitet och skuld. Tyvärr finns den inte översatt till svenska ännu.
En bok utspelar sig under en enda dag då Natasha och Daniel möts. Hon är på väg till Migrationsverket (eller den amerikanska motsvarigheten) för att försöka förhindra att hon och hennes familj utvisas. Han ska på en viktig collegeintervju.
En berättelse där tvillingarna Noah och Jude, men mest Noah, berättar om hur livet förändras efter en tragedi. En väldigt bra och välskriven bok, som kräver sin läsare.
Om ungefär fyra veckor kommer jorden att gå under och vi får följa några ungdomar och deras familjer under de sista veckorna av världen som vi känner den. En tjock, men lättläst bok, vars innehåll kan leda till många, intressanta samtal.
Kung B och Queen O är ett osannolikt, men inte desto mindre perfekt, kärlekspar. De lever utanför samhället, men försöker göra det mesta av livet. Det här är en bok som kändes som ett knytnävsslag i magen. Så vacker och så sorglig.
Vi får följa med Jim på en resa till Nya Zeeland som visar sig bli både en yttre och en inre resa där han under vägen blir lite mer säker på vem han är och vem han vill vara.
Räds inte titeln. Det här är en bra och angelägen bok om att våga vara sig själv. Huvudpersonen är kompis med killarna som var coola på högstadiet och gymnasiet, men efter att ha sumpat sina betyg är det komvux som gäller. Inte fullt lika coolt.
Fem vänner som vuxit upp tillsammans har skingrats. David och Ludde rensar fisk i Norge, Paula läser litteraturvetenskap i Uppsala, medan Tove och Jonathan varit kvar. Nu återförenas fyra av vännerna för att begrava den femte. Jonathan är död.
David är den som berättar om såväl vänskap som sorg i denna viktiga och välskrivna bok.
På ytan en enkel berättelse om en destruktiv ung man som vill bli komiker, men under ytan finns mycket, mycket mer. En berättelse om sorg och avsked, men också om att våga visa sina känslor.
Har du exempel på fler bra ungdomsböcker med killar i huvudrollen? Skriv gärna en kommentar, så uppdaterar jag listan och/eller läser dem för att sedan ta ett beslut.
