Aktuellt

52 bra saker: Åka tåg

Jag är en rastlös person som har svårt att sitta stilla och väldigt svårt att fokusera på en sak i taget. Kanske är det därför jag älskar att åka tåg, då det är som terapi att sitta på samma plats i flera timmar och faktiskt inte kunna göra något annat än att slappna av. Helst ska självklart tåget vara i tid och jag ska inte ha någon direkt tid att passa, så att jag riskerar att sitta och hoppa av stress. I normalfallet är dock tågresor något jag verkligen ser fram emot.

På fredag tar jag tåget upp till Stockholm för en helg med i alla fall några kulturkollare. Vi ska planera lite kommande teman för bloggen, men mest bara umgås och ha trevligt. Nu säger jag inte att det jag ser fram emot mest med helgen är de sex timmarna på tåget, men det är en trevlig del av den. Som vanligt är tyst avdelning bokad och även om jag och Anna skämtar lite om hur märkligt det kan tyckas att boka platser där när vi faktiskt reser tillsammans, är vi överens om att det är rofyllt och därmed bättre än att vara sociala.

Veckans bra sak är alltså tågresor och jag ser fram emot att få sitta ner och se världen passera utanför fönstret.

 

 

Photo by Kholodnitskiy Maksim on Unsplash

 

52 bra saker: Nya halsband

Jag har inhandlat två halsband och en nyckelring med budskap som passar mig perfekt. Speciellt “alla sätt är bra utom de som inte är mina” fick maken att asgarva, för jo, jag gör nog helst som JAG vill och definitivt NÄR jag vill. Och lagom, nej det är nog inte ett ord som beskriver mig.

Smolk heter företaget där varorna kan beställas och jag är nöjd, men skulle ännu hellre velat ha dem mindre blanka.

Åren var 1926 och 2006

Idag fyller yngste sonen tonåringen, vilket betyder att det var 13 år sedan jag födde barn för andra och sista gången. Är det inte sjukt vad tiden går. Det var den 7 november 2006 som vi åkte in till Östra sjukhuset och det var kväll. Att ungen skulle födas dagen därpå kändes ganska självklart och det kändes extra kul då det var min morfar Götes 80-årsdag. Vilken present han skulle få.

Klockan var kanske kvart i tolv när det stod klart att bebisen ville komma ut nuuuu. Jag var minst sagt lite småsur över hela situationen och svor över att jag inte hunnit få den efterfrågade epiduralen. Jag hade första graviditetens evighetskrystande i alldeles för färskt minne och svor rejält. Det jag inte fattade var att det inte skulle bli så den här gången, utan att jag skulle bli tvåbarnsmamma fem minuter senare. 23.50 7 november 2006 är lillebror O född och tio minuter senare kunde morfar fira sin 80-årsdag. Det blev att döpa den nyfödde sonen efter morfar istället (i andranamn, eller egentligen tredjenamn) och under flera år presenterade han sig som “lill-Göte” när han pratade med den äldre Göte i telefonen. På lördag firar vi dubbelfödelsedag.

Eftersom jag gillar det här med att googla har jag dagen till ära tagit reda på vad som hände i (kultur)världen 1926 och 2006.

1926

Vädret, vi måste självklart börja med vädret. I januari var det svåra isförhållanden vid norrlandskusten och regeringen sände en isbrytare för att hjälpa fartyg i nöd. Vädret verkar ha varit ganska extremt även under våren, då vårfloden ledde till en hel del översvämningar i bland annat Ångermanland och Jämtland, säkert på grund av mycket is och snö unde rvintern. Även Dalälven svämmade över. I juni drabbades Västergötland, Värmland och Dalsland av rejäla översvämningar orsakade av kraftig nederbörd. Juli 1926 var istället en riktigt varm månad. Sverige drabbades av en värmebölja och det var varmare här än i resten av Europa. En cyklon drar fram över Närke 25 juli.

Den sjunde april 1926 invigs Stockholms konserthus med ett tre dagar långt firande. Ingen byggnad jag har någon relation till, men en tjusig sådan.

Under året slutfördes elektrifieringen av tågbanan mellan Stockholm och Göteborg och det första elektriska tåget rullade mellan städerna i början av juni.

I slutet av augusti, närmare bestämt 27-29 går den andra damolympiaden av stapeln på Slottsskogsvallen i Göteborg. Jag visste inte ens att sådana hade funnits.

Rabindranath Tagore som fick Nobelpriset 1913 besökte Stockholm i början av september. Nobelpriset 1926 går till George Bernard Shaw, som inte dyker upp på ceremonin.

Barntidningen Lyckoslanten ges ut för första gången av Svenska sparbanksföreningen.

Den svenska skådespelerskan Ingrid Thulin föds den 27 januari. Andra kändisar som föddes samma år är Dario Fo (24/3), Harper Lee (28/4), Miles Davis (26/5), Marilyn Monroe (1/6), Allen Ginsberg (3/6), Lars Ekborg (6/6), Brita Borg (10/6), Mel Brooks (28/6), Tony Bennett (3/8), Michel Focault (15/10) och Chuck Berry (18/10).

2006

I januari dödades Bobby och det så kallade Fallet Bobby gick få förbi. Mattias Edvardssons debutbok Dit drömmar färdas för att dö är baserat på detta ofattbara brott.

I juni invigs Götatunneln i Göteborg, men det blir inte slutet på trafikkaoset, utan början på ett ständigt grävande. Nu åker jag inte till centrala Göteborg särskilt ofta, men på riktigt är det nya vägar dit varje gång jag gör det.

I augusti hålls friidrotts-EM i Göteborg och 2006 är ett riktigt sportår med vinter-OS i Turin och fotbolls-VM i Tyskland, som vinns av Italien efter straffar. Jag kan fortfarande minnas hur arg jag var.

17 september är det val och i början av oktober väljs Fredrik Reinfeldt till ny statsminister.

Samma dag som unge herr O föds, 7/11, är det kongressval i USA och dessutom fyller Unga örnar 75 år.

Orhan Pamuk tilldelas Nobelpriset i litteratur och jag hade planer på att läsa något av honom direkt. Det har fortfarande inte hänt.

Crash fick en Oscar för bästa film och Ninas resa fick Guldbaggen för bästa film.

Augustpriset tilldelades Svenne av Per Nilsson blev årets bästa barn- och ungdomsbok, Qin av Cecilia Lindqvist blev bästa svenska fackbok och Svinalängorna av Susanna Alakoski blev årets bästa svenska skönlitterära bok.

Det är inte många födda 2006 som hunnit bli kändisar, men kändisbarn föddes, både Suri Cruise och Shiloh Jolie-Pitt.

Vädret då? Tydligen var juli rekordvarm även detta år, medan maj var ovanligt blöt och regnig. Julen var (som vanligt) grön på de flesta ställen.

Photo by Adi Goldstein on Unsplash

 

 

 

52 bra saker: Fina kollegor

Det finns många anledningar till att jag fastnat på min nuvarande arbetsplats. Ett är att det är nära hem, ett annat att eleverna är finfina, men en av de största orsakerna är ändå att jag trivs så bra med mina närmaste kollegor. Vi är alla lite egna och visst kan det gruffas lite ibland, men mest är det bara trevligt att vara på jobbet. Egentligen är det faktiskt inte så många år jag jobbat med just dem, jag började på estetiska programmet hösten 2014, men det känns hemma och jag har inga skäl att flytta på mig.

I höstas bytte vi lokaler och det har varit lite snurrigt. Bland annat har vi inte haft någon gemensam hemvist för eleverna och inte heller något gemensamt arbetsrum för oss lärare. Jag som trodde att ett litet arbetsrum med få kollegor skulle vara toppen har saknat gemenskapen, även om det egentligen kanske är lättare att få något vettigt gjort i det arbetsrum där jag suttit den här terminen med endast två av mina trevliga kollegor så gillar jag när det rör på sig mer. Jag sitter gärna kvar i lugn och ro på eftermiddagarna och jobbar, men de korta pauser som finns under dagarna vill jag gärna ha sällskap.

Bilden föreställer mitt redan stökiga skrivbord i vårt alldeles nya, gigantiska arbetsrum som tidigare varit gym. Har planer på att hänga upp boxningssäcken jag fick av några elever förra året. Det finns en del krokar att använda.

Prenumerera på nyhetsbrev

Att prenumerera på en blogg som uppdateras varje dag kan nästan bli stressande och därför har jag tänkt att erbjuda ett nyhetsbrev varje månad med länkar till några av inläggen som publicerats för att ge er läsare ett urval. Jag håller på att lära mig att använda tjänsten Mailchimp och inser att jag har mycket att lära. Jag hoppas ändå att ni vill prenumerera på nyhetsbrevet och i så fall kan ni klicka här eller fylla i er mailadress nedan.

Efter registrering får ni ett kort välkomstmail och om några dagar planerar jag att skicka ut november månads nyhetsbrev. Trots att det när ni registrerar er står att ni kan välja att få reklam och annat från mig, är det endast ett nyhetsbrev per månad som kommer att skickas ut. Det är ju inte direkt så att jag säljer någonting.



52 bra saker: Brudorkidéer

Förr var jag grym på att sköta blommor. Nu är det en av alla saker jag inte riktigt hinner med. De blommor jag alltid kan lita på är dock brudorkidéer, som nästan mår som bäst om de blir bortglömda. Utmaningen är att få dem att blomma många gånger och jag blir alltid lika glad när det funkar.

 

Så minns jag Sara Danius

Vissa människor gör intryck, trots att de egentligen befinner sig långt borta. Sara Danius är en sådan människa. En modig, rakryggad och respektingivande människa. En som blev en symbol för det så viktiga systerskapet i en värld som fortfarande tillåter män att göra lite som de vill.

Genom sin kamp för att rensa i röran på Svenska Akademien blev hon en symbol för den kulturinstitution jag vill ha och inte den vi hade eller ens den vi fick. Jag minns hennes avsked och hur hon promenerade från Svenska Akademien arm i arm med Sara Stridsberg. Jag undrar om hon kände att kampen var värd allt hon fick utstå, men är innerligt glad över att hon hade mod nog att säga ifrån. I sitt sommarprogram från 2018 avslöjade hon allt och om Horace Engdahl inte innan framstått som ett riktigt praktarsel, fanns det absolut ingen tvekan nu.

Sara Danius var inte lagom. Hon var ingen lättledd kvinna som männen i Svenska Akademien kunde tysta. De blev av med henne, men i samma stund sin heder. Bilden av Sara Danius i den färgglada klänning hon bar på Nobeldagen 2018, en dag då det inte delades ut något Nobelpris i litteratur. En bild av henne i klänningen med texten “In a world full of lagom, be a Sara Danius” cirkulerar i sociala medier och jag tar med den bilden.

När Sara Danius nu avlidit, endast 57 år gammal, har världen blivit lite fattigare och lite färglösare. Dags att dra på knytblusen och kämpa på i hennes anda. Världen behöver fler som Sara Danius.

 

Foto: Sofia Runarsdotter

52 bra saker: Elever

Ibland gör mitt jobb mig otroligt stressad. Som lärare blir du aldrig färdig och det går att jobba hur många timmar som helst. Det som alltid gör jobbet värt att gå till är mina elever. Jag har arbetat som lärare i mer än tjugo år nu och haft elever från år 6 till gymnasiet. Jag har arbetat med tonåringar på högstadiet som ännu inte riktigt vet hur de ska vara, med elever på introduktionsprogrammen som inte sällan ser sig som misslyckade, med elever som just kommit till Sverige och kan massor, men behöver lära sig svenska och de senaste åren som lärare på det Estetiska programmet. Just nu undervisar jag i svenska och historia och även om det inte är för att få läsa dessa ämnen som eleverna söker sig till oss, är jag glad över att få tillbringa dagarna med dem. Det är ett jobb som aldrig är tråkigt och även om jag kan svära över mina elever ibland, är de faktiskt de som gör att jag har svårt att tänka mig ett annat yrke än läraryrket. Att få följa elever under tre år, från de något valpiga ungar som dyker upp i år ett, till de unga vuxna som tar studenten och beger sig ut i livet är på många sätt helt fantastiskt.

Jag har dessutom ovanligt fina elever och några av dem kan du se i den här filmen.

För nu blir det reklam.

 

52 bra saker: Fina, färgglada pennor

Jag köper pennor alldeles för ofta och äger på tok för många. Ändå köper jag fler. Pennor är helt enkelt en last och jag vill ha dem i alla tänkbara färger. Senaste inköpet var väldigt många, väldigt fina pennor på Louisianas museibutik. Självklart var jag tvungen att köpa ett speciellt pennfack till dem. Det blev ett med katter på från Bosse & Ester.

 

52 bra saker: Soppdamer

Första torsdagen varje månad träffar vår soppklubb Punschpralinerna för att äta soppa, dricka punsch och vin och prata om allt mellan himmel och jord. Vi är just nu åtta damer mellan 40 och 50 (+) som bor i samma lilla samhälle. Några av oss har haft barn på samma förskola, medan andra blivit bekanta på annat sätt. Inledningsvis var det alltid ärtsoppa som gällde, men nu är soppan valfri. Punschen är dock fortfarande obligatorisk. Just att vi lyckats hålla det enkelt är extra skönt. Det är helt okej att värma färdig ärtsoppa på burk och köpa lite bröd, ost och en enkel efterrätt.

Det känns också skönt att ha en tillhörighet där jag bor och eftersom vi nu känt varandra i ganska många år är det en grupp där även väldigt personliga saker kan dryftas. Skratten är många, men även tårar får ta plats vid behov. Det är mycket betydelsefullt.

Imorgon är det dags för årets första soppträff och då är min svägerska värdinna.

 

 

Photo by Jade Aucamp on Unsplash

%d bloggare gillar detta: