Aktuellt

52 bra saker: Studenten

Det är något speciellt med att jobba på gymnasiet och att få se ganska små och osäkra barn bli hyfsat vuxna tre läsår senare. Någon gång under gymnasietiden genomgår de någon slags vuxenkris och de flesta kommer ut helskinnade på andra sidan. Idag tar vi så farväl av ännu ett gäng studenter och känslan är som alltid dubbel. Avslut är alltid bra, men visst är det läskigt när tiden som andra bestämt vad man ska göra faktiskt tar slut. En sak till som gör årets student lite extra speciell är det faktum att ett gäng elever som jag hade i engelska när de gick i sjuan, nu tar studenten. Jag ser fram emot att få träffa dem imorgon. Som alltid är det också speciellt att träffa några gamla IM-elever som tagit sig hela vägen till slutet av gymnasietiden.

Just de studenter som jag och mina kollegor firar av idag är de första jag följt alla tre åren på estetiska programmet. De är en grupp egensinniga och intressanta unga vuxna, som ibland har fått mig att slita mitt hår, men oftast bjudit på trevliga stunder. Ibland önskar jag att de tagit mina deadlines på lika stort allvar som de tar dem om de kallas premiär eller vernissage, men jag inser också att jag inte kan konkurrera med deras karaktärsämnen. Det jag får, som inte alla andra lärare får, är att se dem utvecklas och bli mer allmänbildade. Jag får också ta del av den kamp som det innebär när ett ämne inledningsvis är svårt och hur skönt det är när hårt jobb ger resultat. Däremot kan jag inte erbjuda den omedelbara respons som applåder från en publik ger.

Trots gnat och tjat skulle jag inte vilja byta bort mina esteter mot några andra. De är empatiska och trevliga, allmänbildade och nyfikna. Helt enkelt fina människor som det kommer att gå bra för med eller utan en gymnasieexamen. För många av dem har gymnasietiden varit de tre första bra år de haft i skolan, undantaget möjligen lågstadiet. Att få kombinera ämnesstudier med att förbättra sig i de estetiska ämnena är en fantastisk möjlighet. Tyvärr glömmer många föräldrar att estetiska programmet är ett högskoleförberedande program och vill därför inte låta sina barn gå där eftersom de inte “blir något”. Detta trots att de blir precis lika mycket som man blir på samhälls- eller ekonomprogrammet. Dessutom är betygssnittet på estetiska programmet väldigt högt, då en kurs i estetisk verksamhet är värd lika mycket som en i juridik när man söker till universitet och högskola. Vi har elever som blir lärare, poliser, sjuksköterskor, bibliotekarier eller något helt annat. Få går vidare inom något konstnärligt yrke, men de har haft en fin gymnasietid där de fått utveckla sina konstnärliga sidor.

Idag blir en dag fylld av kramar, minnen, skratt och tårar. Det ser jag fram emot.

 

52 bra saker: Efter regnet

Igår kom ett riktigt skyfall (som självklart sammanföll med att en stor lastbil körde över tomten för att lämpa av ett lass jord, snygga hjulspår blev det …) och även om jag inte älskar regn, så tycker jag verkligen om luften och lukten efter ett rejält vår- eller sommarregn.

 

Saker jag hyser en hatkärlek till

I veckans tema undersöker vi på Kulturkollo den tunna linjen mellan kärlek och hat. Utmaningen är att presentera kultur som vi älskar och hatar, eller kanske älskar att hata, eller hatar att vi älskar. Mitt inlägg kan med lite god vilja tolkas som något kulturellt, i alla fall helt klart något som är en del av vår kultur.

Det första jag kom att tänka på är nämligen  Twitter. Det finns så mycket jag gillar med Twitter och så otroligt mycket jag avskyr. Eftersom jag är lite dum i huvudet befinner jag mig just nu i en diskussion med några anonyma högertroll och sådana borde jag definitivt undvika. Det är som Matt Haig konstaterar i sin bok Anteckningar från en orolig planet att sådana diskussioner kan ta en del kraft, men jag är ganska bra på att aktivera mitt teflonskydd och det mesta rinner av mig. Det enda som fastnar är faktiskt när andra lärare uttrycker en skev syn på barn med svårigheter i skolan och skuldbelägger dem och deras föräldrar. Då blir jag arg och ledsen på riktigt.

Som koncept är ändå Twitter väldigt trevligt. Just den levande diskussionen och det faktum att det går att få snabba svar av till exempel politiker och journalister är unikt. Snabbheten är Twitters styrka, men också dess svaghet. Många är dock de kontakter jag fått på Twitter med främst andra lärare och det är både lärorikt, trevligt om än ibland frustrerande när debatten blir hård.

Twitter alltså, jag nöjer mig med det, även om jag hade kunnat skriva om amerikanska Bachelor (som jag nog ändå gett upp till slut) alla musiktävlingar eller ännu värre Talang, där folk gör allt möjligt och omöjligt. Dåliga böcker som jag vet att jag borde gilla, men där är det kanske mer hatkärlek utan kärlek.

För att inte tala om månaden maj. Älskade, hatade maj, som är så vacker och fin på många sätt, men som också är vansinnigt stressig. Mycket handlar om jobbet, mem också alla sociala aktiviteter som ska hinnas med. Helst vill jag bara vara ledig och sitta ute och läsa. Sådana dagar är maj en fantastisk månad. Idag är en sådan dag. Hela dagen ska jag förtränga att jag egentligen har massor att göra.

Jag är alltid trött och stressad i maj, mest på grund av jobbet där det finns tusen saker som ska göras. Som att rätta och bedöma elevers inlämningar. Det är något jag på ett sätt älskar (hm, kanske starkt ord) då det är kul att få ta sig in i deras tankar, men samtidigt inte gillar alls, då jag mycket hellre planerar och genomför än avslutar. Att avsluta är inte min grej, men det är skönt när det är klart. Hatkärlek där också alltså. När det gäller betygen som till slut aka sättas finns det absolut inga positiva känslor alls.

52 bra saker: Blå himmel

En blå himmel gör mig alltid på gott humor. Den får gärna kombineras med värme, men det är faktiskt inte nödvändigt. Allt blir så mycket trevligare när allt är blått uppe i det blå, uppe i det grå låter liksom inte lika trevligt.

Det bästa med våren

Den här veckan befinner vi oss mellan hägg och syrén på Kulturkollo och veckoutmaningen handlar om att dela de tre bästa sakerna med våren. Jag älskar våren, nästan lika mycket som sommaren och skulle kunna lista långt fler, men idag har jag faktiskt ansträngt mig för att följa reglerna. I alla fall nästan.

Ljuset Att kvällarna blir ljusare får mig att känna mig ljusare i sinnet. Det är som att min hjärna långsamt vaknar från sin vinterdvala och jag gör mig redo för att faktiskt fixa att läsa de där utmanande böckerna igen. Jag ska bara sätta alla betyg först, men sen, då ska jag läsa.

Värmen Jo, nu har det förvisso haglat i veckan, men det har ändå varit några varma dagar när jag har kunnat sitta ute och läsa. Vi har till och med grillat och ätit ute. Det är fina grejer. Jag älskar när vi kan börja använda vår altan som ett extra vardagsrum.

Färgerna Jag är riktigt allergisk mot i princip alla knoppande träd, utom (förvånansvärt nog) björk. Från al och hassel till gräs snorar och nyser jag konstant, men det är det lätt värt. Jag älskar nämligen vårens färger som tar över efter den trista gråskalan som vintern bjuder på. Den gula tussilagon, blå och vit sippa, gröna blad, tulpaner i regnbågens färger, de rosa och vita blommorna i fruktträden. Jag älskar alla blommande vårtecken.

Fåglarna Jag älskar blommor, men fågelkvitter ger mig nästan ännu mer vårkänslor. Den fågel som gör mig absolut gladast att se är sädesärlan, som verkligen är en symbol för vårens ankomst. Än har jag inte sett någon, utan får nöja mig med citronfjärilar som levande vårtecken.

Se där, typ tre bra saker med våren. Lite måste jag få tänja på gränserna.

 

Photo by bady qb on Unsplash

52 bra saker: Nördiga halsband

Ovan finns ett urval av mina halsband tillverkade av bokbloggarnas egen hovleverantör Mind the Book aka acertainjenesaisquoi, vars smycken går att köpa via Etsy.

Trots att jag verkligen inte behöver fler, eller ens använder smycken så ofta längre, är habegäret ständigt. Det finns så mycket som kan sägas med ett halsband.

52 bra saker: Påskkycklingar

Vid jul hade jag klarat mig fint utan pynt, men färgglada påskkycklingar kan jag absolut inte stå emot. Fjädrar och ris går bort, men kycklingar finns det många, många och jag är extra nöjd i år då jag hittat dem i regnbågens alla färger.

52 bra saker: Skogen

När vi flyttade in i vår lilla utbyggda sommarstuga hösten 2005 bodde vi med få grannar med skogen runt oss. Jag, som aldrig skulle flytta från Majorna, lärde mig att uppskatta och senare älska tystnaden som bara avbröts av fåglarna.

Senare togs en hel del skog bort och det område där vi nu bor skapades. Vi bor i utkanten av det och det är jag glad över, men även om skogen fortfarande är runt knuten, är tystnaden inte lika påtaglig.

I helgen tog jag en promenad i skogen och slogs av hur mycket jag tycker om den. Visst är det så att min barndoms oändliga svamppromenader avskräckt mig lite, men klart är att jag borde tillbringa mer tid i skogen.

Skogen är inte bara genom svamppromenaderna en stor del av min barndom. Vi tillbringade många somrar i Moje, en del av Gagnef i Dalarna. Huset var då en liten sportstuga, som använts vid t.ex. jakt och bestod av ett rum och kök. Utedassen stod bland tallarna bakom huset. Här bodde vi fem vuxna och fyra barn och även om jag älskade det, kan jag inte förstå hur de vuxna (främst mamma och faster som var ingifta) stod ut.

För mig var det ett paradis och jag älskade att leka med mossa och kottar tillsammans med mina kusiner. Bada gjorde vi också, i en sjö självklart och om vi var i stugan på vintern åkte vi spark och skidor.

När vår familj fick en egen sommarstuga en kort bit från Göteborg var det skog och sjö som gällde. Inte något favoritställe som tonåring direkt, men jag har ändå uppskattat miljön.

52 bra saker: Sommartid

Egentligen håller jag med EU om att det vore vettigare med en tid hela året, men då måste det bli vår sommartid som behålls. Daylight saving time, för att vi behöver det kanske mer under den mörka årstiden än under sommaren, men för att jag alltid föredrar ljus på eftermiddagen än på morgonen. Mörkt är det oavsett på vintern, men med sommartid året runt hade de ljusa timmarna känts som fler.

När vi ställer om klockan på hösten finns det en enda fördel. Jag får sova en timme till under en natt. I övrigt är det bara skit. Eftermiddagarna blir mörkare och jag går omkring i en ständig dvala, för att sedan deppa ihop helt när det är som mörkast.

I helgen ställde vi om klockan till sommartid och ja, det är svinjobbigt att få sova en timme mindre. Jag är fortfarande trött. Däremot är det helt fantastiskt underbart att det är ljust när jobbet slutar och till och med när jag kommer hem. Solen orkar sig upp över alla trädtoppar runt vår tomt och mörkret är besegrat.

Länge leve sommartiden!

 

Photo by Brooke Campbell on Unsplash

Ja tack till april, april

Idag och några veckor framåt kommer vår familj att få uppleva ännu ett kapitel i den del av livet jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Något som kan bli en positiv vändning, eller ännu en plan som inte gick vägen. Jag hoppas självklart på det förstnämnda. Det vi vet säkert är att något kommer att hända och efter månader, jag faktiskt år, av väntan är det trots allt en bra sak.

Jag hade dock inte haft något emot om någon idag brast ut i ett rungande “april april” och berättade att de senaste åren bara varit ett skämt. Att vi kunde förflytta oss tillbaka till första april för tre år sedan och sedan få hoppa över all skit som hänt sedan dess.

Men det går inte och därför finns inget annat att göra än att blicka framåt. Det har faktiskt inte varit nattsvart hela tiden. Det har varit livet. Kanske inte det liv jag hade tänkt mig, men inte nödvändigtvis bara sämre.

April, april, du kan inte lura mig. Vi kör framåt och vi vänder det här.

%d bloggare gillar detta: