Aktuellt

52 bra saker: Gamla vänner

Nu menar jag inte att mina vänner är gamla. Gamla som i att jag känt dem länge, men alla mitt i livet med ungar som i vissa fall är ganska så nykläckta och i andra fall hunnit bli tonåringar. En gång var vi en bokcirkel, eller i alla fall några av oss. Nu är vi vänner som behöver planera för att få tummen ur att ses och som alltid har grymt trevligt när vi gör det.

I det som inte längre är en bokcirkel, men fortfarande har en FB-grupp som heter Bokbruttorna, finns en av mina gymnasievänner, tre av mina universitetskompisar varav två också varit kollegor under en kort period och en före detta kollega till henne, två före detta lärarkollegor (och före detta lärare) som jag träffade på mitt första “riktiga” lärarjobb. Fyra av oss var med och startade bokklubben Bokbruttorna kring sekelskiftet (visst låter det coolt) och de andra har tillkommit under åren. Jag har dock känt dem alla minst 20 år. Av oss åtta är sju utbildade lärare. Den åttonde är det ibland lite synd om, men hon är tålig. Nu är det bara jag som jobbar som lärare och så finns det en mammaledig sådan. De andra har lämnat läraryrket och även om fyra av dem fortfarande arbetar inom skolan (3 rektorer och 1 skolbibliotekarie) är det lite sorgligt.

Bokcirkeln har blivit Väncirkel och det funkar alldeles utmärkt. Har vi tur ses vi även när vi blivit 70.

 

 

52 bra saker: Att slippa laga mat

Jag tycker så väldigt illa om att laga mat. Faktiskt skulle jag sträcka mig så långt som att säga att jag avskyr det. Det är därför en av de bästa sakerna med att ha semester utomlands är att jag slipper laga mat. Lyxen med restauranger är värd varenda krona.

Jo, vi delar på matlagningen hemma, men det hjälper inte. Jag vill slippa laga mat alla dagar i veckan.

Uppdatering: Håller helt med de som kommenterat att ledighet ofta innebär matlagning hela tiden. Så är det. Två veckors lyx på resa blev det och imorgon är det dags för frukost, lunch och middagsfix igen. Det är kanske därför det oftast känns rätt okej när vardagen börjar igen.

52 bra saker: Fuengirola

Egentligen en riktig turiststad, men också ett trevligt ställe som vi besökt många gånger då svärmor har en lägenhet där. Eftersom det inte blev någon utlandssemester förra året (bra sommar att vara hemma förvisso) känns det extra lyxigt att åka dit i år.

Våra resor till Fuengirola är egentligen sådana jag aldrig skulle åka på. Vi åker till samma ställe, hänger på samma strand och äter på samma restauranger. För sonen som behöver sina vanor är det dock perfekt och även jag tycker faktiskt att det är himla skönt med det välkända.

Nu blir det sol, strand, pool, läsning och god mat i ett par veckor. Det sitter fint.

Dagens namn: Leo

I sommar fyller vår Leo 14 år. Han föddes några veckor för tidigt och var pytteliten och väldigt mager. Nu är han längre än jag (vilket kanske inte är jättesvårt, men ändå) och har 41 i skor. Hjälp vad tiden går.

Nu heter han ju inte Leo, utan Leonard. Vissa döper ungar till namn som de hoppas inte ska generera smeknamn, men vi har gett våra namn och smeknamn samtidigt. Leonard kallas alltså för Leo, men allt oftare väljer han sitt “riktiga” namn.

Ett krav jag hade när vi valde namn var att det inte skulle vara bibliskt. Nu är visserligen Leo ett påvenamn, men Leonard är det inte. Det skulle också funka internationellt och det gör det. När Leo föddes var hans äldre kusin 2,5 år. Hon ville självklart vara med och bestämma namn och idolen just då var svärmors svåger Lennart, så det var hennes förslag. Uttala Leonard på engelska och inse att hon faktiskt fick sin vilja igenom i alla fall lite. Ett tredje krav hade vi båda och det var kanske det svåraste. Ingen av oss ville ha haft en alldeles för jobbig elev med samma namn. Nu har jag visserligen undervisat en Leonard och även om han kanske gav mig ett grått hår eller två var det en vettig unge som nu läser till lärare. Gott så.

Leonard är döpt efter Leonard Cohen. Inte för att han egentligen är vår största idol, men för att namnet är fint och Stina Dabrowskis intervju med honom i det kloster som han då bodde i, för evigt har etsats fast i mitt minne. För övrigt tycker jag också att han borde varit den rockpoet som fick Nobelpriset i litteratur och inte Bob Dylan. Leonard Cohen har skrivit fantastisk musik, men också fantastiska diktsamlingar.

Fast helt ärligt var det något av ett paniknamn. Barnet skulle heta Theodor om det var en pojke och Annie om det var en flicka. Tills en av makens då närmaste vänner ringde några veckor innan bf och berättade att deras nyfödde son skulle heta Theo. Omtag alltså och faktiskt blev det kanske ännu bättre med Leonard. Det är ovanligt och vid behov funkar kortformen Leo utmärkt. Lite ironiskt kanske att döpa en lite mager skrutt på 2430 gram efter ett starkt lejon, men stark var han utan tvekan.

Dagens namn är Kulturkollos sommarserie. Varje dag presenteras ett inlägg kring dagens namnsdagsbarn. Häng gärna på!

52 bra saker: Skrivjobb

Jag tror faktiskt inte att jag kommer att byta bort läraryrket, för trots att jag ofta är alldeles för trött och stressad, tycker jag alldeles för mycket om yrkets kärnuppdrag för att ge upp. Däremot är jag väldigt glad över att jag haft och fortfarande har en del skrivjobb som ger utmaningar och dessutom lite extrainkomster. Just nu har jag inget större skrivprojekt på gång, men ett lite mindre ska slutföras just idag. Den här veckan skriver jag nämligen arbetsmaterial till ett antal titlar som kommer ut på Vilja förlag i höst. Det är ett roligt och viktigt jobb, då tillgången till lättläst litteratur är en hjärtefråga.

Någon skönlitterär författare blir jag aldrig, men jag tycker om att skriva läromedel och handledningar till böcker. Det är ett bra sätt att få tänka igenom min undervisning och sprida idéer som jag hoppas och tror ska funka för andra.

En glad skrivaronsdag önskar jag er alla!

 

 

Photo by Alex Knight on Unsplash

 

52 bra saker: Studenten

Det är något speciellt med att jobba på gymnasiet och att få se ganska små och osäkra barn bli hyfsat vuxna tre läsår senare. Någon gång under gymnasietiden genomgår de någon slags vuxenkris och de flesta kommer ut helskinnade på andra sidan. Idag tar vi så farväl av ännu ett gäng studenter och känslan är som alltid dubbel. Avslut är alltid bra, men visst är det läskigt när tiden som andra bestämt vad man ska göra faktiskt tar slut. En sak till som gör årets student lite extra speciell är det faktum att ett gäng elever som jag hade i engelska när de gick i sjuan, nu tar studenten. Jag ser fram emot att få träffa dem imorgon. Som alltid är det också speciellt att träffa några gamla IM-elever som tagit sig hela vägen till slutet av gymnasietiden.

Just de studenter som jag och mina kollegor firar av idag är de första jag följt alla tre åren på estetiska programmet. De är en grupp egensinniga och intressanta unga vuxna, som ibland har fått mig att slita mitt hår, men oftast bjudit på trevliga stunder. Ibland önskar jag att de tagit mina deadlines på lika stort allvar som de tar dem om de kallas premiär eller vernissage, men jag inser också att jag inte kan konkurrera med deras karaktärsämnen. Det jag får, som inte alla andra lärare får, är att se dem utvecklas och bli mer allmänbildade. Jag får också ta del av den kamp som det innebär när ett ämne inledningsvis är svårt och hur skönt det är när hårt jobb ger resultat. Däremot kan jag inte erbjuda den omedelbara respons som applåder från en publik ger.

Trots gnat och tjat skulle jag inte vilja byta bort mina esteter mot några andra. De är empatiska och trevliga, allmänbildade och nyfikna. Helt enkelt fina människor som det kommer att gå bra för med eller utan en gymnasieexamen. För många av dem har gymnasietiden varit de tre första bra år de haft i skolan, undantaget möjligen lågstadiet. Att få kombinera ämnesstudier med att förbättra sig i de estetiska ämnena är en fantastisk möjlighet. Tyvärr glömmer många föräldrar att estetiska programmet är ett högskoleförberedande program och vill därför inte låta sina barn gå där eftersom de inte “blir något”. Detta trots att de blir precis lika mycket som man blir på samhälls- eller ekonomprogrammet. Dessutom är betygssnittet på estetiska programmet väldigt högt, då en kurs i estetisk verksamhet är värd lika mycket som en i juridik när man söker till universitet och högskola. Vi har elever som blir lärare, poliser, sjuksköterskor, bibliotekarier eller något helt annat. Få går vidare inom något konstnärligt yrke, men de har haft en fin gymnasietid där de fått utveckla sina konstnärliga sidor.

Idag blir en dag fylld av kramar, minnen, skratt och tårar. Det ser jag fram emot.

 

52 bra saker: Efter regnet

Igår kom ett riktigt skyfall (som självklart sammanföll med att en stor lastbil körde över tomten för att lämpa av ett lass jord, snygga hjulspår blev det …) och även om jag inte älskar regn, så tycker jag verkligen om luften och lukten efter ett rejält vår- eller sommarregn.

 

Saker jag hyser en hatkärlek till

I veckans tema undersöker vi på Kulturkollo den tunna linjen mellan kärlek och hat. Utmaningen är att presentera kultur som vi älskar och hatar, eller kanske älskar att hata, eller hatar att vi älskar. Mitt inlägg kan med lite god vilja tolkas som något kulturellt, i alla fall helt klart något som är en del av vår kultur.

Det första jag kom att tänka på är nämligen  Twitter. Det finns så mycket jag gillar med Twitter och så otroligt mycket jag avskyr. Eftersom jag är lite dum i huvudet befinner jag mig just nu i en diskussion med några anonyma högertroll och sådana borde jag definitivt undvika. Det är som Matt Haig konstaterar i sin bok Anteckningar från en orolig planet att sådana diskussioner kan ta en del kraft, men jag är ganska bra på att aktivera mitt teflonskydd och det mesta rinner av mig. Det enda som fastnar är faktiskt när andra lärare uttrycker en skev syn på barn med svårigheter i skolan och skuldbelägger dem och deras föräldrar. Då blir jag arg och ledsen på riktigt.

Som koncept är ändå Twitter väldigt trevligt. Just den levande diskussionen och det faktum att det går att få snabba svar av till exempel politiker och journalister är unikt. Snabbheten är Twitters styrka, men också dess svaghet. Många är dock de kontakter jag fått på Twitter med främst andra lärare och det är både lärorikt, trevligt om än ibland frustrerande när debatten blir hård.

Twitter alltså, jag nöjer mig med det, även om jag hade kunnat skriva om amerikanska Bachelor (som jag nog ändå gett upp till slut) alla musiktävlingar eller ännu värre Talang, där folk gör allt möjligt och omöjligt. Dåliga böcker som jag vet att jag borde gilla, men där är det kanske mer hatkärlek utan kärlek.

För att inte tala om månaden maj. Älskade, hatade maj, som är så vacker och fin på många sätt, men som också är vansinnigt stressig. Mycket handlar om jobbet, mem också alla sociala aktiviteter som ska hinnas med. Helst vill jag bara vara ledig och sitta ute och läsa. Sådana dagar är maj en fantastisk månad. Idag är en sådan dag. Hela dagen ska jag förtränga att jag egentligen har massor att göra.

Jag är alltid trött och stressad i maj, mest på grund av jobbet där det finns tusen saker som ska göras. Som att rätta och bedöma elevers inlämningar. Det är något jag på ett sätt älskar (hm, kanske starkt ord) då det är kul att få ta sig in i deras tankar, men samtidigt inte gillar alls, då jag mycket hellre planerar och genomför än avslutar. Att avsluta är inte min grej, men det är skönt när det är klart. Hatkärlek där också alltså. När det gäller betygen som till slut aka sättas finns det absolut inga positiva känslor alls.

52 bra saker: Blå himmel

En blå himmel gör mig alltid på gott humor. Den får gärna kombineras med värme, men det är faktiskt inte nödvändigt. Allt blir så mycket trevligare när allt är blått uppe i det blå, uppe i det grå låter liksom inte lika trevligt.

Det bästa med våren

Den här veckan befinner vi oss mellan hägg och syrén på Kulturkollo och veckoutmaningen handlar om att dela de tre bästa sakerna med våren. Jag älskar våren, nästan lika mycket som sommaren och skulle kunna lista långt fler, men idag har jag faktiskt ansträngt mig för att följa reglerna. I alla fall nästan.

Ljuset Att kvällarna blir ljusare får mig att känna mig ljusare i sinnet. Det är som att min hjärna långsamt vaknar från sin vinterdvala och jag gör mig redo för att faktiskt fixa att läsa de där utmanande böckerna igen. Jag ska bara sätta alla betyg först, men sen, då ska jag läsa.

Värmen Jo, nu har det förvisso haglat i veckan, men det har ändå varit några varma dagar när jag har kunnat sitta ute och läsa. Vi har till och med grillat och ätit ute. Det är fina grejer. Jag älskar när vi kan börja använda vår altan som ett extra vardagsrum.

Färgerna Jag är riktigt allergisk mot i princip alla knoppande träd, utom (förvånansvärt nog) björk. Från al och hassel till gräs snorar och nyser jag konstant, men det är det lätt värt. Jag älskar nämligen vårens färger som tar över efter den trista gråskalan som vintern bjuder på. Den gula tussilagon, blå och vit sippa, gröna blad, tulpaner i regnbågens färger, de rosa och vita blommorna i fruktträden. Jag älskar alla blommande vårtecken.

Fåglarna Jag älskar blommor, men fågelkvitter ger mig nästan ännu mer vårkänslor. Den fågel som gör mig absolut gladast att se är sädesärlan, som verkligen är en symbol för vårens ankomst. Än har jag inte sett någon, utan får nöja mig med citronfjärilar som levande vårtecken.

Se där, typ tre bra saker med våren. Lite måste jag få tänja på gränserna.

 

Photo by bady qb on Unsplash

%d bloggare gillar detta: