Chimamanda Ngozi Adichie

Fem fina författarframträdanden

Nästa helg är det dags för Bokmässan i Göteborg och jag ser fram emot att få lägga fler författarframträdanden till min redan långa lista. I dagens topp 5 lyfter jag fem av de bästa.

Chimamanda Ngozi Adichie, Göteborg, (2014)

I samband med Göteborg Film Festival 2014 framträdde Chimamanda Ngozi Adichie på Folkets Hus för att tala om sina böcker och filmatiseringen av Half of a yellow sun, som visades på festivalen. Ett minnesvärd samtal och andra gången jag såg henne live.

Abdellah Taïa, Göteborg, (2016)

På Bokmässan 2016 samtalade Abdellah Taïa med Johan Hilton om sin då nya bok Ett land att dö i, som är en av hans bästa. Jag lyssnade på Taïa även under West Pride 2018, men det första mötet var större. Det är sällan jag blir helt mållös av att se en författare i verkligheten, men Taïa är en stor idol.

Ngũgĩ wa Thiong’o och Sjón, Stockholm, (2016)

Dessa två författare möttes i ett samtal om vikten av litteratur på sitt modersmål på Stockholm Literature 2016. SOM jag saknar Stockholm Literature. Sällan får samtal ta sådan tid som i detta då två författare hyllar översättare och talar om hur litteratur kan förändra världen.

Johanna Adorján och Kjell Westö, Stockholm, (2017)

Temat för samtalet var tystnad och hemligheter där de båda författarna i ett samtal med Kristoffer Leandoer berättar om det som familjer inte talar om. I Adorjáns fall är det hur hennes farmor och farfar aldrig talar om kriget de överlevt och hur familjen aldrig talar om deras självmord. För Westö handlar det om det finska såret som inbördeskriget skapade och som många helst vill sätta ett plåster över och glömma.

Nawal El Saadawi, Göteborg, (2018)

Hösten 2018 gästade Nawal El Saadawi Bokmässan i Göteborg och samtalade bland annat om den arabiska våren med Johar Bendjelloul. Ett intressant samtal om kampen för demokrati och kvinnors rättigheter. El Saadawi har verkligen kämpat och till och med suttit i fängelse vid flera tillfällen. En riktig förebild.

Anteckningar om sorg

Sommaren 2020 förlorade Chimamanda Ngozi Adichie sin far och eftersom en pandemi spreds över världen gick det inte att sörja tillsammans med andra, säga farväl på samma sätt eller hantera sorgen alls. I den lilla boken Anteckningar om sorg beskriver hon frustrationen i att inte kunna få ett värdigt avslut och därmed inte heller kunna gå vidare. Jag läste boken första gången i juli och sedan dess har jag läst den flera gånger till. Först nu har jag kunnat samla mina tankar och jag ska göra ett försök att få ner dem på pränt.

Varje söndag under pandemin har författarens bror, bosatt i England, startat ett zoomsamtal med två syskon i Lagos och tre i USA. Föräldrarna i staden Abba i sydöstra Nigeria är också med och även om pappans panna oftast är allt som syns så finns han där. Den 7 juni, skriver Chimamanda Ngozi Adichie, finns han med i samtalet, men känner sig lite krasslig. Dagen efter åker han in på sjukhus och två dagar senare talar hon med honom för sista gången. Han säger “ka cho fo” som betyder godnatt och det blir hans sista ord till sin dotter.

Den 10 juni var han borta. Min bror Chuks ringde och berättade, och jag gick sönder.

Den sorg som Chimamanda Ngozi Adichie beskriver är en fysisk sådan. Hon berättar om hur hon verkligen går sönder och hur hon inte förmår plocka ihop bitarna. Frågan är om hon ens vet vilka de är och var de finns. Hennes fyraåriga dotter säger sig ha blivit skrämd av sin mors sorg och visar efteråt hur sönderfallet såg ut. Hur det lät när nävarna bankade mot golvet. Någonstans önskar jag att jag hade vågat och kunnat visa sorg på samma sätt. Innan jag läste Anteckningar om sorg hade jag nog trott att ett söderfall vore bättre än att som jag stänga in och implodera, men jag är inte så säker längre. Klart är att sorg gör ont oavsett hur den hanteras. Det handlar inte heller bara om den egna sorgen, utan hur andra reagerar på den. Både närstående och andra.

Sorgen är en obarmhärtig utbildning. Man lär sig hur omilt sörjandet kan vara, hur mycket vrede det rymmer. Man lär sig hur väloljade kondoleanser kan kännas. Man lär sig hur mycket av sorgen som handlar om språk, om hur språket fallerar, hur man famlar efter det.

Kanske är Anteckningar om sorg mer en bok för författaren själv än en tröst för andra i samma situation, men trots att hon hävdar att språket fallerar har hon lyckats sätta ord på sådant som är otroligt svårt att sätta ord på. Genom att läsa en annan människas beskrivning av sorg är det faktiskt också lättare att sätta ord på sin egen. Hon sätter också ord på den ilska som kan bubbla upp när andras välmenande råd mest provocerar. Självgoda kallar hon dem och det är kanske att överdriva, men jag förstår känslan. Ännu mer förstår jag hur hon skyr kondoleanserna för att slippa känna någonting alls. Oavsett hur de är formulerade väcker de en känsla. Nu tror jag inte att hon uppmanar till tysthet, men allt behöver kanske inte sägas. I mitt fall med min pappa kom tankar från andra om att det kanske trots allt var en lättnad eftersom han var så sjuk, men när någon dör är det oåterkalleligt och även om tanken fladdrat förbi även i mitt huvud är det inte en tröst när någon annan säger det.

Läs inte Anteckningar om sorg om du befinner dig mitt i en sådan. Läs den då du är på väg ur den och låt dig själv känna alla de känslor som Chimamanda Ngozi Adichie skriver om eller några helt andra. Eller läs den om du vill försöka förstå vad någon annan går igenom, för även om alla sörjer på olika vis finns det någon universellt med de känslor som väcks.

Fler bra noveller för undervisningen

Mitt tidigare inlägg 10 bra noveller för undervisningen (som lite ologiskt innehåller fler novelltips än så) är ett av mina absolut mest lästa inlägg någonsin. Idag på Världsbokdagen tar jag tillfället i akt att tipsa om ytterligare noveller som lämpar sig bra i litteraturundervisningen.

Att läsa noveller för nöjes skull är lite svårt, då jag så ofta använder noveller i just undervisningssammanhang och läsning av noveller gränsar därför till jobb. Läser noveller gör jag alltså, men sällan novellsamlingar från pärm till pärm. Istället läser jag de kortaste först och hoppas att de är riktigt bra och dessutom passar mina elever. I det här inlägget tänkte jag tipsa om några riktigt bra noveller som passar på gymnasiet.

“Apollo” av Chimamanda Ngozi Adichie, Novellix, (2019)

Berättelsen om en pojke som nu blivit man och påminns om Rafael, en av all kökspojkar som familjen haft. Just Rafael var speciell och minnet av honom väcker känslor. En gripande historia om klass, vänskap och svek.

“Att titta ut genom fönstret” av Orhan Pamuk, Novellix (2016)

En novell som utspelar sig i Istanbul i slutet av 50-talet. Vi får följa två syskon, Ali och Cevat, som ägnar mycket av sin tid åt att samla på och spela om idolbilder som de köper i Alaaddins diversebutik. Mitt i beskrivningen av vardagen packar deras pappa en väska och försvinner till Paris. En novell jag ännu inte använt, men definitivt kommer att använda i Svenska 3.

“Det gröna odjuret” av Haruki Murakami ur Elefanten som gick upp i rök, Norstedts, (2013)

Magisk realism eller i alla fall både magisk och realistisk är novellen där en kvinna hittar ett hemskt monster i trädgården. Ett monster som dessutom försöker förföra henne och som hon istället vill förgöra. Mina elever brukar ha massor att prata om när de läser den här texten.

“En familjemiddag” av Kazuo Ishiguro, Novellix (2018)

Novell om en familj med öppet slut och mycket mellan raderna. Vad är det egentligen som hänt deras mamma och vad händer med de övriga? Jag har använt novellen i Svenska 3, men den kan säkert fungera även i år 1 och 2. Det som kan göra den lite svår är att så mycket är implicit.

“Handkraft” av Torgny Lindgren ur Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade, Norstedts, (1972)

En novell i skolmiljö som handlar om Tomas vars liv förändras till det bättre när han blir av med ena handen i en olycka. Från att ha varit i det närmaste osynlig i klassen blir han istället dess centrum. När hans kraft börjar försvinna gör han något drastiskt för att få den tillbaka.

“Min son blir inte snickare” av Karin Boye ur Bebådelse, Albert Bonniers Förlag, (1941)

Berättelsen om Karl-Gunnar som efter ett besök på ett snickeri där Åström arbetar när en dröm om att få bli snickare. Något hans pappa definitivt inte accepterad. Om klass, förutfattade meningar och synen på yrken.

“Omstart” av Boel Bermann ur Maskinblod 3, Affront, (2014)

En kort och ganska vacker novell som utspelar sig efter katastrofen när aska faller som snöflingor över människorna. Här finns ett hopp om en bättre värld uttalat av en ängel. Jag har använt novellen i Svenska 2 och 3, men den skulle troligen fungera även med yngre elever. Då krävs nog en närläsning då mycket står skrivet mellan raderna.

“Slut på läsåret” av Mariana Enriquez ur Det vi förlorade i elden, Norstedts, (2017)

Det här är något av det mest obehagliga jag har läst, men samtidigt är det “bara” en berättelse om en elev på gymnasiet, men Marcela är en person som utan tvekan är en aning ur balans. Jag hade nog tvekat att använda den på högstadiet, men på gymnasiet passar den.

“Vänner” av Ester Roxberg, ur Korridorer (2020)

En novell om två vänner som semestrar ihop med den enas familj och deras förhållande förändras när en av dem får veta mycket mer om den andra. Roxberg bjuder på en fin och viktig novell om saker som vi brukar dölja. Klass är också ett viktigt tema. Den vänder sig till högstadiet, men som även fungerar i Svenska 1.

“Väskhållaren” av Ninni Holmqvist, publicerad i novellsamlingen Färdlektyr (2004)

En enkel och riktigt bra novell som utspelar sig under en utekväll då huvudpersonen som vanligt blir lämnad att vakta sina kompisars väskor. När hon träffar en annan tjej i samma situation förändras allt. Den här novellen har jag använt i Svenska 1, men skulle funka även i år 8-9.

 

Ett tidigare inlägg med tio favoritnoveller som jag brukar använda i undervisningen och tips om andra bra noveller från poddarna Malin och Cissi kan du läsa här.

 

Veckans kulturfråga v.12 2021

Jag promenerade igår och såg både vintergäck och snödroppar. På trappan börjar min lilla minisälg i kruka få tassar och den får stå där tills den blommar över för att sedan planteras på lämplig plats i trädgården. Jag går också och spanar efter alla krokus som jag grävde ner i höstas. Förhoppningsvis blommar de snart.

Blommor (eller växter om du vill vidga det lite) står i centrum idag, men texttypen är valfri.

Vilken text med blommor i titeln vill du lyfta fram?

Det finns en anledning till att det står text och inte bok och det är för att jag de senaste dagarna gått och nynnat på barnklassikern Blåsippan ute i backarna står. Snart hoppas jag att den ska stå i backen, niga och hälsa våren välkommen.

En bok får det bli också och då vill jag lyfta fram Lila hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie. Oj, vad jag längtar efter en ny bok av henne.

 

Veckans kulturfråga v. 39 2020

I helgen är det dags för årets Bokmässa, som tyvärr är i digital form. Det får mig ändå att tänka på alla fantastiska författare jag lyssnat till och de jag fått äran att träffa. Som vanligt kan jag inte hålla mig till en fråga, utan det blir tre.

Vilken författarsamtal är det bästa du lyssnat på?

Vilken författare är du mest glad över att ha träffat?

Vilken författare drömmer du om att lyssna till och/eller träffa?

 

Tema författarmöten alltså!

Det är väldigt svårt att välja mellan de författarframträdanden jag lyssnat till och jag måste välja två. Dels Chimamanda Ngozi Adichies inledningstal på Stockholm Literature som var helt fantastiskt och Abdellah Taïas seminarium på Bokmässan 2016. Jag har sedan lyssnat på de båda författarna en gång till vardera, men första gången var något speciellt.

Möten då. Att ha fått träffa Kim Thúy och tillsammans med henne bokcirklat hennes fantastiska bok Vi är en så otrolig upplevelse att jag nästan inte tror att den är sann.

En författare jag drömmer om att lyssna till är Nina Bouraoui. Jag hade en biljett till ett framträdande i Stockholm för några år sedan, men lyckades inte få ledigt och kunde därför inte åka dit. Det var bittert, men förhoppningsvis kommer det en ny chans någongång.

Nu ser jag fram emot att få veta vilka författarmöten du varit med om och drömmer om.

 

En spännande nyhet

I väntan på en ny roman av Chimamanda Ngozi Adichie gläds jag av nyheten att Americanah blir tv-serie på HBO och kommer att sändas någon gång under 2020 enligt IMDb. Totalt tio avsnitt är planerade i denna den första säsongen, som mycket troligt också blir den enda, men sådant vet man som bekant aldrig. Trenden att fortsätta böcker i en andra säsong av en tv-serie, snarare med en uppföljare i bokform är redan stor. Adichie är involverad i manuset och kanske kan tänka sig att skriva vidare på berättelsen. Den kenyanska skådespelaren Lupita Nyong’o, känd från 12 years a slave och Black Panther är klar för rollen som Ifemelu och ska dessutom producera serien tillsammans med Danai Gurira, även hon känd från Black Panther. Redan 2014 talades om att göra film av Americanah och det var meningen att David Oyelowo, som spelade Martin Luther King Jr i filmen Selma skulle spela Obinze. I tv-serien ska rollen enligt IMDb istället göras av Zachary Momoh som bland annat varit med i Seven Seconds och Doktor Sleep. Corey Hawkins, känd från bland annat BlacKkKlansman, spelar Ifemelus pojkvän Blaine. Visst låter det lovande?

Men åter till längtan efter fler romaner av Chimamada Ngozi Adichie. Dear Ijeawele, or a Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions, som på svenska fått titeln Brev till en nybliven förälder, Ett feministiskt manifest i femton punkter, publicerades 2017, men Americanah kom ut redan 2013. Nu har Adichie visserligen bildat familj och säkert haft fokus på en massa annat än romanskrivande, men visst är det hög tid för en ny roman?!

100 böcker som format vår värld

Listor är kul, men som alltid är det svårt att ens på en lång sådan sammanfatta litteraturhistoriens viktigaste verk. Nu har BBC Arts skapat en lista med 100 böcker som format vår värld och med vår värld tycks de mena västvärlden, något som i princip alltid är fallet i vår etnocentriska värld. Det är trots detta en hyfsat varierad lista med många spännande titlar och jag gillar att böckerna delats in i olika kategorier. Jag har försökt översätta dem, men har i något fall valt att behålla den

Jag har däremot inte översatt titlarna, men väl länkat dem till sidor där du kan läsa mer om dem, såväl den här bloggen, som andra sidor (jag svor lite att jag började med det, för hjälp vilken tid det tog). Dessutom har jag självklart markerat vilka böcker jag läst och vilka författare jag läst någon annan bok av, genom att fetmarkera. En asterisk efter betyder att jag vill läsa boken.

 

Identitet

Beloved – Toni Morrison
Days Without End – Sebastian Barry
Fugitive Pieces – Anne Michaels*
Half of a Yellow Sun – Chimamanda Ngozi Adichie
Homegoing – Yaa Gyasi
Small IslandAndrea Levy*
The Bell JarSylvia Plath*
The God of Small Things – Arundhati Roy*
Things Fall Apart – Chinua Achebe
White Teeth – Zadie Smith

Kärlek, sex och romance

Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
Forever Judy Blume
Giovanni’s Room – James Baldwin
Pride and Prejudice – Jane Austen
Riders – Jilly Cooper
Their Eyes Were Watching God – Zora Neale Hurston
The Far Pavilions – M. M. Kaye*
The Forty Rules of LoveElif Shafak*
The PassionJeanette Winterson
The Slaves of Solitude – Patrick Hamilton

Äventyr

City of Bohane – Kevin Barry*
Eye of the NeedleKen Follett
For Whom the Bell TollsErnest Hemingway
His Dark Materials Trilogy – Philip Pullman
Ivanhoe – Walter Scott
Mr Standfast – John Buchan
The Big Sleep – Raymond Chandler
The Hunger Games – Suzanne Collins
The Jack Aubrey Novels – Patrick O’Brian
The Lord of the Rings Trilogy – J.R.R. Tolkien (påbörjad, ej utläst)

Liv, död och andra världar

A Game of Thrones – George R. R. Martin
Astonishing the Gods – Ben Okri
Dune – Frank Herbert
Frankenstein – Mary Shelley
Gilead – Marilynne Robinson (påbörjad, ej utläst)
The Chronicles of Narnia – C. S. Lewis
The Discworld Series – Terry Pratchett
The Earthsea Trilogy – Ursula K. Le Guin
The Sandman SeriesNeil Gaiman
The Road – Cormac McCarthy (påbörjad, ej utläst)

Politik, makt och protest

A Thousand Splendid Suns – Khaled Hosseini
Brave New World – Aldous Huxley
Home Fire – Kamila Shamsie
Lord of the Flies – William Golding
Noughts & Crosses – Malorie Blackman*
Strumpet City – James Plunkett*
The Color Purple – Alice Walker*
To Kill a Mockingbird – Harper Lee
V for Vendetta – Alan Moore*
UnlessCarol Shields

Klass och samhälle

A House for Mr BiswasV. S. Naipaul
Cannery Row John Steinbeck
Disgrace – J.M. Coetzee
Our Mutual FriendCharles Dickens
Poor Cow – Nell Dunn*
Saturday Night and Sunday Morning – Alan Sillitoe
The Lonely Passion of Judith Hearne – Brian Moore
The Prime of Miss Jean Brodie – Muriel Spark*
The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
Wide Sargasso Sea – Jean Rhys*

Coming of Age

Emily of New Moon – L. M. Montgomery
Golden Child – Claire Adam*
Oryx and CrakeMargaret Atwood*
So Long, See You Tomorrow – William Maxwell*
Swami and Friends – R. K. Narayan*
The Country Girls – Edna O’Brien
The Harry Potter series – J. K. Rowling (dock inte hela serien)
The Outsiders – S. E. Hinton
The Secret Diary of Adrian Mole, Aged 13 ¾ – Sue Townsend
The Twilight Saga – Stephenie Meyer

Familj och vänskap

A Suitable Boy – Vikram Seth
Ballet Shoes – Noel Streatfeild*
Cloudstreet – Tim Winton
Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
I Capture the Castle – Dodie Smith
Middlemarch – George Eliot
Tales of the City – Armistead Maupin
The Shipping News – E. Annie Proulx
The Tenant of Wildfell Hall – Anne Brontë
The Witches – Roald Dahl

Brottslighet och konflikt

American Tabloid James Ellroy
American War – Omar El Akkad*
Ice Candy Man – Bapsi Sidhwa*
Rebecca -Daphne du Maurier*
Regeneration – Pat Barker
The Children of MenP.D. James
The Hound of the BaskervillesArthur Conan Doyle
The Reluctant Fundamentalist – Mohsin Hamid
The Talented Mr RipleyPatricia Highsmith
The Quiet AmericanGraham Greene

Regel- och normbrytare

A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
Bartleby, the Scrivener – Herman Melville
Habibi – Craig Thompson
How to be Both Ali Smith*
OrlandoVirginia Woolf
Nights at the Circus – Angela Carter*
Nineteen Eighty-Four – George Orwell
Psmith, Journalist – P. G. Wodehouse
The Moor’s Last SighSalman Rushdie
Zami: A New Spelling of My Name – Audre Lorde*

 

Sammanlagt har jag läst 26 av titlarna på listan och dessutom böcker av ytterligare 21 författare. Tre av böckerna har jag börjat läsa, men gett upp halvvägs. Av de olästa titlarna vill jag läsa 23.

 

Photo by Glen Noble on Unsplash

O lyfter kvinnor på Internationella kvinnodagen

Nu är den här igen, den där dagen som jag varje år hoppas inte ska behövas, men som tyvärr behövs även i år och med all säkerhet många år framöver. Jag talar självklart om Internationella kvinnodagen när ingen, absolut ingen, ska säga grattis till någon enda kvinna (om hon inte fyller år då, för då ska du självklart gratulera, allt annat vore oartigt och otrevligt) men gärna lyfta positiva kvinnliga förebilder.

För mig är en förebild någon som vågar ta plats, men som inte gör det på bekostnad av andra. Som står för en sund syn på jämställdhet och inser att de väldigt trånga könsnormer som råder i samhället innebär ett förtryck för både kvinnor och män, liksom flickor och pojkar. En förebild är också någon som inser att förtryck från en grupp inte försvinner om förtrycket kommer från ett annat håll.

Foto: Infinity Studio

Nina Rung är kriminolog och genusvetare, som under många år arbetat hos polisen med sexuellt våld mot barn och unga. Rung är också föreläsare och de två senaste åren har hon föreläst för tvåorna på gymnasieskolan där jag arbetar.

Nina Rung talar om siffrorna som med all önskvärd tydlighet klargör att män står för i princip allt sexuellt våld i samhället, mot såväl kvinnor som män. Hon visar bilder som får oss att förstå att vårt samhälle är fyllt av stereotypa bilder av män och kvinnor, inte minst inom porrindustrin. Det handlar inte om att skuldbelägga alla män, men förklara att någonting måste ske när våld allt för ofta blir en del av ett förhållande. Våld har nämligen absolut ingenting med kärlek att göra.

Simone de Beauvoir lever inte längre, men hon är och förblir en förebild för mig. Jag glömmer aldrig hur berörd jag blev av förordet till Det andra könet och hur mycket hennes tankar påverkade mig och min syn på feminism och jämställdhet. “Man föds inte till kvinna, man blir det” är ett av hennes mest kända citat och att se kön som en social konstruktion var verkligen banbrytande i ordets rätta bemärkelse. Fortfarande ses kvinnan ofta som det andra könet, trots att det i år är 70 år sedan boken med samma namn kom ut.

Foto: Ulrica Zwenger

Yvonne Hirdman är en annan kvinna som format mig som feminist. När jag för första gången kom i kontakt med hennes teori om “genuskontraktet” och den dikotomi som finns mellan kvinnor och män i vardagen började jag se på världen på ett nytt sätt. Jag insåg att Hirdman hade helt rätt i att kvinnor och män befann sig i olika sfärer och att den som klev över de osynliga, men skarpa gränserna, inte gjorde det ostraffat. Som ung student blev det också väldigt tydligt för mig att feministiska teorier sällan uppskattas av äldre, manliga professorer.

 

Angela Davis var aktiv i kampen för svarta kvinnors rättigheter under 60-talet. Egentligen vet jag för lite om henne för att kunna kalla henne en personlig förebild, men en förebild är hon likafullt. Davis är nu 75 år och ett hennes mest kända citat är ett väldigt bra sådant, som säger en hel del om hur vi behöver se på kampen för jämställdhet:

“I’m no longer accepting the things I cannot change … I’m changing the things I cannot accept.”

Foto: Wani Olatunde

Chimamanda Ngozi Adichie är en favoritförfattare och även om jag inte lärt mig mer om feminismen genom att lyssna på henne, så har jag inspirerats av hennes tydlighet, frispråkighet och mod. De Chimamanda Ngozi Adichie vänder sig till med sina TED-talks och med boken We should all be feminists är inte en övertygad feminist som jag är, utan till de som behöver övertygas. Jag tror och hoppas att hon kan nå många. Det behövs röster både för de nyfrälsta och de som redan är säkra på att det är feminister de är och vågar stå för det.

 

 

Foto: Thron Ullberg

Katarina Wennstam skriver alltid om utsatta kvinnor. Den första boken jag läste av hennes var Flickan och skulden, som kom ut första gången 2003. I den visar Wennstam hur kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt behandlas i rätten och hur mycket fokus som läggs på vad de gjorde eller inte gjorde eller till och med så oviktiga saker som vad de hade på sig, snarare än vad förövarna gjorde eller inte gjorde, eller för den delen hade på sig. Boken följden av En riktig våldtäktsman, där Wennstam gjorde upp med myten om den främmande våldtäktsmannen som överfaller sina offer i en park.

Foto: Anders Hellberg

Greta Thunberg är ännu en flicka, men ändå någon jag vill lyfta. Hon är Sveriges just nu kanske vikigaste röst och vår egen Malala. Är det inte märkligt förresten hur rädda många är för Greta Thunberg? Det påminner mig lite om hur rädda talibanerna var för Malala Youzafzai och visar helt klart att det Greta Thunberg gör skakar makthavare. Jag är dessutom tämligen säker på att få kan bestämma över eller styra över denna modiga flicka och är lika säker på att hennes föräldrar tar hand om henne, medan hon tar hand om världen. Några av mina elever kom i veckan och bad om lov för att få delta i den skolstrejk för klimatet som Greta Thunberg initierat och trots att jag vet att de deltagit oavsett vad jag sagt till dem, kändes det skönt att få stötta dem och indirekt grundaren. Det finns hopp för de unga helt klart.

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Novellkalender enligt O del 14

I novellen “En privat angelägenhet” ur Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie, möter huvudpersonen Chika en kvinna när hon springer från marknaden för att undgå ett upplopp. Chika är kristen och igbo, medan den andra kvinnan är hausamuslim och de lever helt olika liv. Gömda i en övergiven affär börjar de dock prata och när de lär sig saker om varandra, lär jag mig saker om Nigeria.

Människors möten berättar en annan historia än folkgruppers. Chika läser i The Guardia om hausamuslimernas historia av våld mot icke-muslimer och hon har hört att de slaktar igbos med machete. Men här möter hon en annan kvinna, en mamma med värkande bröstvårtor, som inte vill något annat än att skapa ett bra liv för sig och sina barn. Det mänskliga perspektivet är ett viktigt sådant och Chimamanda Ngozi Adichie är synnerligen bra på att beskriva människors möten.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: