Maggie O’Farrell

Boknostalgi: Bara Alice

Bara Alice kom ut på svenska 2000 och heter i original After you’d gone och är Maggie O’Farrells debutroman. Jag köpte den av en slump då jag föll för det vackra, röda omslaget och det är jag glad över då O’Farrell varit en favorit sedan dess.

Nu var det alltså 20 år sedan jag läste boken om Alice som ska hälsa på sin familj i Skottland, men istället återvänder till London, blir överkörd av en bil och hamnar i koma. Varför hon vände tillbaka och vad som egentligen hände är vad boken utreder och just hemligheter är något som O’Farrell brukar stanna vid. Jag minns egentligen inte så mycket av bokens handling, mer än att jag fastnade för Alice berättelse och dessutom för O’Farrells sätt att berätta om henne.

En just-nu-enkät för att bringa ordning

Som alltid när läsningen spårar ur och består av allt för många påbörjade och oavslutade böcker är det dags för en just-nu-enkät.

Vid sängen: Det är minst sagt rörigt vid min säng, men längst upp i högen ligger två diktsamlingar, Ur av Agnes Lidbeck och Anteckningar av Tua Forsström.

På soffbordet: Här finns en hög Novellix som jag ska läsa inför uppsatsskrivande som borde ha påbörjats. 

I handväskan: Här ligger just nu min Storytel Reader och näst på tur på den är Svärmodern av Moa Herngren.

I öronen: Just nu lyssnar jag på musik. Mycket av den är gammal musik. Favoriter som jag lyssnat på i barndomen.

På läsplattan: Jag har ju flera läsplattor och på min Kindle är det Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn som gäller.

På jobbet:  Nu är ju jobbet mest hemma, men det jag läser för jobbet är Framgångsrik undervisning i literacy av John Hattie, Douglas Fischer och Nancy Frey.

På is: Egentligen är Red, white and royal blue av Casey McQuiston en bok som borde tilltala mig, men jag har fastnat och väntar på att den ska komma ut på svenska för att se om det funkar bättre.

Bokklubbsböcker: Bokbubblarna ses nästa gång 8/6 och tills dess ska vi ha läst Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy. Samma dag inleder vi nästa Kulturkollo läser där vi den här gången diskuterar Rolf av Malin Lindroth.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser verkligen fram emot Maggie O’Farrells Hamnet och Curtis Sittenfelds Rodham som är två av vårens mest efterlängtade böcker för min del.

3 andra böcker i min TBR-hög: Bergtagen av Camilla Sten, Goda grannar av Mattias Edvardsson och Där kräftorna sjunger av Delia Owens.

 

Hur ser din läsning ut just nu? Spretig eller samlad? Planerad eller spontan?

 

Photo by Alice Pasqual on Unsplash

 

 

Photo by Alice Pasqual on Unsplash

Vad krävs för att nomineras och sedan vinna?

Jag hittade ett gammalt inlägg på Kulturkollo om vad som krävs för att bli en pristagare av kulturella priser. Något att spinna vidare på helt klart. Som någon som alltid brukar räkna på könsfördelning och annan representation måste jag också lyfta de nominerade till Årets bok innan jag går vidare.

Kriterierna för priset är:

  • Hög språklig kvalitet
  • Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
  • Tilltala en bred läsekrets
  • Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)

I år ska böckerna dessutom ha getts ut på svenska mellan 1 maj 2019 och 30 april 2020.

De nominerade väljs ut av redaktörer på Bonniers Bokklubb och ambitionen är enligt hemsidan att “tillsammans med svenska folket hylla boken”. När de 12 nominerade titlarna är presenterade är det nämligen läsarna som röstar och vinnaren brukar därför bli en (svensk) författare med en stor medial plattform och en stor läsarskara som också är aktiva på sociala medier och är vana vid att rösta digitalt.

Årets bok har delats ut fyra gånger till två män och två kvinnor, alla svenska. Visst låter det ändå hyfsat jämlikt? När årets nominerade avslöjades i år var väl mångfalden minst sagt sådär. Av de tolv nominerade böckerna var 11 av 12 skrivna av vita kvinnor. Jag inser att en stor del av den litteratur som skulle kunna vara aktuell för priset är skriven av just kvinnor, men det är ändå lite enögt. Som om böcker värda att hylla alltid är skrivna av vita kvinnor. Ett steg framåt från de vita männen kanske. Eller så är det precis lika illa. Det hade ju varit lätt att slänga in En halv värld bort av Mike Gayle för att slå två frågor i en smäll, men den är ju utgiven av Norstedts och det är inte Bonniers Bokklubbs favoritförlag.

När det gäller de stora bokpriserna finns det annars några tydliga “regler”. Du ska vara man, från Europa, på rätt sida 50 (och med rätt menar jag att du ska ha passerat 50 med råge) och självklart ska du också vara vit. Invandrade författare räknas inte i finkulturella sammanhang om du inte är finkulturell författare som lever i exil i land i Europa, som Gao Xingjian eller så är du i princip född i Europa och skriver böcker som utspelar sig där som Kazuo Ishiguro.

Något annat som är påtagligt är att det är högstatus att skriva böcker som på något sätt anknyter till andra världskriget. Varje gång jag läser en nomineringslista letar jag efter boken som är skriven av en vit man, gärna över femtio, som handlar om andra världskriget. Där brukar jag ha hittat vinnaren. Faktum är dock att jag anar nya trender.

En trend som är tydlig är nominerade böcker som är historiska och gärna omskrivningar av klassiska verk. Vi har t.ex. Kamila Shamsie som tilldelades Women’s Prize for Fiction 2018 för sin Home Fire och The Silence of the girls av Pat Baker som nådde den korta listan för samma pris 2019 och så i år när såväl A Thousand Ships av Natalie Haynes som The Mirror and the Light av Hilary Mantel och Hamnet av Maggie O’ Farrell. Den nya tidens snobblitteratur kanske är böcker skrivna av kvinnor som handlar om en svunnen tid och kräver en rejäl dos kunskaper om såväl litteratur som historia.

Kanske är det så att Årets bok faktiskt bryter normer istället för upprätthåller dem. Möjligen har de varit ovanligt kassa på just snoppkvotering, men det kanske inte spelar så himla stor roll? Eller är det tvärtom så att alla som sitter i juryn för ett pris verkligen behöver tänka några varv till innan de redovisar sin lista med nominerade? Det var tröttsamt att höra att det är kvalitet, inte kön eller ursprung, som har betydelse när alla stora priser gick till vita män från väst och det är ärligt talat lika tröttsamt även om det nu handlar om kvinnor. Vi behöver bredden och jag kan tycka att det är mer renhårigt att som Women’s Prize for Fiction eller Comedy Women in Print Prize eller för den delen Svenska Deckarakademins pris för bästa deckare tydligt göra klart vad målgruppen är än att låtsas att vem som helst kan bli nominerad.

Samtidigt kan jag inte hjälpa att det skaver lite när priser inte alls ser till mångfalden bland sina nominerade. Jag återkommer ofta till Chimamanda Ngozi Adichies TED-talk med titeln The Danger of a single story, där hon talar om vikten av att vi får ta del av olika sorters berättelser från olika platser och situationer. Det behöver inte handla om att alla priser måste ha nominerade från jordens alla hörn, men någon form av bredd gällande de författare och de böcker som nomineras behöver det ändå vara. Det håller inte att hävda att det helt enkelt handlar om att de bästa blivit nominerade, för vi vet alla att ett urval inte sker i ett vakuum och att det går att tänka några varv till innan en lista utan någon som helst mångfald presenteras.

 

 

Photo by Kaboompics .com from Pexels

 

The Women’s Prize for Fictions korta lista 2020

Det är prisernas och nomineringslistornas tid nu och igår avslöjades vilka titlar som fick ta plats på årets korta lista för ett av mina favoritpris Women’s Prize for Fiction. Just i år verkar de historiska böckerna stå i centrum och det gör mig kanske lite tveksam, men flera av böckerna vill jag verkligen läsa. Eftersom tanken är att jag någon gång ska läsa alla vinnarböcker (eller i alla fall någon bok av de prisade författarna) i utmaningen #Readingwomen hoppas jag på en lockande vinnare. Men först den korta listan.

De sex titlarna på årets short list är:

Dominicana av Angie Cruz

Dominicana är Angie Cruzs tredje roman som handlar om Ana Canción som längtar bort från Dominikanska republiken. Hon gifter sig därför med den dubbelt så gamle Juan Riuz och får chansen till ett nytt liv i New York. Äktenskapet är från början ganska misslyckat, men Juans yngre bror César övertalar Ana att stanna trots allt.

En otroligt viktig historia, menar juryn och lyfter också att den berättas på ett annorlunda och skickligt sätt. Det här är utan tvekan en bok jag vill läsa.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo

Girl, Woman, Other tilldelades Bookerpriset 2019 och det är knappast överraskande att den återfinns även bland de nominerade till Women’s Prize for Fiction och inte heller att den finns med även då ett gäng titlar rensats bort. Boken består av berättelser om tolv människor i olika tider och på olika platser. Det de har gemensamt är att Storbritannien är deras hem och boken sägs ge en helt ny bild av landet. Så här beskrivs den: “This is Britain as you’ve never seen it. This is Britain as it has never been told.” En spännande idé, men jag är (självklart) lite rädd för att det blir mer en novellsamling än en roman.

A Thousand Ships av Natalie Haynes

Att göra om historiska romaner eller historiska händelser och låta andra än de manliga hjältarna berätta är en tydlig trend. I A Thousand Ships av Natalie Haynes är det kvinnorna som ger sin bild av det Trojanska kriget och även om det egentligen inte är en typ av bok som lockar mig kan jag förstå att den nominerats. Jag var tämligen säker på att den skulle ta sig till den korta listan, men är tveksam till om jag kommer att läsa den om den inte vinner (för vinnarna ska jag ju läs är det tänkt).

The Mirror and the Light av Hilary Mantel

The Mirror and the Light är den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell. Jag har inte läst någon av böckerna, men väldigt många har läst och älskat. Då ingen av de två andra böckerna vunnit Women’s Prize for Fiction är det inte otroligt att det är Mantels år i år. Vinner hon vet jag i alla fall vad mitt sommarprojekt blir.

Hamnet av Maggie O’ Farrell

Hamnet är Maggie O’Farrells berättelse om ett par tvillingar från Stratford-Upon-Avon. Året är 1596 och deras föräldrar är inte hemma. När systern blir sjuk försöker brodern Hamnet att finna hjälp. Pojken, som är son till en dramatiker, är nu bortglömd, men hans namn gav namn åt en mycket känd pjäs. Det låter som att O’Farrells bok balanserar mellan fantasi och verklighet och eftersom hon är en stor favorit vill jag självklart läsa. Riktigt roligt att hon återfinns på den korta listan!

Weather av Jenny Offill

Jenny Offill har tidigare skrivit Dept. of Speculation som gavs ut på svenska med titeln Avd. för grubblerier. Nya boken Weather handlar om bibliotekarien Lizzie Benson, vars liv har handlat mycket om att vårda sin mor och sin bror. Nu mår de lite bättre och när Lizzies mentor Sylvia Liller erbjuder henne att vara en del av hennes kända podd Hell and High Water tar hennes liv en ny vändning. Det här låter som en riktigt annorlunda bok och den lockar till läsning.

Sexton böcker nomineras till Women’s Prize for Fiction

Women’s Prize for Fiction delas i år ut för 25:e gången och startades från början som en protest emot att nästan alla böcker som nominerades till de stora litterära priserna var män. Kanske var droppen att alla titlar på Man Booker Prizes korta lista 1991 var män och att ingen direkt reflekterade över det, men att bara kvinnor kan nomineras till Women’s Prize for Fiction har varit långt ifrån okontroversiellt.

Kravet för att nomineras är att du är en kvinna som skrivit en bok som kommit ut på engelska i Storbritannien under året. Bokens originalspråk behöver däremot inte vara engelska och det finns inte heller något krav på att författaren har någon specifik nationalitet.

Årets långa lista för Women’s Prize for Fiction publicerades igår och jag har gått igen de sexton titlarna:

Djinn Patrol on the Purple Line av Deepa Anappara

Djinn Patrol on the Purple Line handlar om den nioåriga Jai och är Deepa Anapparas debut. Hon är uppvuxen i Kerala i södra Indien och det är också där boken utspelar sig. Huvudpersonen Jais klasskamrat försvinner och tillsammans med sina vänner Pari och Faiz bestämmer han sig för att ge sig ut på jakt. Senare i mars ges Längs den lila linjen ut på Polaris Bokförlag.

Fleishman is in Trouble av Taffy Brodesser-Akner

Fleishman is in Trouble är journalisten Taffy Brodesser-Akners debut och den har redan fått stor uppmärksamhet. Boken handlar om nyskilde Toby Fleichman som ser fram emot ett liv där han endast har sina barn på helgerna och i övrigt kan dejta järnet. När hans ex-fru Rachel försvinner blir hans liv en aning mer komplicerat.

Queenie av Candice Carty-Williams

Candice Carty-Williams är ännu en nominerad debutant och faktiskt ännu en journalist. Queenie handlar om Queenie Jenkins, en ung kvinna som bor i London och försöker överleva det helvete som kallas Tinder. Jag har läst flera böcker det senaste om destruktiva dejtingupplevelser, men blir ändå sugen på att lära känna Queenie.

Queenie gavs ut på svenska i februari av Albert Bonniers Förlag.

Dominicana av Angie Cruz

Dominicana är Angie Cruzs tredje roman som handlar om Ana Canción som längtar bort från Dominikanska republiken. Hon gifter sig därför med den dubbelt så gamle Juan Riuz och får chansen till ett nytt liv i New York. Äktenskapet är från början ganska misslyckat, men Juans yngre bror César övertalar Ana att stanna trots allt.

Actress av Anne Enright

Anne Enright är en välkänd författare från Irland som både nominerats till och vunnit en rad litterära priset. Senaste boken Actress handlar om en känd irländsk skådespelare och historien berättas av hennes dotter Norah. Norah inser att hennes mor döljer en del hemligheter, vilket påverkar bilden av henne. Ett koncept som låter riktigt spännande. Anne Enrights bok Den gröna vägen gavs ut 2016 av Brombergs förlag. Trots att jag egentligen tyckte om den lämnade jag den halvläst. Nu blir jag sugen på att ge Enright en ny chans.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo

Girl, Woman, Other tilldelades Bookerpriset 2019 och det är knappast överraskande att den återfinns även bland de nominerade till Women’s Prize for Fiction. Boken består av berättelser om tolv människor i olika tider och på olika platser. Det de har gemensamt är att Storbritannien är deras hem och boken sägs ge en helt ny bild av landet. Så här beskrivs den: “This is Britain as you’ve never seen it. This is Britain as it has never been told.”

Nightingale Point av Luan Goldie

Luan Goldie har tidigare tilldelats The Costa Short Story Award, men Nightingale Point är hennes debutroman. Den utspelar sig i Nightingale Point, ett bostadsområde där vi får följa några karaktärer under en lördag 1996 när något avgörande händer. Jag har hittat många lovord om boken, men få beskrivningar av innehållet. Ändå lockar den och Goldies roman råkade flyga in i min Kindle.

A Thousand Ships av Natalie Haynes

Att göra om historiska romaner eller historiska händelser och låta andra än de manliga hjältarna berätta är en tydlig trend. I A Thousand Ships av Natalie Haynes är det kvinnorna som ger sin bild av det Trojanska kriget och även om det egentligen inte är en typ av bok som lockar mig kan jag förstå att den nominerats. Jag är också ganska säker på att den tar sig vidare till den korta listan.

How We Disappeared av Jing-Jing Lee

How We Disappeared av Jing-Jing Lee, född och uppvuxen i Singapore, utspelar sig i hennes hemland 1942 när de japanska trupperna anfaller och helt förstör en liten by och lämnar endast tre invånare levande. Boken utspelar sig i två olika tidsplan och vi får dels följa den sjuttonåriga Wang Di, en av de överlevande  och den tolvårige Kevin som är 2000 försöker ta reda på sanningen om vad som egentligen hände. Det här låter som en riktig Linda-bok.

The Most Fun We Ever Had by Claire Lombardo

Claire Lombardos debutbok The Most Fun We Ever Had beskrivs som Jonathan Franzéns och Anne Tylers litterära kärleksbarn. Berättelsen om de fyra systrarna Sorenson utspelar sig i två tider och beskriver en familj i förändring. Lombardo kallas för “en ny stark röst” och lovorden för hennes debut är många och översvallande.

The Mirror and the Light av Hilary Mantel

The Mirror and the Light är den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell. Jag har inte läst någon av böckerna, men väldigt många har läst och älskat. Då ingen av de två andra böckerna vunnit Women’s Prize for Fiction är det inte otroligt att det är Mantels år i år.

Girl av Edna O’ Brien

Girl av Edna O´Brien är en ny bok av en gammal författare. O’Brien debuterade redan 1960 med boken Country Girls, som jag läste 1993 då jag studerade engelska i Brighton. Girl är berättelsen om en ung nigeriansk flicka som kidnappas av Boko Haram och gifts bort mot sin vilja. Senare lyckas hon fly tillsammans med sin dotter och frågan är om det går att leva ett normalt liv när man sett det värsta.

Hamnet av Maggie O’ Farrell

Hamnet är Maggie O’Farrells berättelse om ett par tvillingar från Stratford-Upon-Avon. Året är 1596 och deras föräldrar är inte hemma. När systern blir sjuk försöker brodern Hamnet att finna hjälp. Pojken, som är son till en dramatiker, är nu bortglömd, men hans namn gav namn åt en mycket känd pjäs. Det låter som att O’Farrells bok balanserar mellan fantasi och verklighet och eftersom hon är en stor favorit vill jag självklart läsa.

Weather av Jenny Offill

Jenny Offill har tidigare skrivit Dept. of Speculation som gavs ut på svenska med titeln Avd. för grubblerier. Nya boken Weather handlar om bibliotekarien Lizzie Benson, vars liv har handlat mycket om att vårda sin mor och sin bror. Nu mår de lite bättre och när Lizzies mentor Sylvia Liller erbjuder henne att vara en del av hennes kända podd Hell and High Water tar hennes liv en ny vändning.

The Dutch House av Ann Patchett

The Dutch House är Ann Patchetts åttonde roman och handlar om syskonen Maeve and Danny Conroy som växer upp i the Dutch House, utanför Philadelphia. Ett hus som för alltid har en speciell plats i deras hjärtan och den som de anser är anledningen till att de förlorade huset är självklart att betrakta som fiende.

Ann Patchett tilldelades Women’s Prize for Fiction 2002, då priset hette Orange Prize for Fiction efter sin huvudsponsor. Boken hon vann med heter Bel Canto och handlar om ett gisslandrama i ett okänt land.

Red at the Bone av Jacqueline Woodson

Red at the Bone är en bok skriven för unga läsare och det är därför extra roligt att den nominerats till Women’s Prize for Fiction. Boken handlar om en oplanerad tonårsgraviditet och hur den påverkar flera generationer. Jag har bara läst Brown Girl Dreaming av Jacqueline Woodson och vill gärna läsa mer. I mars kommer Närmar du dig mjukt (If you come softly) från 2010 på svenska och jag utgår ifrån att Natur & Kultur även kommer att ge ut Red at the Bone.

 

Totalt sexton nominerade titlar alltså och många av dem lockar till läsning. Missa inte heller läsutmaningen “ReadingWomen som går ut på att läsa de 25 vinnarböckerna under 2020. Vilken titel som blir den 25:e får vi veta den tredje juni i år och dessförinnan publiceras en kort lista 22:e april.

 

Sammanställning av Århundradets kalender

I december har jag delat några kulturella höjdpunkter från de två decennier som gått av detta det 21:a århundradet. Många böcker, men också filmer, tv-serier och låtar som ligger mig varmt om hjärtat. Självklart har mycket bra fått väljas bort, men jag är ändå nöjd med mitt urval och önskar er trevlig läsning så här på juldagen.

1 december Ett litet liv av Hanya Yanagihara

2 december Gilmore Girls

3 december Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

4 december Black Swan

5 december Busters öron av Maria Ernestam

6 december Chasing Pavement med Adele

7 december Fortfarande Alice av Lisa Genova

8 december The Good Wife

9 december Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

10 december Never let me go av Kazuo Ishiguro

11 december Be Mine! med Robyn

12 december Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid

13 december Ett rum i våra hjärtan

14 december Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

15 december Six feet under

16 december Fuck you med Lily Allen

17 december Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell

18 december En oväntad vänskap

19 december Grey’s Anatomy

20 december Memorys bok av Petina Gappah

21 december Amélie från Montmartre

22 december Vitsvit av Athena Farrokhzad

23 december Paradisträdgården av Amy Waldman

24 december Håll ut med Bo Kaspers Orkester

 

Saknar du någon bok kan det vara så att jag skrivit om just den under tidigare julkalendrar. Du hittar dem här. Annan kultur kan ha tagits upp bland de kulturella minnen jag skrev om i somras. Dem hittar du här.

Århundradets kalender del 17

En av mina absoluta favoritförfattare är Maggie O’Farrell som jag nästan fick träffa under Bokmässan 2018. Vi hade bestämt en bokcirkel i förlaget Sekwas monter och hon skulle vara där. Tyvärr blev dottern sjuk och O’Farrell var tvungen att ställa in sin medverkan på Bokmässan, men med tanke på boken vi skulle samtala om förstod vi alla hennes val. Sista meningarna i boken fanns färskt i vårt minne. Istället fanns hon med på länk och det blev ett fint samtal trots allt.

Det var den självbiografiska boken Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden som vi samtalade om och det är verkligen en annorlunda självbiografi. Dels handlar det om formen. Maggie O’Farrell berättar om sitt liv genom 17 nära möten med döden (vilken gör den självskriven i dagens lucka) och det gör att vi slipper den tråkiga form självbiografier ofta har, när de börjar med barndomen och jobbar sig framåt på ett inte sällan träigt och tråkigt sätt. O’Farrell har istället valt ett annorlunda sätt att berätta om livet och påminna oss om att döden faktiskt ständigt är närvarande. Dessutom gör hon detta utan att skriva en svart och hopplös bok. Tala om skickligt. Det är också hennes fantastiska språk som bidrar till en så glimrande och fantastisk läsupplevelse.

Så här skrev jag om boken då jag läste den:

O’Farrell har skrivit en självbiografi som är allt självbiografier sällan, faktiskt i princip aldrig, är. Den har en genomtänkt form, en lagom balans mellan det personliga och det allmänmänskliga, ett skönlitterärt och vackert språk och en intressant huvudperson med intressanta saker att berätta.

 

Lördagsplaner på Bokmässan

Lördag är en megakrockdag deluxe på årets Bokmässa. Vissa tider är det en handfull seminarier jag vill gå på samtidigt och det är självklart helt omöjligt.

Dagen inleds tidigt med en frukost för årets Bookfluencers (vet inte om jag riktigt gillar ordet) där jag har fått en möjlighet att vara med. Det blir trevligt!

10.00 Anders Hansen – I huvudet på en skärmmänniska

11.00 Från suffragetterna till metoo med bland andra Helen Pankhurst.

12.00 är det alldeles för mycket jag vill se, men landar nog ändå i att det är seminariet USA, Trump och kvinnorna som jag kommer att gå på, men Italienska familjeband lockar också väldigt mycket.

13.00 är det dags för megakrock igen och här väljer jag troligen att se Gemma Hartley, men jag skulle också vilja gå på Humor vid avgrundens namn med bland andra Jonas Karlsson och Erlend Loe, Skrivandets drivkrafter med Maggie O’Farrell och Max Porter, När gammalt möter nytt med bland andra Auður Ava Ólafsdóttir och Elin Olofsson och Det hårda livet i London med bland andra Caitlin Moran. Alternativa tider för Gemma Harley 11.30 på söndagen, kanske väljer jag det och ser O’Farrell och Porter istället?! Ett svettigt val!

14.00 finns också flera seminarier att välja mellan och jag väger mellan Vad kan männen göra?, Siri Hustvedt – En resa i det förflutna och Psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen.

15.00 vill jag se både Han Kang och Caitlin Moran. Jag hoppas ha hunnit se någon av dem tidigare under mässan för att göra valet enklare just den här tiden. Om inte vinner Moran, för trots att jag sett henne förut är hon omöjlig att tröttna på.

16.00 väljer jag Karismans kraft.

 

Mat kommer att bli en svår utmaning att få i sig den här mässan helt klart. Det lutar åt fasta. Kan soppa, smoothies och bubbel vara en väg att gå?

100 bra böcker från 2000-talet enligt O

I torsdags publicerade jag en lista med böcker som en grupp amerikanska kritiker ansåg vara århundradets bästa hittills. Den enda nordiska titel som tog sig in på listan var Knausgårds Min kamp, som jag rent objektivt kan förstå är stor litteratur, men som jag aldrig haft någon önskan att läsa.

Självklart måste jag göra en egen lista, en som med all säkerhet blir ännu mer subjektiv än den som Vulture Magazine tog fram. Mitt läsande styr mitt urval och jag har valt att bara ta med böcker jag läst. Vissa skulle kunna ses som objektivt bra, om litteraturpriser och/eller popularitet gör en bok bra. Min lista har dessutom en rätt rutten könsbalans, till kvinnornas fördel och jag är inte så himla bättre på att undvika det etnocentriska än Vulture Magazines grupp. Det är helt enkelt en samling böcker som jag tycker om. Jag har inte placerat böckerna i ordning, det vore alldeles för svårt.

På Vultures lista samlas skönlitteratur i olika former med sakprosa. På min finns nästan bara skönlitteratur, men några självbiografier och biografier har fått slinka med. Några titlar har min lista gemensamt med originallistan. Jag börjar med dem. Andra finns med på min Topp 100 som reviderades i somras. Vissa finns inte med på någon lista, men är ändå väldigt bra. Vissa kanske var fantastiska när de kom, för att de var så annorlunda då, men har nu fallit lite i glömska. Andra kommer alltid att vara fantastiska.

Här finns i alla fall 100 bra böcker från 2000-talet enligt O:

  1. Never let me go, Kazuo Ishiguro, 2005
  2. Neapelkvartetten, Elena Ferrante, 2011-2015
  3. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth, 2004
  4. Billy Lynn’s long halftime walk, Ben Fountain, 2012
  5. Sju årPeter Stamm, 2010
  6. The hate u give, Angie Thomas, 2017
  7. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka, 2002
  8. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid, 2007
  9. Ghana must go, Taiye Selasi, 2014
  10. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides, 2001
  11. Stål, Silvia Avallone, 2010
  12. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz, 2004
  13. Flickan och skulden, Katarina Wennstam, 2002
  14. Vi är alla helt utom oss, Karen Joy Fowler, 2013
  15. Den drunknadeTherese Bohman, 2010
  16. Presidentens hustru, Curtis Sittenfeld, 2008
  17. Jag ger dig solen, Jandy Nelson, 2014
  18. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas, 2002
  19. Den vita staden, Karolina Ramqvist, 2015
  20. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson, 2014
  21. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg, 2014
  22. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, 2015
  23. Memorys bok, Petina Gappah, 2015
  24. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson, 2009
  25. Vitsvit, Athena Farrokhzad, 2013
  26. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru, 2003
  27. Jag, En, David Levithan, 2012
  28. Mississippi, Hillary Jordan, 2008
  29. Frälsningsarmén, Abdellah Taia, 2006
  30. Vända hem, Yaa Gyasi, 2016
  31. Prins Charles känsla, Liv Strömquist, 2010
  32. Efter attentatet, Yasmina Khadra, 2006
  33. Paradisträdgården, Amy Waldman, 2011
  34. Busters öron, Maria Ernestam, 2006
  35. Tillsammans är man mindre ensam, Anna Gavalda, 2004
  36. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro, 2001
  37. Varför vara lycklig när du kan vara normal?, Jeanette Winterson, 2013
  38. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie, 2006
  39. Vi, Kim Thùy, 2001
  40. Wylding HallElizabeth Hand, 2015
  41. Igelkottens elegans, Muriel Barbery, 2009
  42. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui, 2010
  43. Sharp Objects, Gillian Flynn, 2006
  44. No och jag, Delphine de Vigan, 2009
  45. Ett litet liv, Hanya Yanagihara, 2015
  46. Fortfarande Alice, Lisa Genova, 2007
  47. Allt som återstår, Elin Boardy, 2012
  48. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò, 2017
  49. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson, 2009
  50. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole, 2007
  51. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt, 2016
  52. Pojkarna, Jessica Schiefauer, 2011
  53. Svalornas lek, Zeina Abirached, 2010
  54. Morgon i Jenin, Susan Abulhawa, 2006
  55. Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist, 2004
  56. Svinalängorna, Susanna Alakoski, 2012
  57. En man som heter Ove, Fredrik Backman, 2012
  58. En bön för de stulna, Jennifer Clement, 2012
  59. Att föda ett barn, Kristina Sandberg, 2010
  60. Hausfrau, Jill Alexander Essbaum, 2015
  61. Torka aldrig tårar utan handskar, Jonas Gardell, 2012-2013,  (hela trilogin)
  62. Asfaltsänglar, Johanna Holmström, 2013
  63. Vad jag älskade, Siri Hustvedt, 2004
  64. En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, Diana Janse, 2010
  65. Hey Princess, Mats Jonsson, 2011
  66. Kärlekens historia, Nicole Krauss, 2005
  67. Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, Eli Levén, 2010
  68. Vi ses på Place de la Sorbonne, Justine Lévy, 2011
  69. Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm, 2012
  70. Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis, 2015
  71. How to be a woman, Caitlin Moran, 2011
  72. En gåtfull vänskap, Yoko Ogawa, 2003
  73. Väldigt sällan fin, Sami Said, 2012
  74. Persepolis, Marjane Satrapi, 2000
  75. Jag är allt du drömt, Ali Smith, 2006
  76. Niceville, Kathryn Stockett, 2009
  77. Berättelser från yttre förortenShaun Tan, 2012
  78. En dag ska jag skriva om den här platsen, Binyawanga Wainaina, 2015
  79. När gud var en kanin, Sarah Winman, 2011
  80. Och i Wienerwald står träden kvar, Elisabeth Åsbrink, 2011
  81. Tretton skäl varför, Jay Asher, 2007
  82. Människoätande människor i Märsta, Aase Berg, 2009
  83. Engelsforstrilogin, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, 2011-2013
  84. Hägring 38, Kjell Westö, 2013
  85. Mig äger ingen, Åsa Linderborg, 2007
  86. Berlinerpopplar, Anne B Ragde, 2004
  87. Mocka, Tatiana de Rosnay, 2017
  88. Tusen strålande solar, Khaled Hosseini, 2007
  89. Du försvinner, Christian Jungersen, 2014
  90. Det eviga folket är inte rädda, Shani Boianjiu, 2013
  91. Tigern i Galina, Téa Obreht, 2009
  92. En ny tid , Ida Jessen, 2015
  93. Stopptid, Juli Zeh, 2014
  94. Gryningsfeber, Péter Gárdos, 2010
  95. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian, Sherman Alexie, 2007
  96. Litet land, Gaël Faye, 2016
  97. Comedy Queen, Jenny Jägerfeld, 2018
  98. Brun flicka drömmer, Jacqueline Woodson, 2014
  99. Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell, 2017
  100. Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, 2014

 

Vilka böcker skulle återfinnas på din lista? Har vi några favoriter vi delar? Är det några böcker du älskar som saknas på listan?

 

Photo by Aaron Burden on Unsplash

Ett hjärtslag från döden

Året var 2000. Vi var på väg i buss från Hanoi till Sa Pa i norra Vietnam. Den smala vägen slingrade sig högre och högre upp mot bergen där vi skulle vandra under några dagar. Så fick bussen möte av en jeep fylld av militärer. Bilen körde mitt i vägen och saktade inte ner. Busschauffören hade inget val, utan var tvungen att köra bussen ner i diket. Hade vi varit på väg åt andra hållet skulle vi kanske ha rasat ner för berget istället och det ödet hade bilen vi mötte också kunnat gå till mötes.

En kvinna bröt benet, några av oss fick blåmärken, men vi klarade oss oväntat bra. Under några timmar var vi fast i en liten by, där jag hade långa samtal med en äldre kvinna. Hon pratade vietnamesiska, jag pratade svenska och det gick alldeles utmärkt. Jag tog ett foto på henne, ett försök och jag lyckades fånga henne perfekt. Länge hängde hon i vårt vardagsrum.

Det är nog det närmaste jag varit döden.

Ett hjärtslag från döden är Maggie O’Farrells ovanliga självbiografi som beskriver 17 tillfällen då hon sett döden i vitögat. Varje kapitel har fått namn efter kroppsdelarna som drabbades. Mitt minne ovan hade fått titeln “Rumpan”, vilket kanske inte hade varit så poetiskt. Maggie O’Farrell är mer poetisk än så. Mycket mer poetisk.

Det börjar med “Hals” och en händelse 1990 när författaren var på vandring och klarade sig från något som istället drabbade någon annan. Vi får sedan lära känna Maggie O’Farrell genom fler traumatiska händelser, som alla självklart har påverkat hennes liv. Fram och tillbaka i livet läggs pusselbit efter pusselbit i ett liv där kroppen och dess begränsningar har stor betydelse.

Ett hjärtslag från döden är en av de absolut bästa, självbiografiska böcker jag läst. O’Farrell har en ovanlig idé, som funkar väldigt bra och hennes språk är helt fantastiskt. Det här är en bok i klass med Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när man kan vara normal? och det är ett väldigt gott betyg.

O’Farrell har skrivit en självbiografi som är allt självbiografier sällan, faktiskt i princip aldrig, är. Den har en genomtänkt form, en lagom balans mellan det personliga och det allmänmänskliga, ett skönlitterärt och vackert språk och en intressant huvudperson med intressanta saker att berätta.

I lördags skulle vi ha träffat Maggie O’Farrell och cirklat om den här fantastiska boken. Då hennes dotter är sjuk blev det tyvärr inte så. Självklart stannar en mamma hos sin dotter. Ni som läser boken kommer definitivt förstå att det här är extra viktigt.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: