August Strindberg

Den felaktiga litteraturhistorien

Jag fick ett pressmeddelande från Göteborgs Universitet som passade perfekt in i det projekt i litteraturhistoria som jag är mitt inne i just nu med mina gymnasietvåor och som dessutom passade lika fint in i den skeva litteraturhistoria som jag i min undervisning brukar lyfta och ifrågasätta. När jag läste litteraturvetenskap på samma universitet i mitten av 90-talet fanns det väldigt få kvinnor på litteraturlistorna. Författare som Elin Wägner, Emilie Flygare-Carlén och Victoria Benedictsson, som nu fått någon slags upprättelse, existerade inte alls och Selma Lagerlöf avfärdades som en sagotant.

I pressmeddelandet berättas om hur författare som Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén översattes och spreds utanför Sveriges gränser i tio gånger högre utsträckning än Carl Jonas Love Almqvist. Ändå är det den senare som lyfts fram i litteraturhistorien som formulerats av män. Urvalet som har gjorts är med andra ord baserat på kön snarare än inflytande och kanske också kvalitet. Att istället lyfta kvinnliga författare är alltså inte en fråga om att kvotera in, utan att rätta till det felaktiga urval som tidigare gjorts.

Fem forskare vid Göteborgs universitet har under fem års tid tittat på fem författarskap: Julia Nyberg, Fredrika Bremer, Emilie Flygare-Carlén, Anne Charlotte Leffler och Selma Lagerlöf, och kan nu ge en ny och mer heltäckande bild av dåtidens svenska litterära export. De har kommit fram till att de var bra mycket mer framgångsrika än vad som tidigare gjorts gällande. När de reste runt i världen följdes de av media och de var så framgångsrika att de ibland fick agera draghjälp när manliga kolleger skulle lanseras utomlands.

Enligt professor Yvonne Leffler lanserades Strindberg på tjeckiska med hjälp av Emilie Flygare-Carlén. Smaka på det. Giganten Strindberg fick draghjälp av en kvinnlig författare som senare knappt nämnts i litteraturvetenskapliga sammanhang då de efter det moderna genombrottet runt sekelskiftet 1900 började ses som omoderna och därmed “skuffades undan”. Enligt Leffler var de “för populära, för produktiva, och så var de kvinnor. Därmed stämplades de som gammelmodiga”. Istället ersattes de av en ny generation män. Är det inte fascinerande vilken skev världsbild vi matats med och dessutom accepterat. Ett gammalt urval kan ändras, men allt för ofta reproduceras det istället.

Jag ska villigt erkänna att min kunskap om klassiker formats av den litteraturvetenskap som jag studerat där urvalet gjorts av män och därför oftast handlat om män. För mina elever brukar jag i alla fall lyfta fram Selma Lagerlöf som är en av våra största författare, vars texter dessutom är väldigt relevanta än idag. Läs gärna om det läsprojekt jag genomför för tredje gången just nu. Den här gången med fler noveller som komplement.

 

Bilden föreställer ett bokstöd med Fredrika Bremer. De finns att köpa här.

 

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Novellkalender enligt O del 1

Jag tänkte i ett svagt ögonblick köpa en novellkalender, men hejdade mig då jag insåg att jag har väldigt många olästa noveller här hemma, både i singelformat och i diverse novellsamlingar. Det är en anledning till att jag fram till jul bjuder på en egenkomponerad novellkalender, med gamla och nya favoriter.

Idag vill jag lyfta fram en gammal klassiker, som de flesta har läst och som jag ibland kan känna mig väldigt trött på. Samtidigt är det en helt briljant novell. Jag talar om “Ett halvt ark papper” av August Strindberg, som utgavs första gången 1903 som en del av samlingen Sagor.

I den korta novellen får vi möta en änkeman som mist både fru och barn. Genom telefonnummer berättas vad som hänt och trots få ord och en nästan total avsaknad av person- och miljöbeskrivningar, ges läsaren en berättelse som berör med hålrum som är lätta att fylla ut.

Lite påminner Strindbergs text om den superkorta sex-ords-novellen som lyder “For sale: baby shoes, never worn.” som ibland tillskrivs Ernest Hemingway, men mycket troligt är skriven av någon helt annan. Ibland behövs inte mer för att skapa en historia som berör.

En klassisk veckoutmaning

Den här veckan kör vi igång med höstens temaveckor och det med en klassikervecka. I veckoutmaningen uppmanas vi att berätta om klassiker vi älskar och hatar. Böcker, filmer, konst, musik. Flipp eller flopp?

De klassiker som betytt kanske mest för mig är Stadböckerna av Per Anders Fogelström, som jag läst en miljard gånger, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som jag absolut älskar och har läst både som ung och äldre (kommer säkert att läsa om den även när jag blir gammal) och en rad ungdomsklassiker (eller kanske snarare flickklassiker) som serierna om Anne och Emily av L M Montgomery, Laura Ingalls Wilders självbiografiska serie och böckerna om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Det de har gemensamt är att jag läst dem av egen fri vilja.

Däremot höll jag på att dö av tristess när jag tvingades läsa Röda rummet alldeles för ung och Mor Courage till en mastig dramatiktenta. Eller, den läste jag förresten inte ut. Inte kul när tentan visade sig fokusera en hel del på just den av alla möjliga pjäser jag plöjde. Om jag gillade någon av dem? Absolut! Jag älskade till exempel Ett drömspel (Strindbergs pjäser är så mycket bättre än hans romaner) och Lång dags färd mot natt, för att inte tala om En uppstoppad hund, men den uruppfördes 1986 och är nog ändå för ny för att kallas klassiker.

Frågan är hur gammal en klassiker ska vara egentligen. När mina elever väljer klassiker att läsa brukar jag sätta 1950 som någon slags gräns. Detta för att modernismen avslutas ungefär då och går över i en mycket flummig post-modernism.

Filmer då?

1995 hade Cinemateket på Draken i Göteborg ett program med de bästa filmerna genom tiderna med anledning av att det var 100 år sedan bröderna Lumière visade sin första film. Då såg jag bland annat Casablanca (1942), Citizen Kane (1941), Yojimbo livvakten (1961) och Persona (1966). Välgjorda klassiker som jag tyckte höll, även om Citizen Kane kanske inte var så banbrytande som utlovats.

Annars har jag sett väldigt lite klassisk film. Mitt filmintresse är inte jättestort och jag har fler favoriter på Fannys lista med samtida filmklassiker än bland de riktigt gamla klassikerna.

Photo by Kristina Tamašauskaitė on Unsplash

 

Topp 100 enligt O 2018

Jag gjorde en 100-i-topp 2010 och 2013 och nu tyckte jag att det var dags att uppdatera den. Alltid intressant, då vissa böcker jag vet att jag älskat nu finns så långt bak i minnet att jag knappt kommer ihåg mer än känslan av dem. Jag låter de gamla listorna vara kvar, men har utgått från listan från 2013 när jag gjort den nya topplistan. Vissa gamla favoriter har fått ge plats år nyare älsklingar, medan andra finns kvar. Målet är också att många olika genrer ska vara representerade, men max en bok per författare. Titlarna är på det språk jag läst boken på och de böcker jag skrivit om på bloggen är länkade till respektive inlägg.

  1. Blindheten, José Saramago
  2. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka
  3. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid
  4. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
  5. Ghana must go, Taiye Selasi
  6. Att levaYu Hua
  7. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
  8. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides
  9. Medan mörkret faller, Anna Lihammer
  10. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz
  11. Lång dags färd mot natt, Eugene O´Neill
  12. Förtöjningar, Per Wästberg
  13. Stål, Silvia Avallone
  14. The Barrytown Trilogy, Roddy Doyle
  15. Flickan och skulden , Katarina Wennstam
  16. We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler
  17. Den drunknadeTherese Bohman
  18.  American Wife, Curtis Sittenfeld
  19. Porträtt av ett äktenskap, Pearl S Buck
  20. Gyllene år, Laura Ingalls Wilder
  21. Emily gör sitt val, L M Montgomery
  22. Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
  23. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
  24. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks, E. Lockart
  25. Den vita staden, Karolina Ramqvist
  26. Lucca, Jens Christian Grøndahl
  27. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas
  28.  Mio min Mio, Astrid Lindgren
  29. Bara Alice, Maggie O´Farrell
  30. Hejdå ha det så bra, Kristina Lugn
  31. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  32.  Stendagböcker, Carol Shields
  33. Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson
  34. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg
  35. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
  36. Man and boy, Tony Parsons
  37. Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire
  38. Memorys bok, Petina Gappah
  39. Vitsvit, Athena Farrokhzad
  40. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson
  41. Onåd, J. M. Coetzee
  42. Kärlek het som chili, Laura Esquivel
  43. Låt tistlarna brinna, Yasar Kemal
  44. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru
  45. På stranden, Nevil Shute
  46. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth
  47. Jag, En, David Levithan
  48. Mississippi, Hillary Jordan
  49. Blonde, Joyce Carol Oates
  50. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Bodil Malmsten
  51. All the bright places, Jennifer Niven
  52. Frälsningsarmén, Abdellah Taia
  53. Andarnas hus, Isabel Allende
  54. Vända hem, Yaa Gyasi
  55. Prins Charles känsla, Liv Strömquist
  56. Efter attentatet, Yasmina Khadra
  57. Paradisträdgården, Amy Waldman
  58. Busters öron, Maria Ernestam
  59. Jag älskade honom, Anna Gavalda
  60. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro
  61. Den hemliga historien, Donna Tartt
  62. Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall
  63. Tidsklyftan, Jeanette Winterson
  64. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie
  65. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
  66. Musselstranden, Marie Hermansson
  67. The Awakening, Kate Chopin
  68. Vi, Kim Thùy
  69. Trollvinter, Tove Jansson
  70. Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs
  71. Wylding HallElizabeth Hand
  72. Buddha of suburbia, Hanif Kureishi
  73. Vita tänder, Zadie Smith
  74. Timmarna, Michael Cunningham
  75. Igelkottens elegans, Muriel Barbery
  76. The Slap, Christos Tsiolkas
  77. Norwegian wood, Haruki Murakami
  78. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui
  79. Alfabet, Inger Christensen
  80. Sharp Objects, Gillian Flynn
  81. Artighetsreglerna, Amor Towles
  82. Frukost på Tiffany’s, Truman Capote
  83. No och jag, Delphine de Vigan
  84. Fadren, August Strindberg
  85. I väntan på Godot, Samuel Beckett
  86. Ett litet liv, Hanya Yanagihara
  87. Allt går sönder, Chinua Achebe
  88. Sultanbrudens skugga, Assia Djebar
  89. Vi är en, Sarah Crossan
  90. Fortfarande Alice, Lisa Genova
  91. Allt som återstår, Elin Boardy
  92. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  93. Älskade, Toni Morrison
  94. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson
  95. The Hate U give, Angie Thomas
  96. Sorgegondolen, Tomas Tranströmer
  97. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole
  98. 1947, Elisabeth Åsbrink
  99. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt
  100. Pojkarna, Jessica Schiefauer

Kanonkalendern 2.0 del 8

 

Från ett grannland till ett annat. Idag drar vi till Norge och Henrik Ibsen, en författare som kanske inte hör till mina egentliga favoriter, men vars verk ändå påverkat mig och definitivt många andra. Mest tänker jag då på pjäsen Ett dockhem, som jag både läst och sett flera uppsättningar av. Berättelsen om Nora som på ytan lever ett perfekt liv, men egentligen är djupt olycklig är en viktig berättelse som på många sätt är tidlös. Visst är det så att kvinnor nuförtiden, i alla fall i vår del av världen, sällan är fångna i sina hem, men de begränsande könsrollerna lever och frodas.

Nora är gift med Torvald, en framgångsrik advokat. Han vill ha en lydig fru som håller sig i hemmet. Hon vill vara en självständig kvinna som faktiskt får lov att både ha egna åsikter och drömmar. Noras val att lämna sin man och sina barn är definitivt inte okontroversiellt och det går att tolka Ibsen som feminist, eller tvärtom en kritiker av kvinnans frigörelse. Detta är en av anledningarna till att jag tycker att pjäsen är så intressant. Ett dockhem sätter verkligen problem under debatt, vilket Georg Brandes, som inspirerade Henrik Ibsen, ansåg vara en viktig princip för den samtida litteraturen.

Ett dockhem spelades första gången i december 1879 i Köpenhamn och är ett av Ibsens mest spelade dramer. August Strindberg skrev en replik i form av en novell som också bar titeln Ett dockhem. En samläsning rekommenderas.

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

I måndags delades Augustpriset ut i tre kategorier och dessutom Lilla Augustpriset till en ung och lovande författare. Ganska ofta tänker jag på att det finns en speciell kategori böcker som brukar prisas, medan andra förbises. Lite beroende på prisets inriktning så klart. En man kan inte få Baileys Women’s Prize for Fiction och det är omöjligt för en översatt bok att få Man Booker Prize for Fiction. Veckans sista olikhetsutmaning för året handlar om ordparet prisad och förbisedd. Ditt svar kan handla om vad som helst inom den kulturella världen.

Raden av kända författare som aldrig tilldelats Nobelpriset är lång. Ibland handlar det om att författaren i fråga är mer populär nu än i sin samtid, eller att hen är eller var för kontroversiell. August Strindberg fick till exempel aldrig något Nobelpris, trots att svenska pristagare snarare var regel än undantag i prisets barndom.

Två andra författare som aldrig hann få priset var Inger Christensen och Assia Djebar. Detta trots att båda är skickliga skribenter och ofta fanns med i diskussionerna om tänkbara pristagare. Visst är det också många män som aldrig tilldelats priset, som Hjalmar Söderberg eller Graham Green, men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på hur få kvinnor det är som fått priset. Virginia Woolf är ett annat exempel på en författare som borde varit självskriven med facit i hand.

Någon som nästan prenumererar på Augustpriset eller i alla fall på nomineringar är Eva Lindström som nominerats 11 gånger, men faktiskt bara vunnit en gång. Däremot har Majgull Axelsson, som jag tycker är en fantastisk författare, bara nominerats en gång för Aprilhäxan och Marie Hermansson, som har skrivit flera fantastiska böcker har inte ens blivit nominerad.

Det här var bara några få exempel. Ni har säkert fler!

 

 

Kanon enligt O 2.0

Förra året ägnade jag december åt att presentera 31 böcker som skulle kunna vara en del av en kanon. Inte för att jag egentligen är för en kanon som sådan, i alla fall inte om den är tvingande inom skolundervisningen, men för att att jag tycker är en intressant fråga att fundera kring.

Det jag främst vänder mig emot när kanon diskuteras är att de flesta förlag på titlar som skulle ingå är skrivna av döda, vita, heterosexuella män och därmed skulle en undervisning som innehöll endast dessa böcker vara tämligen ensidig. Därmed inte sagt att litteraturhistoria och kunskap om klassiska verk inte tillhör allmänbildningen, för det tycker jag definitivt att de gör.

Den första titeln i min kanon var Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. En författare och en titel som jag definitivt tycker att alla ska känna till. Det handlar inte om elitism, det handlar om ha en minimal nivå allmänbildning. Tyvärr verkar det inte vara så att alla ens känner till detta (enligt mig och många andra) centrala verk i svensk litteratur. Igår diskuterade Ebba Busch Thor vikten av en gemensam kanon och fick då frågan om tre titlar, varav Gösta Berlings saga var den ena. Hon visste inte författaren. Inte heller visste hon att August Strindberg skrivit Giftas och Klas Östergren Gentlemen. Den sistnämnda må vara förlåten, men de andra borde hon verkligen kunnat. Alla borde kunna det.

Efter att ha sett inslaget bestämde jag mig för att årets julkalender får bli ett gäng kanonböcker till. Precis som förra året tänker jag att de kan uttalas kanOnböcker eller kAnonböcker, dvs bra böcker som många bör, ska läsa för att de är bra. Visst kommer jag också att välja böcker som är kända och av de anledningen är läsvärda, men faktum är att alla klassiker inte håller längre. De må ha varit stora i sin samtid, men de har inte åldrats väl. Sådana böcker kommer inte att finnas med i min kanon. Jag kommer också att fortsatt försöka bredda urvalet, så att fler än de döda, vita, heterosexuella männen får komma till tals. I år blir det dock “bara” 24 böcker med start 1 december såklart.

Vad bråkar ni om egentligen?

DN listar åtta stora kulturfejder och jag läser med nyfikenhet, men kan ändå inte låta bli att fundera över vad det är att bråka om egentligen. Påfallande ofta verkar det stå ett och annat ego i vägen för försoningen.

Mycket intressant och okänd för mig är fejden mellan Strindberg och Key, eller kanske snarare Strindbergs gigantiska ego mot en författare som inte gjort annat än att råka skriva en bok om en annan mer modern diktare än den gode August, nämligen Carl Jonas Love Almqvist.

Att Kerstin Ekmans stol i Svenska Akademien stått tom sedan 1989 handlar om att hon önskade ett tydligt ställningstagande för Salman Rushdie efter den dödsdom som ayatollah Khomeini uttalat över författaren. Att Akademien efter många år tog ställning i frågan var ingenting som lockade Ekman tillbaka.

En konflikt, där ett gigantiskt ego märks, är den mellan Ulf Lundell och Karolina Ramqvist. Ramqvist skrev om Lundells nya bok på ett sätt han inte alls tyckte var okej, varvid han svarade extremt omoget och bland annat frågade om hon kissat på sig och saknar pojkvän. Brevet publicerades sedan i boken Fittstim och Lundell stämde då Albert Bonniers förlag. Just den här koflikten tillhör de (säkert många) konflikter som inte tas upp i artikeln.

Har du någon kulturfejd som du tycker är extra spännande?

Kanonkalendern del 17

Epik, lyrik och dramatik var det antika Greklands litteratur indelad i. Idag är det dags för dramatik om än inte från just antiken. Det går liksom inte att sätta ihop någon slags kanon utan att ha med August Strindberg och av det han skrivit är det pjäserna jag tycker bäst om. Av dem är Fröken Julie den stora favoriten. En pjäs jag både läst och sett ett antal gånger. Jag tycker om att läsa pjäser, men jag gör det väldigt sällan. Det är synd.

Fröken Julie har under titeln “Ett naturalistiskt sorgespel” och ett sorgespel är det synnerligen. Spelet mellan Julie och Jean är hemskt och intressant att följa. Det är en riktig maktkamp och visst är det säkert så att Strindberg ville visa att starka kvinnor faller, men det går också att se Julie som en feministisk karaktär och Strindbergs pjäs som en protest mot den dikotomi som finns mellan kvinnor och män och hur mycket könsroller styr vårt liv. Jag läste ganska nyss Strindbergs Fadren och även den tycker jag gick utmärkt att läsa med en feministisk tolkning. Jag vet inte riktigt om författaren hade uppskattat det, men det spelar faktiskt ingen roll.

%d bloggare gillar detta: